Det “kroniska” i uttrycket kronisk fång är ett missförstått begrepp. Kronisk betyder inte att hoven inte går att återställa. Svårt – ja. Men omöjligt? Inte alltid. Vår förståelse av vad som händer i en fånghov är tyvärr inte så väl utvecklad, och därför används begreppet “kroniskt” alldeles för ofta på hästar som faktiskt kan bli helt återställda och fina i sina hovar igen – med rätt åtgärder.
Så som hovarna ser ut när en häst drabbas av hovbensrotation, liknande de vi ser på dessa bilder, är det tyvärr svårt att få rätt hjälp av kompetent yrkesfolk här i Sverige. Det verkar inte vara jättevanligt att hovslagare är vana vid att arbeta med den här typen av hovar, och jag märker att veterinärer ofta är väldigt snabba på att döma ut den här typen av hästar och avlivar dem istället för att ge dem en chans. För att vara helt rättvis – det är inte heller lätt för hästägare att ta hand om fånghästar på rätt sätt, så ibland är det faktiskt bättre att avsluta deras lidande. Men jag märker tyvärr att även när intentionen är god och hästägaren vill “göra allt” för sin häst, så är det ofta svårt att få rätt hjälp och ta sig hela vägen fram – trots att man har lagt alla resurser som finns på att hjälpa sin häst.
Jag upplever inte heller att alla metoder som används fungerar fullt ut här, särskilt inte när intervallen mellan verkningarna blir för långa, vilket tyvärr är det vanligaste felet. Då hinner hoven falla tillbaka i sitt gamla mönster igen, och då spelar det nästan ingen roll vad man gjorde sist.
Den här typen av hovar vill “dra iväg” i trakterna och får då ett väldigt högt tryck på tån, vilket riskerar att leda till stora problem och smärta.
Har du en häst som ser ut så här och har svårt att få rätt hjälp? Om man ska förenkla det så mycket som möjligt, så är mitt råd detta:
– Sänk trakterna mer, och gör det ofta
– Verka varannan vecka, absolut inte längre intervall än så
– Jobba kontinuerligt med att hålla efter trakterna. De måste successivt sänkas för att förbättra hovbensvinkeln och minska trycket på sulan
När det gäller tån finns det inget “rätt” svar som passar alla hästar. Vissa hästar blir direkt mer bekväma med en kortare tå och rör sig bättre så, medan andra faktiskt behöver få ha kvar lite mer längd under en period för att överhuvudtaget kunna stå och gå bekvämt medan hoven läker. Det här varierar mer än man tror. Det viktiga är att lyssna på hästen – inte på åsikter eller teorier.
Men – nu kommer det viktigaste av allt.
Det här är bara första steget.
Det absolut viktigaste i hela processen är att ta bort inflammationen i kroppen. Annars spelar det mindre roll hur bra man verkar – kroppen kommer ändå fortsätta driva problemet. Och det är här missförståndet kring uttrycket “kroniskt” kommer fram.
Fråga alltid:
Vad är orsaken till fången?
Finns det en hormonell obalans?
Behöver hästen medicineras?
Finns det underliggande problem som PSSM eller andra metabola störningar?
Nästan alla fånghästar har någon form av insulindysreglering, och det här är centralt. Det som hjälper här är inte en enskild insats, utan en kombination av åtgärder. Och den första åtgärden jag kommer nämna är:
Rörelse.
Rörelse.
Och ännu mer rörelse.
Dagligen.
Helst uppdelat i flera tillfällen – till exempel en timme morgon och en timme kväll. Jag vet att det här är svårt att få till i praktiken, men det är otroligt viktigt. Samtidigt måste man vara tydlig: är hästen i en akut fas med inflammation i hovarna så ska den inte röra sig mer än nödvändigt. Då ska den avlastas. Punkt. Men i läkning och rehabfas ska den absolut röra på sig – lite och ofta. Promenader är ofta det bästa för lymfan. Intervallträning är det bästa för insulinkänsligheten. Kombinationen av båda är optimal om hästen klarar av det.
Utöver detta behöver man i många fall stötta kroppen i att ta hand om det som händer inuti, och därför brukar jag alltid nämna fodertillskott och kurer för detta.
Efter långvariga episoder av fång ser man ofta att lever och njurar är belastade, och då kan det vara värdefullt att ge stöd där så att kroppen kan transportera ut gifter och slagg. Vi har till exempel ett örtprogram som heter “Let’s Get Started” som kan ge en skjuts i det här arbetet.
Mineraler är också en viktig del. Fytomin innehåller inte bara mineraler utan även zeolit, som ytterligare kan hjälpa kroppen att rensa ut slagg och gifter.
Mage och tarm spelar också en större roll än många tror. Här kan stöd i form av fibrer, höpellets eller tillfälliga probiotiska kurer hjälpa till att stabilisera systemet.
Omega 3 är också relevant eftersom det kan bidra till att dämpa inflammatoriska processer, och C-vitamin kan vara ett bra tillfälligt stöd efter sjukdom eller stress.
Så ja – det finns mycket man kan göra från insidan också.
Men det som är allra viktigast att förstå i de här fallen är följande:
Hästar som utvecklar den här typen av “kronisk” fånghov beter sig i praktiken som artrithästar.
KC La Pierre har studerat detta och beskriver i sin senaste bok hur det sker förändringar i hovens broskstrukturer, vilket gör att trakterna tenderar att fortsätta växa uppåt över tid och utvecklar den här deformerade trakten som bara blir högre och högre. Det är alltså inte bara en formfråga – det är en vävnadsförändring. Han menar att detta påminner om liknande problem i leder vid artrit, där brosket påverkas av långvarig inflammation.
Det här är fortfarande att betrakta som nya rön som behöver utforskas vidare för att se tydliga samband, men det ger en viktig förståelse för varför de här hovarna beter sig som de gör och varför vi ofta kallar det “kroniskt”.
Slutsatsen jag drar av detta är att de här hästarna behöver hanteras som individer med en kronisk inflammatorisk problematik i sina brosk – och att man resten av deras liv behöver ha ett högt fokus på låginflammatorisk kost och livsstil (vilket man egentligen borde tänka på för alla hästar, men i synnerhet för fånghästar).
Det innebär att man behöver arbeta med samma principer som man rekommenderar människor med artrit: ta bort socker och stärkelse ur fodret, stötta mage och tarm, använda tillskott som är inflammationsdämpande, säkerställa rörelse och allmän friskvård, och ge kroppen stöd att hantera inflammation.
När man ser det så blir också strategin tydligare.
Hovform, rörelse, foder och metabolism hänger ihop.
Det är samma system.
Och det behöver behandlas som ett.
Så “kronisk fång” är alltså en sanning med modifikation. Det “kroniska” handlar snarare om att alltid behandla hästen som en individ med ökad risk för låginflammatoriska processer i sina hovar som påverkar broskstrukturerna.
