Det händer titt som tätt att jag blir kontaktad av desperata hästägare som hamnat i en återvändsgränd när deras hästars hovar bara blir sämre och sämre, och problem med tappskor ökar, samtidigt som deras hovslagare inte riktigt klarar av att hantera problemet och har kört fast. (en del erkänner det själva och avtackar sig den kunden, och en del fortsätter att kämpa i motvind även om det är uppenbart att ingen lösning är i sikte)

Precis det här hände mig nu i veckan. En ny hästägare hör av sig och situationen har blivit ohållbar. OBS! Bilderna jag valt ut till den här artikeln är INTE på just den hästen. Det är bara exempel på ”dåliga hovar” i olika former. Om jag ska vara ärlig så såg det faktiskt mycket värre ut på den aktuella hästen – med nästan genomgående sprickor, ”stressränder” på hovväggen och snedheter och utflytningar. Men bilderna ni ser här bra exempel på hur det kan se ut när det är på väg att gå åt fanders, innan situationen har blivit totalt ohållbar. Det kan se ut ganska halvtaskigt rätt länge, och en del av de hästarna blir successivt sämre om man inte bryter den onda cirkeln medans en del fortsätter att bara vara ”halvtaskiga” om ingen förändring görs. (och sanningen är att det inte är en ovanlig syn i svenska stallar)

Man kanske tror att lösningen ligger i att rekommendera en ”duktig hovslagare” och för all del! Det är ju såklart jätteviktigt att ha en ”duktig hovslagare”. Men vad säger man till en hästägare som faktiskt redan har gått igenom några av regionens mest erkända och duktiga hovslagare, och även varit på klinik och skott sin häst, men fortfarande står och stampar på ruta ett efter flera års kämpande och skorna vägrar sitta kvar på hoven? – då är inte svaret längre så himla enkelt! Jag förstår fullständigt väl varför fler och fler hästägare faktiskt tappar förtroende för både veterinär och hovslagarbransch när det ibland känns som det är ett lotteri att hitta rätt hjälp och hamna på rätt bana med sin häst. Det ska inte vara ett lotteri tycker jag. Det ska vara förutsägbart. Men hursomhelst ser inte verkligheten ut så, eftersom kvaliteten är ”ojämn”, och vad man ska göra åt det har mer med politiken och utbildningsväsendet att göra och kanske det behöver ställas högre krav på hela utbildningssystemet? Vad vet jag.. Det är inte detta jag tänkte dela med mig idag.

Hästen vi ska prata om nu har tidigare skotts på klinik med diagnos sulläderinflammation längre tillbaks i tiden, men har alltjämt haft problem med sprickor, dålig hovkvalitet, sömmar som inte sitter och tappskor var och varannan vecka. Och såklart ömfotad när tappskon ryker. Det har funnits några sätt som funkat halvbra, men inget har gett långsiktigt bra resultat. Hovslagaren har nu sagt upp sig och vill inte längre sko hästen (vilket är förståeligt med tanke på situationen), och ingen långsiktigt hållbar lösning finns i sikte. Det känns lite hopplöst alltsammans och jag förstår att man som hästägare blir väldigt vilsen i en sådan situation. Jag vill dela med mig av de råd, stöd och tips jag brukar ge till hästägare som hamnat i den här situationen för jag vet att ni är många som hittar hit till bloggen i ert sökande efter svar på hur man ska hjälpa sin häst med hovarna när det börjar gå utför.

Så här kommer mina synpunkter på hur du kan tänka om du sitter i en liknande sits som den här hästägaren:

I det här läget så ni befinner er så handlar det högst troligtvis till mer än 50% om näringsmässiga obalanser och mage/tarm-relaterade problem. Om hästen har problem med sitt näringsupptag så leder det ofta till att hovarna får lida allra värst, eftersom det är så många ton tryck som belastas på en så liten liten del av hästen. Om hovarna inte får rätt näring och kroppen inte mår bra så drabbas tyvärr hovarna mycket av det, och att få skor att sitta kvar kan bli ett bekymmer. Det går inte att ”verka bort” problemet och specialskoning kan bara maskera symptomen, men inte ta bort grundproblematiken. Att hästen har haft sulläderinflammation tidigare, det tyder på att något inte stämmer med hästens kropp. En häst får inte bara sulläderinflammation utan grundorsaker. Om den inte har överbelastat sina hovar något extremt mycket – så sitter oftast orsaken i hästens kropp. Jag ser tyvärr många hästar med nedsatt hälsostatus som går runt med ”låggradig” inflammation och det syns tydligt och väl i hovarna. De får ofta blåmärken, och röda fläckar i lamellranden, drabbas lättare av sprickor och röta och separationer i hoven.

Det som gör det hela ännu värre, är att järnskor har en tendens att tyvärr försämra blodcirkulationen i hoven, vilket gör hovarnas läkningsförmåga och förmåga att ”Hålla ihop sig” ännu sämre och man jobbar i motvind. Därför är det fler och fler hovslagare och hovvårdare som numera jobbar med ”barfotarehab”, dvs man tar bort järnskorna och använder andra alternativ istället, som gynnar mer cirkulation och hovmekanism i hoven. Det gör läkningsprocesen snabbare. Där finns det många olika alternativ såklart och jag använder mig oftast av hovboots, och ibland limskor (men ska erkänna att jag försöker undvika limskoning just pga att det är så giftigt och cancerframkallande att andas in ångorna medan man jobbar med det. Så eftersom det är hälsovådligt för oss som ska montera på dem så försöker jag hitta andra lösningar i första hand istället). Det finns ockå alltid en risk att limmet gör hovväggen mer skör och spröd. Sen är det också lite fler risker med limskor – det är stor risk att man får tappskor där också, speciellt om man har en häst som leker och trampar sig själv mycket i hagen – och då finns det risk att limmet drar med sig stora delar av hovvägen och den fläker sig ännu mer. Samma risk som med spikade skor alltså, att hovarna kan gå sönder när de tappar skorna… Så jag är av den övertygelsen att man försöker ha hästen barfota med boots i så stor utsträckning som det går, för att slippa de riskerna.

Som hästägare måste man alltså vara inställd på att den här rehabiliteringen ska ske på hela hästens kropp, inte bara på hovarna. Det kommer ta längre tid och kosta mer än ”vanlig skoning”, och krävas mer jobb. Ställa om foderstaten är nästan alltid nödvändig eftersom hästen troligen har en låggradig inflammation (eller belastning på kroppen åtminstone) som man måste häva (och hitta grundorsaken till). Man måste också vara inställd på att det kan ta upp till ett år innan hovarna börjar se fina ut igen och tål belastningen som en vanlig järnskoning innebär. Under ett års tid kan man behöva använda sig av olika specialbeslag som t.ex då hovboots, eller limskor eller wraps. Det är betydligt mer jobb att använda hovboots som ska tas av/på, rengöras osv.. Men det hjälper hästen i längden att få hovarna i fint skick snabbare.

Med rätt insatser både i form av foderbyte, och åtgärder på hovarna, så börjar man se resultat och kan successivt öka kraven på belastningen som hovarna ska tåla. Jag (och många andra hovvårdare) har hjälpt flera hästar till bättre hovar på det här sättet genom ”alternativa beslag” så jag är i regel ganska positiv till att det oftast går att få dem i betydligt finare skick!

Men det här med tävlingar kanske måste pausas under en tid medan man gör första stadiet av den här hovrehaben dock. Man kan inte räkna med att hästens tävlingskapacitet är på toppnivå när hovarna ser ut såhär. Jag kan trösta med att det iallafall är en övergående fas och inget permanent! Tävlingsbanan finns kvar 🙂

Nackdelen med boots är att man inte kan tävla i ALLA grenar, men jag tror hoppning är lite av en gråzon därför det finns jättemånga domare som har godkänt dem på tävlingar efter att folk har frågat. De tolkar nämligen reglerna olika. Boots är godkända enligt FEI:s standard. I Sverige har de gjort reglerna svårtolkade, vilket gör att det saknas konsensus kring det.

I dressyr får man inte ha boots tyvärr. Men om man har enstaka tävlingar så kan man även sätta på limskor tillfälligt inför tävlingen och sedan ta av dem efteråt om man vill tävla i dressyr. Jag tror man ska försöka undvika att sätta sömmar i väldigt trasiga hovar hursomhelst. När hovarna blivit starka nog behövs det sällan boots på dressyrbanorna, som oftast har ett snällare underlag. Samma sak gäller också hoppning på fiber. Med bra hovar behövs det sällan några skor på den typen av banor. Det är vägen dit som kan vara lite snårig, och då får man hitta kompromisser och andra lösningar under tiden.

Jag har haft ganska fullt upp med att driva mitt företag Viahov sista åren och tyvärr inte hunnit jobba så mycket med hästar som jag hade önskat, men nu när mitt lager har flyttat till Göteborg och jag fått lite mer hjälp att sköta allt, så hoppas jag under hösten få mer tid och möjlighet att ta emot fler hästar på min hovverkstad i Kinna för hjälp på plats. Jag högprioriterar de kunder som är i svåra situationer och haft svårt att hitta rätt hjälp. Jag har också god kontakt med andra hovvårdare och hovslagare som jag kan ta hjälp av vid saker som är utanför min egen expertis. Teamwork är bra att ha!

Här har jag ju både boots och foder och andra hjälpmedel på plats. Jag kan hjälpa till med regelbunden hovvård och utprovning av boots för de som kan komma hit med sin häst. Limskoning är något jag funderar på att också göra mer av (har som sagt begränsat mig lite där) Är du intresserad av att boka in ett besök under hösten så anmäl dig här

Och jag har dessutom ett brett nätverk av kollegor och ”VIP”(Viahovprovare) som jag också kan rekommendera runtom i landet för dig som söker hjälp. Här hittar du dem

Den viktigaste åtgärden jag kan hjälpa hästägare med handlar dock om kompetensutveckling! Och det är just för att det är helhetshälsan hos hästen som är så otroligt grundläggande för att uppnå en bra hovstatus på hästen! Allmänhälsan, immunförsvaret, hud/hårrem och hovar är tätt sammankopplade med varandra och hovarna är en av de tydligaste signalerna som kan skvallra om nedsatt hälsa. Så om din hovslagare säger till dig att du behöver åtgärda foderstaten – så ska du ta hen på allvar! Hovslagare ser mer om din hästs inre hälsa än vad många andra gör. Hovarna ljuger inte. Så mitt bästa tips för kompetensutveckling är att du läser på och studerar mer om vad du ska mata din häst med för att den ska få toppstatus på hovarna. Jag samarbetar med Eqvital och rekommenderar deras kurser! Följ denna länk så hittar du dit! (finns både gratis och betalmaterial)

Vill du ha mer gratismaterial så följ gärna bloggen och gräv ner dig i artikelbiblioteket här där du hittar mer råd och tips på hur du kan hjälpa din häst till bättre hovkalitet. Jag har skrivit många artiklar om detta sedan flera år tillbaka! Använd sökfunktionen eller ”etiketter” längst ner på sidan.

På återhörande!
Hälsningar Anna på Viahov