”Kronisk fång” – en missförstådd term!

Det “kroniska” i uttrycket kronisk fång är ett missförstått begrepp. Kronisk betyder inte att hoven inte går att återställa. Svårt – ja. Men omöjligt? Inte alltid. Vår förståelse av vad som händer i en fånghov är tyvärr inte så väl utvecklad, och därför används begreppet “kroniskt” alldeles för ofta på hästar som faktiskt kan bli helt återställda och fina i sina hovar igen – med rätt åtgärder.

Så som hovarna ser ut när en häst drabbas av hovbensrotation, liknande de vi ser på dessa bilder, är det tyvärr svårt att få rätt hjälp av kompetent yrkesfolk här i Sverige. Det verkar inte vara jättevanligt att hovslagare är vana vid att arbeta med den här typen av hovar, och jag märker att veterinärer ofta är väldigt snabba på att döma ut den här typen av hästar och avlivar dem istället för att ge dem en chans. För att vara helt rättvis – det är inte heller lätt för hästägare att ta hand om fånghästar på rätt sätt, så ibland är det faktiskt bättre att avsluta deras lidande. Men jag märker tyvärr att även när intentionen är god och hästägaren vill “göra allt” för sin häst, så är det ofta svårt att få rätt hjälp och ta sig hela vägen fram – trots att man har lagt alla resurser som finns på att hjälpa sin häst.

Jag upplever inte heller att alla metoder som används fungerar fullt ut här, särskilt inte när intervallen mellan verkningarna blir för långa, vilket tyvärr är det vanligaste felet. Då hinner hoven falla tillbaka i sitt gamla mönster igen, och då spelar det nästan ingen roll vad man gjorde sist.

Den här typen av hovar vill “dra iväg” i trakterna och får då ett väldigt högt tryck på tån, vilket riskerar att leda till stora problem och smärta.

Har du en häst som ser ut så här och har svårt att få rätt hjälp? Om man ska förenkla det så mycket som möjligt, så är mitt råd detta:

– Sänk trakterna mer, och gör det ofta
– Verka varannan vecka, absolut inte längre intervall än så
– Jobba kontinuerligt med att hålla efter trakterna. De måste successivt sänkas för att förbättra hovbensvinkeln och minska trycket på sulan

När det gäller tån finns det inget “rätt” svar som passar alla hästar. Vissa hästar blir direkt mer bekväma med en kortare tå och rör sig bättre så, medan andra faktiskt behöver få ha kvar lite mer längd under en period för att överhuvudtaget kunna stå och gå bekvämt medan hoven läker. Det här varierar mer än man tror. Det viktiga är att lyssna på hästen – inte på åsikter eller teorier.

Men – nu kommer det viktigaste av allt.
Det här är bara första steget.

Det absolut viktigaste i hela processen är att ta bort inflammationen i kroppen. Annars spelar det mindre roll hur bra man verkar – kroppen kommer ändå fortsätta driva problemet. Och det är här missförståndet kring uttrycket “kroniskt” kommer fram.

Fråga alltid:
Vad är orsaken till fången?
Finns det en hormonell obalans?
Behöver hästen medicineras?
Finns det underliggande problem som PSSM eller andra metabola störningar?

Nästan alla fånghästar har någon form av insulindysreglering, och det här är centralt. Det som hjälper här är inte en enskild insats, utan en kombination av åtgärder. Och den första åtgärden jag kommer nämna är:

Rörelse.
Rörelse.
Och ännu mer rörelse.

Dagligen.

Helst uppdelat i flera tillfällen – till exempel en timme morgon och en timme kväll. Jag vet att det här är svårt att få till i praktiken, men det är otroligt viktigt. Samtidigt måste man vara tydlig: är hästen i en akut fas med inflammation i hovarna så ska den inte röra sig mer än nödvändigt. Då ska den avlastas. Punkt. Men i läkning och rehabfas ska den absolut röra på sig – lite och ofta. Promenader är ofta det bästa för lymfan. Intervallträning är det bästa för insulinkänsligheten. Kombinationen av båda är optimal om hästen klarar av det.

Utöver detta behöver man i många fall stötta kroppen i att ta hand om det som händer inuti, och därför brukar jag alltid nämna fodertillskott och kurer för detta.

Efter långvariga episoder av fång ser man ofta att lever och njurar är belastade, och då kan det vara värdefullt att ge stöd där så att kroppen kan transportera ut gifter och slagg. Vi har till exempel ett örtprogram som heter “Let’s Get Started” som kan ge en skjuts i det här arbetet.

Mineraler är också en viktig del. Fytomin innehåller inte bara mineraler utan även zeolit, som ytterligare kan hjälpa kroppen att rensa ut slagg och gifter.

Mage och tarm spelar också en större roll än många tror. Här kan stöd i form av fibrer, höpellets eller tillfälliga probiotiska kurer hjälpa till att stabilisera systemet.

Omega 3 är också relevant eftersom det kan bidra till att dämpa inflammatoriska processer, och C-vitamin kan vara ett bra tillfälligt stöd efter sjukdom eller stress.

Så ja – det finns mycket man kan göra från insidan också.

Men det som är allra viktigast att förstå i de här fallen är följande:

Hästar som utvecklar den här typen av “kronisk” fånghov beter sig i praktiken som artrithästar.

KC La Pierre har studerat detta och beskriver i sin senaste bok hur det sker förändringar i hovens broskstrukturer, vilket gör att trakterna tenderar att fortsätta växa uppåt över tid och utvecklar den här deformerade trakten som bara blir högre och högre. Det är alltså inte bara en formfråga – det är en vävnadsförändring. Han menar att detta påminner om liknande problem i leder vid artrit, där brosket påverkas av långvarig inflammation.

Det här är fortfarande att betrakta som nya rön som behöver utforskas vidare för att se tydliga samband, men det ger en viktig förståelse för varför de här hovarna beter sig som de gör och varför vi ofta kallar det “kroniskt”.

Slutsatsen jag drar av detta är att de här hästarna behöver hanteras som individer med en kronisk inflammatorisk problematik i sina brosk – och att man resten av deras liv behöver ha ett högt fokus på låginflammatorisk kost och livsstil (vilket man egentligen borde tänka på för alla hästar, men i synnerhet för fånghästar).

Det innebär att man behöver arbeta med samma principer som man rekommenderar människor med artrit: ta bort socker och stärkelse ur fodret, stötta mage och tarm, använda tillskott som är inflammationsdämpande, säkerställa rörelse och allmän friskvård, och ge kroppen stöd att hantera inflammation.

När man ser det så blir också strategin tydligare.

Hovform, rörelse, foder och metabolism hänger ihop.
Det är samma system.
Och det behöver behandlas som ett.

Så “kronisk fång” är alltså en sanning med modifikation. Det “kroniska” handlar snarare om att alltid behandla hästen som en individ med ökad risk för låginflammatoriska processer i sina hovar som påverkar broskstrukturerna.

Perifer Belastning: Vad sker egentligen med blodflödet i skodda hovar?

Hovens stötdämpning sitter inte i hornet. Den sitter i blodet. I mjukdelarna. Och det är just därför en järnsko (eller en väldigt hög “bärande” hovvägg som avlastar sula och stråle) kan leda till att hovens mjukdelar blir underutvecklade och att stötdämpningsförmågan minskar i hela hoven.

Det finns en väldigt intressant studie av Robert Bowker som jag brukar kalla “frottéhandduken”. Där visar han något ganska fascinerande: att en enkel frottéhandduk under hästens hov ger tillräckligt med taktil stimulans till hovens nerver för att fler mikrokärl ska öppna sig och blodcirkulationen i hoven öka.

Bowker beskriver hovens mjukdelar som ett vaskulärt, hydrauliskt system där blodvolymen är en aktiv del av stötdämpningen. Det går att likna vid en hydraulisk stötdämpare i en bil, där vätska pressas och fördelas för att ta upp kraft och jämna ut belastning, eller som ett gel- eller luftsystem i en löparsko som komprimeras och återfjädrar vid varje steg. Skillnaden är att hoven gör detta med hjälp av blod och mikrokärl, framför allt i bakre delen av hoven. När fler kärl är öppna och blod passerar genom dem ökar den tillgängliga vätskevolymen i systemet, vilket förbättrar hovens förmåga att absorbera och distribuera belastning. När färre mikrokärl används minskar denna volym, vilket försämrar stötdämpningen och leder till en mer stum belastning av strukturerna.

I studien med “frottéhandduken” såg man att en oskodd häst som står på ett plant, hårt underlag punktbelastar hoven, ofta i fyra distinkta områden: tåpelare och traktpelare, tillsammans med strålen om den når ner till marken. Denna punktbelastning var kopplad till en hårdare, mer bultande digital puls och färre öppna blodkärl, jämfört med när man placerade en enkel frottéhandduk under hoven.

Det intressanta är hur liten förändringen var – och hur stor effekt den gav. En tunn frottéhandduk räckte för att påverka det vaskulära systemet i hoven så pass att pulsen blev mjukare och fler mikrokärl öppnade sig. “Hydraulpumpen” fick mer vätska att arbeta med, vilket innebar både ökat blodflöde och förbättrad stötdämpningsförmåga, utan att man ändrade något i hovens form.

Bowker resonerar kring att detta sannolikt styrs via hovens nervsystem, som reagerar på taktila stimuli, och att den här typen av belastning därför också bör upplevas som mer bekväm för hästen.

Tänk dig själv skillnaden mellan att trampa ner i ett par nya Nike Air-skor med mjuk sula jämfört med att stå på ett betonggolv – punktbelastning kontra jämn viktfördelning under foten. Vi har dessutom liknande typer av känselnerver i våra fingertoppar som hästen har i sin stråle. Det säger något om hur känslig hoven faktiskt är, och att den i hög grad “känner sig fram” i varje steg.

Detta sätter fingret på en central men ofta förbisedd aspekt av hovvård. Vi lägger stor vikt vid millimeterprecision i verkning & skoning, samtidigt som många hästar under majoriteten av dygnet står och punktbelastar sin hovvägg – s.k ”perifer belastning” – (vilket kan uppstå oavsett om hästen är skodd eller barfota) – och därmed får brist på cirkulation i sina hovar.

Perifer belastning är resultatet när hästen står på hårt underlag – och det förvärras naturligtvis av höga hovväggar eller tjocka höga järnskor som inte ger stimulans under sula/stråle.

Det innebär inte att hårda underlag eller skor som primärt belastar hovväggen per definition alltid är fel, men det innebär att deras effekt på hovens fysiologi behöver vägas in i helheten!

Frågan blir därmed inte enbart hur hoven ser ut, utan i vilken utsträckning den ges förutsättningar att fungera som det dynamiska, cirkulatoriska system den faktiskt är.

Källa: Robert Bowker, baserat på hans studier och föreläsningar.

Vill du fördjupa dig mer i hovens funktion? Kika in på Viahov Play och gå med i hovkursen – där nördar vi ner oss i sådana här samband på riktigt.

När sjuka hovar blivit det nya normala

Varför förra veckans inlägg väckte reaktioner

Förra veckans inlägg på Viahovs Facebook/Instagram med denna extremt understuckna NPLA-hoven från hovslagarskolan väckte stor uppmärksamhet. Inte för att den var så extremt deformerad, utan för mitt påstående att den här typen av patologi är normaliserad inom hästsporten i Sverige — så till den grad att det kan se ut såhär på våra lärosäten för hovslagarutbildningar. (här kan du läsa inlägget på FB)

Magstarkt uttryckt, måhända. Många tog det personligt, kanske. Men de flesta missförstod hela poängen, så här kommer en förklaring.


Vad jag menar med ”normaliserad kaudal kollaps”

  • ”Caudal failure” (*) – hälkollaps – Kaudal kollaps – kollapsade trakter – kärt barn har många namn. DETTA är det som är normaliserat idag. Det här tillståndet är sammankopplat med några problem, bland annat: En benkolumn som inte är rak (HPA-axeln inte rak) & hovleden är inte centrum, vilket orsakar överbelastningar och skaderisk. Det kan också hänga ihop med strålprolaps och mjukdelsskador och inflammationer i hoven.

Varför folk misstror mig när jag säger det beror på att de:

  1. Inte har utvecklat ”Hovögon” för att känna igen det på ett tidigt stadium, eller
  2. Kan se det, men tycker inte att ”det är så stort problem” och därför negligerar eller nonchalerar det när det dyker upp i vardagen.

Vilket av dessa läger tillhör du? Erkänner du att problemet finns men tycker inte det är så farligt — eller har du helt enkelt inte lärt dig känna igen tecknen? Här kommer några bilder på olika stadier av hälkollaps samt även kontraherade trakter, som också ofta hänger ihop med detta: (notera att det förekommer på både skodda och oskodda hästar)

bakåtvinklat hovben och en benkolumn som inte är rak ser ut såhär på insidan. Så vill man alltså inte att det ska se ut. Man kan se tecken på detta visa sig från utsidan med hjälp av olika markörer. Dessa markörer lär jag ut i min hovkurs.

Grader av kaudal kollaps

Det här betyder inte att alla hästar ser ut exakt så illa som i mitt exempel. Det finns grader på skalan av kaudal kollaps — och det lönar sig att kunna upptäcka och åtgärda det i god tid. På så sätt kan man förebygga smärta, hältor och skador som ofta blir konsekvensen.

Jag är i gott sällskap när jag påstår dessa magstarka saker och bygger det inte på några svepande gissningar. Jag vet att det är svårt att ”ta” när det kommer från en simpel barfotaverkare som mig själv, men det gör inte budskapet mindre sant.


Pionjärer, forskning och dokumenterad erfarenhet i branschen

Equine Documentalist, Yogi Sharp, har skrivit, föreläst och studerat detta under många års tid. Jag lyssnade själv på honom under två dagar på vårt årsmöte i våras med hovföreningen.

Även Wayne Turner från Progressive Equine Services i Australien har systematiskt röntgat alla sina klienters hästar innan och efter skoning för att visa gradskillnader i skoningsprotokoll. Han har fått kritik från branschfolk som inte vill höra sanningen.

Kc La Pierre på IAEP är ytterligare en hovslagare som pratat mycket om detta i sina utbildningar. Dessa personer är pionjärer som sprider kunskap om kaudal kollaps och dess konsekvenser, och de är långt ifrån ensamma.

Jag är tacksam över att ha fått tillåtelse av Wayne att dela några av hans pedagogiska bilder i min egen hovkurs, som nu blivit populär bland hästägare som vill lära sig ta bättre hand om sina hästars hovar. Wayne har en förmåga att göra väldigt bra illustrationer så att man får lättare att förstå hur vinklarna hänger ihop med hovkapsel, benkolumn och överullningspunkter i hoven, vilket är superviktigt att veta när man både verkar och skor hästar i balans. Jag önskar att fler hovslagare och veterinärer också vågar ta del av denna kunskap. Det skulle gynna hästarna.

Jag måste också tacka för David Landreville som sprider så mycket pedagogiska bilder där han visar hur elastiska putan och bakre delen av hoven växer när man sköter hovarna på rätt sätt. Det är ju i bakre delen av hoven och dess mjukdelar, som svaret ligger i hur man löser det här problemet långsiktigt, och förebygger problem. David driver en hovskola som heter Hoofbuilders och jag har även fått förmånen att låna bilder av honom för att kunna visa detta i min egen hovkurs.


Kaudal kollaps är inget nytt — men konsekvenserna är allvarliga

Equine Documentalist skrev redan 2020 om hur “caudal hoof collapse” blivit så normaliserat och att många hade börjat håna och skämta om begreppet “caudal failure” och inte tog det på så allvar. Men konsekvenserna för hästen är allt annat än ett skämt.

Detta mönster, ofta på bakhovarna, är direkt kopplat till hältor, ryggproblem och deformationsmönster i hela hästens rörelseapparat. Det vi ofta kallar “lite låga trakter” är i själva verket början på en biomekanisk dominoeffekt som påverkar hela hästen.

Det är alltså inte jag som har “hittat på” detta eller överdriver problemets omfattning. Jag vill bara uppmärksamma något som redan är väl dokumenterat — men fortfarande ofta förbisett i vardagen.


Kan du se det tidigt?

En extrem bild som förra veckans inlägg kan de flesta känna igen, eftersom problemet gått långt. Men kan du känna igen patologin i tidigt stadium? Det finns tillräckligt med forskning och kunskap för att kalla detta ett systemfel, inte en enskild avvikelse.

Frågan är — hur länge till ska vi låtsas att det som är normalt är detsamma som hälsosamt?


Hur man kan förebygga kaudal kollaps

Lösningen börjar med orsaken: mjukdelarna i hovens bakre del behöver bli starkare. Om man inte får mjukdelarna att växa, så är det endast symptombehandling man ägnar sig åt. (vilket är nödvändigt i de fall som detta är kroniskt och man helt enkelt inte KAN utveckla hästens mjukdelar till det bättre)

Gör såhär för att åtgärda orsaken:

  • Hjälp hoven att själv skapa starka, tjocka elastiska putor och tjockt hovbrosk i bakre delen.
  • Vildhästar får detta naturligt eftersom de går barfota och rör sig många mil varje dag på varierat underlag hela sina liv, speciellt första levnadsåret grundläggs detta.
  • Du kan “träna” putan på hästen genom korrekt belastning och biomekanik ihop med rörelse och motion.
  • Börja gärna redan på föl och unghästar. Uppfödare har ett stort ansvar för att inte skapa problemet hos sporthästar.

Genom att imitera naturlig biomekanik och livsstil kommer du långt i att förebygga kaudal kollaps och skapa friska hovar. Låt hästarna gå barfota så länge som möjligt, verkas med korta intervall och röra sig på mycket varierande underlag när de är 0-6 år gamla.


HÄR OVANFÖR kan du se ett exempel på hur skillnaden ser ut i en vildhäst med tjock elastisk puta vs. en tamhäst med tunn elastisk puta. Benkolimnen är upprätad, och hovbenet har en positiv vinkel på den vilda hästen tack vare en tjock elastisk puta (rosa). Den tama hästen som fått för lite stimulans av putan har sämre mjukdelar och därför blir trakterna tunnare och svagare – vilket ger sämre vinklar och en benkolumn som inte är rak. Bilden lånad av Wayne Turner – progressive equine services – Australien

Vill du lära dig mer om ovanstående så rekommenderar jag att du kikar på mina avsnitt i Hovkursen på Viahov Play där jag pratar mer ingående om de här sakerna, och visar fler exempel på hur patologi i hovarna kan se ut idag. Du lär dig se skillnaden på sjuka och friska hovar, samt lär dig mappa och analysera hoven på din egen häst.

Med förhoppningen att kunna sprida både mer medvetenhet och kunskap om detta i branschen. För hästarnas skull 🙏

Allt gott!
Hälsningar Anna på Viahov

(*) ”Caudal” i detta sammanhang är en anatomisk term som beskriver hovens bakre del. På svenska: “Kaudal kollaps”

Studier om stötdämpning i hovboots vs järnskor

Nu är det dags att avslöja testerna! Joggingskorna du ser på bilden är tillverkade av Equine Fusion, med världens mest bekväma skosula för hästar. Jag säger detta med ganska stort självförtroende då jag har erfarenhet av många olika typer av boots sedan 17 år tillbaka i mitt jobb som bootsutprovare och vet vad jag pratar om. Men det finns faktiskt studier på detta också.
Den här mjuka flexiga sulan har blivit testad och jämförd i studier ledda av Lars Roepstorff, SLU, där man jämfört isättningen och nerslaget på olika typer av underlag (från hårda till mjukare) och då jämfört den mot andra ”hårdplast-boots”och järnskor.

Resultatet visade att Equine Fusions sulor vinner stort i stötdämpningsförmåga! Detta var såklart inte någon överraskning, med tanke på att vi vet att materialet skiljer sig markant från övriga hovboots – men det är såklart bra att ha studier som dokumenterar det!

Vi planerar nu att hålla ett gratis webinar för att presentera de här studierna och hur det gick till att komma fram till detta resultatet och även ge dig möjlighet att ställa frågor. Detta kan vara intressant för dig som bedriver hovrehab, och jobbar som klinikhovslagare eller veterinär och vill veta mer om vilka rehabalternativ som finns. Men också för alla er som letar efter en bra hästsko för både ridning, träning och rehab.

Vi sänder detta webinar 2 Januari 2025 kl 18:00

*Vill du veta mer om skorna? Kika in på viahov.se och läs mer om dem och de andra bootsen från Equine Fusion!

Barfotagång för en bättre hovhälsa!

Det jag säger nu kommer säkert att röra om lite i grytan. Men det kan inte hjälpas! Detta är fakta.
Här ett väldigt tydligt exempel på hur mycket en hov kan bredda sina trakter efter övergången från järnskodd till barfota!

(Denna bild är från en video av Scoot Boot på Facebook nyligen. Läs den tillhörande intervjun med hästägaren till denna häst – tjejen som skodde av sin hopphäst med katastrof-hovar, och hur BRA det gick! Länken ligger längst ner i detta inlägg) 🤩🤩🤩

Jag tror denna hov måste varit rejält trång innan avskoning. Det är stor skillnad i hovbredd. En häst med klämda trakter kan INTE stötdämpa sig själv effektivt och den kommer att riskera att få följdproblem med hoven om den går runt så under många år. Hoven blir patologisk på insidan men kan trots detta vara hyffsat symptomfri med skor på sig under flera år.(vilket också är anledningen till att det tyvärr inte uppmärksammas i god tid, i den grad som det borde)

I det tidiga skeendet så kan man se att hästarna bl.a lättare drabbas av strålröta pga djupa mittstrålfåror. De tar inte alltid ut steget ordentligt och får inte så flytande rörelser som de borde ha. Det kan också ibland leda till lite mer spänningar upptill i nacke, bog och rygg. De får sämre ”propreoception” vilket i korta drag betyder försämrad avläsning av underlagets beskaffenhet och därmed sämre balans och säkerhet på ojämna eller halkiga underlag.
Det kan dock i värsta fall på lite längre sikt leda till väldigt svårbehandlad strålbenshälta, porösa hovben, inflammationer i senor, brustna senor pga överbelastning och andra mer allvarligare komplikationer m.m


Videon, bilderna, och intervjun av hästägaren gjordes av Scoot Boot som är en av våra varumärken vi säljer i butiken. Viahov säljer dessa skor i shopen och flera andra populära modeller. Det man behöver tänka på när man skor av en häst med klämda trakter är ju självklart att skydda hovarna med hjälp av joggingskor eller barfotaboots under övergången. Det kan ta lång tid för hovarna att utvecklas till bra skick när de har blivit klämda. Något annat som är viktigt att veta är att det finns ingen barfotasko som är ”den bästa skon för alla hästar”. En del hovar kräver skor med mjuk sula. En del hovar kräver skor med hårdare sula. Detta är individuellt! Därför har vi personlig rådgivning för alla hästägare.

Ytterligare en grej som händer vid övergången till barfota är ju också att hästen får tillbaka sin naturliga ”välvning” av hoven som ni tydligt kan se på bilderna här! En naturlig hov är INTE plan som en järnsko. Den är byggd för att vara välvd i upplyft läge så att den kan flexa ut sig i nertrampet. En hov är flexibel och rörlig och detta är en viktig del av hovmekanismen som hjälper hästen att stötdämpa sig själv på ett sätt som är skonsamt för senor leder o ligament. Låter man istället planverka hoven och sätta fast en järnsko så går denna naturliga stötdämpning förlorad och en abnormt hög stötvåg med skadliga vibrationer skickas istället upp genom hästens lameller, hovben och skelett. Detta kan alltså på sikt leda till diverse problem. Förkalkningar av hovbrosk och osteoporos i hovbenet är exempel på detta. Det finns flera exempel på forskning som påvisar detta. Och det är därför som de flesta hovslagare kallar skoningen just för ett nödvändigt ”ont”.

Den absolut bästa ”kompromissen” för de som vill eller behöver ha sin häst skodd (för jag förstår att det ibland känns nödvändigt för vissa) är ju att åtminstone ge den MINST 3 månader (helst mera) varje år för barfotagång (med eller utan joggingskor beroende på bekvämlighet) så att hoven får en chans för återhämtning, läkning, och uppbyggande av brosk, fibrös vävnad och blodcirkulation som hjälper hovens stötdämpning. Det är egentligen det som händer på INSIDAN av hoven som är det egentliga fokuset. Stirra dig inte blind på måtten som man kan se på utsidan. Det är bara en av alla de parametrar som man tittar på för att få kvitto på hovens utveckling, och det kommer bara vara såhär tydligt när det gäller hästar som har haft en extremt dålig hovhälsa att starta med. Det finns flera parametrar att titta på men oftast är de så subtila att det krävs ett tränat öga för att läsa av detta.

Förr i tiden var det ovanligt att hästarna skoddes året runt. Det var en norm att man tog av hästarna skorna och lät dem gå barfota på de perioder under året som det inte behövdes och då fick hästen denna naturliga återhämtningen. Idag så är denna gamla kunskap tyvärr i stort sett bortglömd och de allra flesta har sin häst skodd varje dag 365 dagar om året. Hästens hovar får då väldigt dåliga förutsättningar till en stark inre uppbyggnad av hovens insida.

Kontakta mig, Anna på Viahov om du behöver hjälp och råd ang hovarna på din häst och funderar på att sko av din häst. Vi är båda utbildade hovvårdare med lång erfarenhet av hovvård och barfotagång för häst. Samt utprovning av barfotaskor.

Viahov har flera alternativ på joggingskor och barfotaboots som kan hjälpa vid en skonsam övergång till barfota.

Du kan alltid maila oss på info@viahov.se för personlig service och individuell rådgivning och vi gör vårt bästa för att guida dig rätt i djungeln ❤️
Du kan också läsa mer om vad det innebär att ha sin häst barfota om du läser vidare i inläggen här på bloggen.
Här hittar du butiken: http://www.viahov.se

Här hittar du intervjun:

Från katastrof-hovar till hälsosamma barfotahovar

och här kommer länken till videon!

Happy Jogging 🤠
Hälsningar Anna på Viahov

Barfota eller skodd? Vilket är bäst för hästen?

Ingen har väl undgått att en av de största debattämnen inom hästvärlden det senaste decenniets varit den heta diskussionen om hästen skall vara skodd eller barfota och vilket som egentligen är bäst för hästen? Om denna fråga tvistar de lärde!

Det finns enligt min mening inget definitivt svart eller vitt när det kommer till denna frågan, och det är synd att det har blivit en så polariserad debatt, där ord som ”barfota-taliban”(*) och höjda röster om djurplågeri har orsakat att vissa hästägare nästan skäms för att de vill plocka av skorna på sin häst. Svaret på frågan om det är bättre att ha hästen barfota eller skodd är kort och gott: Det beror på! Det beror på underlaget, hov- och hälsostatus på hästen, vilken träning och typ av arbete den förväntas utföra, vilken miljö hästen lever i m.m

Att börja sätta sig in mera i hästens hovstatus och hovhälsa är jättebra. Enligt min mening så behöver allmänkunskapen bland hästägare överlag lyftas upp – rejält! Idag lämnar i regel de flesta hästägare över hela ansvaret för hästens hovskötsel på en hovslagare (som ej är en skyddad titel), men har sällan egen kunskap och insikt i hovvård för att själva kunna bedöma kvalitet på utfört arbete.

Hur kommer det sig att så många hästägare litar så blint på sin hovslagare eller hovvårdare? I mitt tycke har hela branschen ett orimligt högt förtroendekapital som de inte gjort sig förtjänta av.

Läs mer

Ett videoklipp alla hovslagare, hovvårdare och hästägare borde se

Jag hittade ett mycket sevärt filmklipp som förklarar mycket av det där som vi ”barfotanissar” har tjatat om under några år nu! Och även forskaren, veterinären och professorn Dr Bowker. Nämligen: Att hoven är en föränderlig och anpassningsbar struktur som formas av hästen som bär den och de stimuli och den miljö som den utsätts för. Och att den bakre delen av foten är så otroligt viktig för hovhälsan!

Arv, gener och miljö samspelar i skapandet av en hästhov, men jag tror att de miljömässiga och utomstående faktorerna hittills har fått alldeles för lite erkännande och nu är det dags att fler börjar att prata om detta och att mer forskning och studier kommer ikapp detta som vi redan egentligen vet så väl. Arv och genetik är upp till hästuppfödare och rasföreningar att påverka. Men miljö, stimuli och yttre faktorer vilar på hästägaren och det team som finns runt hästen och ordnar den miljö som hoven formas as: Jag pratar alltså om allt från hovslagare, hovvårdare, veterinärer, stall-ägare, markägare, foderföretagare och alla andra som finns runt hästarna. Hoven är en anpassningsbar vävnad som både formas och deformeras av de åtgärder vi gör, och förvånansvärt fort kan det gå ibland.

Dr. Debra Taylor från Auburn University lägger också en intressant kommentar om det hon kallar ”barfota hypen” och ”the big huge barefoot crowd” cirka 9 minuter in i videoklippet som jag tyckte var lite kul 😉

”The internal structures of the heel – that part of it is the reason that there is this big huge ”barefoot hype” right now. There is this big ”barefoot crowd”, and what they’ve done is they hypothesize based on what they see in the fields, and so they’re really running ahead of the science. The science need to try to catch up with them, and help them document or understand what they are witnessing. So what they´re hypothesizing is the back half of the foot is the central for overall hoof health, and thath the back half is very smart, and that they can change the back half, and that hypothesize is somwhat supported by Claytons* (se källhänvisning i klippet) work and by this paper that we recently published as an incidental finding.”

 

Här kan ni se videoklippet: http://www.thehorse.com/videos/34609/is-the-hoof-smart-adaptability-of-the-equine-foot?utm_source=Newsletter&utm_medium=health-news&utm_campaign=09-30-2014

Fallstudie! Äter hästarna mindre hö vid utfodring via Småmaskiga hönät?

Den frågan sporrade mig att göra denna studie, som också är mitt examensarbete till utbildningen till Hovformsspecialist hos SANHCP.

Klicka på nedastående länk för att läsa studien i sin helhet!
Hästens foderkonsumtion vid fri tillgång på hö i småmaskigt hönät

”SAMMANFATTNING
Syftet med denna studie är att kartlägga hur foderkonsumtionen påverkas av utfodring med småmaskiga hönät (SMHN) under rådande förhållanden, och jämföra detta med foderkonsumtionen vid fri tillgång på hö från marken eller ur fodertråg/krubba. Man har genom tidigare studier [3][4] kunnat konstatera att SMHN kan förlänga hästarnas ät-tid, men inga studier finns som mäter hästarnas totala foderkonsumtion vid fri tillgång på hö med hönäten.

Frågan är främst om utfodring med fri tillgång på hö med SMHN kan åstadkomma en signifikant minskning på hästarnas foderkonsumtion, jämfört med utfodring av fri tillgång på hö utan hönät, och om det i så fall kan vara ett användbart och enkelt verktyg till att försöka banta överviktiga hästar som blir för feta av att äta hö på fri tillgång utan hönät.
Totalt sju stycken separata försök har genomförts, på två stycken hästar, för att mäta den mängd hö som konsumerats per dygn vid olika utfodringsalternativ för varje individuell häst. Fem av dessa försök består av mätningar gjorda vid fri tillgång på hö från marken/fodertråg, och två av dessa försök består av mätningar gjorda vid fri tillgång på hö genom småmaskiga hönät. Hästarna har varit ute i hage på dagtid och kommit in på box nattetid vid ungefär samma tider varje dag. Hästarna har delats upp i varsin rasthage på dagen så att individuella mätningar i foderkonsumtion kunnat göras både i hage och stall. De hönät som använts under denna studie är inköpta på Caisas Shop.

Studiens slutsats är att användandet av hönät inte signifikant minskade på hästarnas totala foderkonsumtion – tvärtom så kunde den till och med öka. Det framkom även indikationer på att hästens mättnadskänsla/aptit på lite längre sikt delvis kan styras av faktorer som har att göra med hur mycket näring som redan finns i tarmarna. Detta kräver dock mera studier för att kunna styrkas, eftersom inga mätningar är gjorda på hästarnas foderkonsumtion eller höets näringsinnehåll vid dagarna närmast före dessa tester.

Det är uppenbart att småmaskiga hönät fyller ett viktigt syfte när det gäller att förlänga häs-tarnas ät-tid och därmed minska på risken för både magsår och beteendestörningar hos hästar som traditionellt portions utfodras och står för länge med tom magsäck. Men däremot är det inte helt säkert att fri tillgång på hö med småmaskiga hönät är ett bra alternativ att använda för att banta överviktiga hästar, då det inte kunnat påvisas att det signifikant kan minska den totala foderkonsumtionen per dygn.”

Fallstudie: Ludde

besök 1 - ludde sidan

[UPPDATERING 2016-04] Jag har gjort i ordning en liten bildserie på en av mina kunders hästar, russvalacken Ludde som hade vad man kan anta uppryckt kronrand och en eventuellt tendens till bockhov. Han hade väldigt höga trakter och nersliten tå. Starka tjocka hovväggar. Nästan clylinderform på hovarna. Men till synes inte mycket att verka på undersidan av hoven. Det intressanta med fallstudien är hur hovarna ändrar form på bara några månader, enbart med hjälp av rätt verkning med täta intervaller. Så ta gärna en titt på bilderna i denna bildserie och jämför utvecklingen.

Försök att håll till godo med att när jag gjorde denna bildserise och skrev detta för ett par år sedan så svängde jag mig alltför slarvigt med olika fackuttryck, så det förekommer en del snabba slutsatser i texten i pdf:en. Jag är idag väldigt försiktig med att dra några snabba slutsatser, och ställa diagnos får jag ju absolut inte göra. Det är inte mitt område. Så lägg inte allt för stort fokus på texten utan titta istället på vad bilderna säger!

Jag har tidigare ställt mig frågan om inte man åtminstone teoretiskt skulle kunna kalla detta för en form av ”hovbenssänkning” >se fotnot!< eller åtminstone ”hovväggshöjning” som en del vill kalla fenomenet!) Hoven också hade bockhovsliknande utseende och svårt med traktlandning.

Jag var fortfarande under utbildning vid tillfället för första besöket och förstod inte riktigt själv varför hoven såg ut som den gjorde när jag kom dit, och jag rådfrågade mina kollegor. Ägaren uppgav att hon var orolig för hovens branta vinklar och dessutom hade hästen också grävt mycket i hagen och slitit bort en hel del av tån på egen hand vilket ytterligare förstärkte det bockhovsliknande-utseendet. Hästen var lyckligtivs glad och nöjd och pigg ändå, och sprang och busade helt obehindrat på alla underlag utan att ömma det minsta.

Jag gjorde så som jag lärt mig och verkade hoven för att få den i så nära i balans som möjligt – och hoven började förändra sig gradvis. Jag insåg efter första besöket att det skulle krävas extremt täta intervaller i en början för att få ordning på hovformen så till en början kom jag varannan-var tredje vecka för att verka. Bara tre månader senare så hade hoven ställt om sig och såg ganska fin ut, och det blev med hjälp av mina foton ganska tydligt vad som hade skett!

Tilläggas bör också att hästen har tagit ganska korta steg fram och haft tendens att tålanda. När jag arbetade med denna häst så misstänkte jag att det kunde ha att göra med korta senor, som är en av de möjliga förklaringarna till att bockhovsutseendet kan uppstå i en hov. Men nu i efterhand när jag lärt mig lite mer om detta så börjar jag inse att det finns fler möjliga förklaringar. Ibland är det svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. För det är inte helt ovanligt att hästar som går med höga trakter får spänningar och låsningar i halsen nacken och bogen som gör att de får svårare att ta ut steget ordentligt. Ludde hade kanske snarare muskelspänningar, och inte för korta senor. Eller kanske var det en kombination? Ludde fick visserligen en del stretching och motion av sin ägare, men han kanske hade även behövt en del massageterapi i tillägg, när vi hade fått ordning på hovformen? Ja , det är lätt att bli efterklok och det är svårt att ha alla svaren.

Klicka på länken för att få upp pdf-dokumentet: Bildserie på Ludde

* fotnot: Diagnosen ”hovbenssänkning” går egentligen inte att använda i ordets rätta bemärkelse eftersom man behöver röntgenplåtar för att kunna påvisa att hovbenet har ”sjunkit” i förhållande till kronranden. Det blir alltså en helt felaktig term att använda sig av, och jag får dessutom inte ställa några diagnoser på någon häst. Det är dock ganska uppenbart i denna bildserie vad det är som har skett ändå. Hovbenet har inte sjunkit ner någonstans.. Det är ju kronranden som har tryckts upp, respektive kommit ner igen, mestadels i centrum på hovleden där belastningen är som högst i hovkapseln.

 

Flera guldkorn från Pete Ramey…

Här skriver han om hovbenssänkning och hur vanligt det faktiskt är hos våra hästar idag, särskilt när många hästar är skodda året runt utan viloperioder. Han skriver också att hopphästar är särskilt drabbade. Kan det vara att det är en grupp hästar som ofta skos ofta, och ofta året runt, tillsammans med det faktum att hovkapseln utsätts för stora påfrestningar vid varje nerslag vid hoppning?

Dr. Bowker and his team of researchers at MSU have confirmed what many insightful farriers suspected all along. The horse was never intended to hang from the laminae. The hoof walls, soles, bars and frogs are supposed to work in unison to support the horse. Trimming and shoeing practices that force the hoof walls to bear all of the force of impact create more constant stress than the laminae were ever intended to withstand. Add to this the constant stress of landing from  jumps, or toe first landings throughout life caused by weak, underdeveloped frogs and digital cushions: The result is a gradual downward movement of P3 (relative to the coronet) over time. This is remarkably common, but seldom recognized until the horse finally becomes lame.

That’s why so many horse’s hooves seem to get longer as they age. Our predecessors knew this at some level. It’s hard to find an old shoeing text that doesn’t recommend barefoot periods in the ”off-season” to ”drive up the quick”. What they were actually doing was driving up P3, relative to the coronet. As we have shifted away from this old standard and back to back shoeing has become increasingly common, it has gotten very difficult to find mature horses that do not have much of the pastern buried within the hoof capsule.
Om du vill läsa hela artikeln, klicka här

Hoven speglar hästens hälsa

Pete Ramey är en stor källa till inspiration och kunskap inom hovvård och barfota rehabilitering. Gå gärna in och läs mera på hans hemsida: www.hoofrehab.com Han har lagt upp många matnyttiga artiklar på sin hemsida och när jag var inne och läste nyligen så tog jag med mig ett citat som ytterst väl belyser det som jag så ofta tjatar om till mina kunder: ”Hoven är en spegel på hästens inre hälsa”. Här får ni det med Pete Rameys egna ord:

 Other signs that the diet is working against you are rows of ripples and/or red stripes lined up in succession down the outer wall. Any inflammation or change can throw a ripple or red stripe on the hoof wall, but typically if you see a continuous series of them lined up down the wall you can safely assume the horse is in a constant state of dietary distress. Obese horses, underweight horses, skin or hair problems… All products of improper diet and will almost always accompany hoof problems. No coincidence; the diet not only feeds the hooves, but the “skin” (the hoof wall is literally skin) is the first thing the body robs and starves when trying to save the more vital organs in the face of nutritional distress or disease. The hooves are truly our best window into the health of the whole horse; inversely, they are the first thing to noticeably “screw up” in the face of trouble. It is critical that horse owners understand this, because when dietary problems are affecting the hooves, they are also compromising energy levels, condition, recovery, performance, attitude, immune systems, bone density, healing… The entire health and well being of the horse.

Citat från den här sidan, som behandlar ämnet om sprickor i hovväggen.

Hemkommen från Bowker-kursen

Det har varit en omtumlande och intensiv helg på SANHCP:s kursgård Lingbo med föreläsningar från morgon till kväll med professor Robert Bowker från USA. Den mannen kan verkligen hålla låda! Han har en gedigen utbildning och är både veterinär och professor och har forskat på hovens anatomi under många år och kommit fram till lite olika slutsatser om hoven som delvis vänder uppochner på en del tidigare vedertagna ”sanningar” om hur hoven fungerar!

För den som vill veta mer om Dr Bowker och hans forskning, klicka här!

Här kommer några av de kortfattade slutsatser jag tog med mig från Dr Bowkers hovforskning under helgen. (Jag kommer försöka skriva lite mer om dessa saker vid ett senare tillfälle, och ta med lite fler saker som Robert Bowker tog upp)

– Anatomin i hoven är ständigt föränderlig, även hovben och andra ben i de nedre extremiteterna förändrar sig, eftersom hoven alltid anpassar sig efter belastning, slitage, underlag och andra faktorer. Inget är konstant!

– Peripheral loading (När hovväggen bär större delen av hästens vikt) leder till urkalkning och osteoporos i bl.a hovbenet. Studierna visar att hovväggen egentligen inte är designad för ansvara för mer än ca 5-20% av viktbärandet under hoven. Att slå på en järnsko runt hovväggen är en tradition som härrör ur uppfattningen att hästens hovvägg är menad att vara den primära viktbärande delen av hoven, men detta har alltså Bowker mycket tydligt i ord, bild och text under denna helgen effektivt motbevisat, och allt som tvingar hästen att bära större delen av sin vikt på hovväggen och hovens yttre delar kallar han för en ”peripheral loading device”. (Hit hör också hovboots med hård sula som inte innehåller någon padding som fyller upp i hovens sula)

– Blod och blodkärl i hästens hov är en del av ett hydrauliskt system som under rätt förutsättningar utvecklar en mycket god stötdämpningsförmåga i hoven.

– Denna stötdämpningen i hoven är beroende av att hästen använder hela sin sula och stråle ordentligt, vilket utvecklar och stärker fibrös vävnad, hovbrosk och många och små blodkärl i bakre delen av hoven.

– Horn till hovvägg och sulmaterial produceras i lamellerna, hela vägen runt hoven, (även vid traktstöden), och produceras inte enbart och enkom uppe vid kronranden som tidigare antagits.

– Hoven har nerver som ”känner av” underlaget och gör den känslig på samma sätt som vi är känsliga under fotsulor och fingertoppar. Den är därför mottaglig för ”taktil” stimulans underifrån och föredrar att stå på vissa underlag mer än andra.

– När sula och stråle får stimulans underifrån, via ett underlag som ”fyller” hoven, så öppnas fler blodkärl i hoven och låter blodet passera långsammare, vilket också antas vara mer bekvämt för hästen.

– Ett ordentligt lager ärtsingel som tillåter hästarna att borra ner och avlasta tårna och belasta mitten och bakre delen av hoven verkar enligt Bowkers erfarenheter vara det som hästarna själva föredrar. De står inte gärna frivilligt på platt betong eller annat hårt underlag där hovväggen tvingas bära upp större delen av hästens vikt.

– En viktig funktion i hästens hov är den ”dirt-plug” som formas av det lager av jord som packas in i hoven och trycker upp i sidostrålfårorna och till slut bildat en tjock jordkaka som sitter fast under hästens hov. Denna ”jord-kaka” avlastar hästens hovvägg och gör så att hästen belastar sin sula och stråle och fyller ut sin stråle ordentligt, men framförallt i de viktiga sidostrålfårorna som vi så gärna vill kratsa ur! Under denna mittendel på hoven är sulan och hovbenet som tjockast och det är extremt viktigt för hoven att dessa delar fylls ut och är viktbärande, annars är risken stor att man får en patologisk hov.