Det här inlägget handlar om En populär barfotagrupp och “lång tå”-missförståndet…
Ett skolboksexempel på när korrelation förväxlas med kausalitet.
Disclaimer:
Jag är inte helt insatt i hela deras behandlingsprotokoll. Jag utgår enbart från det de har publicerat offentligt, tillsammans med min egen kliniska erfarenhet och biomekaniska kunskap. Detta är mina personliga observationer, inte en intern beskrivning av deras metod.
En välkänd barfotagrupp från England — omdiskuterad om omdebatterad eftersom de gör väldigt tvärsäkra påståenden utan vetenskaplig grund — hävdar:
“Korta tår är farliga i fångrehab. Långa tår är säkrare.”
Fel mekanism. Fel variabel. Fel slutsats.
Det verkliga problemet är inte tån — det är trakterna.
Mönstret hos många fånghästar
Höga trakter + tåkortning =
• högre palmar/plantar-vinkel
• ökat tryck på hovbensspetsen och circumflexa artären
• ökat tryck på inflammerad/tunn sula
• minskat blodflöde dorsalt i hoven
• mindre tillväxt i tåväggen, mer i trakterna
• mer smärta
• större risk för rotation eller penetration
Sänker man trakterna händer motsatsen:
• trycket på hovbensspetsen och sulan sjunker
• rotationen bromsas
• hästen får omedelbar lättnad
• mer jämn tillväxt i tå och trakter
• kapseln kan realignera när nytt horn växer ut
Och detta sker oavsett tålängd — så länge hästen tas ur den systemiska inflammationen och grundorsaken till fången åtgärdas (t.ex. foder, insulin, stress eller andra triggers).
Var missförståndet uppstår
Gruppen ser att:
• deras hästar förbättras i deras rehabprotokoll
• tån är lång och trakterna är låga
…och drar slutsatsen:
“Den långa tån är en stor del av orsaken.”
Det är den inte.
Förbättringen kommer från allt annat:
• korrekt sänkta trakter som gradvis “de-roterar” P3
• boots och mjuka sulor som fördelar trycket bakåt i hoven
• boots/pads som skapar rocker och dämpning
• strikt lågsockerfoder
• kontinuerlig rörelse på ett track-system
• flockliv → lägre stress → lägre kortisol → mindre risk för nya anfall
Det är dessa faktorer som skapar läkning.
Den långa tån är bara en passagerare.
Varför en lång tå “funkar” i deras system
Deras miljö kompenserar för en biomekaniskt sämre tå:
• boots, pads och mjukt underlag (sand) minskar punkttryck och fördelar belastningen bakåt i hoven
• stråle (strålfåror) + elastisk puta aktiveras → bättre blodflöde och hornproduktion
• lågsockerfoder → färre insulinspikar
• rörelse → bättre cirkulation och förbättrad sockeromsättning
• flockliv → mindre stress, mindre kortisol → mindre risk för återfall
Hästen blir bekväm trots den långa tån — inte på grund av den.
Den biomekaniska kedjan
Höga trakter → hög palmar vinkel → dorsalt tryck → smärta → rotation
Låga trakter → trycket sjunker → lameller stabiliseras → läkning startar
Tålängd = sekundär variabel.
Relevant, ja.
Orsakande, nej.
Konsekvenser av en lång tå
Att låta en fånghäst gå i flera månader med en lång, framåtskjuten tå — “Kalle Anka-tå” — är aldrig neutralt. Det orsakar:
• försenad överrullning
• ökat dorsalt lamelltryck och potentiell smärta
• ändrat rörelsemönster
• kompensationsproblem i bog, rygg, nacke etc
• ökat drag i djupa böjsenan
En korrekt överullning är inte aggressiv.
Den är strategiskt placerad för att minimera DDFT-belastning och centrera kapseln runt hovleden.
Om tåkortning – det är inte svart eller vitt
Det är viktigt att klargöra att jag inte förespråkar aggressiv tåkortning. En tå kan absolut kortas på ett sätt som blir skadligt — särskilt i en inflammerad fånghov.
Dorsala hovväggsresektioner har historiskt använts för att avlasta lamellerna — men vi vet också att för mycket raspning dorsalt försvagar hela kapseln.
Dorsalväggen är en stabiliserande struktur. Tunnas den ut mycket försvagas hela hovkapseln och vi kompromissar med saker som:
• strukturell integritet
• hävstångsresistens
• korrekt kraftöverföring genom lamellerna
Hemodynamiken i hoven bygger på stabil struktur + korrekt belastning.
Därför är invasiv tåverkning aldrig harmlös — särskilt inte vid aktiv inflammation.
Poängen är inte “kort tå är bra” eller “lång tå är bra” — utan:
Hoven behöver en biomekaniskt korrekt ÖVERRULLNING.
Varken extremt kort eller extremt lång.
Bara funktionell — rätt placerad i förhållande till hovens rotationscentrum.
Det gäller både fånghästar och friska hovar.
Slutsats
De observerade:
Kort tå + hög trakt = sämre.
Lång tå + låg trakt = bättre.
Och gav tålängden äran.
Den verkliga mekanismen är enkel:
Sänk trakten → minska trycket → stabilisera kapseln → flytta belastning bakåt med mjukt underlag/pads/boots → hästen förbättras.
Rätt variabel korrigerad.
Fel variabel hyllad.
Klassisk förväxling av korrelation och kausalitet.
Babyn åkte ut med badvattnet.
Avslutande kommentar
Detta är inte riktat mot enskilda personer eller deras intentioner.
Det är en analys av biomekanik, terminologi och orsak–verkan-logik baserat på deras offentliga material.
Målet är tydlighet — inte konflikt — och att hjälpa hästägare att förstå laminit och hovrehab med större precision.
Ett konkret exempel
Här nedanför är en bild på av mina pågående kundcase – ett arabsto som tidigare haft fång- som en påminnelse om vad som faktiskt driver läkning:
Balansverkning var 4:e vecka, Equine Fusion-boots vid behov, 24/7 lösdrift, analyserat lågsockerfoder, flockliv, konstant mild rörelse och en varierad hage som stimulerar aktivitet. Hovarna bygger snabbt upp styrka — stark stråle, stark elastisk puta, solid sula. Inga extremer: ingen för lång tå, ingen för kort, inga höga eller låga trakter. Bara balans.
Den sunda hästhållningen är grunden.
Här nedanför är några bilder på delar av deras fina fånghästvänliga hästhage och lösdrifttsystem:
