Barfota vs skodd – Debatten är i full gång!

Efter att det svenska hopplaget tog OS guld igår med två av tre hästar BARFOTA så har verkligen barfota-skodd debatten tagit ny fart i landet! Alla har någonting att säga om det. Och även jag, tydligen 🙃

Till att börja med så vill jag klara ut ett missförstånd. Flera stycken som kommenterade verkade tro att barfotahästarna som vann OS enbart går barfota på tävlingen och så fort de kliver av banan så åker järnskorna på igen, precis som de brukar göra inom travet. Jag vet inte hur det är med Von Eckermans häst, MEN när det gäller Peders häst “All in” så är det uppenbart att den går oskott kontinuerligt, använder barfotaskor (förmodligen sponsrad av Scoot Boots) på vissa underlag, (samt ibland skyddar sulan med plast har jag hört från hovslagarkretsarna), och har varit oskodd sedan 1 Oktober förra året. Åtminstone om man ska tro på vad Peders och hans fru Lisen Bratt Fredricsons själva postar på sin Instagram, och de intervjuer som gjorts med Peder i t.ex tidningen Hippson


Mina senaste inlägg Viahovs Facebook-sida kanske kan tolkas som att jag är värsta barfota talibanen, och tycker att ALLA hästar ska gå barfota och alla nu ska rycka skorna på sina hästar med en gång, bara för att dessa topp-atleter visat att det går. Så mycket som jag lärt mig om hovar genom åren så vet jag att DET ÄR INTE SÅ ENKELT! Och jag vill inte skapa några missförstånd, så att folk ska tro att det är helt bekymmerslöst och enkelt att göra om sin häst till en topp-presterande barfotahäst i ett svep bara för att den blir barfota!

Jag är heller ingen extremist som tycker att alla hästar ska vara barfota. Hur skulle det gå till? Herregud, jag är ju hästskoförsäljare dessutom! VIAHOV säljer ju nästan bara barfotaboots. Det är en del av mitt leverbröd att sälja skor till hästar!

Jag kan också tala om att jag fått skit från både barfotaextremister och från järnsko-ivrare för det jag gör. Barfota extremisterna tycker att jag promotar hästskor alldeles för mycket och menar att hästarna behöver minsann inga skor, de ska klara av alla underlag barfota och jag är bara dum som inte förstår det.(tack o lov är den här extremistiska gruppen inte så stor i Sverige, extremt få, jag tror det var värre förr)
Järnsko älskarna tycker att jag är naiv som säger att barfotaboots är ett fungerande alternativ till järnskon och de extremisterna vill sko alla hästar med spik & järn, så fort hästen ska utföra något annat än att gå i hagen (om den inte har superhovar som kan gå barfota på alla underlag från Dag 1 efter avskoning, vilket är ren utopi) De är ovilliga att hjälpa hästägare med avskoning och är oftast mer intresserade av smide än hov anatomi.
Nu överdriver jag lite(!) för att göra min poäng klar. De flesta är inte såhär extrema.

Men jag befinner mig i mellanvärlden mellan de här extremisterna tillsammans med en stor skara hovvårdare och hovslagare. Jag anser att onödigt många hästar “slentrianskos” med järn och spik alldeles för tidigt och alldeles för mycket, pga bristande intresse och kunskap från både hästägaren och ibland även hovslagaren. 365 dagar om året med järnskor från att hästen är tre år gammal är inte ett måste när det finns 1. Fungerande alternativ i form av barfotaskor, (+ en uppsjö av plast, lim, hovhärdare, wraps m.m) och 2. Kunskap om hur man bygger en starkare hov (sluta skyll på “dåliga gener” och HJÄLP hästen att träna, utveckla och rehabba sina hovar istället, så att de kan bli BÄTTRE och STARKARE!)

Detta betyder fortfarande inte att ALLA hästar klarar av att gå barfota. Hela påståendet är ju dumt. En häst med plast i hoven- är den barfota? En häst i barfotaskor, är den hästen barfota?
Nej, nästan INGEN häst klarar att gå barfota på ALLA underlag! Och det är inte det jag säger! Nu känns det faktiskt som att vi snart måste kasta bort hela uttrycket “barfota”, “barfotaverkning” och “barfotagång” för det känns förlegat. ALLA hästar är ju egentligen barfota, under sina skor, eller hur? 😏


Däremot så tycker jag INTE att man som hovslagare eller hästägare ska “gömma sig” bakom detta förenklade uttalande (“alla hästar klarar faktiskt inte av att gå barfota!) för att ursäkta varför hästens hovar är hamburgermos på insidan, har jättedålig form och struktur, och skos med järnbeslag varje dag, året runt, och att det “bara är så det är, inget man kan göra åt”.

Det är ingen ursäkt att fortsätta som vanligt att sko med järn och strunta i att hovarna egentligen behöver något helt annat, som byggger upp istället för att bryta ner. (Ett nödvändigt ont kallades detta med skoningen förr i tiden när hästen arbetade för sin föda. Ett “ont” är det ju oftast fortfarande, men är det verkligen “nödvändigt”?)

Risken är stor att hovarna bara blir sämre och sämre över tid i en ond cirkel och till slut så “måste” de skos med flytsula och ringskor eller andra sjukskor för att kunna fortsätta som vanligt. Har det gått så långt kanske du istället borde fråga varför hovarna är så dåliga, varför de inte blir bättre, och vad du kan göra åt det.

Jag vet att det här gör lite ont att höra. Jag vet att jag trampar på sköra egon när jag sticker ut hakan såhär. Jag förstår att du vill tävla och träna din häst på ett för dig, så okomplicerat sätt som möjligt, med så lite krångel som möjligt. Jag vet att alla vill spara på pengarna. Och du hovslagare, jag vet att du vill hästarnas bästa men att oftast så är det helt enkelt enklare för alla inblandade att sätta på en järnsko om hästen ska kunna ridas eller ens gå i en hage och livet ska vara okomplicerat för både häst och hästägare.

Men ärligt talat, det spelar ingen roll för mig om man tävlar sin häst på topp-nivå och hästen”måste” ha dessa beslag för att kunna tränas aktivt. Eller om hästen är en avdankad fölmärr som bara väntar på pensionen och som går barfota med trasiga sköra hovar. Jag prioriterar hästhälsa, inte prisrosetter eller hästägarens bekvämligheter. Och oavsett vilken typ av häst vi talar om så tycker jag att den förtjänar att få bra hovvård och en chans att utveckla bra hovkvalitet. Oavsett om den går skodd eller barfota…

Det är ditt val om du prioriterar bekvämlighet, eller vill spara pengar, eller föredrar kortsiktig prestige och kortsiktiga vinster före hästens långsiktiga hälsa, men var ärlig om det då istället för att skylla på hästens gener. Ge hästen gott om tid, kanske ett år, eller två, eller tre, för att utveckla fin och stark hovstruktur, och hästen är sedan redo att prestera ÄNNU bättre än tidigare, med mindre skaderisk dessutom, med eller utan järnskor!


Under den här tiden kanske du inte kommer kunna förvänta dig att träna och tävla som vanligt utan du får sänka kraven lite för att ge hoven utrymme att få läka. Du behöver också pilla mer med hovarna, kanske köpa rehabsulor, wraps eller barfotaskor. Kanske plasta eller gipslinda. Kanske hitta någon ny specialist-hovslagare, som kommer ut oftare, och dessutom komplettera med en hästfysioterapeut. (För det är inte ovanligt att spänningar är delorsak till dålig hovform) Ändra på underlaget i hagen. Justera foderstaten. Spraya och smörja hoven. Med mera! Hur många skulle vara villiga att offra så mycket tid och energi bara på hästen hovar?
Verkligen inte alla.
Och de som saknar engagemang för detta skulle jag inte rekommendera att ens försöka sko av sin häst om den inte råkar ha superbra hovform och kvalitet från dag 1. Men var då ärlig mot dig själv och hästen, och erkänn att det faktiskt beror på bristande tid, kunskap eller förutsättningar, och inte pga hovens oförmåga och hästens dåliga genetiska förutsättningar. För det är inte hela sanningen

Hästägare är inte alltid införstådda med vad hovarna kräver för att klara av att gå barfota, och en del (inte alla såklart!) hovslagare saknar kunskap och/eller intresse om hur man rehabiliterar en hov för att bli topp presterande och optimerad för barfotagång över tid. Det finns många förlegade tekniker som används. Och jag vet att detta trampar på ömma hovslagartår. Att jag kommer här och påstår att deras verktyg är undermåliga, eller att de saknar kunskap är ju en skymf. Men det kan inte sägas på något annat vis än att det numera faktiskt finns bättre sätt att rehabilitera sprickor, tunna sulor, navicular och fång och mycket annat, än det som traditionellt brukar användas. Och man kan göra mycket av detta helt utan smide, järn och söm. Jag påstår INTE att jag är någon expert på detta område men jag vet de som är. Och jag skulle uppmuntra att ta lärdom av dem som kan och som vet.

Den stora viktiga pusselbit som ofta saknas är KUNSKAPERNA. (Och intresset?)
Den dagen som alla hästägare och yrkesverksamma hovisar har i sin grundläggande allmänbildning och verktygslåda, redan från start, hur man ser på en hov om den är sjuk eller frisk, hur man avgör hovens användbarhet och vet vilka basala steg som ingår för att träna upp hoven till stark inre struktur, och är villiga att GE detta till hästen – den dagen känns det som att vi kan börja göra hästen rättvisa på det här området. Och herregud, vad många onödiga skador och hältor som skulle kunna undvikas!

En av världens främsta hovslagare råkar vara i Sverige just nu och håller kurs inom bland annat dessa saker. KC La Pierre, en amerikansk Hovslagare. Han menar att det finns en radikal “höger” där barfotaexttemisterna befinner sig, och en radikal vänster där järnskoivrarna står. Och debatten mellan dem är som en kokande gryta. Jag håller med till viss del. Jag har sett båda extremerna.

Precis som många andra duktiga hovslagare så håller han sig dock ganska neutralt inställd till både skoning och barfota och håller sig inte med någon extrem ståndpunkt åt något håll utan uppehåller sig i mitten “där det sunda förnuftet finns”

Men till skillnad från många andra så sitter han på stor kunskap om HUR man faktiskt kan bygga en stark hov, och hjälpa hoven att bli en topp-presterande hov, även om den från starten har ganska dåliga hovar, tack vare sin djupa förståelse för hovens inre fot, och hovens anatomi. (Som kanske utmanar en del andra populära teorier?) Det unika med honom är kunskaperna han besitter inom hovrehab och “sjukgymnastik” för att bygga starka friska hovar. Oavsett vilket hovbeslag man väljer att sedan montera på hoven så förespråkar han oftast järnfria alternativ för att rehabilitera hoven på ett mycket effektivt sätt! Och han utbildar hovvårdare världen runt inom detta område.

Jag önskar att fler ville lära sig dessa viktiga verktyg. Om dessa kunskaper skulle bli allmänbildning bland alla hästmänniskor, liten som stor, så tror jag inte längre att debatten “barfota vs skodd” kommer existera längre på detta vis, för det kommer att vara så himla självklart att alla hästar har de skor som är mest lämpliga för dem där och då, och inget ska ske på bekostnad av hovhälsan. Men det kommer kanske också krävas att vi släpper lite på prestigen och faktiskt också låter det långsiktiga uppbyggandet av hästhälsan och hovhälsan bli viktigare, och inte bara fokuserar på de kortsiktiga vinsterna och kortsiktiga prestationerna. Ett OS guld i all ära, men om inte hästen mår bra så är det ändå ingen vinst. Många kommer nämligen bli tvungna att anpassa och kompromissa med sin ridning och sin träning efter vad hoven faktiskt klarar av, åtminstone i början av sin rehabilitering. Det tar lite tid att åtnjuta de fördelar som denna omställning innebär. Men för att ändå skänka lite hopp: Peders häst “All In” har bara varit barfotaverkad och tränats oskodd i 9 månaders tid innan han var med och tog OS guld i hoppning(!) Med hjälp av duktigt team runtomkring, bra hovslagare som är villig att experimentera med lim, barfotaskor och andra nymodigheter så är det mycket som är möjligt !

Ja det finns mycket att säga om detta område. Rätta mig gärna om jag har fel. Jag påstår mig inte sitta på den enda ultimata sanningen. Det finns många fler perspektiv att belysa än detta. Och ja, det finns hästar med exteriöra fel, sjukdomar, problem, som alltid utgör undantag till alla regler. Det går inte att dra alla hästar och situationer över en kam. Inte heller går det att dra alla hovslagare över en kam. (De Hovslagare som jag själv har samarbetat med hör till gänget som jag tycker är otroligt duktiga och nytänkande och kunniga inom sitt område! Absolut inga extremister. Jag välkomnar fler hovslagare av den typen!)

För dig som är intresserad av att lära dig mer, så rekommenderar jag att du bokar in en 5-dagars clinic med KC La Pierre redan nu och förbereder dig på att få en otroligt faktaspäckad upplevelse, oavsett om du är hovslagare, hovvvårdare, eller hästägare. Läs mer på KC’s hemsida: Institute of Applied Equine Podiatry

Och återigen, jag får inget betalt för att rekommendera och promota andra företag eller metoder. Jag lyfter fram det som jag tycker är bra och vettigt och som jag tror kan gynna hästvärlden.

Däremot kan jag redan nu skvallra om att jag har en stor beställning av Perfect Hoof Wear med tillbehör, påväg in i mitt lager, för att börja sälja till nya och gamla återförsäljare och kunder eftersom jag är övertygad om att detta kommer att behövas i stor utsträckning om fler vill försöka rehabilitera sina hästars dåliga hovar. (Viahov söker ständigt nya återförsäljare till våra barfotaskor och rehab-verktyg! Kontakta mig vid intresse för PHW eller någon av de andra skorna i sortimentet. Viahov har nu även börjat sälja skor som är HELT inriktade på rehab. Kolla in den nya rehab-avdelningen här! Obs- jag har inte hunnit lägga in Perfect Hoof Wear med tillbehör ännu, det kommer inom kort)

Perfect Hoof Wear är ett av de viktigaste rehabiliterings-hjälpmedel som KC väldigt ofta förespråkar och som han utbildar hovvårdare i att använda vid behandling av olika symptom och sjukdomar i hoven, bland annat vid understuckna hovar och svaga hovväggar. Påminner om hoof-cast men är INTE samma sak! Går inte att jämföra kvalitet och hållbarhet. PHW håller extremt mycket längre! Det är ett jätteviktigt verktyg för att hjälpa hästar i övergången från skodd till barfota på en skonsamt sätt, och hjälper dem att bygga upp en starkare fot med tålig stötdämpning. Kan också behandla olika symptom i hoven. Många problem kan rehabas även med barfotaboots för rehab. Men läkningen och träningen av hoven accelerar mycket fortare med detta hjälpmedel, jämfört med att enbart ha den barfota med barfotaskor. Man kan också använda barfotaboots eller järnskor över HoofWrapsen. Här kan du läsa mer om Perfect Hoof Wear!

Example of Perfect Hoof Wear in use

Men för att applicera detta behöver du lära dig hur det kan användas på ett bra sätt. Därför rekommenderar jag starkt att du går KC’s kurser och vidareutbildar dig inom detta.

Det finns tyvärr ännu inte så himla många examinerade hovvårdare som gått hela KC’s utbildning. Kent Wiberg är en av dem. Han är en av Viahovs återförsäljare och kör både i Värmland och Västergötland och till viss del Örebro län. En grymt duktig hovvårdare! Det skulle vara bra om det blev fler färdigutbildade inom Sverige som kan hjälpa hästar på det viset. Du hittar alla våra återförsäljare på hemsidan här!

Sedan känner jag också till Irene Sjölander i Hudiksvall, Iota Liljemark i Dalarna, Maria Bucht i Kalix, och det finns säkert några fler men jag vet tyvärr inte var de finns i landet.

Kommentera gärna nedanför här om du känner till fler!

Är du intresserad av att arrangera en kurs med KC, tillsammans med mig under sommaren 2022 så kontakta mig gärna! Jag har arrangerat kurs med KC tidigare, under 2017, i Trollhättan. Jättebra kurs! Men det hade varit bra att kunna hitta en plats mer centralt, gärna nära Göteborg eller söderut längs E6, att arrangera ny kurs. Det behövs en bra anläggning med gott om plats för ett tiotal olika hästar att stå uppbundna för verkning samtidigt. Och teorisal. Det innebär också en hel del jobb att arrangera 5-8 dagars-kurs och jag skulle isåfall behöva lite hjälp. Jag kommer att jobba ideellt för att marknadsföra det och sprida det till så många som möjligt men jag har ingen egen egen bra kursplats och jag har ont om tid, därför skulle det vara bra om jag fick hjälp av någon som har tiden och platsen och vi kan hjälpas åt. Skicka ett mail till mig om du är intresserad. Info@viahov.se

Kursdeltagarna med KC i Trollhättan 2017. Jag och min vovve Daisy till höger i bild

Varma hälsningar!

Anna på Viahov

Här har jag tidigare skrivit lite info i bloggen om metoden som KC La Pierre lär ut: High Perfomance Trim

*Du hittar hela sortimentet på:

www.viahov.se

Barfotagång för en bättre hovhälsa!

Det jag säger nu kommer säkert att röra om lite i grytan. Men det kan inte hjälpas! Detta är fakta.
Här ett väldigt tydligt exempel på hur mycket en hov kan bredda sina trakter efter övergången från järnskodd till barfota!

(Dessa bilder är från en video av Scoot Boot på Facebook nyligen. Läs den tillhörande intervjun med hästägaren till denna häst – tjejen som skodde av sin hopphäst med katastrof-hovar, och hur BRA det gick! Länken ligger längst ner i detta inlägg) 🤩🤩🤩

Jag tror denna hov måste varit rejält trång innan avskoning. Det är stor skillnad i hovbredd. En häst med klämda trakter kan INTE stötdämpa sig själv effektivt och den kommer att riskera att få följdproblem med hoven om den går runt så under många år. Hoven blir patologisk på insidan men kan trots detta vara hyffsat symptomfri med skor på sig under flera år.(vilket också är anledningen till att det tyvärr inte uppmärksammas i god tid, i den grad som det borde)

I det tidiga skeendet så kan man se att hästarna bl.a lättare drabbas av strålröta pga djupa mittstrålfåror. De tar inte alltid ut steget ordentligt och får inte så flytande rörelser som de borde ha. Det kan också ibland leda till lite mer spänningar upptill i nacke, bog och rygg. De får sämre “propreoception” vilket i korta drag betyder försämrad avläsning av underlagets beskaffenhet och därmed sämre balans och säkerhet på ojämna eller halkiga underlag.
Det kan dock i värsta fall på lite längre sikt leda till väldigt svårbehandlad strålbenshälta, porösa hovben, inflammationer i senor, brustna senor pga överbelastning och andra mer allvarligare komplikationer m.m


Videon, bilderna, och intervjun av hästägaren gjordes av Scoot Boot som är en av våra varumärken vi säljer i butiken. Viahov säljer dessa skor i shopen och flera andra populära modeller. Det man behöver tänka på när man skor av en häst med klämda trakter är ju självklart att skydda hovarna med hjälp av joggingskor eller barfotaboots under övergången. Det kan ta lång tid för hovarna att utvecklas till bra skick när de har blivit klämda. Något annat som är viktigt att veta är att det finns ingen barfotasko som är “den bästa skon för alla hästar”. En del hovar kräver skor med mjuk sula. En del hovar kräver skor med hårdare sula. Detta är individuellt! Därför har vi personlig rådgivning för alla hästägare.

Ytterligare en grej som händer vid övergången till barfota är ju också att hästen får tillbaka sin naturliga “välvning” av hoven som ni tydligt kan se på bilderna här! En naturlig hov är INTE plan som en järnsko. Den är byggd för att vara välvd i upplyft läge så att den kan flexa ut sig i nertrampet. En hov är flexibel och rörlig och detta är en viktig del av hovmekanismen som hjälper hästen att stötdämpa sig själv på ett sätt som är skonsamt för senor leder o ligament. Låter man istället planverka hoven och sätta fast en järnsko så går denna naturliga stötdämpning förlorad och en abnormt hög stötvåg med skadliga vibrationer skickas istället upp genom hästens lameller, hovben och skelett. Detta kan alltså på sikt leda till diverse problem. Förkalkningar av hovbrosk och osteoporos i hovbenet är exempel på detta. Det finns flera exempel på forskning som påvisar detta. Och det är därför som de flesta hovslagare kallar skoningen just för ett nödvändigt “ont”.

Den absolut bästa “kompromissen” för de som vill eller behöver ha sin häst skodd (för jag förstår att det ibland känns nödvändigt för vissa) är ju att åtminstone ge den MINST 3 månader (helst mera) varje år för barfotagång (med eller utan joggingskor beroende på bekvämlighet) så att hoven får en chans för återhämtning, läkning, och uppbyggande av brosk, fibrös vävnad och blodcirkulation som hjälper hovens stötdämpning. Det är egentligen det som händer på INSIDAN av hoven som är det egentliga fokuset. Stirra dig inte blind på måtten som man kan se på utsidan. Det är bara en av alla de parametrar som man tittar på för att få kvitto på hovens utveckling, och det kommer bara vara såhär tydligt när det gäller hästar som har haft en extremt dålig hovhälsa att starta med. Det finns flera parametrar att titta på men oftast är de så subtila att det krävs ett tränat öga för att läsa av detta.

Förr i tiden var det ovanligt att hästarna skoddes året runt. Det var en norm att man tog av hästarna skorna och lät dem gå barfota på de perioder under året som det inte behövdes och då fick hästen denna naturliga återhämtningen. Idag så är denna gamla kunskap tyvärr i stort sett bortglömd och de allra flesta har sin häst skodd varje dag 365 dagar om året. Hästens hovar får då väldigt dåliga förutsättningar till en stark inre uppbyggnad av hovens insida.

Kontakta mig Anna, eller Iva på Viahov om du behöver hjälp och råd ang hovarna på din häst och funderar på att sko av din häst. Vi är båda utbildade hovvårdare med lång erfarenhet av hovvård och barfotagång för häst. Samt utprovning av barfotaskor.

Viahov har flera alternativ på joggingskor och barfotaboots som kan hjälpa vid en skonsam övergång till barfota.

Du kan alltid maila oss på info@viahov.se för personlig service och individuell rådgivning och vi gör vårt bästa för att guida dig rätt i djungeln ❤️
Du kan också läsa mer om vad det innebär att ha sin häst barfota om du läser vidare i inläggen här på bloggen.
Här hittar du butiken: www.viahov.se

Här hittar du intervjun:

Från katastrof-hovar till hälsosamma barfotahovar

och här kommer länken till videon!

Happy Jogging 🤠
Hälsningar Anna på Viahov

Skillnad mellan hovslagarverkning och barfotaverkning?

Många gånger har jag hört frågan ställas i olika former. Vad är skillnaden mellan hur en traditionell hovslagare jobbar och hur en barfotaverkare jobbar. Hovslagare kan väl också verka barfotahästar?

Svaret på denna frågan är: Det finns inget entydigt svar på detta!

Men jag ska ge min syn på saken. Det finns MÅNGA olika skolor under begreppet “barfotaverkning” och det är i princip omöjligt att dra alla över en kam!

På samma sätt kan man också säga att det finns en STOR variation mellan hur olika hovslagare jobbar. En hovslagares “hagverkning” eller “pasture trim” som det ofta kallas (när hovslagaren verkar för barfotagång och inte skoning) kan skilja sig mycket åt beroende på vilken hovslagare som utför den, vilken mentor de har gått bredvid, vilken skola de utbildat sig på osv… Det finns ingen exakt vetenskap här utan mycket handlar faktiskt om att det är ett rent hantverk man gör och “det sitter i händerna” på den som utför det. Har man haft en duktig hovslagare som mentor och gått som lärlig och efter några år utvecklat ett bra “hov-öga” så kan man läsa av hoven och se vad den behöver.

Om jag måste generalisera så tycker jag att det tar lång tid, oftast många år, och många många många verkningar av många 100-tals hästar innan hovslagaren utvecklar detta “hov-öga” med intuitiva vetande av vad hoven behöver. Det kräver inte bara övning och repetition (och misstag längs vägen!) utan också ett gediget intresse av att hela tiden utveckla sitt hantverk och hästkunnande och vilja att lära sig av sina misstag och rätta till det som behöver rättas till. Det krävs ödmjukhet inför kunskap. Alla hovslagare besitter inte denna ödmjukhet. Därför kan man inte dra alla hovslagare över en och samma kam. Vissa har det i händerna och kan inte förklara riktigt hur och varför de gör som de gör, men resultatet är riktigt bra. Denna självklara talang är resultatet av lång erfarenhet och intresse för god hovvård. Vissa andra har det inte i händerna och kanske aldrig får det heller. Men då har de oftast inte riktigt intresset heller, därför att smidet är så mycket mer intressant och de lägger hellre ner mer möda och svett på att få till en bra och perfekt skoning än att få till en perfekt hov-balansering på barfotahov. Det finns tyvärr en del hovslagare som ger sig in i branschen endast pga intresse för smidet, och hantverket som har med endast skoningen och framställningen av skorna att göra, och inte så mycket intresse för hoven och dess anatomi och funktion. Jag har själv pratat med lärare på hovslagarskolan som själva klagat på att eleverna får på tok för lite tid med att lära sig att verka barfotahästar och skulle behöva mycket mer praktisk erfarenhet med endast verkning för att få in känslan i händerna.

Så över till barfotaverkarna!

Här finns det flera olika skolor, men alla har ju gemensamt ett stort fokus på den barfota hoven och verkningsstrategi. Här kan man inte heller dra alla över en och samm kam. Det finns så många olika strategier och värderingar att det vore orättvist att klumpa ihop dem alla i en och samma.

SANHCP har en metod som de kallar “hovformsspecialist” och det är den största utbildningen till barfotaverkare i Sverige. Utbildningen bygger på Jaime Jacksons teorier och den amerikanska organisationen som heter AANHCP, där målet är att skapa en hov som liknar vildhästens i funktion och form, genom att verka hoven såsom den hade slitits naturligt om hästen varit vild. Dr Bowker som forskat på hovar stöder detta och är också till viss del delaktig i utbildningen som SANHCP driver genom att han håller föreläsningar och kurser. Jag har själv utbildat mig enligt detta år 2013. Jag tyckte det var väldigt bra baskunskaper jag fick av den utbildningen, både vad gäller grundläggande hovvård men också alla de andra delarna som rör hästens vård, utfodring och biologi! Det är ett holistiskt sätt att jobba på där inte bara hovvården är viktig. Man får lära sig att skapa förutsättningar för att skapa en bra hov genom att se till ALLA delar i hästens miljö. Foder, miljö, hästens hage, stall, motion och andra komponenter påverkar hästens hovar extremt mycket. Det läggs därför stor vikt vid andra saker runtomkring hovvården och därför är denna utbildning väldigt bra plattform att stå på om man vill arbeta med hästar långsiktigt. Jag anser dock inte att den är tillräcklig om man vill arbeta med hovar. Verkningsstrategin och praktiken lämnar en hel del kvar att önska och för min del hade jag önskat att den praktiska utbildningen hade getts mer fokus. Jag hade helt enkelt behövt verka fler hästar under lärare eller mentor. Själva verkningsstrategin är ganska enkel att lära sig och enligt min mening lämnar också en del luckor som man behöver fylla i på annat håll. Hur hög trakten ska vara och hur hög eller lång tån ska vara är litegrand upp till egen tolkning, och när det lämnas för mycket rum för egen tolkning så finns det alltid stor risk för misstag att ske. Det är ju alltid hästen som får betala för dessa misstag och just därför vore det bättre med en mycket längre praktik-tid. (Samma gäller ju faktiskt även hovslagarskolan som har lite samma problem, det är öppet för ganska mycket egen tolkning och det tar TID att lära sig få hov-ögon och få in hantverket i händerna)

Det var inte förrän jag gick en kurs för KC La Pierre som bitarna började falla på plats och jag fick “AHA” upplevelser kring hur man läser av hoven och balanserar den på rätt sätt. KC LA Pierre är en hovslagare i USA som utvecklat en helt egen skola för hovvård, kallat HPT-metoden (High Perfomance Trim). Det som är helt unikt med hans metod är att han har metodiserat detta så djupt att det i princip inte går att göra egna tolkningar. Det lämnar inte mycket utrymme för att göra misstag för att man gissar sig fram. Hans metod är extremt detaljerad. Denna metoden bygger också till stor del på forskning och vetenskap och inte på tyckande. Han vill dock INTE kalla detta för barfotaverkning och han vill inte sålla sig till gruppen “barfotaverkare”. Antagligen därför att han har utvecklat en metod som är så mycket mer djupgående och omfattande att han inte vill bli associerad med skolor som bara bygger på “vildhäst-teorier”. Jag hoppas att fler och fler kommer utbilda sig under KC La PIerre och uppäcka det här sättet att verka hovar på. Inte bara är det ett bra sätt att lära sig själva verkningen på, utan det innehåller också väldigt bra objektiva “mät-verktyg” för att bedöma hovens hälsostatus på. Detta finns också detaljerade beskrivningar på, och lämnar inte heller mycket utrymme över till subjektivt tyckande, vilket känns mer tryggt och seriöst.

Här har ni en väldigt informativ video där KC La Pierre själv förklarar och visar på skillnaden på hans verkning HPT och traditionell “pasture trim”.

 

Barfota eller skodd? Vilket är bäst för hästen?

Ingen har väl undgått att en av de största debattämnen inom hästvärlden det senaste decenniets varit den heta diskussionen om hästen skall vara skodd eller barfota och vilket som egentligen är bäst för hästen? Om denna fråga tvistar de lärde!

Det finns enligt min mening inget definitivt svart eller vitt när det kommer till denna frågan, och det är synd att det har blivit en så polariserad debatt, där ord som “barfota-taliban”(*) och höjda röster om djurplågeri har orsakat att vissa hästägare nästan skäms för att de vill plocka av skorna på sin häst. Svaret på frågan om det är bättre att ha hästen barfota eller skodd är kort och gott: Det beror på! Det beror på underlaget, hov- och hälsostatus på hästen, vilken träning och typ av arbete den förväntas utföra, vilken miljö hästen lever i m.m

Att börja sätta sig in mera i hästens hovstatus och hovhälsa är jättebra. Enligt min mening så behöver allmänkunskapen bland hästägare överlag lyftas upp – rejält! Idag lämnar i regel de flesta hästägare över hela ansvaret för hästens hovskötsel på en hovslagare (som ej är en skyddad titel), men har sällan egen kunskap och insikt i hovvård för att själva kunna bedöma kvalitet på utfört arbete.

Hur kommer det sig att så många hästägare litar så blint på sin hovslagare eller hovvårdare? I mitt tycke har hela branschen ett orimligt högt förtroendekapital som de inte gjort sig förtjänta av.

Läs mer

Ett videoklipp alla hovslagare, hovvårdare och hästägare borde se

Jag hittade ett mycket sevärt filmklipp som förklarar mycket av det där som vi “barfotanissar” har tjatat om under några år nu! Och även forskaren, veterinären och professorn Dr Bowker. Nämligen: Att hoven är en föränderlig och anpassningsbar struktur som formas av hästen som bär den och de stimuli och den miljö som den utsätts för. Och att den bakre delen av foten är så otroligt viktig för hovhälsan!

Arv, gener och miljö samspelar i skapandet av en hästhov, men jag tror att de miljömässiga och utomstående faktorerna hittills har fått alldeles för lite erkännande och nu är det dags att fler börjar att prata om detta och att mer forskning och studier kommer ikapp detta som vi redan egentligen vet så väl. Arv och genetik är upp till hästuppfödare och rasföreningar att påverka. Men miljö, stimuli och yttre faktorer vilar på hästägaren och det team som finns runt hästen och ordnar den miljö som hoven formas as: Jag pratar alltså om allt från hovslagare, hovvårdare, veterinärer, stall-ägare, markägare, foderföretagare och alla andra som finns runt hästarna. Hoven är en anpassningsbar vävnad som både formas och deformeras av de åtgärder vi gör, och förvånansvärt fort kan det gå ibland.

Dr. Debra Taylor från Auburn University lägger också en intressant kommentar om det hon kallar “barfota hypen” och “the big huge barefoot crowd” cirka 9 minuter in i videoklippet som jag tyckte var lite kul 😉

“The internal structures of the heel – that part of it is the reason that there is this big huge “barefoot hype” right now. There is this big “barefoot crowd”, and what they’ve done is they hypothesize based on what they see in the fields, and so they’re really running ahead of the science. The science need to try to catch up with them, and help them document or understand what they are witnessing. So what they´re hypothesizing is the back half of the foot is the central for overall hoof health, and thath the back half is very smart, and that they can change the back half, and that hypothesize is somwhat supported by Claytons* (se källhänvisning i klippet) work and by this paper that we recently published as an incidental finding.”

 

Här kan ni se videoklippet: http://www.thehorse.com/videos/34609/is-the-hoof-smart-adaptability-of-the-equine-foot?utm_source=Newsletter&utm_medium=health-news&utm_campaign=09-30-2014

Fallstudie! Äter hästarna mindre hö vid utfodring via Småmaskiga hönät?

Den frågan sporrade mig att göra denna studie, som också är mitt examensarbete till utbildningen till Hovformsspecialist hos SANHCP.

Klicka på nedastående länk för att läsa studien i sin helhet!
Hästens foderkonsumtion vid fri tillgång på hö i småmaskigt hönät

“SAMMANFATTNING
Syftet med denna studie är att kartlägga hur foderkonsumtionen påverkas av utfodring med småmaskiga hönät (SMHN) under rådande förhållanden, och jämföra detta med foderkonsumtionen vid fri tillgång på hö från marken eller ur fodertråg/krubba. Man har genom tidigare studier [3][4] kunnat konstatera att SMHN kan förlänga hästarnas ät-tid, men inga studier finns som mäter hästarnas totala foderkonsumtion vid fri tillgång på hö med hönäten.

Frågan är främst om utfodring med fri tillgång på hö med SMHN kan åstadkomma en signifikant minskning på hästarnas foderkonsumtion, jämfört med utfodring av fri tillgång på hö utan hönät, och om det i så fall kan vara ett användbart och enkelt verktyg till att försöka banta överviktiga hästar som blir för feta av att äta hö på fri tillgång utan hönät.
Totalt sju stycken separata försök har genomförts, på två stycken hästar, för att mäta den mängd hö som konsumerats per dygn vid olika utfodringsalternativ för varje individuell häst. Fem av dessa försök består av mätningar gjorda vid fri tillgång på hö från marken/fodertråg, och två av dessa försök består av mätningar gjorda vid fri tillgång på hö genom småmaskiga hönät. Hästarna har varit ute i hage på dagtid och kommit in på box nattetid vid ungefär samma tider varje dag. Hästarna har delats upp i varsin rasthage på dagen så att individuella mätningar i foderkonsumtion kunnat göras både i hage och stall. De hönät som använts under denna studie är inköpta på Caisas Shop.

Studiens slutsats är att användandet av hönät inte signifikant minskade på hästarnas totala foderkonsumtion – tvärtom så kunde den till och med öka. Det framkom även indikationer på att hästens mättnadskänsla/aptit på lite längre sikt delvis kan styras av faktorer som har att göra med hur mycket näring som redan finns i tarmarna. Detta kräver dock mera studier för att kunna styrkas, eftersom inga mätningar är gjorda på hästarnas foderkonsumtion eller höets näringsinnehåll vid dagarna närmast före dessa tester.

Det är uppenbart att småmaskiga hönät fyller ett viktigt syfte när det gäller att förlänga häs-tarnas ät-tid och därmed minska på risken för både magsår och beteendestörningar hos hästar som traditionellt portions utfodras och står för länge med tom magsäck. Men däremot är det inte helt säkert att fri tillgång på hö med småmaskiga hönät är ett bra alternativ att använda för att banta överviktiga hästar, då det inte kunnat påvisas att det signifikant kan minska den totala foderkonsumtionen per dygn.”

Fallstudie: Ludde

[UPPDATERING 2016-04] Jag har gjort i ordning en liten bildserie på en av mina kunders hästar, russvalacken Ludde som hade vad man kan anta uppryckt kronrand och en eventuellt tendens till bockhov. Han hade väldigt höga trakter och nersliten tå. Starka tjocka hovväggar. Nästan clylinderform på hovarna. Men till synes inte mycket att verka på undersidan av hoven. Det intressanta med fallstudien är hur hovarna ändrar form på bara några månader, enbart med hjälp av rätt verkning med täta intervaller. Så ta gärna en titt på bilderna i denna bildserie och jämför utvecklingen.

Försök att håll till godo med att när jag gjorde denna bildserise och skrev detta för ett par år sedan så svängde jag mig alltför slarvigt med olika fackuttryck, så det förekommer en del snabba slutsatser i texten i pdf:en. Jag är idag väldigt försiktig med att dra några snabba slutsatser, och ställa diagnos får jag ju absolut inte göra. Det är inte mitt område. Så lägg inte allt för stort fokus på texten utan titta istället på vad bilderna säger!

Jag har tidigare ställt mig frågan om inte man åtminstone teoretiskt skulle kunna kalla detta för en form av “hovbenssänkning” >se fotnot!< eller åtminstone “hovväggshöjning” som en del vill kalla fenomenet!) Hoven också hade bockhovsliknande utseende och svårt med traktlandning.

Jag var fortfarande under utbildning vid tillfället för första besöket och förstod inte riktigt själv varför hoven såg ut som den gjorde när jag kom dit, och jag rådfrågade mina kollegor. Ägaren uppgav att hon var orolig för hovens branta vinklar och dessutom hade hästen också grävt mycket i hagen och slitit bort en hel del av tån på egen hand vilket ytterligare förstärkte det bockhovsliknande-utseendet. Hästen var lyckligtivs glad och nöjd och pigg ändå, och sprang och busade helt obehindrat på alla underlag utan att ömma det minsta.

Jag gjorde så som jag lärt mig och verkade hoven för att få den i så nära i balans som möjligt – och hoven började förändra sig gradvis. Jag insåg efter första besöket att det skulle krävas extremt täta intervaller i en början för att få ordning på hovformen så till en början kom jag varannan-var tredje vecka för att verka. Bara tre månader senare så hade hoven ställt om sig och såg ganska fin ut, och det blev med hjälp av mina foton ganska tydligt vad som hade skett!

Tilläggas bör också att hästen har tagit ganska korta steg fram och haft tendens att tålanda. När jag arbetade med denna häst så misstänkte jag att det kunde ha att göra med korta senor, som är en av de möjliga förklaringarna till att bockhovsutseendet kan uppstå i en hov. Men nu i efterhand när jag lärt mig lite mer om detta så börjar jag inse att det finns fler möjliga förklaringar. Ibland är det svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. För det är inte helt ovanligt att hästar som går med höga trakter får spänningar och låsningar i halsen nacken och bogen som gör att de får svårare att ta ut steget ordentligt. Ludde hade kanske snarare muskelspänningar, och inte för korta senor. Eller kanske var det en kombination? Ludde fick visserligen en del stretching och motion av sin ägare, men han kanske hade även behövt en del massageterapi i tillägg, när vi hade fått ordning på hovformen? Ja , det är lätt att bli efterklok och det är svårt att ha alla svaren.

Klicka på länken för att få upp pdf-dokumentet: Bildserie på Ludde

* fotnot: Diagnosen “hovbenssänkning” går egentligen inte att använda i ordets rätta bemärkelse eftersom man behöver röntgenplåtar för att kunna påvisa att hovbenet har “sjunkit” i förhållande till kronranden. Det blir alltså en helt felaktig term att använda sig av, och jag får dessutom inte ställa några diagnoser på någon häst. Det är dock ganska uppenbart i denna bildserie vad det är som har skett ändå. Hovbenet har inte sjunkit ner någonstans.. Det är ju kronranden som har tryckts upp, respektive kommit ner igen, mestadels i centrum på hovleden där belastningen är som högst i hovkapseln.

 

Flera guldkorn från Pete Ramey…

Här skriver han om hovbenssänkning och hur vanligt det faktiskt är hos våra hästar idag, särskilt när många hästar är skodda året runt utan viloperioder. Han skriver också att hopphästar är särskilt drabbade. Kan det vara att det är en grupp hästar som ofta skos ofta, och ofta året runt, tillsammans med det faktum att hovkapseln utsätts för stora påfrestningar vid varje nerslag vid hoppning?

Dr. Bowker and his team of researchers at MSU have confirmed what many insightful farriers suspected all along. The horse was never intended to hang from the laminae. The hoof walls, soles, bars and frogs are supposed to work in unison to support the horse. Trimming and shoeing practices that force the hoof walls to bear all of the force of impact create more constant stress than the laminae were ever intended to withstand. Add to this the constant stress of landing from  jumps, or toe first landings throughout life caused by weak, underdeveloped frogs and digital cushions: The result is a gradual downward movement of P3 (relative to the coronet) over time. This is remarkably common, but seldom recognized until the horse finally becomes lame.

That’s why so many horse’s hooves seem to get longer as they age. Our predecessors knew this at some level. It’s hard to find an old shoeing text that doesn’t recommend barefoot periods in the “off-season” to “drive up the quick”. What they were actually doing was driving up P3, relative to the coronet. As we have shifted away from this old standard and back to back shoeing has become increasingly common, it has gotten very difficult to find mature horses that do not have much of the pastern buried within the hoof capsule.
Om du vill läsa hela artikeln, klicka här

Hoven speglar hästens hälsa

Pete Ramey är en stor källa till inspiration och kunskap inom hovvård och barfota rehabilitering. Gå gärna in och läs mera på hans hemsida: www.hoofrehab.com Han har lagt upp många matnyttiga artiklar på sin hemsida och när jag var inne och läste nyligen så tog jag med mig ett citat som ytterst väl belyser det som jag så ofta tjatar om till mina kunder: “Hoven är en spegel på hästens inre hälsa”. Här får ni det med Pete Rameys egna ord:

 Other signs that the diet is working against you are rows of ripples and/or red stripes lined up in succession down the outer wall. Any inflammation or change can throw a ripple or red stripe on the hoof wall, but typically if you see a continuous series of them lined up down the wall you can safely assume the horse is in a constant state of dietary distress. Obese horses, underweight horses, skin or hair problems… All products of improper diet and will almost always accompany hoof problems. No coincidence; the diet not only feeds the hooves, but the “skin” (the hoof wall is literally skin) is the first thing the body robs and starves when trying to save the more vital organs in the face of nutritional distress or disease. The hooves are truly our best window into the health of the whole horse; inversely, they are the first thing to noticeably “screw up” in the face of trouble. It is critical that horse owners understand this, because when dietary problems are affecting the hooves, they are also compromising energy levels, condition, recovery, performance, attitude, immune systems, bone density, healing… The entire health and well being of the horse.

Citat från den här sidan, som behandlar ämnet om sprickor i hovväggen.

Hemkommen från Bowker-kursen

Det har varit en omtumlande och intensiv helg på SANHCP:s kursgård Lingbo med föreläsningar från morgon till kväll med professor Robert Bowker från USA. Den mannen kan verkligen hålla låda! Han har en gedigen utbildning och är både veterinär och professor och har forskat på hovens anatomi under många år och kommit fram till lite olika slutsatser om hoven som delvis vänder uppochner på en del tidigare vedertagna “sanningar” om hur hoven fungerar!

För den som vill veta mer om Dr Bowker och hans forskning, klicka här!

Här kommer några av de kortfattade slutsatser jag tog med mig från Dr Bowkers hovforskning under helgen. (Jag kommer försöka skriva lite mer om dessa saker vid ett senare tillfälle, och ta med lite fler saker som Robert Bowker tog upp)

– Anatomin i hoven är ständigt föränderlig, även hovben och andra ben i de nedre extremiteterna förändrar sig, eftersom hoven alltid anpassar sig efter belastning, slitage, underlag och andra faktorer. Inget är konstant!

– Peripheral loading (När hovväggen bär större delen av hästens vikt) leder till urkalkning och osteoporos i bl.a hovbenet. Studierna visar att hovväggen egentligen inte är designad för ansvara för mer än ca 5-20% av viktbärandet under hoven. Att slå på en järnsko runt hovväggen är en tradition som härrör ur uppfattningen att hästens hovvägg är menad att vara den primära viktbärande delen av hoven, men detta har alltså Bowker mycket tydligt i ord, bild och text under denna helgen effektivt motbevisat, och allt som tvingar hästen att bära större delen av sin vikt på hovväggen och hovens yttre delar kallar han för en “peripheral loading device”. (Hit hör också hovboots med hård sula som inte innehåller någon padding som fyller upp i hovens sula)

– Blod och blodkärl i hästens hov är en del av ett hydrauliskt system som under rätt förutsättningar utvecklar en mycket god stötdämpningsförmåga i hoven.

– Denna stötdämpningen i hoven är beroende av att hästen använder hela sin sula och stråle ordentligt, vilket utvecklar och stärker fibrös vävnad, hovbrosk och många och små blodkärl i bakre delen av hoven.

– Horn till hovvägg och sulmaterial produceras i lamellerna, hela vägen runt hoven, (även vid traktstöden), och produceras inte enbart och enkom uppe vid kronranden som tidigare antagits.

– Hoven har nerver som “känner av” underlaget och gör den känslig på samma sätt som vi är känsliga under fotsulor och fingertoppar. Den är därför mottaglig för “taktil” stimulans underifrån och föredrar att stå på vissa underlag mer än andra.

– När sula och stråle får stimulans underifrån, via ett underlag som “fyller” hoven, så öppnas fler blodkärl i hoven och låter blodet passera långsammare, vilket också antas vara mer bekvämt för hästen.

– Ett ordentligt lager ärtsingel som tillåter hästarna att borra ner och avlasta tårna och belasta mitten och bakre delen av hoven verkar enligt Bowkers erfarenheter vara det som hästarna själva föredrar. De står inte gärna frivilligt på platt betong eller annat hårt underlag där hovväggen tvingas bära upp större delen av hästens vikt.

– En viktig funktion i hästens hov är den “dirt-plug” som formas av det lager av jord som packas in i hoven och trycker upp i sidostrålfårorna och till slut bildat en tjock jordkaka som sitter fast under hästens hov. Denna “jord-kaka” avlastar hästens hovvägg och gör så att hästen belastar sin sula och stråle och fyller ut sin stråle ordentligt, men framförallt i de viktiga sidostrålfårorna som vi så gärna vill kratsa ur! Under denna mittendel på hoven är sulan och hovbenet som tjockast och det är extremt viktigt för hoven att dessa delar fylls ut och är viktbärande, annars är risken stor att man får en patologisk hov.