Det “kroniska” i uttrycket kronisk fång är ett missförstått begrepp. Kronisk betyder inte att hoven inte går att återställa. Svårt – ja. Men omöjligt? Inte alltid. Vår förståelse av vad som händer i en fånghov är tyvärr inte så väl utvecklad, och därför används begreppet “kroniskt” alldeles för ofta på hästar som faktiskt kan bli helt återställda och fina i sina hovar igen – med rätt åtgärder.
Så som hovarna ser ut när en häst drabbas av hovbensrotation, liknande de vi ser på dessa bilder, är det tyvärr svårt att få rätt hjälp av kompetent yrkesfolk här i Sverige. Det verkar inte vara jättevanligt att hovslagare är vana vid att arbeta med den här typen av hovar, och jag märker att veterinärer ofta är väldigt snabba på att döma ut den här typen av hästar och avlivar dem istället för att ge dem en chans. För att vara helt rättvis – det är inte heller lätt för hästägare att ta hand om fånghästar på rätt sätt, så ibland är det faktiskt bättre att avsluta deras lidande. Men jag märker tyvärr att även när intentionen är god och hästägaren vill “göra allt” för sin häst, så är det ofta svårt att få rätt hjälp och ta sig hela vägen fram – trots att man har lagt alla resurser som finns på att hjälpa sin häst.
Jag upplever inte heller att alla metoder som används fungerar fullt ut här, särskilt inte när intervallen mellan verkningarna blir för långa, vilket tyvärr är det vanligaste felet. Då hinner hoven falla tillbaka i sitt gamla mönster igen, och då spelar det nästan ingen roll vad man gjorde sist.
Den här typen av hovar vill “dra iväg” i trakterna och får då ett väldigt högt tryck på tån, vilket riskerar att leda till stora problem och smärta.
Har du en häst som ser ut så här och har svårt att få rätt hjälp? Om man ska förenkla det så mycket som möjligt, så är mitt råd detta:
– Sänk trakterna mer, och gör det ofta – Verka varannan vecka, absolut inte längre intervall än så – Jobba kontinuerligt med att hålla efter trakterna. De måste successivt sänkas för att förbättra hovbensvinkeln och minska trycket på sulan
När det gäller tån finns det inget “rätt” svar som passar alla hästar. Vissa hästar blir direkt mer bekväma med en kortare tå och rör sig bättre så, medan andra faktiskt behöver få ha kvar lite mer längd under en period för att överhuvudtaget kunna stå och gå bekvämt medan hoven läker. Det här varierar mer än man tror. Det viktiga är att lyssna på hästen – inte på åsikter eller teorier.
Men – nu kommer det viktigaste av allt. Det här är bara första steget.
Det absolut viktigaste i hela processen är att ta bort inflammationen i kroppen. Annars spelar det mindre roll hur bra man verkar – kroppen kommer ändå fortsätta driva problemet. Och det är här missförståndet kring uttrycket “kroniskt” kommer fram.
Fråga alltid: Vad är orsaken till fången? Finns det en hormonell obalans? Behöver hästen medicineras? Finns det underliggande problem som PSSM eller andra metabola störningar?
Nästan alla fånghästar har någon form av insulindysreglering, och det här är centralt. Det som hjälper här är inte en enskild insats, utan en kombination av åtgärder. Och den första åtgärden jag kommer nämna är:
Rörelse. Rörelse. Och ännu mer rörelse.
Dagligen.
Helst uppdelat i flera tillfällen – till exempel en timme morgon och en timme kväll. Jag vet att det här är svårt att få till i praktiken, men det är otroligt viktigt. Samtidigt måste man vara tydlig: är hästen i en akut fas med inflammation i hovarna så ska den inte röra sig mer än nödvändigt. Då ska den avlastas. Punkt. Men i läkning och rehabfas ska den absolut röra på sig – lite och ofta. Promenader är ofta det bästa för lymfan. Intervallträning är det bästa för insulinkänsligheten. Kombinationen av båda är optimal om hästen klarar av det.
Utöver detta behöver man i många fall stötta kroppen i att ta hand om det som händer inuti, och därför brukar jag alltid nämna fodertillskott och kurer för detta.
Efter långvariga episoder av fång ser man ofta att lever och njurar är belastade, och då kan det vara värdefullt att ge stöd där så att kroppen kan transportera ut gifter och slagg. Vi har till exempel ett örtprogram som heter “Let’s Get Started” som kan ge en skjuts i det här arbetet.
Mineraler är också en viktig del. Fytomin innehåller inte bara mineraler utan även zeolit, som ytterligare kan hjälpa kroppen att rensa ut slagg och gifter.
Mage och tarm spelar också en större roll än många tror. Här kan stöd i form av fibrer, höpellets eller tillfälliga probiotiska kurer hjälpa till att stabilisera systemet.
Omega 3 är också relevant eftersom det kan bidra till att dämpa inflammatoriska processer, och C-vitamin kan vara ett bra tillfälligt stöd efter sjukdom eller stress.
Så ja – det finns mycket man kan göra från insidan också.
Men det som är allra viktigast att förstå i de här fallen är följande:
Hästar som utvecklar den här typen av “kronisk” fånghov beter sig i praktiken som artrithästar.
KC La Pierre har studerat detta och beskriver i sin senaste bok hur det sker förändringar i hovens broskstrukturer, vilket gör att trakterna tenderar att fortsätta växa uppåt över tid och utvecklar den här deformerade trakten som bara blir högre och högre. Det är alltså inte bara en formfråga – det är en vävnadsförändring. Han menar att detta påminner om liknande problem i leder vid artrit, där brosket påverkas av långvarig inflammation.
Det här är fortfarande att betrakta som nya rön som behöver utforskas vidare för att se tydliga samband, men det ger en viktig förståelse för varför de här hovarna beter sig som de gör och varför vi ofta kallar det “kroniskt”.
Slutsatsen jag drar av detta är att de här hästarna behöver hanteras som individer med en kronisk inflammatorisk problematik i sina brosk – och att man resten av deras liv behöver ha ett högt fokus på låginflammatorisk kost och livsstil (vilket man egentligen borde tänka på för alla hästar, men i synnerhet för fånghästar).
Det innebär att man behöver arbeta med samma principer som man rekommenderar människor med artrit: ta bort socker och stärkelse ur fodret, stötta mage och tarm, använda tillskott som är inflammationsdämpande, säkerställa rörelse och allmän friskvård, och ge kroppen stöd att hantera inflammation.
När man ser det så blir också strategin tydligare.
Hovform, rörelse, foder och metabolism hänger ihop. Det är samma system. Och det behöver behandlas som ett.
Så “kronisk fång” är alltså en sanning med modifikation. Det “kroniska” handlar snarare om att alltid behandla hästen som en individ med ökad risk för låginflammatoriska processer i sina hovar som påverkar broskstrukturerna.
Hovens stötdämpning sitter inte i hornet. Den sitter i blodet. I mjukdelarna. Och det är just därför en järnsko (eller en väldigt hög “bärande” hovvägg som avlastar sula och stråle) kan leda till att hovens mjukdelar blir underutvecklade och att stötdämpningsförmågan minskar i hela hoven.
Det finns en väldigt intressant studie av Robert Bowker som jag brukar kalla “frottéhandduken”. Där visar han något ganska fascinerande: att en enkel frottéhandduk under hästens hov ger tillräckligt med taktil stimulans till hovens nerver för att fler mikrokärl ska öppna sig och blodcirkulationen i hoven öka.
Bowker beskriver hovens mjukdelar som ett vaskulärt, hydrauliskt system där blodvolymen är en aktiv del av stötdämpningen. Det går att likna vid en hydraulisk stötdämpare i en bil, där vätska pressas och fördelas för att ta upp kraft och jämna ut belastning, eller som ett gel- eller luftsystem i en löparsko som komprimeras och återfjädrar vid varje steg. Skillnaden är att hoven gör detta med hjälp av blod och mikrokärl, framför allt i bakre delen av hoven. När fler kärl är öppna och blod passerar genom dem ökar den tillgängliga vätskevolymen i systemet, vilket förbättrar hovens förmåga att absorbera och distribuera belastning. När färre mikrokärl används minskar denna volym, vilket försämrar stötdämpningen och leder till en mer stum belastning av strukturerna.
I studien med “frottéhandduken” såg man att en oskodd häst som står på ett plant, hårt underlag punktbelastar hoven, ofta i fyra distinkta områden: tåpelare och traktpelare, tillsammans med strålen om den når ner till marken. Denna punktbelastning var kopplad till en hårdare, mer bultande digital puls och färre öppna blodkärl, jämfört med när man placerade en enkel frottéhandduk under hoven.
Det intressanta är hur liten förändringen var – och hur stor effekt den gav. En tunn frottéhandduk räckte för att påverka det vaskulära systemet i hoven så pass att pulsen blev mjukare och fler mikrokärl öppnade sig. “Hydraulpumpen” fick mer vätska att arbeta med, vilket innebar både ökat blodflöde och förbättrad stötdämpningsförmåga, utan att man ändrade något i hovens form.
Bowker resonerar kring att detta sannolikt styrs via hovens nervsystem, som reagerar på taktila stimuli, och att den här typen av belastning därför också bör upplevas som mer bekväm för hästen.
Tänk dig själv skillnaden mellan att trampa ner i ett par nya Nike Air-skor med mjuk sula jämfört med att stå på ett betonggolv – punktbelastning kontra jämn viktfördelning under foten. Vi har dessutom liknande typer av känselnerver i våra fingertoppar som hästen har i sin stråle. Det säger något om hur känslig hoven faktiskt är, och att den i hög grad “känner sig fram” i varje steg.
Detta sätter fingret på en central men ofta förbisedd aspekt av hovvård. Vi lägger stor vikt vid millimeterprecision i verkning & skoning, samtidigt som många hästar under majoriteten av dygnet står och punktbelastar sin hovvägg – s.k ”perifer belastning” – (vilket kan uppstå oavsett om hästen är skodd eller barfota) – och därmed får brist på cirkulation i sina hovar.
Perifer belastning är resultatet när hästen står på hårt underlag – och det förvärras naturligtvis av höga hovväggar eller tjocka höga järnskor som inte ger stimulans under sula/stråle.
Det innebär inte att hårda underlag eller skor som primärt belastar hovväggen per definition alltid är fel, men det innebär att deras effekt på hovens fysiologi behöver vägas in i helheten!
Frågan blir därmed inte enbart hur hoven ser ut, utan i vilken utsträckning den ges förutsättningar att fungera som det dynamiska, cirkulatoriska system den faktiskt är.
Källa: Robert Bowker, baserat på hans studier och föreläsningar.
Vill du fördjupa dig mer i hovens funktion? Kika in på Viahov Play och gå med i hovkursen – där nördar vi ner oss i sådana här samband på riktigt.
Häromdagen fick jag ett mail från en hästägare som funderade på att ta av hästen järnskorna i samband med fölning. Men den här hästen var inte helt okomplicerad. Den hade nämligen haft en skada i djupa böjsenan och skador i strålbensbursan. Den hade gått med ringskor och blev direkt sämre när tån blev för lång. Därför kortades intervallet upp till var 6:e vecka.
Nu senast har hästen fått vanliga skor + snösula + två broddar i trakten → Med resultatet att vinklarna ser ”finare” ut: kort tå, högre trakt, och nöjdare hästägare.
…men detta är tyvärr en synvilla. En väldigt övertygande synvilla – ungefär som när man sätter en för stor mössa på sig själv och tycker man “ser rimlig ut”. Det håller i 15 sekunder, sen glider allt åt fanders.
Risken är extremt stor att hästen bara blir sämre med den här approachen… Jag ska förklara varför.
Frågan till mig var:
”Klarar hon barfota? Finns det boots som höjer trakten, skyddar strålen, och finns någon expert på strålbensbursaproblem?”
Det här är exakt den typ av hov jag möter ganska ofta – och som ofta hamnar i “barfotakategorin” när alla andra medel misslyckats och man måste “rädda hovarna” på dem. Svåra odds och mycket jobb! Strålbensrelaterade problem blir ofta föremål för rehabilitering inom barfota –men faktiskt, ofta blir många hjälpta av barfota med förvånansvärt stor framgång – även om såklart alla inte går att rädda. Vet ni varför?
Jo, det beror på att strålbensrelaterade problem och belastning på böjsenor ofta beror i grunden på försvagade mjukdelar → strålen bär inte för elastiska putan är förtvinad, hovbrosken är deformerade av felaktig belastning under lång tid.
Kaudal kollaps – på fackspråk – helt enkelt.
(På vanligt språk: ”allt där bak har gett upp”)
När strålben och böjsenor skadas så blir allt mer extremt och mer allvarligt. Man löser inte problemet med att “höja trakterna” – man löser problemet genom att hjälpa hästen utveckla sina mjukdelar → som i sin tur höjer trakten.
Att höja trakterna utan att stärka eller stötta mjukdelarna är som att sätta en människa i rullstol för en stukad fot. Ja, det slutar göra ont direkt. Men du sabbar rehabiliteringen fullständigt, och att lära sig gå igen kan bli svårt.
Här är några vanliga symptom på att det är påväg åt fel håll:
• Hoven blir snabbt känslig när den växer sig längre
• Hästen blir sämre sista veckan eller två av skoningscykeln
• Hoven ser ”fin direkt efter skoning” → men blir ändå successivt sämre i hovformen över tid
• Hästen kan få återkommande låggradig och ”diffus” hälta eller rörelsestörningar
• Den kan få inflammationer i hovleden/strålbensbursan
• Hästen har ofta svårt att lyfta hovarna, speciellt bakhovarna
• Spänningar i rygg, SI-leden, nacke – hela överlinjen protesterar
• Hästen blir tung/stökig att rida och “ramlar” framåt – försöker springa ifrån smärtan
Och den stora klassikern:
Den traditionella (hälöppna) järnskon maskerar bara problemet. Den läker inte. Den bygger inte upp mjukdelarna i hoven. Den skjuter problemet framåt.
Lite som att sopa skiten under mattan och säga “det är rent nu”.
När mjukdelarna är totalt förtvinade klarar hästen i regel inte 6 veckors intervaller.
Oftast inte ens 5.
4 veckor borde vara praxis i denna typ av rehab.
3 veckor i svårare fall om hoven växer mycket – särskilt vid NPA eller strålbenstryck.
Och går hästen barfota kan man t.om behöva gå ner till varje/varannan vecka om tillväxten är hög.
(Har hört att i England har man 5 veckor som standard skoningsintervall. Här kör de flesta fortfarande 7–8 veckor och hoppas på det bästa. Spoiler: mjukdelarna bryr sig inte om våra traditioner.)
För att få ordning på den här typen av hovar krävs:
• korta intervall – konsekvent
• flexibel sko/boot som ger hovmekanik och korrekt stimuli
• strålstöd/DIM/skumsulor/fotinlägg
• kilsulor när bakre delen behöver upp
• underhållsraspning för att hålla tån nere (barfota)
• rätt underlag – djup sand är rena spabehandlingen för kaudala strukturer
Kan en sådan här häst gå barfota?
Ja — om man jobbar aktivt och ger hästen stöd av rätt hjälpmedel under tiden.
Annars blir hästen bara öm, mera spänd i ryggen och riskerar att hamna i en ond cirkel.
Min rekommendation för att ens kunna ha hästen barfota blev:
Equine Fusion Active hovboots + kilad ullsula eller motsvarande större delen av tiden, även i hagen.
Ger höjd i trakten, stöd åt strålen och låter hoven arbeta istället för att ”sättas i rullstol”. Djup sand till hagen – som hästen kan stå i barfota – som stimulans för mjukdelarna.
Detta hjälper hästen att bli mer bekväm samtidigt som det tränar upp mjukdelarna.
Jag älskar att hjälpa människor hitta lösningar. Jag sitter nästan varje dag och guidar folk i ”bootsdjungeln” och ger råd inför avskoningar och hov-resor.
Därför har jag förutom min hovkurs, också öppnat en ny, gratis forumtavla på Viahov Play:
BootsGuiden!
Här kan du:
• lägga upp bilder
• få strukturerade svar om bootsanpassning
• se andras case
• slippa stå ensam med komplexa boots/sko-frågor
• och framför allt: slippa gissa
Svarar jag där kan andra också lära sig av samma tråd.
Vill du fördjupa dig mer i hovvård och lära dig underhållsverka din häst själv, mellan din hovis besök? Gå med i hovkursen pronto. Den ligger på Viahov Play. Det finns mycket matnyttigt där även för dig som redan är yrkesaktiv.
P.S Vill man ha hästen skodd med andra permanenta beslag så finns det såklart fler bra lösningar som kan hjälpa den här typen av hästar. En hovslagare med kunskap om mjukdeslssupport, vinklar och hovbalans ska absolut kunna arbeta med det. Och vi behöver mer hovisar i branschen som löser den här typen av problem – helst innan de ens uppstår. Är du en hovslagare som jobbar proaktivt med den här typen av problem?
Kontakta gärna mig! Jag skulle vilja sätta ihop en lista med yrkesaktiva som jag kan hänvisa till runtom i landet.
Det här är hela historien bakom den där hoven som väckte så starka reaktioner på Facebook – och som ledde till hatkommentarer om ”djurplågeri”, trots att hoven var mitt i en helt normal rehabprocess och hästen aldrig hade det minsta ont.
I videon går jag igenom, steg för steg: • varför hoven såg så ”brutalverkad” ut just i det läget • vad hålväggar faktiskt är – och hur jag jobbar holistiskt med rehab av det • varför tån behövde kortas så mycket för att få tillbaka balansen • vilka kompromisser man ibland behöver göra i en verklig rehab, inte en teoretisk • hur underlag, boots och ägarens insats påverkar resultatet • och hur hoven faktiskt läkte – på bara några månader Det här är ett viktigt ämne.
Bilder kan trigga, särskilt utan sammanhang. Och barfotaverkare döms ofta på just bilder – inte på funktion, inte på hästens rörelse, inte på helheten. Ibland måste en hov se ful ut för att kunna bli bra igen. Det viktigaste är alltid funktion och hållbarhet, samt hästens välfärd och bekvämlighet – inte estetik i ett ögonblick.
Min förhoppning med den här videon är enkel: mer förståelse, mindre rädsla och en mer nyanserad syn på hur hovrehab faktiskt kan gå till i praktiken. Videon finns nu på Spotify & YouTube.
Lyssna gärna på alla avsnitt av min ”Hästsnack Podd” utan reklam Viahov Play (gratis att bli medlem)
Tack för att du tittar – och tack till alla som bidrar till en mer kunskapsbaserad och respektfull hästvärld.
Att låta en häst gå barfota är för många ett steg mot en mer naturlig och funktionell hovhälsa. Det kan ge stora fördelar på sikt – bättre cirkulation, starkare hovkapsel och förbättrad rörelseekonomi.
Men övergången är inte alltid enkel, särskilt inte för hästar som gått länge med fel hovform, belastning och vinklar och som har svaga mjukdelar på insidan. Det är viktigt att förstå att avskoning och övergång till starka barfotahovar är en process, inte ett tillstånd som inträder över en natt.
Hästens hovar är levande vävnad som reagerar på förändringar i belastning, cirkulation och stimulans. När järnskon tas bort börjar en period av anpassning – både för hovarna och för resten av kroppen.
Vad som händer i hoven när skorna tas av
När järnskorna tas bort ökar blodcirkulationen i hoven tack vare att mjukdelarna får en hel annan nivå av stimulans. Det är i grunden positivt – bättre syre- och näringstillförsel gör att hovens vävnader kan återhämta sig och stärkas. Men om hästen har gått länge med begränsad cirkulation och har svaga mjukdelar som inte stabiliserar hoven på ett tillfredställande sätt kan den plötsliga ökningen bli en överdrivet kraftig stimulans.
Hos vissa hästar, särskilt de med svaga eller underutvecklade hovar, kan detta leda till en överreaktion i hovarna. Det kan visa sig som ökad värme över kronranden, ömhet i sulan eller strålen, gallor eller ett stappligt rörelsemönster. I mer uttalade fall kan det likna en belastningsrelaterad inflammation.
Detta är inte något man ska acceptera som normalt, men det kan förekomma – och det går nästan alltid att förebygga med rätt åtgärder och en gradvis övergång.
Förebyggande åtgärder för en trygg övergång
För att minimera risken för bakslag bör varje avskoning planeras individuellt utifrån hästens förutsättningar. Det handlar om att bedöma både hovarnas styrka och hästens generella hälsa.
Ett användbart verktyg är att använda ett “Hoof Scoring”-system, där hovens struktur och kvalitet bedöms utifrån flera parametrar. Detta kan en erfaren hovvårdare hjälpa dig att utarbeta. Tillsammans med en analys av benställning, hovvinklar, rörelsemönster samt hästens ålder och skadehistorik kan en erfaren hovvårdare göra en realistisk uppskattning eller kvalificerad gissning av hur svår övergången kommer att bli för din häst.
Utifrån denna bedömning kan man lägga upp en trygg plan. Vanliga rekommendationer inkluderar:
Använd skydd i början – till exempel mjuka boots som Equine Fusion eller Perfect Hoof Wear wraps i hagen och vid ridning. De hjälper hoven att vänja sig vid markstimulans utan att överbelastas. Evo Boots kan vara bra vid ridning och hjälper hoven återfå naturlig funktion och hovmekanism.
Anpassa skyddet efter din häst – En del hästar föredrar mjuka skor och sulor – medan en del hästar behöver mer låsande och stabiliserande skor och beslag. Återigen – det är individuellt! En häst med svaga brosk kan behöva Perfect Hoof Wear wraps eller ”hårdare” boots som stabiliserar mera för att inte hovmekanismens rörelser ska bli för kraftiga innan mjukdelarna har stärkt upp sig.
Skydda nattetid – känsliga hästar kan må bra av att stå på box nattetid de första veckorna för att avlasta hovarna. Så om du har din häst på lösdrift och hästarna rör sig över stora ytor varje dag – överväg om den kan behöva komma in och vila på natten i början för att inte överanstränga sig.
Minska träningsbelastningen – undvik hårda underlag och intensiv träning i början om hovarna har svaga strukturer.
Alternativt skydd – för vissa EXTRA känsliga hovar (t.ex klassiska fullblodshovar med tunna sulor och dålig elastisk puta) kan Perfect Hoof Wear (en polyesterwrap) ge stabilitet och skydd i övergångsfasen. Eftersom den stabiliserar mjukdelarna så minskar den ”chocken” på hoven i början och brosk och fibrer i hoven får en chans att bygga upp sin styrka över tid. (Använd Equine Fusion boots eller andra boots som slitageskydd om du ska rida på makadam. Wrapsen håller inte länge för tuffa grusvägar.)
Näringsstöd – se över hästens foderstat. Brist och obalans på mineraler, vitaminer och aminosyror kan kraftigt försämra hovens förmåga att bygga nytt, starkt horn. Mage/tarm-funktionen är mycket viktig för att optimera BRA hälsosamma barfotahovar. Exempelvis kan överskott av socker och spannmål i foderstaten lättare orsaka envis röta i hoven som är svår att bli av med, och som underminerar hovväggens styrka och hållbarhet.
Dessa åtgärder gör övergången skonsammare och minskar risken för smärtsamma bakslag.
Hästens signaler – lär dig läsa dem
Hästar är flyktdjur och döljer ofta obehag. En stoisk häst som “biter ihop” är inte nödvändigtvis bekväm. Därför är det avgörande att hästägaren lär sig tolka de små signalerna:
Hästen går försiktigare på hårt underlag
Kontrollera om hästen tå-landar, landar plant eller traktlandar på olika typer underlag
Ovilja att vända snävt
Mindre framåtbjudning
Kortare steg
Värme eller svullnad i hov eller över kronranden
Sulan svullnar upp (starkt varningstecken för inflammation i hoven)
Dessa tecken betyder att hästen troligen behöver mer stöd eller en lugnare takt i övergången. Genom att reagera tidigt undviks inflammation och bakslag i början av hästens övergång till barfota.
Kom ihåg! Om du vill optimera hästens hovar för barfotagång så är det viktigt att hästen är bekväm i kroppen och hovarna. En häst som ”tassar fram” dygnet runt kommer att få spänningar i kroppen och felbelasta sina hovar.
Järnskor döljer ofta problem – barfota avslöjar dem
Det är viktigt att förstå att järnskor inte löser hovens problem – de döljer dem. När skorna tas bort syns ofta underliggande svagheter i hovens form, balans och vävnadskvalitet som tidigare varit maskerade. Det är alltså inte barfotagången som orsakar problemen, utan att den gör dem synliga.
Med rätt hantering, god näring och gradvis stimulans kan dessa hovar utvecklas till att bli starka och självbärande igen. Men det tar tid – ibland flera månader – och kräver tålamod och uppföljning av kunnig hovvårdare. Förvänta dig därför att de första 6-10 månaderna kommer hoven att ändra form, storlek och funktion väldigt mycket. Hoven arbetar intensivt under den första perioden med att ”ställa om sig” och anpassa sig efter denna nya typen av belastning. Efter 10-12 månader har en helt ny hovkapsel växt ut som oftast ser mycket bättre ut och fungerar mycket bättre, är starkare och mer vitaliserad – tack vare den förbättrade hovmekanismen och cirkulationen i hovens mjukdelar som stötdämpar hela hästen. Detta är varför barfotagång är ett så effektivt redskap i hovrehabilitering!
Sammanfattning
Att ta av skorna är inte ett slutmål, utan starten på en rehabiliteringsprocess. En lyckad övergång bygger på tre saker:
Noggrann bedömning av hovarnas utgångsläge och hästens behov.
Förebyggande åtgärder – skydd, stöd och rätt miljö i början.
Tålamod och uppföljning – låt kroppen hinna anpassa sig.
En häst som får rätt förutsättningar kommer med tiden utveckla starka, välfungerande hovar och röra sig friare och mer balanserat. Men vägen dit kräver respekt för processen och en vilja att lyssna på hästens signaler, så man inte hamnar i återvändsgränder eller bakslag under tiden.
Lycka till med din häst, och hör gärna av dig till oss på Viahov om du behöver stöd eller support längs vägen.
Hälsningar Anna på Viahov
P.S Vill du lära dig mer om hovhälsa, hovvård och hovfunktion samt holistisk hästhälsa? Besök http://www.viahovplay.se – en kursplattform som ger dig vägen till hälsosamma hovar och stöttar dig längs vägen!
Bakhovar med mycket ”tryck” i steget, som gärna vrider sig, och därför vrider av sig och trampar av sig både boots och järnskor i farten…. Med andra ord: En utmaning!
Hans matte tog beslutet att sko av honom i våras för att slippa risken för tappskor under sommaren, och undrade hur det skulle gå att ha ett tungt halvblod barfota med boots i en grushage på dagarna.. eller om ens hovarna skulle hålla ihop för det…. Det var en chansning som visade sig falla väl ut! Läs mer om Claytons hovresa här nedan….
Nummer 1 är en äldre bild från sommaren -23. Resterande bilder är mellan mars -24 till idag (bild 4)Såhär ser vänster bak ut idag 🙂
Vilken hov-resa den här hästen och hästägaren har gjort! 😍 😍 Här kan ni se den fina utvecklingen hos en av mina kunder som jag hjälpte med utprovning av boots tidigare i våras
Detta halvblod hade tidigare problem med att bakskorna lätt vreds/trampades av och lossnade och för att slippa risken med tappskor under sommarhalvåret så tog hans matte beslutet att plocka av honom skorna runtom och testa med boots o barfota runtom istället. Ägaren var lite tveksam till en början och tanken var att endast testa detta under sommarhalvåret inledningsvis för att se hur det går, men eftersom allt gått så himla bra så har han nu fortsatt vara barfotahäst . Hans ägare har lagt ner otroligt stort engagemang för att lyckas måste jag också säga❤️ 💪
Såhär gjorde vi:
Efter avskoningen i våras och utprovningen av Equine Fusion så fortsatte deras ordinarie hovslagare duktiga Emmo Olofsson i Kungsbacka med barfotaverkning med väldigt korta intervaller. De har haft ungefär 3 veckors intervaller och hovarna växer så det knakar! Emmo säger att 2 veckor ibland hade varit mer lagom.
Här är Equine Fusion dojorna! All Terrain Ultra och även Active jogging har använts regelbundet sedan i våras och hästen har ”kört slut” på X antal skor eftersom han är ganska så eh… rörlig av sig! och slarvar bed benen och kan trampa sig själv när han leker i hagen och lyckas slita en del på skorna. Matte har varit hos skomakaren och fått laga lite trasiga söm här och där när han trampat sig på skorna. Men de har gjort sitt jobb ypperligt och skyddad hovarna och han varit fullständigt bekväm med sina goa joggingskor och hjälpt till med hovarnas fina utveckling! ☺️
Jag måste också säga att jag tycker hovslagare Emmo gjort ett kanonjobb med hovarna. För att ge bästa möjliga förutsättningar för att hovarna skulle växa sig starka och fina så har också hans matte köpt bästa fodret och boostat magen med både probiotika och Flourish och höpellets. Jag är övertygad om att det också hjälpt till att få hovarna såhär fina. Att ta på/av joggingskor dagligen och mecka strumpor och fixa med behandling av strålarna har hästägaren lagt ner ett stort jobb på, men det har också gett fint resultat som ni kan se här. Alla strålarna behövde en hel del strålvård eftersom det fanns mkt sprickbildning med svampangrepp i strålen – som ni kan se är borta nu! Hovleran Artimud är superbra till sånt här.
Eftersom hästarna går i grushagar på vår och höst och den här hästen gillar att ”fräsa runt” mycket så har de använt sig av Equine Fusion joggingskor ute i hagen för att skydda mot sultryck på gruset, och för uteritterna så använder de sportiga Evo Boots som vi självklart har individ-anpassat med varmbootsning för att passa perfekt! -Det var vi helt enkelt tvugna till just eftersom den här hästen har ordentligt med ”tryck” i bak-kärran, och en tendens att vrida sina bakhovar rejält så att skorna gärna snurrar på uteritterna. Men vi fick till det superbra med Evo Bootsen och hästägare och medryttare mycket nöjda med skorna och hälsade att bakskorna sitter som en smäck på ridturerna! Evo kan man lita på när det gäller sånt💪
Jag kan också skvallra om att just denna hästen också får bästa toppservice hos @svenskhastrehab regelbundet, så jag är inte förvånad över att de har lyckats bra med hovresan. Allt hänger ihop – hovvård, foder och hästfys! Med ett bra team runt hästen så blir det mesta möjligt 🥰 ❤️
För att Evo Bootsen skulle sitta still på bakhovarna gjorde vi en modifikation med dorsalt fönster och värme-modifiering för att forma skalet ”som en handske” på hoven. Såhär snyggt blev det
HOVRESAN I BILDER:
BIldförklaring: Bild nr 1 visar hur hovarna såg ut innan avskoningen, och sedan hur utvecklingen ser ut fram tills idag (bild 4). Notera förändringen i hovformen, hoven har blivit rundare och de svarta märkena i hoven har försvunnit och hovväggsskadan på vänstra sidan har växt bort väldigt fint så hovväggen är hel och tjock.
Är det förresten någon som vet varför skodda hästar ofta får sådana där blå märken på undersidan hoven? Jag ser det rätt ofta, men aldrig på välmående barfotahovar! 🤔
Jag är lite osäker varför det uppstår, men mina tankar går till ”blånagel” och jag misstänker att det kan vara kopplat till vävnads-död pga cirkulationsbrist, men jag spekulerar vilt nu.. Det vore iallafall inte så konstigt tänker jag, att cirkulationsbrist uppstår där järnet ligger emot och trycker och riskerar vibrationsskador i vävnaden som då växer ut med färgen blå/svart och porös i kvalitet, precis som en klämd nagel kan bli hos människor. Har ni tankar kring detta? 🤔🤔
På återhörande! Hälsningar Anna på Viahov
Fotokredd till Emmo Olofsson 🙏 Tack för att du skickade hovbilderna @emmohovslagare (som ni hittar på Instagram)
Jag har jobbat med en kund vars häst har ganska dåligt utvecklad elastisk puta och är ”tunn” i bakre delen av hoven vilket inte är alls så konstigt eftersom han varit skodd traditionellt (med open heel) under större delen av sitt liv. Detta är ett stort rejält halvblod och med tanke på den vikten och storlek som hästen har så skulle bakre delen av hoven, med brosk, stråle och elastisk puta, behöva vara betydligt tjockare och mer välutvecklad för att kunna stötdämpa alla dessa kilo. Forskning visar(*) att optimal vinkel på själva kronranden ligger på cirka 20-22 grader vilket korresponderar på en ungefärlig hovbensvinkel på 4-6 grader inuti hovkapseln.
Nedanstående bild visar att vinkeln i kronranden är mätt till cirka 28 grader. Med en såhär brant vinkel på kronranden så indikerar detta att hovbenet inte är i positiv lutning utan kanske är markparalell eller till och med i negativ lutning, och det ger enorma påfrestningar på hela nedre benet och innebär en hög skaderisk för hästarna.
Om man kan sänka tårnas höjd vid verkning så kan detta givetvis göra stor skillnad i bekvämlighet för hästen och något som uppmuntras! Men det får ju inte ske på hästens bekvämlighet och tyvärr så är också ofta sulan tunn på den här typen av hästar och därför vill man vara försiktig med att tunna sulan.
Man kan också se på bilden om man zoomar in den att hornrören i bakre delen av hoven har en väldigt understucken vinkel, dvs de växer mer framåt och det indikerar svagt trakthorn och understuckna trakter som fått fel vinkel i sin tillväxt redan från kronranden. Det i sig är också en indikation på svagt utvecklat brosk i bakre delen av hoven. Ser ni också att hans ”periople” alltså det tunna hudliknande ”nagelbandet” som går mellan kronrand och hov – breddar sig betydligt längst bak i trakterna och liksom ”dras neråt/bakåt” in mot strålen? Man ser det tydligare när man lyfter upp hoven:
Det här är lite av en deformation av brosket innanför trakterna kan man säga. Det ska inte se ut såhär på en välutvecklad och stark hov. En hov med starka bakre strukturer ska vara betydligt tjockare här i bakre delarna och ska inte ha den här formen på ballarna. Ballarna på en mer hälsosam hov tar helt enkelt större plats och är inte indragna under hoven på det här sättet. På nedanstående bild ser man tydligare, att ballarna är tunna, och ”v-formade” som om de har dragits in under hoven och hårlinjen är ganska långt ner. Det är mycket vanligt hos hästar som gått skodda länge med traditionella ”open heel” järnskor.
Strålen är också angripen av röta i mitten och är uppluckrad, vilket också är ganska vanligt på hovar som har sämre utveckling på sin elastiska puta och brosk. De har sämre tålighet mot röta. Kanske på grund av sämre cirkulation i hela bakre delen av hoven.
Underutvecklingen av de bakre delarna av hoven har gjort att vinkeln på hoven har blivit alldeles för låg, den ligger i riskzonen för NPA – (negative palmar angle) en markparalell eller t.om bakåtbruten vinkel på hovbenet som kan utläsas via röntgen. Det här beror ju på att elastiska putan är för tunn, och även strålen (strålen är ju den yttersta delen av elastiska putan) är för tunn, och att trakterna är för svaga och ”orkar inte” växa mer rakt nedåt, utan växer istället framåt inunder hoven.
Ett annat symptom på att hästen har NPA, förutom vinklarna på kronranden, och den deformerade trakten – är att hästen tålandar på hårt underlag – ett tydligt tecken på obehag i den bakre delen av hoven som gör att hästen ogärna vill sätta in den först vid isättningen på hårda underlag. Detta innebär problem för hela rörelseapparaten.
Det som är positivt med den här hoven är att strålen har kontakt med marken! Både stråle och sidostrålfåror behöver nämligen stimulans och tryck från underlaget för att kunna utveckla starkare brosk och elastisk puta över tid. När trakthalvorna ”gymnasisterar sig” genom rörelse och därigenom får ”flexa” uppåt-neråt så stimuleras hovbrosket – och det ger signaler till dem att växa sig tjockare och starkare. Detta ihop med rätt verkning kommer också göra det möjligt för trakthornet att ”resa sig” och blir starkare! Det här är såklart mest potent på unghästar och föl – men det finns också potential för vuxna hästar att få en bättre bakre del av hoven med betydligt tjockare ballar och stråle som följd, samt också ett starkare trakthorn som växer mer nedåt, istället för framåt. Och det är själva poängen med att hålla på med barfota-rehab överhuvudtaget – för att ge hoven en chans till återhämtning och uppbyggnad och räta upp kollapsade trakter!
Men! Det finns ett stort problem här som tyvärr många inom hovbranschen missar när de utövar barfota-rehab och det är att hästen kanske har såpass ont i bakre delen av hoven att den väljer att tålanda! Åtminstone på det hårda underlaget. Detta betyder att hästen avlastar både trakt och stråle och belastningen till hoven kommer inte att ske på rätt sätt! Det är ju framförallt de BAKRE delarna som behöver belastas – och när hoven möter underlaget tå-först så kommer istället trakterna att klämmas och man riskerar att trakterna blir trånga istället och mer underutvecklade. Det kan bli en ond cirkel av det hela! Det är därför av yttersta vikt för en snabb och effektiv rehabilitering att isättningen sker med TRAKT först. Detta ska inte nödvändigtvis kunna ses tydligt för ögat – men det ska vara väldigt tydligt när man filmar i slow-motion!
Tå-landningen gör hästen för att minska smärtan i bakre delen av hoven. Man kan tänka sig att det gör ganska ont att landa med trakten först på hårt underlag om det är dålig uppbyggnad bakdelen av hoven, där egentligen hovens viktigaste stötdämpnings”kudde” ska sitta och ta emot smällarna.
-Tänk dig att du dessutom går med klackskor – fastän klacken sitter inte under hälen på dig, utan under tårna. Som att gå i ständig ”uppförsbacke” hela tiden. Det är därför det är så viktigt med en kort verkningsintervall och att vara noga med att tån aldrig får bli för hög eller för lång, för då blir ju vinkeln ännu värre.
Kilsulor kan vara skönt för vissa hästar att få under trakterna för att komma upp lite i vinkel! Man kan lägga ner dem i bootsen om man vill. Men det är inte alls nödvändigt att alltid använda kilsulor! Vi har experimenterat en del med detta och det verkar faktiskt som att det som är absolut mest viktigt för att den här typen av hästar ska bli fullt bekväma i sina trakter, och vilja traktlanda igen – det är att de får MJUKA, STÖDDÄMPANDE sulor under HELA hoven! Det ska alltså helst vara sulor som ”fyller upp” lite i deras strålfåror så att de får en större bäryta. Är hästen extremt öm i trakterna och har extrema vinklar, så kan såklart kilsulor också vara på sin plats, men det är som sagt oftast överflödigt om man har bekväma mjuka boots med mjuka sulor
Om man ändå vill ha kilsulor så finns det lite olika alternativ. Jag tror att det är viktigt med mjuka kilsulor, alltså de ska ge en viss svikt och inte vara stumma och rigida. Alternativt så får man lägga något mjukt mellan kilsula och hov som ger support. Ett bra exempel på en bekväm kilsula är Cloud Pads. Den är rätt så tjock så det är svårt att passa in den i en Equine Fusion sko men det KAN gå! Eller så tar man Sole Mate Therapeutic Hoof pads och formar till dem själv. Så gjorde vi på bilden nedan, och de lades ner i Equine Fusion bootsen och fick bra plats i skorna: (de komprimeras fort och måste bytas ut ofta, så inte väldigt kostnadseffektivt..) De bästa sulorna för den här hästen har istället varit mjuka sköna Comfort Pads 12mm. Jag kan också nämna att Equine Fusions boots är så mjuka i sig själv att man normalt sett inte måste ha några sulor alls!
Så här såg det ut vid landningarna i stallgången. Jag filmade hästen vid skritt, i slowmotion för att se hur landningarna såg ut. Men även utan slowmotionkamera så var det övertydligt att hästen tålandade.
Såhär såg landningarna ut efter 5 minuter när vi hade satt på hästen sina Equine Fusion All Terrain Ultra skor med mjuka iläggsulor:
Hästen tålandade kraftigt på framhovarna och landade plant på bakhovarna innan vi satte på Equine Fusion skorna. När dojorna hade kommit på så blev det en enorm skillnad på framhovarna som fick tydlig traktlandning, och bakhovarna fick också lite mer tydlig traktlandning jämfört med innan.
Den här hästen använder sina Equine Fusion boots ute i hagen varje dag, för att stärka upp sina hovar, stimulera sin hovmekanism, sin elastiska puta och hovbrosk och bygga upp starkare hovar över tid. Det är tydligt att han gillar sina gympadojor! De är också helt oumbärliga eftersom deras stora vinterhage är hårdgjord och uppgrusad och hästarna leker och far omkring väldigt mycket. Skorna har fått tåla mycket stryk och har gått sönder ett par gånger då detta är en ”sprattelhäst” som gärna trampar sig själv när han leker men detta har trots allt funkat superbra ända sedan i vintras då de började använda sina skor. Hans matte har varit väldigt duktig på att sköta hovarna, vårda strålarna och bootsen, byta sulor, och även åka till skomakaren ett par gånger för att laga sömmar som blivit söndertrampade när hästarna har lekt och busat i hagen. Det är sånt som kan hända när man har skor på för hagvistelse såklart.
De har också skaffat sig en uppsättning med Evo Boots för ridningens skull, eftersom hästen tränas regelbundet både av hästägare och sina medryttare. Eftersom han har en tendens att vrida sina bakhovar rejält på uteritterna när han ska ta i så har inte Equine Fusion bootsen funkat optimalt för detta eftersom de satt sig snett på bakhovarna. (Tidigare brukade han också dra av sig och få tappskor, så bakhovarna har alltid varit en utmaning för den här hästen även med järnskor på!). Men med Evo Boots så är det inga problem även om man har en ”twister-häst” med mycket tryck i bakkärran!. De är varmbootsade för att sitta perfekt och är en modern sportsko som sitter som ett smäck! Vid ridning på ridhusunderlaget så tränar han helt barfota.
Fick öppna ett ”dorsalt fönster” i tån på dessa för att de ska sitta bättre och hålla emot viss rotation i steget. Funkar bra!
Planen är att försöka fortsätta låta den här hästen få gå barfota med boots som stimulerar och tränar upp hovarna så att de blir starkare, samtidigt som de får en chans att växa ut starkare horn. Om/när hovarna blir så starka att de kan gå mer barfota så kommer de såklart att få göra det också. När hovarna har fått vara oskodda under en längre tid så kanske hans ägare kommer att sko honom igen, men då kommer hovarna att må så mycket bättre, och förhoppningsvis ha fått både bättre vinklar, och form på trakterna! (hoppas på att jag kan visa upp hovarnas resultat här igen senare, när de varit barfota under en längre tid)
Det är viktigt att känna till att traditionell skoning utan stråltryck tyvärr riskerar att leda till att hästarna får såhär dålig form på trakterna och ballarna, eftersom hoven är designad för att möta underlaget med HELA sin hov, och inte bara med de yttersta kanterna. När man skor en häst med ”open heel” järnskor av ridhästmodell så höjer man upp strålen en bra bit från marken, och den kommer då att leta sig nedåt i samband med genomtrampet och då skapas ”V-formen”.
Strålen/Ballarna behöver ha ett mottryck för att inte ”ramla ner” under hoven, och de behöver ha mycket rörelse och stimulans på fast underlag för att kunna träna upp starka tjocka hovbrosk, som i sin tur bildar en stark hovvägg! (Värt att tillägga här är också att järnskor är rigida vertikalt! – dvs de tillåter inte trakthalvorna att flexa uppåt-nedåt vilket då hämmar brosket från att ”jobba” på rätt sätt.) Och det är just därför som barfota (eller flexibla skor) ger så mycket starkare hovar – bara de traktlandar som de ska och rör sig bekvämt!
Bekvämlighet och traktlandning kan inte tjatas tillräckligt mycket om! Dessa saker är verkligen A och O. Och det är därför som jag anser Equine Fusion vara ett så otroligt bra rehab-stöd för den här typen av hovar/hästar!
Equine Fusion är by far den mest stötdämpande och mest bekväma joggingskon på marknaden idag, tack vare den unika patenterade sulan! Det finns dessutom studier på denna sula gjorda i samarbete med Lars Roepstorff från SLU, med slutsatsen att Equine Fusions sula är överlägsen i stötdämpning på alla under – från ridbana till grusväg. Det är just därför jag valt att jobba med dem som grossist i över 10 års tid nu och hittills inte hittat en enda sko som är lika pålitlig och funkar till både allround-ridning och rehab. Läs gärna mer om dessa intressanta testerna på Equine Fusions egen hemsida!
Har du också en häst som du tror att detta skulle vara ett bra alternativ för? Ta då kontakt med mig via Onlineservice på Viahov.se så hjälper jag dig hitta en bra lösning åt dig och din häst! Jag kollar hovbilder och tar ställning till vilken storlek och modell som blir bäst och kan också ge tips för hovvården och berätta vad jag ser på hovarna. Självklart kan jag också bolla idéer direkt med hovslagare eller hovvårdare.
Vi erbjuder nu också möjlighet att provhyra dessa boots för att testa skorna en vecka. Läs mer under ”hyra & prova” på hemsidan. Letar du efter bootsutprovare så finns det också en lista över anslutna återförsäljare på vår hemsida Viahov.
Viahov söker efter engagerade hovslagare runtom i hela Sverige som vill bli återförsäljare på dessa skor – både på Evo Boots, och även Equine Fusion Boots – då vi önskar att fler hästar kan bli hjälpta på plats ute i stallet för utprovning och ”varmbootsning” av kompetent yrkesfolk. Ta kontakt med oss vid intresse så hjälper vi dig att komma igång med detta!
På återhörande!
Hälsningar Anna på Viahov
(*)forskningen jag hänvisar till är den som Brian Hampson och Chris Pollitt gjort på förvildade tamhästar i Australien
Det händer titt som tätt att jag blir kontaktad av desperata hästägare som hamnat i en återvändsgränd när deras hästars hovar bara blir sämre och sämre, och problem med tappskor ökar, samtidigt som deras hovslagare inte riktigt klarar av att hantera problemet och har kört fast. (en del erkänner det själva och avtackar sig den kunden, och en del fortsätter att kämpa i motvind även om det är uppenbart att ingen lösning är i sikte)
Precis det här hände mig nu i veckan. En ny hästägare hör av sig och situationen har blivit ohållbar. OBS! Bilderna jag valt ut till den här artikeln är INTE på just den hästen. Det är bara exempel på ”dåliga hovar” i olika former. Om jag ska vara ärlig så såg det faktiskt mycket värre ut på den aktuella hästen – med nästan genomgående sprickor, ”stressränder” på hovväggen och snedheter och utflytningar. Men bilderna ni ser här bra exempel på hur det kan se ut när det är på väg att gå åt fanders, innan situationen har blivit totalt ohållbar. Det kan se ut ganska halvtaskigt rätt länge, och en del av de hästarna blir successivt sämre om man inte bryter den onda cirkeln medans en del fortsätter att bara vara ”halvtaskiga” om ingen förändring görs. (och sanningen är att det inte är en ovanlig syn i svenska stallar)
Blanka och välpolerade, men sorgligt understuckna hovar med fel vinklar. Tyvärr en vanlig syn hos många hästar idag. Såhär ska det helst inte se ut.
Man kanske tror att lösningen ligger i att rekommendera en ”duktig hovslagare” och för all del! Det är ju såklart jätteviktigt att ha en ”duktig hovslagare”. Men vad säger man till en hästägare som faktiskt redan har gått igenom några av regionens mest erkända och duktiga hovslagare, och även varit på klinik och skott sin häst, men fortfarande står och stampar på ruta ett efter flera års kämpande och skorna vägrar sitta kvar på hoven? – då är inte svaret längre så himla enkelt! Jag förstår fullständigt väl varför fler och fler hästägare faktiskt tappar förtroende för både veterinär och hovslagarbransch när det ibland känns som det är ett lotteri att hitta rätt hjälp och hamna på rätt bana med sin häst. Det ska inte vara ett lotteri tycker jag. Det ska vara förutsägbart. Men hursomhelst ser inte verkligheten ut så, eftersom kvaliteten är ”ojämn”, och vad man ska göra åt det har mer med politiken och utbildningsväsendet att göra och kanske det behöver ställas högre krav på hela utbildningssystemet? Vad vet jag.. Det är inte detta jag tänkte dela med mig idag.
Hästen vi ska prata om nu har tidigare skotts på klinik med diagnos sulläderinflammation längre tillbaks i tiden, men har alltjämt haft problem med sprickor, dålig hovkvalitet, sömmar som inte sitter och tappskor var och varannan vecka. Och såklart ömfotad när tappskon ryker. Det har funnits några sätt som funkat halvbra, men inget har gett långsiktigt bra resultat. Hovslagaren har nu sagt upp sig och vill inte längre sko hästen (vilket är förståeligt med tanke på situationen), och ingen långsiktigt hållbar lösning finns i sikte. Det känns lite hopplöst alltsammans och jag förstår att man som hästägare blir väldigt vilsen i en sådan situation. Jag vill dela med mig av de råd, stöd och tips jag brukar ge till hästägare som hamnat i den här situationen för jag vet att ni är många som hittar hit till bloggen i ert sökande efter svar på hur man ska hjälpa sin häst med hovarna när det börjar gå utför.
Så här kommer mina synpunkter på hur du kan tänka om du sitter i en liknande sits som den här hästägaren:
I det här läget så ni befinner er så handlar det högst troligtvis till mer än 50% om näringsmässiga obalanser och mage/tarm-relaterade problem. Om hästen har problem med sitt näringsupptag så leder det ofta till att hovarna får lida allra värst, eftersom det är så många ton tryck som belastas på en så liten liten del av hästen. Om hovarna inte får rätt näring och kroppen inte mår bra så drabbas tyvärr hovarna mycket av det, och att få skor att sitta kvar kan bli ett bekymmer. Det går inte att ”verka bort” problemet och specialskoning kan bara maskera symptomen, men inte ta bort grundproblematiken. Att hästen har haft sulläderinflammation tidigare, det tyder på att något inte stämmer med hästens kropp. En häst får inte bara sulläderinflammation utan grundorsaker. Om den inte har överbelastat sina hovar något extremt mycket – så sitter oftast orsaken i hästens kropp. Jag ser tyvärr många hästar med nedsatt hälsostatus som går runt med ”låggradig” inflammation och det syns tydligt och väl i hovarna. De får ofta blåmärken, och röda fläckar i lamellranden, drabbas lättare av sprickor och röta och separationer i hoven.
Det som gör det hela ännu värre, är att järnskor har en tendens att tyvärr försämra blodcirkulationen i hoven, vilket gör hovarnas läkningsförmåga och förmåga att ”Hålla ihop sig” ännu sämre och man jobbar i motvind. Därför är det fler och fler hovslagare och hovvårdare som numera jobbar med ”barfotarehab”, dvs man tar bort järnskorna och använder andra alternativ istället, som gynnar mer cirkulation och hovmekanism i hoven. Det gör läkningsprocesen snabbare. Där finns det många olika alternativ såklart och jag använder mig oftast av hovboots, och ibland limskor (men ska erkänna att jag försöker undvika limskoning just pga att det är så giftigt och cancerframkallande att andas in ångorna medan man jobbar med det. Så eftersom det är hälsovådligt för oss som ska montera på dem så försöker jag hitta andra lösningar i första hand istället). Det finns ockå alltid en risk att limmet gör hovväggen mer skör och spröd. Sen är det också lite fler risker med limskor – det är stor risk att man får tappskor där också, speciellt om man har en häst som leker och trampar sig själv mycket i hagen – och då finns det risk att limmet drar med sig stora delar av hovvägen och den fläker sig ännu mer. Samma risk som med spikade skor alltså, att hovarna kan gå sönder när de tappar skorna… Så jag är av den övertygelsen att man försöker ha hästen barfota med boots i så stor utsträckning som det går, för att slippa de riskerna.
Som hästägare måste man alltså vara inställd på att den här rehabiliteringen ska ske på hela hästens kropp, inte bara på hovarna. Det kommer ta längre tid och kosta mer än ”vanlig skoning”, och krävas mer jobb. Ställa om foderstaten är nästan alltid nödvändig eftersom hästen troligen har en låggradig inflammation (eller belastning på kroppen åtminstone) som man måste häva (och hitta grundorsaken till). Man måste också vara inställd på att det kan ta upp till ett år innan hovarna börjar se fina ut igen och tål belastningen som en vanlig järnskoning innebär. Under ett års tid kan man behöva använda sig av olika specialbeslag som t.ex då hovboots, eller limskor eller wraps. Det är betydligt mer jobb att använda hovboots som ska tas av/på, rengöras osv.. Men det hjälper hästen i längden att få hovarna i fint skick snabbare.
Med rätt insatser både i form av foderbyte, och åtgärder på hovarna, så börjar man se resultat och kan successivt öka kraven på belastningen som hovarna ska tåla. Jag (och många andra hovvårdare) har hjälpt flera hästar till bättre hovar på det här sättet genom ”alternativa beslag” så jag är i regel ganska positiv till att det oftast går att få dem i betydligt finare skick!
Men det här med tävlingar kanske måste pausas under en tid medan man gör första stadiet av den här hovrehaben dock. Man kan inte räkna med att hästens tävlingskapacitet är på toppnivå när hovarna ser ut såhär. Jag kan trösta med att det iallafall är en övergående fas och inget permanent! Tävlingsbanan finns kvar 🙂
Nackdelen med boots är att man inte kan tävla i ALLA grenar, men jag tror hoppning är lite av en gråzon därför det finns jättemånga domare som har godkänt dem på tävlingar efter att folk har frågat. De tolkar nämligen reglerna olika. Boots är godkända enligt FEI:s standard. I Sverige har de gjort reglerna svårtolkade, vilket gör att det saknas konsensus kring det.
I dressyr får man inte ha boots tyvärr. Men om man har enstaka tävlingar så kan man även sätta på limskor tillfälligt inför tävlingen och sedan ta av dem efteråt om man vill tävla i dressyr. Jag tror man ska försöka undvika att sätta sömmar i väldigt trasiga hovar hursomhelst. När hovarna blivit starka nog behövs det sällan boots på dressyrbanorna, som oftast har ett snällare underlag. Samma sak gäller också hoppning på fiber. Med bra hovar behövs det sällan några skor på den typen av banor. Det är vägen dit som kan vara lite snårig, och då får man hitta kompromisser och andra lösningar under tiden.
Jag har haft ganska fullt upp med att driva mitt företag Viahov sista åren och tyvärr inte hunnit jobba så mycket med hästar som jag hade önskat, men nu när mitt lager har flyttat till Göteborg och jag fått lite mer hjälp att sköta allt, så hoppas jag under hösten få mer tid och möjlighet att ta emot fler hästar på min hovverkstad i Kinna för hjälp på plats. Jag högprioriterar de kunder som är i svåra situationer och haft svårt att hitta rätt hjälp. Jag har också god kontakt med andra hovvårdare och hovslagare som jag kan ta hjälp av vid saker som är utanför min egen expertis. Teamwork är bra att ha!
Här har jag ju både boots och foder och andra hjälpmedel på plats. Jag kan hjälpa till med regelbunden hovvård och utprovning av boots för de som kan komma hit med sin häst. Limskoning är något jag funderar på att också göra mer av (har som sagt begränsat mig lite där) Är du intresserad av att boka in ett besök under hösten så anmäl dig här
Och jag har dessutom ett brett nätverk av kollegor och ”VIP”(Viahovprovare) som jag också kan rekommendera runtom i landet för dig som söker hjälp. Här hittar du dem
Den viktigaste åtgärden jag kan hjälpa hästägare med handlar dock om kompetensutveckling! Och det är just för att det är helhetshälsan hos hästen som är så otroligt grundläggande för att uppnå en bra hovstatus på hästen! Allmänhälsan, immunförsvaret, hud/hårrem och hovar är tätt sammankopplade med varandra och hovarna är en av de tydligaste signalerna som kan skvallra om nedsatt hälsa. Så om din hovslagare säger till dig att du behöver åtgärda foderstaten – så ska du ta hen på allvar! Hovslagare ser mer om din hästs inre hälsa än vad många andra gör. Hovarna ljuger inte. Så mitt bästa tips för kompetensutveckling är att du läser på och studerar mer om vad du ska mata din häst med för att den ska få toppstatus på hovarna. Jag samarbetar med Eqvital och rekommenderar deras kurser! Följ denna länk så hittar du dit! (finns både gratis och betalmaterial)
Vill du ha mer gratismaterial så följ gärna bloggen och gräv ner dig i artikelbiblioteket här där du hittar mer råd och tips på hur du kan hjälpa din häst till bättre hovkalitet. Jag har skrivit många artiklar om detta sedan flera år tillbaka! Använd sökfunktionen eller ”etiketter” längst ner på sidan.
Att rida från östkusten till västkusten till häst är en stor utmaning i sig självt! Att dessutom göra det på barfotahästar med hovboots på hovarna, det är en äventyrsresa som kräver mod, uthållighet och en pålitlig utrustning. För Malin Helmborn och hennes vän Therese Hemberg är det inte bara en dröm utan verklighet. Med två hästar och packhästar på släp ger de sig iväg på en resa som kommer att testa både deras gränser och deras hovboots.
Att rida en långritt på 50 mil genom Sveriges varierande terräng är ingen lätt uppgift, men Malin och Therese är redo för utmaningen. Med sina hästar Murphy, Saga, Jazmina och Bubblan, och med stöd från Viahov, är de redo att bevisa att med rätt utrustning och viljestyrka finns det inget som är omöjligt.
En viktig del av deras förberedelser var att säkerställa, testa och gå igenom all utrustningen inför den långa resan. Malin hörde av sig till oss på Viahov för ett par månader sedan eftersom hon behövde uppgradera sina hovboots till sin barfotahäst Murphy. Hon ville ha något som var mer slittåligt, som också sitter slimmat kring hoven och hon hade hört att Evo Boots kunde vara ett lämpligt val! Eftersom Evo Boots är utvecklade speciellt för just distansritt och har en av de mest slittåliga sulorna på marknaden, och dessutom går att ”Varmbootsa” (individuell värmeanpassning) för att sitta perfekt på hoven som en handske, så bör detta vara ett helt perfekt val för ritten!
Det visade sig att Malin bodde nära mig (Anna på Viahov) geografiskt så därför bestämde vi oss för att gå ”all in” och sponsra Malins häst Murphy med en hel uppsättning av individuellt utprovade Evo Boots. Sagt och gjort så åkte Anna dit och hjälpte Malin prova ut bootsen och justerade dem med värmepistol för att de skulle forma sig rätt. Därefter fick Malin provrida dem på ett par längre turer och hon blev mycket nöjd med slutresultatet:
Nu är vi mycket förväntansfulla för att få följa deras långa resa och höra hur både hästarna, ryttarna och deras skor ska klara av resan med alla deras äventyr. Jag måste också erkänna att jag är rätt så avundsjuk och hade gärna varit med själv!
Förutom Evo Boots som hästen Murphy använder, så har resten av hästarna på sig sina Flex boots, så samtliga av hästarna är alltså oskodda utan järn och detta blir ett fantastiskt prov på att se hur väl barfotahästar med barfotaboots kan prestera på en långritt genom Sverige. Vi har bett Malin att hålla oss uppdaterade under resans gång så vi kan ”hänga med” på ett hörn.
Hälsningar Anna på Viahov
Snabba fakta: Ryttare: Malin Helmborn och Therese Hemberg Hästar: Murphy, connemara/varmblodstravare, 14 år Saga, russ/halvblod, 11 år Jazmina, PRE, 11 år Bubblan, varmblodstravare, 8 år Följ dem på instagramkontot @ryttare_pa_aventyr
Nedan kommer lite bilder från Malins testritter på Murphy med de nya Evo Bootsen
I dagens inlägg ska vi fördjupa oss i den fascinerande resa som Jenny och hennes häst har genomgått när det kommer till hovhälsa. Detta är en berättelse om hängivenhet, utmaningar och strategier för rehabilitering.
”Bockhoven”
Jennys häst har en tydlig tendens till bockhov på höger fram, och Jenny har ägnat de senaste tre åren åt att göra sitt bästa för att förbättra situationen. Hovarna såg verkligen inte bra ut när hästen först kom till Jenny. Hon har själv varit på god väg att bli färdigutbildad till professionell hovvårdare och verkar sin häst själv, men har inte kommit dit riktigt ännu. Så hon har tagit emot rådgivning utifrån för att hjälpa sin häst. Efter rekommendationer från en självutnämnd expert(inga namn nämnda) inom området som ofta förespråkar att sänka trakten, som en slags ”generallösning” på alla hovproblem, så försökte Jenny sänka trakten på bockhoven efter dessa råd, under en längre tid. Men efter att hästen till slut fick en senskada på det benet, ändrade Jenny strategi och blev mer restriktiv med traktsänkningen för hon tyckte inte det kändes rätt att försöka sänka den så mycket som hon blev rekommenderad och hästen kändes obekväm med detta.
High Low Syndrome och Traktlandningens Betydelse Hästen lider av det som oftast kallas ”High Low Syndrome”, där ena hoven har en lägre trakt och är något mer understucken, medan den andra har en högre trakt. Jenny har noga övervakat traktlandningen för att upprätthålla balans och skapa bekvämlighet för hästen. Att vara uppmärksam på hur hästen traktlandar är avgörande för framsteg och långsiktig hälsa. Om man sänker trakten för hårt kan det nämligen resultera i att hästen inte längre vill traktlanda och den bli obekväm, eller t.om skadar sig som i detta fallet.
Rehabilitering och Uppbyggande Träning För hästar med liknande utmaningar krävs ofta fysioterapi för att återställa hovhälsan. Jenny har valt en holistisk väg med rehabilitering och uppbyggande träning. Strategin inkluderar träning av core-muskulaturen, avslappning och lyftning av bålen. Att involvera kunniga equiterapeuter och equifysioterapeuter och experter som kan ge råd om uppbyggande träning, är en viktig del av helhetsbilden för hästens hälsa och Jenny ger hästen massage, tar ut kiropraktorn regelbundet och ger sin häst bra foder, förutom att hon också tränar uppbyggnade med sin häst.
Limskor för Hovhälsa Jenny har tagit ett intressant steg genom att använda limskorna Easyshoe Versa Grip Octo skor från Viahov på framhovarna, som hon har limmat fast själv, vilket resulterat i ett längre steg. För bakhovarna överväger Jenny liknande skor för att främja en sund hovlandning.
BTMM Metoden och Holistisk Vård Jenny har engagerat sig i BTMM metoden (Balance Through Movement Method) och praktiserat den under ett års tid. För er som studerar hästhälsa kan detta vara en metod värd att utforska närmare. Jag brukar ofta rekommendera den metoden för hästar som har spänningar, dålig hållning, dålig överlinje och som har problem med traktlandning. Jenny betonar också vikten av regelbunden massage, kiropraktorbesök och en välbalanserad kost för att skapa en omfattande vårdplan för hästen.
Kissing Spine Diagnos och Rehabilitering När Jennys häst fick en senskada 2022, rehabiliterade hon mestadels och våren 2023 sökte hon veterinärhjälp då hästen verkade må dåligt vid ridningen. Det diagnostiserades att hästen hade mild Kissing Spine i ryggen och fick åtta sprutor i maj samma år. Jenny har rehabiliterat hästen med hjälp av BTMM sedan dess och sett imponerande förändringar. Bilder skickade av Jenny visar hästens utveckling genom BTMM, vilket hon beskriver som magiskt. Jenny understryker vikten av att rannsaka sig själv som hästägare och att ibland ta ett steg ner från ridningen för att bygga hållbara hästar.
Jennys resa är en verklig övning i tålamod och engagemang. Hon har lagt ner mycket tid och energi på att hjälpa sin häst, och det erbjuder oss alla en tankeställare om vikten av att prioritera hästens välbefinnande och att skapa långsiktiga, hållbara relationer med våra fyrbenta vänner. Det tål också att påminnas om att man ska ta alla hovvårdsråd från ”självutnämnda experter” med en nypa salt! Använd din egen magkänsla när du tar beslut om din häst, och låt dig inte bli svept iväg av att någon pratar ur sin auktoritet eller låter övertygande. Ödmjukhet kommer alltid vinna i längden och till syvende och sist är det hästen vi behöver lyssna på. För att lyssna på sin häst krävs ödmjukhet och empati. Att alltid sänka trakten och korta tån är inte en generallösning som funkar på exakt alla problem, precis på samma sätt som att sko hästen med järnskor inte heller är en generallösning som fixar och löser allt. och ibland måste man känna efter vad som är bäst för hästen. Man behöver ta hänsyn till individen och ge holitisk vård som tar hänsyn till hela hästen. Hästarna är våra bästa lärare om vi är ödmjuka nog att lyssna på dem. Bilderna nedan som visar utvecklingen i hästens hållning och uppbyggnad är ett tydligt kvitto på att ni är på god väg åt rätt håll. Tack Jenny för din berättelse om din häst och keep up the good work! ❤️
Hästens hovar är fascinerande och komplexa strukturer som påverkar hela hästens välbefinnande. Begreppet Centre of rotation, ”CoR” används flitigt inom hovvårdsbranschen. Nu ska vi demystifiera detta och jag ska förklara och bryta ner detta koncept på ett enkelt sätt för alla hästägare därute! Vad är Centre of Rotation?
CoR, eller ”rörelsecentrum”, är som ett osynligt nav där hoven roterar när hästen rör sig. Tänk på det som den punkt där hoven ’svänger’ och anpassar sig till markens yta under olika rörelser.
Var finns CoR? För att förenkla, kan du tänka på CoR som en tänkt punkt där kronbenet och hovbenet möts – alltså i hovleden. Det är här hovens rotation uppstår. Att förstå detta är nyckeln till att upprätthålla en sund hovbalans.
Kär barn har många namn! För kuriosa så finns det också en benämning som kallas ”Duckets Dot” som är en liknande punkt i hoven, som uppfanns av en hovslagare vid namn Ducket. Punkten är uppkallad efter honom, och man kan använda denna referenspunkt på ett liknande sätt som CoR. Den senare benämningen CoR är dock mer vedertagen och använd enligt min erfarenhet.
Hur påverkar det din häst? En sund hovbalans bidrar till att minska risken för skador och obehag för din häst. Hovens proportioner i förhållande till denna punkt CoR är därför viktig för hovens hållbarhet långsiktigt.
Varför är Centre of Rotation (CoR) viktigt för hästen?
Centre of Rotation (CoR) är kritiskt för hästens hovbalans och rörelse, och erfarenheter från hovslagare och observationer inom området har lyft fram dess betydelse. Att skapa balans runt CoR är avgörande för att stödja optimal biomekanik hos hästen. Det bidrar till en jämn och smidig rörelse, vilket är grundläggande för hästens totala välbefinnande.
Erfarenheter, studier och observationer från branschen visar att skor med CoR mitt i skoarmen, med en jämn yta framför och bakom (50/50), främjar biomekanisk effektivitet. Det säkerställer en balanserad påfrestning på hoven.
Observationer indikerar att barfotahovar med sund hovform ofta uppvisar proportioner omkring 60/40. Dessvärre har många hästar idag proportioner som avviker långt från detta ideal, med tendens till alldeles för långa tår och understucken trakt. Detta förflyttar hela stödytan framåt långt framför CoR punkten. Eftersom tån sticker ut betydligt framåt under tillväxtcykeln och dessutom har en förmåga att dra med sig sulan framåt i tån, skiftar proportionerna i takt med hovens tillväxt. Därför blir ett kort verkningsintervall viktigt för att effektivt åtgärda och anpassa balansen över tid. Vill man korrigera detta så finns det fler viktiga faktorer att ta hänsyn till och jag hinner inte täcka in alla här. Men jag vill poängtera att det är väldigt viktigt att se till att hästen traktlandar och är bekväm att landa på sin (friska) stråle. Det är en av de viktigaste åtgärderna tillsammans med kortare verkningsintervall för att åtgärda detta. Korrigering innebär också att man ibland behöver lägga en kortare överrullning i hoven när man verkar den. Se gärna mitt tidigare inlägg som handlar om att backa tån på hoven. Men som sagt, traktlandning och bekväm stråle är väldigt viktigt för att detta ska fungera. Om inte hästen traktlandar så ökar risken att tån drar sig iväg framåt även om man kortar upp den, och risken finns då också att hästen blir mer obekväm av en tåkortning.
Hitta Centre of Rotation Utan Röntgen: En Praktisk Guide
Att lokalisera Centre of Rotation (COR) inom hovvård kan verka som en utmaning, men det är fullt möjligt att använda ledtrådar utifrån och enkla observationer. Vi kommer här att dela med oss av några användbara metoder, bland annat en visuell markör som du kan upptäcka på utsidan av hoven.
1. Kronranden skvallrar
En metod som har blivit uppmärksammad och stödd av forskning involverar att dela in kronranden i tre delar, med en särskild fokus på övergången mellan den första och andra tredjedelen. (se gärna bilden längst upp där jag markerat upp denna punkt på kronranden) Man vill alltså sträva efter att stödytan i hoven har ett förhållande så nära 50/50 som möjligt bakom vs framför denna punkt och där är som sagt 60/40 inom ramarna för vad som anses vara helt okej för en barfotahäst. Denna metod är understödd av erfarenhet och praxis inom hovvårdsbranschen. Fördelen med denna metod är att man genom att se på hoven i profil eller bara genom att titta på bilder på hästen kan man se denna punkt utifrån.
Hur man gör detta steg för steg:
Betrakta hoven i profil och dra en tänkt linje från tå till trakt längs med kronranden, och notera övergången från den första till den andra tredjedelen.
Därifrån drar du en tänkt linje 90 grader rakt ner längs med hoven ner till golvet. Det är här CoR oftast infaller.
2. Hitta fler synliga markör på utsidan av hoven: Om du vill ha mer bekräftelse på att du hittat rätt: Titta gärna på markörerna även på undersidan av hoven och kontrollera hur dessa sammanfaller med den tänkta linjen från kronranden: Exempelvis så brukar CoR ofta sammanfalla med var hovsulan är som bredast, samt där traktstöden slutar växa (oftast bildas små sprickor i traktstöden här på en overkad hov. Se bilderna här) De här markörerna kan observeras utan behov av avancerad utrustning.
Även om ovanstående inte är en exakt vetenskap, ger det ändå ganska säkra och användbara indikationer och ger dig möjlighet att börja förstå hovens rotationscentrum. Framförallt kan den hjälpa dig att se hur balansen i hoven ser ut!
Att förstå Centre of Rotation ger dig en nyckel till att förstå din hästs hovar och hur de rör sig. Genom att använda enkla metoder som att dela in kronranden och använda synliga markörer på hoven kan du skapa användbara referenspunkter för att estimera CoR. Se det som ett steg närmare att optimera din hästs hovvård och främja en sund och bekväm rörelse!
Hoppas detta inlägg var till nytta och hjälp! Jag brinner verkligen för hästhälsa och hovvård och önskar att detta vore allmänbildning inom hästvärlden, så att vi kan få en ökad förståelse för hovhälsa. Det är en av de viktiga ingredienserna för en hållbar häst att ha hovar med rätt proportioner.
Vill du ha hjälp och råd kring hovvårdsbehandlingar och hovboots så ta gärna kontakt med oss på Viahov. Jag pratar en hel del om traktlandning och hur viktigt detta är. Faktum är att hovboots kan vara en bidragande faktor för att hjälpa hästar med dåliga hovar att utveckla en bättre traktlandning och därmed stärka upp den bakre delen av hoven rejält! Till detta ändamål har jag en del tips och trix om olika typer av iläggssulor. Hör av dig om du har en häst med extra behov och du är nyfiken på hur det kan hjälpa just er!
På senare tid har det blivit mer och mer klart för mig hur otroligt viktigt det är med traktlandning för att ha hållbara hovar! Detta är något som man lätt tar för givet, när man har en häst som traktlandar som den ska, men när jag är ute och träffar nya kundhästar så möter jag ibland en del hästar som har trånga strålar och är ömfotade. Detta beror tyvärr ofta på att de har problem med sin traktlandning.
Traktlandning innebär helt enkelt att när hästen landar så är det trakten som nuddar marken först. I landningsfasen så ska ju hoven ”rulla hoven över” med trakten och bakre delen av strålen först. Det går sedan en ”stötvåg” genom hoven av rörelse-energi. Det är otroligt stora krafter som ska tas upp av hoven och stötdämpningsförmågan hänger på att hästen traktlandar ordentligt och har mjukdelar i bakre delen av hoven som är välutvecklade så att de kan ha hand om all den här kraftfulla rörelse-energin. När hästen traktlandar så får den oftast en fin utveckling på sina mjukdelar och strålen blir både bred och tjock och hovbrosken elastiska och tjocka, som de ska vara.
Om hästen inte traktlandar, utan istället landar mer plant med hoven, eller ännu värre – med tån först – så innebär detta att hovens stötdämpningsförmåga blir kraftigt satt ur spel. Vävnader i hoven som INTE är designade för att ta emot så stor chockvåg av energi blir då överbelastade och de långsiktiga negativa konsekvenserna av detta blir stora! Det kan bland annat öka risken för hovbroskförbening, urkalkning av hovbenet(osteoporos), strålbenshältor, och skador på ligament och och senor. Det ökar med andra ord skaderiskerna rätt så rejält. Dessutom brukar hästar som tålandar, eller landar plant, upplevas som mycket mer ömfotade eftersom sulan i tån får motstå mycket mer belastning än vad den normalt är konstruerad för och det kan lättare uppstå punkttryck på sulan.
Jag tänkte dock inte gå in så mycket på de negativa konsekvenserna i detta inlägg utan mer prata om vad man kan göra för att hjälpa hästen att utveckla sin traktlandning. Jag delar med mig av mina fem bästa tips på vad du kan titta på för att hjälpa hästen utveckla sin traktlandning! Men först kommer här två filmklipp som demonstrerar traktlandning och ”plan landning” på två olika hästar:
Den här hästen traktlandar
Den här hästen traktlandar inte alls med framhovarna, och med bakhovarna så traktlandar den litegrann, inte så signifikant som hästen ovanför. Det är inte svart eller vitt, utan kan alltså vara en glidande skala.
5 TIPS PÅ HUR DU HJÄLPER HÄSTEN UTVECKLA SIN TRAKTLANDNING!
FRISK STRÅLE är A och O! Om hästen har strålröta så är det första prioritet att behandla strålen. En infekterad stråle är inte en bekväm stråle och hästen kommer förmodligen vilja undvika belasta sin stråle om den har strålröta. En häst som INTE traktlandar får ofta mer strålröta än andra hästar förmodligen pga nedsatt cirkulation i strålen. Därför är det mer regel än undantag att man måste förebyggsbehandla och understödsbehandla mot strålröta kontinuerligt på dessa hästar, fram tills att de utvecklat en god traktlandning och har en fin tjock stråle. Använd Sole Cleanse ihop med Artimud dagligen för att hålla strålfårorna fräscha. Är de väldigt djupa så föreslår jag att du använder en sårspruta och sköljer ur dem på djupet. En djup, tight mittstrålfåra behandlas säkrast och effektivast med hjälp av HoofStuffsom trycks ner i springan och får sitta kvar så länge som möjligt. Om klyftan är bredare så stryker du istället på Artimud ellerField Pastedagligen så att inte baktier får fäste där. Det skyddar också strålen och strålfårorna från urin och gödsel som annars tränger upp i sidostrålfårorna och lägger sig och bidrar till infektionen. Behandla strålen kontinuerligt tills att mittstrålfåran har ”läkt ihop” – dvs tills att det inte längre finns någon mittfåra och tills att det inte längre finns några ruttna flikar eller murkiga gångar. Endast ett grunt litet dike ska det vara i strålen, och den ska vara fast och fin.
En bekväm ”landningsyta” Kort och gott: Hästen måste vara bekväm i sina trakter för att våga landa på dem! En trakt ska vara korrekt verkad för att vara bekväm att landa på. Ja, hela hoven ska såklart vara korrekt verkad. Många gånger har hästar med dessa problem också för långa tår och behöver hjälp att backa upp överrullningen för att få ordning på hovformen. Förutom att den ska vara korrekt verkad med rätt vinklar, så vill vi också att den ska ha en skön ”stödyta” i trakterna som är bekväm att belasta. Det finns olika saker att tänka på för att skapa en bra stödyta i trakterna. Det ena är att trimma strålen så att den är elastisk och mjuk. En stenhård, valkig stråle är inte skön att belasta. (Tänk ”liktornar” på föttera) En stråle som timmas lite lätt, blir sällan sådär stenhård att den gör ont att trampa på. Det räcker att trimma lite ytligt på strålen, man ska absolut inte skära mycket. En del hovvårdare och hovslagare har tyvärr för vana att aldrig röra strålen. Det blir sällan bra på dessa hästar att lämna dem för lånt tid i sträck. Den ska inte trimmas mycket – men tillräckligt för att hålla den elastisk och mjuk. Tänk att den ska kännas som en trampdyna för hästen att landa på. Traktvinklarna ska också trimmas. Det är den VITA delen av hovväggen som är till för belastning, alltså den opigmenterade delen av hoven. Om trakten är understucken så måste man backa trakterna så att den vita delen av hovvväggen blir exponerad. Den delen av hovväggen är skönare för hästen att belasta och behöver belastning för att bli tjockare och starkare. När hornväggen kryper framåt under hoven och den lägger sig ”understucket” så blir det mer av den yttre hovväggen som blir viktbärande, sulan blir klämd därunder, och då blir den mer obekväm att belasta trakten. Det är därför som man måste verka de understuckna trakterna, även om trakten redan är låg i vinkeln. Att lämna understuckna trakter för långa, för att man tycker trakten är för låg, är ingen bra idé. Istället ska man ge dem stöd i form av exempelvis joggingskor med iläggssulor. (se nedan)
JOGGINGSKOR FÖR DIN HÄST! För att hjälpa trakterna bli mer bekväma att våga traktlanda (speciellt när det är hårt underlag i hagen) så är det såklart också viktigt att SKYDDA Hoven! Det är superviktigt. Många hästar kan ha stor nytta av att använda sig av Equine Fusions mjuka joggingskor, med mjuka Comfort Pads 6mm/12mm iläggssulor (extra mjuka) för att både stimulera strålen, strålfårorna, OCH för att göra det bekvämare att traktlanda. Även ullsulor kan vara en bra idé . Tänk på att hästar som är ovana vid att traktlanda kan vara lite obekväma i början, och behöver då lite extra support under hela hoven och speciellt under strålen i form av något MJUKT och STÖDJANDE. Equine Fusions joggingskor har visat sig vara ett utmärkt rehabiliteringsstöd till just detta just eftersom de är mer lämpade att ha i hagen längre tid i sträck jämfört med andra boots. Ofta behöver hästen ha på sig skorna även ute i hagen för att stimulera sin traktlandning. Om du som hästägare inte har hjälp av en expert så är det därför mycket lättare att använda sig av Equine Fusion bootsen jämfört med många andra hovslagarhjälpmedel. (Vi har spelat in en hel föreläsning med systrarna hellstrand som pratar om just detta och förklarar hur de har hjälpt sina egna hästar utveckla traktlandning med hjälp av Equine Fusions bootsen. Den publiceras inom kort på vår YouTube kanal så håll utkik där) Vi har också positiva erfarenheter av Evo Boots för hästar som behöver utveckla sin traktlandning. Det är en bra sportboots för hästar som kräver det lilla extra. Eftersom sulan på dessa boots är mer flexibel och tar större hänsyn till hovmekanismen så kan den också stimulera mer till traktlandning än andra skor med stum sula gör. Här hittar du vårt sortiment av Equine Fusions joggingskor Här hittar du vårt sortiment på Evo Boots
LÖSGÖRANDE ÖVNINGAR! En av nyckelfaktorerna för att hjälpa hästar som har problem med att utveckla sin traktlandning är ”sjukgymnastik” i form av lösgörande övningar som hjälper hästen att lösgöra spänningar och låsningar, framförallt i nacke, hals, bogen och även ryggen. Det finns många olika metoder för att göra det, och en av dem som jag vet har fungerat bäst är ”Balance through movement method”. Läs gärna mer om den genom att söka upp dem på google, och lyssna på deras gratis föreläsning för att lära dig mer. Det är förvånansvärt enkel träning så alla kan lära sig! Det kan räcka med 5 minuters promenader för hand dagligen för att hjälpa hästen ändra hela sitt rörelsemönster. Systrarna Hellstrand har också skrivit en hel del om den, då de tränar några av sina hästar i detta och har hjälpt dem med traktlandningarna tack vare den typen träning. En annan träningsmetod jag hört mycket gott om är SWUS (uppbyggande träning). Även ”groundwork” inom akademisk ridkonst kan ge liknande effekter då man tränar skolhalt från marken och långsam skritt med fokus på core-stabilitet, avslappning och balans.
Massage och friskvård för din häst Sist men inte minst: Ta hjälp av en duktig hästfysioterapeut som kan massera och behandla din häst och ge dig tips på egenvård/streching och övningar! Det är ju faktiskt mycket som ska lossna i hästen för att ändra dess rörelsemönster. Det kan vara speciellt svårt för hästar som har gått med ett felaktigt rörelsemönster länge, kanske hela livet? Extra svårt blir det ju också om hästen har andra skador eller problem som t.ex artros eller annat som stör den. Det är vanligt att de behöver hjälp med massage, stretch och andra behandlingar för att bli ordentligt lösgjorda och komma igång med sin traktlandning ordentligt. Att ta hjälp av hästfysioterapeuter är en mycket väl värd investering för hovhälsan när hästen börjar ändra sitt rörelsemönster till det bättre.
Hästens hållning och vikten av att dokumentera förändringar och utveckling! Glöm inte att också titta på hur hästen står (står den i lod med benen eller står den ”under sig”?). Plocka fram kameran regelbundet och fotografera och filma hästen från sidan, både stillastående och vid rörelse. Du kan filma hästen när den skrittar och se hur den sätter ner hovarna. Spela sedan upp filmen i slow motion så ser du hur den landar. De flesta smartphones kan göra detta idag. Sitt stilla, en bit ifrån hästen och be någon att leda den i snabb skritt förbi kameran medan du filmar. Sedan tittar du på filmen i slow motion och kollar hur hästen sätter ner sin hov. Är det trakten som nuddar först, eller landar den plant? Eller ännu värre – med tån först? Ofta så är det framhovarna som har störst problem med traktlandning och bakhovarna kommer det oftast lite lättare för. En del hästraser har också svårare för detta. Traditionella ”gångartshästar” som t.ex islandshäst kan ha lite svårare för detta. Eller ”bensprattlande” hästar som PRE som har mer höga benlyft kan ha lite svårare med detta. De kan behöva lite extra hjälp för att komma fram med hovarna och vinkla upp tån. Det kan t.ex vara bra att rida dem lite mer i ökad trav på fasta underlag (som kan ge strålen mottryck och stimulans) och ge dem mycket mer strech och lösgörande träning för bog/hals/nacke så att även deras trakter får lite mer stimulans. Det är bra att hålla koll på det med jämna mellanrum för att se skillnader i hästens rörelsemönster.
Sist men inte minst – näring! En häst som inte får rätt näring och har en mage/tarm i balans kommer definitivt att få problem med sina rörelser i kroppen. Mage/tarm-störningar är tätt förknippat med spänningar i rygglinjen. Allt hänger ju ihop! Om hästen går runt med magströningar så kan det dröja innan du får ordning på kroppen. Jag rekommenderar därför att du tar en titt på vårt fodersortiment där det finns bra produkter för att få rätt näringsbalans. Läs mer här
Om du stöter på problem eller behöver tips och råd om vilka sätt du kan behandla hästens hovar, eller vilka joggingskor och iläggssulor som är bäst - tveka inte att ta kontakt med oss på Viahov. Vi finns här för att hjälpa dig i din hovresa! 🥰
Om din häst ska få en behaglig övergång från järnskor till barfota och en positiv utveckling på sina hovar så finns det en del viktiga saker som kan hjälpa till att göra processen effektiv. Här är en checklista:
1. Lägg om foderstaten – bort med spannmål och annat kraffs som inte hästar är evolutionärt skapta att hantera och som skapar dålig matsmältning och dåligt näringsupptag i tarmen. Tillsätt BRA mineraler (Jag rekommenderar varmt FYTOMIN om du vill ha det bästa)
2. Hitta en duktig hovis som har erfarenhet och kunskap om barfotaverkning, barfotarehab och övergång från skodd till barfota. (Du kan böja med att kika på vår lista över hovvårdare/hovslagare som jobbar med bootsutprovning på viahovs hemsida)
3. Ta hjälp av en hästfysioterapeut som kan ge tips på övningar kring stabilitet, uppbyggande träning och gärna också hjälp med massage – ofta så ändras rörelsemönster när belastningen i hovarna ändras, och hästarna behöver hjälp med lösgörande övningar för att ”ställa om” kroppen.
4. Låt hästen ta det lite mer lugnt under några veckor medan hovarna anpassar sig till att få mera sultryck och stråltryck då de inte är vana vid detta. Ta mjuka promenader, gå över bommar, gärna avsuttet, och avslappnande övningar som mjukar upp hästen
5. Kontrollera om hästen tålandar eller traktlandar, filma gärna rörelsemönster och hållning i slow motion. Skaffa Equine Fusion boots med rehabsula för att stimulera den bakre delen av hoven att bli mer utvecklad och stark. De kan hjälpa till att ge traktlandning. Dessa boots är de hittills bästa bootsen för att hjälpa till vid barfotarehab och omställning från skodd till barfota. Såklart finns det andra modeller också men dessa är de jag fortfarande, efter många år fortfarande tycker gör jobbet bäst och mest effektivt för de flesta hästar under övergången från skodd till barfota.
Är hästen sulöm? Använd då boots och rehabsulor Comfort Pads Soft även i hagen. De hjälper hovarna att bli starkare och mer oömma senare så att du kanske inte ens behöver ha boots vid ridturer sedan, när hovarna har ”ställt om sig”
Använd mjuka boots mycket i början – så behöver du inte använda boots lika mycket senare!
Du hittar också flera artiklar i ämnet som jag skrivit och publicerat här på bloggen. Du kan skrolla allra längst ner och hitta alla olika #hashtags så kan du enkelt söka efter det du är intresserad av att läsa mer om! För dig som behöver extra hjälp och stöd erbjuder jag även Hovkonsultation. Boka och läs mer under Kurser & Tjänster på www.viahov.se
Är du intresserad av att lära dig ännu mer om hovvård & hästhälsa? Då ska du kika in på min helt nya kursplattform Viahov PLAY som är på G under 2025. Våra allra första medlemmar har möjlighet att få gå med i ett medlemskap helt gratis. Läs mer här!
Om du tyckte dessa tips var bra, då blir jag också väldigt tacksam om du delar artikeln vidare! Har du några egna tips att lägga till? Tipsa gärna i kommentarerna!
Efter Tidningen Ridsports senaste nummer med sina olika debattartiklar (där också undertecknad var med på en egen intervju) om hästen bör gå barfota eller skodd så har kommentarsfälten svämmat över från olika hästmänniskor, med åsikter om hästen ska ha skor eller ej. Men det är ju egentligen inte DET som är frågan tycker jag! Varför har vi inte kommit längre än såhär? Jag blir helt matt.
Det är väl självklart vid det här laget, att hovar behöver såklart ha någon form av skydd ibland med tanke på allt vi vill kunna göra med dem – är det NÅGON som ifrågasätter det egentligen?
Grejen är bara den – detta skyddet måste inte nödvändigtvis bestå av järn och spikas fast i hoven (eller sitta fast permanent)! Bara för att det varit tradition sedan 1800 kallt så betyder inte det att det fortfarande är ett måste. Och detta hovskydd bör naturligtvis inte vara byggt på ett sätt som skadar eller hämmar hoven. De negativa konsekvenserna med skon måste minimeras så långt det går. Och det är det HÄR som jag tycker folk missar – och vad jag tycker vi ska lägga fokus på istället. Kan vi rentav kanske hitta ett hovskydd som inte BARA skyddar hoven från yttre element (stenar, slitage m.m) utan till och med kanske kan hjälpa hoven att utvecklas till det bättre, bli starkare och friskare? Det vore ju ännu bättre, eller hur?
Då måste vi först få saken klar för oss vad järnskor har för effekt på hovarna. Annars blir det svårt att jämföra nytta/risk-faktorn gentemot andra alternativ.
Det är ingen skröna att järnskor har dåliga effekter på hoven. Det finns studier som backar upp det och ”beprövad erfarenhet”. T.om i gamla hovslagarböcker från 1800 talet kan man läsa om hur järnskon påverkar hoven negativt. Så faktum är alltså att järnet inte alls är bra för hovmekanismen då det är ett alltför hårt material, helt rigid vertikalt, till skillnad från hästhoven som är rörlig i speciellt de bakre delarna. Även horisontellt men också vertikalt. (Trakthalvorna kan röra sig upp o ner individuellt) En järnsko tar NOLL hänsyn till det här och sätter hovens egna stötdämpande funktioner ur spel och fixerar sådant som ska vara rörligt för att fungera optimalt. Det är lite som att ”sätta hoven i rullstol” och låta den vila sig. Skönt för stunden kanske. Men vad händer på sikt? Vad händer med dina egna ben om du slutar använda dem? Den vävnaden som inte används kommer att tillbakbildas. Hovens interna stötdämpning och utveckling av brosk och elastiska putan är en ”use it or loose it” funktion som järnskon hämmar. Strålen höjs dessutom upp från underlaget, och lämnas antingen hängande i luften – eller så blir det prolaps – när den söker sig neråt och deformerar hovbrosken på köpet. Varken den ena eller andra situationen är bra för hovens utveckling.
Vi behöver hästskor som både kan skydda hoven vid behov OCH samtidigt ta hänsyn till hovfunktion. Det vore ju super praktiskt att också ha avtagbara skor som tillåter hoven att vara helt barfota i t.ex box och gräshage, samt ger oss möjlighet att balansera upp och verka hoven vid behov (de blir faktiskt mycket finare om man raspar lite och ofta, hellre än mycket och sällan. Var 7 vecka är ofta på tok för långt intervall enligt min mening. Om inte hoven slits på egen hand såklart) Flexibilitet är alltid bra. Och eftersom hoven växer cirka 1cm per månad så är det en enorm fördel att kunna raspa hoven litegrann varje eller varannan vecka – då slipper hästen få en stor omställning av sin belastning och kan få behålla den hovform och belastning som den mår bäst av, kontinuerligt. Framtidens hästägare kommer att i allt större utsträckning kunna underhålla hovarna på sin egen häst mellan hovslagarens besök – om de använder enkla av- och påtagbara sko-alternativ.
Jag har jobbat med hovboots i många år nu och de klarar av mer än man tror. Speciellt de nya innovationer som kommit de senaste åren. De mer moderna bootsen, EVO boots kan exempelvis ”varmbootsas” för att passa individuella och avvikande hovformer mer än någonsin förr och till och med anpassas i bredd och till olika hovvinklar! Ingen annan sko på marknaden har visat sig vara lika mångsidig eller anpassningsbar som denna sko. Vi har till och med kunder som kör timmer med sina nordsvenska brukshästar i skogen med broddade Evoboots på vintern. Sök upp Järva Trädvårdscenter för referens! Det krävs dock lite ”hantverk” från hovslagaren som ska forma skon. Inte helt olikt dagens skoning alltså. Det är bara det att man använder sig av andra typer material och dessa ska inte spikas fast.
OBS! Jag säger inte att det bara finns 1 rätt och att svaret alltid är hovboots. Absolut inte. Men jag tycker det vore bra om vi kunde höja blicken lite nu och lyfta debatten nu från ”skor vs barfota”, till en ny nivå där vi kan prata om hovfunktion, hovhälsa och hur vi kan HJÄLPA hästen att utveckla sina hovar att bli starkare, bättre och mer hållbara! Samt vilka typer av beslag som kan samverka till detta ändamål och hjälpa hoven istället för att stjälpa dess egen stötdämpningsförmåga! Det behöver inte vara svart eller vitt. Olika beslag påverkar ju belastningen i hoven på olika sätt (och inte minst hur man verkar hovarna såklart! Det är ju A och O med en bra grundverkning)
Vill du också lära dig vad det finns för olika alternativ att välja på och hur man tar rätt beslut kring vilka hovboots som passar bra, eller mindre bra till sin egen häst? Då rekommenderar jag att du tar en titt på min grundkurs i hovboots ” lär dig hitta i hovboots djungeln”. Du hittar kursen på min hemsida http://www.viahov.se under ”kurser & tjänster”
Fråga mig gärna om du har några funderingar eller frågor! Jag erbjuder också hovkonsultation för dig som vill ha mer individuell rådgivning kring hovar, boots, limskor, hovhälsa och relaterade ämnen.
Jag postar här också några bilder från fjolårets #Varmbootsning Clinic – då vi hade veterinär och hovspecialist Albert Vilasevil från Spanien här för en 2- dagars kurs i hur man individanpassar Evoboots till olika avvikande hovformer. Ny kurs för i år är under planering. Skriv upp dig här nedanför, och kommentera inlägget, om du vill bli inbjuden på den när den släpps.
Nu när det fryser på så kan det tyvärr bli ganska vasst hårt knöggel för hästarna att gå på. Både barfota och skodda hästar kan få punkttryck i sulan av detta om de inte har något mjukt underlag att använda. Hästarna blir väldigt stela i ryggen av att parera och tassa omkring på sådana underlag under längre tid i sträck. I värsta fall så kan det leda till sulläderinflammation. Jag rekommenderar därför hovboots som skydd till dessa hästar. Speciellt om de redan har känsliga hovar med tunnare väggar eller sulor.
MEN VIKTIGT att tänka på vid valet av hovboots/skor är att välja RÄTT TYP av boots: Jag rekommenderar de som har mjuka /tjocka eller flexibla/tjocka sulor i första hand.
Varför? Med rigida skor (typ järnsko eller hård plastsula som Easyboot och Cavallo) blir det ökad vrickningsrisk att gå på så ojämn knölig mark, eftersom de inte flexar mot underlaget såsom en barfotahov gör naturligt
Och med skor som har tunnare sulor (såsom scoot eller flex eller EFs gamla modell Ultimate) kommer kanske hästen fortfarande att ömma på underlaget om man inte kompletterar med tjockare sulor.
Visserligen är hårda boots eller tunnare boots bättre än inga skor alls. Men om man ska ha någon nytta av det så ska de ju skyddas både mot punkttryck OCH kunna röra sig säkert på foten.
En annan aspekt är att mjukare boots som är heltäckande (går upp över kronranden) är mer förlåtande storleksmässigt, måste inte sitta lika tajt, och har oftast allra lägsta skavrisken! Skor som går nedanför kronranden är det betydligt viktigare med passform för att de ska kunna sitta på i många timmar utan att störa eller skava.
Det är därför som jag oftast rekommenderar Equine Fusion! Dessa har mjukare flexibla sulor på samtliga nyare modeller idag som dessutom är tjocka nog att skydda mot punkttryck i knögglig vinterhage – och därför skyddar de hoven mot punkttryck väldigt bra och de är ju inte styva någonstans så hästen kommer ändå kunna hålla balansen bättre än med rigida skor, då de tillåter hovens trakthalvor att flexa vertikalt. (Även järnsko är ju rigida så tänk på det att det också ökar skaderiskerna i knöglig hage. Och boots med tunnare sulor skyddar inte till 100% pga att hästen fortfarande kan uppleva punkttryck om den har känslig sula) Jag tycker EF är bättre till ändamålet än skor som har tunn sula eller skor som har tjockare rigida sulor. En annan modell som har tjock sula 8ch därför skyddar bra mot punkttryck – MEN som samtidigt är flexibel och flexar – och som därför kan fungera är Evo boots.
En annan mycket bra lösning är naturligtvis att se till att ha en annan del av vinterhagen att växla till som inte är knögglig eller att lägga ut spån eller halm eller annat material för hästarna att stå/gå på avlappnat.
Vi är specialiserade på hovboots och hjälper till med rådgivning angående valet av rätt bootsmodell och storlek. Ta kontakt med oss via telefon eller mail och läs mer på http://www.viahov.se
Jag får många mail från hästägare vars hästar har ”dåliga hovar” och jag hjälper till så gott jag kan att ge rådgivning. Jag skrev ett svar till en kvinna nyligen, som fick mig att fundera på hur många problem med hovarna, som faktiskt inte alls egentligen har med hovarna att göra! Att arbeta s.k ”holistiskt” som hovvårdare innebär rent praktiskt för mig att symptom som visar sig i hästens hovar, ofta men inte alltid, kan kopplas ihop med andra symptom hos hästen såsom exempelvis mage/tarm-system och alltså måste åtgärdas med fler saker än bara hovvård. Kort förklarat innebär detta att symptom i hoven egentligen kan ha ett helt annat ursprung än i själva hoven, och således så behöver man se till HELA hästen och behandla den holistisk som en helhet – för att kunna komma tillrätta med problem långsiktigt och inte endast symptombehandla kortsiktigt (och sedan ändå få symptom som återkommer eller ”vandrar runt” i hästen).
Detta sätt att arbeta har lett till att många av oss hovvårdare som arbetar holistiskt har samarbeten över yrkesgränserna, med andra häst-terapeuter som arbetar med hästens friskvård på olika sätt. Det är inte heller ovanligt att många hovvårdare kombinerar sina tjänster med massage eller andra behandlingsterapier för att kunna hjälpa hästen ytterligare. Det finns otroligt många exempel på hur ett grundproblem i hästen visar sig i olika former av symptom, som i sin tur orsakar nya symptom, som i sin tur orsakar nya symptom, som ett domino-spel så påverkar olika funktioner varandra i hästens kropp som till slut kan vandra fram och tillbaka, utan att men vet vad som är ”hönan eller ägget” till slut. Man vet därför inte alltid vad som ska hända när man börjar att nysta i garnet var någonstans som man kommer att hamna. En strålröta skulle till exempel mycket väl kunna kopplas till en felaktig hovform, som i sin tur skulle kunna kopplas till en felaktig benställning/rörelsemönster, som i sin tur skulle kunna kopplas till en låsning hästens bog och manke, som skulle kunna kopplas till även en spänd ländrygg och nacke, som i sin tur skulle kunna kopplas till en nersatt njurfunktion, som i sin tur skulle kunna kopplas till en episod i hästens liv då den var tvungen att gå på kraftig medicinering efter en olycka/skada. Detta är bara ett enda exempel taget rakt ur luften! Så häng inte upp er på detaljerna i detta exempel, för variablerna kan vara helt oändliga! Hästen kan också bli påverkad mentalt/känslomässigt och därigenom få symptom som manifesterar sig på ett fysiskt plan. Det kan också uppstå ”korshändelser” där ett symptom, kan påverka en rad flera olika andra symptom. För att röra till det ytterligare så kan vi människor påverka våra djur, både direkt fysiskt genom att ryttaren kan orsaka spänningar och snedheter hos hästen, men också genom att vi belastar hästarna mentalt och känslomässigt genom direkt trauma eller stress. Hästar och andra djur är ibland väldigt bra på att agera ”hjälpare” och kan ta på sig även vår interna stress eller andra symptom. Det är inte så konstigt att många djurägare uppmärksammar sina egna symptom och börjar med att även behandla sig själva även om det kanske från början var meningen att bara djuret skulle få behandling.
Det som jag och alla andra ”alternativa” och holistiska hovvårdare och terapeuter arbetar utifrån är oftast principen om att hästen ska stimuleras till SJÄLVLÄKNING i största möjliga mån. Detta skiljer sig kanske litegrann ifrån det som många gånger sjukvården jobbar efter. All respekt åt sjukvården och veterinärvården – detta är viktigt för akutsjukvård, kirurgi, smärtlindring och många andra saker, och är självklart JÄTTE viktigt. Men – Jag tycker att alternativterapeuter för både djur och människa verkligen behövs som ett viktigt komplement. Detta, eftersom att sjukvård generellt handlar om ”SJUKvård” och inte alltid ”FRISKvård”. Med andra ord handlar sjukvård ofta om att ”släcka symptom” och inte alltid att gå till rotens kärna genom alla led, och ta bort grundproblemet (som t.ex kan vara en ohälsosam livsstil) vilket skulle stimulera till kroppens egen inneboende självläkning och i sin tur minska beroendet av mediciner. Det finns många problem och sjukdomar som är klassade som kroniska som faktiskt är möjliga att bli av med eller iallafall kraftigt lindra genom att man tittar på andra alternativ än mediciner.
I vissa andra länder så är de alternativa terapierna en lika självklart del av behandlingen som sjukvården. Tyskland är ett bra exempel. Där kan du gå till läkaren och till och med bli rekommenderad av läkaren att uppsöka en homeopat. Homeopati anses inte vara ”kvacksalveri” i Tyskland utan är mycket mer utbrett och allmänt accepterat än hos oss i Sverige. Så vi har en hel del att lära ifrån andra länder. Österländsk medicin och västerländsk medicin kan komplettera varandra och det ena behöver inte utesluta det andra.
Som en del kanske vet så har jag en ny häst som heter Rosie. Hon kom till mig i juli 2020 importerad från England och har haft en hel del olika diffusa symptom med sig. Jag har på egen hand försökt att ge henne det som jag tror att hon behöver i form av kosttillskott och örtterapi för att läka sina symptom. Hon var väldigt tunn och omusklad när hon kom hit, dessutom livrädd för människor och väldigt osäker. Jag har använt mina kunskaper och erfarenheter från de kurser jag gått och min andra häst som jag lärt mig en hel del ifrån. Detta har gjort stor skillnad för hennes hull, hennes humör och allmäna hälsa, och hon har blivit bättre över tid. Men jag tycker ändå att det har gått långsamt och jag har inte fått så mycket resultat jag förväntade. Jag ser fortfarande hel del symptom hos henne. Dessa symptom är inte ”stora nog” för att gå till veterinären med. Vi pratar om blåmärken i hovarna, lite brunaktiga fläckar i ögonvitorna, allmän klåda, lite lätt oro i vissa situationer (hon är lite mer flyktig och rädd än min andra häst, tack o lov är hon helt trygg med människor numera), parasiter (som hon är avmaskad mot), dålig hållning, dålig koordination, och lite begynnande bärrandsröta i hovarna. Hennes humör är lite introvert, hon verkar inte vara så glad och uttrycksfull, och leker inte i hagen, springer inte i hagen och känns nästan lite som att hon är lite ”inne sin egen bubbla” ibland när jag ser henne i stallet och hagen. Det kanske bara är hennes personlighet också, men jag tar med allt i beräkningen nu. Ibland känner man också bara på sig saker och får en känsla av hur hästen mår, men man kan inte riktigt förklara varför. Intuiton, ni vet.
Nu har jag därför tagit lite mer hjälp och kontaktat Eddy Bloms son, Anders Blom, som jobbar med frekvensterapi. Han har varit ute i dag och behandlat Rosie första gången och jag har även gjort en man-analys och skaffat speciellt utvalda örter för att behandla specifikt det som hon behöver just nu, baserat på håranalysen han gjorde tidigare. Eftersom det hittades så otroligt många saker på mananalysen (vilket jag ju redan misstänkte. Jag fick bekräftat en hel del av det jag redan hade trott) så kommer detta ta tid att behandla och hon kommer förmodligen att behöva få flera olika ”kurer” av olika örtformula. Man kan dock inte skynda på det hela för mycket, utan får begränsa till max 3 stycken formulamedel i taget. När dessa är slut kan man fortsätta med nästa kur. Det är lite som att man får börja plocka bort en ”dominobricka” i taget. En del gör liknelsen att denna typ av behandling är som att skala en lök! Man får börja med yttersta lagret, sedan gå vidare med nästa, sedan nästa, tills man närmar sig kärnan. Det går inte att ta alltihop på en gång. Man ska inte blanda örter hursomhelst, för det kan få synergieffekter i kroppen. Både önskade och oönskade! Så det gäller att veta vad man håller på med. Och jag är lekman. Därför är det alltid bäst att ta hjälp av någon som ägnar sig åt detta och är utbildad inom t.ex frekvensanalys eller liknande. För ju längre tid som hästen har gått med sina symptom obehandlade och ouppmärksammade – desto fler lager på lager bildas och det kommer att ta längre tid för den att läka sig själv. Eddy Blom brukade säg att ”det tar lika lång tid för hästen att bli frisk, som det tog för den att bli sjuk”. (Kan varmt rekommendera Eddy Bloms bok ”En speciell hästbok” om du vill lära dig att känna igen många olika ”diffusa” symptom som i ett tidigt skede, om de upptäcks och åtgärdas i tid, kan förebygga framtida sjukdomar)
Det hände dock något mycket intressant efter behandlingen! Anders sa at det finns liten risk att Rosie kommer vara lite hängig och trött efter behandlingen eftersom han gick igenom ganska många funktioner i kroppen. När dessa börjar aktiveras till självläkning så kan man bli lite trött. Lite som efter en massage ungefär.
När jag gick ut med hästarna i hagen efteråt så lade jag märke till att Rosie helt plötsligt hade massor av ”nya” fläckar på kroppen! Ni kanske har hört talas om s.k ”trivselfläckar” förut? Vissa menar att det hänger ihop med att hästen mår bra, när den uppvisar dessa små skiftningar i pälsen. Jag har aldrig sett detta på Rosie tidigare, men idag upptäckte jag att hon hade dessa fläckar över hela kroppen! När jag släppte ut henne i hagen så tog jag dessa foton på henne(se nedan).
Dessutom så blev Rosie busig, och både travade omkring, bockade och galopperade i hagen, vilket är helt olikt henne. Jag har sett henne leka och busa i hagen spontant, cirka 2-3 gånger sedan hon kom till mig i juli 2020. Så ni kanske kan förstå att jag blev lite häpen! Jag undrar om det beror på den nya behandlingen. Det ska iallafall bli intressant att se hur hon utvecklas över det närmsta halvåret-året medan jag ger detta en chans. Jag har en hel del kunskaper om örter och friskvård för hästar, men jag måste ändå säga att det är supersvårt att ”experimentera” själv när man har en häst som har samlat på sig flera symptom över lång tid. Då är det väldigt viktigt och bra att ta hjälp av någon som har verktyg, kunskap och utrustning för att ta reda på exakt vad hästen behöver, och vet i vilken ände man ska börja, och kan sätta in mer effektiv hjälp på en gång. Det är ganska dyrt att köpa massa tillskott och ”testa själv”, om hästen ändå inte blir hjälpt av detta, så för er som vill ha bästa hjälp på en gång så rekommenderar jag verkligen att kontakta någon duktig alternativ terapeut (eller såklart veterinär om hästen behöver veterinärvård)
För att återknyta det jag skrev i början av detta inlägg! Jag tänkte dela med mig av svaret jag skrev till hästägaren, vars email inspirerade mig att skriva det här blogginlägget. Denna hästägare har problem med sin häst som är ganska vanliga, och jag hör talas om det ganska ofta: En stor halvblodshäst med ”taskiga hovar”. Hästen hade bland annat tunna sulor, dålig hovtillväxt och ingen stark tjock hovvägg att spika i. Hästen tappade sina skor väldigt ofta och det gick inte att få skorna sitta på hästen någon längre tid, trots fina hagar och bra underlag, och en väldigt välutbildad hovslagare som till och med varmskor hästen. Hästen hade haft bra hovslagare under flera år av sitt liv, men hade ändå dessa problem med hovarna. Man hade testat med olika möjliga tillskott, såsom Koppar, zink, msm, biotin, b vitamin, selen, e vitamin osv Men utan att sett några stora resultat.
Eftersom detta är ett så relativt vanligt problem jag ofta hör talas om så ville jag även dela med mig av svaret jag skrev till denna person. Så här svarade jag:
Det du beskriver är inte så ovanligt faktiskt, och de flesta som börjar med boots och barfota gör det oftast efter att de haft diverse problem med hovarna eller skoningen. När du skriver att hovarna har dålig tillväxt, tunn sula, osv och att du inte fått bukt med detta trots diverse tillskott så brukar det för mig vara en signal på att det är något mer djupliggande hos hästen som stör. Det kan vara så många olika saker att det är väldigt svårt att reda ut på en gång. Speciellt om det har varit så under lång tid. Hovarna är lite av en ”spegel” till hästens hälsa. Friska och starka och välformade hovar brukar ofta finnas på en frisk och stark häst, och när symptom infinner sig så finns det också ofta andra tecken hos hästen. Ibland kan man få bukt med dåliga hovar bara genom att ändra på hovvården, men det är långt ifrån alltid en lösning. Sådan ”quick fix” kan man ofta läsa om på internet, där någon har ryckt skorna på sin häst som haft dåliga hovar, och efter ett års barfotaverkning så har hovarna blivit kanonfina. Men det är långt ifrån alltid som det är så himla enkelt! Så därför bör man leta på lite djupare nivå vad som kan orsaka att hovarna växer dåligt, har tunna sulor, eller dålig hornkvalitet. Jag har själv en häst, importerad från England förra året, med diverse olika symptom, både i hovarna och resten av kroppen. Att testa sig fram med olika tillskott har jag själv gjort sedan ett år tillbaka men jag inser också att det är svårt då man bara ”fodrar i blindo” för det mesta. För egen del har jag vid sådana tillfällen bäst hjälp av olika typer av ”alternativ-terapeuter” som arbetar med olika behandlingsformer, t.ex frekvensterapi, örtterapi, kinesologi m.m som använder olika former av undersökningar för att kolla vad som hästen kanske har brist på eller behöver hjälp med mera specifikt. Jag har själv gått kurser för Eddy Blom, en otroligt duktig hästfysioterapeut som tagit fram sitt eget ”ört-apotek” för hästar. Han har tyvärr gått i pension men hans son, Anders Blom är aktiv inom samma område, och jag har nu tagit hjälp av honom med min egen häst som har olika symptom jag inte fått bukt med, med min bristfälliga kunskap. Så jag skulle rekommendera honom! Han använder sina egna metoder för analysering, oftast får man skicka in en hår.-analys och han kollar då upp brister och symptom först genom detta. Sedan kan han även hjälpa till både på distans eller vid fysiskt möte om man vill och behöver.
Det är egentligen lite onödigt att man lägger så mycket tid och pengar på att köpa tillskott, och fodra i blindo, när det ändå kanske inte hjälper. Det är egentligen bättre att ta hjälp på en gång och få en behandlingsplan för vilka tillskott och ämnen som hästen faktiskt behöver. (Fast jag gillar ofta ju att testa mig fram själv) Ibland är det så att hästen behöver många olika saker, men om man ger dem i fel ordning så hjälper de inte ändå. Man måste ibland låta det ta lite tid, och börja med en sak, innan man fortsätter med nästa. Exempelvis är det inte bra att kombinera olika örter och tillskott med varandra ”huller om buller” för det kan ha synergi-effekter som påverkar varandra. Anders blom säger att han börjar med max tre stycken olika örtkurer, och när dessa är slut så går han över på nästa kur, osv.. När det gäller hovarna kan jag självklart hjälpa till med rådgivning angående boots och hovform. Skicka gärna bilder! ”
Jag vet att det finns väldigt många duktiga alternativ-terapeuter där ute i landet och jag tror att det är jättebra att komplettera och ta hjälp av flera. ALLA kan inte vara duktiga på samma saker. Så stirra dig inte blind på att bara EN person ska ge dig alla svaren. Har du något tips på en duktig alternativterapeut som du fått bra hjälp av med din häst? Tipsa gärna i en kommentar här nedanför! Jag och många andra hästägare vill väldigt gärna veta vad du och din häst har blivit hjälpta av.
Behöver du hjälp med rådgivning om hovar eller boots så får du gärna maila frågor direkt till info@viahov.se så får du personlig hjälp 🙂
Visste ni! Att hela poliskåren i Houston, Texas rider sina hästar BARFOTA (med barfotaskor vid behov)? Alla 40 hästarna går barfota (och dessutom bettlöst)😃 De bojkottar järnskorna helt enkelt!
Personligen så tror jag det är extra bra för just polishästar eftersom de rör sig nästan uteslutande på hårt underlag som asfalt vilket ger mycket hemska konsekvenser på insidan av hästens hov med järnskor på, och ju tyngre häst, desto hårdare blir denna påfrestningen. Det blir skadligt höga vibrationer som går genom hästens senor leder och ligament, med järnskor på, i synnerhet på hårt underlag. Hållbarhet och stötdämpande förmåga i hoven påverkas mycket negativt av kombinationen hårt underlag+metallskor.
Användning av järnskor kan förkorta polishästens livslängd och möjlighet att arbeta upp i hög ålder avsevärt. Eftersom man lägger väldigt mycket investeringar i polishästens förberedelser och utbildning så finns det mycket att vinna på att ändra hovskötseln. Det är MYCKET skonsammare för hela hästen att gå barfota och använda barfotaboots vid behov, istället för järnskodd 24/7. Så jag tror det bara är en tidsfråga innan vi ser fler polishästar i barfotaskor. Det är mest en fråga om att våga tänka ”utanför boxen” och våga prova något nytt, för att kunna upptäcka dessa fördelar. I Houston har man använt sig av denna approach sedan 2004, alltså i 17 års tid! Gott om erfarenhet att kunna sprida vidare till andra poliskårer.
Nu när till och med kända tävlingsryttare som Peder Fredrikson vågar visa vägen så kanske det inte dröjer länge innan fler hakar på! Nu finns det så otroligt många nya bootsmodeller att välja på. Houstonpolisen använder sig av olika sorter. Bl.a en av de äldsta bootsen på marknaden: Easyboot Old Mac G2. Samt Cavallo boots. Vi säljer ett par liknande boots på Viahov som också tillverkas av Easycare som i mitt tycke är mycket bättre (men kan självklart ta hem Old Macs också om intresse finns)
Här kan du kika på en video-intervju med Houston polisen som görs av Barefoot Horse Magazine. Denna intervju kommer sändas Live, där Houston Mounted Police förklarar varför de skodde av alla sina hästar och hur det har gått sedan dess: https://www.facebook.com/213532202156840/posts/1949362011907175/
(Intervjun kommer sändas Live på torsdag 15 juli kl 21:00 svensk tid. Gå in på länken för att kolla)
Det jag säger nu kommer säkert att röra om lite i grytan. Men det kan inte hjälpas! Detta är fakta. Här ett väldigt tydligt exempel på hur mycket en hov kan bredda sina trakter efter övergången från järnskodd till barfota!
(Denna bild är från en video av Scoot Boot på Facebook nyligen. Läs den tillhörande intervjun med hästägaren till denna häst – tjejen som skodde av sin hopphäst med katastrof-hovar, och hur BRA det gick! Länken ligger längst ner i detta inlägg) 🤩🤩🤩
Jag tror denna hov måste varit rejält trång innan avskoning. Det är stor skillnad i hovbredd. En häst med klämda trakter kan INTE stötdämpa sig själv effektivt och den kommer att riskera att få följdproblem med hoven om den går runt så under många år. Hoven blir patologisk på insidan men kan trots detta vara hyffsat symptomfri med skor på sig under flera år.(vilket också är anledningen till att det tyvärr inte uppmärksammas i god tid, i den grad som det borde)
I det tidiga skeendet så kan man se att hästarna bl.a lättare drabbas av strålröta pga djupa mittstrålfåror. De tar inte alltid ut steget ordentligt och får inte så flytande rörelser som de borde ha. Det kan också ibland leda till lite mer spänningar upptill i nacke, bog och rygg. De får sämre ”propreoception” vilket i korta drag betyder försämrad avläsning av underlagets beskaffenhet och därmed sämre balans och säkerhet på ojämna eller halkiga underlag. Det kan dock i värsta fall på lite längre sikt leda till väldigt svårbehandlad strålbenshälta, porösa hovben, inflammationer i senor, brustna senor pga överbelastning och andra mer allvarligare komplikationer m.m
Videon, bilderna, och intervjun av hästägaren gjordes av Scoot Boot som är en av våra varumärken vi säljer i butiken. Viahov säljer dessa skor i shopen och flera andra populära modeller. Det man behöver tänka på när man skor av en häst med klämda trakter är ju självklart att skydda hovarna med hjälp av joggingskor eller barfotaboots under övergången. Det kan ta lång tid för hovarna att utvecklas till bra skick när de har blivit klämda. Något annat som är viktigt att veta är att det finns ingen barfotasko som är ”den bästa skon för alla hästar”. En del hovar kräver skor med mjuk sula. En del hovar kräver skor med hårdare sula. Detta är individuellt! Därför har vi personlig rådgivning för alla hästägare.
Ytterligare en grej som händer vid övergången till barfota är ju också att hästen får tillbaka sin naturliga ”välvning” av hoven som ni tydligt kan se på bilderna här! En naturlig hov är INTE plan som en järnsko. Den är byggd för att vara välvd i upplyft läge så att den kan flexa ut sig i nertrampet. En hov är flexibel och rörlig och detta är en viktig del av hovmekanismen som hjälper hästen att stötdämpa sig själv på ett sätt som är skonsamt för senor leder o ligament. Låter man istället planverka hoven och sätta fast en järnsko så går denna naturliga stötdämpning förlorad och en abnormt hög stötvåg med skadliga vibrationer skickas istället upp genom hästens lameller, hovben och skelett. Detta kan alltså på sikt leda till diverse problem. Förkalkningar av hovbrosk och osteoporos i hovbenet är exempel på detta. Det finns flera exempel på forskning som påvisar detta. Och det är därför som de flesta hovslagare kallar skoningen just för ett nödvändigt ”ont”.
Den absolut bästa ”kompromissen” för de som vill eller behöver ha sin häst skodd (för jag förstår att det ibland känns nödvändigt för vissa) är ju att åtminstone ge den MINST 3 månader (helst mera) varje år för barfotagång (med eller utan joggingskor beroende på bekvämlighet) så att hoven får en chans för återhämtning, läkning, och uppbyggande av brosk, fibrös vävnad och blodcirkulation som hjälper hovens stötdämpning. Det är egentligen det som händer på INSIDAN av hoven som är det egentliga fokuset. Stirra dig inte blind på måtten som man kan se på utsidan. Det är bara en av alla de parametrar som man tittar på för att få kvitto på hovens utveckling, och det kommer bara vara såhär tydligt när det gäller hästar som har haft en extremt dålig hovhälsa att starta med. Det finns flera parametrar att titta på men oftast är de så subtila att det krävs ett tränat öga för att läsa av detta.
Förr i tiden var det ovanligt att hästarna skoddes året runt. Det var en norm att man tog av hästarna skorna och lät dem gå barfota på de perioder under året som det inte behövdes och då fick hästen denna naturliga återhämtningen. Idag så är denna gamla kunskap tyvärr i stort sett bortglömd och de allra flesta har sin häst skodd varje dag 365 dagar om året. Hästens hovar får då väldigt dåliga förutsättningar till en stark inre uppbyggnad av hovens insida.
Kontakta mig, Anna på Viahov om du behöver hjälp och råd ang hovarna på din häst och funderar på att sko av din häst. Vi är båda utbildade hovvårdare med lång erfarenhet av hovvård och barfotagång för häst. Samt utprovning av barfotaskor.
Viahov har flera alternativ på joggingskor och barfotaboots som kan hjälpa vid en skonsam övergång till barfota.
Du kan alltid maila oss på info@viahov.se för personlig service och individuell rådgivning och vi gör vårt bästa för att guida dig rätt i djungeln ❤️ Du kan också läsa mer om vad det innebär att ha sin häst barfota om du läser vidare i inläggen här på bloggen. Här hittar du butiken: http://www.viahov.se
Kan man sko av en häst som är väldigt känslig i sina hovar? Hur gör man för att förbereda den på bästa sätt? Kan man ha alla hästar barfota? Frågorna är många.
Jag sitter här och svarar på kundernas mail som hela tiden trillar in och det är väldigt roligt att få hjälpa hästägare att hjälpa sina hästar till ett mer naturligt och hälsosamt liv! En fråga som dyker upp lite då och då handlar om vad man som hästägare behöver tänka på innan man ska sko av sin häst, och hur man kan underlätta för en häst som väldigt lätt blir mycket ömfotad när den blir barfota. Dessa frågor kommer oftast från hästägare vars hästar blir nästan blockhalt eller extremt öm i hovarna så fort den tappar någon sko, eller de gånger man har testat att dra av den skorna och hålla den barfota. Jag kan inte påstå att jag sitter på svaren till precis ALLT, men det här är naturligtvis något som jag och många andra barfotaverkare har grunnat lite xtra mycket på – varför är det så himla enkelt för vissa hästar att gå över till barfota, medan för andra hästar är det väldigt komplicerat? Med andra ord, varför är vissa så ömfotade och vissa knappt något alls, efter en avskoning?
Den här frågan har säkert fler svar än ett svar. Men för mig och de kollegor som jag diskuterat detta med så har det väldigt sällan att göra med själva HOVEN, utan mer att göra med HELA HÄSTEN. Vi har ju oftast en holistisk syn på hovvård och ser inte hoven som en avkapad del av resten av hästen. Man kan se hoven som en ”spegel” på hur resten av hästen mår och med hjälp av den får man signaler om resten av kroppen. Ibland är det hoven som speglar resten av hästen, och ibland är det resten av hästen som speglar hur hoven ser ut.
En häst kan exempelvis få ont i ryggen av att gå med felaktig hovform länge. Men den kan likagärna också få obalanserade och avvikande hovform och benställning av att gå med felaktig exteriör eller obehandlade spänningar eller skador i resten av kroppen (eller pga en sned ryttare). Ibland kan det vara rentav omöjligt att veta vad som är hönan och vad som är ägget och man får påbörja ett arbete på att rätta till en häst genom att både försöka korrigera ”däruppe” och ”därnere” på samma gång, och sedan utvärdera resultatet.
Det är nog också därför som många av de hovvårdare som arbetar holistiskt så ofta rekommenderar att ta ut en hästmassör när de börjar arbeta med en häst som uppvisar diverse obalanser nere i hoven. Jag har personligen upplevt hur en barfotahäst jag själv verkat gått från att vara väldigt öm och ”tassig” på grusväg med stel rygg, helt plötsligt börja röra sig med schwung i steget, helt obehindrat på samma grusväg efter endast 2 massagebehandlingar och liten viloperiod mellan! Jag tappade hakan när jag insåg hur stor skillnad en hästmassör faktiskt kan göra för barfotaverkarens arbete med att få fram fina hälsosamma starka oömma barfotahovar. Inte sällan utbildar sig många barfotaverkare både inom hovvård OCH hästmassage. Det är inte en slump!
Nu tänkte jag dela med mig av ETT av alla de svar som jag skickar till kunder som undrar vad de behöver tänka på när de ska förbereda en väldigt (hov)känslig häst att bli avskodd och gå över till barfotagång. Förutom att beställa hem välanpassade barfotaboots som hovskydd, erbjuda ett mjukt och hov-vänligt underlag i hagen och behandla hästens hovar med bra hovpreparat, så har jag ofta flera generella tips och råd att stärka hästen även inifrån.
Här kommer mitt svar till en av mina kunder idag, som undrade över hur hon skulle använda produkterna hon köpt och hur hon ska förbereda en av sina hästar till att på sikt kunna gå barfota, eftersom den är väldigt känslig i sina hovar:
Jag ska försöka svara så bra jag kan, fast det är lite svårt när man inte sett hovarna och vet så mycket bakgrund till hästen, såklart. Du har köpt jättebra skötselprodukter för hovarna på båda hästarna.
Strong Hornhjälper till att bygga upp starkare horn vilket det verkar som dina hästar behöver, speciellt den med smuligt horn. Använd på hela hoven, men undvik strålen och ha SoleCleancedär istället. Sole Cleance och Strong Horn innehåller nästan samma ingredienser, fast Sole Cleance har mera av det bakteriedödande och Strong Horn har mer av det som bygger upp hornet och gör det starkare. Därför ska Sole Cleance fokuseras på strålen och strålfårorna. Och Strong Horn på resten av hoven.
HydroHoofär en jättebra hovkräm nu på sommaren (egentligen alla årstider) för den återfuktar hoven och hjälper hoven att bibehålla rätt fuktbalans vilket är viktigt både den torra och den fuktiga årstiden när vädret gärna bli extremt och hovarna antingen torkar ut för fort eller blir alldeles för blöta. Krämen skyddar jättebra, men man behöver använda den dagligen och på hela hoven. (använd den gärna innan hovslagaren ska komma, den mjukar upp hornet när det är extremt torrt ute, som det är nu)
När det gäller den väldigt känsliga och ömfotade hästen så tror jag att Strong Horn sprayen är bra att förbereda hovarna inför en avskoning. Men den här typen av hästar behöver nästan alltid också boostas inifrån. Rent generellt kan man säga att hästarna med de mest känsliga hovarna har ofta de mest känsliga magarna och immunförsvaren också. Hoven speglar ju ofta hälsan hos resten av hästen. (Fullblodshovar är enligt min åsikt egentligen ett tecken på att de flesta fullblod faktiskt är rätt så känsliga i sin mage! de stressar lätt upp sig och har ett magsystem som inte alltid är lika tåligt och robust som andra raser. Men detta är alltså min högst ovetenskapliga syn på saken, baserad på egen erfarenhet) Oftast så märks inte dessa svagheter utåt, utan hästen går omkring och funkar ”normalt” ändå. Det är väldigt små subtila symptom man kan hitta om man vet vad man letar efter.
När man ska sko av en sådan häst så är det väldigt bra om man känner till lite mer bakgrundsproblematik som hästen har haft för då kan man få lite mer specifik hjälp och råd av de som jobbar holistiskt med hästhälsa. Så mina generella råd jag kan ge är att ge hästen en tremånadersperiod INNAN avskoningen då du stärker upp hästens mage och immunförsvar genom att dels ge bra hovtillskott i fodret och dels genom att se till att ge hästen bra miljö och motion. Saker man kan göra för att underlätta övergången: (detta är generella råd som jag ger alla – det är inte specifika råd för just DIN häst, eftersom jag inte vet så mycket om den. Ta till dig det som du känner att det rimmar för dig och strunta i resten)
– Ge hästen magbalsam (örtmix för magens funktioner) – jag rekommenderar den här örtkuren
– Ge hästen en speciellt komponerad örtkur om du VET att hästen har något specifikt den behöver. Många gånger behöver man nämligen börja med att ”avgifta” kroppens organ genom att stötta upp med en örtkur som hjälper lever och njure att rensa systemet. Det är viktigt för att få ut gifter och slagg ur kroppen. Då är örtkuren ”Remove” väldigt bra.
– Ge hästen extra mineraler, vitaminer och aminosyror för hovarna. Viktigt med ett mineraltillskott med bra balans på koppar, magnesium, zink m.m (Här rekommenderar jag FYTOMIN!)
– Ge hästen en kur med probiotika (jag rekommenderar Proferm och Nutribiome som vi har på viahov)
– Framförallt: Ta bort allt ”kraffs” från foderstaten som stressar magen (exvis allt müslifoder och all form av spannmål)
Ge bara naturligt grovfoder, ett bra dammfritt hö, örter, vitaminer och mineraler. Om hästen är tunn och behöver extra energi och protein så är havre, olja, och potatisprotein ganska snällt mot magen jämfört med många andra fodermedel. Men ofta så har hästen dåligt näringsupptag som beror på läckande tarm, magkatarr, och inflammationer i kroppen, och då är det faktiskt bra att under en period ta bort dessa foder som ”retar” tarmen så att den kan läka. Om man har en sådan häst med känslig mage så är det bra att ge den sådant som hjälper till att läka tarmbarriären, t.ex stöpt linfrö (kokhett vatten som slås över linfrö bildar en slemmig vätska som kan hjälpa tarmen)
– Ta bort hästen från färskt gräs och ge den hö, om den uppvisar minsta symptom på IR (insulinresistens) eller om hovarnas lameller är väldigt dåliga/har mycket röta. Tecken på IR kan vara styv nacke, svullen och vätskefylld på olika kroppsdelar, överviktig och lättfödd i typen, ömfotad och platt i hovarna under vår och sommar, mer ”lat och trög” än vanligt, Stelhet, ”hetsäter” när den får mat, osv.. (om hästen uppvisar dessa symptom kan den ev vara påväg att bli IR, och kan ev behöva extra magnesium och Thiamin i fodret för att balanseras)
– Motionera hästen regelbundet och se till att den rör på sig helst LITE och OFTA, och inte MYCKET och SÄLLAN. Hästar är skapta för att vara i rörelse under en stor del utspritt under dygnet. Bästa är om man kan designa hagen efter ”Paddock paradise” koncept och bygga hagen så att den stimulerar till rörelse och lägga in miljöberikning som gör att hästarna vill leka, röra sig och interagera med sin omgivning. Då kommer alla hästar att må bättre, men speciellt bra för unghästar, gamla stela hästar, lättfödda tjockishästar, och hästar som lätt blir understimulerade. (Lär dig mer om detta i Facebookgruppen Berikade och rörelsestimulerande lösdriftssytem är suverän! Det är en svensk grupp. Det finns även en engelsk grupp som heter Horse Track system. Mycket lärorikt)
Jag kan säkert komma på fler grejor men dessa saker är det som jag först och främst brukar be hästägaren att fundera på innan de gör valet att sko av sina hästar och vill ge dem ett lite mer naturligt liv. Det är ett helhetskoncept att gå över till barfotagång för sin häst och kräver oftast att man är villig att titta mer på hela sin hästhållning och hästens hälsa. Hovarna är ju bara en enda kroppsdel av hästen och den speglar ofta hur resten av hästen mår. En frisk hov sitter ofta på en frisk häst och vice versa. :)”
Jag rekommenderar endast de produkter jag själv vill använda på mina egna hästar och de som jag tycker har hög kvalitet och bra service – det är också det som jag tagit in i mitt sortiment på Viahov och kan ställa mig bakom. Till mångt och mycket använder jag ju själv dessa produkter till de egna hästarna.
Örtkurer och probiotika kan ju även vi människor ha nytta av! Även vi behöver ofta tillskott av extra mineraler och vitaminer, eftersom även maten som vi äter nuförtiden har mycket lägre nivå av näringsämnen pga försurning av miljön samt att många företag är mer intresserade av kvantitet än kvalitet (högre vikt på grönsakerna = mer vatten, mindre näring).
Detsamma gäller hästarnas foder som förr i tiden bestod av ett väldigt örtrikt hö från magra och ogödslade slåtterängar med hundratals olika (långsamväxande) grässorter och örter med väldigt varierande innehåll. Det räckte endast till en skörd per år. Idag odlas hästarnas hö på vallar med endast tre-fyra olika grässorter som är så snabbväxande att man ofta kan ta fler än en skörd, och har fokus på endast högt innehåll av energi och protein, inget annat. Man har under flera decennier anpassat forskning och framtagning av grovfoder efter vad lakterande och dräktiga nötdjur behöver, inte efter vad hästar behöver.
Det kan hända att det håller på att ändras idag. Men ändå är det tyvärr idag i princip inte möjligt att få tag på traditionellt ängshö som inte är försurat av regn eller helt utkonkurrerat av kvickrot och andra snabbväxande ogräs. De örter och blommor som växer på dessa ängar är många utrotningshotade. Jag har skrivit en del om ängshö i tidigare inlägg. Här hittar ni alla inlägg som är taggade med #ÄNGSHÖ
Är du intresserad av att köpa några av de hovvårdsprodukter som nämns i inlägget eller vill ha barfotaboots till dinhäst så hittar du dem här i min webshop Viahov
Happy Jogging! Hälsningar Anna på Viahov
P.S Om du gillade den här artikeln så kommer du älska 6-stegsmetoden! En artikel jag skrev för att förklara det ”system” som jag oftast använder mig av för att hjälpa hästar med obalanser och läka hovarna ”från insidan”. Här kan du läsa inlägget
Nu ska jag prata om något som är lite smått kontroversiellt i barfotavärlden, och det är skillnaden mellan olika barfotaverkningsmetoder och det som jag tycker fungerar bäst för hästarna
Det här är baserat på mina egna erfarenheter av att arbeta med hovar professionellt i snart 10 år och varit en dedikerad hovnörd i över 16 år. Jag har gått flera olika kurser och utbildningar inom området och börjar se lite tydligare skillnader mellan de olika metoderna, och hittat en väg som jag tycker passar mig bra, även om det nu känns som att jag har blivit nybörjare på nytt igen och fortfarande känner mig som en elev.
När jag först börjad att nosa på det här med barfotaverkning år 2005 så var det kunskaper hämtade direkt från AANHCP i USA som togs hit av eldsjälar och hovnördar som mig själv. Jaime Jackson skapade detta koncept i USA för att efterlikna de vilda mustangernas ökenhovar som var så starka och fina.
Därav tekniken ”mustang roll” som säkert många har hört talas om. Det är en av teknikerna som används i verkningsmetoden. På utbildningen till Hovformsspecialist som jag senare gick år 2012 så påminde verkningsmetoden ganska mycket om detta, eftersom utbildningen grundade sig på AANHCP’s teorier. Hovforskaren Robert Bowkers teorier stödjer även detta sätt att verka hoven på och hans material används i utbildningen som jag gick.
Det här sättet att verka hoven på fungerar jättebra för väldigt många olika typer av hästar och hjälper många att läka ut problem i hovarna, allt från sprickor till understucken hovform och utflytningar. Det resulterar ofta i starka fina och välformade hästhovar som tål att gå barfota efter en övergångsperiod, ofta ihop med användningen av barfotaboots vid behov.(vi har som bekant mycket vägar med bergskrossmaterial här i Sverige och på dessa underlag klarar nästan inga hästar att arbeta barfota, att skydda hoven är oftast nödvändigt då)
Jag vill inte slå ner på metoden eller sprida några missförstånd här, för det finns så många positiva sidor med detta sätt att sköta hovarna på, att det är värt att lyftas. I synnerhet då man jämför denna metod med andra betydligt mer invasiva och rigida verkningsmetoder som förekommit. (Ni känner säkert till Strasser). Den senare metoden spred sig fort men fick snabbt ett dåligt rykte på grund av att verkningen som gjordes ute i stallarna var ofta av samma typ som Veterinären Dr Strasser gjorde på sin klinik (där alla hästar gick på rehab på lösdrift med mjuka gummimattor 24/7) Med andra ord, eleverna till Strasser skapade klinikverkningar ute i stallarna och lämnade sedan hästarna helt utan hovskydd efteråt, vilket fick följden många ömfotade och halta hästar som inte klarade den extrema verkningen. Klart att det blev ett ramaskri. Och ett extremt dåligt rykte för hela verkningsmetoden. Jag är inte på något sätt speciellt insatt i hur verkningen utförs men ryktet säger att man hade en idé om att hovarna skulle stöpas om till en viss förutbestämd form och storlek, och man skapade skålform på hoven och skar i levande sula för att skapa denna skålform i hoven, vilket ibland kunde resultera i att man verkade fram blod i hoven då sulan var för tunn för detta. Återigen, så vet jag inte om detta stämmer, men det är vad jag har hört ryktas om metoden. (Till Strasserverkningens försvar kan jag också tillägga att elevernas tolkning och utförande av metoden inte alltid är representativt för själva metoden i sig. Det kan ju vara så att man totalt har misstolkat Strassers syfte och metod, och därigenom har det skapat onödigt lidande för hästar som eleverna har utfört dessa misstag på, och det kanske inte alls var meningen från början att det var så det skulle utföras)
Men över till vildhästverkningen igen.
Med bakgrund till det här dåliga ryktet från Strasser som spred sig till alla barfotaverkare så var det såklart väldigt väldigt viktigt att de verkningsmetoder som ville skapa sig en egen legitimitet visade att de tog starkt avstånd ifrån detta invasiva sätt att verka hoven på. Vildhästmodellen marknadsfördes för 15 år sedan som en skonsam metod som absolut INTE skulle få resultera i en häst som var mer ömfotad efter verkningen, och en metod där man absolut inte går in och skär i hovens levande sula. Man tar endast bort den hovvägg som är ”förvuxen”, död sula, och material som hade slitits bort på naturlig väg, om hästen hade levt ett naturligt liv i det vilda med mycket rörelse över varierat underlag. Och det var just denna approach till verkning som gjorde att jag intresserade mig för metoden och senare även valde att gå utbildningen till Hovformspecialist (en utbildning som alltså bygger på teorierna från vildhästmodellen men som inte längre kallas för vildhästmodell, eftersom detta skapade en hel del missförstånd. Meningen är ju inte att skapa ökenhovar på alla hästar, tvärtom så ville man ju ta hänsyn till hur den individuella hoven såg ut, och inte framtvinga något speciellt mått eller form på hoven på ”konstgjord” väg)
Tack vare denna utbildningen och mitt arbete så har jag kunnat hjälpa otroligt många hästar att få finare och starkare hovar än de någonsin haft förut på ett skonsamt sätt. Med barfotaboots som hjälp så kunde jag hjälpa många hästar med övergången från skodd till barfota på ett skonsamt sätt. Fördelarna att gå barfota och att få täta verkningar kan trolla bort de mest svåra hovproblem som man i hovslagarvärlden har väldigt svårt att hantera utan metall, spik och diverse material. Även många hovslagare av den äldre läran är ju medvetna om barfotagångens fördelar och kallar fortfarande skon för ”ett nödvändigt ont”. Med hjälp av barfotaboots så behövs inte detta ”ont” som någon nödvändighet längre. Man kan ju få ut det bästa av två världar!
En av de saker som jag lärt mig är att hjälpa hästen läka ut sina hovsprickor. Det går utmärkt bra att läka ut dessa endast med hjälp av regelbunden hovvård och barfotagång (med boots som skydd vid behov som sagt) Men även strålröta, trånga/klämda trakter, deformerade fånghovar (obs, ej akut stadie), hålväggar, och olika typer av utflytningar. Det handlar i stort sett om att låta hoven själv få ställa om sig i sin egen takt efter sina förutsättningar. Hoven är suverän på självläkning om man bara stöttar den på ett naturligt sätt och om den har en sund hovtillväxt. För att kunna hjälpa hästen med detta fick jag lära mig att tänka holistiskt kring hovvården. Det var inte bara själva verkningen, utan allting runtomkring hästens skötsel som skulle bidra till bättre hovkvalitet, allt ifrån foder till motion. Detta eftersom hoven är beroende av näring och korrekt stimuli för att kunna läka sig själv. Det gör stor skillnad på hovkvalitet och läkning om man ser till HELA hästen och tänker holistiskt. Hovvård för barfotagång i kombination med korrigering av foderstat, motion och massage kan göra underverk med en häst och det är den här holistiska approachen som är så revolutionerande och som jag tror är anledningen till att barfotaverkning har blivit så otroligt populärt och har hjälpt så många hästar.
Jag vet att det är lätt att få lite hybris när man precis har lärt sig något nytt som verkar vara så mycket bättre än förut och som ett nästan revolutionerande sätt gör ”omöjliga” saker möjliga igen, och när man får så många bevis på sin framgång. Och jag kan lugnt säga att jag har haft släng av denna hybris, när jag insåg att jag endast med hjälp av dessa relativt enkla medel kunde hjälpa allt ifrån ”kroniska” fånghovar, läka ut ”kroniska” sprickor, och återställa hovar som från början sett ut som katastrof, till att bli riktigt fina, välformade och välfungerande! ( se gärna inlärningsdiagrammet längst ner så förstår du att jag var i stadiet ”Naívely confident – You think you know – but still don´t know what you don´t know”)
Hovformsspecialistutbildningen har växt fram som den (i min vetskap iallafall) största i Sverige för att utbilda barfotaverkare i vårt land. Och generellt sett så tycker jag att hovformsspecialister verkar erhålla ett ganska gott rykte runtom i landet. Det är visserligen fortfarande många som associerar det med plågsamma strassermetoden och drar hovformsspecialisterna över samma kam. Det kan alltid bli bättre. Men jag tycker ändå att det är en väldigt stor skillnad idag, jämfört med ryktet som barfotaverkare hade för 10-15 år sedan då detta fortfarande var mer nytt. Det är ändå ett bra betyg för själva utbildningen tycker jag.
En bidragande orsak till detta kan också vara att vi faktiskt också har startat en branschförening (Svenska hovvårdares riksförbund) som bland annat jobbar med att städa vårt rykte i branschen och försöka hjälpa till att höja de seriösa och utbildade barfotaverkarnas yrkesstatus i landet. (Är du yrkesarbetande hovvårdare? Gå med i föreningen!)
Så tillbaka till vildhästmodellen.. Även om den här metoden är väldigt bra och har hjälpt MÅNGA hästar, så finns det stora förbättringspotential, och en hel del kvar att önska av den. Som en sann hovnörd och vetgirig, så insåg jag att det fanns mer kvar att lära även efter att jag avslutade utbildningen och min jakt efter kunskap har fortsatt att driva mig vidare. Trots hybris och naivt självförtroende så insåg jag att det är mycket som jag fortfarande inte vet och jag har en ganska ödmjuk grundinställning till kunskap och tänker att man aldrig blir fullärd.
De svagheter som jag och några av mina kollegor upptäckte och pratade mycket om med den här metoden handlade om de hästar som inte fungerade bra i sina hovar, trots flera års barfotagång och minutiös verkning och holistisk behandling med rätt motion, näring och andra behandlingar, samt användande av hovskydd(boots) vid behov, och allting sköttes enligt konstens alla regler. Det kunde oftast ta sig i uttryck som hovar som måste verkas ofta (max var femte vecka, eller ännu oftare) för att inte flyta ut i tårna. Platta sulor. Trånga trakter som gärna ville bli åt det understuckna hållet, och som det var svårt att få att bredda sig helt trots att man gjort allt ”enligt boken”. Hästar som ”tassade” och tog lite kortare steg än de gjorde när de gick skodda, på hårt underlag. Hovar som lätt började flyta ut och bli obalanserade om man drog ut på intervallet. Först trodde jag att det var normalt, att alla hästar inte kunde få perfekta ”stenkrossarhovar” och bli runda, skålformade, och i bra balans med stora flytande steg och accepterade detta som en naturlig begränsning och hästarnas individuella olikheter. Men efter diskussioner med kollegor, hovnörderi-träffar, och djupdykningar i andra olika hov-läror och metoder, – så blev det till slut mer och mer öppenbart för mig vad problemet var!
Nu har det utkristalliserat sig ganska klart och tydligt att det som jag saknade i denna metoden är exakt det som vildhästmodellen har fått kritik för ända sedan den ”lanserades” i Sverige. Den korta beskrivningen är: Det saknas metod för att avgöra och korrigera den korrekta trakthöjden, eller tå-axel balansen. Redan när vildhästmodellen lanserades i Sverige och började användas så fick metoden kritik för att den väldigt lätt skapade ”bakåtbruten tåaxel” hos hästarna eftersom man ofta tog ner trakterna, genom att man verkade ner hovväggen till sulans nivå. Det enda försvaret mot kritiken var att hoven ”naturligt” skulle ställa om sig till korrekta vinklar efter en omställningsperiod. Många hästar gör nog det också, men inte alla.
Hovarna blev visserligen oftast fina och kunde läka ut sina sprickor, bredda sina trakter till stor del och få starka strålar tack vare barfotagången och de täta verkningarna men metoden med kraftig mustangroll och den felaktiga vinkeln kan alltså också riskera att skapa en avlång hovform som lätt flyter ut i tårna, blir lätt platt i sulan i tån och måste hållas tillbaka konstant med täta verkningar för att inte flyta ut och bli i obalans. (ibland med sprickor och hålväggar som följd)
Under en lång period så trodde jag alltså att detta var helt normalt. Och jag hade inte någon kunskap eller verktyg hur jag skulle läsa den typen av hov eller hjälpa den på annat sätt än att verka hoven ofta och korta in tån – vilket ju löste problemet på kort sikt och höll sprickorna borta och hästägaren nöjd.
I metoden vildhästverkning så får man bland annat lära sig att ta ner hovväggen till sulans nivå. Och det här fungerar oftast bra, men det kan som sagt skapa problem om hoven får en negativ vinkel. Trakthöjden måste vara i balans med höjden på tån och väldigt ofta så kan man därför inte sänka trakten helt till sulnivå, och i synnerhet inte på hästar som bygger mycket material i tån, som man lämnar kvar, för då måste man först ta bort det överflödiga materialet i sulan i tån. Jag fick lära mig den gyllene regeln att aldrig skära i hästens friska sula. Detta resulterade i att vissa hästar som faktiskt bygger en hel del frisk sula i tån riskerar att få en negativ vinkel när man tar ner traktväggen till sulnivå och trakten blir för låg i förhållande till tån. Detta resulterar i att sulmaterialet i tån pressar fram hoven som en pizza-deg och den blir mer avlång, istället för mera rund, vilket minskar skålformen som man är ute efter. Hovväggen är rörlig och kan flexa tillbaka, men den gör inte det om det finns för mycket sula i tån som håller emot.
Även konceptet med mustangroll är något som inte alltid är så bra för hoven. I synnerhet inte på sidorna där hoven behöver ha sin tjocka hovvägg för att hålla ihop. Ofta resulterar detta i att man tunnar hovväggen på tok för mycket, hela vägen runt. Detta kanske skapar en utseendemässigt ”snygg” hov, men det blir speciellt problematiskt på hästar som redan har dålig hovkvalitet med tunna väggar. Det blir ännu lättare för hoven att bli avlång. Fördelen är att man kan få bukt med utflytningar relativt snabbt och enkelt, samt även sprickor. Men samtidigt så har man tagit bort viktigt stödmaterial i hovväggen som hästen behöver, och kanske t.om format hoven så att sulan är den högsta punkten i hoven, vilket kan göra hästen ömfotad på hårt material och den behöver ha boots på sig.
Dr. Bowker har tidigare rekommenderat att verka bort allt material i hovväggen som är utanför den vita linjen! Det här kanske måhända är bra för hästar i rehab, som en slags ”klinikverkning” där man korrigerar något. Men en frisk hov ska man inte ta bort så mycket material från hovväggen på, det är min åsikt. (jag följde aldrig det här extrema rådet från Bowker vill jag nämna, utan försökte spara mer av hoven)
Jag vill inte misskreditera Dr Bowker. För hans forskningsmaterial och kunskaper om hovens anatomi är mycket läsvärt och han har lagt ner otroligt mycket tid på forskning och studier om hoven som är väldigt intressant! Detta kan ingen ta ifrån honom och han har betytt otroligt mycket för kunskapen om hovens anatomi!
När den nya trenden ”HGM-trim” dök upp på Youtube som ett fenomen var det nog lite av en reaktion på att många hästar hade blivit öververkade i trakten. Därför svingade pendeln över till en ny metod som uppmuntrar till att i princip inte verka trakten alls, och låta allt vara kvar utom tån, som skulle kortas. Det var en hel del som provade tekniken och en hel del av de som hade haft negativa erfarenheter av ”vildhästverkning” tyckte att hästarna funkade bättre, nu när de sparade ut en hel del trakt. Vissa som testade fick dock katastrofala resultat, med väldigt ömfotade hästar och hovmaterial som blev i stor obalans. Jag tror det var anledningen att detta endast blev en ”fluga” som fort försvann från blickfånget.
Det finns självklart fler andra metoder inom barfotavärlden men jag tänker inte gå igenom dem alla nu. Jag har inte heller personlig erfarenhet av dem alla.
Efter många diskussioner och erfarenhetsutbyte med kollegor, speciellt Linda Karlsson i Björektorp, så kom vi fram till att det här problemet kräver att vi ändrar på sättet som vi verkar dessa hovar. Linda Karlsson, också en hovnörd av rang, har utvecklat sin egen metod av verkning efter att ha influerats av allt ifrån hovslagare, 4-point trim, hovterapi, och massa hovkurser (även hovformsspecialist) hon har gått samt sin egen erfarenhet och är en av de hovvårdare som jag ser upp till som en av de främsta i landet. (under utbildning till Godkänd Hovslagare nu också!) Jag förstod att hon var någonting på spåren när hon inte bara hjälpte sina kunders hästar, utan också hjälpte bland annat en hovformsspecialist med sin egen häst och hjälpte hästen att länga steget, och sluta ”tassa fram” och ömma bland annat genom att skära bort material i hästens sula och några få enkla rasptag på rätt ställen. Linda har för övrigt hjälpt mig med mina hästar också och visat gång på gång hur rätt balans i hoven utgör massiv skillnad.
Det här sättet att verka hoven på som Linda sysslar med innebär att om man balanserar hoven på RÄTT sätt, så behöver man oftast inte komma ut och verka den lika ofta. Om hoven är bra balanserad och hästen rör sig mycket så kan man t.om finna att man kanske bara behöver underhållsverka den några gånger per år! Jag kunde inte riktigt tro på att en verkningsmetod kan göra så stor skillnad. Jag var ju van vid att behöva boka mina kunder med MAX 5 veckors mellanrum för att inte tån ska flyta ut och hoven bli helt obalanserad!
Efter ny kurs med en känd hovslagare fick jag en ny ”ögonöppnare”. På denna kursen så uppmuntrades vi att läsa av balansen mellan tå-trakt och även sänka tån om möjligt, för att skapa en bättre vinkel. Jag hade svårt, väldigt svårt, att acceptera detta eftersom jag lärt mig att gå in i levande sula i tån är ”big No No”, och en del av mig ville avfärda alltihop och jag hade svårt att ta till mig hur jag skulle kunna implementera detta i mitt arbete. Jag hade fått lära mig att det kan riskera göra hästen mycket ömfotad. Det kändes som jag var ute på väldigt hal is och jag ville inte riskera att göra någon häst sul-öm och göra någon plågsam strasser verkning av det hela. Men det blev uppenbart för mig hur viktigt detta är, speciellt på min egen häst som bygger mycket sula i tån, vilket plattar ut och drar iväg tåväggen väldigt mycket, och gör hoven mer avlång och spetsig.
När jag också gick en kurs hos min kollega Linda så testade jag bland annat att verka döhovar med klubba och klinga för att verka bort tå-material i sulan och forma hoven och se hovarna få bättre skålform, vilket var lite chock-artat för mig. När jag sedan började använda den här metoden på min egen häst så föll liksom bitarna på plats.
Nu kanske det låter som att man verkar MER material i hoven, men sanningen är att det är precis tvärtom! Tidigare så verkade jag väldigt mycket mer på själva hovväggen, och det tog mig en bra stund att verka klart en hov. Jag tunnade hovväggen runtom med en ”mustangroll” och tog bort extra mycket från tån. (för att den inte skulle flyta ut). jag sänkte alltid hovväggen till sulnivå, även i trakterna. Men jag tog ingenting alls på sulan, om det inte var död sula som var på väg att lossna självmant.
Skillnaden nu är att jag verkar inte alls lika mycket på hovväggen. Jag tar bort överflödigt horn naturligtvis. Men jag tunnar inte hovväggen som förut (förutom ev tån, för överrullningens skull) och den stora skillnaden är att JAG SKÄR BORT SULA I TÅN på hoven om den behöver detta (och den inte är för tunn naturligtvis). Detta gör även hovslagare, och det är något som jag och många andra barfotaverkare har sett ner på. Visserligen så tycker jag fortfarande att det är HELT FEL att ta bort för mycket sula, och att tunna den så mycket att den börjar svikta tycker jag inte är bra alls – den ska ju kunna skydda hovbenet därunder och klara av att gå barfota. Då funkar det inte att tunna den så mycket. Men nu har jag börjat förstå att man alltså ibland behöver ta bort en del material för att hoven ska kunna ”flexa tillbaka” och bli mer rund i formen, och detta ökar också skålformen i hoven på ett naturligt sätt. Skålformen ”skapar sig själv” på det här sättet, kan man säga. Lite som trolleri!
Men här är det också mycket mer viktigt att ha ett vältränat ”hov-öga” där man lite som en konstnär har ett öga för vad det är man vill skapa. Om man inte har känsla för det, så finns det alltid en risk att man gör fel, skär bort för mycket och hästen blir ömfotad. Det här är inte en ”tre-stegs-metod” som man kan lära sig behärska över en helg och sedan bli färdig nog att börja verka hästar helt på egen hand utan överinseende av mentor. Det är ett hantverk som kräver känsla och utvecklande av ett tränat öga. Vissa har talang och lär sig snabbare, vissa behöver mer tid att träna på det, som med allt annat.
Jag känner mig fortfarande som total nybörjare på det här sättet att verka hoven, har förlorat lite av mitt gamla självförtroende och mina gamla hov-ögon behöver fortfarande träna om sig till det här nya sättet att se på hoven. Mina händer och mitt muskelminne vill hemskt gärna börja raspa mustangroll och tunna hovväggen och göra hoven ”fin”, på det samma sättet som jag gjort i så många år förut. Men nu stoppar jag mig själv och tänker ”Less is more” och gör mindre, och låter istället hoven göra jobbet med att balansera sig själv. Jag bara hjälper den lite på traven genom att ta bort det material som skapar obalans.
Bekräftelsen att detta är mer rätt för min egen häst fick jag också då jag efter första verkningen på det här sättet inte behövde verka henne igen på kanske 2-3 månader, eftersom hovarna höll sig så balanserade och fina helt av sig själva, utan utflytningar eller sprickor. Jag var förbluffad!
Linda kommer till mig nu ibland och hjälper mig och coachar mig för att det här ska sätta sig på pränt och jag inte ska halka tillbaka till det gamla sättet att verka. Ibland är det faktiskt lättare att lära sig någonting nytt när man inte kan något alls tidigare, och svårare att lära sig när man redan har kunskaper sedan innan som står lite ivägen. Jag behöver ”lära om” just nu känns det som. Och så inser jag att jag förmodligen har passerat inlärningsstadiet av ”Discouragingly realistic – you know what you don’t know” och är sakta påväg uppför igen.
Detta har också fått mig att börja fundera på hur många hovvårdare och andra barfotaverkare och INTE MINST hovslagare som också befinner sig på inlärningskurvan: ”Naívely confident – You think you know – but still don´t know what you don´t know” …med tanke på hur mycket gruff och dispyter som det förekommit mellan de olika lägren dr alla tror att just de ”vet bäst”.
Kanske är det fler därute som skulle behöva en liten tankeställare och lite mer ödmjukhet? Ingen kunskap är av ondo och vi kan alla lära oss något av varandra om vi förblir öppensinnade. Ett tips oavsett disciplin och vad du vill lära dig – ta hjälp av duktiga mentorer, och våga tänka utanför boxen.
