”Kronisk fång” – en missförstådd term!

Det “kroniska” i uttrycket kronisk fång är ett missförstått begrepp. Kronisk betyder inte att hoven inte går att återställa. Svårt – ja. Men omöjligt? Inte alltid. Vår förståelse av vad som händer i en fånghov är tyvärr inte så väl utvecklad, och därför används begreppet “kroniskt” alldeles för ofta på hästar som faktiskt kan bli helt återställda och fina i sina hovar igen – med rätt åtgärder.

Så som hovarna ser ut när en häst drabbas av hovbensrotation, liknande de vi ser på dessa bilder, är det tyvärr svårt att få rätt hjälp av kompetent yrkesfolk här i Sverige. Det verkar inte vara jättevanligt att hovslagare är vana vid att arbeta med den här typen av hovar, och jag märker att veterinärer ofta är väldigt snabba på att döma ut den här typen av hästar och avlivar dem istället för att ge dem en chans. För att vara helt rättvis – det är inte heller lätt för hästägare att ta hand om fånghästar på rätt sätt, så ibland är det faktiskt bättre att avsluta deras lidande. Men jag märker tyvärr att även när intentionen är god och hästägaren vill “göra allt” för sin häst, så är det ofta svårt att få rätt hjälp och ta sig hela vägen fram – trots att man har lagt alla resurser som finns på att hjälpa sin häst.

Jag upplever inte heller att alla metoder som används fungerar fullt ut här, särskilt inte när intervallen mellan verkningarna blir för långa, vilket tyvärr är det vanligaste felet. Då hinner hoven falla tillbaka i sitt gamla mönster igen, och då spelar det nästan ingen roll vad man gjorde sist.

Den här typen av hovar vill “dra iväg” i trakterna och får då ett väldigt högt tryck på tån, vilket riskerar att leda till stora problem och smärta.

Har du en häst som ser ut så här och har svårt att få rätt hjälp? Om man ska förenkla det så mycket som möjligt, så är mitt råd detta:

– Sänk trakterna mer, och gör det ofta
– Verka varannan vecka, absolut inte längre intervall än så
– Jobba kontinuerligt med att hålla efter trakterna. De måste successivt sänkas för att förbättra hovbensvinkeln och minska trycket på sulan

När det gäller tån finns det inget “rätt” svar som passar alla hästar. Vissa hästar blir direkt mer bekväma med en kortare tå och rör sig bättre så, medan andra faktiskt behöver få ha kvar lite mer längd under en period för att överhuvudtaget kunna stå och gå bekvämt medan hoven läker. Det här varierar mer än man tror. Det viktiga är att lyssna på hästen – inte på åsikter eller teorier.

Men – nu kommer det viktigaste av allt.
Det här är bara första steget.

Det absolut viktigaste i hela processen är att ta bort inflammationen i kroppen. Annars spelar det mindre roll hur bra man verkar – kroppen kommer ändå fortsätta driva problemet. Och det är här missförståndet kring uttrycket “kroniskt” kommer fram.

Fråga alltid:
Vad är orsaken till fången?
Finns det en hormonell obalans?
Behöver hästen medicineras?
Finns det underliggande problem som PSSM eller andra metabola störningar?

Nästan alla fånghästar har någon form av insulindysreglering, och det här är centralt. Det som hjälper här är inte en enskild insats, utan en kombination av åtgärder. Och den första åtgärden jag kommer nämna är:

Rörelse.
Rörelse.
Och ännu mer rörelse.

Dagligen.

Helst uppdelat i flera tillfällen – till exempel en timme morgon och en timme kväll. Jag vet att det här är svårt att få till i praktiken, men det är otroligt viktigt. Samtidigt måste man vara tydlig: är hästen i en akut fas med inflammation i hovarna så ska den inte röra sig mer än nödvändigt. Då ska den avlastas. Punkt. Men i läkning och rehabfas ska den absolut röra på sig – lite och ofta. Promenader är ofta det bästa för lymfan. Intervallträning är det bästa för insulinkänsligheten. Kombinationen av båda är optimal om hästen klarar av det.

Utöver detta behöver man i många fall stötta kroppen i att ta hand om det som händer inuti, och därför brukar jag alltid nämna fodertillskott och kurer för detta.

Efter långvariga episoder av fång ser man ofta att lever och njurar är belastade, och då kan det vara värdefullt att ge stöd där så att kroppen kan transportera ut gifter och slagg. Vi har till exempel ett örtprogram som heter “Let’s Get Started” som kan ge en skjuts i det här arbetet.

Mineraler är också en viktig del. Fytomin innehåller inte bara mineraler utan även zeolit, som ytterligare kan hjälpa kroppen att rensa ut slagg och gifter.

Mage och tarm spelar också en större roll än många tror. Här kan stöd i form av fibrer, höpellets eller tillfälliga probiotiska kurer hjälpa till att stabilisera systemet.

Omega 3 är också relevant eftersom det kan bidra till att dämpa inflammatoriska processer, och C-vitamin kan vara ett bra tillfälligt stöd efter sjukdom eller stress.

Så ja – det finns mycket man kan göra från insidan också.

Men det som är allra viktigast att förstå i de här fallen är följande:

Hästar som utvecklar den här typen av “kronisk” fånghov beter sig i praktiken som artrithästar.

KC La Pierre har studerat detta och beskriver i sin senaste bok hur det sker förändringar i hovens broskstrukturer, vilket gör att trakterna tenderar att fortsätta växa uppåt över tid och utvecklar den här deformerade trakten som bara blir högre och högre. Det är alltså inte bara en formfråga – det är en vävnadsförändring. Han menar att detta påminner om liknande problem i leder vid artrit, där brosket påverkas av långvarig inflammation.

Det här är fortfarande att betrakta som nya rön som behöver utforskas vidare för att se tydliga samband, men det ger en viktig förståelse för varför de här hovarna beter sig som de gör och varför vi ofta kallar det “kroniskt”.

Slutsatsen jag drar av detta är att de här hästarna behöver hanteras som individer med en kronisk inflammatorisk problematik i sina brosk – och att man resten av deras liv behöver ha ett högt fokus på låginflammatorisk kost och livsstil (vilket man egentligen borde tänka på för alla hästar, men i synnerhet för fånghästar).

Det innebär att man behöver arbeta med samma principer som man rekommenderar människor med artrit: ta bort socker och stärkelse ur fodret, stötta mage och tarm, använda tillskott som är inflammationsdämpande, säkerställa rörelse och allmän friskvård, och ge kroppen stöd att hantera inflammation.

När man ser det så blir också strategin tydligare.

Hovform, rörelse, foder och metabolism hänger ihop.
Det är samma system.
Och det behöver behandlas som ett.

Så “kronisk fång” är alltså en sanning med modifikation. Det “kroniska” handlar snarare om att alltid behandla hästen som en individ med ökad risk för låginflammatoriska processer i sina hovar som påverkar broskstrukturerna.

Perifer Belastning: Vad sker egentligen med blodflödet i skodda hovar?

Hovens stötdämpning sitter inte i hornet. Den sitter i blodet. I mjukdelarna. Och det är just därför en järnsko (eller en väldigt hög “bärande” hovvägg som avlastar sula och stråle) kan leda till att hovens mjukdelar blir underutvecklade och att stötdämpningsförmågan minskar i hela hoven.

Det finns en väldigt intressant studie av Robert Bowker som jag brukar kalla “frottéhandduken”. Där visar han något ganska fascinerande: att en enkel frottéhandduk under hästens hov ger tillräckligt med taktil stimulans till hovens nerver för att fler mikrokärl ska öppna sig och blodcirkulationen i hoven öka.

Bowker beskriver hovens mjukdelar som ett vaskulärt, hydrauliskt system där blodvolymen är en aktiv del av stötdämpningen. Det går att likna vid en hydraulisk stötdämpare i en bil, där vätska pressas och fördelas för att ta upp kraft och jämna ut belastning, eller som ett gel- eller luftsystem i en löparsko som komprimeras och återfjädrar vid varje steg. Skillnaden är att hoven gör detta med hjälp av blod och mikrokärl, framför allt i bakre delen av hoven. När fler kärl är öppna och blod passerar genom dem ökar den tillgängliga vätskevolymen i systemet, vilket förbättrar hovens förmåga att absorbera och distribuera belastning. När färre mikrokärl används minskar denna volym, vilket försämrar stötdämpningen och leder till en mer stum belastning av strukturerna.

I studien med “frottéhandduken” såg man att en oskodd häst som står på ett plant, hårt underlag punktbelastar hoven, ofta i fyra distinkta områden: tåpelare och traktpelare, tillsammans med strålen om den når ner till marken. Denna punktbelastning var kopplad till en hårdare, mer bultande digital puls och färre öppna blodkärl, jämfört med när man placerade en enkel frottéhandduk under hoven.

Det intressanta är hur liten förändringen var – och hur stor effekt den gav. En tunn frottéhandduk räckte för att påverka det vaskulära systemet i hoven så pass att pulsen blev mjukare och fler mikrokärl öppnade sig. “Hydraulpumpen” fick mer vätska att arbeta med, vilket innebar både ökat blodflöde och förbättrad stötdämpningsförmåga, utan att man ändrade något i hovens form.

Bowker resonerar kring att detta sannolikt styrs via hovens nervsystem, som reagerar på taktila stimuli, och att den här typen av belastning därför också bör upplevas som mer bekväm för hästen.

Tänk dig själv skillnaden mellan att trampa ner i ett par nya Nike Air-skor med mjuk sula jämfört med att stå på ett betonggolv – punktbelastning kontra jämn viktfördelning under foten. Vi har dessutom liknande typer av känselnerver i våra fingertoppar som hästen har i sin stråle. Det säger något om hur känslig hoven faktiskt är, och att den i hög grad “känner sig fram” i varje steg.

Detta sätter fingret på en central men ofta förbisedd aspekt av hovvård. Vi lägger stor vikt vid millimeterprecision i verkning & skoning, samtidigt som många hästar under majoriteten av dygnet står och punktbelastar sin hovvägg – s.k ”perifer belastning” – (vilket kan uppstå oavsett om hästen är skodd eller barfota) – och därmed får brist på cirkulation i sina hovar.

Perifer belastning är resultatet när hästen står på hårt underlag – och det förvärras naturligtvis av höga hovväggar eller tjocka höga järnskor som inte ger stimulans under sula/stråle.

Det innebär inte att hårda underlag eller skor som primärt belastar hovväggen per definition alltid är fel, men det innebär att deras effekt på hovens fysiologi behöver vägas in i helheten!

Frågan blir därmed inte enbart hur hoven ser ut, utan i vilken utsträckning den ges förutsättningar att fungera som det dynamiska, cirkulatoriska system den faktiskt är.

Källa: Robert Bowker, baserat på hans studier och föreläsningar.

Vill du fördjupa dig mer i hovens funktion? Kika in på Viahov Play och gå med i hovkursen – där nördar vi ner oss i sådana här samband på riktigt.

Ska hovbenet vara markparalellt eller inte? 😵‍💫⁉️ Därom tvistar de lärde (fortfarande!)

[Till vänster: Nästintill markparalellt hovben – till höger – hovbenet har 6,7 graders positiv lutning efter korrigerande skoning.]


De senaste dagarna har jag fastnat djupt i frågan om kronrandens lutning och hovbenets vinkel. (ni som följer Viahov på Facebook har säkert sett det)

För mig börjar sambanden kännas så glasklara att jag ibland tänker: ”Det här borde väl alla ha koll på vid det här laget?”


Samtidigt ser jag hur verkligheten ser ut – och den ser inte alls ut så. Vi lever i ett kunskapslandskap som är totalt övermättat. Sociala medier är dränkta av forskning, förenklingar, påståenden, metoder, reels, forumtrådar, halvsanningar och rena felaktigheter – allt i samma flöde. Det är inte konstigt att både hästägare och yrkesverksamma blir vilsna, trötta och mentalt utmattade. Jag blir det själv.
Ändå fortsätter jag. Av ren envishet – och för att det här faktiskt spelar roll. Under arbetet med detta har jag haft värdefulla samtal och fått input från bland andra veterinär Tone Wien och hovslagare Kirsten Aasvang, kring bakgrunden till varför 30 graders kronrandslutning blev en norm inom vissa barfotaskolor. Det är viktigt, för här finns en historik som ofta tappats bort.

Mycket av detta kan spåras tillbaka till Hiltrud Strasser.

Problemet är att flera av de teorier hon myntade – som i grunden var felaktiga – senare adopterades, ompaketerades och spreds vidare av andra läror, utan att ursprunget längre var synligt. Då slutade de ifrågasättas. De blev ”sanningar”.


Och plötsligt hör man samma idéer florera i helt andra sammanhang – även där man minst anar det. Jag fick till exempel berättat för mig att teorin om ett markparallellt hovben lyftes fram som något positivt av en föreläsare under Nordic Hoof Summit, där den amerikanske hovslagaren Michael Savoldi föreläste (osäkert om det var 2024 eller 2025).


För tydlighetens skull: jag hörde inte föreläsningen själv, utan har pratat med flera som var där – bland annat Sören Stjärnås, som jag samarbetat mycket med. När jag i efterhand tittade igenom Savoldis material insåg jag något viktigt:
Han har rätt i mycket. Precis som många inom barfotarörelsen och “natural trim” tänkandet (där jag själv har min bakgrund!). Kritiken mot ”höga klackar”, statisk uppbyggnad, för hårt tryck på fel strukturer och en önskan om att följa den ”funktionella sulan” när man verkar en hov – är i grunden rimlig och sund.


MEN – precis som hos Strasser – dras fel slutsatser när det gäller hovbenets vinkel. Att hästen inte ska gå på ”klackar” betyder inte automatiskt att hovbenet mår bäst av att vara markparallellt, och att det är eftersträvansvärt att alltid verka ner trakten till strålens bredaste punkt. Det är är EN av viktiga punkter som har gjort att barfotarörelsen har fått bakslag. För många hästar leder denna halvblinda approach till felaktig palmar vinkel som orsakar smärta i hela kroppen!

Hästen ska inte gå på ”klackar” – höga trakter är inte bra – men den ska heller inte alltid verkas ner i trakterna – och ett markparalellt hovben är problematiskt. Alla dessa sanningarna kan existera samtidigt. Det här är inte svart/vitt och det finns nyanser här. Jag har debatterat det här i flera år inom hovbranschen, bland annat med Ove Lind, som argumenterar för att bakåtbrutna hovbensvinklar och NPA inte är problematiskt – med resonemanget att ”hästar måste ju kunna gå i uppförsbacke”.

Jag håller inte med.

Forskningen kring negativ plantarvinkel (NPLA/NPA) och dess påverkan på hela hästens biomekanik och belastningsmönster talar ett helt annat språk. Just därför har jag nu uppdaterat och öppnat ett nytt avsnitt i Hovkursen, som ligger helt gratis tillgängligt för alla. Ett första steg till att hjälpa till att skapa klarhet och förståelse i denna snårskog.


Syftet är enkelt:

att ge hästägare (och yrkesverksamma) ett konkret, visuellt och snabbt sätt att läsa hoven och avgöra om vinklarna är rimliga – utan att behöva plöja vetenskapliga avhandlingar om myofasciella linjer, diafragmans nervförsörjning och proprioception för att komma igång.

👉 Artikeln finns alltså nu i Hovkursen som gratis resurs.

Och till sist: tack till alla er som bidrar med frågor, motstånd, perspektiv och kunskap. Det är exakt så här viktiga ämnen måste få växa – öppet, nyanserat och med både historik och modern forskning i ryggen. Jag är fortsatt kritisk till gapiga högljudda självutnämnda experter som konsekvens skjuter ner på ”den andra sidan” och kommer med påståenden utan tyngd – den typen av mindset gör att jag totalt tappar förtroendet, medan tänkande människor som resonerar sig fram till sina slutsatser med logiska resonemang och forskning i ryggen – och ödmjuk hållning på vägen – det kan jag respektera.

Allt gott!
Anna på Viahov


👉 Vill du bidra till bättre allmänbildning kring hovar och hovvinklar – dela gärna vidare artikeln till andra som kan ha nytta av den

Optimering av hovarna börjar i hästens nervsystem – Rosies berättelse

Jag får ofta frågor från hästägare om hur hovarna kan optimeras. Och även om det låter flummigt, så börjar det faktiskt oftare än man tror med hästens nervsystem. Jag ska förklara med ett exempel från min egen vardag…

Jag gick igenom mitt bildarkiv på mina hästar och hittade detta filmklipp från ett par år tillbaka. Filmen visar Rosies tomma, ängsliga blick – bara några timmar efter att hennes bästa kompis, min andra häst Heidi, hade blivit akut avlivad hemma på gården. Hennes blick var inte densamma som vanligt här.

Rosie var medveten om vad som hade hänt. Hon fick chans att ta farväl, se kroppen och förstå – för att kunna processa att Heidi nu var borta och att hon var ensam. Det var laddat och jobbigt för oss alla. Det här var inte planerat, och plötsligt stod vi där utan någon trygg punkt i tillvaron.

Heidi hade varit den stabila flockledaren: lugn, fokuserad, tydlig. Hon satte ramarna utan drama. Hon var gammal, klok och hade pondus. Hon var någon Rosie kunde landa tryggt hos efter importen från England och alla hennes tidigare trauman som hon redan bar med sig i bagaget.

Men Heidi var gammal, med värk i knäna pga artros och plötsligt blev hon betydligt sämre – så dålig att hon knappt kunde ställa sig upp längre, och kroppen ville inte samarbeta alls. Och det var då jag tog det svåra beslutet att låta henne vandra vidare.

Eftersom vår flock bara bestod av två hästar, så blev Rosie nu helt ensam. Jag fick snabbt tag på en ny kompis till henne. Jag är väldigt tacksam för att jag fick låna hem en liten Irish Cob-åring tillfälligt, så Rosie skulle få sällskap medan jag funderade på hur jag skulle ersätta Heidi med en ny flockmedlem.

Utåt såg Rosie lugn ut. Hon gnäggade inte, vandrade inte runt, letade inte efter Heidi, och hon åt och drack som vanligt. Men… hennes blick och hennes närvaro var inte som vanligt. Hon såg chockad ut – lite spak – som om hon inte riktigt fattade vad som hänt. Och jag tror att hon stängde in sin stress. Kanske tog det fram gamla minnen från hennes tidigare liv – då jag fått till mig att hon varit mycket ensam innan hon kom till mig.

Direkt efter avlivningen ställde hon sig på toppen av kullen och stirrade långt ut i horisonten. Som i freeze mode.

Trots att hon fick en kompis i form av en åring ganska kort därefter, så mådde Rosie inte alls bra under de kommande månaderna. Hon lade på sig jättemycket fett över hela kroppen. Hon fick klåda och mjäll i manen. Hon drabbades av låggradiga inflammationer som påminde om väldigt, väldigt milda fångkänningar – hon blev tassig i hovarna.

Ni som förstår hur kronisk stress funkar vet att den kan sätta sig så djupt i nervsystemet att man fastnar där – och då kan det leda till förhöjda kortisolnivåer, och i sin tur ökad fettinlagring. Jag tror att Rosie bar på intern stress efter att ha förlorat sin kamrat. Jag tror inte det var en slump att hennes immunförsvar sänktes, att huden började krångla och att kroppen fick låggradig inflammation.

Jag tror också att hästar vet mer än vi tror. Och Rosie visste nog att den där nya ettåringen inte var här för att stanna. Hon kanske kände att det bara var tillfälligt.

Jag försökte pyssla om Rosie lite extra, men det dröjde till hösten innan hon började må bättre igen – och innan hon fick lära känna sin nya flockmedlem, Hilma, en 6 månader fölis jag köpte från en Irish Cob uppfödare som heter Auroraängens. Den nya lilla knubbiga fölungen blev direkt accepterad av Rosie och sedan dess har jag följt Rosies hälsa noga, och hon har bara blivit bättre och bättre. Mjället och klådan kom aldrig tillbaka – det försvann. Övervikten försvann också. Idag är Rosie och Hilma en väldigt trygg flock tillsammans.

Det jag vill säga med allt det här är: ibland visar hästar inte stress så tydligt. Och internaliserad stress är mycket vanligare än vi tror. Vissa hästar är mer känsliga för det än andra, och min häst Rosie är en sådan häst.

Tänk på hur ofta hästar byter stall, byter kompisar, byter miljö – och hur ofta hästar flyttas ifrån varandra. Små förändringar i deras miljö kan betyda mycket, och hästar visar inte stress på samma sätt som oss

En del stänger in den och “biter ihop”. Rosie kom redan från början hit med ett stressat nervsystem. Det tog minst 6–8 månader innan jag tyckte mig se henne slappna av i närheten av människor. Hon hade svårt att släppa ner garden. Hon hade ingen tillit till folk i början. Det här kan naturligtvis göra hästar mer sjuka.

Så om du har en häst med återkommande problem med hovar/päls/klåda/immunförsvar: börja med att fråga dig själv – är min häst stressad, psykiskt eller fysiskt?

Ta hand om hästens nervssystem först – genom att ta hänsyn till hästens biologiska behov. Det innebär allt från flockgemenskap, rörelse och vatten, till bra hagar, bra stall, bra ventilation och framförallt: trygghet.

Så var medveten. Analysera hästens situation tills du hittar triggerpunkterna. Och ta bort dem en efter en, så att din häst kan slappna av.

Har du några exempel? Berätta gärna i kommentarerna

Hovproblem börjar sällan i hoven – de börjar i foderstaten

Jag vill prata om proteinkvot i hö, men utan att förenkla det till ännu en siffra man stirrar sig blind på, för en låg kvot är inte automatiskt ett problem – så länge hästen i övrigt mår bra och tarmen inte störs.

Jag kan personligen tolerera ett hö med lägre kvot(inom rimliga gränser såklart) om det är torrt, inte ensilerat (inte ens ”hösilerat”), har bra hygien och ett växtinnehåll som faktiskt passar häst. Det vill säga gräs som timotej, ängssvingel och andra mer traditionella ängsgräs. Inte rajgräs! Inte mycket klöver. Hästar är ofta känsliga för detta, och ju mer man matar desto större är risken för tarmstörningar, mikrobiell obalans och i förlängningen metabola och hormonella rubbningar.

Hygienen är minst lika viktig. Mögelsporer i hö och hösilage är betydligt vanligare än många vill tro, eftersom lagring är känsligt. Dålig hygienisk kvalitet är en stor risk för hästhälsan också, framförallt när det gäller luftvägarna.

TIPS!
Till bönder som producerar hö till häst: torka höt till minst 90 % TS, plasta med minst tio lager plast – gärna fler! – pressa balarna så hårt att all luft försvinner och hantera dem varsamt därefter, så inte plasten får hål. Det är syret som förstör. För lite plast, för lös pressning, grova strån som håller kvar luft eller hål i plasten är exakt där det faller. Torrhö kan lagras lufttätt utan ensilering om det görs rätt. Jag har testat detta själv, liksom flera andra bönder, med mycket goda resultat!

En annan sak jag vill slå ett slag för är höpellets från riktiga ängsvallar. Eqvitals höpellets har minst fyrtio olika arter. Det finns inget modernt balhö som ens kommer i närheten av den bredden idag. Hästens hälsosamma mikrobiota hungrar efter variation, efter olika örter och gräs, och dagens vallodling innehåller ofta inte mer än två till fyra arter. Det är normen. Korna älskar rajgräs och växer och mjölkar bra på den typen av gräs. De har flera magar och idisslar detta så det kommer till nytta. Men… hästar gör det inte. Ta reda på vad som faktiskt finns i balen – det är minst lika viktigt som labbsiffror på papper.

Och sockret. Det eviga gisslet. Allt över tio procent är en risk för hästar i fångzon, men ärligt talat förtjänar alla hästar att slippa höga sockervärden eftersom de gynnar fel mikrober i magen, jäst och svamp i tarmen och slår undan benen för en stabil matsmältning. Vissa år är man chanslös och alla skördar blir sockerhöga. Då får man jobba med det man har. Att blötlägga höt i runt en timme sänker sockret effektivt – krångligt, ja, men ibland helt nödvändigt för vissa hästar.

Ett annat sätt, som jag själv använder just nu, är att ge extremt näringsrikt hö i små mängder. Min fångkänsliga ponny Rosie går på ett hö med väldigt högt proteinvärde, kvot runt 11 – vilket jag själv ifrågasatte om det ens var möjligt – men resultatet är att jag kan ge minimala mängder hö, ändå täcka hennes behov, och låta henne få sitt tuggbehov tillgodosett via halm och naturligt näringsfattigt foder ute i hagen. Ljung, löv, grenar, gran, visset gräs, halm, och lite grönt här och där. Hästmat som inte driver insulin. Och ändå får hon inte proteinbrist, eftersom jag har både bra hö, och tillgång till aminosyror på burk.

Ja, på tal om aminosyror!
När jag började ge mina hästar extra aminosyror – såg jag något väldigt tydligt. Hovarna började växa så det nästan blev absurt. Inte långsamt bättre, utan markant mer tillväxt och bättre kvalitet. Och det här sammanföll alltså med både högt protein i grovfodret och tillskott av aminosyror, vilket säger ganska mycket om hur den begränsande faktorn för hovarnas tillväxt och kvalitet ofta inte är energi, utan just byggstenarna – aminosyrorna. (och såklart mineraler!)

Alla har inte tillgång till hö med högt proteinvärde. I de lägena är extra aminosyror ett väldigt bra verktyg för att stötta hovarnas uppbyggnad utan att behöva öka mängden grovfoder. Det är också därför jag själv säljer både bra mineraler OCH aminosyror i Viahovs webshop – för att jag använder dem, ser effekten, och vet hur stor skillnad det kan göra när hovarna äntligen får rätt material att jobba med.

Mineralerna FYTOMIN har dessutom också extra tillsatt aminosyror. Men vill du ha ännu fler aminosyror i fodret rekommenderar jag att du kompletterar med Horse Amino som extra tillskott utöver mineralburken Fytomin.

Som alltid: helheten avgör. Men vill du bygga starka hovar måste det finnas något att bygga med.

ERBJUDANDE:

Horse Amino och Fytomin finns att köpa på Viahov.se – är det första gången du provar så finns det en Prova-på rabatt på 10% för Fytomin. Ange koden ”TESTAFYTOMIN” i kassan så får du ta del av den rabatten. Och i vanlig ordning har du som är en betalande medlem på vår kursplattform ViahovPlay.se ytterligare 5% medlemsrabatt.

Allt gott!
Hälsningar Anna på Viahov

Bilden ovanför föreställer Presewalskihästar i mongoliskt stäpplandskap – som är det habitat som våra moderna hästar är evolverade och anpassade till. Många mil i daglig rörelse varje dag och ständigt tuggande på en MÄNGD olika variationer av stäppgräs och örter.

Tå-längden läker inte fånghästar. Bra hästhållning och korrekt trakthöjd gör.

Det här inlägget handlar om En populär barfotagrupp och “lång tå”-missförståndet…

Ett skolboksexempel på när korrelation förväxlas med kausalitet.

Disclaimer:
Jag är inte helt insatt i hela deras behandlingsprotokoll. Jag utgår enbart från det de har publicerat offentligt, tillsammans med min egen kliniska erfarenhet och biomekaniska kunskap. Detta är mina personliga observationer, inte en intern beskrivning av deras metod.

En välkänd barfotagrupp från England — omdiskuterad om omdebatterad eftersom de gör väldigt tvärsäkra påståenden utan vetenskaplig grund — hävdar:

“Korta tår är farliga i fångrehab. Långa tår är säkrare.”

Fel mekanism. Fel variabel. Fel slutsats.

Det verkliga problemet är inte tån — det är trakterna.


Mönstret hos många fånghästar

Höga trakter + tåkortning =
• högre palmar/plantar-vinkel
• ökat tryck på hovbensspetsen och circumflexa artären
• ökat tryck på inflammerad/tunn sula
• minskat blodflöde dorsalt i hoven
• mindre tillväxt i tåväggen, mer i trakterna
• mer smärta
• större risk för rotation eller penetration

Sänker man trakterna händer motsatsen:

• trycket på hovbensspetsen och sulan sjunker
• rotationen bromsas
• hästen får omedelbar lättnad
• mer jämn tillväxt i tå och trakter
• kapseln kan realignera när nytt horn växer ut

Och detta sker oavsett tålängd — så länge hästen tas ur den systemiska inflammationen och grundorsaken till fången åtgärdas (t.ex. foder, insulin, stress eller andra triggers).


Var missförståndet uppstår

Gruppen ser att:

• deras hästar förbättras i deras rehabprotokoll
• tån är lång och trakterna är låga

…och drar slutsatsen:

“Den långa tån är en stor del av orsaken.”

Det är den inte.

Förbättringen kommer från allt annat:

• korrekt sänkta trakter som gradvis “de-roterar” P3
• boots och mjuka sulor som fördelar trycket bakåt i hoven
• boots/pads som skapar rocker och dämpning
• strikt lågsockerfoder
• kontinuerlig rörelse på ett track-system
• flockliv → lägre stress → lägre kortisol → mindre risk för nya anfall

Det är dessa faktorer som skapar läkning.

Den långa tån är bara en passagerare.


Varför en lång tå “funkar” i deras system

Deras miljö kompenserar för en biomekaniskt sämre tå:

• boots, pads och mjukt underlag (sand) minskar punkttryck och fördelar belastningen bakåt i hoven
• stråle (strålfåror) + elastisk puta aktiveras → bättre blodflöde och hornproduktion
• lågsockerfoder → färre insulinspikar
• rörelse → bättre cirkulation och förbättrad sockeromsättning
• flockliv → mindre stress, mindre kortisol → mindre risk för återfall

Hästen blir bekväm trots den långa tån — inte på grund av den.


Den biomekaniska kedjan

Höga trakter → hög palmar vinkel → dorsalt tryck → smärta → rotation
Låga trakter → trycket sjunker → lameller stabiliseras → läkning startar

Tålängd = sekundär variabel.
Relevant, ja.
Orsakande, nej.


Konsekvenser av en lång tå

Att låta en fånghäst gå i flera månader med en lång, framåtskjuten tå — “Kalle Anka-tå” — är aldrig neutralt. Det orsakar:

• försenad överrullning
• ökat dorsalt lamelltryck och potentiell smärta
• ändrat rörelsemönster
• kompensationsproblem i bog, rygg, nacke etc
• ökat drag i djupa böjsenan

En korrekt överullning är inte aggressiv.
Den är strategiskt placerad för att minimera DDFT-belastning och centrera kapseln runt hovleden.


Om tåkortning – det är inte svart eller vitt

Det är viktigt att klargöra att jag inte förespråkar aggressiv tåkortning. En tå kan absolut kortas på ett sätt som blir skadligt — särskilt i en inflammerad fånghov.

Dorsala hovväggsresektioner har historiskt använts för att avlasta lamellerna — men vi vet också att för mycket raspning dorsalt försvagar hela kapseln.
Dorsalväggen är en stabiliserande struktur. Tunnas den ut mycket försvagas hela hovkapseln och vi kompromissar med saker som:

• strukturell integritet
• hävstångsresistens
• korrekt kraftöverföring genom lamellerna

Hemodynamiken i hoven bygger på stabil struktur + korrekt belastning.

Därför är invasiv tåverkning aldrig harmlös — särskilt inte vid aktiv inflammation.

Poängen är inte “kort tå är bra” eller “lång tå är bra” — utan:

Hoven behöver en biomekaniskt korrekt ÖVERRULLNING.

Varken extremt kort eller extremt lång.
Bara funktionell — rätt placerad i förhållande till hovens rotationscentrum.

Det gäller både fånghästar och friska hovar.


Slutsats

De observerade:

Kort tå + hög trakt = sämre.
Lång tå + låg trakt = bättre.

Och gav tålängden äran.

Den verkliga mekanismen är enkel:

Sänk trakten → minska trycket → stabilisera kapseln → flytta belastning bakåt med mjukt underlag/pads/boots → hästen förbättras.

Rätt variabel korrigerad.
Fel variabel hyllad.

Klassisk förväxling av korrelation och kausalitet.
Babyn åkte ut med badvattnet.


Avslutande kommentar

Detta är inte riktat mot enskilda personer eller deras intentioner.
Det är en analys av biomekanik, terminologi och orsak–verkan-logik baserat på deras offentliga material.
Målet är tydlighet — inte konflikt — och att hjälpa hästägare att förstå laminit och hovrehab med större precision.


Ett konkret exempel

Här nedanför är en bild på av mina pågående kundcase – ett arabsto som tidigare haft fång- som en påminnelse om vad som faktiskt driver läkning:

Balansverkning var 4:e vecka, Equine Fusion-boots vid behov, 24/7 lösdrift, analyserat lågsockerfoder, flockliv, konstant mild rörelse och en varierad hage som stimulerar aktivitet. Hovarna bygger snabbt upp styrka — stark stråle, stark elastisk puta, solid sula. Inga extremer: ingen för lång tå, ingen för kort, inga höga eller låga trakter. Bara balans.

Den sunda hästhållningen är grunden.

Här nedanför är några bilder på delar av deras fina fånghästvänliga hästhage och lösdrifttsystem:

Att ”sätta hoven i rullstol” istället för att läka den från insidan

Häromdagen fick jag ett mail från en hästägare som funderade på att ta av hästen järnskorna i samband med fölning. Men den här hästen var inte helt okomplicerad. Den hade nämligen haft en skada i djupa böjsenan och skador i strålbensbursan. Den hade gått med ringskor och blev direkt sämre när tån blev för lång. Därför kortades intervallet upp till var 6:e vecka.

Nu senast har hästen fått vanliga skor + snösula + två broddar i trakten → Med resultatet att vinklarna ser ”finare” ut: kort tå, högre trakt, och nöjdare hästägare.

…men detta är tyvärr en synvilla. En väldigt övertygande synvilla – ungefär som när man sätter en för stor mössa på sig själv och tycker man “ser rimlig ut”. Det håller i 15 sekunder, sen glider allt åt fanders.

Risken är extremt stor att hästen bara blir sämre med den här approachen… Jag ska förklara varför.

Frågan till mig var:

”Klarar hon barfota? Finns det boots som höjer trakten, skyddar strålen, och finns någon expert på strålbensbursaproblem?”

Det här är exakt den typ av hov jag möter ganska ofta – och som ofta hamnar i “barfotakategorin” när alla andra medel misslyckats och man måste “rädda hovarna” på dem. Svåra odds och mycket jobb! Strålbensrelaterade problem blir ofta föremål för rehabilitering inom barfota –men faktiskt, ofta blir många hjälpta av barfota med förvånansvärt stor framgång – även om såklart alla inte går att rädda. Vet ni varför?

Jo, det beror på att strålbensrelaterade problem och belastning på böjsenor ofta beror i grunden på försvagade mjukdelar → strålen bär inte för elastiska putan är förtvinad, hovbrosken är deformerade av felaktig belastning under lång tid.

Kaudal kollaps – på fackspråk – helt enkelt.

(På vanligt språk: ”allt där bak har gett upp”)

När strålben och böjsenor skadas så blir allt mer extremt och mer allvarligt. Man löser inte problemet med att “höja trakterna” – man löser problemet genom att hjälpa hästen utveckla sina mjukdelar → som i sin tur höjer trakten.

Att höja trakterna utan att stärka eller stötta mjukdelarna är som att sätta en människa i rullstol för en stukad fot. Ja, det slutar göra ont direkt. Men du sabbar rehabiliteringen fullständigt, och att lära sig gå igen kan bli svårt.

Här är några vanliga symptom på att det är påväg åt fel håll:

• Hoven blir snabbt känslig när den växer sig längre

• Hästen blir sämre sista veckan eller två av skoningscykeln

• Hoven ser ”fin direkt efter skoning” → men blir ändå successivt sämre i hovformen över tid

• Hästen kan få återkommande låggradig och ”diffus” hälta eller rörelsestörningar

• Den kan få inflammationer i hovleden/strålbensbursan

• Hästen har ofta svårt att lyfta hovarna, speciellt bakhovarna

• Spänningar i rygg, SI-leden, nacke – hela överlinjen protesterar

• Hästen blir tung/stökig att rida och “ramlar” framåt – försöker springa ifrån smärtan

Och den stora klassikern:

Den traditionella (hälöppna) järnskon maskerar bara problemet. Den läker inte. Den bygger inte upp mjukdelarna i hoven. Den skjuter problemet framåt.

Lite som att sopa skiten under mattan och säga “det är rent nu”.

När mjukdelarna är totalt förtvinade klarar hästen i regel inte 6 veckors intervaller.

Oftast inte ens 5.

4 veckor borde vara praxis i denna typ av rehab.

3 veckor i svårare fall om hoven växer mycket – särskilt vid NPA eller strålbenstryck.

Och går hästen barfota kan man t.om behöva gå ner till varje/varannan vecka om tillväxten är hög.

(Har hört att i England har man 5 veckor som standard skoningsintervall. Här kör de flesta fortfarande 7–8 veckor och hoppas på det bästa. Spoiler: mjukdelarna bryr sig inte om våra traditioner.)

För att få ordning på den här typen av hovar krävs:

• korta intervall – konsekvent

• flexibel sko/boot som ger hovmekanik och korrekt stimuli

• strålstöd/DIM/skumsulor/fotinlägg

• kilsulor när bakre delen behöver upp

• underhållsraspning för att hålla tån nere (barfota)

• rätt underlag – djup sand är rena spabehandlingen för kaudala strukturer

Kan en sådan här häst gå barfota?

Ja — om man jobbar aktivt och ger hästen stöd av rätt hjälpmedel under tiden.

Annars blir hästen bara öm, mera spänd i ryggen och riskerar att hamna i en ond cirkel.

Min rekommendation för att ens kunna ha hästen barfota blev:

Equine Fusion Active hovboots + kilad ullsula eller motsvarande större delen av tiden, även i hagen.

Ger höjd i trakten, stöd åt strålen och låter hoven arbeta istället för att ”sättas i rullstol”. Djup sand till hagen – som hästen kan stå i barfota – som stimulans för mjukdelarna.

Detta hjälper hästen att bli mer bekväm samtidigt som det tränar upp mjukdelarna.


Jag älskar att hjälpa människor hitta lösningar. Jag sitter nästan varje dag och guidar folk i ”bootsdjungeln” och ger råd inför avskoningar och hov-resor.

Därför har jag förutom min hovkurs, också öppnat en ny, gratis forumtavla på Viahov Play:

BootsGuiden!

Här kan du:

• lägga upp bilder

• få strukturerade svar om bootsanpassning

• se andras case

• slippa stå ensam med komplexa boots/sko-frågor

• och framför allt: slippa gissa

Svarar jag där kan andra också lära sig av samma tråd.

Gör såhär:

✅Skapa gratiskonto

✅ Gå till BootsGuiden

✅ Starta tråd

Gå hit: https://www.viahovplay.se/community/public

Vill du fördjupa dig mer i hovvård och lära dig underhållsverka din häst själv, mellan din hovis besök? Gå med i hovkursen pronto. Den ligger på Viahov Play. Det finns mycket matnyttigt där även för dig som redan är yrkesaktiv.

Ses där!

Hälsningar Anna på Viahov

P.S Vill man ha hästen skodd med andra permanenta beslag så finns det såklart fler bra lösningar som kan hjälpa den här typen av hästar. En hovslagare med kunskap om mjukdeslssupport, vinklar och hovbalans ska absolut kunna arbeta med det. Och vi behöver mer hovisar i branschen som löser den här typen av problem – helst innan de ens uppstår. Är du en hovslagare som jobbar proaktivt med den här typen av problem?

Kontakta gärna mig! Jag skulle vilja sätta ihop en lista med yrkesaktiva som jag kan hänvisa till runtom i landet.

Djurplågeri?! .. Här är sanningen bakom bilden

Nu ligger videon uppe.

Det här är hela historien bakom den där hoven som väckte så starka reaktioner på Facebook – och som ledde till hatkommentarer om ”djurplågeri”, trots att hoven var mitt i en helt normal rehabprocess och hästen aldrig hade det minsta ont.

I videon går jag igenom, steg för steg: • varför hoven såg så ”brutalverkad” ut just i det läget • vad hålväggar faktiskt är – och hur jag jobbar holistiskt med rehab av det
• varför tån behövde kortas så mycket för att få tillbaka balansen
• vilka kompromisser man ibland behöver göra i en verklig rehab, inte en teoretisk
• hur underlag, boots och ägarens insats påverkar resultatet
• och hur hoven faktiskt läkte – på bara några månader Det här är ett viktigt ämne.

Bilder kan trigga, särskilt utan sammanhang. Och barfotaverkare döms ofta på just bilder – inte på funktion, inte på hästens rörelse, inte på helheten. Ibland måste en hov se ful ut för att kunna bli bra igen. Det viktigaste är alltid funktion och hållbarhet, samt hästens välfärd och bekvämlighet – inte estetik i ett ögonblick.

Min förhoppning med den här videon är enkel: mer förståelse, mindre rädsla och en mer nyanserad syn på hur hovrehab faktiskt kan gå till i praktiken. Videon finns nu på Spotify & YouTube.

Lyssna gärna på alla avsnitt av min ”Hästsnack Podd” utan reklam Viahov Play (gratis att bli medlem)

Tack för att du tittar – och tack till alla som bidrar till en mer kunskapsbaserad och respektfull hästvärld.

Den obekväma sanningen om hovhälsa – och varför jag valde att prata om den

I det här videoavsnittet förklarar jag varför debatten om hovvård plötsligt tagit fart, varför jag valde att tala öppet om det, och vad hela diskussionen faktiskt handlar om — bortom missförstånd, läger och personliga reaktioner.

Det här är inte en attack på hovslagare.

Det är inte en hyllning till barfotaverkare.

Och det är inte en kritik av någon specifik skola, person eller metod.

Det är en genomlysning av ett mönster som går igen i hela branschen, oavsett metod, titel eller utbildning.

Jag sammanfattar det i fem kärnfrågor som enligt mig är helt centrala för att förstå varför så många hästar får problem — och varför denna debatt ens behövde uppstå.

1️⃣ Funktion och biomekanik först – alltid för hästens skull (hästvälfärd!)

Det jag talar om är inte “barfota vs skodd”.

Det är biomekanik och hovfunktion

Oavsett om en häst går barfota, med skor, boots eller specialskoning så finns samma grundprinciper:

hovledens centrering

benkolumnens linjering

överrullningens placering

stödet i elastiska putan, alla mjukdelarna och strålen

belastningsfördelning

rehabilitering när något går fel, samt förebygga redan från start

En hov kan “se fin ut” men fungera katastrofalt.

En annan hov kan se ful ut — men vara på väg mot funktion och belastningsbalans.

Det är funktion som spelar roll.

Och det är den förståelsen jag saknar brett i branschen — på skolor, på kliniker och i stall.

2️⃣ Vanliga hovproblem har blivit normaliserade – och förebyggande tänk saknas

Det här är kärnan i hela min frustration. Att man inte ser problemet i tid, bromsar i tid.

Sådant som borde vara akuta varningssignaler i en hov —

har blivit vardag.

Jag pratar om:

NPA (Negativ Palmar/Plantard)’,’Angle)

kollapsade trakter

prolapsade och infekterade strålar

dålig ML-balance (mediolateral balans) och olika åsikter om hur det bör uppnås

överrullning långt fram

hålväggar som aldrig läker

”cola-burk”-hovar

hovar som bär fel

senskador orsakade av hovens vinkel

Detta är INTE extremfall.

Jag ser det: i proffsstall, hos tävlingshästar, på utbildningsmiljöer, hos mycket kunniga hovslagare, hos barfotaverkare, på kliniker

-Och det är den normaliseringen jag kritiserar.

Inte individerna.

FENOMENET.

3️⃣ Tystnadskulturen är det största hindret för utveckling

Det här är den mest förbisedda men viktigaste punkten.

Jag får dagligen meddelanden från:

elever

hovslagare

barfotaverkare

hästägare

veterinärassistenter

… som alla säger:

“Jag har sett samma sak, men jag vågar inte säga något.”

Anledningar:

rädsla att få sämre betyg

rädsla att tappa kunder

rädsla att tappa kollegialt stöd

rädsla att bli kallad okunnig

rädsla att bli attackerad online

Och när tystnad styr mer än kunskap —

då stannar utvecklingen.

Det är tystnadskulturen jag pratar om.

Inte grupper.

Inte individer.

4️⃣ Modern forskning når inte ut – och när den gör det möts den av motstånd

Det finns gott om modern forskning kring:

hovens mjukdelar

strålens proprioception

elastiska putans bärighet och dess påverkan på palmar vinkel

sensoriska nerver i hoven

koppling mellan dåliga vinklar i hovarna och skadliga effekter på rygg och muskulatur

rehab av kollapsade strukturer

effekten av verkningsintervall

Men mycket av detta:

lärs inte ut på utbildningar

förklaras inte på kliniker

används inte i vardagen

tas inte upp i branschdialoger

Jag kritiserar inte människor.

Jag kritiserar kunskapsflödet.

Att forskning inte når från forskningsmiljön → till utbildningarna → vidare till yrket → vidare till hästen.

Här brister det idag.

Och hästen betalar priset.

5️⃣ Förändring börjar när hästfolk säger: “Nu räcker det.”

Det var oundvikligt att någon skulle lyfta detta.

Jag är inte perfekt.

Jag uttrycker mig inte alltid perfekt.

Men jag pratar om det.

Och det är viktigt – för annars står vi stilla.

Jag har kritiserat både:

hovslagare

barfotaverkare

utbildare

verkningsmetoder

… genom åren.

Inte för att “jag vet bäst”

utan för att jag står på hästens sida – inte metodens sida.

Och jag kommer att fortsätta prata om det här.

Men nu med fokus på lösningar, kunskap och biomekanik — inte strid.

⭐ Vad händer nu?

I avsnittet berättar jag att detta inte är en konflikt.

Det är början på en utveckling.

Framåt vill jag fokusera på:

👉 vad en funktionell hov är

👉 hur man kan se problem tidigt

👉 vad modern forskning egentligen säger

👉 hur vi rehabiliterar korrekt

👉 hur vi bygger en kultur där frågor är välkomna

👉 hur vi minskar läger och ökar dialog

Det finns otroligt mycket kunskap i både hovslageriet och barfotavärlden.

Tänk vad vi kan åstadkomma när den kunskapen möts istället för att krocka.

Det är dit jag vill.

💛

/Anna

P.S…och i ett kommande avsnitt kommer jag även prata om de missförstånd som uppstått kring rehab-bilden.

Ser hovarna ut såhär? (sjuka hovar kommer i många varianter!)

Ovanstående bilder på hovar är olika varianter av vad jag skulle kalla ”sjuka hovar” som INTE är enbart relaterat till en ”verkningsfråga” – Med andra ord: De här hovarna ser inte ut på det här viset för att hovslagaren/hovvårdaren nödvändigtvis har gjort ett väldig ”dåligt jobb”. Ja, jag vet att det är lätt att man skyller fula hovar på sin hovslagare idag, men jag tycker det är väldigt orättvist att göra det när hästen bär tydliga spår av andra problem som härstammar från hästens insida! Det är inte så himla lätt att få en hov att hålla ihop för att klara varken barfotagång eller skoning när den inte har rätt näring och balans från insidan…

De här hovarna i bilderna är exempel på hovar som jag möter relativt ofta i mitt jobb som hovvårdare. Många av dem kommer till min vård efter att ordinarie hovslagare nästintill ”gett upp” och hästägaren blivit desperat efter att hitta hjälp för hovarna på annat håll. Då söker de sig ofta till barfotaverkare som mig, och det sorgliga är att jag faktiskt inte kan göra så mycket åt saken med hjälp av mina verktyg, boots eller hovkunskaper. Istället handlar det mest om rådgivning kring hästhållningen, att felsöka hästens foderstat och näringsbalans.

Några av hovarna visar tecken på tunna sulor, bärrandsröta, hålväggar, spröda trasiga hovväggar, foderränder, utflytningar, blåmärken/blödningar och kraftiga utflytningar. Alla de här olika tecknen tyder på att hästen har problem invärtes – som inte din hovslagare kan rätta till, eftersom det handlar mer om din hästhållning, såsom foder, miljö, underlag och hästens interna hälsa (alltså de inre organen, mage/tarm etc)

En häst som går i alltför fuktigt klimat och aldrig får chansen att torka upp på fast underlag kan exempelvis lättare utveckla tunna sulor. Om hästen dessutom lider av näringsbrist eller obalans så har den ännu svårare att bygga tjockare sula. Det här styr inte din hovslagare över, utan det handlar om din hästhållning.

En häst som har kraftiga blåmärken på flera hovar (uppträder som röda fläckar på både hovvägg, sula, och lamellrand) och dessutom i kombination med foderränder och/eller utflytningar har högst sannolikt haft -eller har en pågående- metabolisk störning med toxiner i kroppen som orsakar någon form av inflammation i hovkapseln vilket kan ge dessa blödningar. Det kan alltså skvallra om en regelrätt fångkänning eller kraftig magstörning/förgitning som kan vara pågående eller redan övergående.

En häst som har bärrandsröta, en lamellrand som ”inte håller ihop” och skapar diken och hålrum och gropar /hålväggar, har högst sannolikt någon form av inre obalans från mage/tarm som behöver åtgärdas. Hästars lamellrand påverkas väldigt lätt när de har obalanser i sitt mage/tarmsystem. Överksott av socker i forderstaten kan skapa detta, och hästar som är lite ”insulin-okänsliga” eller insulinresistenta ser därför oftare ut såhär – men det kan också orsakas av brister eller obalanser i hästens mineralstatus.

Hästar med kraftiga foderränder, sprickor, ”kexkvalitet” på hovarna, och hovar som ”inte håller ihop” lider av näringsbrist och detta går ofta hand i hand med någon form av inre störning i hästens mage/tarmsystem och organ. Här är det viktigt att titta på varje individuell häst och stötta upp med vad just den hästen behöver. En del hästar som gått med det här under lång tid har ofta blivit så nedsatta att deras inre organ blivit överbelastade. Lever och njure har ju i uppgift att föra ut gifter ur kroppen och stötta immunsystemet. När de jobbat på högvarv ett tag så kan de bli ”trötta” och gifter och toxiner behöver ta sig ut via huden istället. Det är då hästarna börjar få symptom som mugg, regnskållor, rasp och eksem som grädde på moset. Därför ser jag dessa symptom som en helhet – de hänger ihop!

Ett symptom kommer sällan ensamt, så hästar med både hovproblem och hudproblem har ofta gått längre tid med obalanser. Det bästa är såklart att agera i god tid INNAN symptomen börjar sprida sig till andra delar av kroppen. Men min erfarenhet är att de flesta tyvärr låter det pågå under längre tid, och agerar inte på problemet förrän det har spridit sig och blivit mer allvarligt…

Det finns inga ”quick fix” grejor som magiskt fungerar på alla hästar. Jag har dock utvecklat några olika system som jag lutar mig mot för att hjälpa hästar med den här typen av problem. Självklart är en god hovvård alltid grunden – men i de här speciella fallen så måste man gå djupare än så!

Det närmaste en ”QUICK FIX” som jag kan komma – det är att använda ”Lets Get Started” örtkuren tillsammans med en kur probiotika – samt att noggrannt följa alla stegen i min ”6-stegsmetod”, som jag tidigare berättat om i bloggen. Här kan du läsa mer om det:

👉 [6 STEGSMETODEN] STÄRK HOVARNA FRÅN INSIDAN!

Vill du djupdyka mer i det här ämnet om hästhälsa och hovvård ”från insidan”?

Först och främst vill jag då rekommendera dig att du går min hovkurs på ViahovPlay.se – här finns flera avsnitt som hjälper dig att utveckla ”Hov-ögon” för att analysera hovarna på din häst och optimera hovhälsan. Som medlem kan du också få rådgivning i forumet som är anpassat för just din häst. LÄS MER HÄR

Vill du läsa mer? Jag har också skrivit flera andra inlägg som rör vid det här stora ämnet. Här kan du läsa mer om detta:

👉 10 TIPS FÖR ATT FÖREBYGGA FÅNG

👉 VAD SKA MAN TÄNKA PÅ NÄR MAN SKOR AV SIN HÄST OCH HAR DEN BARFOTA

Såhär ska en bra tandkoll på hästarna gå till!

När jag första gången hade anlitat Thiago för tandundersökning på mina hästar för några år sedan, så skrev jag om detta i bloggen, (”Den bästa tandkoll mina hästar någonsin har haft!”) för jag blev så förbluffad och förvånad att han – som inte är legitimerad veterinär och därför jobbar på hästarna helt utan sedering – trots detta kan lyckas få dem så otroligt samarbetsvilliga och lugna så att de ändå kan genomgå tandundersökningen utan problem! Det hade jag aldrig trott varit möjligt innan jag såg det med egna ögon.

Jag hade ju mina misstankar om att det kanske inte skulle gå så himla bra första gången med min häst Rosie, med tanke på att hon tidigare varit misshandlad och hade extremt låg tillit till främmande män. Men Thiago lyckades på sitt speciella sätt att ”prata” henne tillrätta så hon klarade av det galant, och blev mer trygg och säker för varje gång han sedan kom tillbaka för att titta henne i munnen. Istället för att skada det förtroende vi hade byggt, så hjälpte han till att bygga in mer tillit. Det är inte alla hästmänniskor som är duktiga på det, men Thiago har fingertoppskänsla.

Det var samma sak idag, när Thiago skulle undersöka min unghäst Hilma i munnen. Hon har ju bara gjort det en gång förut när hon var liten och hon kände sig lite osäker kring utrustningen, men Thiago visade henne att det inte var farligt och hon kunde acceptera hela behandlingen utan problem.

Jag pratade lite med Thiago om den smutskastning som finns kring tandtekniker idag, då en del tyvärr ser ner på yrket och menar att man ”måste” sedera hästen för att annars missar man väldigt många viktiga saker, och kan inte ge hästen tillräcklig vård. Det finns också illvilliga personer som sprider elaka rykten som inte ens stämmer, exempelvis att Thiago skulle ägnat sig åt att dra ut vargtänder på hästar utan sedering. Det är helt befängt och jag förstår inte vad det är som får folk att hitta på sådana saker. Thiago berättar själv att han regelbundet remitterar hästar vidare till olika tandspecialiserade veterinärer när det är någon häst som behöver sederas för mer avancerad behandling i munnen, exempelvis dra ut vargtänder eller operera tandfrakturer. Han har också bra samarbete med flera olika veterinärer runtomkring, när det är klienter som behöver extra vård.

Jag har inget emot att andra regelmässigt tar ut en veterinär för att sedera hästen och titta den ordentligt i munnen, och speciellt de hästar som har lite speciella behov, men själv tycker jag att det är lite överdrivet att ha behovet att göra det varje gång om man har hästar med normala tänder utan konstigheter.

Thiago använder sig av effektiv hästkommunikation och lugnande örtsalvor på mulen på hästarna för att de ska bli lugnare och lite mer docila. -Det här mer örtsalvan var en ny grej han visade mig idag och det fungerade väldigt bra på mina hästar. (inget hokus pokus, bara eteriska oljor i kokosfett som hjälper hästarna att lugna nervsystemet lite) och därtill använder han någon typ av arbetslampa som lyser upp ordentligt längst in i munnen, en ljudisolerande mössa över öronen på hästarna, och även annan effektiv utrustning för att både kunna komma åt att undersöka, och åtgärda tänderna.

Men – framförallt så är Thiago expert på intuitiv kommunikation med hästarna och kan bara genom sitt kroppspråk och kontakt med hästarna få dem att bli mycket mer samarbetsvilliga och ge honom tillit att undersöka ordentligt. Min häst Rosie är otroligt responsiv på människors signaler och hade aldrig accepterat detta om man hade varit hård eller orättvis mot henne.

Thiago och Rosie efter behandlingen var klar

Vi pratade också om synen på tandvård på hästar i Sverige. Thiago berättade att Sverige internationellt sett har lite av ett ”rykte” utomlands. När han åker på tandkonferenser och kurser utomlands och han berättar att han jobbar i Sverige så får han ofta lite kommentarerer från de andra – och får höra att ”vi är lite speciella i det här landet” när det kommer till tandvård på hästarna. Detta eftersom många veterinärer tyvärr inte ser det som så viktigt, och på många ställen i landet är synen på tandvården att det är endast något man gör ”när man får problem” med hästens mun, som en slags korrigering, och inte något som ska utföras regelmässigt 1-2 gånger per år. Att jobba förebyggande är en annan viktig sak som Thiago tar upp – att inte symptombehandla problemen utan att istället försöka förebygga och förekomma dem.

Men varför behöver våra tamhästar så täta tandkontroller i sina munnar? Vildhästarna får ju inte det, och de verkar ju må bra? Thiago svarar att det är på grund av dieten. Vildhästar äter inte hösilage, hö, eller halm. De äter bara gräs – och de väljer inte det grövsta stråt de hittar, utan letar i första hand efter det kortaste och saftigaste gräs de kan hitta. Dessutom får de oftast otroligt mycket mer tugg-tid än tamhästarna får. Och detta konstanta gräsätandet och konstanta tuggandet gör att de i princip inte är i behov av tandvård (och de stackarna som är i behov av det, blir troligen magra och dör i förtid). Så vad vi kan lära oss av detta är: Att det bästa, det absolut bästa, vi kan göra för våra hästar, det är att ge dem mer tillgång till naturligt bete så mycket som möjligt. (naturbetesmarker med örter, och magert gräs! Inte frodigt sockerrikt gräs, ska tilläggas…)

Sedan handlar det också om vad vi ska undvika att mata dem med. Att undvika pelleterat högprocessat foder, känns också som ett rimligt antagande att det bör vara bättre för tandhälsan på hästarna, både för att minska risk för foderuppackningar men även mage/tarm-problem.

Hur tar du hand om tänderna på dina hästar? Lämna gärna dina bästa tips i kommentarerna! 👇

Hälsningar Anna på Viahov

P.S – Thiago finns i Västergötland, men han åker och jobbar med tandkoll i stora delar av Sverige – så du kan få hjälp oavsett vart du bor någonstans om det finns fler på samma ort som behöver hjälp. Kontakta honom här, och gå gärna in och följ honom på Facebook-> Golden Teeth – Equine Dental Tecnician Thiago Luiz de Paula

När sjuka hovar blivit det nya normala

Varför förra veckans inlägg väckte reaktioner

Förra veckans inlägg på Viahovs Facebook/Instagram med denna extremt understuckna NPLA-hoven från hovslagarskolan väckte stor uppmärksamhet. Inte för att den var så extremt deformerad, utan för mitt påstående att den här typen av patologi är normaliserad inom hästsporten i Sverige — så till den grad att det kan se ut såhär på våra lärosäten för hovslagarutbildningar. (här kan du läsa inlägget på FB)

Magstarkt uttryckt, måhända. Många tog det personligt, kanske. Men de flesta missförstod hela poängen, så här kommer en förklaring.


Vad jag menar med ”normaliserad kaudal kollaps”

  • ”Caudal failure” (*) – hälkollaps – Kaudal kollaps – kollapsade trakter – kärt barn har många namn. DETTA är det som är normaliserat idag. Det här tillståndet är sammankopplat med några problem, bland annat: En benkolumn som inte är rak (HPA-axeln inte rak) & hovleden är inte centrum, vilket orsakar överbelastningar och skaderisk. Det kan också hänga ihop med strålprolaps och mjukdelsskador och inflammationer i hoven.

Varför folk misstror mig när jag säger det beror på att de:

  1. Inte har utvecklat ”Hovögon” för att känna igen det på ett tidigt stadium, eller
  2. Kan se det, men tycker inte att ”det är så stort problem” och därför negligerar eller nonchalerar det när det dyker upp i vardagen.

Vilket av dessa läger tillhör du? Erkänner du att problemet finns men tycker inte det är så farligt — eller har du helt enkelt inte lärt dig känna igen tecknen? Här kommer några bilder på olika stadier av hälkollaps samt även kontraherade trakter, som också ofta hänger ihop med detta: (notera att det förekommer på både skodda och oskodda hästar)

bakåtvinklat hovben och en benkolumn som inte är rak ser ut såhär på insidan. Så vill man alltså inte att det ska se ut. Man kan se tecken på detta visa sig från utsidan med hjälp av olika markörer. Dessa markörer lär jag ut i min hovkurs.

Grader av kaudal kollaps

Det här betyder inte att alla hästar ser ut exakt så illa som i mitt exempel. Det finns grader på skalan av kaudal kollaps — och det lönar sig att kunna upptäcka och åtgärda det i god tid. På så sätt kan man förebygga smärta, hältor och skador som ofta blir konsekvensen.

Jag är i gott sällskap när jag påstår dessa magstarka saker och bygger det inte på några svepande gissningar. Jag vet att det är svårt att ”ta” när det kommer från en simpel barfotaverkare som mig själv, men det gör inte budskapet mindre sant.


Pionjärer, forskning och dokumenterad erfarenhet i branschen

Equine Documentalist, Yogi Sharp, har skrivit, föreläst och studerat detta under många års tid. Jag lyssnade själv på honom under två dagar på vårt årsmöte i våras med hovföreningen.

Även Wayne Turner från Progressive Equine Services i Australien har systematiskt röntgat alla sina klienters hästar innan och efter skoning för att visa gradskillnader i skoningsprotokoll. Han har fått kritik från branschfolk som inte vill höra sanningen.

Kc La Pierre på IAEP är ytterligare en hovslagare som pratat mycket om detta i sina utbildningar. Dessa personer är pionjärer som sprider kunskap om kaudal kollaps och dess konsekvenser, och de är långt ifrån ensamma.

Jag är tacksam över att ha fått tillåtelse av Wayne att dela några av hans pedagogiska bilder i min egen hovkurs, som nu blivit populär bland hästägare som vill lära sig ta bättre hand om sina hästars hovar. Wayne har en förmåga att göra väldigt bra illustrationer så att man får lättare att förstå hur vinklarna hänger ihop med hovkapsel, benkolumn och överullningspunkter i hoven, vilket är superviktigt att veta när man både verkar och skor hästar i balans. Jag önskar att fler hovslagare och veterinärer också vågar ta del av denna kunskap. Det skulle gynna hästarna.

Jag måste också tacka för David Landreville som sprider så mycket pedagogiska bilder där han visar hur elastiska putan och bakre delen av hoven växer när man sköter hovarna på rätt sätt. Det är ju i bakre delen av hoven och dess mjukdelar, som svaret ligger i hur man löser det här problemet långsiktigt, och förebygger problem. David driver en hovskola som heter Hoofbuilders och jag har även fått förmånen att låna bilder av honom för att kunna visa detta i min egen hovkurs.


Kaudal kollaps är inget nytt — men konsekvenserna är allvarliga

Equine Documentalist skrev redan 2020 om hur “caudal hoof collapse” blivit så normaliserat och att många hade börjat håna och skämta om begreppet “caudal failure” och inte tog det på så allvar. Men konsekvenserna för hästen är allt annat än ett skämt.

Detta mönster, ofta på bakhovarna, är direkt kopplat till hältor, ryggproblem och deformationsmönster i hela hästens rörelseapparat. Det vi ofta kallar “lite låga trakter” är i själva verket början på en biomekanisk dominoeffekt som påverkar hela hästen.

Det är alltså inte jag som har “hittat på” detta eller överdriver problemets omfattning. Jag vill bara uppmärksamma något som redan är väl dokumenterat — men fortfarande ofta förbisett i vardagen.


Kan du se det tidigt?

En extrem bild som förra veckans inlägg kan de flesta känna igen, eftersom problemet gått långt. Men kan du känna igen patologin i tidigt stadium? Det finns tillräckligt med forskning och kunskap för att kalla detta ett systemfel, inte en enskild avvikelse.

Frågan är — hur länge till ska vi låtsas att det som är normalt är detsamma som hälsosamt?


Hur man kan förebygga kaudal kollaps

Lösningen börjar med orsaken: mjukdelarna i hovens bakre del behöver bli starkare. Om man inte får mjukdelarna att växa, så är det endast symptombehandling man ägnar sig åt. (vilket är nödvändigt i de fall som detta är kroniskt och man helt enkelt inte KAN utveckla hästens mjukdelar till det bättre)

Gör såhär för att åtgärda orsaken:

  • Hjälp hoven att själv skapa starka, tjocka elastiska putor och tjockt hovbrosk i bakre delen.
  • Vildhästar får detta naturligt eftersom de går barfota och rör sig många mil varje dag på varierat underlag hela sina liv, speciellt första levnadsåret grundläggs detta.
  • Du kan “träna” putan på hästen genom korrekt belastning och biomekanik ihop med rörelse och motion.
  • Börja gärna redan på föl och unghästar. Uppfödare har ett stort ansvar för att inte skapa problemet hos sporthästar.

Genom att imitera naturlig biomekanik och livsstil kommer du långt i att förebygga kaudal kollaps och skapa friska hovar. Låt hästarna gå barfota så länge som möjligt, verkas med korta intervall och röra sig på mycket varierande underlag när de är 0-6 år gamla.


HÄR OVANFÖR kan du se ett exempel på hur skillnaden ser ut i en vildhäst med tjock elastisk puta vs. en tamhäst med tunn elastisk puta. Benkolimnen är upprätad, och hovbenet har en positiv vinkel på den vilda hästen tack vare en tjock elastisk puta (rosa). Den tama hästen som fått för lite stimulans av putan har sämre mjukdelar och därför blir trakterna tunnare och svagare – vilket ger sämre vinklar och en benkolumn som inte är rak. Bilden lånad av Wayne Turner – progressive equine services – Australien

Vill du lära dig mer om ovanstående så rekommenderar jag att du kikar på mina avsnitt i Hovkursen på Viahov Play där jag pratar mer ingående om de här sakerna, och visar fler exempel på hur patologi i hovarna kan se ut idag. Du lär dig se skillnaden på sjuka och friska hovar, samt lär dig mappa och analysera hoven på din egen häst.

Med förhoppningen att kunna sprida både mer medvetenhet och kunskap om detta i branschen. För hästarnas skull 🙏

Allt gott!
Hälsningar Anna på Viahov

(*) ”Caudal” i detta sammanhang är en anatomisk term som beskriver hovens bakre del. På svenska: “Kaudal kollaps”

Ser din hästhage ut såhär? [Hästens ursprungliga habitat]

Nej! Inte min heller!
Denna bild föreställer nämligen den mongoliska stäppen – vilket är den typ av biotop och habitat som hästar är evolutionärt anpassade för att leva på. Det är magra gräs/örter i stor mångfald.

Rent biologiskt är alltså deras kroppar i störst harmoni när de får leva i det habitat som de är bäst anpassade för ursprungligen.

Anpassningsbara – men till vilket pris?

Att hästar kan leva i andra miljöer beror på att de är väldigt duktiga på att anpassa sig.
Men det betyder inte nödvändigtvis att de kan frodas och nå sin fulla potential i dessa omgivningar.

När man ser på det vassliknande gräset på stäppen är det svårt att förstå hur hästar kan frodas på något som ser så näringsfattigt ut. Faktum är att växterna på mager jord får djupare rötter som bättre klarar av att suga upp mineraler och näringsämnen ur marken – jämfört med växter som har grundare rotsystem.

Svenska hagar – mycket energi, mindre näring

I våra klassiska svenska hagar är det betydligt mjukare, fuktigare och gräset innehåller mer energi per grässtrå, men mindre näring. Varför?

  • För att vi begränsar deras ytor och inte låter dem ströva fritt. Det gör att de inte kan tillgodogöra sig fler växtarter än vad som finns just i deras hage – eller i det hö vi odlar åt dem. Det blir artfattigt i deras mage.
  • För att vi ofta ställer hästarna på marker som är näringsfattiga biotoper i jämförelse med stäppen. En kvadratmeter stäppmark innehåller en mycket större artrikedom jämfört med en kvadratmeter traditionell hästhage.

Även vårt hö blir artfattigt. De flesta bönder odlar cirka 3–4 växtsorter i vallen. Dessa gräs är anpassade för att vara tåliga att skörda, kunna lagras under vintern och innehålla hög nivå av näring för högproducerande lantbruksdjur.
Men hästar behöver många fler grässorter och örter för att hålla magen i trim.

Artvariation – hästens egen hälsokost

Den stora artvariationen hjälper hästarna med allt från matsmältning och näringsupptag till att hålla organen friska.
Hästarna på stäppen lever bokstavligen i ett växande ört-apotek under hovarna. Våra tamhästar lever på en äng gjord av kaffebröd – om man ska överdriva lite.

Har du hästar som får beta på artrika naturbeten, som dessutom är stora nog att inte bli överbetade, så har de det betydligt bättre än hästar som går på kortklippta ”golfbanor”. Dessa gräsytor består ofta av några få tåliga sorter – med höga sockervärden.

Vad vi kan göra för våra hästar

Vi kan uppnå mycket bättre hälsa hos våra hästar om vi tog hänsyn till detta lite mer!
Hästens mage kräver artvariation för att frodas – och när magen frodas, så mår hela hästen bra. Immunförsvaret stärks och kroppen självläker bättre.

Jag försöker ge mina hästar så mycket artvariation som möjligt. Tyvärr är jag begränsad till det hö/hösilage som finns att köpa och de betesmarker jag har tillgång till.

Därför boostar jag regelbundet hästarnas mage och tarm med:

  • Probiotika
  • Örtkurer
  • Mineraltillskott från växtriket
  • Höpellets från artrika ängsmarker

Vill du hjälpa din häst?

Idag är sista dagen med 10–15 % rabatt på många av de örtkurer, mineraler och probiotika som jag själv använder till mina egna hästar och jag rekommenderar att boosta hästarna lite extra nu under hösten med tanke på att magen behöver lite extra stöd under foderbyten, väderväxlingar, avmaskningar och ibland miljöombyten.

👉 Du hittar allt i fyndhörnan på Viahov.se.

[6 STEGSMETODEN] STÄRK HOVARNA FRÅN INSIDAN!

När hästen har svaga hovar, spruckna hovar, strålröta, hålväggar, tunna sulor, dålig hovkvalitet, foderränder och massa annat som stör hovarna så behöver man ofta MER än bara hovvård. Det krävs också ofta att man boostar kroppen inifrån. Hästen behöver då inte en slags ”quick fix” av ett medel, utan oftast handlar det om att bygga upp alla olika ”pusselbitar” som saknas för att hästens eget självläkande system ska kunna ta hand om sig själv. OM en eller två ”pusselbitar” saknas, så tillför man detta och sedan kommer hästens kropp själv att läka sig på egen hand.

Ibland är det väldigt många pusslebitar som saknas och ibland är det bara några få. Ju fler pusselbitar som saknas desto mer komplext blir det att hitta och räkna ut felet. När hästen bara får rätt pusselbitar på plats så kan det faktiskt gå ganska fort att se resultat!

Det svåraste av allt är att räkna ut exakt VILKA pusselbitar just DIN häst ska ha!

Jag har därför lutat mig mot ett ”system” som jag lärt mig av duktiga näringsexperter och hästkunniga terapeuter som gjort detta till sitt yrke att hjälpa hästar få igång sin egen självläkning, t.ex Eddy Blom och Anna på Eqvital. (jag är med i deras nutritionskurs på halvfart just nu) . Det här systemet har hjälpt mig att hjälpa massor med andra hästägare kunna hjälpa sina hästar under många års tid nu och funkar på väldigt många, tack vare att man täcker in en stor del av pusselbitarna även om man inte riktigt vet exakt vilka som saknas.

Mitt system ser ut såhär:

👉1. RENSA SYSTEMET (mentalt): Det mentala & känslomässiga går först!!-> Börja alltid med hästens nervsystem. Är den full i stresspåslag, lever i fight/flight/freeze mode och har mentala problem på grund av sin miljö? Då måste man börja där och ge hästen möjlighet att få lugn och ro i sitt mentala system. Hjälp hästen att gå in i sitt parasympatiska nervsyste. Parasympatiska nervsystemet är den del av det autonoma nervsystemet som lugnar kroppen och främjar återhämtning.

Vad man kan göra: Om din häst har påverkat nervsystem och behöver hjälp med att komma till ro, så finns det örtkurer för detta, men först och främst behöver du göra förändringar i hästens miljö så den inte behöver leva i stress. . Vi har en örtkur som heter ”Relieve” och hjälper hästen minska sin stress mentalt. Extra magnesium och C vitamin boots är också bra för vissa hästar som är väldigt påverkade

👉 2 RENSA SYSTEMET (miljö): Här ingår också att ta bort allt som stressar hästens fysiska kropp. Rensa bort gifter ur maten och vattnet eller i stallet. Exempelvis mögel, (om ni visste hur vanligt detta är i stallmiljön) och tungmetaller i vattnet, parasiter, ”kraffs” i foderstaten (läs innehållsförteckningarna! hästen ska inte äta massor av socker och spannmål eller högprocessat foder t.ex det är inte hästar biologiskt anpassade för) etc…

Vad man kan göra: Gå noggrannt igenom och analysera hästens hela miljö, inklusive vatten och foder och närmiljö så den inte får i sig giftiga saker eller sånt som är onaturligt för hästar. Att rensa ut gifter ur kroppen kan också göras med lymfmassage – för att hjälpa kroppen få ut slagget är viktigt.*

👉 3. RENSA SYSTEMET (organen)
-> Hästar som gått med inflammationer i kroppen, blivit medicinerade, haft mycket parasiter eller helt enkelt gått med långvariga problem i kroppen kan OFTA behöva hjälp att rensa ut gifter och toxiner ur kroppen och detta är leverns och njurarnas jobb i första hand. De kan ofta bli överbelastade när hästen har gått länge med problem. Stötta därför lever och njure med tillskott för detta, och här finns även andra behandlingar man kan ta hjälp av, såsom akupunktur och andra alternativa behandlingsformer som stimulerar/stöttar de inre organen

Vad man kan göra-> Vi har en örtkur som heter ”REMOVE” som hjälper hästen med detta steg.

👉 4. MAGE /TARM BOOST -> Det är i magen som all form av läkning påbörjas på insidan. Mår inte tarmen bra, mår inget annat heller bra. Punkt. Hästen behöver intakt tarmslemhinna (barriär mot toxiner) och en bra bakteriekultur (som bryter ner näring och tillgodoser hela kroppen med vitaminer och mineraler). Det här steget bör man aldrig hoppa över.

Vad man kan göra: De flesta känner säkert till att probiotika kan vara bra. Det stämmer! En sådan kur är inte fel att ge. Men har hästen gått med magstörningar ett tag så räcker inte det, speciellt inte om den har magsår eller läckande tarm. Den behöver hjälp att läka tarmen också om slemhinnan är svag, eller om den har magsår. Har den magsår så finns det medicin för det. kontakta veterinär!

För ”vanliga” magstörningar av mindre grad tycker jag att örtkurer är bra som ”magbalsam”, men också t.ex stöpt linfrö. Viahov har en örtkur som heter RESTORE som är väldigt bra.

Sedan är det många som inte vet att det viktigaste är att boosta hästens EGEN ”jäsfabrik” som skapar och vårdar bakterierna är inte probiotika utan en naturlig kost på artrik föda! Hästen behöver dussintals olika grässorter i magen. Inte bara 3-4 som vi har i våra hösilage oftast. Jag rekommenderar därför Flourish Evolve, och höpellets. Men såklart också naturbetesmarker så länge som möjligt under sommarsäsongen. Ett art-rikt bete är det mest naturliga och bästa.

👉 5. NÄRING!! (vitaminer, mineraler, aminosyror, etc)
Hästar kan inte läka sig själva inifrån om de har näringsbrist eller obalanser. Väldigt vanligt är det att hästarna har obalans på minrealerna på grund av att vanligt hö ofta har brister på flera saker. Och även om det inte finns några brister så uppstår ÄNDÅ brister i hästen eftersom en häst med lite magstörningar kommer inte TA UPP näringen till fullo! Den behöver då ”terapeutiska doser” i början (dvs extra hög dos).

Vad man kan göra: Hitta en BRA källa till mineraler och vitaminer och ge detta året runt som extra stöd. Lika viktigt på sommaren som på vintern. Jag rekommenderar Fytomin året runt och aminosyror vid pälssättning/fällning. Fytominet har högt upptag i hästens kropp och är därför drygt. Dessutom innehåller det en del extra aminosyror och även zeolit, så det är inte ”bara” mineraler i detta foder.

👉 6. TIDEN
Den här aspekten glöms ofta bort. Eddy Blom sa alltid något i stil med detta: ”Det tar lika lång tid för hästen att utveckla sin friskhet och sundhet som det tog för den att utveckla symptom och sjukdom” – så ha inte bråttom. Ju längre tid hästen har haft växande problem (även de symptom du aldrig lagt märke till) desto längre tid kan det ta innan symptom börjar klinga av.

Saker som hudproblem, mugg, rasp, sommareksem osv är sådana exempel som ibland kan ta ett par års tid innan det helt försvinner. Men klåda och hudproblem är bra exempel på sådant som ofta har att göra med att hästen bär på toxiner och behöver hjälp med att rensa ut gifter ur kroppen. Huden är kroppens största utrensningsorgan, och när lever/njure jobbat på högvarv ett bra tag och börjar bli överbelastat så kommer skiten ut via huden istället, och då kan man se symptom.

Vad man kan göra: Sänk dina krav på hästen under tiden som läkning och rehab pågår. Låt hästen få den tid som den behöver. Sluta stressa. Ta en promenad och chilla med livet 😎

Tänk också på att nummer 1 ofta slarvas med och bortses ifrån. Men det går inte att hoppa över några steg här och fuska sig fram. Om hästen inte mår bra psykiskt så KOMMER den ha svårt att tillgodogöra sig hjälpen du betalar för utifrån. Exempel: En häst som är deppig för att den saknar sina kompisar och står mycket ensam, kanske på grund av fång eller andra problem, kommer vara psykiskt påverkad och ha svårare att tillgodogöra sig det du försöker hjälpa den med på andra vägar.

Ta reda på vad just DIN häst trivs och frodas och mår bäst av!

Hälsningar Anna på Viahov

P.S DET DU BEHÖVER JUST NU?

Just nu denna månad (sept-25) så är det många foderbyten, pälssättning, och många stallar in sina hästar från betet. Det innebär extra påfrestning för hästarna och för att boosta dem lite extra har jag därför denna månad en stor höstkampanj med 10% rabatt på viktiga saker som mineraltillskott FYTOMIN, aminosyror, örtkurer och probiotika (Proferm och Nutribiome). Alla dessa saker är viktiga att använda om du vill följa de här ovanstående stegen som hästen behöver för sin självläkning. Handla detta i fyndhörnan på Viahov.se där vi fyller på med nya kampanjer hela tiden

Vill du lära dig ÄNNU mer om hovvård & hästhälsa? Behöver du få individuell hjälp och rådgivning? Då vill jag rekommendera att du går med på plattformen ViahovPlay som är min nya kunskapsportal för alla som vill ta bättre hand om hästens hovar och kropp! Här kan du också boka online konsultation om du behöver hjälp med något specifikt.

Undvik magproblem vid avmaskning – så här gör du

Avmaskning och hästens tarmhälsa – viktiga faktorer att tänka på i avmaskningstider!

Avmaskning kan vara nödvändigt för hästens hälsa, men det innebär också en belastning på mage och tarmflora. Genom att planera avmaskningen noggrant och stödja hästens system med probiotika och prebiotika kan du minska dess påverkan. I det här blogginlägget går vi igenom hur du gör avmaskningen så skonsam som möjligt. Jag ger också mina bästa tips på hur jag gjorde för att minska parasittrycket så mycket på min egen häst Rosie att avmaskning inte ens var nödvändigt på hela förra året!


Kemiska avmaskningsmedel, liksom vaccinering, kan utgöra en fysiologisk stress för hästens kropp, särskilt mage och tarm. Samma sak gäller naturligtvis också allt annat som kan stressa hästens känsliga mage/tarm-system. Transportering och flytt är en sådan sak, och ironiskt nog är det ofta så vi gör när vi flyttar hästar till nya stall – vi tar vaccineringar och avmaskningar och allt på samma gång. Men det kan alltså vara bra att tänka på att undvika lägga för mycket stress på hästens kropp samtidigt. Ge hästen hellre lite tid emellan åtgärderna att återhämta sig mellan olika påfrestningar. Så – ta en sak i taget!

Hästar är dagligen exponerade för yttre faktorer som kan påverka deras hälsa, exempelvis miljögifter, mögelsporer, svampar och bakterier i stall och hagar. För att minimera negativ påverkan av avmaskning bör man se till att hästens mage och tarmflora är i så bra balans som möjligt innan man ger dem medlet.

Stöd för tarmfloran vid avmaskning

Avmaskningsmedel påverkar hästens mikrobiom, vilket kan leda till tillfälliga störningar i tarmfloran. Ett effektivt sätt att motverka detta är att tillföra probiotika och prebiotika i samband med avmaskningen.

  • Probiotika = levande bakteriekulturer som kan hjälpa till att återställa tarmfloran.
  • Prebiotika = näring eller ”mat” för dessa bakterier och bidrar till att skapa en gynnsam miljö i tarmen så att de kan fortsätta föröka sig!

För bästa effekt bör probiotika ges i en kortare kur före, under och efter avmaskningen. Prebiotika däremot, bör ges kontinuerligt, eftersom det stödjer tarmhälsan på lång sikt. En häst ska alltså inte ges permanent tillgång på probiotika. Om hästen behöver detta för att fungera normalt så är det ett säkert tecken på att den har problem som du inte kommit till botten med – och lösningen ligger inte i att endast ge probiotika utan att hjälpa hästen att kunna tillverka och underhålla sitt eget mikrobiom på egen hand. (Vi kommer prata mer om detta i kommande inlägg, då jag just nu studerar hästhälsa och hur man kan förebygga tarmstörnings på holistisk väg)

Hästens naturliga kost och tarmflora

En välfungerande tarmflora är avgörande för hästens allmänhälsa. I det vilda får hästar i sig en varierad diet av gräs och örter, vilket naturligt gynnar tarmfloran. Däremot kan en alltför ensidig eller sockerhaltig kost påverka balansen negativt. 2024 var ett år då många tyvärr fick höga sockervärden i höskörden och detta har påverkar många hästar att få mer problem med tarmrubbningar och medföljande problematik, som t.ex försurning och låggradiga inflammationer. Så just nu kanske det är ännu viktigare att stötta mage/tarm i samband med avmaskningen det här året.

Hö från ekologiska ängsmarker innehåller en stor artrikedom av örter och grässorter som fungerar som naturlig prebiotika = Alltså mat för de goda bakterierna i hästens mage. Förr i tiden då man slåttrade steniga utmarker för hand med lie och hässjade höet, var detta vanligt förekommande, men idag är den typen av hö sällsynt eftersom man använder traktor och plöjer upp och gödslar och sår hö på moderna vis. Om möjligt, bör man sträva efter att ge hästen ett så varierat och näringsrikt hö som möjligt, och låta hästen beta så mycket som möjligt av gräs som växer på naturbetesmarker med stor artvariation på örter och gräs.

Rekommenderade tillskott vid avmaskning

För att stärka hästens tarmflora i samband med avmaskning kan man tillföra:

Nutribiome (flytande probiotika, kan även användas utvärtes som t.ex hovspray eller i hästarnas dricksvatten för att ge goda bakterier till vattentråget)
Proferm (torra probiotiska flingor – passar bäst att ge tillsamans med lite ”krubbskrammel”)

Hästarna brukar oftast uppskatta smaken av dessa probiotiska tillskott. Här kan du läsa mer om och beställa Proferm, och här kan du läsa mer om och beställa Nutribiome.

Genom att ge stöd åt tarmfloran kan risken för mag-tarmstörningar minskas och hästens återhämtning efter avmaskning underlättas.

Att tänka på hästens tarmhälsa i samband med avmaskning är en viktig del av en långsiktig strategi för att hålla hästen frisk och välmående.

Vill du undvika att behöva använda avmaskningsmedel helt och hållet?

Jag har själv väldigt goda erfarenheter att använda örter för naturlig avmaskning. Tack vare att jag gett mina hästar Equus Mundi under 2023, stötvis under vintern – så behövde jag inte avmaska hästarna alls under 2024 eftersom träckproverna visade så låga nivåer av mask att det inte behövdes! Jag var väldigt förvånad över detta, för jag har ju som vissa vet en växande unghäst och en äldre häst, Rosie, som tidigare faktiskt haft ganska stora problem med just parasiter. Men peppar-peppar verkar det som att örtkurerna har fungerat. Jag berättar om detta lite mer i det här podd-avsnittet där jag snackar med Anki från häst & husdjurslabbet. Du kan se hela avsnittet kostnadsfritt utan reklam på min nya plattform Viahov Play. Här hittar du avsnittet med mig & Anki
Du kan läsa mer om preparatet Eqqus Mundi på min hemsida här

Som jag skrev tidigare så går jag just nu en utbildning inom hästhälsa och hästnutrition för att kunna erbjuda mer coachning inom hästhälsa och jag kommer dela lite fler tips som dessa framöver i takt med att jag lär mig mer om detta viktiga område. Vill du boka en konsultation kan du göra det här. Läs mer & Boka rådgivning inom hov/hästhälsa

Hälsningar Anna på Viahov

Fång – lär dig känna igen varningssignalerna som de flesta missar

Jag skrev en artikel igår om fång och de lite ovanliga varningssignalerna och situationerna som många inte tänker på normalt. Det var många som uppskattade tipsen.

Många hästägare känner till att hästar med fettnacke och övervikt ligger i riskzonen för att få fång, likaså att hästar kan drabbas i samband med betessläpp på vårkanten. Men visste du att svullnader på olika ställen på kroppen också kan vara kopplade till inflammation som fång? Jag har sammanställt mina 7 bästa -och mest otippade- tips på vad du ska tänka på om du vill undvika fång. Som bonus bifogar jag också en örtguide som stimulerar läkning och friskvård för hästar i riskzonen

Att vara uppmärksam på tidiga signaler är avgörande när det kommer till att förebygga fånganfall eftersom man då kan sätta in åtgärder i god tid och undvika allvarliga hälsoproblem som kan eskalera. ❤️

Hovsnack med Viahov är tillbaka med nya spännande sändningar!

Anna på Eqvital är inbjuden att berätta mer om hästhälsa igen! Anna är nämligen expert inom näringsmedicin på häst, och berättar hemligheten i hur man man skapar god mage/tarm-hälsa hos hästen för att gynna ett bra immunförsvar, bra hud/päls-kvalitét och inte minst, starka friska hovar!

Vi går igenom vilka förutsättningar som är viktigast för oss hästägare att tänka på för att ge så bra förutsättningar som möjligt för bra hästhälsa inifrån och ut. Vi kommer också att välja ut ett häst-”case” som vi ska diskutera, och båda ”Annorna” ger sina bästa förslag på ideer för att komma vidare med både hovhälsan och hästhälsan.

Vi kommer sända LIVE på Viahov AB – Specialister på Hovboots Facebooksida, men vi vill gärna rekommendera att du registrerar dig på länken nedan om du vill kunna ställa frågor live i chatten! Webinaret är helt kostnadsfritt.

P.S Har du en häst med problem som du vill att vi ska diskutera i webinaret? Det finns chans för dig att få guidning och tips av både Anna på Eqvital och Anna på Viahov när det kommer till hästhälsan och hovhälsan på din häst! Vi behöver isåfall förbereda oss med bilder och info om din häst och dess problem. Så skicka ett mail till anna på Viahov och berätta mer om dig och din häst så väljer vi ut en lämplig kandidat som får vara med i sändningen! Mail to: info@viahov.se

Att använda Equine Fusion som rehabstöd för NPA-hovar

Jag har jobbat med en kund vars häst har ganska dåligt utvecklad elastisk puta och är ”tunn” i bakre delen av hoven vilket inte är alls så konstigt eftersom han varit skodd traditionellt (med open heel) under större delen av sitt liv. Detta är ett stort rejält halvblod och med tanke på den vikten och storlek som hästen har så skulle bakre delen av hoven, med brosk, stråle och elastisk puta, behöva vara betydligt tjockare och mer välutvecklad för att kunna stötdämpa alla dessa kilo. Forskning visar(*) att optimal vinkel på själva kronranden ligger på cirka 20-22 grader vilket korresponderar på en ungefärlig hovbensvinkel på 4-6 grader inuti hovkapseln.

Nedanstående bild visar att vinkeln i kronranden är mätt till cirka 28 grader. Med en såhär brant vinkel på kronranden så indikerar detta att hovbenet inte är i positiv lutning utan kanske är markparalell eller till och med i negativ lutning, och det ger enorma påfrestningar på hela nedre benet och innebär en hög skaderisk för hästarna.

Om man kan sänka tårnas höjd vid verkning så kan detta givetvis göra stor skillnad i bekvämlighet för hästen och något som uppmuntras! Men det får ju inte ske på hästens bekvämlighet och tyvärr så är också ofta sulan tunn på den här typen av hästar och därför vill man vara försiktig med att tunna sulan.

Man kan också se på bilden om man zoomar in den att hornrören i bakre delen av hoven har en väldigt understucken vinkel, dvs de växer mer framåt och det indikerar svagt trakthorn och understuckna trakter som fått fel vinkel i sin tillväxt redan från kronranden. Det i sig är också en indikation på svagt utvecklat brosk i bakre delen av hoven. Ser ni också att hans ”periople” alltså det tunna hudliknande ”nagelbandet” som går mellan kronrand och hov – breddar sig betydligt längst bak i trakterna och liksom ”dras neråt/bakåt” in mot strålen? Man ser det tydligare när man lyfter upp hoven:

Det här är lite av en deformation av brosket innanför trakterna kan man säga. Det ska inte se ut såhär på en välutvecklad och stark hov. En hov med starka bakre strukturer ska vara betydligt tjockare här i bakre delarna och ska inte ha den här formen på ballarna. Ballarna på en mer hälsosam hov tar helt enkelt större plats och är inte indragna under hoven på det här sättet. På nedanstående bild ser man tydligare, att ballarna är tunna, och ”v-formade” som om de har dragits in under hoven och hårlinjen är ganska långt ner. Det är mycket vanligt hos hästar som gått skodda länge med traditionella ”open heel” järnskor.

Strålen är också angripen av röta i mitten och är uppluckrad, vilket också är ganska vanligt på hovar som har sämre utveckling på sin elastiska puta och brosk. De har sämre tålighet mot röta. Kanske på grund av sämre cirkulation i hela bakre delen av hoven.

Underutvecklingen av de bakre delarna av hoven har gjort att vinkeln på hoven har blivit alldeles för låg, den ligger i riskzonen för NPA – (negative palmar angle) en markparalell eller t.om bakåtbruten vinkel på hovbenet som kan utläsas via röntgen. Det här beror ju på att elastiska putan är för tunn, och även strålen (strålen är ju den yttersta delen av elastiska putan) är för tunn, och att trakterna är för svaga och ”orkar inte” växa mer rakt nedåt, utan växer istället framåt inunder hoven.

Ett annat symptom på att hästen har NPA, förutom vinklarna på kronranden, och den deformerade trakten – är att hästen tålandar på hårt underlag – ett tydligt tecken på obehag i den bakre delen av hoven som gör att hästen ogärna vill sätta in den först vid isättningen på hårda underlag. Detta innebär problem för hela rörelseapparaten.

Det som är positivt med den här hoven är att strålen har kontakt med marken! Både stråle och sidostrålfåror behöver nämligen stimulans och tryck från underlaget för att kunna utveckla starkare brosk och elastisk puta över tid. När trakthalvorna ”gymnasisterar sig” genom rörelse och därigenom får ”flexa” uppåt-neråt så stimuleras hovbrosket – och det ger signaler till dem att växa sig tjockare och starkare. Detta ihop med rätt verkning kommer också göra det möjligt för trakthornet att ”resa sig” och blir starkare! Det här är såklart mest potent på unghästar och föl – men det finns också potential för vuxna hästar att få en bättre bakre del av hoven med betydligt tjockare ballar och stråle som följd, samt också ett starkare trakthorn som växer mer nedåt, istället för framåt. Och det är själva poängen med att hålla på med barfota-rehab överhuvudtaget – för att ge hoven en chans till återhämtning och uppbyggnad och räta upp kollapsade trakter!

Men! Det finns ett stort problem här som tyvärr många inom hovbranschen missar när de utövar barfota-rehab och det är att hästen kanske har såpass ont i bakre delen av hoven att den väljer att tålanda! Åtminstone på det hårda underlaget. Detta betyder att hästen avlastar både trakt och stråle och belastningen till hoven kommer inte att ske på rätt sätt! Det är ju framförallt de BAKRE delarna som behöver belastas – och när hoven möter underlaget tå-först så kommer istället trakterna att klämmas och man riskerar att trakterna blir trånga istället och mer underutvecklade. Det kan bli en ond cirkel av det hela! Det är därför av yttersta vikt för en snabb och effektiv rehabilitering att isättningen sker med TRAKT först. Detta ska inte nödvändigtvis kunna ses tydligt för ögat – men det ska vara väldigt tydligt när man filmar i slow-motion!

Tå-landningen gör hästen för att minska smärtan i bakre delen av hoven. Man kan tänka sig att det gör ganska ont att landa med trakten först på hårt underlag om det är dålig uppbyggnad bakdelen av hoven, där egentligen hovens viktigaste stötdämpnings”kudde” ska sitta och ta emot smällarna.

-Tänk dig att du dessutom går med klackskor – fastän klacken sitter inte under hälen på dig, utan under tårna. Som att gå i ständig ”uppförsbacke” hela tiden. Det är därför det är så viktigt med en kort verkningsintervall och att vara noga med att tån aldrig får bli för hög eller för lång, för då blir ju vinkeln ännu värre.

Kilsulor kan vara skönt för vissa hästar att få under trakterna för att komma upp lite i vinkel! Man kan lägga ner dem i bootsen om man vill. Men det är inte alls nödvändigt att alltid använda kilsulor! Vi har experimenterat en del med detta och det verkar faktiskt som att det som är absolut mest viktigt för att den här typen av hästar ska bli fullt bekväma i sina trakter, och vilja traktlanda igen – det är att de får MJUKA, STÖDDÄMPANDE sulor under HELA hoven! Det ska alltså helst vara sulor som ”fyller upp” lite i deras strålfåror så att de får en större bäryta. Är hästen extremt öm i trakterna och har extrema vinklar, så kan såklart kilsulor också vara på sin plats, men det är som sagt oftast överflödigt om man har bekväma mjuka boots med mjuka sulor

Om man ändå vill ha kilsulor så finns det lite olika alternativ. Jag tror att det är viktigt med mjuka kilsulor, alltså de ska ge en viss svikt och inte vara stumma och rigida. Alternativt så får man lägga något mjukt mellan kilsula och hov som ger support. Ett bra exempel på en bekväm kilsula är Cloud Pads. Den är rätt så tjock så det är svårt att passa in den i en Equine Fusion sko men det KAN gå! Eller så tar man Sole Mate Therapeutic Hoof pads och formar till dem själv. Så gjorde vi på bilden nedan, och de lades ner i Equine Fusion bootsen och fick bra plats i skorna: (de komprimeras fort och måste bytas ut ofta, så inte väldigt kostnadseffektivt..) De bästa sulorna för den här hästen har istället varit mjuka sköna Comfort Pads 12mm. Jag kan också nämna att Equine Fusions boots är så mjuka i sig själv att man normalt sett inte måste ha några sulor alls!

Så här såg det ut vid landningarna i stallgången. Jag filmade hästen vid skritt, i slowmotion för att se hur landningarna såg ut. Men även utan slowmotionkamera så var det övertydligt att hästen tålandade.

Såhär såg landningarna ut efter 5 minuter när vi hade satt på hästen sina Equine Fusion All Terrain Ultra skor med mjuka iläggsulor:

Hästen tålandade kraftigt på framhovarna och landade plant på bakhovarna innan vi satte på Equine Fusion skorna. När dojorna hade kommit på så blev det en enorm skillnad på framhovarna som fick tydlig traktlandning, och bakhovarna fick också lite mer tydlig traktlandning jämfört med innan.

Den här hästen använder sina Equine Fusion boots ute i hagen varje dag, för att stärka upp sina hovar, stimulera sin hovmekanism, sin elastiska puta och hovbrosk och bygga upp starkare hovar över tid. Det är tydligt att han gillar sina gympadojor! De är också helt oumbärliga eftersom deras stora vinterhage är hårdgjord och uppgrusad och hästarna leker och far omkring väldigt mycket. Skorna har fått tåla mycket stryk och har gått sönder ett par gånger då detta är en ”sprattelhäst” som gärna trampar sig själv när han leker men detta har trots allt funkat superbra ända sedan i vintras då de började använda sina skor. Hans matte har varit väldigt duktig på att sköta hovarna, vårda strålarna och bootsen, byta sulor, och även åka till skomakaren ett par gånger för att laga sömmar som blivit söndertrampade när hästarna har lekt och busat i hagen. Det är sånt som kan hända när man har skor på för hagvistelse såklart.

De har också skaffat sig en uppsättning med Evo Boots för ridningens skull, eftersom hästen tränas regelbundet både av hästägare och sina medryttare. Eftersom han har en tendens att vrida sina bakhovar rejält på uteritterna när han ska ta i så har inte Equine Fusion bootsen funkat optimalt för detta eftersom de satt sig snett på bakhovarna. (Tidigare brukade han också dra av sig och få tappskor, så bakhovarna har alltid varit en utmaning för den här hästen även med järnskor på!). Men med Evo Boots så är det inga problem även om man har en ”twister-häst” med mycket tryck i bakkärran!. De är varmbootsade för att sitta perfekt och är en modern sportsko som sitter som ett smäck! Vid ridning på ridhusunderlaget så tränar han helt barfota.

Fick öppna ett ”dorsalt fönster” i tån på dessa för att de ska sitta bättre och hålla emot viss rotation i steget. Funkar bra!

Planen är att försöka fortsätta låta den här hästen få gå barfota med boots som stimulerar och tränar upp hovarna så att de blir starkare, samtidigt som de får en chans att växa ut starkare horn. Om/när hovarna blir så starka att de kan gå mer barfota så kommer de såklart att få göra det också. När hovarna har fått vara oskodda under en längre tid så kanske hans ägare kommer att sko honom igen, men då kommer hovarna att må så mycket bättre, och förhoppningsvis ha fått både bättre vinklar, och form på trakterna! (hoppas på att jag kan visa upp hovarnas resultat här igen senare, när de varit barfota under en längre tid)

Det är viktigt att känna till att traditionell skoning utan stråltryck tyvärr riskerar att leda till att hästarna får såhär dålig form på trakterna och ballarna, eftersom hoven är designad för att möta underlaget med HELA sin hov, och inte bara med de yttersta kanterna. När man skor en häst med ”open heel” järnskor av ridhästmodell så höjer man upp strålen en bra bit från marken, och den kommer då att leta sig nedåt i samband med genomtrampet och då skapas ”V-formen”.

Strålen/Ballarna behöver ha ett mottryck för att inte ”ramla ner” under hoven, och de behöver ha mycket rörelse och stimulans på fast underlag för att kunna träna upp starka tjocka hovbrosk, som i sin tur bildar en stark hovvägg! (Värt att tillägga här är också att järnskor är rigida vertikalt! – dvs de tillåter inte trakthalvorna att flexa uppåt-nedåt vilket då hämmar brosket från att ”jobba” på rätt sätt.) Och det är just därför som barfota (eller flexibla skor) ger så mycket starkare hovar – bara de traktlandar som de ska och rör sig bekvämt!

Bekvämlighet och traktlandning kan inte tjatas tillräckligt mycket om! Dessa saker är verkligen A och O. Och det är därför som jag anser Equine Fusion vara ett så otroligt bra rehab-stöd för den här typen av hovar/hästar!

Equine Fusion är by far den mest stötdämpande och mest bekväma joggingskon på marknaden idag, tack vare den unika patenterade sulan! Det finns dessutom studier på denna sula gjorda i samarbete med Lars Roepstorff från SLU, med slutsatsen att Equine Fusions sula är överlägsen i stötdämpning på alla under – från ridbana till grusväg. Det är just därför jag valt att jobba med dem som grossist i över 10 års tid nu och hittills inte hittat en enda sko som är lika pålitlig och funkar till både allround-ridning och rehab. Läs gärna mer om dessa intressanta testerna på Equine Fusions egen hemsida!

Har du också en häst som du tror att detta skulle vara ett bra alternativ för? Ta då kontakt med mig via Onlineservice på Viahov.se så hjälper jag dig hitta en bra lösning åt dig och din häst! Jag kollar hovbilder och tar ställning till vilken storlek och modell som blir bäst och kan också ge tips för hovvården och berätta vad jag ser på hovarna. Självklart kan jag också bolla idéer direkt med hovslagare eller hovvårdare.

Vi erbjuder nu också möjlighet att provhyra dessa boots för att testa skorna en vecka. Läs mer under ”hyra & prova” på hemsidan. Letar du efter bootsutprovare så finns det också en lista över anslutna återförsäljare på vår hemsida Viahov.

Viahov söker efter engagerade hovslagare runtom i hela Sverige som vill bli återförsäljare på dessa skor – både på Evo Boots, och även Equine Fusion Boots – då vi önskar att fler hästar kan bli hjälpta på plats ute i stallet för utprovning och ”varmbootsning” av kompetent yrkesfolk. Ta kontakt med oss vid intresse så hjälper vi dig att komma igång med detta!

På återhörande!

Hälsningar Anna på Viahov

(*)forskningen jag hänvisar till är den som Brian Hampson och Chris Pollitt gjort på förvildade tamhästar i Australien

Tappskor, trasiga hovar, och en hovslagare som har gett upp. Vad gör man?!

Det händer titt som tätt att jag blir kontaktad av desperata hästägare som hamnat i en återvändsgränd när deras hästars hovar bara blir sämre och sämre, och problem med tappskor ökar, samtidigt som deras hovslagare inte riktigt klarar av att hantera problemet och har kört fast. (en del erkänner det själva och avtackar sig den kunden, och en del fortsätter att kämpa i motvind även om det är uppenbart att ingen lösning är i sikte)

Precis det här hände mig nu i veckan. En ny hästägare hör av sig och situationen har blivit ohållbar. OBS! Bilderna jag valt ut till den här artikeln är INTE på just den hästen. Det är bara exempel på ”dåliga hovar” i olika former. Om jag ska vara ärlig så såg det faktiskt mycket värre ut på den aktuella hästen – med nästan genomgående sprickor, ”stressränder” på hovväggen och snedheter och utflytningar. Men bilderna ni ser här bra exempel på hur det kan se ut när det är på väg att gå åt fanders, innan situationen har blivit totalt ohållbar. Det kan se ut ganska halvtaskigt rätt länge, och en del av de hästarna blir successivt sämre om man inte bryter den onda cirkeln medans en del fortsätter att bara vara ”halvtaskiga” om ingen förändring görs. (och sanningen är att det inte är en ovanlig syn i svenska stallar)

Blanka och välpolerade, men sorgligt understuckna hovar med fel vinklar. Tyvärr en vanlig syn hos många hästar idag. Såhär ska det helst inte se ut.

Man kanske tror att lösningen ligger i att rekommendera en ”duktig hovslagare” och för all del! Det är ju såklart jätteviktigt att ha en ”duktig hovslagare”. Men vad säger man till en hästägare som faktiskt redan har gått igenom några av regionens mest erkända och duktiga hovslagare, och även varit på klinik och skott sin häst, men fortfarande står och stampar på ruta ett efter flera års kämpande och skorna vägrar sitta kvar på hoven? – då är inte svaret längre så himla enkelt! Jag förstår fullständigt väl varför fler och fler hästägare faktiskt tappar förtroende för både veterinär och hovslagarbransch när det ibland känns som det är ett lotteri att hitta rätt hjälp och hamna på rätt bana med sin häst. Det ska inte vara ett lotteri tycker jag. Det ska vara förutsägbart. Men hursomhelst ser inte verkligheten ut så, eftersom kvaliteten är ”ojämn”, och vad man ska göra åt det har mer med politiken och utbildningsväsendet att göra och kanske det behöver ställas högre krav på hela utbildningssystemet? Vad vet jag.. Det är inte detta jag tänkte dela med mig idag.

Hästen vi ska prata om nu har tidigare skotts på klinik med diagnos sulläderinflammation längre tillbaks i tiden, men har alltjämt haft problem med sprickor, dålig hovkvalitet, sömmar som inte sitter och tappskor var och varannan vecka. Och såklart ömfotad när tappskon ryker. Det har funnits några sätt som funkat halvbra, men inget har gett långsiktigt bra resultat. Hovslagaren har nu sagt upp sig och vill inte längre sko hästen (vilket är förståeligt med tanke på situationen), och ingen långsiktigt hållbar lösning finns i sikte. Det känns lite hopplöst alltsammans och jag förstår att man som hästägare blir väldigt vilsen i en sådan situation. Jag vill dela med mig av de råd, stöd och tips jag brukar ge till hästägare som hamnat i den här situationen för jag vet att ni är många som hittar hit till bloggen i ert sökande efter svar på hur man ska hjälpa sin häst med hovarna när det börjar gå utför.

Så här kommer mina synpunkter på hur du kan tänka om du sitter i en liknande sits som den här hästägaren:

I det här läget så ni befinner er så handlar det högst troligtvis till mer än 50% om näringsmässiga obalanser och mage/tarm-relaterade problem. Om hästen har problem med sitt näringsupptag så leder det ofta till att hovarna får lida allra värst, eftersom det är så många ton tryck som belastas på en så liten liten del av hästen. Om hovarna inte får rätt näring och kroppen inte mår bra så drabbas tyvärr hovarna mycket av det, och att få skor att sitta kvar kan bli ett bekymmer. Det går inte att ”verka bort” problemet och specialskoning kan bara maskera symptomen, men inte ta bort grundproblematiken. Att hästen har haft sulläderinflammation tidigare, det tyder på att något inte stämmer med hästens kropp. En häst får inte bara sulläderinflammation utan grundorsaker. Om den inte har överbelastat sina hovar något extremt mycket – så sitter oftast orsaken i hästens kropp. Jag ser tyvärr många hästar med nedsatt hälsostatus som går runt med ”låggradig” inflammation och det syns tydligt och väl i hovarna. De får ofta blåmärken, och röda fläckar i lamellranden, drabbas lättare av sprickor och röta och separationer i hoven.

Det som gör det hela ännu värre, är att järnskor har en tendens att tyvärr försämra blodcirkulationen i hoven, vilket gör hovarnas läkningsförmåga och förmåga att ”Hålla ihop sig” ännu sämre och man jobbar i motvind. Därför är det fler och fler hovslagare och hovvårdare som numera jobbar med ”barfotarehab”, dvs man tar bort järnskorna och använder andra alternativ istället, som gynnar mer cirkulation och hovmekanism i hoven. Det gör läkningsprocesen snabbare. Där finns det många olika alternativ såklart och jag använder mig oftast av hovboots, och ibland limskor (men ska erkänna att jag försöker undvika limskoning just pga att det är så giftigt och cancerframkallande att andas in ångorna medan man jobbar med det. Så eftersom det är hälsovådligt för oss som ska montera på dem så försöker jag hitta andra lösningar i första hand istället). Det finns ockå alltid en risk att limmet gör hovväggen mer skör och spröd. Sen är det också lite fler risker med limskor – det är stor risk att man får tappskor där också, speciellt om man har en häst som leker och trampar sig själv mycket i hagen – och då finns det risk att limmet drar med sig stora delar av hovvägen och den fläker sig ännu mer. Samma risk som med spikade skor alltså, att hovarna kan gå sönder när de tappar skorna… Så jag är av den övertygelsen att man försöker ha hästen barfota med boots i så stor utsträckning som det går, för att slippa de riskerna.

Som hästägare måste man alltså vara inställd på att den här rehabiliteringen ska ske på hela hästens kropp, inte bara på hovarna. Det kommer ta längre tid och kosta mer än ”vanlig skoning”, och krävas mer jobb. Ställa om foderstaten är nästan alltid nödvändig eftersom hästen troligen har en låggradig inflammation (eller belastning på kroppen åtminstone) som man måste häva (och hitta grundorsaken till). Man måste också vara inställd på att det kan ta upp till ett år innan hovarna börjar se fina ut igen och tål belastningen som en vanlig järnskoning innebär. Under ett års tid kan man behöva använda sig av olika specialbeslag som t.ex då hovboots, eller limskor eller wraps. Det är betydligt mer jobb att använda hovboots som ska tas av/på, rengöras osv.. Men det hjälper hästen i längden att få hovarna i fint skick snabbare.

Med rätt insatser både i form av foderbyte, och åtgärder på hovarna, så börjar man se resultat och kan successivt öka kraven på belastningen som hovarna ska tåla. Jag (och många andra hovvårdare) har hjälpt flera hästar till bättre hovar på det här sättet genom ”alternativa beslag” så jag är i regel ganska positiv till att det oftast går att få dem i betydligt finare skick!

Men det här med tävlingar kanske måste pausas under en tid medan man gör första stadiet av den här hovrehaben dock. Man kan inte räkna med att hästens tävlingskapacitet är på toppnivå när hovarna ser ut såhär. Jag kan trösta med att det iallafall är en övergående fas och inget permanent! Tävlingsbanan finns kvar 🙂

Nackdelen med boots är att man inte kan tävla i ALLA grenar, men jag tror hoppning är lite av en gråzon därför det finns jättemånga domare som har godkänt dem på tävlingar efter att folk har frågat. De tolkar nämligen reglerna olika. Boots är godkända enligt FEI:s standard. I Sverige har de gjort reglerna svårtolkade, vilket gör att det saknas konsensus kring det.

I dressyr får man inte ha boots tyvärr. Men om man har enstaka tävlingar så kan man även sätta på limskor tillfälligt inför tävlingen och sedan ta av dem efteråt om man vill tävla i dressyr. Jag tror man ska försöka undvika att sätta sömmar i väldigt trasiga hovar hursomhelst. När hovarna blivit starka nog behövs det sällan boots på dressyrbanorna, som oftast har ett snällare underlag. Samma sak gäller också hoppning på fiber. Med bra hovar behövs det sällan några skor på den typen av banor. Det är vägen dit som kan vara lite snårig, och då får man hitta kompromisser och andra lösningar under tiden.

Jag har haft ganska fullt upp med att driva mitt företag Viahov sista åren och tyvärr inte hunnit jobba så mycket med hästar som jag hade önskat, men nu när mitt lager har flyttat till Göteborg och jag fått lite mer hjälp att sköta allt, så hoppas jag under hösten få mer tid och möjlighet att ta emot fler hästar på min hovverkstad i Kinna för hjälp på plats. Jag högprioriterar de kunder som är i svåra situationer och haft svårt att hitta rätt hjälp. Jag har också god kontakt med andra hovvårdare och hovslagare som jag kan ta hjälp av vid saker som är utanför min egen expertis. Teamwork är bra att ha!

Här har jag ju både boots och foder och andra hjälpmedel på plats. Jag kan hjälpa till med regelbunden hovvård och utprovning av boots för de som kan komma hit med sin häst. Limskoning är något jag funderar på att också göra mer av (har som sagt begränsat mig lite där) Är du intresserad av att boka in ett besök under hösten så anmäl dig här

Och jag har dessutom ett brett nätverk av kollegor och ”VIP”(Viahovprovare) som jag också kan rekommendera runtom i landet för dig som söker hjälp. Här hittar du dem

Den viktigaste åtgärden jag kan hjälpa hästägare med handlar dock om kompetensutveckling! Och det är just för att det är helhetshälsan hos hästen som är så otroligt grundläggande för att uppnå en bra hovstatus på hästen! Allmänhälsan, immunförsvaret, hud/hårrem och hovar är tätt sammankopplade med varandra och hovarna är en av de tydligaste signalerna som kan skvallra om nedsatt hälsa. Så om din hovslagare säger till dig att du behöver åtgärda foderstaten – så ska du ta hen på allvar! Hovslagare ser mer om din hästs inre hälsa än vad många andra gör. Hovarna ljuger inte. Så mitt bästa tips för kompetensutveckling är att du läser på och studerar mer om vad du ska mata din häst med för att den ska få toppstatus på hovarna. Jag samarbetar med Eqvital och rekommenderar deras kurser! Följ denna länk så hittar du dit! (finns både gratis och betalmaterial)

Vill du ha mer gratismaterial så följ gärna bloggen och gräv ner dig i artikelbiblioteket här där du hittar mer råd och tips på hur du kan hjälpa din häst till bättre hovkalitet. Jag har skrivit många artiklar om detta sedan flera år tillbaka! Använd sökfunktionen eller ”etiketter” längst ner på sidan.

På återhörande!
Hälsningar Anna på Viahov

Bitterheten mot hästägarna – en hovslagares perspektiv

Idag hade jag ett nytt samtal med en erfaren hovslagare, som funderar på att växla över till mer bootsutprovning för att dels spara lite på ryggen (det är väldigt hårt belastande att sko med järn), och dels för att gynna hovhälsan och få in mer barfotakunder.

Men hovslagaren var märkbart trött och frustrerad efter en lång seg vinter med mycket hovproblem i kundkretsen. Det hade varit allt från tappskor till strålröta, hovbölder och annat. Därför dök en viktig fråga upp under samtalet:

Hur motiverar vi hästägare att engagera sig mer aktivt i sina hästars hälsa och välbefinnande?

Det som som verkligen tyngde på, för denna hovslagaren, var den bristande viljan hos vissa hästägare att göra förändringar i sin hästhållning, trots tydliga rekommendationer för att främja både hov- och hästhälsa på lång sikt. Jag vet att det är många andra hovslagare som känner igen er i detta. Jag har pratat med flera om detta genom åren.

Ett klassiskt exempel är när en hästs hovkvalitet försämras på grund av näringsbrist och/eller mage-/tarmproblem. Trots hovslagarens insiktsfulla rekommendationer, som att tillföra mineraler, probiotika, ta bort den från gräset, minska socker/stärkelse i fodret, motionera hästen, dränera hagen bättre, eller att regelbundet tvätta och desinficera strålen för att förebygga hovröta, möter man ibland en mur av ointresse eller tröghet hos vissa hästägare. Denna brist på engagemang kan vara utmanande och påverka även hovslagarens motivation och arbetsglädje på sikt.

I samtalet med hovslagaren framkom en tydlig oro över att många hästägare inte till fullo förstår vikten av hovhälsa. För många av dem verkar det vara tillräckligt att hovslagaren ”fixar hovarna” var 7 vecka utan att de själva behöver involveras. Att de kratsar hovarna är nästan för mycket begärt. Men hästhälsa är mer än så; det kräver ett partnerskap mellan hovslagare och hästägare, där båda parter aktivt deltar i att upprätthålla en god hov- och allmän hälsa.

Jag vet också att de flesta av Viahovs följare INTE tillhör just denna kategori hästägare och att de flesta hästägare som vänder sig till en hovvårdare inom barfota-segmentet redan är ”investerade” i tanken att själva engagera sig för hovarna. Mina egna kunder inkluderat! Jag är evigt tacksam för mina hovkunder som går ”All In” på hovarna och det som jag föreslår för att hjälpa hästen. Ni vet vilka ni är 🙂 Så detta gäller såklart inte alla hästägare utan bara en viss typ. Jag ser också lyckligtvis en ny växande trend hos hästägare att fler och fler engagerar sig för just hovhälsan och vill lära sig mer, och det är positivt såklart! Men det finns olika typer av hästägare, och som hovslagare så har man ju ofta tagit på sig rollen att serva och hjälpa alla som behöver verkning eller skoning, oavsett inriktning.

Men mitt råd till denna hovslagare och även till er andra som sliter med detta, är att hålla en mer selektiv strategi i urvalet av kunder och att fokusera på att hjälpa de hästägare som visar en genuin vilja att ta emot och implementera råd för sina hästars välmående. Detta kommer att leda till en win-win-situation för både hovslagare och hästägare. Om man åtminstone ser till att fokusera mest på den typen av kunder, så kommer det förhoppningsvis att ge så mycket positivitet och inspiration tillbaka att man orkar med de där få procenten som prövar ens tålamod mer. Jag vet att det finns fall där man måste utöva ”goodwill” och faktiskt hjälpa hästar vars hästägare kanske har det lite svårt. Det må så vara att några sådana får lov att slinka med.

Men tänk på att försöka prioritera hästägare som har intresse och resurser att hjälpa sina hästar. För det föds en stark positiv spiral av att både ställa krav och erbjuda hög kvalitet på sin hovvård och service. Det som händer när man sätter gränser och ställer krav, det är att förmågan att erbjuda hög kvalitet och service ökar! Det som då händer är att hästarna mår bättre, och när hästen mår bättre, så mår också både hästägaren och dess hovslagare bättre. Vi mår bra av att få se att det vi gör – gör skillnad på riktigt, och att saker och ting rör sig framåt. De flesta av oss börjar ju faktiskt jobba med hästar och hovar för att vi älskar hästar och vill se dem må bra. Det är en del av lönen i ett gott arbete!

Vidare diskuterade vi också min idé att rusta upp hovslagarens ”verktygslåda” med ännu fler resurser för att stödja de hästägare som är redo att ta ansvar för sina hästars hov- och allmänna hälsa. Genom att betrakta sig själva som mer än bara hovslagare, utan som mobila hälsokonsulter och återförsäljare av hästhälsoprodukter, kan man erbjuda en mer omfattande service och stödja hästägare i deras strävan efter starka och friska hovar. Det ska vara enkelt för hästägare att följa våra råd och tips! Du kan hjälpa och serva dem mer genom att också erbjuda försäljningen av produkter direkt från bilen.

De bästa hovslagarna är de som inte bara erbjuder skicklig hovvård utan även fungerar som resurser och rådgivare för hästägarens behov. Genom att erbjuda produkter som Flourish, probiotika, Hoofstuff, Artimud, Strong Horn, Fytomin, Proferm och andra kvalitetsprodukter för hov och hästhälsa, kan hovslagare skapa en unik och värdefull service för sina kunder. Att erbjuda dessa produkter direkt till hästägare under regelbundna hovbesök är inte bara praktiskt utan också ett uttryck för en äkta omtanke om hästens välmående. Som återförsäljare hos Viahov har du rabatt på stora delar av sortimentet och kan på så vis erbjuda vårt sortiment till dina kunder. Men självklart så kan du också beställa direkt från vissa av våra leverantörer som hjälper dig att fylla din ”mobila butik”. (Förutom Equine Fusion och Evo Boots som vi är svenska grossister för. Dessa varumärken köper du genom oss)

Slutligen är det viktigt att fortsätta diskutera och reflektera över hur man som hovslagare kan främja hästägares engagemang för hästhälsa. Genom att bygga starka partnerskap och erbjuda en omfattande service kan hovslagare spela en avgörande roll i att säkerställa starka och friska hovar för hästar överallt.

Hur hanterar ni andra hovslagare denna utmaning? Dela gärna era erfarenheter och bästa praxis i kommentarerna nedan!

I nästa inlägg kommer jag att dela min uppdaterade nya checklista för hästägare som vill ha mina bästa råd för att bygga starkare hovar
Jag kommer dela med mig av min rådgivning som jag brukar ge mina egna hovkunder. Stay tuned.

Hälsningar Anna på Viahov

Anna på Viahov med fina hästen Clayton. Han tillhör en hästägare som bryr sig mycket om hästhälsa och hovhälsa och gör allt för att ge sin häst det bästa 🙂