Att låta en häst gå barfota är för många ett steg mot en mer naturlig och funktionell hovhälsa. Det kan ge stora fördelar på sikt – bättre cirkulation, starkare hovkapsel och förbättrad rörelseekonomi.
Men övergången är inte alltid enkel, särskilt inte för hästar som gått länge med fel hovform, belastning och vinklar och som har svaga mjukdelar på insidan. Det är viktigt att förstå att avskoning och övergång till starka barfotahovar är en process, inte ett tillstånd som inträder över en natt.
Hästens hovar är levande vävnad som reagerar på förändringar i belastning, cirkulation och stimulans. När järnskon tas bort börjar en period av anpassning – både för hovarna och för resten av kroppen.
Vad som händer i hoven när skorna tas av
När järnskorna tas bort ökar blodcirkulationen i hoven tack vare att mjukdelarna får en hel annan nivå av stimulans. Det är i grunden positivt – bättre syre- och näringstillförsel gör att hovens vävnader kan återhämta sig och stärkas. Men om hästen har gått länge med begränsad cirkulation och har svaga mjukdelar som inte stabiliserar hoven på ett tillfredställande sätt kan den plötsliga ökningen bli en överdrivet kraftig stimulans.
Hos vissa hästar, särskilt de med svaga eller underutvecklade hovar, kan detta leda till en överreaktion i hovarna. Det kan visa sig som ökad värme över kronranden, ömhet i sulan eller strålen, gallor eller ett stappligt rörelsemönster. I mer uttalade fall kan det likna en belastningsrelaterad inflammation.
Detta är inte något man ska acceptera som normalt, men det kan förekomma – och det går nästan alltid att förebygga med rätt åtgärder och en gradvis övergång.
Förebyggande åtgärder för en trygg övergång
För att minimera risken för bakslag bör varje avskoning planeras individuellt utifrån hästens förutsättningar. Det handlar om att bedöma både hovarnas styrka och hästens generella hälsa.
Ett användbart verktyg är att använda ett “Hoof Scoring”-system, där hovens struktur och kvalitet bedöms utifrån flera parametrar. Detta kan en erfaren hovvårdare hjälpa dig att utarbeta. Tillsammans med en analys av benställning, hovvinklar, rörelsemönster samt hästens ålder och skadehistorik kan en erfaren hovvårdare göra en realistisk uppskattning eller kvalificerad gissning av hur svår övergången kommer att bli för din häst.
Utifrån denna bedömning kan man lägga upp en trygg plan. Vanliga rekommendationer inkluderar:
Använd skydd i början – till exempel mjuka boots som Equine Fusion eller Perfect Hoof Wear wraps i hagen och vid ridning. De hjälper hoven att vänja sig vid markstimulans utan att överbelastas. Evo Boots kan vara bra vid ridning och hjälper hoven återfå naturlig funktion och hovmekanism.
Anpassa skyddet efter din häst – En del hästar föredrar mjuka skor och sulor – medan en del hästar behöver mer låsande och stabiliserande skor och beslag. Återigen – det är individuellt! En häst med svaga brosk kan behöva Perfect Hoof Wear wraps eller ”hårdare” boots som stabiliserar mera för att inte hovmekanismens rörelser ska bli för kraftiga innan mjukdelarna har stärkt upp sig.
Skydda nattetid – känsliga hästar kan må bra av att stå på box nattetid de första veckorna för att avlasta hovarna. Så om du har din häst på lösdrift och hästarna rör sig över stora ytor varje dag – överväg om den kan behöva komma in och vila på natten i början för att inte överanstränga sig.
Minska träningsbelastningen – undvik hårda underlag och intensiv träning i början om hovarna har svaga strukturer.
Alternativt skydd – för vissa EXTRA känsliga hovar (t.ex klassiska fullblodshovar med tunna sulor och dålig elastisk puta) kan Perfect Hoof Wear (en polyesterwrap) ge stabilitet och skydd i övergångsfasen. Eftersom den stabiliserar mjukdelarna så minskar den ”chocken” på hoven i början och brosk och fibrer i hoven får en chans att bygga upp sin styrka över tid. (Använd Equine Fusion boots eller andra boots som slitageskydd om du ska rida på makadam. Wrapsen håller inte länge för tuffa grusvägar.)
Näringsstöd – se över hästens foderstat. Brist och obalans på mineraler, vitaminer och aminosyror kan kraftigt försämra hovens förmåga att bygga nytt, starkt horn. Mage/tarm-funktionen är mycket viktig för att optimera BRA hälsosamma barfotahovar. Exempelvis kan överskott av socker och spannmål i foderstaten lättare orsaka envis röta i hoven som är svår att bli av med, och som underminerar hovväggens styrka och hållbarhet.
Dessa åtgärder gör övergången skonsammare och minskar risken för smärtsamma bakslag.
Hästens signaler – lär dig läsa dem
Hästar är flyktdjur och döljer ofta obehag. En stoisk häst som “biter ihop” är inte nödvändigtvis bekväm. Därför är det avgörande att hästägaren lär sig tolka de små signalerna:
Hästen går försiktigare på hårt underlag
Kontrollera om hästen tå-landar, landar plant eller traktlandar på olika typer underlag
Ovilja att vända snävt
Mindre framåtbjudning
Kortare steg
Värme eller svullnad i hov eller över kronranden
Sulan svullnar upp (starkt varningstecken för inflammation i hoven)
Dessa tecken betyder att hästen troligen behöver mer stöd eller en lugnare takt i övergången. Genom att reagera tidigt undviks inflammation och bakslag i början av hästens övergång till barfota.
Kom ihåg! Om du vill optimera hästens hovar för barfotagång så är det viktigt att hästen är bekväm i kroppen och hovarna. En häst som ”tassar fram” dygnet runt kommer att få spänningar i kroppen och felbelasta sina hovar.
Järnskor döljer ofta problem – barfota avslöjar dem
Det är viktigt att förstå att järnskor inte löser hovens problem – de döljer dem. När skorna tas bort syns ofta underliggande svagheter i hovens form, balans och vävnadskvalitet som tidigare varit maskerade. Det är alltså inte barfotagången som orsakar problemen, utan att den gör dem synliga.
Med rätt hantering, god näring och gradvis stimulans kan dessa hovar utvecklas till att bli starka och självbärande igen. Men det tar tid – ibland flera månader – och kräver tålamod och uppföljning av kunnig hovvårdare. Förvänta dig därför att de första 6-10 månaderna kommer hoven att ändra form, storlek och funktion väldigt mycket. Hoven arbetar intensivt under den första perioden med att ”ställa om sig” och anpassa sig efter denna nya typen av belastning. Efter 10-12 månader har en helt ny hovkapsel växt ut som oftast ser mycket bättre ut och fungerar mycket bättre, är starkare och mer vitaliserad – tack vare den förbättrade hovmekanismen och cirkulationen i hovens mjukdelar som stötdämpar hela hästen. Detta är varför barfotagång är ett så effektivt redskap i hovrehabilitering!
Sammanfattning
Att ta av skorna är inte ett slutmål, utan starten på en rehabiliteringsprocess. En lyckad övergång bygger på tre saker:
Noggrann bedömning av hovarnas utgångsläge och hästens behov.
Förebyggande åtgärder – skydd, stöd och rätt miljö i början.
Tålamod och uppföljning – låt kroppen hinna anpassa sig.
En häst som får rätt förutsättningar kommer med tiden utveckla starka, välfungerande hovar och röra sig friare och mer balanserat. Men vägen dit kräver respekt för processen och en vilja att lyssna på hästens signaler, så man inte hamnar i återvändsgränder eller bakslag under tiden.
Lycka till med din häst, och hör gärna av dig till oss på Viahov om du behöver stöd eller support längs vägen.
Hälsningar Anna på Viahov
P.S Vill du lära dig mer om hovhälsa, hovvård och hovfunktion samt holistisk hästhälsa? Besök http://www.viahovplay.se – en kursplattform som ger dig vägen till hälsosamma hovar och stöttar dig längs vägen!
Det finns en del skillnader jag upplever mellan ”barfotaverkning” / ”natural trim” VS. ”traditionell verkning” eller ”hagverkning”(pasture trim) eller vad man nu ska kalla den typen av verkning som ofta används av hovslagare men inte av barfotaverkare. (Fasiken vad svårt det är att generalisera såhär. Känns som ett jäkla minfält ibland, men nu MÅSTE jag generalisera lite för att faktiskt kunna göra min poäng. Det är faktiskt skillnad i utbildning mellan olika metoder/inriktningar, och det finns mycket variationer inuti dessa grupper också)
Efter att ha jobbat i nu 13 års tid med att ta emot foton via mail på nyverkade barfotahovar (både verkade av hovslagare och barfotaverkare, både utbildade och outbildade) för att guida hästägare i hur man bäst ska prova ut rätt typ av boots på dem – så har jag ju lagt märke till att den finns en del skillnader mellan olika typer av verkningar som gjorts på hoven och även om det förekommer små variationer på det här så finns det ändå två ”läger” som jag lagt märke till.
Vilka yrkesgrupper är det som utför dessa olika typer av verkningar då?
Jag har märkt att det finns hovslagare som utövar barfotaverkning, men det finns också väldigt många hovslagare (både självlärda och utbildade) som utför det jag kallar för ”traditionell verkning”. Däremot är det väldigt ovanligt att hitta barfotaverkare (självlärda eller utbildade) som utövar traditionell verkning.
➡️ På barfotaverkade hovar är ofta hovväggen verkad mer till sulnivå, och på traditionellt verkade hovar är det oftast mer en ”kant att gå på” som är sparad runtom hoven. En del barfotaverkare har tagit bort onödigt mycket av hovväggen och tunnat väggen alldeles för mycket, och en del hovslagare har lämnat kvar onödigt mycket av hovväggen så den är för lång (enligt min åsikt då). Det är inte ovanligt att se hovslagarverkade hovar som är såpass långa när de är nyverkade eller 1 vecka efter verkning – att de ser ut ungefär som mina egna kundhästar brukar göra efter 4-5 veckor när det är dags för ny verkning igen.
➡️ På barfotaverkade hovar är ofta hovväggen avfasad så att den yttre delen av väggen inte är bärande. Vissa kallar denna avfasningen ”mustang roll”. På traditionellt verkade hovar så är ofta hovväggen bred hela vägen runtom
➡️ på barfotaverkade hovar är ibland denna ”mustang roll” kraftigt överdriven och hovväggen är rundad väldigt hårt
➡️ på barfotaverkade hovar är ofta tån extra avfasad för en snabbare överrullning, det ser jag mer sällan på traditionellt verkade hovar, där tån kan sticka iväg
➡️ på barfotaverkade hovar är oftast sulan exfolierad, alltså att död sula är bortverkad så att man ser den ”äkta sulan”, medan på traditonellt verkade hovar är ofta mycket död sula kvarlämnad
➡️ På traditonellt verkade hovar så är ofta traktstöden overkade, eller verkade väldigt lite. På barfotaverkade hovar brukar traktstöden vara omsorgsfullt verkade med hovkniv för att få en form som följer sulan. En stor skillnad jag ser är att traditionellt verkade hovar ofta får överväxta traktstöd, och klämpunkter i traktvinkeln pga detta.
➡️ Traditionellt verkade hovar brukar ofta vara ”planverkade” på ett sätt som innebär att hovväggen inte följer sulan, utan är plan mot golvet. Barfotaverkade hovar brukar ha en mer skålformad hovvägg som följer ”skålen” på sulan och gör att det ibland blir nästan en hålfot på mitten. Trycktpunkterna brukar då hamna mer på tå och trakt, inte hela vägen runt.
➡️ Traditionellt verkade hovar brukar ofta ha mer obalans dorsopalmart då stor del av belastningen ligger framför rotationspunkten i hoven (centrum av hovleden) och en mindre del bakom. Barfotaverkade hovar brukar ofta ha en mer balanserad belastning med kortare utrymme framför rotationscentrum. Detta tror jag beror på att de ofta verkas med lite kortare tå och snabbare överullning, samt även har kortare verkningsintervall (Barfotaverkare brukar ofta sätta 3-6 veckor medan hovslagare brukar ofta sätta 5-8 veckor enligt mina erfarenheter)
➡️ Strålen är oftast mer verkad på traditionellt verkade hovar. Där är de oftast skurna i ”diamantform”. Barfotaverkade hovar är sällan trimmade på det sättet, men numer blir det allt vanligare eftersom det är en teknik som lärs ut i fler metoder numer.
➡️ Traditionellt verkade hovar ser jag oftare ojämnheter på hovväggarna medan barfotaverkade hovar oftare har mer symmetriskt verkad hovvägg hela vägen runtom
➡️Traditionellt verkade hovar kan ofta bli lite verkade i sulan i tån så att väggen är högsta punkten i tån och inte sulan, medan barfotaverkade hovar väldigt ofta sparar all sula förutom den döda sulan som oftast exfolieras bort) och resultatet kan ofta bli att hästen går på sulan i tån
➡️ En sak som jag tycker att barfotaverkade och traditionellt verkade hovar ofta har gemensamt är att de har alltför nerverkade trakter. Jag ser ofta att trakterna är nerverkade till ”strålens bredaste punkt”. Det kan diskuteras hur hälsosamt det är på olika typer av hovar.
ja jag vet vad ni kommer säga nu! Detta är grovt generaliserat och det förekommer naturligtvis olika varianter på detta eftersom det finns olika metoder därute som yrkesfolken följer, oavsett om de kallar sig hovslagare, hovvårdare eller hovskötare.
Har du fler punkter som du märkt av? Håller du med? Håller du inte med? Berätta gärna varför!
Jag planerar att göra fler workshops om individanpassning av evoboots framöver och fick en idé att kanske också lägga in lite mer barfotaverkningsteori i detta för dem som vill utöka sitt perspektiv på olika metoder. Låter det intressant? Skriv gärna en kommentar om du är intresserad att gå en sådan workshop samt var i landet du bor.
Nästa clinic för Evo Boots individanpassning blir hos hovslagare Lars Sjöberg i Skåne den 5 oktober. Det är en workshop riktad till yrkesverksamma som vill jobba med bootsutprovning, och den är på 1 dag och vi kommer gå igenom grunderna inom individanpassning av Evo Boots i första hand. Har vi lite tid över kommer vi också diskutera lite olika verkningsteknik 😊 Anmälan öppen på hemsidan viahov.se !
BILDERNA: Jag tog bort bilderna som jag lagt här tidigare. Det blev för mycket missförstånd kring dem så nu letar jag bättre bilder och kommer göra ett nytt inlägg där jag beskriver lite olika typer av verkningar som jag sett.
Har du bilder på olika typer av verkning? Skicka gärna till mig så kan jag visa fler exempel 🙂
Hälsningar Anna på Viahov
P.S Vill du veta vad jag samlat ihop och lärt mig under mina 20 år som hovnörd och tycker verkar vettigt att lära ut och använda mig av i mitt arbete med hovar?
Då kan jag rekommendera att gå min hovkurs! Det är en pågående ”hovskola” med nya avsnitt som publiceras löpande just nu. Hittills finns 5 faktaspäckade hovlektioner publicerade och fler är påväg. Här får du lära dig allt från hovterori, hovanatomi, till praktisk hovvård. Du kan antingen bli medlem och få tillgång till ALLT material direkt, eller köpa utvalda avsnitt styckvis.
Har du en häst som tycker att det är jobbigt att lyfta benen vid verkning eller hovvård? Kanske rycker den till sig benen, spänner sig, eller har svårt att stå still? Du är inte ensam – och det finns fina sätt att hjälpa hästen att bli tryggare i den situationen.
Här delar jag med mig av mina tankar och erfarenheter kring hur du kan träna din häst till att känna sig lugn och delaktig när du lyfter hovarna – oavsett om du arbetar belöningsbaserat eller inte.
Här verkar jag en islänning. På de mindre ponnyerna får man gå när till deras nivå. Att stå på ett knä bredvid hästen är ibland det bästa för att det ska vara bekvämt för både hästen och hovvårdaren.
🧠 Bygg en positiv association till hovhantering
Belöningsbaserad träning är ett utmärkt verktyg när det gäller att förändra hästens känsla kring hovhantering. Med tålamod och tydlig kommunikation kan hästen ganska snabbt börja associera hovvård med något trevligt. Belöningsbaserad träning kräver hög nivå av precision och timing – så att du faktiskt belönar RÄTT beteende och inte riskerar att förstärka helt fel saker. Ta gärna hjälp av en utbildad belöningsbaserad tränare som hjälper dig på rätt bana direkt. Det kan också vara bra att vara två stycken som tränar när man gör på det viset, eftersom en person behöver ansvara för belöningen medan den andra personen jobbar med hovarna. Det är lättare på det sättet.
Om du är osäker på hur man jobbar belöningsbaserat och inte vill ta ut en tränare så är min rekommendation att du använder dig av kli som belöning istället för godis. Alternativt ”tråkigt godis” som t.ex hö, eller lucernhack.
Men även utan godis, belöningar eller klickerträning kan du komma långt – bara genom att ge hästen tid, vara lyhörd och bygga tillit.
Nyckeln är att låta hästen få upptäcka att situationen kan vara:
Lugn
Förutsägbar
Trevlig
Frivillig
En barfotahäst har också en liten fördel här – du kan alltid sätta ner hoven en stund om hästen behöver vila. Det är svårare att göra om man mitt i skoningen har en sko och söm i handen och ska börja spika. En duktig hovslagare kan säkert lösa det här ändå, men det är lätt att det blir lite mer stress i en sådan situation. Det är lättare att börja träna utan sko och söm i början och bara verka hovarna med rasp eller tång. En del hästar har också EXTRA trauman kopplade till just det bankandet som hammaren innebär. Det finns hästar som har ”låggradig inflammation” i hoven eller är så känsliga i hovkapseln att de upplever både hammaren och raspen som obehaglig – isåfall är en verktång bättre att jobba med i början. (Använg gärna vår nya mini-verktång med enhandsfattning och hovkrats i ett – lätt att hantera när man har reaktiva hästar eller föl att arbeta med och måste vara kvick på handen med hög precision!)
🐎 Var uppmärksam på hästens toleranströskel
En häst som är väldigt reaktiv – kanske rentav rädd om sina ben – behöver extra försiktighet. Här är det avgörande att du lär dig var hästens toleranströskel går: det vill säga den punkt där hästen inte längre klarar av att stå kvar och börjar dra undan benet.
När du tränar, se till att:
Aldrig gå över tröskeln – även om du belönar. När hästen behöver försvara sig och rycka undan sina ben har du gått för fort fram.
Jobba precis under tröskeln – här kan hästen träna sin förmåga att stå ut med det jobbiga, samtidigt som du bygger tillit.
Backa snabbt om du närmar dig gränsen – så hästen får känna att den fortfarande har kontroll och kan lita på dig.
Det här är en grundprincip att bära med sig i all hästhantering, oavsett vilken metod du jobbar med. Det gäller såväl lastträning, som ensamhetsträning. Vi vill inte pressa hästarna över sin tröskel så att de hamnar i fight/flight/freeze -mode. (överlevnadsinstinkterna kickar in och inlärningsförmågan minskar drastiskt)
🦶 Att hålla fast – eller släppa?
Det finns ofta mycket känslor och missförstånd kring huruvida man ska ”hålla fast” en hov när hästen rycker den till sig eller om man ska släppa direkt. Svaret är: det beror på. Du behöver alltid ta hänsyn till varför hästen rycker.
Om du inte känner hästen, eller om du vet att den har tidigare negativa erfarenheter, är det alltid säkrast att låta hästen få tillbaka sin hov varje gång den ber om det – oavsett om det sker med full kraft eller om den bara ”frågar snällt”.
Men! med en häst som du känner väl, och där du vet att ryckandet inte handlar om rädsla utan kanske bara om att unghästen inte riktigt förstått vad som förväntas och den börjar ”vifta” med hoven för att prova vad som händer – då kan du ibland välja att hålla kvar hoven en kort stund. Inte som en kamp, utan som ett mjukt ”vänta lite nu”. När du känner att hästen slappnar av igen och balanserar sig på sina tre andra ben – då släpper du lugnt ner benet. Se också till att ALLTID släppa ner hoven på en sådan häst när den istället väljer att ”fråga snällt”. På så vis bygger du muskelminne och lär hästen att avslappning är det som leder till att hoven släpps. Den lär sig också att den kan ha en tvåvägskommunikation med dig och be dig om att få sin hov tillbaka – utan att rycka den våldsamt ur handen på dig.
En häst som lärt sig denna ”tvåvägskommunikation” och är trygg med att den blir lyssnad på brukar inte ha något behov av att skrika med ”stora bokstäver”. Den vet att du kommer ge tillbaka hoven till den så fort du kan. På dessa kloka hsätar brukar man kunna ha konversation som ser ut såhär:
Hästen frågar snällt om den kan få sin hov tillbaka och att den börjar bli trött. Jag kanske är djupt upptagen med att skära strålen och behöver få bort en flik, och svarar till hästen ”Du får strax hoven tillbaka, jag måste bara skära bort den här lilla fliken först”. Sedan släpper jag ner hoven precis som jag lovade hästen. Resultatet av detta är att hästen känner att den blir lyssnad på, och därför finns det lite mer ”Ta och ge” i samarbetet. Hästen blir på så vis mer trygg och tålmodig med att stå ut och ställa upp även när något känns lite jobbgt. Det här bygger förtroende även i andra situationer där man också behöver att hästen samarbetar fastän det känns lite jobbigt, exempelvis vid andra typer av behandlingar eller undersökningar.
Det är den relationen vi vill åt – där hästen känner sig lyssnad på.
💪 Släpp inte hoven när hästen är spänd – men gör det inte till en kamp
Det här är ett vanligt misstag som många gör utan att tänka på det: man lyfter hoven, hästen spänner sig – och så släpper man ner den direkt. Vad som händer då är att hästen lär sig (omedvetet) att det lönar sig att vara spänd. Det blir ett muskelminne.
Gör istället så här:
Vänta tills hästen slappnar av och ”hänger i handen”.
När du känner att hoven vilar mjukt i din hand, släpp ner hoven som en belöning för avslappning. Prova också att sänka den långsamt till marken för att testa hur mycket avslappning du får. En maximalt avslappnad häst som är balanserad på tre ben och trygg med dig kommer kunna slappna av med hoven hela vägen ner i marken. Målet med min träning är att hästen ska kunna känna avslappning när jag sänker hoven helt ner i marken. Det är ett kvitto på att jag har tillit från hästen, och att den har bra balans i kroppen.
Känn efter – är benet avslappnat? Om inte, lirka lite försiktigt tills du får mjukhet och trygghet innan du släpper.
VIktigt – pressa inte hästen för mycket. Om du vet att hästen börjar rycka med benet ungefär 30 sekunder efter att du lyft upp det, då vet du att toleranströskeln ligger någonstans runt 30 sekunder. Jobba då i 25 sekunders intervaller istället. På så sätt ändras hästens rutiner och associationer och ni bygger goda positiva minnen och associationen är avslappning – inte kamp och spända muskler.
Detta enkla sätt att ”lära ut avslappning” kan göra underverk – både för dig och för hovslagaren.
⚠️ Det är inte alltid mentalt – ibland är det fysiskt
Det är viktigt att inte alltid tolka motstånd som olydnad eller rädsla. Många hästar som har svårt att lyfta benen, särskilt bakbenen, har kroppsliga spänningar eller smärta, exempelvis i ryggen.
Tecken att vara uppmärksam på:
Hästen drar in bakbenen under magen och har svårt att sträcka dem bakåt
Rycker med benen
kastar sig, ”ramlar” eller har svårt att stå på tre ben, verkar vinglig och har svårt med koordination
Verkar stel eller ”låst” i vissa rörelser
Tips:
Håll hoven nära marken om du misstänker att hästen har ont eller är stel.
Anpassa dig efter hästens kropp – inte bara mentalt utan också fysiskt.
När du ska lyfta hoven, hjälp hästen att ställa upp sig på ett sätt som underlättar för den, den kanske behöver en vägg eller en person som stöttar upp den fysiskt.
💬 Avslutande tanke
Att träna hästen att låta sig hanteras vid hovvård handlar inte bara om teknik – det handlar om relation, kommunikation och tillit!
En häst med dåliga erfarenheter kanske först måste få slita sig loss med full kraft – gång på gång – för att upptäcka att du aldrig kommer att hålla fast den på ett hotfullt sätt. Men framförallt så är det viktigt att inte gå så nära hästens toleranströskel att den känner at den måste uttrycka sig med så kraftfulla reaktioner. Det är bättre att ta så små steg fram att hästen inte ens behöver känna behovet att rycka till sig hoven häftigt för att att den är rädd.
Men om den gör det – var inte orolig, det är en fas för hästen att få gå igenom. En rädd häst som tidigare har blivit tvingad och överväldigad kommer att behöva gå igenom en del sådana faser och reaktioner. När du byggt upp mer trygghet, kommer detta minska och sedan kommer nästa steg – där ni kan kommunicera finare. Där du kan börja hålla kvar lite längre, släppa lite mjukare, läsa signalerna tydligare.
Med små medvetna förändringar i vardagen kan du hjälpa din häst att bli tryggare, mer avslappnad och mer samarbetsvillig.
Och som bonus? Din hovslagare kommer att tacka dig. 💛
Har du några bra tips att komplettera med? Jag vill gärna höra hur ni har gjort för att hjälpa era hästar att bli tryggare och bekvämare i hovvårdssituationer. Lämna gärna en kommentar!
🎓 Vill du lära dig mer om hovens funktion, hovvård och hur du kan göra din häst tryggare vid hantering? På Viahov Play bygger vi just nu upp en helt ny hovkurs för hästägare – och du är varmt välkommen att vara med från början.
Du får också tillgång till vårt forum och våra coachningsträffar där vi pratar om allt från hovvård till hästpsykologi och vardagsträning.
Bakhovar med mycket ”tryck” i steget, som gärna vrider sig, och därför vrider av sig och trampar av sig både boots och järnskor i farten…. Med andra ord: En utmaning!
Hans matte tog beslutet att sko av honom i våras för att slippa risken för tappskor under sommaren, och undrade hur det skulle gå att ha ett tungt halvblod barfota med boots i en grushage på dagarna.. eller om ens hovarna skulle hålla ihop för det…. Det var en chansning som visade sig falla väl ut! Läs mer om Claytons hovresa här nedan….
Nummer 1 är en äldre bild från sommaren -23. Resterande bilder är mellan mars -24 till idag (bild 4)Såhär ser vänster bak ut idag 🙂
Vilken hov-resa den här hästen och hästägaren har gjort! 😍 😍 Här kan ni se den fina utvecklingen hos en av mina kunder som jag hjälpte med utprovning av boots tidigare i våras
Detta halvblod hade tidigare problem med att bakskorna lätt vreds/trampades av och lossnade och för att slippa risken med tappskor under sommarhalvåret så tog hans matte beslutet att plocka av honom skorna runtom och testa med boots o barfota runtom istället. Ägaren var lite tveksam till en början och tanken var att endast testa detta under sommarhalvåret inledningsvis för att se hur det går, men eftersom allt gått så himla bra så har han nu fortsatt vara barfotahäst . Hans ägare har lagt ner otroligt stort engagemang för att lyckas måste jag också säga❤️ 💪
Såhär gjorde vi:
Efter avskoningen i våras och utprovningen av Equine Fusion så fortsatte deras ordinarie hovslagare duktiga Emmo Olofsson i Kungsbacka med barfotaverkning med väldigt korta intervaller. De har haft ungefär 3 veckors intervaller och hovarna växer så det knakar! Emmo säger att 2 veckor ibland hade varit mer lagom.
Här är Equine Fusion dojorna! All Terrain Ultra och även Active jogging har använts regelbundet sedan i våras och hästen har ”kört slut” på X antal skor eftersom han är ganska så eh… rörlig av sig! och slarvar bed benen och kan trampa sig själv när han leker i hagen och lyckas slita en del på skorna. Matte har varit hos skomakaren och fått laga lite trasiga söm här och där när han trampat sig på skorna. Men de har gjort sitt jobb ypperligt och skyddad hovarna och han varit fullständigt bekväm med sina goa joggingskor och hjälpt till med hovarnas fina utveckling! ☺️
Jag måste också säga att jag tycker hovslagare Emmo gjort ett kanonjobb med hovarna. För att ge bästa möjliga förutsättningar för att hovarna skulle växa sig starka och fina så har också hans matte köpt bästa fodret och boostat magen med både probiotika och Flourish och höpellets. Jag är övertygad om att det också hjälpt till att få hovarna såhär fina. Att ta på/av joggingskor dagligen och mecka strumpor och fixa med behandling av strålarna har hästägaren lagt ner ett stort jobb på, men det har också gett fint resultat som ni kan se här. Alla strålarna behövde en hel del strålvård eftersom det fanns mkt sprickbildning med svampangrepp i strålen – som ni kan se är borta nu! Hovleran Artimud är superbra till sånt här.
Eftersom hästarna går i grushagar på vår och höst och den här hästen gillar att ”fräsa runt” mycket så har de använt sig av Equine Fusion joggingskor ute i hagen för att skydda mot sultryck på gruset, och för uteritterna så använder de sportiga Evo Boots som vi självklart har individ-anpassat med varmbootsning för att passa perfekt! -Det var vi helt enkelt tvugna till just eftersom den här hästen har ordentligt med ”tryck” i bak-kärran, och en tendens att vrida sina bakhovar rejält så att skorna gärna snurrar på uteritterna. Men vi fick till det superbra med Evo Bootsen och hästägare och medryttare mycket nöjda med skorna och hälsade att bakskorna sitter som en smäck på ridturerna! Evo kan man lita på när det gäller sånt💪
Jag kan också skvallra om att just denna hästen också får bästa toppservice hos @svenskhastrehab regelbundet, så jag är inte förvånad över att de har lyckats bra med hovresan. Allt hänger ihop – hovvård, foder och hästfys! Med ett bra team runt hästen så blir det mesta möjligt 🥰 ❤️
För att Evo Bootsen skulle sitta still på bakhovarna gjorde vi en modifikation med dorsalt fönster och värme-modifiering för att forma skalet ”som en handske” på hoven. Såhär snyggt blev det
HOVRESAN I BILDER:
BIldförklaring: Bild nr 1 visar hur hovarna såg ut innan avskoningen, och sedan hur utvecklingen ser ut fram tills idag (bild 4). Notera förändringen i hovformen, hoven har blivit rundare och de svarta märkena i hoven har försvunnit och hovväggsskadan på vänstra sidan har växt bort väldigt fint så hovväggen är hel och tjock.
Är det förresten någon som vet varför skodda hästar ofta får sådana där blå märken på undersidan hoven? Jag ser det rätt ofta, men aldrig på välmående barfotahovar! 🤔
Jag är lite osäker varför det uppstår, men mina tankar går till ”blånagel” och jag misstänker att det kan vara kopplat till vävnads-död pga cirkulationsbrist, men jag spekulerar vilt nu.. Det vore iallafall inte så konstigt tänker jag, att cirkulationsbrist uppstår där järnet ligger emot och trycker och riskerar vibrationsskador i vävnaden som då växer ut med färgen blå/svart och porös i kvalitet, precis som en klämd nagel kan bli hos människor. Har ni tankar kring detta? 🤔🤔
På återhörande! Hälsningar Anna på Viahov
Fotokredd till Emmo Olofsson 🙏 Tack för att du skickade hovbilderna @emmohovslagare (som ni hittar på Instagram)
Jag har jobbat med en kund vars häst har ganska dåligt utvecklad elastisk puta och är ”tunn” i bakre delen av hoven vilket inte är alls så konstigt eftersom han varit skodd traditionellt (med open heel) under större delen av sitt liv. Detta är ett stort rejält halvblod och med tanke på den vikten och storlek som hästen har så skulle bakre delen av hoven, med brosk, stråle och elastisk puta, behöva vara betydligt tjockare och mer välutvecklad för att kunna stötdämpa alla dessa kilo. Forskning visar(*) att optimal vinkel på själva kronranden ligger på cirka 20-22 grader vilket korresponderar på en ungefärlig hovbensvinkel på 4-6 grader inuti hovkapseln.
Nedanstående bild visar att vinkeln i kronranden är mätt till cirka 28 grader. Med en såhär brant vinkel på kronranden så indikerar detta att hovbenet inte är i positiv lutning utan kanske är markparalell eller till och med i negativ lutning, och det ger enorma påfrestningar på hela nedre benet och innebär en hög skaderisk för hästarna.
Om man kan sänka tårnas höjd vid verkning så kan detta givetvis göra stor skillnad i bekvämlighet för hästen och något som uppmuntras! Men det får ju inte ske på hästens bekvämlighet och tyvärr så är också ofta sulan tunn på den här typen av hästar och därför vill man vara försiktig med att tunna sulan.
Man kan också se på bilden om man zoomar in den att hornrören i bakre delen av hoven har en väldigt understucken vinkel, dvs de växer mer framåt och det indikerar svagt trakthorn och understuckna trakter som fått fel vinkel i sin tillväxt redan från kronranden. Det i sig är också en indikation på svagt utvecklat brosk i bakre delen av hoven. Ser ni också att hans ”periople” alltså det tunna hudliknande ”nagelbandet” som går mellan kronrand och hov – breddar sig betydligt längst bak i trakterna och liksom ”dras neråt/bakåt” in mot strålen? Man ser det tydligare när man lyfter upp hoven:
Det här är lite av en deformation av brosket innanför trakterna kan man säga. Det ska inte se ut såhär på en välutvecklad och stark hov. En hov med starka bakre strukturer ska vara betydligt tjockare här i bakre delarna och ska inte ha den här formen på ballarna. Ballarna på en mer hälsosam hov tar helt enkelt större plats och är inte indragna under hoven på det här sättet. På nedanstående bild ser man tydligare, att ballarna är tunna, och ”v-formade” som om de har dragits in under hoven och hårlinjen är ganska långt ner. Det är mycket vanligt hos hästar som gått skodda länge med traditionella ”open heel” järnskor.
Strålen är också angripen av röta i mitten och är uppluckrad, vilket också är ganska vanligt på hovar som har sämre utveckling på sin elastiska puta och brosk. De har sämre tålighet mot röta. Kanske på grund av sämre cirkulation i hela bakre delen av hoven.
Underutvecklingen av de bakre delarna av hoven har gjort att vinkeln på hoven har blivit alldeles för låg, den ligger i riskzonen för NPA – (negative palmar angle) en markparalell eller t.om bakåtbruten vinkel på hovbenet som kan utläsas via röntgen. Det här beror ju på att elastiska putan är för tunn, och även strålen (strålen är ju den yttersta delen av elastiska putan) är för tunn, och att trakterna är för svaga och ”orkar inte” växa mer rakt nedåt, utan växer istället framåt inunder hoven.
Ett annat symptom på att hästen har NPA, förutom vinklarna på kronranden, och den deformerade trakten – är att hästen tålandar på hårt underlag – ett tydligt tecken på obehag i den bakre delen av hoven som gör att hästen ogärna vill sätta in den först vid isättningen på hårda underlag. Detta innebär problem för hela rörelseapparaten.
Det som är positivt med den här hoven är att strålen har kontakt med marken! Både stråle och sidostrålfåror behöver nämligen stimulans och tryck från underlaget för att kunna utveckla starkare brosk och elastisk puta över tid. När trakthalvorna ”gymnasisterar sig” genom rörelse och därigenom får ”flexa” uppåt-neråt så stimuleras hovbrosket – och det ger signaler till dem att växa sig tjockare och starkare. Detta ihop med rätt verkning kommer också göra det möjligt för trakthornet att ”resa sig” och blir starkare! Det här är såklart mest potent på unghästar och föl – men det finns också potential för vuxna hästar att få en bättre bakre del av hoven med betydligt tjockare ballar och stråle som följd, samt också ett starkare trakthorn som växer mer nedåt, istället för framåt. Och det är själva poängen med att hålla på med barfota-rehab överhuvudtaget – för att ge hoven en chans till återhämtning och uppbyggnad och räta upp kollapsade trakter!
Men! Det finns ett stort problem här som tyvärr många inom hovbranschen missar när de utövar barfota-rehab och det är att hästen kanske har såpass ont i bakre delen av hoven att den väljer att tålanda! Åtminstone på det hårda underlaget. Detta betyder att hästen avlastar både trakt och stråle och belastningen till hoven kommer inte att ske på rätt sätt! Det är ju framförallt de BAKRE delarna som behöver belastas – och när hoven möter underlaget tå-först så kommer istället trakterna att klämmas och man riskerar att trakterna blir trånga istället och mer underutvecklade. Det kan bli en ond cirkel av det hela! Det är därför av yttersta vikt för en snabb och effektiv rehabilitering att isättningen sker med TRAKT först. Detta ska inte nödvändigtvis kunna ses tydligt för ögat – men det ska vara väldigt tydligt när man filmar i slow-motion!
Tå-landningen gör hästen för att minska smärtan i bakre delen av hoven. Man kan tänka sig att det gör ganska ont att landa med trakten först på hårt underlag om det är dålig uppbyggnad bakdelen av hoven, där egentligen hovens viktigaste stötdämpnings”kudde” ska sitta och ta emot smällarna.
-Tänk dig att du dessutom går med klackskor – fastän klacken sitter inte under hälen på dig, utan under tårna. Som att gå i ständig ”uppförsbacke” hela tiden. Det är därför det är så viktigt med en kort verkningsintervall och att vara noga med att tån aldrig får bli för hög eller för lång, för då blir ju vinkeln ännu värre.
Kilsulor kan vara skönt för vissa hästar att få under trakterna för att komma upp lite i vinkel! Man kan lägga ner dem i bootsen om man vill. Men det är inte alls nödvändigt att alltid använda kilsulor! Vi har experimenterat en del med detta och det verkar faktiskt som att det som är absolut mest viktigt för att den här typen av hästar ska bli fullt bekväma i sina trakter, och vilja traktlanda igen – det är att de får MJUKA, STÖDDÄMPANDE sulor under HELA hoven! Det ska alltså helst vara sulor som ”fyller upp” lite i deras strålfåror så att de får en större bäryta. Är hästen extremt öm i trakterna och har extrema vinklar, så kan såklart kilsulor också vara på sin plats, men det är som sagt oftast överflödigt om man har bekväma mjuka boots med mjuka sulor
Om man ändå vill ha kilsulor så finns det lite olika alternativ. Jag tror att det är viktigt med mjuka kilsulor, alltså de ska ge en viss svikt och inte vara stumma och rigida. Alternativt så får man lägga något mjukt mellan kilsula och hov som ger support. Ett bra exempel på en bekväm kilsula är Cloud Pads. Den är rätt så tjock så det är svårt att passa in den i en Equine Fusion sko men det KAN gå! Eller så tar man Sole Mate Therapeutic Hoof pads och formar till dem själv. Så gjorde vi på bilden nedan, och de lades ner i Equine Fusion bootsen och fick bra plats i skorna: (de komprimeras fort och måste bytas ut ofta, så inte väldigt kostnadseffektivt..) De bästa sulorna för den här hästen har istället varit mjuka sköna Comfort Pads 12mm. Jag kan också nämna att Equine Fusions boots är så mjuka i sig själv att man normalt sett inte måste ha några sulor alls!
Så här såg det ut vid landningarna i stallgången. Jag filmade hästen vid skritt, i slowmotion för att se hur landningarna såg ut. Men även utan slowmotionkamera så var det övertydligt att hästen tålandade.
Såhär såg landningarna ut efter 5 minuter när vi hade satt på hästen sina Equine Fusion All Terrain Ultra skor med mjuka iläggsulor:
Hästen tålandade kraftigt på framhovarna och landade plant på bakhovarna innan vi satte på Equine Fusion skorna. När dojorna hade kommit på så blev det en enorm skillnad på framhovarna som fick tydlig traktlandning, och bakhovarna fick också lite mer tydlig traktlandning jämfört med innan.
Den här hästen använder sina Equine Fusion boots ute i hagen varje dag, för att stärka upp sina hovar, stimulera sin hovmekanism, sin elastiska puta och hovbrosk och bygga upp starkare hovar över tid. Det är tydligt att han gillar sina gympadojor! De är också helt oumbärliga eftersom deras stora vinterhage är hårdgjord och uppgrusad och hästarna leker och far omkring väldigt mycket. Skorna har fått tåla mycket stryk och har gått sönder ett par gånger då detta är en ”sprattelhäst” som gärna trampar sig själv när han leker men detta har trots allt funkat superbra ända sedan i vintras då de började använda sina skor. Hans matte har varit väldigt duktig på att sköta hovarna, vårda strålarna och bootsen, byta sulor, och även åka till skomakaren ett par gånger för att laga sömmar som blivit söndertrampade när hästarna har lekt och busat i hagen. Det är sånt som kan hända när man har skor på för hagvistelse såklart.
De har också skaffat sig en uppsättning med Evo Boots för ridningens skull, eftersom hästen tränas regelbundet både av hästägare och sina medryttare. Eftersom han har en tendens att vrida sina bakhovar rejält på uteritterna när han ska ta i så har inte Equine Fusion bootsen funkat optimalt för detta eftersom de satt sig snett på bakhovarna. (Tidigare brukade han också dra av sig och få tappskor, så bakhovarna har alltid varit en utmaning för den här hästen även med järnskor på!). Men med Evo Boots så är det inga problem även om man har en ”twister-häst” med mycket tryck i bakkärran!. De är varmbootsade för att sitta perfekt och är en modern sportsko som sitter som ett smäck! Vid ridning på ridhusunderlaget så tränar han helt barfota.
Fick öppna ett ”dorsalt fönster” i tån på dessa för att de ska sitta bättre och hålla emot viss rotation i steget. Funkar bra!
Planen är att försöka fortsätta låta den här hästen få gå barfota med boots som stimulerar och tränar upp hovarna så att de blir starkare, samtidigt som de får en chans att växa ut starkare horn. Om/när hovarna blir så starka att de kan gå mer barfota så kommer de såklart att få göra det också. När hovarna har fått vara oskodda under en längre tid så kanske hans ägare kommer att sko honom igen, men då kommer hovarna att må så mycket bättre, och förhoppningsvis ha fått både bättre vinklar, och form på trakterna! (hoppas på att jag kan visa upp hovarnas resultat här igen senare, när de varit barfota under en längre tid)
Det är viktigt att känna till att traditionell skoning utan stråltryck tyvärr riskerar att leda till att hästarna får såhär dålig form på trakterna och ballarna, eftersom hoven är designad för att möta underlaget med HELA sin hov, och inte bara med de yttersta kanterna. När man skor en häst med ”open heel” järnskor av ridhästmodell så höjer man upp strålen en bra bit från marken, och den kommer då att leta sig nedåt i samband med genomtrampet och då skapas ”V-formen”.
Strålen/Ballarna behöver ha ett mottryck för att inte ”ramla ner” under hoven, och de behöver ha mycket rörelse och stimulans på fast underlag för att kunna träna upp starka tjocka hovbrosk, som i sin tur bildar en stark hovvägg! (Värt att tillägga här är också att järnskor är rigida vertikalt! – dvs de tillåter inte trakthalvorna att flexa uppåt-nedåt vilket då hämmar brosket från att ”jobba” på rätt sätt.) Och det är just därför som barfota (eller flexibla skor) ger så mycket starkare hovar – bara de traktlandar som de ska och rör sig bekvämt!
Bekvämlighet och traktlandning kan inte tjatas tillräckligt mycket om! Dessa saker är verkligen A och O. Och det är därför som jag anser Equine Fusion vara ett så otroligt bra rehab-stöd för den här typen av hovar/hästar!
Equine Fusion är by far den mest stötdämpande och mest bekväma joggingskon på marknaden idag, tack vare den unika patenterade sulan! Det finns dessutom studier på denna sula gjorda i samarbete med Lars Roepstorff från SLU, med slutsatsen att Equine Fusions sula är överlägsen i stötdämpning på alla under – från ridbana till grusväg. Det är just därför jag valt att jobba med dem som grossist i över 10 års tid nu och hittills inte hittat en enda sko som är lika pålitlig och funkar till både allround-ridning och rehab. Läs gärna mer om dessa intressanta testerna på Equine Fusions egen hemsida!
Har du också en häst som du tror att detta skulle vara ett bra alternativ för? Ta då kontakt med mig via Onlineservice på Viahov.se så hjälper jag dig hitta en bra lösning åt dig och din häst! Jag kollar hovbilder och tar ställning till vilken storlek och modell som blir bäst och kan också ge tips för hovvården och berätta vad jag ser på hovarna. Självklart kan jag också bolla idéer direkt med hovslagare eller hovvårdare.
Vi erbjuder nu också möjlighet att provhyra dessa boots för att testa skorna en vecka. Läs mer under ”hyra & prova” på hemsidan. Letar du efter bootsutprovare så finns det också en lista över anslutna återförsäljare på vår hemsida Viahov.
Viahov söker efter engagerade hovslagare runtom i hela Sverige som vill bli återförsäljare på dessa skor – både på Evo Boots, och även Equine Fusion Boots – då vi önskar att fler hästar kan bli hjälpta på plats ute i stallet för utprovning och ”varmbootsning” av kompetent yrkesfolk. Ta kontakt med oss vid intresse så hjälper vi dig att komma igång med detta!
På återhörande!
Hälsningar Anna på Viahov
(*)forskningen jag hänvisar till är den som Brian Hampson och Chris Pollitt gjort på förvildade tamhästar i Australien
Det händer titt som tätt att jag blir kontaktad av desperata hästägare som hamnat i en återvändsgränd när deras hästars hovar bara blir sämre och sämre, och problem med tappskor ökar, samtidigt som deras hovslagare inte riktigt klarar av att hantera problemet och har kört fast. (en del erkänner det själva och avtackar sig den kunden, och en del fortsätter att kämpa i motvind även om det är uppenbart att ingen lösning är i sikte)
Precis det här hände mig nu i veckan. En ny hästägare hör av sig och situationen har blivit ohållbar. OBS! Bilderna jag valt ut till den här artikeln är INTE på just den hästen. Det är bara exempel på ”dåliga hovar” i olika former. Om jag ska vara ärlig så såg det faktiskt mycket värre ut på den aktuella hästen – med nästan genomgående sprickor, ”stressränder” på hovväggen och snedheter och utflytningar. Men bilderna ni ser här bra exempel på hur det kan se ut när det är på väg att gå åt fanders, innan situationen har blivit totalt ohållbar. Det kan se ut ganska halvtaskigt rätt länge, och en del av de hästarna blir successivt sämre om man inte bryter den onda cirkeln medans en del fortsätter att bara vara ”halvtaskiga” om ingen förändring görs. (och sanningen är att det inte är en ovanlig syn i svenska stallar)
Blanka och välpolerade, men sorgligt understuckna hovar med fel vinklar. Tyvärr en vanlig syn hos många hästar idag. Såhär ska det helst inte se ut.
Man kanske tror att lösningen ligger i att rekommendera en ”duktig hovslagare” och för all del! Det är ju såklart jätteviktigt att ha en ”duktig hovslagare”. Men vad säger man till en hästägare som faktiskt redan har gått igenom några av regionens mest erkända och duktiga hovslagare, och även varit på klinik och skott sin häst, men fortfarande står och stampar på ruta ett efter flera års kämpande och skorna vägrar sitta kvar på hoven? – då är inte svaret längre så himla enkelt! Jag förstår fullständigt väl varför fler och fler hästägare faktiskt tappar förtroende för både veterinär och hovslagarbransch när det ibland känns som det är ett lotteri att hitta rätt hjälp och hamna på rätt bana med sin häst. Det ska inte vara ett lotteri tycker jag. Det ska vara förutsägbart. Men hursomhelst ser inte verkligheten ut så, eftersom kvaliteten är ”ojämn”, och vad man ska göra åt det har mer med politiken och utbildningsväsendet att göra och kanske det behöver ställas högre krav på hela utbildningssystemet? Vad vet jag.. Det är inte detta jag tänkte dela med mig idag.
Hästen vi ska prata om nu har tidigare skotts på klinik med diagnos sulläderinflammation längre tillbaks i tiden, men har alltjämt haft problem med sprickor, dålig hovkvalitet, sömmar som inte sitter och tappskor var och varannan vecka. Och såklart ömfotad när tappskon ryker. Det har funnits några sätt som funkat halvbra, men inget har gett långsiktigt bra resultat. Hovslagaren har nu sagt upp sig och vill inte längre sko hästen (vilket är förståeligt med tanke på situationen), och ingen långsiktigt hållbar lösning finns i sikte. Det känns lite hopplöst alltsammans och jag förstår att man som hästägare blir väldigt vilsen i en sådan situation. Jag vill dela med mig av de råd, stöd och tips jag brukar ge till hästägare som hamnat i den här situationen för jag vet att ni är många som hittar hit till bloggen i ert sökande efter svar på hur man ska hjälpa sin häst med hovarna när det börjar gå utför.
Så här kommer mina synpunkter på hur du kan tänka om du sitter i en liknande sits som den här hästägaren:
I det här läget så ni befinner er så handlar det högst troligtvis till mer än 50% om näringsmässiga obalanser och mage/tarm-relaterade problem. Om hästen har problem med sitt näringsupptag så leder det ofta till att hovarna får lida allra värst, eftersom det är så många ton tryck som belastas på en så liten liten del av hästen. Om hovarna inte får rätt näring och kroppen inte mår bra så drabbas tyvärr hovarna mycket av det, och att få skor att sitta kvar kan bli ett bekymmer. Det går inte att ”verka bort” problemet och specialskoning kan bara maskera symptomen, men inte ta bort grundproblematiken. Att hästen har haft sulläderinflammation tidigare, det tyder på att något inte stämmer med hästens kropp. En häst får inte bara sulläderinflammation utan grundorsaker. Om den inte har överbelastat sina hovar något extremt mycket – så sitter oftast orsaken i hästens kropp. Jag ser tyvärr många hästar med nedsatt hälsostatus som går runt med ”låggradig” inflammation och det syns tydligt och väl i hovarna. De får ofta blåmärken, och röda fläckar i lamellranden, drabbas lättare av sprickor och röta och separationer i hoven.
Det som gör det hela ännu värre, är att järnskor har en tendens att tyvärr försämra blodcirkulationen i hoven, vilket gör hovarnas läkningsförmåga och förmåga att ”Hålla ihop sig” ännu sämre och man jobbar i motvind. Därför är det fler och fler hovslagare och hovvårdare som numera jobbar med ”barfotarehab”, dvs man tar bort järnskorna och använder andra alternativ istället, som gynnar mer cirkulation och hovmekanism i hoven. Det gör läkningsprocesen snabbare. Där finns det många olika alternativ såklart och jag använder mig oftast av hovboots, och ibland limskor (men ska erkänna att jag försöker undvika limskoning just pga att det är så giftigt och cancerframkallande att andas in ångorna medan man jobbar med det. Så eftersom det är hälsovådligt för oss som ska montera på dem så försöker jag hitta andra lösningar i första hand istället). Det finns ockå alltid en risk att limmet gör hovväggen mer skör och spröd. Sen är det också lite fler risker med limskor – det är stor risk att man får tappskor där också, speciellt om man har en häst som leker och trampar sig själv mycket i hagen – och då finns det risk att limmet drar med sig stora delar av hovvägen och den fläker sig ännu mer. Samma risk som med spikade skor alltså, att hovarna kan gå sönder när de tappar skorna… Så jag är av den övertygelsen att man försöker ha hästen barfota med boots i så stor utsträckning som det går, för att slippa de riskerna.
Som hästägare måste man alltså vara inställd på att den här rehabiliteringen ska ske på hela hästens kropp, inte bara på hovarna. Det kommer ta längre tid och kosta mer än ”vanlig skoning”, och krävas mer jobb. Ställa om foderstaten är nästan alltid nödvändig eftersom hästen troligen har en låggradig inflammation (eller belastning på kroppen åtminstone) som man måste häva (och hitta grundorsaken till). Man måste också vara inställd på att det kan ta upp till ett år innan hovarna börjar se fina ut igen och tål belastningen som en vanlig järnskoning innebär. Under ett års tid kan man behöva använda sig av olika specialbeslag som t.ex då hovboots, eller limskor eller wraps. Det är betydligt mer jobb att använda hovboots som ska tas av/på, rengöras osv.. Men det hjälper hästen i längden att få hovarna i fint skick snabbare.
Med rätt insatser både i form av foderbyte, och åtgärder på hovarna, så börjar man se resultat och kan successivt öka kraven på belastningen som hovarna ska tåla. Jag (och många andra hovvårdare) har hjälpt flera hästar till bättre hovar på det här sättet genom ”alternativa beslag” så jag är i regel ganska positiv till att det oftast går att få dem i betydligt finare skick!
Men det här med tävlingar kanske måste pausas under en tid medan man gör första stadiet av den här hovrehaben dock. Man kan inte räkna med att hästens tävlingskapacitet är på toppnivå när hovarna ser ut såhär. Jag kan trösta med att det iallafall är en övergående fas och inget permanent! Tävlingsbanan finns kvar 🙂
Nackdelen med boots är att man inte kan tävla i ALLA grenar, men jag tror hoppning är lite av en gråzon därför det finns jättemånga domare som har godkänt dem på tävlingar efter att folk har frågat. De tolkar nämligen reglerna olika. Boots är godkända enligt FEI:s standard. I Sverige har de gjort reglerna svårtolkade, vilket gör att det saknas konsensus kring det.
I dressyr får man inte ha boots tyvärr. Men om man har enstaka tävlingar så kan man även sätta på limskor tillfälligt inför tävlingen och sedan ta av dem efteråt om man vill tävla i dressyr. Jag tror man ska försöka undvika att sätta sömmar i väldigt trasiga hovar hursomhelst. När hovarna blivit starka nog behövs det sällan boots på dressyrbanorna, som oftast har ett snällare underlag. Samma sak gäller också hoppning på fiber. Med bra hovar behövs det sällan några skor på den typen av banor. Det är vägen dit som kan vara lite snårig, och då får man hitta kompromisser och andra lösningar under tiden.
Jag har haft ganska fullt upp med att driva mitt företag Viahov sista åren och tyvärr inte hunnit jobba så mycket med hästar som jag hade önskat, men nu när mitt lager har flyttat till Göteborg och jag fått lite mer hjälp att sköta allt, så hoppas jag under hösten få mer tid och möjlighet att ta emot fler hästar på min hovverkstad i Kinna för hjälp på plats. Jag högprioriterar de kunder som är i svåra situationer och haft svårt att hitta rätt hjälp. Jag har också god kontakt med andra hovvårdare och hovslagare som jag kan ta hjälp av vid saker som är utanför min egen expertis. Teamwork är bra att ha!
Här har jag ju både boots och foder och andra hjälpmedel på plats. Jag kan hjälpa till med regelbunden hovvård och utprovning av boots för de som kan komma hit med sin häst. Limskoning är något jag funderar på att också göra mer av (har som sagt begränsat mig lite där) Är du intresserad av att boka in ett besök under hösten så anmäl dig här
Och jag har dessutom ett brett nätverk av kollegor och ”VIP”(Viahovprovare) som jag också kan rekommendera runtom i landet för dig som söker hjälp. Här hittar du dem
Den viktigaste åtgärden jag kan hjälpa hästägare med handlar dock om kompetensutveckling! Och det är just för att det är helhetshälsan hos hästen som är så otroligt grundläggande för att uppnå en bra hovstatus på hästen! Allmänhälsan, immunförsvaret, hud/hårrem och hovar är tätt sammankopplade med varandra och hovarna är en av de tydligaste signalerna som kan skvallra om nedsatt hälsa. Så om din hovslagare säger till dig att du behöver åtgärda foderstaten – så ska du ta hen på allvar! Hovslagare ser mer om din hästs inre hälsa än vad många andra gör. Hovarna ljuger inte. Så mitt bästa tips för kompetensutveckling är att du läser på och studerar mer om vad du ska mata din häst med för att den ska få toppstatus på hovarna. Jag samarbetar med Eqvital och rekommenderar deras kurser! Följ denna länk så hittar du dit! (finns både gratis och betalmaterial)
Vill du ha mer gratismaterial så följ gärna bloggen och gräv ner dig i artikelbiblioteket här där du hittar mer råd och tips på hur du kan hjälpa din häst till bättre hovkalitet. Jag har skrivit många artiklar om detta sedan flera år tillbaka! Använd sökfunktionen eller ”etiketter” längst ner på sidan.
Idag hade jag ett nytt samtal med en erfaren hovslagare, som funderar på att växla över till mer bootsutprovning för att dels spara lite på ryggen (det är väldigt hårt belastande att sko med järn), och dels för att gynna hovhälsan och få in mer barfotakunder.
Men hovslagaren var märkbart trött och frustrerad efter en lång seg vinter med mycket hovproblem i kundkretsen. Det hade varit allt från tappskor till strålröta, hovbölder och annat. Därför dök en viktig fråga upp under samtalet:
Hur motiverar vi hästägare att engagera sig mer aktivt i sina hästars hälsa och välbefinnande?
Det som som verkligen tyngde på, för denna hovslagaren, var den bristande viljan hos vissa hästägare att göra förändringar i sin hästhållning, trots tydliga rekommendationer för att främja både hov- och hästhälsa på lång sikt. Jag vet att det är många andra hovslagare som känner igen er i detta. Jag har pratat med flera om detta genom åren.
Ett klassiskt exempel är när en hästs hovkvalitet försämras på grund av näringsbrist och/eller mage-/tarmproblem. Trots hovslagarens insiktsfulla rekommendationer, som att tillföra mineraler, probiotika, ta bort den från gräset, minska socker/stärkelse i fodret, motionera hästen, dränera hagen bättre, eller att regelbundet tvätta och desinficera strålen för att förebygga hovröta, möter man ibland en mur av ointresse eller tröghet hos vissa hästägare. Denna brist på engagemang kan vara utmanande och påverka även hovslagarens motivation och arbetsglädje på sikt.
I samtalet med hovslagaren framkom en tydlig oro över att många hästägare inte till fullo förstår vikten av hovhälsa. För många av dem verkar det vara tillräckligt att hovslagaren ”fixar hovarna” var 7 vecka utan att de själva behöver involveras. Att de kratsar hovarna är nästan för mycket begärt. Men hästhälsa är mer än så; det kräver ett partnerskap mellan hovslagare och hästägare, där båda parter aktivt deltar i att upprätthålla en god hov- och allmän hälsa.
Jag vet också att de flesta av Viahovs följare INTE tillhör just denna kategori hästägare och att de flesta hästägare som vänder sig till en hovvårdare inom barfota-segmentet redan är ”investerade” i tanken att själva engagera sig för hovarna. Mina egna kunder inkluderat! Jag är evigt tacksam för mina hovkunder som går ”All In” på hovarna och det som jag föreslår för att hjälpa hästen. Ni vet vilka ni är 🙂 Så detta gäller såklart inte alla hästägare utan bara en viss typ. Jag ser också lyckligtvis en ny växande trend hos hästägare att fler och fler engagerar sig för just hovhälsan och vill lära sig mer, och det är positivt såklart! Men det finns olika typer av hästägare, och som hovslagare så har man ju ofta tagit på sig rollen att serva och hjälpa alla som behöver verkning eller skoning, oavsett inriktning.
Men mitt råd till denna hovslagare och även till er andra som sliter med detta, är att hålla en mer selektiv strategi i urvalet av kunder och att fokusera på att hjälpa de hästägare som visar en genuin vilja att ta emot och implementera råd för sina hästars välmående. Detta kommer att leda till en win-win-situation för både hovslagare och hästägare. Om man åtminstone ser till att fokusera mest på den typen av kunder, så kommer det förhoppningsvis att ge så mycket positivitet och inspiration tillbaka att man orkar med de där få procenten som prövar ens tålamod mer. Jag vet att det finns fall där man måste utöva ”goodwill” och faktiskt hjälpa hästar vars hästägare kanske har det lite svårt. Det må så vara att några sådana får lov att slinka med.
Men tänk på att försöka prioritera hästägare som har intresse och resurser att hjälpa sina hästar. För det föds en stark positiv spiral av att både ställa krav och erbjuda hög kvalitet på sin hovvård och service. Det som händer när man sätter gränser och ställer krav, det är att förmågan att erbjuda hög kvalitet och service ökar! Det som då händer är att hästarna mår bättre, och när hästen mår bättre, så mår också både hästägaren och dess hovslagare bättre. Vi mår bra av att få se att det vi gör – gör skillnad på riktigt, och att saker och ting rör sig framåt. De flesta av oss börjar ju faktiskt jobba med hästar och hovar för att vi älskar hästar och vill se dem må bra. Det är en del av lönen i ett gott arbete!
Vidare diskuterade vi också min idé att rusta upp hovslagarens ”verktygslåda” med ännu fler resurser för att stödja de hästägare som är redo att ta ansvar för sina hästars hov- och allmänna hälsa. Genom att betrakta sig själva som mer än bara hovslagare, utan som mobila hälsokonsulter och återförsäljare av hästhälsoprodukter, kan man erbjuda en mer omfattande service och stödja hästägare i deras strävan efter starka och friska hovar. Det ska vara enkelt för hästägare att följa våra råd och tips! Du kan hjälpa och serva dem mer genom att också erbjuda försäljningen av produkter direkt från bilen.
De bästa hovslagarna är de som inte bara erbjuder skicklig hovvård utan även fungerar som resurser och rådgivare för hästägarens behov. Genom att erbjuda produkter som Flourish, probiotika, Hoofstuff, Artimud, Strong Horn, Fytomin, Proferm och andra kvalitetsprodukter för hov och hästhälsa, kan hovslagare skapa en unik och värdefull service för sina kunder. Att erbjuda dessa produkter direkt till hästägare under regelbundna hovbesök är inte bara praktiskt utan också ett uttryck för en äkta omtanke om hästens välmående. Som återförsäljare hos Viahov har du rabatt på stora delar av sortimentet och kan på så vis erbjuda vårt sortiment till dina kunder. Men självklart så kan du också beställa direkt från vissa av våra leverantörer som hjälper dig att fylla din ”mobila butik”. (Förutom Equine Fusion och Evo Boots som vi är svenska grossister för. Dessa varumärken köper du genom oss)
Slutligen är det viktigt att fortsätta diskutera och reflektera över hur man som hovslagare kan främja hästägares engagemang för hästhälsa. Genom att bygga starka partnerskap och erbjuda en omfattande service kan hovslagare spela en avgörande roll i att säkerställa starka och friska hovar för hästar överallt.
Hur hanterar ni andra hovslagare denna utmaning? Dela gärna era erfarenheter och bästa praxis i kommentarerna nedan!
I nästa inlägg kommer jag att dela min uppdaterade nya checklista för hästägare som vill ha mina bästa råd för att bygga starkare hovar Jag kommer dela med mig av min rådgivning som jag brukar ge mina egna hovkunder. Stay tuned.
Hälsningar Anna på Viahov
Anna på Viahov med fina hästen Clayton. Han tillhör en hästägare som bryr sig mycket om hästhälsa och hovhälsa och gör allt för att ge sin häst det bästa 🙂
I dagens inlägg ska vi fördjupa oss i den fascinerande resa som Jenny och hennes häst har genomgått när det kommer till hovhälsa. Detta är en berättelse om hängivenhet, utmaningar och strategier för rehabilitering.
”Bockhoven”
Jennys häst har en tydlig tendens till bockhov på höger fram, och Jenny har ägnat de senaste tre åren åt att göra sitt bästa för att förbättra situationen. Hovarna såg verkligen inte bra ut när hästen först kom till Jenny. Hon har själv varit på god väg att bli färdigutbildad till professionell hovvårdare och verkar sin häst själv, men har inte kommit dit riktigt ännu. Så hon har tagit emot rådgivning utifrån för att hjälpa sin häst. Efter rekommendationer från en självutnämnd expert(inga namn nämnda) inom området som ofta förespråkar att sänka trakten, som en slags ”generallösning” på alla hovproblem, så försökte Jenny sänka trakten på bockhoven efter dessa råd, under en längre tid. Men efter att hästen till slut fick en senskada på det benet, ändrade Jenny strategi och blev mer restriktiv med traktsänkningen för hon tyckte inte det kändes rätt att försöka sänka den så mycket som hon blev rekommenderad och hästen kändes obekväm med detta.
High Low Syndrome och Traktlandningens Betydelse Hästen lider av det som oftast kallas ”High Low Syndrome”, där ena hoven har en lägre trakt och är något mer understucken, medan den andra har en högre trakt. Jenny har noga övervakat traktlandningen för att upprätthålla balans och skapa bekvämlighet för hästen. Att vara uppmärksam på hur hästen traktlandar är avgörande för framsteg och långsiktig hälsa. Om man sänker trakten för hårt kan det nämligen resultera i att hästen inte längre vill traktlanda och den bli obekväm, eller t.om skadar sig som i detta fallet.
Rehabilitering och Uppbyggande Träning För hästar med liknande utmaningar krävs ofta fysioterapi för att återställa hovhälsan. Jenny har valt en holistisk väg med rehabilitering och uppbyggande träning. Strategin inkluderar träning av core-muskulaturen, avslappning och lyftning av bålen. Att involvera kunniga equiterapeuter och equifysioterapeuter och experter som kan ge råd om uppbyggande träning, är en viktig del av helhetsbilden för hästens hälsa och Jenny ger hästen massage, tar ut kiropraktorn regelbundet och ger sin häst bra foder, förutom att hon också tränar uppbyggnade med sin häst.
Limskor för Hovhälsa Jenny har tagit ett intressant steg genom att använda limskorna Easyshoe Versa Grip Octo skor från Viahov på framhovarna, som hon har limmat fast själv, vilket resulterat i ett längre steg. För bakhovarna överväger Jenny liknande skor för att främja en sund hovlandning.
BTMM Metoden och Holistisk Vård Jenny har engagerat sig i BTMM metoden (Balance Through Movement Method) och praktiserat den under ett års tid. För er som studerar hästhälsa kan detta vara en metod värd att utforska närmare. Jag brukar ofta rekommendera den metoden för hästar som har spänningar, dålig hållning, dålig överlinje och som har problem med traktlandning. Jenny betonar också vikten av regelbunden massage, kiropraktorbesök och en välbalanserad kost för att skapa en omfattande vårdplan för hästen.
Kissing Spine Diagnos och Rehabilitering När Jennys häst fick en senskada 2022, rehabiliterade hon mestadels och våren 2023 sökte hon veterinärhjälp då hästen verkade må dåligt vid ridningen. Det diagnostiserades att hästen hade mild Kissing Spine i ryggen och fick åtta sprutor i maj samma år. Jenny har rehabiliterat hästen med hjälp av BTMM sedan dess och sett imponerande förändringar. Bilder skickade av Jenny visar hästens utveckling genom BTMM, vilket hon beskriver som magiskt. Jenny understryker vikten av att rannsaka sig själv som hästägare och att ibland ta ett steg ner från ridningen för att bygga hållbara hästar.
Jennys resa är en verklig övning i tålamod och engagemang. Hon har lagt ner mycket tid och energi på att hjälpa sin häst, och det erbjuder oss alla en tankeställare om vikten av att prioritera hästens välbefinnande och att skapa långsiktiga, hållbara relationer med våra fyrbenta vänner. Det tål också att påminnas om att man ska ta alla hovvårdsråd från ”självutnämnda experter” med en nypa salt! Använd din egen magkänsla när du tar beslut om din häst, och låt dig inte bli svept iväg av att någon pratar ur sin auktoritet eller låter övertygande. Ödmjukhet kommer alltid vinna i längden och till syvende och sist är det hästen vi behöver lyssna på. För att lyssna på sin häst krävs ödmjukhet och empati. Att alltid sänka trakten och korta tån är inte en generallösning som funkar på exakt alla problem, precis på samma sätt som att sko hästen med järnskor inte heller är en generallösning som fixar och löser allt. och ibland måste man känna efter vad som är bäst för hästen. Man behöver ta hänsyn till individen och ge holitisk vård som tar hänsyn till hela hästen. Hästarna är våra bästa lärare om vi är ödmjuka nog att lyssna på dem. Bilderna nedan som visar utvecklingen i hästens hållning och uppbyggnad är ett tydligt kvitto på att ni är på god väg åt rätt håll. Tack Jenny för din berättelse om din häst och keep up the good work! ❤️
Hästens hovar är fascinerande och komplexa strukturer som påverkar hela hästens välbefinnande. Begreppet Centre of rotation, ”CoR” används flitigt inom hovvårdsbranschen. Nu ska vi demystifiera detta och jag ska förklara och bryta ner detta koncept på ett enkelt sätt för alla hästägare därute! Vad är Centre of Rotation?
CoR, eller ”rörelsecentrum”, är som ett osynligt nav där hoven roterar när hästen rör sig. Tänk på det som den punkt där hoven ’svänger’ och anpassar sig till markens yta under olika rörelser.
Var finns CoR? För att förenkla, kan du tänka på CoR som en tänkt punkt där kronbenet och hovbenet möts – alltså i hovleden. Det är här hovens rotation uppstår. Att förstå detta är nyckeln till att upprätthålla en sund hovbalans.
Kär barn har många namn! För kuriosa så finns det också en benämning som kallas ”Duckets Dot” som är en liknande punkt i hoven, som uppfanns av en hovslagare vid namn Ducket. Punkten är uppkallad efter honom, och man kan använda denna referenspunkt på ett liknande sätt som CoR. Den senare benämningen CoR är dock mer vedertagen och använd enligt min erfarenhet.
Hur påverkar det din häst? En sund hovbalans bidrar till att minska risken för skador och obehag för din häst. Hovens proportioner i förhållande till denna punkt CoR är därför viktig för hovens hållbarhet långsiktigt.
Varför är Centre of Rotation (CoR) viktigt för hästen?
Centre of Rotation (CoR) är kritiskt för hästens hovbalans och rörelse, och erfarenheter från hovslagare och observationer inom området har lyft fram dess betydelse. Att skapa balans runt CoR är avgörande för att stödja optimal biomekanik hos hästen. Det bidrar till en jämn och smidig rörelse, vilket är grundläggande för hästens totala välbefinnande.
Erfarenheter, studier och observationer från branschen visar att skor med CoR mitt i skoarmen, med en jämn yta framför och bakom (50/50), främjar biomekanisk effektivitet. Det säkerställer en balanserad påfrestning på hoven.
Observationer indikerar att barfotahovar med sund hovform ofta uppvisar proportioner omkring 60/40. Dessvärre har många hästar idag proportioner som avviker långt från detta ideal, med tendens till alldeles för långa tår och understucken trakt. Detta förflyttar hela stödytan framåt långt framför CoR punkten. Eftersom tån sticker ut betydligt framåt under tillväxtcykeln och dessutom har en förmåga att dra med sig sulan framåt i tån, skiftar proportionerna i takt med hovens tillväxt. Därför blir ett kort verkningsintervall viktigt för att effektivt åtgärda och anpassa balansen över tid. Vill man korrigera detta så finns det fler viktiga faktorer att ta hänsyn till och jag hinner inte täcka in alla här. Men jag vill poängtera att det är väldigt viktigt att se till att hästen traktlandar och är bekväm att landa på sin (friska) stråle. Det är en av de viktigaste åtgärderna tillsammans med kortare verkningsintervall för att åtgärda detta. Korrigering innebär också att man ibland behöver lägga en kortare överrullning i hoven när man verkar den. Se gärna mitt tidigare inlägg som handlar om att backa tån på hoven. Men som sagt, traktlandning och bekväm stråle är väldigt viktigt för att detta ska fungera. Om inte hästen traktlandar så ökar risken att tån drar sig iväg framåt även om man kortar upp den, och risken finns då också att hästen blir mer obekväm av en tåkortning.
Hitta Centre of Rotation Utan Röntgen: En Praktisk Guide
Att lokalisera Centre of Rotation (COR) inom hovvård kan verka som en utmaning, men det är fullt möjligt att använda ledtrådar utifrån och enkla observationer. Vi kommer här att dela med oss av några användbara metoder, bland annat en visuell markör som du kan upptäcka på utsidan av hoven.
1. Kronranden skvallrar
En metod som har blivit uppmärksammad och stödd av forskning involverar att dela in kronranden i tre delar, med en särskild fokus på övergången mellan den första och andra tredjedelen. (se gärna bilden längst upp där jag markerat upp denna punkt på kronranden) Man vill alltså sträva efter att stödytan i hoven har ett förhållande så nära 50/50 som möjligt bakom vs framför denna punkt och där är som sagt 60/40 inom ramarna för vad som anses vara helt okej för en barfotahäst. Denna metod är understödd av erfarenhet och praxis inom hovvårdsbranschen. Fördelen med denna metod är att man genom att se på hoven i profil eller bara genom att titta på bilder på hästen kan man se denna punkt utifrån.
Hur man gör detta steg för steg:
Betrakta hoven i profil och dra en tänkt linje från tå till trakt längs med kronranden, och notera övergången från den första till den andra tredjedelen.
Därifrån drar du en tänkt linje 90 grader rakt ner längs med hoven ner till golvet. Det är här CoR oftast infaller.
2. Hitta fler synliga markör på utsidan av hoven: Om du vill ha mer bekräftelse på att du hittat rätt: Titta gärna på markörerna även på undersidan av hoven och kontrollera hur dessa sammanfaller med den tänkta linjen från kronranden: Exempelvis så brukar CoR ofta sammanfalla med var hovsulan är som bredast, samt där traktstöden slutar växa (oftast bildas små sprickor i traktstöden här på en overkad hov. Se bilderna här) De här markörerna kan observeras utan behov av avancerad utrustning.
Även om ovanstående inte är en exakt vetenskap, ger det ändå ganska säkra och användbara indikationer och ger dig möjlighet att börja förstå hovens rotationscentrum. Framförallt kan den hjälpa dig att se hur balansen i hoven ser ut!
Att förstå Centre of Rotation ger dig en nyckel till att förstå din hästs hovar och hur de rör sig. Genom att använda enkla metoder som att dela in kronranden och använda synliga markörer på hoven kan du skapa användbara referenspunkter för att estimera CoR. Se det som ett steg närmare att optimera din hästs hovvård och främja en sund och bekväm rörelse!
Hoppas detta inlägg var till nytta och hjälp! Jag brinner verkligen för hästhälsa och hovvård och önskar att detta vore allmänbildning inom hästvärlden, så att vi kan få en ökad förståelse för hovhälsa. Det är en av de viktiga ingredienserna för en hållbar häst att ha hovar med rätt proportioner.
Vill du ha hjälp och råd kring hovvårdsbehandlingar och hovboots så ta gärna kontakt med oss på Viahov. Jag pratar en hel del om traktlandning och hur viktigt detta är. Faktum är att hovboots kan vara en bidragande faktor för att hjälpa hästar med dåliga hovar att utveckla en bättre traktlandning och därmed stärka upp den bakre delen av hoven rejält! Till detta ändamål har jag en del tips och trix om olika typer av iläggssulor. Hör av dig om du har en häst med extra behov och du är nyfiken på hur det kan hjälpa just er!
Det här med att slipa hovknivar är en av de tråkigaste sakerna jag vet med hovvård! Och just därför så har jag inte intresserat mig så mycket för detta ämne.. Men att ha en VASS hovkniv är en underbar känsla när man ska verka en hov. Det gör så himla stor skillnad! Jag sitter just nu därför och förkovrar mig för att bli bättre på att slipa mina knivar och har letat runt efter lite tips & trix på nätet. När jag var på kurs för en hovslagare en gång så delade han med sig av ett tips att använda sig av Save Edge raspen för att slipa kniven. Jag testade på min gamla slöa Mora kniv i stallet när jag kom hem och döm om min förvåning när den blev sylvassare än någonsin! Det fungerar alltså. 😀
Att använda sig av en motorsågsfil, alltså samma fil som man slipar motorsågskedjor med, vet jag är populärt även hos de som slipar sina hovnivar. Den kan vara bra att börja med om man har skadat eggen och behöver en kraftigare slipning. Sedan kan man avsluta med ett finare diamantbryne. Jag har testat med motorsågsfil men tycker inte det ”tar” så bra, och det tar tid och föredrar faktiskt mitt bryne Istor (skriver om det längst ner i denna artikel)
Jag använder ju en loopkniv för det mesta, och det enda problemet med mitt favoritbryne ISTOR är att det är svårt att komma åt i ”loopen” eftersom brynet är lite klumpigt. Allra helst hade jag velat slipa med en bandslip för att göra det lite snabbare. Men det är en nackdel att man inte kan komma åt att slipa loopen med t.ex en bandslip för det hade varit så mycket enklare… Men nu har jag nyss precis hört att det finns flera hovvårdare som slipar sina hovknivar på UTSIDAN istället för på insidan och därmed kommer runt detta problem! Vilken aha upplevelse jag fick! Med andra ord behöver man alltså inte slipa insidan av loopen – utan man kan helt enkelt skapa en egg på utsidan av loopen och därmed kan man ju komma åt den även med en bandslip om man vill. Knivarna levereras ju inte med en egg på utsidan, men det är ju inget som hindrar att man kan skapa en egg där om man vill.
Min kära kollega Iva har tidigare gjort en video där hon själv visar hur hon slipar sina egna hovknivar på det här sättet.
Ett annat tips är att använda en BRA kniv till att börja med! Som jag skrev så använder jag oftast en loopkniv att jobba med därför att jag tycker den är klart enklare att hantera. Jag vill direkt avråda nybörjare inom hovvård från att försöka med de billigare knivar som säljs på stora ridsportbutiker. (jag nämner inga namn). Deras långa skaft och långa blad och det faktum att de har en vass egg på båda sidorna gör att det är svårt, vingligt, farligt att skära med dem och det är svårare att hålla kontroll över sina skärtag. Det är enklare att med en loopkniv med lite kortare blad få kontroll och man kan ju dessutom ”putta” lite med andra handen för att trycka på kniven om den går trögt och då får man bättre kontroll på det hela. Jag ska lägga upp en film på det inom kort så ni förstår hur jag menar.. Den kniven som jag använder är ICAR Loopkniv Large, som jag har valt ut som min absoluta favorit genom åren därför att jag tycker den är så vass, och den är enkel att hålla bra skärpa på, även för mig som inte är så duktig på knivslipning. Jag har dessutom provat flera olika och jämfört med andra bra mycket dyrare märkesknivar men tycker att den här kniven är överlägsen. Jag lyckas på något sätt att hålla den väldigt vass och den blir inte slö speciellt fort. Jag älskar den kniven tack vare att den är lätt att handskas med och att den håller en hög skärpa utan mycket svårigheter. Jag har därför tagit hem ett gäng knivar och säljer dem numera i min shop. Här kan du hitta dem!
Jag är nyfiken på hur ni andra gör när ni slipar era hovknivar? Har ni några tips att dela med er av? Här nedan är mitt eget bästa tips:
(Slipbrynet på bilden här ovanför är en Istor sharpener som jag oftast använder när jag slipar mina knivar. Jag har upptäckt att det går fortast och lättast med det brynet. Här finns en video där jag berättar och förklarar hur en sådan knivslipning går till med loopkniv. SE HÄR . Detta bryne finns också att köpa på min butik, här kan du läsa mer om den)
På senare tid har det blivit mer och mer klart för mig hur otroligt viktigt det är med traktlandning för att ha hållbara hovar! Detta är något som man lätt tar för givet, när man har en häst som traktlandar som den ska, men när jag är ute och träffar nya kundhästar så möter jag ibland en del hästar som har trånga strålar och är ömfotade. Detta beror tyvärr ofta på att de har problem med sin traktlandning.
Traktlandning innebär helt enkelt att när hästen landar så är det trakten som nuddar marken först. I landningsfasen så ska ju hoven ”rulla hoven över” med trakten och bakre delen av strålen först. Det går sedan en ”stötvåg” genom hoven av rörelse-energi. Det är otroligt stora krafter som ska tas upp av hoven och stötdämpningsförmågan hänger på att hästen traktlandar ordentligt och har mjukdelar i bakre delen av hoven som är välutvecklade så att de kan ha hand om all den här kraftfulla rörelse-energin. När hästen traktlandar så får den oftast en fin utveckling på sina mjukdelar och strålen blir både bred och tjock och hovbrosken elastiska och tjocka, som de ska vara.
Om hästen inte traktlandar, utan istället landar mer plant med hoven, eller ännu värre – med tån först – så innebär detta att hovens stötdämpningsförmåga blir kraftigt satt ur spel. Vävnader i hoven som INTE är designade för att ta emot så stor chockvåg av energi blir då överbelastade och de långsiktiga negativa konsekvenserna av detta blir stora! Det kan bland annat öka risken för hovbroskförbening, urkalkning av hovbenet(osteoporos), strålbenshältor, och skador på ligament och och senor. Det ökar med andra ord skaderiskerna rätt så rejält. Dessutom brukar hästar som tålandar, eller landar plant, upplevas som mycket mer ömfotade eftersom sulan i tån får motstå mycket mer belastning än vad den normalt är konstruerad för och det kan lättare uppstå punkttryck på sulan.
Jag tänkte dock inte gå in så mycket på de negativa konsekvenserna i detta inlägg utan mer prata om vad man kan göra för att hjälpa hästen att utveckla sin traktlandning. Jag delar med mig av mina fem bästa tips på vad du kan titta på för att hjälpa hästen utveckla sin traktlandning! Men först kommer här två filmklipp som demonstrerar traktlandning och ”plan landning” på två olika hästar:
Den här hästen traktlandar
Den här hästen traktlandar inte alls med framhovarna, och med bakhovarna så traktlandar den litegrann, inte så signifikant som hästen ovanför. Det är inte svart eller vitt, utan kan alltså vara en glidande skala.
5 TIPS PÅ HUR DU HJÄLPER HÄSTEN UTVECKLA SIN TRAKTLANDNING!
FRISK STRÅLE är A och O! Om hästen har strålröta så är det första prioritet att behandla strålen. En infekterad stråle är inte en bekväm stråle och hästen kommer förmodligen vilja undvika belasta sin stråle om den har strålröta. En häst som INTE traktlandar får ofta mer strålröta än andra hästar förmodligen pga nedsatt cirkulation i strålen. Därför är det mer regel än undantag att man måste förebyggsbehandla och understödsbehandla mot strålröta kontinuerligt på dessa hästar, fram tills att de utvecklat en god traktlandning och har en fin tjock stråle. Använd Sole Cleanse ihop med Artimud dagligen för att hålla strålfårorna fräscha. Är de väldigt djupa så föreslår jag att du använder en sårspruta och sköljer ur dem på djupet. En djup, tight mittstrålfåra behandlas säkrast och effektivast med hjälp av HoofStuffsom trycks ner i springan och får sitta kvar så länge som möjligt. Om klyftan är bredare så stryker du istället på Artimud ellerField Pastedagligen så att inte baktier får fäste där. Det skyddar också strålen och strålfårorna från urin och gödsel som annars tränger upp i sidostrålfårorna och lägger sig och bidrar till infektionen. Behandla strålen kontinuerligt tills att mittstrålfåran har ”läkt ihop” – dvs tills att det inte längre finns någon mittfåra och tills att det inte längre finns några ruttna flikar eller murkiga gångar. Endast ett grunt litet dike ska det vara i strålen, och den ska vara fast och fin.
En bekväm ”landningsyta” Kort och gott: Hästen måste vara bekväm i sina trakter för att våga landa på dem! En trakt ska vara korrekt verkad för att vara bekväm att landa på. Ja, hela hoven ska såklart vara korrekt verkad. Många gånger har hästar med dessa problem också för långa tår och behöver hjälp att backa upp överrullningen för att få ordning på hovformen. Förutom att den ska vara korrekt verkad med rätt vinklar, så vill vi också att den ska ha en skön ”stödyta” i trakterna som är bekväm att belasta. Det finns olika saker att tänka på för att skapa en bra stödyta i trakterna. Det ena är att trimma strålen så att den är elastisk och mjuk. En stenhård, valkig stråle är inte skön att belasta. (Tänk ”liktornar” på föttera) En stråle som timmas lite lätt, blir sällan sådär stenhård att den gör ont att trampa på. Det räcker att trimma lite ytligt på strålen, man ska absolut inte skära mycket. En del hovvårdare och hovslagare har tyvärr för vana att aldrig röra strålen. Det blir sällan bra på dessa hästar att lämna dem för lånt tid i sträck. Den ska inte trimmas mycket – men tillräckligt för att hålla den elastisk och mjuk. Tänk att den ska kännas som en trampdyna för hästen att landa på. Traktvinklarna ska också trimmas. Det är den VITA delen av hovväggen som är till för belastning, alltså den opigmenterade delen av hoven. Om trakten är understucken så måste man backa trakterna så att den vita delen av hovvväggen blir exponerad. Den delen av hovväggen är skönare för hästen att belasta och behöver belastning för att bli tjockare och starkare. När hornväggen kryper framåt under hoven och den lägger sig ”understucket” så blir det mer av den yttre hovväggen som blir viktbärande, sulan blir klämd därunder, och då blir den mer obekväm att belasta trakten. Det är därför som man måste verka de understuckna trakterna, även om trakten redan är låg i vinkeln. Att lämna understuckna trakter för långa, för att man tycker trakten är för låg, är ingen bra idé. Istället ska man ge dem stöd i form av exempelvis joggingskor med iläggssulor. (se nedan)
JOGGINGSKOR FÖR DIN HÄST! För att hjälpa trakterna bli mer bekväma att våga traktlanda (speciellt när det är hårt underlag i hagen) så är det såklart också viktigt att SKYDDA Hoven! Det är superviktigt. Många hästar kan ha stor nytta av att använda sig av Equine Fusions mjuka joggingskor, med mjuka Comfort Pads 6mm/12mm iläggssulor (extra mjuka) för att både stimulera strålen, strålfårorna, OCH för att göra det bekvämare att traktlanda. Även ullsulor kan vara en bra idé . Tänk på att hästar som är ovana vid att traktlanda kan vara lite obekväma i början, och behöver då lite extra support under hela hoven och speciellt under strålen i form av något MJUKT och STÖDJANDE. Equine Fusions joggingskor har visat sig vara ett utmärkt rehabiliteringsstöd till just detta just eftersom de är mer lämpade att ha i hagen längre tid i sträck jämfört med andra boots. Ofta behöver hästen ha på sig skorna även ute i hagen för att stimulera sin traktlandning. Om du som hästägare inte har hjälp av en expert så är det därför mycket lättare att använda sig av Equine Fusion bootsen jämfört med många andra hovslagarhjälpmedel. (Vi har spelat in en hel föreläsning med systrarna hellstrand som pratar om just detta och förklarar hur de har hjälpt sina egna hästar utveckla traktlandning med hjälp av Equine Fusions bootsen. Den publiceras inom kort på vår YouTube kanal så håll utkik där) Vi har också positiva erfarenheter av Evo Boots för hästar som behöver utveckla sin traktlandning. Det är en bra sportboots för hästar som kräver det lilla extra. Eftersom sulan på dessa boots är mer flexibel och tar större hänsyn till hovmekanismen så kan den också stimulera mer till traktlandning än andra skor med stum sula gör. Här hittar du vårt sortiment av Equine Fusions joggingskor Här hittar du vårt sortiment på Evo Boots
LÖSGÖRANDE ÖVNINGAR! En av nyckelfaktorerna för att hjälpa hästar som har problem med att utveckla sin traktlandning är ”sjukgymnastik” i form av lösgörande övningar som hjälper hästen att lösgöra spänningar och låsningar, framförallt i nacke, hals, bogen och även ryggen. Det finns många olika metoder för att göra det, och en av dem som jag vet har fungerat bäst är ”Balance through movement method”. Läs gärna mer om den genom att söka upp dem på google, och lyssna på deras gratis föreläsning för att lära dig mer. Det är förvånansvärt enkel träning så alla kan lära sig! Det kan räcka med 5 minuters promenader för hand dagligen för att hjälpa hästen ändra hela sitt rörelsemönster. Systrarna Hellstrand har också skrivit en hel del om den, då de tränar några av sina hästar i detta och har hjälpt dem med traktlandningarna tack vare den typen träning. En annan träningsmetod jag hört mycket gott om är SWUS (uppbyggande träning). Även ”groundwork” inom akademisk ridkonst kan ge liknande effekter då man tränar skolhalt från marken och långsam skritt med fokus på core-stabilitet, avslappning och balans.
Massage och friskvård för din häst Sist men inte minst: Ta hjälp av en duktig hästfysioterapeut som kan massera och behandla din häst och ge dig tips på egenvård/streching och övningar! Det är ju faktiskt mycket som ska lossna i hästen för att ändra dess rörelsemönster. Det kan vara speciellt svårt för hästar som har gått med ett felaktigt rörelsemönster länge, kanske hela livet? Extra svårt blir det ju också om hästen har andra skador eller problem som t.ex artros eller annat som stör den. Det är vanligt att de behöver hjälp med massage, stretch och andra behandlingar för att bli ordentligt lösgjorda och komma igång med sin traktlandning ordentligt. Att ta hjälp av hästfysioterapeuter är en mycket väl värd investering för hovhälsan när hästen börjar ändra sitt rörelsemönster till det bättre.
Hästens hållning och vikten av att dokumentera förändringar och utveckling! Glöm inte att också titta på hur hästen står (står den i lod med benen eller står den ”under sig”?). Plocka fram kameran regelbundet och fotografera och filma hästen från sidan, både stillastående och vid rörelse. Du kan filma hästen när den skrittar och se hur den sätter ner hovarna. Spela sedan upp filmen i slow motion så ser du hur den landar. De flesta smartphones kan göra detta idag. Sitt stilla, en bit ifrån hästen och be någon att leda den i snabb skritt förbi kameran medan du filmar. Sedan tittar du på filmen i slow motion och kollar hur hästen sätter ner sin hov. Är det trakten som nuddar först, eller landar den plant? Eller ännu värre – med tån först? Ofta så är det framhovarna som har störst problem med traktlandning och bakhovarna kommer det oftast lite lättare för. En del hästraser har också svårare för detta. Traditionella ”gångartshästar” som t.ex islandshäst kan ha lite svårare för detta. Eller ”bensprattlande” hästar som PRE som har mer höga benlyft kan ha lite svårare med detta. De kan behöva lite extra hjälp för att komma fram med hovarna och vinkla upp tån. Det kan t.ex vara bra att rida dem lite mer i ökad trav på fasta underlag (som kan ge strålen mottryck och stimulans) och ge dem mycket mer strech och lösgörande träning för bog/hals/nacke så att även deras trakter får lite mer stimulans. Det är bra att hålla koll på det med jämna mellanrum för att se skillnader i hästens rörelsemönster.
Sist men inte minst – näring! En häst som inte får rätt näring och har en mage/tarm i balans kommer definitivt att få problem med sina rörelser i kroppen. Mage/tarm-störningar är tätt förknippat med spänningar i rygglinjen. Allt hänger ju ihop! Om hästen går runt med magströningar så kan det dröja innan du får ordning på kroppen. Jag rekommenderar därför att du tar en titt på vårt fodersortiment där det finns bra produkter för att få rätt näringsbalans. Läs mer här
Om du stöter på problem eller behöver tips och råd om vilka sätt du kan behandla hästens hovar, eller vilka joggingskor och iläggssulor som är bäst - tveka inte att ta kontakt med oss på Viahov. Vi finns här för att hjälpa dig i din hovresa! 🥰
Här kommer ett längre hovnörderi- inlägg som handlar om mineraler och hovhälsa! Om du har en häst som är ömfotad, tassig eller har sköra och känsliga hovar så ska du läsa vidare nu. För det här kan verkligen hjälpa din häst!
Som hovvårdare är jag relativt van vid att förebygga strålröta och bärrandsröta i hoven med zinksulfat-baserade hovleror som Artimud, Sole Cleance, Hoof Stuff och Field Paste – samtliga jättebra på att behandla och förebygga hovröta, svamp, och hålväggar/White Line Disease, av olika slag. Men när det gäller hovar som lätt flisar sig, lätt går sönder, får tappskor, är ömma eller tunna i sulan och som har väldigt mjukt horn så har jag aldrig riktigt köpt idén med att man kan stryka på något utifrån som kan förvandla hoven eller ”härda den”. I mitt huvud har det alltid varit att ”näringen kommer inifrån” i första hand, så foder och probiotika är det enda jag pratat om, och jag rekommenderar ju gärna att man köper Probihorse probiotikan vi säljer i shopen, för att boosta magen och kroppen inifrån. Fytomineralerna från Eqvital är också en ny favorit på hyllan som verkligen boostar upp näring till hovarna från insidan och de flesta kan väl skriva under på att mineraltillskott är viktiga för hovhälsan?
Om din häst ska få en behaglig övergång från järnskor till barfota och en positiv utveckling på sina hovar så finns det en del viktiga saker som kan hjälpa till att göra processen effektiv. Här är en checklista:
1. Lägg om foderstaten – bort med spannmål och annat kraffs som inte hästar är evolutionärt skapta att hantera och som skapar dålig matsmältning och dåligt näringsupptag i tarmen. Tillsätt BRA mineraler (Jag rekommenderar varmt FYTOMIN om du vill ha det bästa)
2. Hitta en duktig hovis som har erfarenhet och kunskap om barfotaverkning, barfotarehab och övergång från skodd till barfota. (Du kan böja med att kika på vår lista över hovvårdare/hovslagare som jobbar med bootsutprovning på viahovs hemsida)
3. Ta hjälp av en hästfysioterapeut som kan ge tips på övningar kring stabilitet, uppbyggande träning och gärna också hjälp med massage – ofta så ändras rörelsemönster när belastningen i hovarna ändras, och hästarna behöver hjälp med lösgörande övningar för att ”ställa om” kroppen.
4. Låt hästen ta det lite mer lugnt under några veckor medan hovarna anpassar sig till att få mera sultryck och stråltryck då de inte är vana vid detta. Ta mjuka promenader, gå över bommar, gärna avsuttet, och avslappnande övningar som mjukar upp hästen
5. Kontrollera om hästen tålandar eller traktlandar, filma gärna rörelsemönster och hållning i slow motion. Skaffa Equine Fusion boots med rehabsula för att stimulera den bakre delen av hoven att bli mer utvecklad och stark. De kan hjälpa till att ge traktlandning. Dessa boots är de hittills bästa bootsen för att hjälpa till vid barfotarehab och omställning från skodd till barfota. Såklart finns det andra modeller också men dessa är de jag fortfarande, efter många år fortfarande tycker gör jobbet bäst och mest effektivt för de flesta hästar under övergången från skodd till barfota.
Är hästen sulöm? Använd då boots och rehabsulor Comfort Pads Soft även i hagen. De hjälper hovarna att bli starkare och mer oömma senare så att du kanske inte ens behöver ha boots vid ridturer sedan, när hovarna har ”ställt om sig”
Använd mjuka boots mycket i början – så behöver du inte använda boots lika mycket senare!
Du hittar också flera artiklar i ämnet som jag skrivit och publicerat här på bloggen. Du kan skrolla allra längst ner och hitta alla olika #hashtags så kan du enkelt söka efter det du är intresserad av att läsa mer om! För dig som behöver extra hjälp och stöd erbjuder jag även Hovkonsultation. Boka och läs mer under Kurser & Tjänster på www.viahov.se
Är du intresserad av att lära dig ännu mer om hovvård & hästhälsa? Då ska du kika in på min helt nya kursplattform Viahov PLAY som är på G under 2025. Våra allra första medlemmar har möjlighet att få gå med i ett medlemskap helt gratis. Läs mer här!
Om du tyckte dessa tips var bra, då blir jag också väldigt tacksam om du delar artikeln vidare! Har du några egna tips att lägga till? Tipsa gärna i kommentarerna!
Det jag säger nu kommer säkert att röra om lite i grytan. Men det kan inte hjälpas! Detta är fakta. Här ett väldigt tydligt exempel på hur mycket en hov kan bredda sina trakter efter övergången från järnskodd till barfota!
(Denna bild är från en video av Scoot Boot på Facebook nyligen. Läs den tillhörande intervjun med hästägaren till denna häst – tjejen som skodde av sin hopphäst med katastrof-hovar, och hur BRA det gick! Länken ligger längst ner i detta inlägg) 🤩🤩🤩
Jag tror denna hov måste varit rejält trång innan avskoning. Det är stor skillnad i hovbredd. En häst med klämda trakter kan INTE stötdämpa sig själv effektivt och den kommer att riskera att få följdproblem med hoven om den går runt så under många år. Hoven blir patologisk på insidan men kan trots detta vara hyffsat symptomfri med skor på sig under flera år.(vilket också är anledningen till att det tyvärr inte uppmärksammas i god tid, i den grad som det borde)
I det tidiga skeendet så kan man se att hästarna bl.a lättare drabbas av strålröta pga djupa mittstrålfåror. De tar inte alltid ut steget ordentligt och får inte så flytande rörelser som de borde ha. Det kan också ibland leda till lite mer spänningar upptill i nacke, bog och rygg. De får sämre ”propreoception” vilket i korta drag betyder försämrad avläsning av underlagets beskaffenhet och därmed sämre balans och säkerhet på ojämna eller halkiga underlag. Det kan dock i värsta fall på lite längre sikt leda till väldigt svårbehandlad strålbenshälta, porösa hovben, inflammationer i senor, brustna senor pga överbelastning och andra mer allvarligare komplikationer m.m
Videon, bilderna, och intervjun av hästägaren gjordes av Scoot Boot som är en av våra varumärken vi säljer i butiken. Viahov säljer dessa skor i shopen och flera andra populära modeller. Det man behöver tänka på när man skor av en häst med klämda trakter är ju självklart att skydda hovarna med hjälp av joggingskor eller barfotaboots under övergången. Det kan ta lång tid för hovarna att utvecklas till bra skick när de har blivit klämda. Något annat som är viktigt att veta är att det finns ingen barfotasko som är ”den bästa skon för alla hästar”. En del hovar kräver skor med mjuk sula. En del hovar kräver skor med hårdare sula. Detta är individuellt! Därför har vi personlig rådgivning för alla hästägare.
Ytterligare en grej som händer vid övergången till barfota är ju också att hästen får tillbaka sin naturliga ”välvning” av hoven som ni tydligt kan se på bilderna här! En naturlig hov är INTE plan som en järnsko. Den är byggd för att vara välvd i upplyft läge så att den kan flexa ut sig i nertrampet. En hov är flexibel och rörlig och detta är en viktig del av hovmekanismen som hjälper hästen att stötdämpa sig själv på ett sätt som är skonsamt för senor leder o ligament. Låter man istället planverka hoven och sätta fast en järnsko så går denna naturliga stötdämpning förlorad och en abnormt hög stötvåg med skadliga vibrationer skickas istället upp genom hästens lameller, hovben och skelett. Detta kan alltså på sikt leda till diverse problem. Förkalkningar av hovbrosk och osteoporos i hovbenet är exempel på detta. Det finns flera exempel på forskning som påvisar detta. Och det är därför som de flesta hovslagare kallar skoningen just för ett nödvändigt ”ont”.
Den absolut bästa ”kompromissen” för de som vill eller behöver ha sin häst skodd (för jag förstår att det ibland känns nödvändigt för vissa) är ju att åtminstone ge den MINST 3 månader (helst mera) varje år för barfotagång (med eller utan joggingskor beroende på bekvämlighet) så att hoven får en chans för återhämtning, läkning, och uppbyggande av brosk, fibrös vävnad och blodcirkulation som hjälper hovens stötdämpning. Det är egentligen det som händer på INSIDAN av hoven som är det egentliga fokuset. Stirra dig inte blind på måtten som man kan se på utsidan. Det är bara en av alla de parametrar som man tittar på för att få kvitto på hovens utveckling, och det kommer bara vara såhär tydligt när det gäller hästar som har haft en extremt dålig hovhälsa att starta med. Det finns flera parametrar att titta på men oftast är de så subtila att det krävs ett tränat öga för att läsa av detta.
Förr i tiden var det ovanligt att hästarna skoddes året runt. Det var en norm att man tog av hästarna skorna och lät dem gå barfota på de perioder under året som det inte behövdes och då fick hästen denna naturliga återhämtningen. Idag så är denna gamla kunskap tyvärr i stort sett bortglömd och de allra flesta har sin häst skodd varje dag 365 dagar om året. Hästens hovar får då väldigt dåliga förutsättningar till en stark inre uppbyggnad av hovens insida.
Kontakta mig, Anna på Viahov om du behöver hjälp och råd ang hovarna på din häst och funderar på att sko av din häst. Vi är båda utbildade hovvårdare med lång erfarenhet av hovvård och barfotagång för häst. Samt utprovning av barfotaskor.
Viahov har flera alternativ på joggingskor och barfotaboots som kan hjälpa vid en skonsam övergång till barfota.
Du kan alltid maila oss på info@viahov.se för personlig service och individuell rådgivning och vi gör vårt bästa för att guida dig rätt i djungeln ❤️ Du kan också läsa mer om vad det innebär att ha sin häst barfota om du läser vidare i inläggen här på bloggen. Här hittar du butiken: http://www.viahov.se
Här kommer 10 av mina BÄSTA TIPS jag har lärt mig för att förebygga fång på mina hästar, och hemligheten varför jag nu vågar låta min fångkänsliga häst Heidi få gå på bete för första gången på mycket länge!
Nu är det säsong för ”fångest” igen! Ni vet den där tiden då vi hästägare går runt med ständig ångest för att hästen får fång… Minsta tecken på att hästen går och spänner sig eller blir extra ömfotad kan vara ett tecken ett begynnande fånganfall. Vissa av oss hästägare som har varit med om fånganfall på häst tidigare vet hur smärtsamt och allvarligt det kan bli och därför kan det vara bra att veta vilka tecken man ska leta efter, och framförallt – hur man ska hålla hästen långsiktigt frisk och undvika de onödiga riskerna…
För min egen del så har jag för första gången på mycket länge nu äntligen vågat släppa min fångkänsliga häst Heidi på gräs! Det är än så länge bara början av sommaren så jag får väl säga ”peppar peppar”! Men än så länge så har det faktiskt gått riktigt bra, och jag måste tillägga – det är ingen slump! Jag har vidtagit extra åtgärder i god tid innan för att se till att förbereda henne på detta och sett till att det ska gå bra.
Heidi är precis som många andra hästar en lättfödd häst av typen som lätt lägger på sig. Hon är den där glupska typen som gärna ”hetsäter” och ALDRIG säger nej till mat. Oftast så har hon svårt att koncentrera sig på arbete när det finns gräs överallt, och på ridturerna så ska hon äta på allting som sticker upp. Ganska matfokuserad med andra ord! Hon får ofta en fettnacke på halsen och den kan också bli hård över en natt, speciellt om hon går på gräs. Den här typen av hästar är något som jag möter ganska ofta ute i stallarna när jag verkar hovar. Det som är utmärkande för dem är att de ofta är svåra att hålla i rätt hull, även med hjälp av betesreducerare eller bantning och trots att man noggrannt väger allt hö. De har ofta fettdepåer på mankammen, vid svansroten och över bogen som är svåra att få bort. Nacken kan bli styv och hård. Deras hovar är ofta sådana som blir platta i sulan, eventuellt också att de lätt flyter ut, och sulan ömmar på grus. Oftast så blir dessa hästar mer ömfotade på sommaren och de kan INTE gå utan skor på grusvägar utan de kräver oftast skydd i form av barfotaboots eller vanliga skor för att kunna ridas på hårt grus. Är det någon som känner igen sin häst på den här beskrivningen?
Det här är den typen av häst som jag lite ovetenskapligt nu kommer att kalla för ”insulin-okänsliga” hästar. De kanske inte uppfyller symptomen för att vara helt insulinresistenta, men deras metabolism är av den typen att de påminner om insulinresistenta hästar. Det är vanligt att kallblod, ponnyraser och mer urpsrungliga hästraser kvalar in under den här kategorin. Det ligger i deras gener att ha en låg ämnesomsättning och lätt lägga på sig fett för att klara en hård vinter med sämre tillgång på foder, för att sedan kunna snabbt lägga på sig när sommaren kommer och det finns gräs. Hästarna är otroligt överlevnadsdugliga och evolutionärt anpassade ganska bra för att leva under ”svält”-liknande förhållanden under längre perioder. Iallafall är det så för många av våra hästraser.
Jag har försökt att grotta ner mig så mycket jag hinner och orkar för att hänga med i de senaste rönen om hur man bör ta hand om dessa hästar för att de ska tåla både hö och gräs utan att riskera fång. Jag har haft en häst som fick avlivas pga fång tidigare, trots att jag tog hjälp av veterinärer, och har därför sett det som väldigt viktigt att försöka sätta mig in i de här sakerna och experimentera och lära mig på egen hand för att se vad som fungerar. Beprövade erfarenheter ligger oftast före vetenskapen på den här punkten, vilket betyder att ibland får man bättre och mer effektiva råd om man frågar en helt vanlig hästägare som har samlat egen kunskap och erfarenhet, än om man frågar en helt vanlig veterinär! När det gäller kunskapen om hur man förebygger fång så är det ofta så. Det finns ett par grupper på Facebook där det samlas eldsjälar som delar sina tips och råd och hjälper varandra att samla information om vad som fungerar och vad som inte fungerar. En av dessa grupper heter ”Ingen häst ska dö av fång” och en annan jättebra grupp heter ”Biofarmab Thiamin” . Där har jag lärt mig otroligt mycket användbart!
Många andra viktiga kunskaper har jag såklart också fått av Eddy Blom och de kurser och böcker han har, samt andra alternativterapeuter jag lärt mig av genom åren. Jag tycker det är väldigt viktigt att tänka holistiskt kring hästens vård och inte bara stirra sig blind på EN sak.
Jag lär mig nya saker hela tiden såklart. För tio år sedan så visste jag att det var sockret i gräs och hö som var ”farligt” och kunde orsaka fång. Då använde jag mig av råd som att blötlägga höet för att minska sockervärdet och jag analyserade alltid mitt hö för att ta reda på sockervärdet. Nu tio år senare så har jag lärt mig så OTROLIGT mycket mer. Nu vet jag att det inte alls är så enkelt, utan mycket mer komplext än så. Jag tänker inte göra en redogörelse för exakt allt jag har lärt mig, men jag tänker att jag ger er mina tio bästa tips på hur du kan förebygga fång på din häst. Dessa tips är speciellt bra om du har en lättfödd häst av samma typ som min häst Heidi, men det går naturligtvis minst lika bra att även applicera dessa tips på ”vanliga” hästar om du vill förebygga fång på dem också och se till att hålla dem friska och krya långsiktigt! Innan jag ger dig mina 10 bästa tips, så kommer här en viktig punkt att tänka på först:
UTRED DIN HÄST! Gör först en grundläggande ”felsökning” på din häst och kolla de tidiga symptomen: Är den svullen någonstans? Hur ser hullet ut? Hur ser hovarna ut, hur är hovkvaliteten? Har den röta? Har den frisk hy och pälskvalitet eller har den några hudproblem? Hur ser ögonvitorna ut? Är de vita eller grumliga/röda/bruna? Har hästen mycket inälvsparasiter? Hur är humöret på hästen? Lugn, irriterad, stressad? Hur funkar magen på hästen? Har den haft kolik eller diarré eller känsliga i magen?
Syftet med alla dessa frågor är att skapa en helhetsbild av hästen och kunna hitta TIDIGA tecken på ohälsa, istället för att vänta tills de har vuxit sig så starka att hästen utvecklat stora symptom i form av sjukdomar. Även de minsta tecknen kan betyda något och ge vägledning till vilken hjälp hästen behöver. Ta gärna hjälp av någon duktig alternativ-terapeut som kan de här sakerna och kan hjälpa till att guida dig. Exempelvis företaget Eqvital!
Och ta självklart hjälp av veterinär om hästen redan har blivit sjuk. (Som vägledning här kan man säga att veterinären hjälper dig med hästens ”sjukvård”, medan alternativterapeuter kan hjälpa till med ”friskvård”).
Som exempel kan vi ta min häst Rosie som kom till mig som importhäst förra året. Hon var mager omusklad, hade dålig pälskvalitet, hade fotskabb, mycket inälvsparasiter, bruna ögonvitor, var stressad men ”avstängd” och fångränder på hovarna, och fick smak för ekollon vilket orsakade förgiftningsfång pga detta precis efter hemkomst. Alla dessa signaler tyder på förgiftning och nedsatt immunförsvar redan från början. Då kan man i princip dra slutsatsen att hästens organ: Mage/tarm, lever och njure behöver understödjas under längre tid för att hjälpa hästen att självläka.
När du tagit reda på, och tagit hjälp med detta, så kommer du ha en klarare bild av vad just din häst behöver hjälp med. Väldigt ofta så behöver våra hästar hjälp att stötta mage/tarm, och utrensningsorganen lever/njure. Jag rekommenderar att man använder sig av ört-terapi för att stärka upp dessa delar hos hästen och jag rekommenderar att man tar hjälp av en erfaren ört-terapeut eller homeopat som är duktig på dessa saker, för att få hjälp att komma igång.
MINA GENERELLA RÅD:
Här kommer då min lista på ”generella råd” som alltså inte är individ-anpassade (för att få individ-anpassade råd, följ då min rekommendation ovan!). Men som säkerligen kan hjälpa dig som har en lättfödd häst precis som mig och behöver något som hjälper och stärker hästen: (Obs! Flera av dessa råd är också bra för att stärka upp allmäna hälsan på din häst ÄVEN om den inte ligger i riskzonen för just fång! En del av dessa råd kan vara bra för alla hästar som har någon form av mage/tarm-störning, nedsatt immunförsvar och som behöver boosta sin hälsa)
Ta bort allt ”kraffs” från foderstaten! Det bästa att börja med är faktiskt att TA BORT saker som inte är bra för hästen. Det viktigaste att ta bort från foderstaten när man har en fångkänslig häst, är inflammationshöjande foder. Exempel på sådant som inte är bra, är egentligen allting som inte hästen är evolutionärt anpassad för att äta! Hästar är inte evolutionärt anpassade att äta varken spannmål eller müslifoder. Müslifoder innehåller flera olika sorters växter, spannmål och fröer och för hästens mage så kan det faktiskt riskera att bli för mycket av det goda på en gång. En del hästar får som magkatarr och mår inte bra av detta. Även om fodret i sig självt ”är nyttigt” så kan alltså sammansättningen av det göra att hästen inte riktigt tål det, för att det blir för mycket på en gång. Bättre då att ge hästen en sak åt gången och inte ge för mycket på en gång. Men som sagt: Börja med att ta bort allt ”kraffs”, speciellt socker, spannmål och vetekli. Jo jag vet att vetekli sägs vara nyttigt för hästens mage, men en del hästar kan alltså vara känsliga i magen, och då kan t.om vetekli vara för retande för magen. Keep it simple. Hästar är designade för att äta grovfoder, det betyder i första hand örter och gräs i olika former, inget annat!
Lägg till tillskottsom hjälper hästen att stödja mage-tarm-lever. Här vill jag rekommendera några olika saker: Örtmedicin för mage/tarm, samt örtmedicin för avgiftning av lever/njure, samt också probiotika och prebiotika!
Det finns många olika ställen som säljer dessa saker. Det finns örtmixar att köpa för både hästar och människor och de är speciellt framtagna för olika funktioner i kroppen. Det finns även olika ställen som säljer både probiotika och prebiotka
Skillnaden är att pro= innehåller levande mikrober, och pre= är näring och mat till dessa mikrober!
OM hästen redan fått fång så bör man börja med att hjälpa till med avgiftning i första hand, och stödja mage/tarm i andra hand. En häst som inte har fått fång behöver man inte nödvändigt ge avgiftande örter till, men det skadar inte att boosta med sådant för en häst som är på gränsen eller ligger i riskzonen. Det ska inte ges kontinuerligt då, utan i ”kurer”.
Jag rekommenderar ”Lets Get Started” serien. En örtmix designad för att hjälpa hästen med avgiftning, stötta mage/tarm, och läka inifrån. Jag tycker det är viktigt att ge hela kuren om hästen har gått med problem längre tid. Här kan du läsa mer om den örtkuren.
Nu kommer vi till det ABSOLUT VIKTIGASTE av allt! Om du har en lättfödd tjockishäst som hetsäter – så ge den extra full dos av Biofarmab Thiamin, samt extra magnesium. Biofarmab Thiamin är det bästa, eftersom det innehåller mycket mer Thiamin än andra foderblandningar. Vilket magnesium du ger kan också vara viktigt, för det finns olika kvalitet där också ute på marknaden. Jag rekommenderar FYTOMIN mineraltillskott eftersom de inte har något tillsatt järn i sin mineralblandning.
Det är nämligen också väldigt viktigt med ett mineraltillskott som är låga på järn, då det kan finnas en förhöjd fångrisk att ge för mycket järn (järn brukar finnas i de flesta foder, gräs och hö som hästarna äter och har hög upptaglighet i tarmen. Därför rekommenderas att man ska ge mineraler med lågt järn-innehåll för att kompensera de höga nivåerna) Så kort och gott: Köp Fytomin mineraltillskott. Och komplettera gärna med extra magnesium efter att du gjort analys på ditt grovfoder. Anna på Eqvital brukar rekommendera att använda Magnesiumcitrat istället för Magnesiumoxid, för att öka upptaget i kroppen.
Motionera hästen regelbundet och håll hästen i bra hull! Vill du att den ska klara av att gå på gräs är den absolut bästa rekommendationen daglig motion och se till att inte hästen är fet! Det behöver inte vara uppsuttet eller kraftig motion. Det räcker gott och väl med en ordentligt 30 minuters promenad varje dag. Det är bra om hästen blir lite svettig och får upp pulsen lite, men ”done is better than perfect”. Om du tar för vana att hästen får röra på sig lite varje dag så minskar risken enormt mycket för fång. Om du har en häst som är överviktig. Vänta med bete och gräs tills hästen är i bra hull. Förbered genom att banta den under vintern!
Förutom att motionen och högpuls-träningen hjälper hästen att förbränna överskottet av socker i musklerna så har motion en annan mycket viktig aspekt: nämligen att lymfsystemet aktiveras. Nu är det dock lite skillnad mellan ”motion” och ”motion”. Lymfsystemet tycker om lugn motion, skrittpromenader eller mjuk lymfmassage hjälper till att få ut slaggprodukterna ur kroppen. Så man måste absolut inte ha högpulsträning för att få en bra lymfmassage på kroppen, det kan tvärtom bli motsatt effekt då. Så skilj gärna mellan högpulsträning som får hästen att förbränna socker – och lågpulsträning som hjälper lymfan att dränera sig.
Begränsa betet på olika sätt – här finns det massor av olika varianter. Men mitt eget sätt att lösa det här är att först och främst att hitta en gräshage där gräset är mer av typen ”magert bete” eller ”skogsgräs”. Jag skulle aldrig släppa min häst på ett bete där det växer snabbväxande ”trädgårdsgräs”, för det skulle bli alldeles för kraftigt för min häst. Bygg gärna också korridorer och avgränsningar i hagen så att hästarna inte får tillgång till HELA betet på en gång. Jag rekommenderar istället att man låter hästarna få äta en begränsad yta, och beta ner helt och hållet, innan man öppnar upp ett nytt område för dem. De kan gärna få komma in i ”fånghästhagen” några dagar då och då, för att vila magen och bara äta hö. Vilket leder oss in på nästa viktiga punkt:
Se till att ha en ”fånghästhage”! Den här fånghästhagen kan vara en sjukhage, eller en nertrampad vinterhage, eller en grushage. Det viktiga är att du har tillgång till en hage som är fånghäst-säker, att kunna ställa in hästarna i vissa dagar. Den här hagen kommer att vara JÄTTE viktig att ha tillgång till de där dagarna då det regnar, efter en längre värmeperiod, eller när gräset är frostbitet.
När gräset har varit torrt ett tag, och det sedan kommer regn på det – TA BORT HÄSTEN FRÅN GRÄSET minst i ett par dagars tid! Det är under de här kritiska tiderna som alla fånganfall sker. Någonting sker med gräset när det kommer regn på det, efter en intensiv period av sol och torka.
Jag har fått höra teorier om att det beror på att gräset släpper upp en massa kalium och socker i växten för att den ska kunna sätta fart och växa. Den extrema mängden kalium, samt socker, i växten, gör att hästarna som ligger nära gränsen för att utveckla fång, kan ”tippa över” under dessa förutsättningar. Ta det säkra före det osäkra och ställ undan hästen i fånghästhagen och ge den hö, under dessa kritiska dagar!
Skydda hästen från knott och flugor! Det finns en del hästar som utvecklar fång pga för mycket knott och insekter. Det blir som en slags förgiftning i kroppen och yttrar sig som fång. Det finns olika mer eller mindre starka preparat på marknaden såklart. Det viktiga är att du hjälper hästen att förebygga insektsangreppen.
Även fästingar är viktiga att undvika. Borrelia kan också ge likartade och mer diffusa symptom än fång, och är inte roligt att få på sin häst. Det snällaste man kan göra för sin häst de varmaste sommardagarna är faktiskt att ta in den i ett svalt stall. De flesta hästar uppskattar faktiskt mer att få komma in på boxen under sommaren, snarare än vintern.
Var uppmärksam på alla tidiga symptom på fångkänning på gång. Det kan vara många saker, och om du är uppmärksam på din häst och visiterar din häst dagligen så kan du kanske hitta symptomen i god tid och hinna häva fånganfallet innan det har brytit ut. Några av de tidiga signalerna på en fångkänning kan vara: Hästen blir svullen på olika delar av kroppen, t.ex juver/skap, mankam, svansrot och andra ställen. Hästens nacke och mankam hårdnar.
Känn med handen på hästens hals varje dag så känner du om den går från att vara mjuk till att bli hård över en dag. Ett annat tecken är att hovarna blir mer platta och ömfotade. Om hästen går barfota så kommer du märka detta extra tydligt. Hästen kan också bli mer ovillig att gå på grusvägen, eller på hårt underlag överhuvudtaget. Den kan bli mer slö, trött, seg och ”ovillig”. Känn gärna också efter pulsen i benen varje dag. Om pulsen slår ”hårt” och dunkar så är det också ett varningens tecken om det sker ihop med andra symptom jag räknat upp här. Ett annat symptom är att hästen står och ”väger” sin vikt mellan olika ben. OM du hinner agera i tid så kan du kanske häva ett fånganfall innan det hinner ”blomma ut”, genom att exmepelvis gå ut och promenera hästen i 30 minuter så att du kan få lymfsystemet att komma igång.
Ge hästen äppelcidervinäger. Detta kan hällas i hästarnas vattenkar, om de accepterar smaken. Äppelcidervinäger sägs kunna hjälpa till med ämnesomsättningen och regleringen av blodsocker, och passar därför extra bra för fångkänsliga hästar. Dessutom är det nyttigt i sig självt! Köper du en opastöriserad variant som dessutom innehåller de goda bakterierna så har det dessutom en probiotisk effekt och är bra för magen.
Ge hästen bra ”fånghäst”-örter som t.ex torkade nässlor, och maskros(rot). Detta växer ju vilt överallt nu under sommaren och du kan enkelt skörda detta själv. Hästarna brukar gärna äta av nässlorna så fort de har blivit slagna och fått torka lite. Då tappar de sin brännande effekt och hästarna mumsar gärna i sig de nyttiga nässlorna. Det är bra för många olika funktioner i kroppen och är en klassisk ”fånghäst”-ört tack vare sina hälsofördelar. Maskros hjälper till att avgifta kroppen och stöttar leverns funktioner.
Det bästa är ju såklart att köpa ”örtkurer” som är speciellt komponerade för att främja varandras effekter (så kallad ”synergi-effekt” får man när man mixar olika örter med varandra!) Här vill jag slå ett slag för Lets Get Started Örtkuren! Super bra för fånghästar!
Jag rekommenderar också att kontinuerligt ge fodret Flourish från Eqvital eftersom det innehåller många olika örter och gräs. Våra hästar behöver en större art-rikedom av grässorter än vad våra traditionella beten och hö-åkrar erbjuder. Det blir en väldigt ensidig kost. Hästar är evolutionärt anpassade för att äta en större variation. Hästens mikrober i mage/tarm fungerar bättre så.
Några garantier för att mina rekommendationer fungerar för alla andra än mina egna hästar kan jag tyvärr inte ge. Men jag kan iallafall säga att flera av dessa tips har bevisat sin effektivitet på mina egna hästar! Mina hästar är än så länge pigga glada och krya, och min häst Heidi HAR SLUTAT ATT HETSÄTA och börjat bete sig mer ”normalt” runtomkring hö och gräs, sedan jag började ge Thiamin och magnesium. Detta för mig är helt fantastiskt!
Och vad som är ännu mer fantastiskt är att jag faktiskt ser att hon klarar av att äta gräs nu, utan att få några symptom som hon annars brukar få (svullen, trött, hängig, mer ömfotad och röda fläckar i lamellränderna) Jag kan ju inte ropa ”hej” förrän sommaren är slut, naturligtvis… Men än så länge är jag helt överträffad i mina förväntningar. Det som verkar ha gjort den största skillnaden för detta är att jag börjat ge Thiamin och magnesium ihop, i ganska stora mängder (mer än vad som rekommenderas på förpackningen). Det är första gången jag upplever denna skillnad. Jag är dock inte så duktig på att hinna motionera hästarna varje dag.. Men lyckligtvis verkar det ju kunna fungera rätt så bra ändå.
Har du också några egna tips på vad man kan göra för att förebygga fång? Kommentera gärna och sprid de goda råden så att fler kan få ta del av dem 🙂
Om hästen nu mot förmodan skulle ha fått problem med hovarna på olika sätt, eller är i behov av bekväma barfotaboots som hjälper hovmekanismen och stöttar läkningen i hoven – rådfråga gärna mig om hjälp! Vi svarar så fort vi hinner på Viahovs kundservice, och om du vill ha utökad hjälp så kan du också boka mig för en Hovkonsultation här
Vill du lära dig mer om hästhälsa? Då rekommenderar jag att du går in och blir medlem på ViahovPlay kursplattform! Här diskuterar vi mycket om hovar och hästhälsa.
Men sen ska vi inte glömma bort Eqvitals kursplattform! Det är mycket tack vare Anna på Eqvital som jag lärt mig så mycket om hästhälsa. Hon har också en egen kursplattform. Läs mer här
Kan också varmt tipsa om att gå med i vår nya facebookgrupp ”Hovvård för hästfolk” om du vill lära dig mer om hovar och hovvård! Den är helt kostnadsfri.
Kan man sko av en häst som är väldigt känslig i sina hovar? Hur gör man för att förbereda den på bästa sätt? Kan man ha alla hästar barfota? Frågorna är många.
Jag sitter här och svarar på kundernas mail som hela tiden trillar in och det är väldigt roligt att få hjälpa hästägare att hjälpa sina hästar till ett mer naturligt och hälsosamt liv! En fråga som dyker upp lite då och då handlar om vad man som hästägare behöver tänka på innan man ska sko av sin häst, och hur man kan underlätta för en häst som väldigt lätt blir mycket ömfotad när den blir barfota. Dessa frågor kommer oftast från hästägare vars hästar blir nästan blockhalt eller extremt öm i hovarna så fort den tappar någon sko, eller de gånger man har testat att dra av den skorna och hålla den barfota. Jag kan inte påstå att jag sitter på svaren till precis ALLT, men det här är naturligtvis något som jag och många andra barfotaverkare har grunnat lite xtra mycket på – varför är det så himla enkelt för vissa hästar att gå över till barfota, medan för andra hästar är det väldigt komplicerat? Med andra ord, varför är vissa så ömfotade och vissa knappt något alls, efter en avskoning?
Den här frågan har säkert fler svar än ett svar. Men för mig och de kollegor som jag diskuterat detta med så har det väldigt sällan att göra med själva HOVEN, utan mer att göra med HELA HÄSTEN. Vi har ju oftast en holistisk syn på hovvård och ser inte hoven som en avkapad del av resten av hästen. Man kan se hoven som en ”spegel” på hur resten av hästen mår och med hjälp av den får man signaler om resten av kroppen. Ibland är det hoven som speglar resten av hästen, och ibland är det resten av hästen som speglar hur hoven ser ut.
En häst kan exempelvis få ont i ryggen av att gå med felaktig hovform länge. Men den kan likagärna också få obalanserade och avvikande hovform och benställning av att gå med felaktig exteriör eller obehandlade spänningar eller skador i resten av kroppen (eller pga en sned ryttare). Ibland kan det vara rentav omöjligt att veta vad som är hönan och vad som är ägget och man får påbörja ett arbete på att rätta till en häst genom att både försöka korrigera ”däruppe” och ”därnere” på samma gång, och sedan utvärdera resultatet.
Det är nog också därför som många av de hovvårdare som arbetar holistiskt så ofta rekommenderar att ta ut en hästmassör när de börjar arbeta med en häst som uppvisar diverse obalanser nere i hoven. Jag har personligen upplevt hur en barfotahäst jag själv verkat gått från att vara väldigt öm och ”tassig” på grusväg med stel rygg, helt plötsligt börja röra sig med schwung i steget, helt obehindrat på samma grusväg efter endast 2 massagebehandlingar och liten viloperiod mellan! Jag tappade hakan när jag insåg hur stor skillnad en hästmassör faktiskt kan göra för barfotaverkarens arbete med att få fram fina hälsosamma starka oömma barfotahovar. Inte sällan utbildar sig många barfotaverkare både inom hovvård OCH hästmassage. Det är inte en slump!
Nu tänkte jag dela med mig av ETT av alla de svar som jag skickar till kunder som undrar vad de behöver tänka på när de ska förbereda en väldigt (hov)känslig häst att bli avskodd och gå över till barfotagång. Förutom att beställa hem välanpassade barfotaboots som hovskydd, erbjuda ett mjukt och hov-vänligt underlag i hagen och behandla hästens hovar med bra hovpreparat, så har jag ofta flera generella tips och råd att stärka hästen även inifrån.
Här kommer mitt svar till en av mina kunder idag, som undrade över hur hon skulle använda produkterna hon köpt och hur hon ska förbereda en av sina hästar till att på sikt kunna gå barfota, eftersom den är väldigt känslig i sina hovar:
Jag ska försöka svara så bra jag kan, fast det är lite svårt när man inte sett hovarna och vet så mycket bakgrund till hästen, såklart. Du har köpt jättebra skötselprodukter för hovarna på båda hästarna.
Strong Hornhjälper till att bygga upp starkare horn vilket det verkar som dina hästar behöver, speciellt den med smuligt horn. Använd på hela hoven, men undvik strålen och ha SoleCleancedär istället. Sole Cleance och Strong Horn innehåller nästan samma ingredienser, fast Sole Cleance har mera av det bakteriedödande och Strong Horn har mer av det som bygger upp hornet och gör det starkare. Därför ska Sole Cleance fokuseras på strålen och strålfårorna. Och Strong Horn på resten av hoven.
HydroHoofär en jättebra hovkräm nu på sommaren (egentligen alla årstider) för den återfuktar hoven och hjälper hoven att bibehålla rätt fuktbalans vilket är viktigt både den torra och den fuktiga årstiden när vädret gärna bli extremt och hovarna antingen torkar ut för fort eller blir alldeles för blöta. Krämen skyddar jättebra, men man behöver använda den dagligen och på hela hoven. (använd den gärna innan hovslagaren ska komma, den mjukar upp hornet när det är extremt torrt ute, som det är nu)
När det gäller den väldigt känsliga och ömfotade hästen så tror jag att Strong Horn sprayen är bra att förbereda hovarna inför en avskoning. Men den här typen av hästar behöver nästan alltid också boostas inifrån. Rent generellt kan man säga att hästarna med de mest känsliga hovarna har ofta de mest känsliga magarna och immunförsvaren också. Hoven speglar ju ofta hälsan hos resten av hästen. (Fullblodshovar är enligt min åsikt egentligen ett tecken på att de flesta fullblod faktiskt är rätt så känsliga i sin mage! de stressar lätt upp sig och har ett magsystem som inte alltid är lika tåligt och robust som andra raser. Men detta är alltså min högst ovetenskapliga syn på saken, baserad på egen erfarenhet) Oftast så märks inte dessa svagheter utåt, utan hästen går omkring och funkar ”normalt” ändå. Det är väldigt små subtila symptom man kan hitta om man vet vad man letar efter.
När man ska sko av en sådan häst så är det väldigt bra om man känner till lite mer bakgrundsproblematik som hästen har haft för då kan man få lite mer specifik hjälp och råd av de som jobbar holistiskt med hästhälsa. Så mina generella råd jag kan ge är att ge hästen en tremånadersperiod INNAN avskoningen då du stärker upp hästens mage och immunförsvar genom att dels ge bra hovtillskott i fodret och dels genom att se till att ge hästen bra miljö och motion. Saker man kan göra för att underlätta övergången: (detta är generella råd som jag ger alla – det är inte specifika råd för just DIN häst, eftersom jag inte vet så mycket om den. Ta till dig det som du känner att det rimmar för dig och strunta i resten)
– Ge hästen magbalsam (örtmix för magens funktioner) – jag rekommenderar den här örtkuren
– Ge hästen en speciellt komponerad örtkur om du VET att hästen har något specifikt den behöver. Många gånger behöver man nämligen börja med att ”avgifta” kroppens organ genom att stötta upp med en örtkur som hjälper lever och njure att rensa systemet. Det är viktigt för att få ut gifter och slagg ur kroppen. Då är örtkuren ”Remove” väldigt bra.
– Ge hästen extra mineraler, vitaminer och aminosyror för hovarna. Viktigt med ett mineraltillskott med bra balans på koppar, magnesium, zink m.m (Här rekommenderar jag FYTOMIN!)
– Ge hästen en kur med probiotika (jag rekommenderar Proferm och Nutribiome som vi har på viahov)
– Framförallt: Ta bort allt ”kraffs” från foderstaten som stressar magen (exvis allt müslifoder och all form av spannmål)
Ge bara naturligt grovfoder, ett bra dammfritt hö, örter, vitaminer och mineraler. Om hästen är tunn och behöver extra energi och protein så är havre, olja, och potatisprotein ganska snällt mot magen jämfört med många andra fodermedel. Men ofta så har hästen dåligt näringsupptag som beror på läckande tarm, magkatarr, och inflammationer i kroppen, och då är det faktiskt bra att under en period ta bort dessa foder som ”retar” tarmen så att den kan läka. Om man har en sådan häst med känslig mage så är det bra att ge den sådant som hjälper till att läka tarmbarriären, t.ex stöpt linfrö (kokhett vatten som slås över linfrö bildar en slemmig vätska som kan hjälpa tarmen)
– Ta bort hästen från färskt gräs och ge den hö, om den uppvisar minsta symptom på IR (insulinresistens) eller om hovarnas lameller är väldigt dåliga/har mycket röta. Tecken på IR kan vara styv nacke, svullen och vätskefylld på olika kroppsdelar, överviktig och lättfödd i typen, ömfotad och platt i hovarna under vår och sommar, mer ”lat och trög” än vanligt, Stelhet, ”hetsäter” när den får mat, osv.. (om hästen uppvisar dessa symptom kan den ev vara påväg att bli IR, och kan ev behöva extra magnesium och Thiamin i fodret för att balanseras)
– Motionera hästen regelbundet och se till att den rör på sig helst LITE och OFTA, och inte MYCKET och SÄLLAN. Hästar är skapta för att vara i rörelse under en stor del utspritt under dygnet. Bästa är om man kan designa hagen efter ”Paddock paradise” koncept och bygga hagen så att den stimulerar till rörelse och lägga in miljöberikning som gör att hästarna vill leka, röra sig och interagera med sin omgivning. Då kommer alla hästar att må bättre, men speciellt bra för unghästar, gamla stela hästar, lättfödda tjockishästar, och hästar som lätt blir understimulerade. (Lär dig mer om detta i Facebookgruppen Berikade och rörelsestimulerande lösdriftssytem är suverän! Det är en svensk grupp. Det finns även en engelsk grupp som heter Horse Track system. Mycket lärorikt)
Jag kan säkert komma på fler grejor men dessa saker är det som jag först och främst brukar be hästägaren att fundera på innan de gör valet att sko av sina hästar och vill ge dem ett lite mer naturligt liv. Det är ett helhetskoncept att gå över till barfotagång för sin häst och kräver oftast att man är villig att titta mer på hela sin hästhållning och hästens hälsa. Hovarna är ju bara en enda kroppsdel av hästen och den speglar ofta hur resten av hästen mår. En frisk hov sitter ofta på en frisk häst och vice versa. :)”
Jag rekommenderar endast de produkter jag själv vill använda på mina egna hästar och de som jag tycker har hög kvalitet och bra service – det är också det som jag tagit in i mitt sortiment på Viahov och kan ställa mig bakom. Till mångt och mycket använder jag ju själv dessa produkter till de egna hästarna.
Örtkurer och probiotika kan ju även vi människor ha nytta av! Även vi behöver ofta tillskott av extra mineraler och vitaminer, eftersom även maten som vi äter nuförtiden har mycket lägre nivå av näringsämnen pga försurning av miljön samt att många företag är mer intresserade av kvantitet än kvalitet (högre vikt på grönsakerna = mer vatten, mindre näring).
Detsamma gäller hästarnas foder som förr i tiden bestod av ett väldigt örtrikt hö från magra och ogödslade slåtterängar med hundratals olika (långsamväxande) grässorter och örter med väldigt varierande innehåll. Det räckte endast till en skörd per år. Idag odlas hästarnas hö på vallar med endast tre-fyra olika grässorter som är så snabbväxande att man ofta kan ta fler än en skörd, och har fokus på endast högt innehåll av energi och protein, inget annat. Man har under flera decennier anpassat forskning och framtagning av grovfoder efter vad lakterande och dräktiga nötdjur behöver, inte efter vad hästar behöver.
Det kan hända att det håller på att ändras idag. Men ändå är det tyvärr idag i princip inte möjligt att få tag på traditionellt ängshö som inte är försurat av regn eller helt utkonkurrerat av kvickrot och andra snabbväxande ogräs. De örter och blommor som växer på dessa ängar är många utrotningshotade. Jag har skrivit en del om ängshö i tidigare inlägg. Här hittar ni alla inlägg som är taggade med #ÄNGSHÖ
Är du intresserad av att köpa några av de hovvårdsprodukter som nämns i inlägget eller vill ha barfotaboots till dinhäst så hittar du dem här i min webshop Viahov
Happy Jogging! Hälsningar Anna på Viahov
P.S Om du gillade den här artikeln så kommer du älska 6-stegsmetoden! En artikel jag skrev för att förklara det ”system” som jag oftast använder mig av för att hjälpa hästar med obalanser och läka hovarna ”från insidan”. Här kan du läsa inlägget
Nu ska jag prata om något som är lite smått kontroversiellt i barfotavärlden, och det är skillnaden mellan olika barfotaverkningsmetoder och det som jag tycker fungerar bäst för hästarna
Det här är baserat på mina egna erfarenheter av att arbeta med hovar professionellt i snart 10 år och varit en dedikerad hovnörd i över 16 år. Jag har gått flera olika kurser och utbildningar inom området och börjar se lite tydligare skillnader mellan de olika metoderna, och hittat en väg som jag tycker passar mig bra, även om det nu känns som att jag har blivit nybörjare på nytt igen och fortfarande känner mig som en elev.
När jag först börjad att nosa på det här med barfotaverkning år 2005 så var det kunskaper hämtade direkt från AANHCP i USA som togs hit av eldsjälar och hovnördar som mig själv. Jaime Jackson skapade detta koncept i USA för att efterlikna de vilda mustangernas ökenhovar som var så starka och fina.
Därav tekniken ”mustang roll” som säkert många har hört talas om. Det är en av teknikerna som används i verkningsmetoden. På utbildningen till Hovformsspecialist som jag senare gick år 2012 så påminde verkningsmetoden ganska mycket om detta, eftersom utbildningen grundade sig på AANHCP’s teorier. Hovforskaren Robert Bowkers teorier stödjer även detta sätt att verka hoven på och hans material används i utbildningen som jag gick.
Det här sättet att verka hoven på fungerar jättebra för väldigt många olika typer av hästar och hjälper många att läka ut problem i hovarna, allt från sprickor till understucken hovform och utflytningar. Det resulterar ofta i starka fina och välformade hästhovar som tål att gå barfota efter en övergångsperiod, ofta ihop med användningen av barfotaboots vid behov.(vi har som bekant mycket vägar med bergskrossmaterial här i Sverige och på dessa underlag klarar nästan inga hästar att arbeta barfota, att skydda hoven är oftast nödvändigt då)
Jag vill inte slå ner på metoden eller sprida några missförstånd här, för det finns så många positiva sidor med detta sätt att sköta hovarna på, att det är värt att lyftas. I synnerhet då man jämför denna metod med andra betydligt mer invasiva och rigida verkningsmetoder som förekommit. (Ni känner säkert till Strasser). Den senare metoden spred sig fort men fick snabbt ett dåligt rykte på grund av att verkningen som gjordes ute i stallarna var ofta av samma typ som Veterinären Dr Strasser gjorde på sin klinik (där alla hästar gick på rehab på lösdrift med mjuka gummimattor 24/7) Med andra ord, eleverna till Strasser skapade klinikverkningar ute i stallarna och lämnade sedan hästarna helt utan hovskydd efteråt, vilket fick följden många ömfotade och halta hästar som inte klarade den extrema verkningen. Klart att det blev ett ramaskri. Och ett extremt dåligt rykte för hela verkningsmetoden. Jag är inte på något sätt speciellt insatt i hur verkningen utförs men ryktet säger att man hade en idé om att hovarna skulle stöpas om till en viss förutbestämd form och storlek, och man skapade skålform på hoven och skar i levande sula för att skapa denna skålform i hoven, vilket ibland kunde resultera i att man verkade fram blod i hoven då sulan var för tunn för detta. Återigen, så vet jag inte om detta stämmer, men det är vad jag har hört ryktas om metoden. (Till Strasserverkningens försvar kan jag också tillägga att elevernas tolkning och utförande av metoden inte alltid är representativt för själva metoden i sig. Det kan ju vara så att man totalt har misstolkat Strassers syfte och metod, och därigenom har det skapat onödigt lidande för hästar som eleverna har utfört dessa misstag på, och det kanske inte alls var meningen från början att det var så det skulle utföras)
Men över till vildhästverkningen igen.
Med bakgrund till det här dåliga ryktet från Strasser som spred sig till alla barfotaverkare så var det såklart väldigt väldigt viktigt att de verkningsmetoder som ville skapa sig en egen legitimitet visade att de tog starkt avstånd ifrån detta invasiva sätt att verka hoven på. Vildhästmodellen marknadsfördes för 15 år sedan som en skonsam metod som absolut INTE skulle få resultera i en häst som var mer ömfotad efter verkningen, och en metod där man absolut inte går in och skär i hovens levande sula. Man tar endast bort den hovvägg som är ”förvuxen”, död sula, och material som hade slitits bort på naturlig väg, om hästen hade levt ett naturligt liv i det vilda med mycket rörelse över varierat underlag. Och det var just denna approach till verkning som gjorde att jag intresserade mig för metoden och senare även valde att gå utbildningen till Hovformspecialist (en utbildning som alltså bygger på teorierna från vildhästmodellen men som inte längre kallas för vildhästmodell, eftersom detta skapade en hel del missförstånd. Meningen är ju inte att skapa ökenhovar på alla hästar, tvärtom så ville man ju ta hänsyn till hur den individuella hoven såg ut, och inte framtvinga något speciellt mått eller form på hoven på ”konstgjord” väg)
Tack vare denna utbildningen och mitt arbete så har jag kunnat hjälpa otroligt många hästar att få finare och starkare hovar än de någonsin haft förut på ett skonsamt sätt. Med barfotaboots som hjälp så kunde jag hjälpa många hästar med övergången från skodd till barfota på ett skonsamt sätt. Fördelarna att gå barfota och att få täta verkningar kan trolla bort de mest svåra hovproblem som man i hovslagarvärlden har väldigt svårt att hantera utan metall, spik och diverse material. Även många hovslagare av den äldre läran är ju medvetna om barfotagångens fördelar och kallar fortfarande skon för ”ett nödvändigt ont”. Med hjälp av barfotaboots så behövs inte detta ”ont” som någon nödvändighet längre. Man kan ju få ut det bästa av två världar!
En av de saker som jag lärt mig är att hjälpa hästen läka ut sina hovsprickor. Det går utmärkt bra att läka ut dessa endast med hjälp av regelbunden hovvård och barfotagång (med boots som skydd vid behov som sagt) Men även strålröta, trånga/klämda trakter, deformerade fånghovar (obs, ej akut stadie), hålväggar, och olika typer av utflytningar. Det handlar i stort sett om att låta hoven själv få ställa om sig i sin egen takt efter sina förutsättningar. Hoven är suverän på självläkning om man bara stöttar den på ett naturligt sätt och om den har en sund hovtillväxt. För att kunna hjälpa hästen med detta fick jag lära mig att tänka holistiskt kring hovvården. Det var inte bara själva verkningen, utan allting runtomkring hästens skötsel som skulle bidra till bättre hovkvalitet, allt ifrån foder till motion. Detta eftersom hoven är beroende av näring och korrekt stimuli för att kunna läka sig själv. Det gör stor skillnad på hovkvalitet och läkning om man ser till HELA hästen och tänker holistiskt. Hovvård för barfotagång i kombination med korrigering av foderstat, motion och massage kan göra underverk med en häst och det är den här holistiska approachen som är så revolutionerande och som jag tror är anledningen till att barfotaverkning har blivit så otroligt populärt och har hjälpt så många hästar.
Jag vet att det är lätt att få lite hybris när man precis har lärt sig något nytt som verkar vara så mycket bättre än förut och som ett nästan revolutionerande sätt gör ”omöjliga” saker möjliga igen, och när man får så många bevis på sin framgång. Och jag kan lugnt säga att jag har haft släng av denna hybris, när jag insåg att jag endast med hjälp av dessa relativt enkla medel kunde hjälpa allt ifrån ”kroniska” fånghovar, läka ut ”kroniska” sprickor, och återställa hovar som från början sett ut som katastrof, till att bli riktigt fina, välformade och välfungerande! ( se gärna inlärningsdiagrammet längst ner så förstår du att jag var i stadiet ”Naívely confident – You think you know – but still don´t know what you don´t know”)
Hovformsspecialistutbildningen har växt fram som den (i min vetskap iallafall) största i Sverige för att utbilda barfotaverkare i vårt land. Och generellt sett så tycker jag att hovformsspecialister verkar erhålla ett ganska gott rykte runtom i landet. Det är visserligen fortfarande många som associerar det med plågsamma strassermetoden och drar hovformsspecialisterna över samma kam. Det kan alltid bli bättre. Men jag tycker ändå att det är en väldigt stor skillnad idag, jämfört med ryktet som barfotaverkare hade för 10-15 år sedan då detta fortfarande var mer nytt. Det är ändå ett bra betyg för själva utbildningen tycker jag.
En bidragande orsak till detta kan också vara att vi faktiskt också har startat en branschförening (Svenska hovvårdares riksförbund) som bland annat jobbar med att städa vårt rykte i branschen och försöka hjälpa till att höja de seriösa och utbildade barfotaverkarnas yrkesstatus i landet. (Är du yrkesarbetande hovvårdare? Gå med i föreningen!)
Så tillbaka till vildhästmodellen.. Även om den här metoden är väldigt bra och har hjälpt MÅNGA hästar, så finns det stora förbättringspotential, och en hel del kvar att önska av den. Som en sann hovnörd och vetgirig, så insåg jag att det fanns mer kvar att lära även efter att jag avslutade utbildningen och min jakt efter kunskap har fortsatt att driva mig vidare. Trots hybris och naivt självförtroende så insåg jag att det är mycket som jag fortfarande inte vet och jag har en ganska ödmjuk grundinställning till kunskap och tänker att man aldrig blir fullärd.
De svagheter som jag och några av mina kollegor upptäckte och pratade mycket om med den här metoden handlade om de hästar som inte fungerade bra i sina hovar, trots flera års barfotagång och minutiös verkning och holistisk behandling med rätt motion, näring och andra behandlingar, samt användande av hovskydd(boots) vid behov, och allting sköttes enligt konstens alla regler. Det kunde oftast ta sig i uttryck som hovar som måste verkas ofta (max var femte vecka, eller ännu oftare) för att inte flyta ut i tårna. Platta sulor. Trånga trakter som gärna ville bli åt det understuckna hållet, och som det var svårt att få att bredda sig helt trots att man gjort allt ”enligt boken”. Hästar som ”tassade” och tog lite kortare steg än de gjorde när de gick skodda, på hårt underlag. Hovar som lätt började flyta ut och bli obalanserade om man drog ut på intervallet. Först trodde jag att det var normalt, att alla hästar inte kunde få perfekta ”stenkrossarhovar” och bli runda, skålformade, och i bra balans med stora flytande steg och accepterade detta som en naturlig begränsning och hästarnas individuella olikheter. Men efter diskussioner med kollegor, hovnörderi-träffar, och djupdykningar i andra olika hov-läror och metoder, – så blev det till slut mer och mer öppenbart för mig vad problemet var!
Nu har det utkristalliserat sig ganska klart och tydligt att det som jag saknade i denna metoden är exakt det som vildhästmodellen har fått kritik för ända sedan den ”lanserades” i Sverige. Den korta beskrivningen är: Det saknas metod för att avgöra och korrigera den korrekta trakthöjden, eller tå-axel balansen. Redan när vildhästmodellen lanserades i Sverige och började användas så fick metoden kritik för att den väldigt lätt skapade ”bakåtbruten tåaxel” hos hästarna eftersom man ofta tog ner trakterna, genom att man verkade ner hovväggen till sulans nivå. Det enda försvaret mot kritiken var att hoven ”naturligt” skulle ställa om sig till korrekta vinklar efter en omställningsperiod. Många hästar gör nog det också, men inte alla.
Hovarna blev visserligen oftast fina och kunde läka ut sina sprickor, bredda sina trakter till stor del och få starka strålar tack vare barfotagången och de täta verkningarna men metoden med kraftig mustangroll och den felaktiga vinkeln kan alltså också riskera att skapa en avlång hovform som lätt flyter ut i tårna, blir lätt platt i sulan i tån och måste hållas tillbaka konstant med täta verkningar för att inte flyta ut och bli i obalans. (ibland med sprickor och hålväggar som följd)
Under en lång period så trodde jag alltså att detta var helt normalt. Och jag hade inte någon kunskap eller verktyg hur jag skulle läsa den typen av hov eller hjälpa den på annat sätt än att verka hoven ofta och korta in tån – vilket ju löste problemet på kort sikt och höll sprickorna borta och hästägaren nöjd.
I metoden vildhästverkning så får man bland annat lära sig att ta ner hovväggen till sulans nivå. Och det här fungerar oftast bra, men det kan som sagt skapa problem om hoven får en negativ vinkel. Trakthöjden måste vara i balans med höjden på tån och väldigt ofta så kan man därför inte sänka trakten helt till sulnivå, och i synnerhet inte på hästar som bygger mycket material i tån, som man lämnar kvar, för då måste man först ta bort det överflödiga materialet i sulan i tån. Jag fick lära mig den gyllene regeln att aldrig skära i hästens friska sula. Detta resulterade i att vissa hästar som faktiskt bygger en hel del frisk sula i tån riskerar att få en negativ vinkel när man tar ner traktväggen till sulnivå och trakten blir för låg i förhållande till tån. Detta resulterar i att sulmaterialet i tån pressar fram hoven som en pizza-deg och den blir mer avlång, istället för mera rund, vilket minskar skålformen som man är ute efter. Hovväggen är rörlig och kan flexa tillbaka, men den gör inte det om det finns för mycket sula i tån som håller emot.
Även konceptet med mustangroll är något som inte alltid är så bra för hoven. I synnerhet inte på sidorna där hoven behöver ha sin tjocka hovvägg för att hålla ihop. Ofta resulterar detta i att man tunnar hovväggen på tok för mycket, hela vägen runt. Detta kanske skapar en utseendemässigt ”snygg” hov, men det blir speciellt problematiskt på hästar som redan har dålig hovkvalitet med tunna väggar. Det blir ännu lättare för hoven att bli avlång. Fördelen är att man kan få bukt med utflytningar relativt snabbt och enkelt, samt även sprickor. Men samtidigt så har man tagit bort viktigt stödmaterial i hovväggen som hästen behöver, och kanske t.om format hoven så att sulan är den högsta punkten i hoven, vilket kan göra hästen ömfotad på hårt material och den behöver ha boots på sig.
Dr. Bowker har tidigare rekommenderat att verka bort allt material i hovväggen som är utanför den vita linjen! Det här kanske måhända är bra för hästar i rehab, som en slags ”klinikverkning” där man korrigerar något. Men en frisk hov ska man inte ta bort så mycket material från hovväggen på, det är min åsikt. (jag följde aldrig det här extrema rådet från Bowker vill jag nämna, utan försökte spara mer av hoven)
Jag vill inte misskreditera Dr Bowker. För hans forskningsmaterial och kunskaper om hovens anatomi är mycket läsvärt och han har lagt ner otroligt mycket tid på forskning och studier om hoven som är väldigt intressant! Detta kan ingen ta ifrån honom och han har betytt otroligt mycket för kunskapen om hovens anatomi!
När den nya trenden ”HGM-trim” dök upp på Youtube som ett fenomen var det nog lite av en reaktion på att många hästar hade blivit öververkade i trakten. Därför svingade pendeln över till en ny metod som uppmuntrar till att i princip inte verka trakten alls, och låta allt vara kvar utom tån, som skulle kortas. Det var en hel del som provade tekniken och en hel del av de som hade haft negativa erfarenheter av ”vildhästverkning” tyckte att hästarna funkade bättre, nu när de sparade ut en hel del trakt. Vissa som testade fick dock katastrofala resultat, med väldigt ömfotade hästar och hovmaterial som blev i stor obalans. Jag tror det var anledningen att detta endast blev en ”fluga” som fort försvann från blickfånget.
Det finns självklart fler andra metoder inom barfotavärlden men jag tänker inte gå igenom dem alla nu. Jag har inte heller personlig erfarenhet av dem alla.
Efter många diskussioner och erfarenhetsutbyte med kollegor, speciellt Linda Karlsson i Björektorp, så kom vi fram till att det här problemet kräver att vi ändrar på sättet som vi verkar dessa hovar. Linda Karlsson, också en hovnörd av rang, har utvecklat sin egen metod av verkning efter att ha influerats av allt ifrån hovslagare, 4-point trim, hovterapi, och massa hovkurser (även hovformsspecialist) hon har gått samt sin egen erfarenhet och är en av de hovvårdare som jag ser upp till som en av de främsta i landet. (under utbildning till Godkänd Hovslagare nu också!) Jag förstod att hon var någonting på spåren när hon inte bara hjälpte sina kunders hästar, utan också hjälpte bland annat en hovformsspecialist med sin egen häst och hjälpte hästen att länga steget, och sluta ”tassa fram” och ömma bland annat genom att skära bort material i hästens sula och några få enkla rasptag på rätt ställen. Linda har för övrigt hjälpt mig med mina hästar också och visat gång på gång hur rätt balans i hoven utgör massiv skillnad.
Det här sättet att verka hoven på som Linda sysslar med innebär att om man balanserar hoven på RÄTT sätt, så behöver man oftast inte komma ut och verka den lika ofta. Om hoven är bra balanserad och hästen rör sig mycket så kan man t.om finna att man kanske bara behöver underhållsverka den några gånger per år! Jag kunde inte riktigt tro på att en verkningsmetod kan göra så stor skillnad. Jag var ju van vid att behöva boka mina kunder med MAX 5 veckors mellanrum för att inte tån ska flyta ut och hoven bli helt obalanserad!
Efter ny kurs med en känd hovslagare fick jag en ny ”ögonöppnare”. På denna kursen så uppmuntrades vi att läsa av balansen mellan tå-trakt och även sänka tån om möjligt, för att skapa en bättre vinkel. Jag hade svårt, väldigt svårt, att acceptera detta eftersom jag lärt mig att gå in i levande sula i tån är ”big No No”, och en del av mig ville avfärda alltihop och jag hade svårt att ta till mig hur jag skulle kunna implementera detta i mitt arbete. Jag hade fått lära mig att det kan riskera göra hästen mycket ömfotad. Det kändes som jag var ute på väldigt hal is och jag ville inte riskera att göra någon häst sul-öm och göra någon plågsam strasser verkning av det hela. Men det blev uppenbart för mig hur viktigt detta är, speciellt på min egen häst som bygger mycket sula i tån, vilket plattar ut och drar iväg tåväggen väldigt mycket, och gör hoven mer avlång och spetsig.
När jag också gick en kurs hos min kollega Linda så testade jag bland annat att verka döhovar med klubba och klinga för att verka bort tå-material i sulan och forma hoven och se hovarna få bättre skålform, vilket var lite chock-artat för mig. När jag sedan började använda den här metoden på min egen häst så föll liksom bitarna på plats.
Nu kanske det låter som att man verkar MER material i hoven, men sanningen är att det är precis tvärtom! Tidigare så verkade jag väldigt mycket mer på själva hovväggen, och det tog mig en bra stund att verka klart en hov. Jag tunnade hovväggen runtom med en ”mustangroll” och tog bort extra mycket från tån. (för att den inte skulle flyta ut). jag sänkte alltid hovväggen till sulnivå, även i trakterna. Men jag tog ingenting alls på sulan, om det inte var död sula som var på väg att lossna självmant.
Skillnaden nu är att jag verkar inte alls lika mycket på hovväggen. Jag tar bort överflödigt horn naturligtvis. Men jag tunnar inte hovväggen som förut (förutom ev tån, för överrullningens skull) och den stora skillnaden är att JAG SKÄR BORT SULA I TÅN på hoven om den behöver detta (och den inte är för tunn naturligtvis). Detta gör även hovslagare, och det är något som jag och många andra barfotaverkare har sett ner på. Visserligen så tycker jag fortfarande att det är HELT FEL att ta bort för mycket sula, och att tunna den så mycket att den börjar svikta tycker jag inte är bra alls – den ska ju kunna skydda hovbenet därunder och klara av att gå barfota. Då funkar det inte att tunna den så mycket. Men nu har jag börjat förstå att man alltså ibland behöver ta bort en del material för att hoven ska kunna ”flexa tillbaka” och bli mer rund i formen, och detta ökar också skålformen i hoven på ett naturligt sätt. Skålformen ”skapar sig själv” på det här sättet, kan man säga. Lite som trolleri!
Men här är det också mycket mer viktigt att ha ett vältränat ”hov-öga” där man lite som en konstnär har ett öga för vad det är man vill skapa. Om man inte har känsla för det, så finns det alltid en risk att man gör fel, skär bort för mycket och hästen blir ömfotad. Det här är inte en ”tre-stegs-metod” som man kan lära sig behärska över en helg och sedan bli färdig nog att börja verka hästar helt på egen hand utan överinseende av mentor. Det är ett hantverk som kräver känsla och utvecklande av ett tränat öga. Vissa har talang och lär sig snabbare, vissa behöver mer tid att träna på det, som med allt annat.
Jag känner mig fortfarande som total nybörjare på det här sättet att verka hoven, har förlorat lite av mitt gamla självförtroende och mina gamla hov-ögon behöver fortfarande träna om sig till det här nya sättet att se på hoven. Mina händer och mitt muskelminne vill hemskt gärna börja raspa mustangroll och tunna hovväggen och göra hoven ”fin”, på det samma sättet som jag gjort i så många år förut. Men nu stoppar jag mig själv och tänker ”Less is more” och gör mindre, och låter istället hoven göra jobbet med att balansera sig själv. Jag bara hjälper den lite på traven genom att ta bort det material som skapar obalans.
Bekräftelsen att detta är mer rätt för min egen häst fick jag också då jag efter första verkningen på det här sättet inte behövde verka henne igen på kanske 2-3 månader, eftersom hovarna höll sig så balanserade och fina helt av sig själva, utan utflytningar eller sprickor. Jag var förbluffad!
Linda kommer till mig nu ibland och hjälper mig och coachar mig för att det här ska sätta sig på pränt och jag inte ska halka tillbaka till det gamla sättet att verka. Ibland är det faktiskt lättare att lära sig någonting nytt när man inte kan något alls tidigare, och svårare att lära sig när man redan har kunskaper sedan innan som står lite ivägen. Jag behöver ”lära om” just nu känns det som. Och så inser jag att jag förmodligen har passerat inlärningsstadiet av ”Discouragingly realistic – you know what you don’t know” och är sakta påväg uppför igen.
Detta har också fått mig att börja fundera på hur många hovvårdare och andra barfotaverkare och INTE MINST hovslagare som också befinner sig på inlärningskurvan: ”Naívely confident – You think you know – but still don´t know what you don´t know” …med tanke på hur mycket gruff och dispyter som det förekommit mellan de olika lägren dr alla tror att just de ”vet bäst”.
Kanske är det fler därute som skulle behöva en liten tankeställare och lite mer ödmjukhet? Ingen kunskap är av ondo och vi kan alla lära oss något av varandra om vi förblir öppensinnade. Ett tips oavsett disciplin och vad du vill lära dig – ta hjälp av duktiga mentorer, och våga tänka utanför boxen.
Eftersom det varit så blött i Sverige i vinter så vet jag att många har haft problem med sura strålar på sina hästar och ville jag tipsa om det bästa jag vet.
För mig är Artimud det jag alltid brukar rekommendera. (Även Field Paste är bra, men mycket kletigare och svårare att applicera…)Det är en ”hov-lera” med antibakteriella egenskaper, tack vare zinkoxid!
Och många har undrat hur det funkar, hur det ser ut och hur man applicerar detta i hoven. Här gjorde jag en film för att försöka förklara detta lite snabbt Håll till godo med amatörfilm direkt från stallet! Jag säger ”mittstrålfåra” när jag menade sidostrålfåra ett par gånger, och min häst Heidi har lite svårt att stå still några gånger, och videon är varken filtrerad, redigerad eller klippt och jag jobbar utan manus så det är inte säkert jag gör mig helt förstådd. Fråga om det är något som är oklart! Här är iallafall ett av mina stalltips på hur jag brukar hålla hovarna fräscha och fria från röta med hjälp av Artimud
Vill också lägga till att jag tycker det är viktigt att man tar in hästen på box varje dag för att torka upp hovarna om det är geggigt och lerigt ute. Mina hästar står på spån och jag tycker det är ett bra underlag. Torv är inte alltid så bra, min erfarenhet är att det gör ”sur” miljö och bidrar till bakterietillväxt i hovarna. Kan vara värt att kalka boxen då om man använder sig av torv. Sen måste självklart hästen äta en sund foderstat också, för annars får hästen ofta symptom i sina hovar. Tänkte prata mer om det i nästa video…
MISSA INTE DET SENASTE! –> Gå med i nya Facebook-gruppen: ”Hovvård för hästfolk” där vi diskuterar praktisk hovvård dom du kan utföra själv hemma i stallet Kommer fortsätta posta videos och tips både där, och på denna bloggen. Här hittar du facebooksidan: https://m.facebook.com/groups/hovvard/
En kund skrev ett mail och undrade vad hon skulle göra med sin nya hästs trasiga hovar och bad om råd. Läs frågan och svaret nedan!
”Hej! Jag har fått hem en tinker/shire med mycket dåliga hovar och tänkte höra lite vad ni tycker. Förstår att ni inte kan komma med tips och råd på det sättet, men produkter som kan hjälpa honom. Han har trasiga hovar och stora hålväggar på 2 cm runt om. Har självklart varit i kontakt med hovslagare men funderar på om det är bättre att låta honom gå barfota tills man fått ordning på hålväggarna (skorna stänger ju in lite) eller om du har bra produkter man kan sko ovanpå också Har tittat på hoof armor samt behandlar i nuläget med er produkt för hålväggar, sedan får han tillskott för hovarna också : Tack på förhand
Anna på Viahov svarar: Hej Det bästa för att få bukt med hålväggar enligt min erfarenhet är att göra en kombination av saker både utvärtes och invärtes. Allt behöver ske samtidigt för att uppnå bästa effekt. Hålväggar brukar uppkomma vid olika obalanser hos hästen så därför behöver man få bukt med detta. Invärtes rekommenderar jag mineralblandning, som innehåller mer koppar och mindre järn, än normalt. Och så extra zink. Ett tillskott som är bra, är t.ex Hippo Selection Hov. Och Alger från algbörjes.Eller ge extra koppar och zink som lösa tillskott istället. (Om hästen också har problem med fettnacke eller tecken på insulinresistens, så ge extra magnesium också. Det finns genetiskt inom dessa raser att ha en del insulinresistens. (Tinker)) Magen kan behöva probiotika kurer under en tid för att näringsupptaget ska fungera.En del hästar behöver ”avgiftning” om de har gått med dålig mage och bristfälligt foder under en längre tid. Det kan vara bra med en örtkur som stärker lever, njure och mage (utrensning av gifter sker ju främst via lever o njurar). Det finns många olika örtkurer att köpa. T.ex magbalans, och ph-balans ”lever te” och njur-te, brukar jag köpa till mina hästar. (säljs för människor men funkar lika bra till hästar med samma dosering. Hästarna äter örterna råa) eller kolla på equiterapi.com och se vad de har för örtkurer. Det kan ta flera månader att få balans på hästens mage och utrensningssystem. Räkna med att det tar tid och ha tålamod. När det gäller den yttre behandlingen av hovarna så är det viktigt att behålla skorna på under ett par månader till, annars finns risk att hästen trampar in grus i sina hålväggar och de spricker upp ännu mer med hälta som följd. Du kan även sko av, och fortsätta använda barfotaboots i hagen som alternativt skydd. Det viktiga är att hoven skyddas så länge den har mjukt sprött horn som lätt går sönder. En fördel med barfotaboots är att man kan verka bort hålväggarna betydligt snabbare än om hästen går skodd med järn. Hovvården är jätteviktig. Man kan få bort hålväggarna genom noggrann verkning på barfota hästar om verkningen sker oftare än normalt. Intervallet behöver ofta halveras. Varannan, var tredje vecka eller max var fjärde vecka på en barfota häst (den måste ha skydd av barfota boots). Hovarna växer fortare med hjälp av barfotagång och zink tillskott. Så hålväggarna växer ofta bort inom några månaderOm hästen är skodd, försök sko om betydligt oftare än normalt tills hålväggarna är borta. Där är det dock mer problematiskt eftersom man kan inte sko om så ofta om hoven är väldigt spröd och trasig. Man belastar hornet mycket när man gör nya sömhål. En duktig hovis kan avgöra hur fort man kan sko om utan att riskera att ha sönder hovarna mera. Så det är I regel mycket lättare o smidigare att få bukt med detta om man skor av hästen och använder barfota boots istället. Det är självklart jätteviktigt med korrekt hovform. Normalt på storväxta raser är att de får treklöverform på sina hovar därför att trakterna flyter ut och hoven spricker och får hålväggar enbart pga mekaniskt tryck och svaga lameller. Detta kan avhjälpas enbart genom att man verkar hoven oftare. En sån häst kan inte verkas eller skos om var 8 vecka – det måste ske mycket oftare än så. Gärna var 4 vecka som sagt. Tills dess att hålväggarna är borta, hoven är i balans. Sedan kan man försöka att förlänga intervallet igen, men om treklöverformen kommer tillbaka i hoven så är intervallet för långt Produkter för att stärka upp hornet från utsidan finns också. Och det absolut bästa för att stötta sådana här hovar är utan tvekan en kombination av Strong Horn och någon av våra hovleror. De hovleror vi säljer är Hoof Stuff, Field Paste och Artimud. De har olika densitet och passar för olika typer hålrum i hoven. Om hålväggarna behöver drevas så är hoofstuff perfekt för det. Artimud och Field Paste passar bättre för att täcka in hovens stråle och strålfåror. Även bra för bärranden, man kan kleta in hoven i detta även om den går skodd. Om hästen har järnskor så kommer man inte åt att behandla direkt på bärranden. Då är det bättre att spola rent hoven ned vatten och sedan göra fotbad som den kan ”soaka” hovarna i någon gång per vecka. Vi säljer Sole Cleance som innehåller flytande zinksulfat som passar jättebra till detta.Om fotbad är svårt att ordna praktiskt så spraya undersidan av hoven rikligt med Sole Cleance och låt sedan hoven få stå och torka på betonggolv tills den har sugit åt sig av medlet.
Lycka till! Och som sagt, ha tålamod Mvh Anna Hane
En av anledningarna till att Viahov startades från början var för att förenkla för hästar att kunna gå barfota och ge dem möjlighet att vara sunda, oömma starka och friska i sina hovar. Barfotagång ska INTE behöva ske på bekostnad av hästens välmående – Tvärtom! Syftet är och har alltid för oss på Viahov att hästen ska må så bra som möjligt och vara bekväm under omställningen från skodd till barfota. Under den här övergången så sker inte sällan en kraftig omställning för hela hästen, och tillsammans med hästen gör man en spännande #HOVRESA
Hästens hovar är väldigt anpassningsbara och kan forma om sig över tid när det sker ändringar i miljö, foder, hovvård och belastning. När man skor av sin häst och börjar med barfotagång och boots får man inte sällan uppleva positiva förändringar med hästens hovar tack vare den ökade blodcirkulationen och att hovmekanismen kommer igång bättre. Speciellt när detta sker i kombination med förbättringar i foderstaten, hovvården och förändringar i hästens miljö så finns det potential för STORA omställningar till det bättre. Ju sämre hoven ser ut när man startar och ju mer insatser man gör längs vägen – desto större skillnad och förbättring av hoven blir det i slutändan!
Vi har idag varit med och bevittnat hundratals hästars fantastiska #Hovresa, när de gått från att vara känsliga/tassiga och trasiga i sina hovar, till att bli starka, hårda, friska och symmetriska bara inom loppet av 10-12 månader, och ibland ännu fortare.
Det är jätteintressant och spännande att fotografera utvecklingen och dokumentera förändringarna som sker med hovarna och hela hästen över tid. Det är väldigt kul att kunna se tillbaka och jämföra hur det har sett ut under resans gång. Och vi ÄLSKAR när våra kunder delar med sig till oss och berättar om sin #Hovresa genom att höra av sig med sina berättelser, filmklipp och ”före”- och ”efter”-bilder på sina hästar och deras hovar!
Vi hopppas med detta att fler vill gå ut och berätta om deras hästs egna ”HOVRESA och dela med sig av både motgångar och medgångar längs vägen. Det blir också peppande, inspirerande och lärorikt för alla andra som är inne på samma spår.
Du är varmt välkommen att höra av dig och posta inlägg på Facebooksidan eller i vår Facebookgrupp(*), eller maila oss. Vi kommer löpande att börja lägga ut inlägg taggade med #HOVRESA så att det blir sökbart i alla kanaler. På återhörande!
Håll till godo med amatörfilm direkt från stallet! 
Jag säger ”mittstrålfåra” när jag menade sidostrålfåra ett par gånger, och min häst Heidi har lite svårt att stå still några gånger, och videon är varken filtrerad, redigerad eller klippt och jag jobbar utan manus så det är inte säkert jag gör mig helt förstådd. Fråga om det är något som är oklart! Här är iallafall ett av mina stalltips på hur jag brukar hålla hovarna fräscha och fria från röta med hjälp av Artimud 
