Etikettarkiv: ängshö

Vad ska man tänka på när man skor av sin häst och har den barfota?

Publicerat av
Svara

Kan man sko av en häst som är väldigt känslig i sina hovar? Hur gör man för att förbereda den på bästa sätt? Kan man ha alla hästar barfota? Frågorna är många.

Jag sitter här och svarar på kundernas mail som hela tiden trillar in och det är väldigt roligt att få hjälpa hästägare att hjälpa sina hästar till ett mer naturligt och hälsosamt liv! En fråga som dyker upp lite då och då handlar om vad man som hästägare behöver tänka på innan man ska sko av sin häst, och hur man kan underlätta för en häst som väldigt lätt blir mycket ömfotad när den blir barfota. Dessa frågor kommer oftast från hästägare vars hästar blir nästan blockhalt eller extremt öm i hovarna så fort den tappar någon sko, eller de gånger man har testat att dra av den skorna och hålla den barfota. Jag kan inte påstå att jag sitter på svaren till precis ALLT, men det här är naturligtvis något som jag och många andra barfotaverkare har grunnat lite xtra mycket på – varför är det så himla enkelt för vissa hästar att gå över till barfota, medan för andra hästar är det väldigt komplicerat? Med andra ord, varför är vissa så ömfotade och vissa knappt något alls, efter en avskoning?

Den här frågan har säkert fler svar än ett svar. Men för mig och de kollegor som jag diskuterat detta med så har det väldigt sällan att göra med själva HOVEN, utan mer att göra med HELA HÄSTEN. Vi har ju oftast en holistisk syn på hovvård och ser inte hoven som en avkapad del av resten av hästen. Man kan se hoven som en ”spegel” på hur resten av hästen mår och med hjälp av den får man signaler om resten av kroppen. Ibland är det hoven som speglar resten av hästen, och ibland är det resten av hästen som speglar hur hoven ser ut. En häst kan exempelvis få ont i ryggen av att gå med felaktig hovform länge. Men den kan likagärna också få obalanserade och avvikande hovform och benställning av att gå med felaktig exteriör eller obehandlade spänningar eller skador i resten av kroppen (eller pga en sned ryttare). Ibland kan det vara rentav omöjligt att veta vad som är hönan och vad som är ägget och man får påbörja ett arbete på att rätta till en häst genom att både försöka korrigera ”däruppe” och ”därnere” på samma gång, och sedan utvärdera resultatet. Det är nog också därför som många av de hovvårdare som arbetar holistiskt så ofta rekommenderar att ta ut en hästmassör när de börjar arbeta med en häst som uppvisar diverse obalanser nere i hoven. Jag har personligen upplevt hur en barfotahäst jag själv verkat gått från att vara väldigt öm och ”tassig” på grusväg med stel rygg, helt plötsligt börja röra sig med schwung i steget, helt obehindrat på samma grusväg efter endast 2 massagebehandlingar och liten viloperiod mellan! Jag tappade hakan när jag insåg hur stor skillnad en hästmassör faktiskt kan göra för barfotaverkarens arbete med att få fram fina hälsosamma starka oömma barfotahovar. Inte sällan utbildar sig många barfotaverkare både inom hovvård OCH hästmassage. Det är inte en slump!

Nu tänkte jag dela med mig av ETT av alla de svar som jag skickar till kunder som undrar vad de behöver tänka på när de ska förbereda en väldigt (hov)känslig häst att bli avskodd och gå över till barfotagång. Förutom att beställa hem välanpassade barfotaboots som hovskydd, erbjuda ett mjukt och hov-vänligt underlag i hagen och behandla hästens hovar med bra hovpreparat, så har jag ofta flera generella tips och råd att stärka hästen även inifrån.

Här kommer mitt svar till en av mina kunder idag, som undrade över hur hon skulle använda produkterna hon köpt och hur hon ska förbereda en av sina hästar till att på sikt kunna gå barfota, eftersom den är väldigt känslig i sina hovar:

Jag ska försöka svara så bra jag kan, fast det är lite svårt när man inte sett hovarna och vet så mycket bakgrund till hästen, såklart.
Du har köpt jättebra skötselprodukter för hovarna på båda hästarna.

Strong Horn hjälper till att bygga upp starkare horn vilket det verkar som dina hästar behöver, speciellt den med smuligt horn. Använd på hela hoven, men undvik strålen och ha Sole Cleance där istället. Sole Cleance och Strong Horn innehåller nästan samma ingredienser, fast Sole Cleance har mera av det bakteriedödande och Strong Horn har mer av det som bygger upp hornet och gör det starkare. 
Därför ska Sole Cleance fokuseras på strålen och strålfårorna. Och Strong Horn på resten av hoven.

HydroHoof är en jättebra hovkräm nu på sommaren (egentligen alla årstider) för den återfuktar hoven och hjälper hoven att bibehålla rätt fuktbalans vilket är viktigt både den torra och den fuktiga årstiden när vädret gärna bli extremt och hovarna antingen torkar ut för fort eller blir alldeles för blöta. Krämen skyddar jättebra, men man behöver använda den dagligen och på hela hoven. (använd den gärna innan hovslagaren ska komma, den mjukar upp hornet när det är extremt torrt ute, som det är nu)

När det gäller den väldigt känsliga och ömfotade hästen så tror jag att Strong Horn sprayen är bra att förbereda hovarna inför en avskoning. Men den här typen av hästar behöver nästan alltid också boostas inifrån. Rent generellt kan man säga att hästarna med de mest känsliga hovarna har ofta de mest känsliga magarna och immunförsvaren också. Hoven speglar ju ofta hälsan hos resten av hästen. (Fullblodshovar är enligt min åsikt egentligen ett tecken på att de flesta fullblod faktiskt är rätt så känsliga i sin mage! de stressar lätt upp sig och har ett magsystem som inte alltid är lika tåligt och robust som andra raser. Men detta är alltså min högst ovetenskapliga syn på saken, baserad på egen erfarenhet) Oftast så märks inte dessa svagheter utåt, utan hästen går omkring och funkar ”normalt” ändå. Det är väldigt små subtila symptom man kan hitta om man vet vad man letar efter.

När man ska sko av en sådan häst så är det väldigt bra om man känner till lite mer bakgrundsproblematik som hästen har haft för då kan man få lite mer specifik hjälp och råd av de som jobbar holistiskt med hästhälsa.
Så mina generella råd jag kan ge är att ge hästen en tremånadersperiod INNAN avskoningen då du stärker upp hästens mage och immunförsvar genom att dels ge bra hovtillskott i fodret och dels genom att se till att ge hästen bra miljö och motion. Saker man kan göra för att underlätta övergången: (detta är generella råd som jag ger alla –  det är inte specifika råd för just DIN häst, eftersom jag inte vet så mycket om den. Ta till dig det som du känner att det rimmar för dig och strunta i resten)


– Ge hästen magbalsam (örtmix för magens funktioner)

– Ge hästen en speciellt komponerad örtkur om du VET att hästen har något specifikt den behöver (kontakta MD Kleen för mer hjälp och råd)

– Ge hästen extra mineraler för hovarna, koppar, magnesium, zink m.m (Här rekommenderar jag Key Mineralmix)- Ge hästen probiotika (jag rekommenderar VITAL probihorse flytande probiotika)

– Ta bort allt ”kraffs” från foderstaten som stressar magen (exvis allt müslifoder och all form av spannmål)
Ge bara naturligt grovfoder, ett bra dammfritt hö, örter och mineraler. Om hästen är tunn och behöver extra energi och protein så är havre, olja, och potatisprotein ganska snällt mot magen jämfört med många andra fodermedel. Men ofta så har hästen dåligt näringsupptag som beror på läckande tarm, magkatarr, och inflammationer i kroppen, och då är det faktiskt bra att under en period ta bort dessa foder som ”retar” tarmen så att den kan läka. Om man har en sådan häst med känslig mage så är det bra att ge den sådant som hjälper till att läka tarmbarriären, t.ex linfrökaka.

– Ta bort hästen från färskt gräs och ge den hö, om den uppvisar minsta symptom på IR (insulinresistens). Tecken på IR kan vara styv nacke, svullen och vätskefylld på olika kroppsdelar, överviktig och lättfödd i typen, ömfotad i hovarna under vår och sommar, mer ”lat och trög” än vanligt, Stelhet, ”hetsäter” när den får mat, osv.. (om hästen uppvisar dessa symptom kan den ev vara påväg att bli IR, och kan ev behöva extra magnesium och Thiamin i fodret för att balanseras)

– Motionera hästen regelbundet och se till att den rör på sig helst LITE och OFTA, och inte MYCKET och SÄLLAN. Hästar är skapta för att vara i rörelse under en stor del utspritt under dygnet. Bästa är om man kan designa hagen efter ”Paddock paradise” koncept och bygga hagen så att den stimulerar till rörelse och lägga in miljöberikning som gör att hästarna vill leka, röra sig och interagera med sin omgivning. Då kommer alla hästar att må bättre, men speciellt bra för unghästar, gamla stela hästar, lättfödda tjockishästar, och hästar som lätt blir understimulerade. (Lär dig mer om detta i Facebookgruppen Berikade och rörelsestimulerande lösdriftssytem är suverän! Det är en svensk grupp. Det finns även en engelsk grupp som heter Horse Track system. Mycket lärorikt)


Jag kan säkert komma på fler grejor men dessa saker är det som jag först och främst brukar be hästägaren att fundera på innan de gör valet att sko av sina hästar och vill ge dem ett lite mer naturligt liv. Det är ett helhetskoncept att gå över till barfotagång för sin häst och kräver oftast att man är villig att titta mer på hela sin hästhållning och hästens hälsa. Hovarna är ju bara en enda kroppsdel av hästen och den speglar ofta hur resten av hästen mår. En frisk hov sitter ofta på en frisk häst och vice versa. :)”

Jag vill också poängtera att jag får ingenting betalt för att rekommendera dessa fodermedel eller företag. Vi har inget samarbete eller så. Jag rekommenderar endast de produkter jag själv vill använda på mina egna hästar och de som jag tycker har hög kvalitet och bra service. Till mångt och mycket använder jag till och med själv dessa produkter. Magbalsam och probiotikan kan ju även vi människor ha nytta av! Även vi behöver ofta tillskott av extra mineraler och vitaminer, eftersom även maten som vi äter nuförtiden har mycket lägre nivå av näringsämnen pga försurning av miljön samt att många företag är mer intresserade av kvantitet än kvalitet (högre vikt på grönsakerna = mer vatten, mindre näring). Detsamma gäller hästarnas foder som förr i tiden bestod av ett väldigt örtrikt hö från magra och ogödslade slåtterängar med hundratals olika (långsamväxande) grässorter och örter med väldigt varierande innehåll. Det räckte endast till en skörd per år. Idag odlas hästarnas hö på vallar med endast tre-fyra olika grässorter som är så snabbväxande att man ofta kan ta fler än en skörd, och har fokus på endast högt innehåll av energi och protein, inget annat. Man har under flera decennier anpassat forskning och framtagning av grovfoder efter vad lakterande och dräktiga nötdjur behöver, inte efter vad hästar behöver. Det kan hända att det håller på att ändras idag. Men ändå är det tyvärr idag i princip inte möjligt att få tag på traditionellt ängshö som inte är försurat av regn eller helt utkonkurrerat av kvickrot och andra snabbväxande ogräs. De örter och blommor som växer på dessa ängar är många utrotningshotade. Jag har skrivit en del om ängshö i tidigare inlägg. Här hittar ni alla inlägg som är taggade med #ÄNGSHÖ

Är du intresserad av att köpa några av de hovvårdsprodukter som nämns i inlägget eller vill ha barfotaboots till dinhäst så hittar du dem här i min webshop Viahov

Happy Jogging!
Hälsningar Anna på Viahov

Visst fanns det ett ord som hette hö-ångest?

Publicerat av
3

Nu har min häst flyttat in hos min goda vän Anne i Sjuntorp och trivs bättre än någonsin och har det jättebra i en härlig harmonisk flock med gött hästliv! 🙂 Men helt från ingenstans så får vi reda på att höet är slut hos bonden och jakten startar på att försöka få tag på en annan höleverantör, mitt i vintern… hjälp!!

Jag har varit förskonad ifrån detta under många år tillbaka eftersom jag tidigare bodde på egen gård och tog in mitt eget hö, med hjälp av åkeri med egen maskinpark som skördade höet åt mig efter mina egna önskemål. Jag inser nu vilken lyx detta verkligen har varit!

images.jpg

Jag kunde alltså välja själv när det skulle skördas och välja lämplig tidpunkt för detta; kunde välja om det skulle få lov att regna på höet eller inte; vilken TS höet skulle ha; om det skulle plastas; eller bara pressas; inte pressas alls; om det skulle gödslas på marken eller inte, och så vidare…. Om jag hade velat plöja och så in min egen blandning av gräs så hade jag kunnat gjort detta också. Jag kunde sedan välja själv om det skulle skickas in på analys, och exakt VILKA ämnen som skulle analyseras!
ALLT DETTA till ett relativt lågt kilo-pris i slutändan! Jag minns inte riktigt exakt vilken kilopris det blev när man räknat av alla kostnader, men åtminstone inte mer än någonstans runt 1,5 kr per kilo i alla fall. Analyskostnad inräknad. Ej räknad arbetstid och svett för att få in det torra höt på logen givetvis – det fick jag göra själv och med hjälp av fantastiska vänner. (Ett roligt jobb dock!)

Nu är man istället helt utelämnad till stor okunnig marknad och vad den har att erbjuda. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara frustrationen med detta. Men just nu känns det ungefär lika lätt som att gå in på McDonalds snabbmatsrestaurang och begära att få äta en närande god nyttig lunch som är 100% ekologisk och vegansk, och som dessutom är mättande. Omöjlig ekvation? Ungefär så ja.

Just denna tid på året är det dessutom så att det är den sämsta tiden att vara ute och köpa hö. Det är kanske fler höskullar som börjar tryta och köparna kan ibland vara fler än säljarna vid just denna säsongen. Men det är fortfarande långt kvar till betessläpp och alla hästar i landet behöver fortfarande äta grovfoder. Att dessutom lyckas få tag på hö som är analyserat är inte heller så himla lätt. Men även om det går så kommer nästa stora utmaning – som är den allra största av dem alla  – att hitta ett hö som har rätt ämnen analyserade och som är lämpligt för fånghästar eller lättfödda hästar! Och när vi kommer in på detta ämne så får jag nästan djupandas för att inte gå helt bananas och få sådan hybris att jag blir helt oförskämd och börjar raljera över den generella okunskapen som råder på just detta område. Det är helt ofattbart hur så många människor som är aktiva inom hästbranschen och/eller producerar maten till våra djur kan ha så stor okunskap på detta område. Jag inbillar mig att det börjar bli lite bättre, men sist jag kollade (alltså, sist jag var ute på hömarknaden och letade, för cirka 10 år sen när min häst stod som inackorderad i Göteborg) så var det minst lika svårt att hitta lämpligt hö och hitta rätt kunskap hos bönderna. Okej, detta gäller naturligtvis inte ALLA, men de gånger man kommer i kontakt med någon som har full koll på detta känns fortfarande som att det hör till undantagen som bekräftar regeln.
Man får liksom lära sig att hitta i den här djungeln genom att undvika att ställa de frågor man egentligen VILL ställa, och istället fråga efter andra saker som kan ge rätt ledtrådar och svar, genom ledande frågor, fiskande och ett ständigt sökande.
Så här är det nämligen ofta:
Frågar du en bonde eller hästmänniska för den delen, efter ett hö som passar till lättfödda hästar, så är svaret oroväckande ofta detta: ”Ja vi har ett hö här som är sent skördat från en vall som är ogödslad så det är förmodligen jättebra!” eller det här svaret ”Jo vi har ett hö som är analyserat med jättelåga värden och passar väldigt bra till lättfödda ponnys. Det är dessutom fjolårshö så det passar utmärkt till fånghästar också” – sen tittar man på  analysen och ser att där är generellt högt energivärde men extremt proteinfattigt hö man har framför sig. Sockervärde och de viktiga mineralerna saknas ofta i analysen helt och hållet.
SUCK !
Okej. Jag tänkte ta tillfället i akt att på en gång här och nu försöka DÖDA några av dessa myter som hela tiden återkommer inom detta ämne…
Håll till god med att jag är varken agronom eller expert på det här. Jag är bara en helt vanlig hovnörd som haft fånghästar i min ägo och varit så illa tvungen att forska fram min egen information under många år. Jag bockar djupt och vördnadsfullt om jag blir rättad av någon som kan hitta fel i mina påståenden och tar gladeligen emot ny information på området. Men det här är vad jag hittills har kommit fram till:
Grovfoderodling.jpg
1. FJOLÅRSHÖ är inte bättre än något annat hö till fånghästar!
2. SENT SKÖRDAT HÖ får inte per automatik lägre energivärde än tidigt skördat hö
….De här VANLIGASTE missuppfattningarna som råder på detta område, att sent skördat fjolårshö per automatik är bättre än allt annat hö, innebär att många fånghästar och lättfödda hästar riskerar att fodras med ett hö som istället gör dem BUKIGA, FETA (Fett-deåer och stenhårda fettnackar), med dåliga hovar med hålväggar, röta och kronisk inflammation ( i hela kroppen that is!), och med ett sjunkande immunförsvar som på sikt kan ge ytterligare sjukdomar och problem i kroppen.
Fjolårshö tappar vattenlösliga vitaminer. Inte energi. Inte socker. Inte protein.
Det kan däremot vara farligt att utfodra ett helt färskt hösilage/ensilage eller EJ FÄRDIGTORKAT hö till en känslig häst. Den viktiga skillnaden här är att dessa inte är färdigkonserverade förrän de antingen torkat helt och hållet (antingen ute på fältet eller på skullen med fläkt) eller att hösilage/ensilaget har fått ”stå till sig” och blivit färdig i sin process med mjölksyrajäsning (nån kemisk process som utgör själva konserveringen i ensileringsprocessen) Därav kanske missförståndet kommer ifrån att en fånghäst måste ha fjolårshö?
Sent skördat hö då? Detta får ofta lägre näringsvärde överlag så det är väl delvis rätt. Men energinivån sjunker inte i närheten så mycket som protein-nivån gör. Vilket innebär att under de sämsta förutsättningarna så får man just ett proteinfattigt hö som är en energi- och sockerbomb för fånghästen. Potentiellt livsfarligt alltså.
Men vad ska hästarna äta då? Vad för typ av hö är det jag letar efter?
1. Först och främst ska det vara ett analyserat hö/hösilage. De viktigaste parametrarna jag ser efter på analysen är i fallande ordning: SOCKER, MJ, SmRp, Koppar, Magnesium, Zink, Kalcium, Kalium, järn, övriga mineraler. Eftersom de flesta bönder helt struntat i att analysera socker och mineraler och bara nöjer sig med grundanalysen så faller de flesta alltså bort redan i detta första grundkravet jag har. Tyvärr.
2. SOCKER – Jag vill alltid veta hur mycket socker min häst äter. Socker är A och O om man vill undvika insulinresistens, inflammation, och fångkänningar, med allt vad detta innebär. Det påverkar även immunförsvaret mycket negativt eftersom hästens tarmhälsa inte heller mår toppen av att hästen äter för mycket socker. Och som många vid det här laget vet så ”sitter immunförsvaret i magen”, både hos häst och faktiskt också människa. En god bakterikultur är viktig och socker har en förmåga att kunna rubba detta känsliga system eftersom mindre önskvärda svampar och bakterier kan växa till för stor mängd i tarmen. (T.ex Candida) Det finns även indikationer på att hästar med insulinresistens har lite för lite mängd/variation av tarmbakterier och det kan vara en idé att ge probiotika tillskott säsongsvis till dessa hästar med tanke på detta och att alltid vara noga med att hålla sig till gränsvärdet max 10% socker på allt foder, gärna ännu lägre..
2. Nummer två är att titta på MJ, energinivån, vilket är i princip lika viktigt som sockervärdet. Eftersom socker är energi så hänger oftast dessa värden ihop och går hand i hand. Om analysen saknar sockervärde så tittar jag därför på MJ värdet mycket noggrannt. Om Mj värdet är väldigt lågt så brukar det innebära att sockernivån också är låg. Jag eftersträvar alltid ett värde som är LÄGRE än cirka 8 Mj per kilo TS (OBS! Viktigt att kolla så att värdet anger per kilo TS, och inte bara per kilo foder. Det kan nämligen skilja sig mycket mellan dessa två mätvärden pga att hösilage kan innehålla mycket vatten. Därför tittar jag alltid på värdet per kilo TS)
Det kan vara svårt att hitta ett sådant hö. Väldigt många hö har MJ värden på över 9 och vissa ännu högre. Men det är bra att försöka gå så lågt som möjligt här. Medelvärde på hö brukar ligga någonstans runt 9,4. Just nu så sliter jag mitt hår i desperation eftersom det verkar vara så förbaskat svårt att hitta ett energifattigt hö bland bönderna runtomkring Sjuntorp. Men jakten fortsätter! Ska tjockishästarna kunna äta höt på fri tillgång så gäller det att försöka få ner energivärdet så mycket det bara går.
3. Proteinnivån, ”smältbart råprotein för häst” brukar detta heta. Om vi tittar på exempelvis ett hö som folk felaktigt brukar tro är bra för fånghästar – ett sent skördat hö från en vall som inte gödslats på ett par år – så blir det väldigt ofta ett extremt proteinfattigt hö av detta. Det beror givetvis mycket på grässorter och hur mycket näring som redan finns i jorden också (våtmarksområden t.ex de gödslar ju sig själva tack vare regelbunden översvämning från närliggande vattendrag osv, hästhagar som betas av hästar som tillskottsfodras blir ju gödslade av hästarna som går där..då behövs kanske ingen gödsling på samma sätt utifrån, osv..)
Frågan är varför folk tror att ett proteinfattigt hö är bra för lättfödda hästar och fånghästar? Enligt min mening är det inte bra alls. Proteinfattigt foder riskerar bara att göra hästarna bukiga och matta och tråkiga i pälsen, och de får svårare att sätta muskler när de är i träning. Det blir också onödigt dyrt eftersom man måste tillskottsfodra med t.ex lucern eller soja. Det är ju energi och sockervärde som är viktigast att titta på för dessa lättfödda hästar och fånghästar. Proteinnivån får däremot vara på normal nivå så att kvoten blir på en acceptabel nivå. Jag tycker att en kvot på 4 och uppåt är acceptabelt för min häst som är ett väldigt lättfött kallblod som i princip bara går i hagen just nu. Hon klarar sig på ganska lite proteiner ändå. Men det får ju inte bli några extrema brister för då blir även hon bukig och ful i pälsen.
4. Så till sist alla viktiga MINERALERNA!
Det här området är något som jag fortfarande inte är så väl bevandrad inom och jag lär mig nytt hela tiden. Det är ett område som definitivt behöver forskas mer på, i fråga om mineralernas betydelse för hästens tendens att utveckla insulinresistens. Där finns ju en hel del kunskap och indicier att hämta från humansidan, och jag vet att det finns folk inom hästområdet som experimenterar på sina fånghästar för att se om vissa råd som diabetes-patienter får, även kan hjälpa hästar med insulinresistens eller insulinokänslighet. Höga kaliumnivåer, har jag förstått, är inte alls bra. Exakt hur kan jag inte svara på här. Jag håller fortfarande på att lära mig.
Koppar är också viktigt (för alla hästar) men speciellt för fånghästar. Eftersom brist på koppar kan öka risken för fång. Höga järn-nivåer (här får man även räkna med dricksvattnet, det kan ofta innehålla mycket järn) kan bidra till att det blir ett koppar-underskott eftersom det kan minska upptaget av koppar. Zink, är en klassisk viktig mineral för hud/hår-hälsa, både hos djur och människa. Det hjälper till att bygga keratin, som ingår i päls, hud, hår och naglar/hovar. Magnesium är väldigt viktigt för fånghästar. Det finns indicier på att fånghästar kanske rentav är i behov av mer magnesium än andra hästar pga ett sämre upptag
I det här ämnet finns mycket mycket mer att gräva i när det gäller kopplingen mellan insulinresistens och mineralnivåer i foder. Men jag är som sagt inte så djupt insatt ännu att jag kan förklara på detaljnivå. Här rekommenderar jag att man själv försöker läsa på och ta reda på så mycket fakta och forskning som möjligt. Det finns många bra tips om detta på facebook i grupper som ”Thiamin Biofarmab”, ”ingen häst ska dö av fång” där det finns medlemmar som läst på om detta mer än mig.
Det jag framförallt ville ha sagt med detta är att mineraler är självklart en otroligt viktig detalj att titta på i hö-analysen! Annars fodrar man som sagt bara i blindo. Man måste dock inte analysera detta år efter år om man alltid skördar på samma marker. Till slut så lär man sig hur markerna är förskaffade och vilka mineraler som det brukar vara brist på. Generellt kan man dock säga att zink, koppar och magnesium, samt selen, är det nästan alltid brist på i svenska marker där hö skördas. Så det är bra att skaffa sig ett mineralfoder (helst järnfritt) att fodra med året runt.
DSC_0241.jpg
Så här såg det ut under ett av året då vi skördade eget hö, och körde in det med häst från åkern 🙂 Goda vänner på bild! fina minnen 🙂
LITE KURIOSA:
En sommar när jag inte hade fått så mycket eget hö att skörda så provade jag att annonsera efter ”ängshö” i lokala tidningen. Jag fick väldigt många svar, bland annat från en trevlig bonde som påstod att han hade ängshö ifrån fina gamla marker som varit ogödslade länge. Glad i hågen åkte jag dit och köpte med mig en släpkärra lastade med småbalar till mina hästar och getter. Men döm om min förvåning – när djuren skulle äta av detta hö så blev de som RABIATA SMÅ MONSTER! Tänk er små barn med ADHD som tävlar om vem som kan äta fortast! De började helt enkelt hetsäta. Och på morgonen vid utfodring så sprang de i galopp ut i hagen för sin frukost. Detta hade aldrig hänt förut! Jag fattade ingenting. Både hästar och getter var som höga i lyckorus av detta hö. Ändå var det inte speciellt fint. Ganska gult och grovt och fult. Mycket kraftigare stjälkar än det gamla fina gröna hö jag hade skördat. Hästarna bara fnyste åt mitt gamla hö. De ville hellre äta detta nya gula ”ängshö”. Jag började misstänka att det kanske var lite FÖR bra. Så jag skickade in detta på analys och såg till att få med sockervärdet.
När analysen kom så höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. Normalt sett så ligger ett ”för bra” hö någonstans mellan 11-14% socker. Normalt gränsvärde för fånghästar är max 10% socker. Men den här analysen visade på att ”ängshöet” hade ett sockervärde på 27%  (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
MJ värdet var också högt men inte extremt. Det låg på ”bara” 11 MJ. Hur sockervärdet kunde stiga så orimligt mycket vet jag inte. Men eftersom sockervärdet drivs av så många olika faktorer så kan det trissas upp till extrema nivåer om förutsättningarna är givna. Det beror på alltifrån växtslag till solljus och temperatur. Detta kan man läsa mycket om på hemsidan http://www.safergrass.org om man som är villig att nörda in sig på sådant.
Min slutsats av detta är att hästar (och getter) gärna föredrar ett foder som är sött och smakligt i första hand. Studier som är publicerade på safergrass visar också att hästars preferens vid valet av hö också handlar om vad som de tycker ”luktar gott”. Gå in där och kika. Mycket intressant! :
Det finns så otroligt mycket mer att skriva om i detta ämne… Men nu ska jag fortsätta mitt hö-letande!  🙂
Ha det gott!
hälsningar anna
P.S Vill också tipsa om att Viahov bjuder in till en intressant hovföreläsning och bootsbytarkväll den 5 april i mina nya lokaler jag hyrt på Hisingen. Gå in på viahovs facebooksida för att se eventet. [LÄNK]
Boka plats på eventet direkt kan du göra här i Viahovs webshop:

Hur kan något så genialt få gå till historien utan att folk reagerar??

Publicerat av
6

Jag kan helt enkelt inte hålla truten när det kommer till det här med ängshö! Min kommentar om ängshö på bloggen friskahovar förärades med ett eget inlägg.

För att åter belysa det här med fördelarna med ängshö kan jag ta ett exempel direkt från verkligheten! I fjol skördade vi nämligen hö från våra marker med vallar som varit ogödslade åtminstone sedan början på 90-talet. Förmodligen är vallen mycket äldre än så, och jag gissar att den legat ”orörd” i kanske 30 år, bortsett från slåtter och betande djur. Skörd sker dessutom alltid efter 15 juli pga särskilt bidragsstöd, så att blommorna hinner fröa av sig. Det påminner alltså i stort sett om ”ängshö” i kvalitet, även om det ännu inte är en äkta äng med full uppsättnings ängsblomster. Man kan tycka att det är idiotiskt att använda detta hö eftersom proteinvärdet blir ganska lågt när man skördar det så sent, och man riskerar få en låg kvot mellan smältbart råprotein och MJ. Eftersom höt inte räckte blev jag tvungen att köpa hö utifrån. Detta hö var välbärgat och kom från välskötta vallar med timotejhö, men pga vädret så är höet slaget väldigt sent på säsongen och höet hade blivit väldigt grovt och förvuxet. För jämförelsens skull kan nämnas att båda dessa sorter gäller torrhö som torkats på slag på fältet under stark sol. Ängshöet har rullats ihop löst och inte knutits ihop med balsnören, utan fått ligga löst på skullen. Timotejhöet har pressats i mediumpress till småbalar, och har dessutom också fått ligga eftertorka på skulle med höfläkt.

En höanalys visade slående skillnader mellan dessa två olika sorters hö när det kommer till sockernivåer och kvot mellan protein och MJ.

Det förvuxna timotejhöet hade en kvot på 3, och en sockernivå på 15,5%, medan vårt hemmaslagna ”ängshö” hade en kvot på 5 och sockernivå på 8,8%!. Ni som känner till fång-risker vet kanske att man rekommenderar en sockerhalt på max 10% i foder för hästar, och som bekant är en kvot på 6 mellan protein och MJ optimalt för hästar. En kvot på 5 är alltså inte helt tokigt med tanke på att det är slaget sent på säsongen. Slutsatsen är alltså i det här fallet att av sent skördat timotej hö vs ängshö så vinner ängshö med stora mått!

Så vitt jag vet finns inga vetenskapliga studier eller jämförelser mellan kommersiellt odlat timotejhö och traditionellt ängshö. Många är skeptiska mot att köpa hö som skördats sent pga den troliga låga kvoten mellan protein och MJ. Men jag resonerar så här: Ängshö dög ju fint åt arbetshästar förr i tiden, eller hur? Det energi-rika odlade höet sparades ju undan åt de kor som gav mjölk till hushållet, men hästar fick nöja sig med hö och bete från ”utmarkerna”. Enligt min mening så arbetar inte dagens hobbyhästar en bråkdel av vad dåtidens hästar gjorde förr, men däremot betar de samma åkrar som de energikrävande lakterande korna gjorde förr i tiden. Havre var väl det enda kraftfoder man gav ihop med ängshöt, såvitt jag vet. Och havre är ett alldeles utmärkt tillskott till de hästar som faktiskt arbetar så hårt att de behöver kraftfoder. Men idag arbetar sällan våra hobbyhästar så hårt, och många av dem är alldeles för feta. Många kan tyvärr inte ens avgöra om hästen är normalviktig eller överviktig och kallar fett-depåer för ”muskler”..

Vi är lite rädda för att underutfodra med protein och vill så gärna hamna exakt rätt i kvot, men jag tror att en frisk häst som får rikligt med nyttigt hö och inte en massa annat kraffs som fuckar upp metabolismen, och får sitt mineralbehov tillgodosett faktiskt har en bättre näringsupptagninsförmåga och kan ta upp proteinet mer effektivt. Ibland tror jag vi stirrar oss alldeles blinda på siffor, preparat och tillskott. Jag tänker mera ”less is more” när det kommer till hästfoder. Därmed inte sagt att ängshö nödvändigtvis tillräckligt till högdräktiga och lakterande djur som faktiskt ska producera massor av proteiner i form av mjölk.

Sedan är detta självklart en högst ekonomisk fråga. Att odla ängshö är varken rationellt eller ekonomiskt. Man får ut mindre mängd hö per hektar, och man tar i regel en enda skörd, istället för 2-3 stycken skördar som i konventionell höodling.

MEN – att skörda ängshö är däremot definitivt ett mer långsiktigt hållbart sätt att skörda hö på än dagens rationella jordbruk med konstgödning som tär på ändliga resurser och bidrar till försurningen av marker och vattendrag.

Jag hoppas att fler uppmärksammar det goda i att skörda ängshö. Om inte annat så finns det fina naturvärden och EU-bidrag i det hela att vinna på det. Ängsbiotoper bidrar till biologisk mångfald, och på en del håll i Sverige så skördar man ängshöet bara för bidragens skull, men sedan så dumpar man detta utmärkt fina hö för att ruttna bort i skogen! Det tycker jag är direkt slöseri med så fint hö. Jag har hört det sägas att förr i tiden kallade man detta för ”läkehö” och man sparade det särskilt till kossor som var lite krassliga eller nere, och behövde lite extra för att stärka upp sig. Det kan jag gott tänka mig med alla nyttiga örter som ett fint ängshö kan innehålla!