Hovproblem börjar sällan i hoven – de börjar i foderstaten

Jag vill prata om proteinkvot i hö, men utan att förenkla det till ännu en siffra man stirrar sig blind på, för en låg kvot är inte automatiskt ett problem – så länge hästen i övrigt mår bra och tarmen inte störs.

Jag kan personligen tolerera ett hö med lägre kvot(inom rimliga gränser såklart) om det är torrt, inte ensilerat (inte ens ”hösilerat”), har bra hygien och ett växtinnehåll som faktiskt passar häst. Det vill säga gräs som timotej, ängssvingel och andra mer traditionella ängsgräs. Inte rajgräs! Inte mycket klöver. Hästar är ofta känsliga för detta, och ju mer man matar desto större är risken för tarmstörningar, mikrobiell obalans och i förlängningen metabola och hormonella rubbningar.

Hygienen är minst lika viktig. Mögelsporer i hö och hösilage är betydligt vanligare än många vill tro, eftersom lagring är känsligt. Dålig hygienisk kvalitet är en stor risk för hästhälsan också, framförallt när det gäller luftvägarna.

TIPS!
Till bönder som producerar hö till häst: torka höt till minst 90 % TS, plasta med minst tio lager plast – gärna fler! – pressa balarna så hårt att all luft försvinner och hantera dem varsamt därefter, så inte plasten får hål. Det är syret som förstör. För lite plast, för lös pressning, grova strån som håller kvar luft eller hål i plasten är exakt där det faller. Torrhö kan lagras lufttätt utan ensilering om det görs rätt. Jag har testat detta själv, liksom flera andra bönder, med mycket goda resultat!

En annan sak jag vill slå ett slag för är höpellets från riktiga ängsvallar. Eqvitals höpellets har minst fyrtio olika arter. Det finns inget modernt balhö som ens kommer i närheten av den bredden idag. Hästens hälsosamma mikrobiota hungrar efter variation, efter olika örter och gräs, och dagens vallodling innehåller ofta inte mer än två till fyra arter. Det är normen. Korna älskar rajgräs och växer och mjölkar bra på den typen av gräs. De har flera magar och idisslar detta så det kommer till nytta. Men… hästar gör det inte. Ta reda på vad som faktiskt finns i balen – det är minst lika viktigt som labbsiffror på papper.

Och sockret. Det eviga gisslet. Allt över tio procent är en risk för hästar i fångzon, men ärligt talat förtjänar alla hästar att slippa höga sockervärden eftersom de gynnar fel mikrober i magen, jäst och svamp i tarmen och slår undan benen för en stabil matsmältning. Vissa år är man chanslös och alla skördar blir sockerhöga. Då får man jobba med det man har. Att blötlägga höt i runt en timme sänker sockret effektivt – krångligt, ja, men ibland helt nödvändigt för vissa hästar.

Ett annat sätt, som jag själv använder just nu, är att ge extremt näringsrikt hö i små mängder. Min fångkänsliga ponny Rosie går på ett hö med väldigt högt proteinvärde, kvot runt 11 – vilket jag själv ifrågasatte om det ens var möjligt – men resultatet är att jag kan ge minimala mängder hö, ändå täcka hennes behov, och låta henne få sitt tuggbehov tillgodosett via halm och naturligt näringsfattigt foder ute i hagen. Ljung, löv, grenar, gran, visset gräs, halm, och lite grönt här och där. Hästmat som inte driver insulin. Och ändå får hon inte proteinbrist, eftersom jag har både bra hö, och tillgång till aminosyror på burk.

Ja, på tal om aminosyror!
När jag började ge mina hästar extra aminosyror – såg jag något väldigt tydligt. Hovarna började växa så det nästan blev absurt. Inte långsamt bättre, utan markant mer tillväxt och bättre kvalitet. Och det här sammanföll alltså med både högt protein i grovfodret och tillskott av aminosyror, vilket säger ganska mycket om hur den begränsande faktorn för hovarnas tillväxt och kvalitet ofta inte är energi, utan just byggstenarna – aminosyrorna. (och såklart mineraler!)

Alla har inte tillgång till hö med högt proteinvärde. I de lägena är extra aminosyror ett väldigt bra verktyg för att stötta hovarnas uppbyggnad utan att behöva öka mängden grovfoder. Det är också därför jag själv säljer både bra mineraler OCH aminosyror i Viahovs webshop – för att jag använder dem, ser effekten, och vet hur stor skillnad det kan göra när hovarna äntligen får rätt material att jobba med.

Mineralerna FYTOMIN har dessutom också extra tillsatt aminosyror. Men vill du ha ännu fler aminosyror i fodret rekommenderar jag att du kompletterar med Horse Amino som extra tillskott utöver mineralburken Fytomin.

Som alltid: helheten avgör. Men vill du bygga starka hovar måste det finnas något att bygga med.

ERBJUDANDE:

Horse Amino och Fytomin finns att köpa på Viahov.se – är det första gången du provar så finns det en Prova-på rabatt på 10% för Fytomin. Ange koden ”TESTAFYTOMIN” i kassan så får du ta del av den rabatten. Och i vanlig ordning har du som är en betalande medlem på vår kursplattform ViahovPlay.se ytterligare 5% medlemsrabatt.

Allt gott!
Hälsningar Anna på Viahov

Bilden ovanför föreställer Presewalskihästar i mongoliskt stäpplandskap – som är det habitat som våra moderna hästar är evolverade och anpassade till. Många mil i daglig rörelse varje dag och ständigt tuggande på en MÄNGD olika variationer av stäppgräs och örter.

Tappskor, trasiga hovar, och en hovslagare som har gett upp. Vad gör man?!

Det händer titt som tätt att jag blir kontaktad av desperata hästägare som hamnat i en återvändsgränd när deras hästars hovar bara blir sämre och sämre, och problem med tappskor ökar, samtidigt som deras hovslagare inte riktigt klarar av att hantera problemet och har kört fast. (en del erkänner det själva och avtackar sig den kunden, och en del fortsätter att kämpa i motvind även om det är uppenbart att ingen lösning är i sikte)

Precis det här hände mig nu i veckan. En ny hästägare hör av sig och situationen har blivit ohållbar. OBS! Bilderna jag valt ut till den här artikeln är INTE på just den hästen. Det är bara exempel på ”dåliga hovar” i olika former. Om jag ska vara ärlig så såg det faktiskt mycket värre ut på den aktuella hästen – med nästan genomgående sprickor, ”stressränder” på hovväggen och snedheter och utflytningar. Men bilderna ni ser här bra exempel på hur det kan se ut när det är på väg att gå åt fanders, innan situationen har blivit totalt ohållbar. Det kan se ut ganska halvtaskigt rätt länge, och en del av de hästarna blir successivt sämre om man inte bryter den onda cirkeln medans en del fortsätter att bara vara ”halvtaskiga” om ingen förändring görs. (och sanningen är att det inte är en ovanlig syn i svenska stallar)

Blanka och välpolerade, men sorgligt understuckna hovar med fel vinklar. Tyvärr en vanlig syn hos många hästar idag. Såhär ska det helst inte se ut.

Man kanske tror att lösningen ligger i att rekommendera en ”duktig hovslagare” och för all del! Det är ju såklart jätteviktigt att ha en ”duktig hovslagare”. Men vad säger man till en hästägare som faktiskt redan har gått igenom några av regionens mest erkända och duktiga hovslagare, och även varit på klinik och skott sin häst, men fortfarande står och stampar på ruta ett efter flera års kämpande och skorna vägrar sitta kvar på hoven? – då är inte svaret längre så himla enkelt! Jag förstår fullständigt väl varför fler och fler hästägare faktiskt tappar förtroende för både veterinär och hovslagarbransch när det ibland känns som det är ett lotteri att hitta rätt hjälp och hamna på rätt bana med sin häst. Det ska inte vara ett lotteri tycker jag. Det ska vara förutsägbart. Men hursomhelst ser inte verkligheten ut så, eftersom kvaliteten är ”ojämn”, och vad man ska göra åt det har mer med politiken och utbildningsväsendet att göra och kanske det behöver ställas högre krav på hela utbildningssystemet? Vad vet jag.. Det är inte detta jag tänkte dela med mig idag.

Hästen vi ska prata om nu har tidigare skotts på klinik med diagnos sulläderinflammation längre tillbaks i tiden, men har alltjämt haft problem med sprickor, dålig hovkvalitet, sömmar som inte sitter och tappskor var och varannan vecka. Och såklart ömfotad när tappskon ryker. Det har funnits några sätt som funkat halvbra, men inget har gett långsiktigt bra resultat. Hovslagaren har nu sagt upp sig och vill inte längre sko hästen (vilket är förståeligt med tanke på situationen), och ingen långsiktigt hållbar lösning finns i sikte. Det känns lite hopplöst alltsammans och jag förstår att man som hästägare blir väldigt vilsen i en sådan situation. Jag vill dela med mig av de råd, stöd och tips jag brukar ge till hästägare som hamnat i den här situationen för jag vet att ni är många som hittar hit till bloggen i ert sökande efter svar på hur man ska hjälpa sin häst med hovarna när det börjar gå utför.

Så här kommer mina synpunkter på hur du kan tänka om du sitter i en liknande sits som den här hästägaren:

I det här läget så ni befinner er så handlar det högst troligtvis till mer än 50% om näringsmässiga obalanser och mage/tarm-relaterade problem. Om hästen har problem med sitt näringsupptag så leder det ofta till att hovarna får lida allra värst, eftersom det är så många ton tryck som belastas på en så liten liten del av hästen. Om hovarna inte får rätt näring och kroppen inte mår bra så drabbas tyvärr hovarna mycket av det, och att få skor att sitta kvar kan bli ett bekymmer. Det går inte att ”verka bort” problemet och specialskoning kan bara maskera symptomen, men inte ta bort grundproblematiken. Att hästen har haft sulläderinflammation tidigare, det tyder på att något inte stämmer med hästens kropp. En häst får inte bara sulläderinflammation utan grundorsaker. Om den inte har överbelastat sina hovar något extremt mycket – så sitter oftast orsaken i hästens kropp. Jag ser tyvärr många hästar med nedsatt hälsostatus som går runt med ”låggradig” inflammation och det syns tydligt och väl i hovarna. De får ofta blåmärken, och röda fläckar i lamellranden, drabbas lättare av sprickor och röta och separationer i hoven.

Det som gör det hela ännu värre, är att järnskor har en tendens att tyvärr försämra blodcirkulationen i hoven, vilket gör hovarnas läkningsförmåga och förmåga att ”Hålla ihop sig” ännu sämre och man jobbar i motvind. Därför är det fler och fler hovslagare och hovvårdare som numera jobbar med ”barfotarehab”, dvs man tar bort järnskorna och använder andra alternativ istället, som gynnar mer cirkulation och hovmekanism i hoven. Det gör läkningsprocesen snabbare. Där finns det många olika alternativ såklart och jag använder mig oftast av hovboots, och ibland limskor (men ska erkänna att jag försöker undvika limskoning just pga att det är så giftigt och cancerframkallande att andas in ångorna medan man jobbar med det. Så eftersom det är hälsovådligt för oss som ska montera på dem så försöker jag hitta andra lösningar i första hand istället). Det finns ockå alltid en risk att limmet gör hovväggen mer skör och spröd. Sen är det också lite fler risker med limskor – det är stor risk att man får tappskor där också, speciellt om man har en häst som leker och trampar sig själv mycket i hagen – och då finns det risk att limmet drar med sig stora delar av hovvägen och den fläker sig ännu mer. Samma risk som med spikade skor alltså, att hovarna kan gå sönder när de tappar skorna… Så jag är av den övertygelsen att man försöker ha hästen barfota med boots i så stor utsträckning som det går, för att slippa de riskerna.

Som hästägare måste man alltså vara inställd på att den här rehabiliteringen ska ske på hela hästens kropp, inte bara på hovarna. Det kommer ta längre tid och kosta mer än ”vanlig skoning”, och krävas mer jobb. Ställa om foderstaten är nästan alltid nödvändig eftersom hästen troligen har en låggradig inflammation (eller belastning på kroppen åtminstone) som man måste häva (och hitta grundorsaken till). Man måste också vara inställd på att det kan ta upp till ett år innan hovarna börjar se fina ut igen och tål belastningen som en vanlig järnskoning innebär. Under ett års tid kan man behöva använda sig av olika specialbeslag som t.ex då hovboots, eller limskor eller wraps. Det är betydligt mer jobb att använda hovboots som ska tas av/på, rengöras osv.. Men det hjälper hästen i längden att få hovarna i fint skick snabbare.

Med rätt insatser både i form av foderbyte, och åtgärder på hovarna, så börjar man se resultat och kan successivt öka kraven på belastningen som hovarna ska tåla. Jag (och många andra hovvårdare) har hjälpt flera hästar till bättre hovar på det här sättet genom ”alternativa beslag” så jag är i regel ganska positiv till att det oftast går att få dem i betydligt finare skick!

Men det här med tävlingar kanske måste pausas under en tid medan man gör första stadiet av den här hovrehaben dock. Man kan inte räkna med att hästens tävlingskapacitet är på toppnivå när hovarna ser ut såhär. Jag kan trösta med att det iallafall är en övergående fas och inget permanent! Tävlingsbanan finns kvar 🙂

Nackdelen med boots är att man inte kan tävla i ALLA grenar, men jag tror hoppning är lite av en gråzon därför det finns jättemånga domare som har godkänt dem på tävlingar efter att folk har frågat. De tolkar nämligen reglerna olika. Boots är godkända enligt FEI:s standard. I Sverige har de gjort reglerna svårtolkade, vilket gör att det saknas konsensus kring det.

I dressyr får man inte ha boots tyvärr. Men om man har enstaka tävlingar så kan man även sätta på limskor tillfälligt inför tävlingen och sedan ta av dem efteråt om man vill tävla i dressyr. Jag tror man ska försöka undvika att sätta sömmar i väldigt trasiga hovar hursomhelst. När hovarna blivit starka nog behövs det sällan boots på dressyrbanorna, som oftast har ett snällare underlag. Samma sak gäller också hoppning på fiber. Med bra hovar behövs det sällan några skor på den typen av banor. Det är vägen dit som kan vara lite snårig, och då får man hitta kompromisser och andra lösningar under tiden.

Jag har haft ganska fullt upp med att driva mitt företag Viahov sista åren och tyvärr inte hunnit jobba så mycket med hästar som jag hade önskat, men nu när mitt lager har flyttat till Göteborg och jag fått lite mer hjälp att sköta allt, så hoppas jag under hösten få mer tid och möjlighet att ta emot fler hästar på min hovverkstad i Kinna för hjälp på plats. Jag högprioriterar de kunder som är i svåra situationer och haft svårt att hitta rätt hjälp. Jag har också god kontakt med andra hovvårdare och hovslagare som jag kan ta hjälp av vid saker som är utanför min egen expertis. Teamwork är bra att ha!

Här har jag ju både boots och foder och andra hjälpmedel på plats. Jag kan hjälpa till med regelbunden hovvård och utprovning av boots för de som kan komma hit med sin häst. Limskoning är något jag funderar på att också göra mer av (har som sagt begränsat mig lite där) Är du intresserad av att boka in ett besök under hösten så anmäl dig här

Och jag har dessutom ett brett nätverk av kollegor och ”VIP”(Viahovprovare) som jag också kan rekommendera runtom i landet för dig som söker hjälp. Här hittar du dem

Den viktigaste åtgärden jag kan hjälpa hästägare med handlar dock om kompetensutveckling! Och det är just för att det är helhetshälsan hos hästen som är så otroligt grundläggande för att uppnå en bra hovstatus på hästen! Allmänhälsan, immunförsvaret, hud/hårrem och hovar är tätt sammankopplade med varandra och hovarna är en av de tydligaste signalerna som kan skvallra om nedsatt hälsa. Så om din hovslagare säger till dig att du behöver åtgärda foderstaten – så ska du ta hen på allvar! Hovslagare ser mer om din hästs inre hälsa än vad många andra gör. Hovarna ljuger inte. Så mitt bästa tips för kompetensutveckling är att du läser på och studerar mer om vad du ska mata din häst med för att den ska få toppstatus på hovarna. Jag samarbetar med Eqvital och rekommenderar deras kurser! Följ denna länk så hittar du dit! (finns både gratis och betalmaterial)

Vill du ha mer gratismaterial så följ gärna bloggen och gräv ner dig i artikelbiblioteket här där du hittar mer råd och tips på hur du kan hjälpa din häst till bättre hovkalitet. Jag har skrivit många artiklar om detta sedan flera år tillbaka! Använd sökfunktionen eller ”etiketter” längst ner på sidan.

På återhörande!
Hälsningar Anna på Viahov

Visst fanns det ett ord som hette hö-ångest?

Nu har min häst flyttat in hos min goda vän Anne i Sjuntorp och trivs bättre än någonsin och har det jättebra i en härlig harmonisk flock med gött hästliv! 🙂 Men helt från ingenstans så får vi reda på att höet är slut hos bonden och jakten startar på att försöka få tag på en annan höleverantör, mitt i vintern… hjälp!!

Jag har varit förskonad ifrån detta under många år tillbaka eftersom jag tidigare bodde på egen gård och tog in mitt eget hö, med hjälp av åkeri med egen maskinpark som skördade höet åt mig efter mina egna önskemål. Jag inser nu vilken lyx detta verkligen har varit!

images.jpg

Jag kunde alltså välja själv när det skulle skördas och välja lämplig tidpunkt för detta; kunde välja om det skulle få lov att regna på höet eller inte; vilken TS höet skulle ha; om det skulle plastas; eller bara pressas; inte pressas alls; om det skulle gödslas på marken eller inte, och så vidare…. Om jag hade velat plöja och så in min egen blandning av gräs så hade jag kunnat gjort detta också. Jag kunde sedan välja själv om det skulle skickas in på analys, och exakt VILKA ämnen som skulle analyseras!
ALLT DETTA till ett relativt lågt kilo-pris i slutändan! Jag minns inte riktigt exakt vilken kilopris det blev när man räknat av alla kostnader, men åtminstone inte mer än någonstans runt 1,5 kr per kilo i alla fall. Analyskostnad inräknad. Ej räknad arbetstid och svett för att få in det torra höt på logen givetvis – det fick jag göra själv och med hjälp av fantastiska vänner. (Ett roligt jobb dock!)

Nu är man istället helt utelämnad till stor okunnig marknad och vad den har att erbjuda. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara frustrationen med detta. Men just nu känns det ungefär lika lätt som att gå in på McDonalds snabbmatsrestaurang och begära att få äta en närande god nyttig lunch som är 100% ekologisk och vegansk, och som dessutom är mättande. Omöjlig ekvation? Ungefär så ja.

Just denna tid på året är det dessutom så att det är den sämsta tiden att vara ute och köpa hö. Det är kanske fler höskullar som börjar tryta och köparna kan ibland vara fler än säljarna vid just denna säsongen. Men det är fortfarande långt kvar till betessläpp och alla hästar i landet behöver fortfarande äta grovfoder. Att dessutom lyckas få tag på hö som är analyserat är inte heller så himla lätt. Men även om det går så kommer nästa stora utmaning – som är den allra största av dem alla  – att hitta ett hö som har rätt ämnen analyserade och som är lämpligt för fånghästar eller lättfödda hästar! Och när vi kommer in på detta ämne så får jag nästan djupandas för att inte gå helt bananas och få sådan hybris att jag blir helt oförskämd och börjar raljera över den generella okunskapen som råder på just detta område. Det är helt ofattbart hur så många människor som är aktiva inom hästbranschen och/eller producerar maten till våra djur kan ha så stor okunskap på detta område. Jag inbillar mig att det börjar bli lite bättre, men sist jag kollade (alltså, sist jag var ute på hömarknaden och letade, för cirka 10 år sen när min häst stod som inackorderad i Göteborg) så var det minst lika svårt att hitta lämpligt hö och hitta rätt kunskap hos bönderna. Okej, detta gäller naturligtvis inte ALLA, men de gånger man kommer i kontakt med någon som har full koll på detta känns fortfarande som att det hör till undantagen som bekräftar regeln.
Man får liksom lära sig att hitta i den här djungeln genom att undvika att ställa de frågor man egentligen VILL ställa, och istället fråga efter andra saker som kan ge rätt ledtrådar och svar, genom ledande frågor, fiskande och ett ständigt sökande.
Så här är det nämligen ofta:
Frågar du en bonde eller hästmänniska för den delen, efter ett hö som passar till lättfödda hästar, så är svaret oroväckande ofta detta: ”Ja vi har ett hö här som är sent skördat från en vall som är ogödslad så det är förmodligen jättebra!” eller det här svaret ”Jo vi har ett hö som är analyserat med jättelåga värden och passar väldigt bra till lättfödda ponnys. Det är dessutom fjolårshö så det passar utmärkt till fånghästar också” – sen tittar man på  analysen och ser att där är generellt högt energivärde men extremt proteinfattigt hö man har framför sig. Sockervärde och de viktiga mineralerna saknas ofta i analysen helt och hållet.
SUCK !
Okej. Jag tänkte ta tillfället i akt att på en gång här och nu försöka DÖDA några av dessa myter som hela tiden återkommer inom detta ämne…
Håll till god med att jag är varken agronom eller expert på det här. Jag är bara en helt vanlig hovnörd som haft fånghästar i min ägo och varit så illa tvungen att forska fram min egen information under många år. Jag bockar djupt och vördnadsfullt om jag blir rättad av någon som kan hitta fel i mina påståenden och tar gladeligen emot ny information på området. Men det här är vad jag hittills har kommit fram till:
Grovfoderodling.jpg
1. FJOLÅRSHÖ är inte bättre än något annat hö till fånghästar!
2. SENT SKÖRDAT HÖ får inte per automatik lägre energivärde än tidigt skördat hö
….De här VANLIGASTE missuppfattningarna som råder på detta område, att sent skördat fjolårshö per automatik är bättre än allt annat hö, innebär att många fånghästar och lättfödda hästar riskerar att fodras med ett hö som istället gör dem BUKIGA, FETA (Fett-deåer och stenhårda fettnackar), med dåliga hovar med hålväggar, röta och kronisk inflammation ( i hela kroppen that is!), och med ett sjunkande immunförsvar som på sikt kan ge ytterligare sjukdomar och problem i kroppen.
Fjolårshö tappar vattenlösliga vitaminer. Inte energi. Inte socker. Inte protein.
Det kan däremot vara farligt att utfodra ett helt färskt hösilage/ensilage eller EJ FÄRDIGTORKAT hö till en känslig häst. Den viktiga skillnaden här är att dessa inte är färdigkonserverade förrän de antingen torkat helt och hållet (antingen ute på fältet eller på skullen med fläkt) eller att hösilage/ensilaget har fått ”stå till sig” och blivit färdig i sin process med mjölksyrajäsning (nån kemisk process som utgör själva konserveringen i ensileringsprocessen) Därav kanske missförståndet kommer ifrån att en fånghäst måste ha fjolårshö?
Sent skördat hö då? Detta får ofta lägre näringsvärde överlag så det är väl delvis rätt. Men energinivån sjunker inte i närheten så mycket som protein-nivån gör. Vilket innebär att under de sämsta förutsättningarna så får man just ett proteinfattigt hö som är en energi- och sockerbomb för fånghästen. Potentiellt livsfarligt alltså.

Men vad ska hästarna äta då? Vad för typ av hö är det jag letar efter?
1. Först och främst ska det vara ett analyserat hö/hösilage. De viktigaste parametrarna jag ser efter på analysen är i fallande ordning: SOCKER, MJ, SmRp, Koppar, Magnesium, Zink, Kalcium, Kalium, järn, övriga mineraler. Eftersom de flesta bönder helt struntat i att analysera socker och mineraler och bara nöjer sig med grundanalysen så faller de flesta alltså bort redan i detta första grundkravet jag har. Tyvärr.
2. SOCKER – Jag vill alltid veta hur mycket socker min häst äter. Socker är A och O om man vill undvika insulinresistens, inflammation, och fångkänningar, med allt vad detta innebär. Det påverkar även immunförsvaret mycket negativt eftersom hästens tarmhälsa inte heller mår toppen av att hästen äter för mycket socker. Och som många vid det här laget vet så ”sitter immunförsvaret i magen”, både hos häst och faktiskt också människa. En god bakterikultur är viktig och socker har en förmåga att kunna rubba detta känsliga system eftersom mindre önskvärda svampar och bakterier kan växa till för stor mängd i tarmen. (T.ex Candida) Det finns även indikationer på att hästar med insulinresistens har lite för lite mängd/variation av tarmbakterier och det kan vara en idé att ge probiotika tillskott säsongsvis till dessa hästar med tanke på detta och att alltid vara noga med att hålla sig till gränsvärdet max 10% socker på allt foder, gärna ännu lägre..
2. Nummer två är att titta på MJ, energinivån, vilket är i princip lika viktigt som sockervärdet. Eftersom socker är energi så hänger oftast dessa värden ihop och går hand i hand. Om analysen saknar sockervärde så tittar jag därför på MJ värdet mycket noggrannt. Om Mj värdet är väldigt lågt så brukar det innebära att sockernivån också är låg. Jag eftersträvar alltid ett värde som är LÄGRE än cirka 8 Mj per kilo TS (OBS! Viktigt att kolla så att värdet anger per kilo TS, och inte bara per kilo foder. Det kan nämligen skilja sig mycket mellan dessa två mätvärden pga att hösilage kan innehålla mycket vatten. Därför tittar jag alltid på värdet per kilo TS)
Det kan vara svårt att hitta ett sådant hö. Väldigt många hö har MJ värden på över 9 och vissa ännu högre. Men det är bra att försöka gå så lågt som möjligt här. Medelvärde på hö brukar ligga någonstans runt 9,4. Just nu så sliter jag mitt hår i desperation eftersom det verkar vara så förbaskat svårt att hitta ett energifattigt hö bland bönderna runtomkring Sjuntorp. Men jakten fortsätter! Ska tjockishästarna kunna äta höt på fri tillgång så gäller det att försöka få ner energivärdet så mycket det bara går.
3. Proteinnivån, ”smältbart råprotein för häst” brukar detta heta. Om vi tittar på exempelvis ett hö som folk felaktigt brukar tro är bra för fånghästar – ett sent skördat hö från en vall som inte gödslats på ett par år – så blir det väldigt ofta ett extremt proteinfattigt hö av detta. Det beror givetvis mycket på grässorter och hur mycket näring som redan finns i jorden också (våtmarksområden t.ex de gödslar ju sig själva tack vare regelbunden översvämning från närliggande vattendrag osv, hästhagar som betas av hästar som tillskottsfodras blir ju gödslade av hästarna som går där..då behövs kanske ingen gödsling på samma sätt utifrån, osv..)
Frågan är varför folk tror att ett proteinfattigt hö är bra för lättfödda hästar och fånghästar? Enligt min mening är det inte bra alls. Proteinfattigt foder riskerar bara att göra hästarna bukiga och matta och tråkiga i pälsen, och de får svårare att sätta muskler när de är i träning. Det blir också onödigt dyrt eftersom man måste tillskottsfodra med t.ex lucern eller soja. Det är ju energi och sockervärde som är viktigast att titta på för dessa lättfödda hästar och fånghästar. Proteinnivån får däremot vara på normal nivå så att kvoten blir på en acceptabel nivå. Jag tycker att en kvot på 4 och uppåt är acceptabelt för min häst som är ett väldigt lättfött kallblod som i princip bara går i hagen just nu. Hon klarar sig på ganska lite proteiner ändå. Men det får ju inte bli några extrema brister för då blir även hon bukig och ful i pälsen.
4. Så till sist alla viktiga MINERALERNA!
Det här området är något som jag fortfarande inte är så väl bevandrad inom och jag lär mig nytt hela tiden. Det är ett område som definitivt behöver forskas mer på, i fråga om mineralernas betydelse för hästens tendens att utveckla insulinresistens. Där finns ju en hel del kunskap och indicier att hämta från humansidan, och jag vet att det finns folk inom hästområdet som experimenterar på sina fånghästar för att se om vissa råd som diabetes-patienter får, även kan hjälpa hästar med insulinresistens eller insulinokänslighet. Höga kaliumnivåer, har jag förstått, är inte alls bra. Exakt hur kan jag inte svara på här. Jag håller fortfarande på att lära mig.
Koppar är också viktigt (för alla hästar) men speciellt för fånghästar. Eftersom brist på koppar kan öka risken för fång. Höga järn-nivåer (här får man även räkna med dricksvattnet, det kan ofta innehålla mycket järn) kan bidra till att det blir ett koppar-underskott eftersom det kan minska upptaget av koppar. Zink, är en klassisk viktig mineral för hud/hår-hälsa, både hos djur och människa. Det hjälper till att bygga keratin, som ingår i päls, hud, hår och naglar/hovar. Magnesium är väldigt viktigt för fånghästar. Det finns indicier på att fånghästar kanske rentav är i behov av mer magnesium än andra hästar pga ett sämre upptag
I det här ämnet finns mycket mycket mer att gräva i när det gäller kopplingen mellan insulinresistens och mineralnivåer i foder. Men jag är som sagt inte så djupt insatt ännu att jag kan förklara på detaljnivå. Här rekommenderar jag att man själv försöker läsa på och ta reda på så mycket fakta och forskning som möjligt. Det finns många bra tips om detta på facebook i grupper som ”Thiamin Biofarmab”, ”ingen häst ska dö av fång” där det finns medlemmar som läst på om detta mer än mig.
Det jag framförallt ville ha sagt med detta är att mineraler är självklart en otroligt viktig detalj att titta på i hö-analysen! Annars fodrar man som sagt bara i blindo. Man måste dock inte analysera detta år efter år om man alltid skördar på samma marker. Till slut så lär man sig hur markerna är förskaffade och vilka mineraler som det brukar vara brist på. Generellt kan man dock säga att zink, koppar och magnesium, samt selen, är det nästan alltid brist på i svenska marker där hö skördas. Så det är bra att skaffa sig ett mineralfoder (helst järnfritt) att fodra med året runt.
DSC_0241.jpg
Så här såg det ut under ett av året då vi skördade eget hö, och körde in det med häst från åkern 🙂 Goda vänner på bild! fina minnen 🙂
LITE KURIOSA:
En sommar när jag inte hade fått så mycket eget hö att skörda så provade jag att annonsera efter ”ängshö” i lokala tidningen. Jag fick väldigt många svar, bland annat från en trevlig bonde som påstod att han hade ängshö ifrån fina gamla marker som varit ogödslade länge. Glad i hågen åkte jag dit och köpte med mig en släpkärra lastade med småbalar till mina hästar och getter. Men döm om min förvåning – när djuren skulle äta av detta hö så blev de som RABIATA SMÅ MONSTER! Tänk er små barn med ADHD som tävlar om vem som kan äta fortast! De började helt enkelt hetsäta. Och på morgonen vid utfodring så sprang de i galopp ut i hagen för sin frukost. Detta hade aldrig hänt förut! Jag fattade ingenting. Både hästar och getter var som höga i lyckorus av detta hö. Ändå var det inte speciellt fint. Ganska gult och grovt och fult. Mycket kraftigare stjälkar än det gamla fina gröna hö jag hade skördat. Hästarna bara fnyste åt mitt gamla hö. De ville hellre äta detta nya gula ”ängshö”. Jag började misstänka att det kanske var lite FÖR bra. Så jag skickade in detta på analys och såg till att få med sockervärdet.
När analysen kom så höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. Normalt sett så ligger ett ”för bra” hö någonstans mellan 11-14% socker. Normalt gränsvärde för fånghästar är max 10% socker. Men den här analysen visade på att ”ängshöet” hade ett sockervärde på 27%  (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
MJ värdet var också högt men inte extremt. Det låg på ”bara” 11 MJ. Hur sockervärdet kunde stiga så orimligt mycket vet jag inte. Men eftersom sockervärdet drivs av så många olika faktorer så kan det trissas upp till extrema nivåer om förutsättningarna är givna. Det beror på alltifrån växtslag till solljus och temperatur. Detta kan man läsa mycket om på hemsidan http://www.safergrass.org om man som är villig att nörda in sig på sådant.
Min slutsats av detta är att hästar (och getter) gärna föredrar ett foder som är sött och smakligt i första hand. Studier som är publicerade på safergrass visar också att hästars preferens vid valet av hö också handlar om vad som de tycker ”luktar gott”. Gå in där och kika. Mycket intressant! :
Det finns så otroligt mycket mer att skriva om i detta ämne… Men nu ska jag fortsätta mitt hö-letande!  🙂
Ha det gott!
hälsningar anna
P.S Vill också tipsa om att Viahov bjuder in till en intressant hovföreläsning och bootsbytarkväll den 5 april i mina nya lokaler jag hyrt på Hisingen. Gå in på viahovs facebooksida för att se eventet. [LÄNK]
Boka plats på eventet direkt kan du göra här i Viahovs webshop:

Hoven speglar hästens hälsa

Pete Ramey är en stor källa till inspiration och kunskap inom hovvård och barfota rehabilitering. Gå gärna in och läs mera på hans hemsida: www.hoofrehab.com Han har lagt upp många matnyttiga artiklar på sin hemsida och när jag var inne och läste nyligen så tog jag med mig ett citat som ytterst väl belyser det som jag så ofta tjatar om till mina kunder: ”Hoven är en spegel på hästens inre hälsa”. Här får ni det med Pete Rameys egna ord:

 Other signs that the diet is working against you are rows of ripples and/or red stripes lined up in succession down the outer wall. Any inflammation or change can throw a ripple or red stripe on the hoof wall, but typically if you see a continuous series of them lined up down the wall you can safely assume the horse is in a constant state of dietary distress. Obese horses, underweight horses, skin or hair problems… All products of improper diet and will almost always accompany hoof problems. No coincidence; the diet not only feeds the hooves, but the “skin” (the hoof wall is literally skin) is the first thing the body robs and starves when trying to save the more vital organs in the face of nutritional distress or disease. The hooves are truly our best window into the health of the whole horse; inversely, they are the first thing to noticeably “screw up” in the face of trouble. It is critical that horse owners understand this, because when dietary problems are affecting the hooves, they are also compromising energy levels, condition, recovery, performance, attitude, immune systems, bone density, healing… The entire health and well being of the horse.

Citat från den här sidan, som behandlar ämnet om sprickor i hovväggen.