Varför förra veckans inlägg väckte reaktioner
Förra veckans inlägg på Viahovs Facebook/Instagram med denna extremt understuckna NPLA-hoven från hovslagarskolan väckte stor uppmärksamhet. Inte för att den var så extremt deformerad, utan för mitt påstående att den här typen av patologi är normaliserad inom hästsporten i Sverige — så till den grad att det kan se ut såhär på våra lärosäten för hovslagarutbildningar. (här kan du läsa inlägget på FB)
Magstarkt uttryckt, måhända. Många tog det personligt, kanske. Men de flesta missförstod hela poängen, så här kommer en förklaring.
Vad jag menar med ”normaliserad kaudal kollaps”
- ”Caudal failure” (*) – hälkollaps – Kaudal kollaps – kollapsade trakter – kärt barn har många namn. DETTA är det som är normaliserat idag. Det här tillståndet är sammankopplat med några problem, bland annat: En benkolumn som inte är rak (HPA-axeln inte rak) & hovleden är inte centrum, vilket orsakar överbelastningar och skaderisk. Det kan också hänga ihop med strålprolaps och mjukdelsskador och inflammationer i hoven.
Varför folk misstror mig när jag säger det beror på att de:
- Inte har utvecklat ”Hovögon” för att känna igen det på ett tidigt stadium, eller
- Kan se det, men tycker inte att ”det är så stort problem” och därför negligerar eller nonchalerar det när det dyker upp i vardagen.
Vilket av dessa läger tillhör du? Erkänner du att problemet finns men tycker inte det är så farligt — eller har du helt enkelt inte lärt dig känna igen tecknen? Här kommer några bilder på olika stadier av hälkollaps samt även kontraherade trakter, som också ofta hänger ihop med detta: (notera att det förekommer på både skodda och oskodda hästar)
Grader av kaudal kollaps
Det här betyder inte att alla hästar ser ut exakt så illa som i mitt exempel. Det finns grader på skalan av kaudal kollaps — och det lönar sig att kunna upptäcka och åtgärda det i god tid. På så sätt kan man förebygga smärta, hältor och skador som ofta blir konsekvensen.
Jag är i gott sällskap när jag påstår dessa magstarka saker och bygger det inte på några svepande gissningar. Jag vet att det är svårt att ”ta” när det kommer från en simpel barfotaverkare som mig själv, men det gör inte budskapet mindre sant.
Pionjärer, forskning och dokumenterad erfarenhet i branschen
Equine Documentalist, Yogi Sharp, har skrivit, föreläst och studerat detta under många års tid. Jag lyssnade själv på honom under två dagar på vårt årsmöte i våras med hovföreningen.
Även Wayne Turner från Progressive Equine Services i Australien har systematiskt röntgat alla sina klienters hästar innan och efter skoning för att visa gradskillnader i skoningsprotokoll. Han har fått kritik från branschfolk som inte vill höra sanningen.
Kc La Pierre på IAEP är ytterligare en hovslagare som pratat mycket om detta i sina utbildningar. Dessa personer är pionjärer som sprider kunskap om kaudal kollaps och dess konsekvenser, och de är långt ifrån ensamma.
Jag är tacksam över att ha fått tillåtelse av Wayne att dela några av hans pedagogiska bilder i min egen hovkurs, som nu blivit populär bland hästägare som vill lära sig ta bättre hand om sina hästars hovar. Wayne har en förmåga att göra väldigt bra illustrationer så att man får lättare att förstå hur vinklarna hänger ihop med hovkapsel, benkolumn och överullningspunkter i hoven, vilket är superviktigt att veta när man både verkar och skor hästar i balans. Jag önskar att fler hovslagare och veterinärer också vågar ta del av denna kunskap. Det skulle gynna hästarna.
Jag måste också tacka för David Landreville som sprider så mycket pedagogiska bilder där han visar hur elastiska putan och bakre delen av hoven växer när man sköter hovarna på rätt sätt. Det är ju i bakre delen av hoven och dess mjukdelar, som svaret ligger i hur man löser det här problemet långsiktigt, och förebygger problem. David driver en hovskola som heter Hoofbuilders och jag har även fått förmånen att låna bilder av honom för att kunna visa detta i min egen hovkurs.
Kaudal kollaps är inget nytt — men konsekvenserna är allvarliga
Equine Documentalist skrev redan 2020 om hur “caudal hoof collapse” blivit så normaliserat och att många hade börjat håna och skämta om begreppet “caudal failure” och inte tog det på så allvar. Men konsekvenserna för hästen är allt annat än ett skämt.
Detta mönster, ofta på bakhovarna, är direkt kopplat till hältor, ryggproblem och deformationsmönster i hela hästens rörelseapparat. Det vi ofta kallar “lite låga trakter” är i själva verket början på en biomekanisk dominoeffekt som påverkar hela hästen.
Det är alltså inte jag som har “hittat på” detta eller överdriver problemets omfattning. Jag vill bara uppmärksamma något som redan är väl dokumenterat — men fortfarande ofta förbisett i vardagen.
Kan du se det tidigt?
En extrem bild som förra veckans inlägg kan de flesta känna igen, eftersom problemet gått långt. Men kan du känna igen patologin i tidigt stadium? Det finns tillräckligt med forskning och kunskap för att kalla detta ett systemfel, inte en enskild avvikelse.
Frågan är — hur länge till ska vi låtsas att det som är normalt är detsamma som hälsosamt?
Hur man kan förebygga kaudal kollaps
Lösningen börjar med orsaken: mjukdelarna i hovens bakre del behöver bli starkare. Om man inte får mjukdelarna att växa, så är det endast symptombehandling man ägnar sig åt. (vilket är nödvändigt i de fall som detta är kroniskt och man helt enkelt inte KAN utveckla hästens mjukdelar till det bättre)
Gör såhär för att åtgärda orsaken:
- Hjälp hoven att själv skapa starka, tjocka elastiska putor och tjockt hovbrosk i bakre delen.
- Vildhästar får detta naturligt eftersom de går barfota och rör sig många mil varje dag på varierat underlag hela sina liv, speciellt första levnadsåret grundläggs detta.
- Du kan “träna” putan på hästen genom korrekt belastning och biomekanik ihop med rörelse och motion.
- Börja gärna redan på föl och unghästar. Uppfödare har ett stort ansvar för att inte skapa problemet hos sporthästar.
Genom att imitera naturlig biomekanik och livsstil kommer du långt i att förebygga kaudal kollaps och skapa friska hovar. Låt hästarna gå barfota så länge som möjligt, verkas med korta intervall och röra sig på mycket varierande underlag när de är 0-6 år gamla.
HÄR OVANFÖR kan du se ett exempel på hur skillnaden ser ut i en vildhäst med tjock elastisk puta vs. en tamhäst med tunn elastisk puta. Benkolimnen är upprätad, och hovbenet har en positiv vinkel på den vilda hästen tack vare en tjock elastisk puta (rosa). Den tama hästen som fått för lite stimulans av putan har sämre mjukdelar och därför blir trakterna tunnare och svagare – vilket ger sämre vinklar och en benkolumn som inte är rak. Bilden lånad av Wayne Turner – progressive equine services – Australien
Vill du lära dig mer om ovanstående så rekommenderar jag att du kikar på mina avsnitt i Hovkursen på Viahov Play där jag pratar mer ingående om de här sakerna, och visar fler exempel på hur patologi i hovarna kan se ut idag. Du lär dig se skillnaden på sjuka och friska hovar, samt lär dig mappa och analysera hoven på din egen häst.
Med förhoppningen att kunna sprida både mer medvetenhet och kunskap om detta i branschen. För hästarnas skull 🙏
Allt gott!
Hälsningar Anna på Viahov
(*) ”Caudal” i detta sammanhang är en anatomisk term som beskriver hovens bakre del. På svenska: “Kaudal kollaps”