[Det här är en debattartikel jag skrivit som publicerats på tidningen HIPPSON nyligen.]

Svenska Ridsportförbundet: Hur ska ni ha det?

Det finns regler som är stränga.

Det finns regler som är generösa.

Och så finns det regler som lyckas med konststycket att vara båda samtidigt.

Jag ska erkänna att jag tillhör en av dem som länge varit ganska frustrerad över att många discipliner inom ridsporten inte tillåtit hovboots vid tävling. Det har känts märkligt när man samtidigt ser hur tusentals barfotahästar tränar i just hovboots varje vecka, oavsett om det handlar om dressyr, hoppning, distansritt eller sportkörning.

Därför blev många av oss glada när Svenska Ridsportförbundet för några år sedan äntligen började beröra frågan lite mer i Tävlingsreglementet. Barfotaskor nämndes nu i reglerna för hoppning!

Äntligen! tänkte jag.

Nu ska vi väl få lite klarhet i vad som gäller.

…eller?

Nej, så enkelt visade det sig inte vara.

För sedan regeln infördes har förvirringen varit närmast konstant. Frågorna har återkommit gång på gång:

Under åren som gått har jag fått samma frågor om och om igen från hästägare och ryttare:

Får man tävla med hovboots eller inte?

Vilka modeller är godkända?

Var går egentligen gränsen?

Och kanske den mest intressanta frågan av alla:

Vad menar Svenska Ridsportförbundet egentligen med sin egen formulering?

Det här är inte frågor som dyker upp någon gång ibland. De återkommer varje säsong. Jag arbetar dagligen med hovboots och har gjort det i många år, och det är svårt att räkna hur många gånger jag hamnat i diskussioner där ryttare försöker förstå vad som faktiskt gäller.

Det som brukar hända är att ryttaren kontaktar en överdomare eller mailar förbundet och frågar om just den modell som sitter på hästens hovar är tillåten. Problemet är bara att överdomaren eller den som svarr ofta hamnar i exakt samma situation som ryttaren: Han eller hon måste tolka regeln.

Resultatet blir att olika människor ibland kommer fram till olika slutsatser. Inte sällan lika luddiga formuleringar som den som redan står i reglementet.

Jag har pratat med kunder som ibland har fått klartecken, för att tävla med olika bootsmodeller. Jag har pratat med kunder som fått nej, med samma bootsmodeller. Jag har pratat med kunder som fått olika besked beroende på vem de frågat.

Det är egentligen inte så konstigt.

För ju mer man försöker läsa regeltexten bokstavligt, desto fler frågor uppstår.

Och det är här jag tycker att den verkliga diskussionen börjar.

Inte om hovboots ska vara tillåtna eller inte -för det är en helt annan diskussion egentligen.

Det här handlar om reglerna faktiskt går att tolka på ett konsekvent sätt!

För när ett regelverk inte går att tolka, då har regelverket ett problem.

I Tävlingsreglementet för hoppning står följande:

”Barfotaskor, vars syfte är att ersätta skor, räknas som hästskor. Som barfotaskor räknas utrustning som inte når högre upp än under kronranden och/eller högre än ballarna.”

Vid första anblick ser formuleringen ganska oskyldig ut. Men när man börjar försöka använda den i praktiken uppstår problemen ganska snabbt.

Vad betyder egentligen ”under kronranden och/eller högre än ballarna”?

Måste båda kriterierna vara uppfyllda?

Räcker det med ett?

Vad betyder ”och/eller” i just det här sammanhanget?

Räknas neoprengaitern in i formuleringen eller är det bara den bärande delen av skon som menas?

Var exakt slutar egentligen ballarna? Ska man räkna till hårlinjen eftersom de nämner kronranden?  

Hur ska en överdomare mäta detta på tävlingsplatsen?

Och hur många överdomare, ryttare och funktionärer skulle rita ut exakt samma gräns på en anatomibild av en hov? Definieras det på samma sätt?

Ju mer man funderar på det, desto fler frågor dyker upp…

Och problemet är inte bara formuleringen i sig.

Problemet är att formuleringen verkar beskriva en verklighet som inte riktigt existerar.

Alla moderna hovboots på marknaden idag använder någon form av säkerhetslösning för att sitta kvar på hoven. Det kan handla om gaiters, pastern straps, säkerhetsremmar eller andra infästningar som går upp över delar av hoven – alltid ovanför hårlinjen – alltså kronranden.

Den typen av skor som bara sitter nere på själva hovkapseln nedanför kronranden är sådana man limmar fast – och går alltså inte att klassa som barfotasko och tillhör en helt annan kategori hästskor.

Anledningen till detta är rätt enkel: Barfotaskorna måste ju kunna ska sitta kvar. Utan remmar eller gaiters som omsluter ballarna, går upp över hårlinjen och gärna också löper runt kotbenet eller kronleden med diverse spännen/gaiters så är det svårt att få något att sitta kvar en längre stund, särskilt vid hoppning!

Och här blir det hela lite komiskt.

Om man väljer den striktaste tänkbara tolkningen av regeltexten blir det nämligen ungefär som att säga att ”cyklar är tillåtna – så länge de inte har hjul.”

Eller att ”skridskor är tillåtna – så länge de saknar skenor.”

Man plockar bort just den del som gör att konstruktionen fungerar.

Det finns faktiskt en ganska intressant historisk detalj här. En av världens äldsta hovbootsmodeller, Easyboot Traditional från amerikanska EasyCare, bestod i princip av ett skal runt hovkapseln och hölls på plats med små metalltaggar mot hovväggen. Om man verkligen vill hitta något som ligger nära den typ av konstruktion som regeltexten skulle kunna beskriva så får man nästan gå tillbaka dit. Den lanserades 1970.

Problemet var bara att den inte satt särskilt säkert på hoven  – och därför utvecklades den vidare med extra gaiters som sitter runt kotan och den nya modellen fick namnet Easyboot Epic och används idag flitigt världen runt av många nöjda användare.

Detta visar tydligt hur viktigt det är med gaiters och säkerhetsremmar på boots – det är en av förutsättningarna för trygg användning.

Barfotaskor har utvecklats enormt de senaste tjugo åren. Dagens modeller används inom rehabilitering, träning, distansritt, fritidsridning och i allt större utsträckning även inom tävlingssporten. Speciellt internationellt, därför att FEI:s regler är betydligt mer tydliga och generösa och visar tydligt att hovboots (även de som har remmar ovanför kronranden) är godkända för internationell hoppning.

Om regelverket ska fungera även i framtiden behöver det bygga på kunskap om den utrustning som faktiskt finns på marknaden – inte på luddiga formuleringar som skapar fler frågor än svar och om kan tolkas olika beroende på vilken domare som läser dem.

För i slutändan handlar detta inte om hovboots – utan om rättvisa villkor för de tävlande.

Ett regelverk ska hjälpa funktionärer och domare att fatta lika beslut i lika situationer. Om två kunniga personer kan läsa samma mening och komma fram till olika slutsatser är problemet inte läsaren – utan formuleringen.

Det handlar om regelverk som inte kan tolkas konsekvent riskerar att bli godtyckligt.

Och godtycke hör inte hemma i tävlingssport. Det ska vara på lika villkor, och sport ska kunna utövas på jämlika villkor

Överdomare ska inte behöva agera språkvetare för att avgöra om ordet ”och/eller” betyder det ena eller det andra.

Därför tycker jag att Svenska Ridsportförbundet behöver göra ett val.

Antingen är moderna sportboots tillåtna.

Eller så är de inte tillåtna.

Båda alternativen är fullt möjliga.

Men skriv det då

---

---

SÅHÄR SER MODERNA HOVBOOTS UT IDAG:

Ser ni…?

– INGEN av dessa boots går helt nedanför kronranden och ballarna. Alla boots har någon del som går upp ovanför hårlinjen antingen i ballarna eller fronten. Det kan vara en mjuk neoprengaiter, eller en rem, eller någon del av skalet. Men det finns INGA boots idag som säljs på marknaden, som inte går upp ovanför hårlinjen.

Det finns däremot en äldre variant av boots, som föddes på 70-talet, gjord av Easycare Inc. Den skon hette Easyboot Traditional. Den satt fast endast med ett ”skal” på hovkapseln, och höll sig fast tack vare metalltaggar som högg tag i hovväggen. Det var säkert en hel del hästar som kunde använda bootsen till vissa ändamål. Men eftersom många användare ändå hade problem, med att den inte satt så himla bra så utvecklade Easycare skon vidare, och kompletterade den med en gaiter runt kotan, som extra säkerhet. Den nya modellen heter Easyboot Epic, och är uppskattad världen runt (finns att specialbeställa hos Viahov för den som vill prova)

Detta bevisar också min poäng – att hovboots behöver vara konstruerade så att de omsluter någon del av benet ovanför kronranden för att sitta säkert på hoven i alla gångarter. Antingen med en mjuk neoprengaiter eller någon form av remmar.

Såhär såg Easyboot Traditional ut: (där ser man också metalltaggarna på insidan)

Såhär ser Easyboot Epic ut idag: