Ovanstående bilder på hovar är olika varianter av vad jag skulle kalla ”sjuka hovar” som INTE är enbart relaterat till en ”verkningsfråga” – Med andra ord: De här hovarna ser inte ut på det här viset för att hovslagaren/hovvårdaren nödvändigtvis har gjort ett väldig ”dåligt jobb”. Ja, jag vet att det är lätt att man skyller fula hovar på sin hovslagare idag, men jag tycker det är väldigt orättvist att göra det när hästen bär tydliga spår av andra problem som härstammar från hästens insida! Det är inte så himla lätt att få en hov att hålla ihop för att klara varken barfotagång eller skoning när den inte har rätt näring och balans från insidan…
De här hovarna i bilderna är exempel på hovar som jag möter relativt ofta i mitt jobb som hovvårdare. Många av dem kommer till min vård efter att ordinarie hovslagare nästintill ”gett upp” och hästägaren blivit desperat efter att hitta hjälp för hovarna på annat håll. Då söker de sig ofta till barfotaverkare som mig, och det sorgliga är att jag faktiskt inte kan göra så mycket åt saken med hjälp av mina verktyg, boots eller hovkunskaper. Istället handlar det mest om rådgivning kring hästhållningen, att felsöka hästens foderstat och näringsbalans.
Några av hovarna visar tecken på tunna sulor, bärrandsröta, hålväggar, spröda trasiga hovväggar, foderränder, utflytningar, blåmärken/blödningar och kraftiga utflytningar. Alla de här olika tecknen tyder på att hästen har problem invärtes – som inte din hovslagare kan rätta till, eftersom det handlar mer om din hästhållning, såsom foder, miljö, underlag och hästens interna hälsa (alltså de inre organen, mage/tarm etc)
En häst som går i alltför fuktigt klimat och aldrig får chansen att torka upp på fast underlag kan exempelvis lättare utveckla tunna sulor. Om hästen dessutom lider av näringsbrist eller obalans så har den ännu svårare att bygga tjockare sula. Det här styr inte din hovslagare över, utan det handlar om din hästhållning.
En häst som har kraftiga blåmärken på flera hovar (uppträder som röda fläckar på både hovvägg, sula, och lamellrand) och dessutom i kombination med foderränder och/eller utflytningar har högst sannolikt haft -eller har en pågående- metabolisk störning med toxiner i kroppen som orsakar någon form av inflammation i hovkapseln vilket kan ge dessa blödningar. Det kan alltså skvallra om en regelrätt fångkänning eller kraftig magstörning/förgitning som kan vara pågående eller redan övergående.
En häst som har bärrandsröta, en lamellrand som ”inte håller ihop” och skapar diken och hålrum och gropar /hålväggar, har högst sannolikt någon form av inre obalans från mage/tarm som behöver åtgärdas. Hästars lamellrand påverkas väldigt lätt när de har obalanser i sitt mage/tarmsystem. Överksott av socker i forderstaten kan skapa detta, och hästar som är lite ”insulin-okänsliga” eller insulinresistenta ser därför oftare ut såhär – men det kan också orsakas av brister eller obalanser i hästens mineralstatus.
Hästar med kraftiga foderränder, sprickor, ”kexkvalitet” på hovarna, och hovar som ”inte håller ihop” lider av näringsbrist och detta går ofta hand i hand med någon form av inre störning i hästens mage/tarmsystem och organ. Här är det viktigt att titta på varje individuell häst och stötta upp med vad just den hästen behöver. En del hästar som gått med det här under lång tid har ofta blivit så nedsatta att deras inre organ blivit överbelastade. Lever och njure har ju i uppgift att föra ut gifter ur kroppen och stötta immunsystemet. När de jobbat på högvarv ett tag så kan de bli ”trötta” och gifter och toxiner behöver ta sig ut via huden istället. Det är då hästarna börjar få symptom som mugg, regnskållor, rasp och eksem som grädde på moset. Därför ser jag dessa symptom som en helhet – de hänger ihop!
Ett symptom kommer sällan ensamt, så hästar med både hovproblem och hudproblem har ofta gått längre tid med obalanser. Det bästa är såklart att agera i god tid INNAN symptomen börjar sprida sig till andra delar av kroppen. Men min erfarenhet är att de flesta tyvärr låter det pågå under längre tid, och agerar inte på problemet förrän det har spridit sig och blivit mer allvarligt…
Det finns inga ”quick fix” grejor som magiskt fungerar på alla hästar. Jag har dock utvecklat några olika system som jag lutar mig mot för att hjälpa hästar med den här typen av problem. Självklart är en god hovvård alltid grunden – men i de här speciella fallen så måste man gå djupare än så!
Det närmaste en ”QUICK FIX” som jag kan komma – det är att använda ”Lets Get Started” örtkuren tillsammans med en kur probiotika – samt att noggrannt följa alla stegen i min ”6-stegsmetod”, som jag tidigare berättat om i bloggen. Här kan du läsa mer om det:
Vill du djupdyka mer i det här ämnet om hästhälsa och hovvård ”från insidan”?
Först och främst vill jag då rekommendera dig att du går min hovkurs på ViahovPlay.se – här finns flera avsnitt som hjälper dig att utveckla ”Hov-ögon” för att analysera hovarna på din häst och optimera hovhälsan. Som medlem kan du också få rådgivning i forumet som är anpassat för just din häst. LÄS MER HÄR
Vill du läsa mer? Jag har också skrivit flera andra inlägg som rör vid det här stora ämnet. Här kan du läsa mer om detta:
Det händer titt som tätt att jag blir kontaktad av desperata hästägare som hamnat i en återvändsgränd när deras hästars hovar bara blir sämre och sämre, och problem med tappskor ökar, samtidigt som deras hovslagare inte riktigt klarar av att hantera problemet och har kört fast. (en del erkänner det själva och avtackar sig den kunden, och en del fortsätter att kämpa i motvind även om det är uppenbart att ingen lösning är i sikte)
Precis det här hände mig nu i veckan. En ny hästägare hör av sig och situationen har blivit ohållbar. OBS! Bilderna jag valt ut till den här artikeln är INTE på just den hästen. Det är bara exempel på ”dåliga hovar” i olika former. Om jag ska vara ärlig så såg det faktiskt mycket värre ut på den aktuella hästen – med nästan genomgående sprickor, ”stressränder” på hovväggen och snedheter och utflytningar. Men bilderna ni ser här bra exempel på hur det kan se ut när det är på väg att gå åt fanders, innan situationen har blivit totalt ohållbar. Det kan se ut ganska halvtaskigt rätt länge, och en del av de hästarna blir successivt sämre om man inte bryter den onda cirkeln medans en del fortsätter att bara vara ”halvtaskiga” om ingen förändring görs. (och sanningen är att det inte är en ovanlig syn i svenska stallar)
Blanka och välpolerade, men sorgligt understuckna hovar med fel vinklar. Tyvärr en vanlig syn hos många hästar idag. Såhär ska det helst inte se ut.
Man kanske tror att lösningen ligger i att rekommendera en ”duktig hovslagare” och för all del! Det är ju såklart jätteviktigt att ha en ”duktig hovslagare”. Men vad säger man till en hästägare som faktiskt redan har gått igenom några av regionens mest erkända och duktiga hovslagare, och även varit på klinik och skott sin häst, men fortfarande står och stampar på ruta ett efter flera års kämpande och skorna vägrar sitta kvar på hoven? – då är inte svaret längre så himla enkelt! Jag förstår fullständigt väl varför fler och fler hästägare faktiskt tappar förtroende för både veterinär och hovslagarbransch när det ibland känns som det är ett lotteri att hitta rätt hjälp och hamna på rätt bana med sin häst. Det ska inte vara ett lotteri tycker jag. Det ska vara förutsägbart. Men hursomhelst ser inte verkligheten ut så, eftersom kvaliteten är ”ojämn”, och vad man ska göra åt det har mer med politiken och utbildningsväsendet att göra och kanske det behöver ställas högre krav på hela utbildningssystemet? Vad vet jag.. Det är inte detta jag tänkte dela med mig idag.
Hästen vi ska prata om nu har tidigare skotts på klinik med diagnos sulläderinflammation längre tillbaks i tiden, men har alltjämt haft problem med sprickor, dålig hovkvalitet, sömmar som inte sitter och tappskor var och varannan vecka. Och såklart ömfotad när tappskon ryker. Det har funnits några sätt som funkat halvbra, men inget har gett långsiktigt bra resultat. Hovslagaren har nu sagt upp sig och vill inte längre sko hästen (vilket är förståeligt med tanke på situationen), och ingen långsiktigt hållbar lösning finns i sikte. Det känns lite hopplöst alltsammans och jag förstår att man som hästägare blir väldigt vilsen i en sådan situation. Jag vill dela med mig av de råd, stöd och tips jag brukar ge till hästägare som hamnat i den här situationen för jag vet att ni är många som hittar hit till bloggen i ert sökande efter svar på hur man ska hjälpa sin häst med hovarna när det börjar gå utför.
Så här kommer mina synpunkter på hur du kan tänka om du sitter i en liknande sits som den här hästägaren:
I det här läget så ni befinner er så handlar det högst troligtvis till mer än 50% om näringsmässiga obalanser och mage/tarm-relaterade problem. Om hästen har problem med sitt näringsupptag så leder det ofta till att hovarna får lida allra värst, eftersom det är så många ton tryck som belastas på en så liten liten del av hästen. Om hovarna inte får rätt näring och kroppen inte mår bra så drabbas tyvärr hovarna mycket av det, och att få skor att sitta kvar kan bli ett bekymmer. Det går inte att ”verka bort” problemet och specialskoning kan bara maskera symptomen, men inte ta bort grundproblematiken. Att hästen har haft sulläderinflammation tidigare, det tyder på att något inte stämmer med hästens kropp. En häst får inte bara sulläderinflammation utan grundorsaker. Om den inte har överbelastat sina hovar något extremt mycket – så sitter oftast orsaken i hästens kropp. Jag ser tyvärr många hästar med nedsatt hälsostatus som går runt med ”låggradig” inflammation och det syns tydligt och väl i hovarna. De får ofta blåmärken, och röda fläckar i lamellranden, drabbas lättare av sprickor och röta och separationer i hoven.
Det som gör det hela ännu värre, är att järnskor har en tendens att tyvärr försämra blodcirkulationen i hoven, vilket gör hovarnas läkningsförmåga och förmåga att ”Hålla ihop sig” ännu sämre och man jobbar i motvind. Därför är det fler och fler hovslagare och hovvårdare som numera jobbar med ”barfotarehab”, dvs man tar bort järnskorna och använder andra alternativ istället, som gynnar mer cirkulation och hovmekanism i hoven. Det gör läkningsprocesen snabbare. Där finns det många olika alternativ såklart och jag använder mig oftast av hovboots, och ibland limskor (men ska erkänna att jag försöker undvika limskoning just pga att det är så giftigt och cancerframkallande att andas in ångorna medan man jobbar med det. Så eftersom det är hälsovådligt för oss som ska montera på dem så försöker jag hitta andra lösningar i första hand istället). Det finns ockå alltid en risk att limmet gör hovväggen mer skör och spröd. Sen är det också lite fler risker med limskor – det är stor risk att man får tappskor där också, speciellt om man har en häst som leker och trampar sig själv mycket i hagen – och då finns det risk att limmet drar med sig stora delar av hovvägen och den fläker sig ännu mer. Samma risk som med spikade skor alltså, att hovarna kan gå sönder när de tappar skorna… Så jag är av den övertygelsen att man försöker ha hästen barfota med boots i så stor utsträckning som det går, för att slippa de riskerna.
Som hästägare måste man alltså vara inställd på att den här rehabiliteringen ska ske på hela hästens kropp, inte bara på hovarna. Det kommer ta längre tid och kosta mer än ”vanlig skoning”, och krävas mer jobb. Ställa om foderstaten är nästan alltid nödvändig eftersom hästen troligen har en låggradig inflammation (eller belastning på kroppen åtminstone) som man måste häva (och hitta grundorsaken till). Man måste också vara inställd på att det kan ta upp till ett år innan hovarna börjar se fina ut igen och tål belastningen som en vanlig järnskoning innebär. Under ett års tid kan man behöva använda sig av olika specialbeslag som t.ex då hovboots, eller limskor eller wraps. Det är betydligt mer jobb att använda hovboots som ska tas av/på, rengöras osv.. Men det hjälper hästen i längden att få hovarna i fint skick snabbare.
Med rätt insatser både i form av foderbyte, och åtgärder på hovarna, så börjar man se resultat och kan successivt öka kraven på belastningen som hovarna ska tåla. Jag (och många andra hovvårdare) har hjälpt flera hästar till bättre hovar på det här sättet genom ”alternativa beslag” så jag är i regel ganska positiv till att det oftast går att få dem i betydligt finare skick!
Men det här med tävlingar kanske måste pausas under en tid medan man gör första stadiet av den här hovrehaben dock. Man kan inte räkna med att hästens tävlingskapacitet är på toppnivå när hovarna ser ut såhär. Jag kan trösta med att det iallafall är en övergående fas och inget permanent! Tävlingsbanan finns kvar 🙂
Nackdelen med boots är att man inte kan tävla i ALLA grenar, men jag tror hoppning är lite av en gråzon därför det finns jättemånga domare som har godkänt dem på tävlingar efter att folk har frågat. De tolkar nämligen reglerna olika. Boots är godkända enligt FEI:s standard. I Sverige har de gjort reglerna svårtolkade, vilket gör att det saknas konsensus kring det.
I dressyr får man inte ha boots tyvärr. Men om man har enstaka tävlingar så kan man även sätta på limskor tillfälligt inför tävlingen och sedan ta av dem efteråt om man vill tävla i dressyr. Jag tror man ska försöka undvika att sätta sömmar i väldigt trasiga hovar hursomhelst. När hovarna blivit starka nog behövs det sällan boots på dressyrbanorna, som oftast har ett snällare underlag. Samma sak gäller också hoppning på fiber. Med bra hovar behövs det sällan några skor på den typen av banor. Det är vägen dit som kan vara lite snårig, och då får man hitta kompromisser och andra lösningar under tiden.
Jag har haft ganska fullt upp med att driva mitt företag Viahov sista åren och tyvärr inte hunnit jobba så mycket med hästar som jag hade önskat, men nu när mitt lager har flyttat till Göteborg och jag fått lite mer hjälp att sköta allt, så hoppas jag under hösten få mer tid och möjlighet att ta emot fler hästar på min hovverkstad i Kinna för hjälp på plats. Jag högprioriterar de kunder som är i svåra situationer och haft svårt att hitta rätt hjälp. Jag har också god kontakt med andra hovvårdare och hovslagare som jag kan ta hjälp av vid saker som är utanför min egen expertis. Teamwork är bra att ha!
Här har jag ju både boots och foder och andra hjälpmedel på plats. Jag kan hjälpa till med regelbunden hovvård och utprovning av boots för de som kan komma hit med sin häst. Limskoning är något jag funderar på att också göra mer av (har som sagt begränsat mig lite där) Är du intresserad av att boka in ett besök under hösten så anmäl dig här
Och jag har dessutom ett brett nätverk av kollegor och ”VIP”(Viahovprovare) som jag också kan rekommendera runtom i landet för dig som söker hjälp. Här hittar du dem
Den viktigaste åtgärden jag kan hjälpa hästägare med handlar dock om kompetensutveckling! Och det är just för att det är helhetshälsan hos hästen som är så otroligt grundläggande för att uppnå en bra hovstatus på hästen! Allmänhälsan, immunförsvaret, hud/hårrem och hovar är tätt sammankopplade med varandra och hovarna är en av de tydligaste signalerna som kan skvallra om nedsatt hälsa. Så om din hovslagare säger till dig att du behöver åtgärda foderstaten – så ska du ta hen på allvar! Hovslagare ser mer om din hästs inre hälsa än vad många andra gör. Hovarna ljuger inte. Så mitt bästa tips för kompetensutveckling är att du läser på och studerar mer om vad du ska mata din häst med för att den ska få toppstatus på hovarna. Jag samarbetar med Eqvital och rekommenderar deras kurser! Följ denna länk så hittar du dit! (finns både gratis och betalmaterial)
Vill du ha mer gratismaterial så följ gärna bloggen och gräv ner dig i artikelbiblioteket här där du hittar mer råd och tips på hur du kan hjälpa din häst till bättre hovkalitet. Jag har skrivit många artiklar om detta sedan flera år tillbaka! Använd sökfunktionen eller ”etiketter” längst ner på sidan.
Här kommer ett längre hovnörderi- inlägg som handlar om mineraler och hovhälsa! Om du har en häst som är ömfotad, tassig eller har sköra och känsliga hovar så ska du läsa vidare nu. För det här kan verkligen hjälpa din häst!
Som hovvårdare är jag relativt van vid att förebygga strålröta och bärrandsröta i hoven med zinksulfat-baserade hovleror som Artimud, Sole Cleance, Hoof Stuff och Field Paste – samtliga jättebra på att behandla och förebygga hovröta, svamp, och hålväggar/White Line Disease, av olika slag. Men när det gäller hovar som lätt flisar sig, lätt går sönder, får tappskor, är ömma eller tunna i sulan och som har väldigt mjukt horn så har jag aldrig riktigt köpt idén med att man kan stryka på något utifrån som kan förvandla hoven eller ”härda den”. I mitt huvud har det alltid varit att ”näringen kommer inifrån” i första hand, så foder och probiotika är det enda jag pratat om, och jag rekommenderar ju gärna att man köper Probihorse probiotikan vi säljer i shopen, för att boosta magen och kroppen inifrån. Fytomineralerna från Eqvital är också en ny favorit på hyllan som verkligen boostar upp näring till hovarna från insidan och de flesta kan väl skriva under på att mineraltillskott är viktiga för hovhälsan?
Här nedan presenteras några olika former av hovinfektioner och hur man behandlar dem utan att förvärra situationen på lång sikt
Ju bättre struktur och form som hästens hovar har, desto bättre är det för hela hästens välmående. Detta är numera en väletablerad sanning hos de flesta. Även om många hovinfektioner inte direkt påverkar hästens hälsostatus, så kan de dock påverka den indirekt – hovinfektioner påverkar hovens struktur och stabilitet, vilket i sin tur kan leda till hältor, smärta, nedsatt prestationsförmåga, ökad skaderisk, hältor och andra följdproblem. Tyvärr så är det många av dessa åkommor som, bortsett från mycket uppenbar röta, kan riskera att gå oupptäckta och obemärkta av såväl ägare/skötare som hovslagare.
Här är en snabb genomgång av de vanligaste hovinfektionerna, som trivs i hovar med försämrad kvalitet, och i anaeroba (syrefattiga) miljöer såsom t.ex i stallmiljö eller leriga hagar.
