Idén till Viahov föddes redan 2014, mitt i mitt arbete som hovvårdare. Jag såg ett tydligt och återkommande mönster hos både mina egna kunder och andra hovvårdares kunder: hästar som skulle gå barfota, men som inte klarade alla underlag – och hästägare som saknade både kunskap och praktisk hjälp för att hitta fungerande lösningar.
Att hålla hästar barfota skulle inte behöva ske på bekostnad av deras välmående. Tvärtom. Målet var – och är – att hästar ska ha så starka, sunda och bekväma hovar som möjligt, oavsett om de är skodda eller oskodda. I praktiken innebar det att många behövde ett alternativ till järnskon: ett hovskydd som kunde användas situationsanpassat, utan att kompromissa med hovens funktion.
Jag märkte snabbt att behovet inte bara handlade om produkter.
Det handlade om förståelse. Om passform. Om timing. Om att veta när boots är rätt lösning – och hur de ska användas.
Efterhand började jag hjälpa kunder ute i stallarna med bootsutprovning, och snart hörde människor av sig från hela landet. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna räcka till själv. Lösningen blev att bygga Viahov som ett nätverk – ett system – där fler hovvårdare och hovslagare kunde erbjuda samma typ av hjälp, på plats och med kunskap i ryggen.
Samtidigt såg jag hur marknaden för barfotaboots exploderade. Utbudet växte snabbt, men vägledningen hängde inte med. Boots såldes som produkter, ofta utan sammanhang, och när något inte fungerade fick antingen hästen eller utrustningen skulden.
Det var där mitt perspektiv började skilja sig från många andras.
Jag såg ett växande glapp mellan intention och utförande.
Många pratade om hovhälsa, biomekanik och hästvälfärd – men i praktiken förblev systemen rigida medan hästarna förväntades anpassa sig. När något inte fungerade blev hästen ”svår”, bootsen fick skulden eller hästägaren ansågs ha valt fel.
Det jag såg var något annat.
Kunskap saknades. Boots behandlades som produkter, inte som en del av ett större system. Utbildning var fragmenterad, ofta teoretisk och sällan kopplad till verkliga beslut i vardagen. Människor förväntades fatta komplexa val utan att få verktygen att förstå hoven som den levande, anpassningsbara struktur den är.
Det glappet gick inte längre att ignorera.
Kärnan i mitt arbete bygger på en övertygelse som inte alla delar:
det går inte att sälja boots ansvarsfullt utan utbildning. En storlekstabell räcker inte. En modelljämförelse räcker inte. Utan förståelse för rörelse, belastning, miljö och anpassning kommer även den bästa booten att misslyckas.
Jag tror också att utbildning inte ska vara en frikopplad intäktsström.
Den ska vara grunden som gör produkten fungerande. När människor förstår varför något fungerar – och när det inte gör det – ökar tilliten, returerna minskar och långsiktiga relationer byggs.
En annan sanning jag står för är att människor inte behöver fler val.
De behöver tydligare vägledning. Färre alternativ. Mer sammanhang. Mindre brus.
Den övertygelsen styr hur jag arbetar – varje dag.
Jag bygger kurser utifrån verkliga fall, verkliga misstag och verkliga hästar. Jag undervisar inte teori i isolering – jag lär ut beslutsfattande. Fungerar det inte i praktiken, hör det inte hemma i systemet.
Jag väljer att ge bort bootskunskap i stället för att låsa in den bakom betalväggar.
Inte för att den saknar värde, utan för att informerade användare fattar bättre beslut – och bättre beslut skyddar både hästen och varumärket.
Jag säger nej när boots inte är rätt lösning. Jag säger nej till återförsäljare som inte är villiga att lära sig. Jag uppdaterar, justerar och bygger om – kontinuerligt – eftersom varken hästar eller kunskap är statiska.
Och jag visar processen, inte bara resultaten.
Viahov byggs inte av löften eller positionering, utan av konsekvens över tid.
Det jag bygger är inte bara kurser, och inte bara bootsförsäljning.
Det är ett integrerat system där kunskap, produkter och ansvar är oskiljaktiga.
Det är arbetet. Det här är grunden i allt jag gör.
Och det är därför jag menar att Viahov byggdes baklänges. Från hoven i stallet – inte från hyllan i en butik.
Hälsningar Anna på Viahov
P.S. För den som undrar vad Viahov betyder: namnet är sammansatt av latinets via (väg) och svenska hov – alltså hovens väg.
Idén till namnet kom från min kära bonuspappa Janne, som efter att ha hört åratal av mitt tjat om hovar och hästhälsa plötsligt sa: “Men allt sker ju via hoven.”
Och där föll allt på plats.
