Förra veckans inlägg på Viahovs Facebook/Instagram med denna extremt understuckna NPLA-hoven från hovslagarskolan väckte stor uppmärksamhet. Inte för att den var så extremt deformerad, utan för mitt påstående att den här typen av patologi är normaliserad inom hästsporten i Sverige — så till den grad att det kan se ut såhär på våra lärosäten för hovslagarutbildningar. (här kan du läsa inlägget på FB)
Magstarkt uttryckt, måhända. Många tog det personligt, kanske. Men de flesta missförstod hela poängen, så här kommer en förklaring.
Vad jag menar med ”normaliserad kaudal kollaps”
”Caudal failure” (*) – hälkollaps – Kaudal kollaps – kollapsade trakter – kärt barn har många namn. DETTA är det som är normaliserat idag. Det här tillståndet är sammankopplat med några problem, bland annat: En benkolumn som inte är rak (HPA-axeln inte rak) & hovleden är inte centrum, vilket orsakar överbelastningar och skaderisk. Det kan också hänga ihop med strålprolaps och mjukdelsskador och inflammationer i hoven.
Varför folk misstror mig när jag säger det beror på att de:
Inte har utvecklat ”Hovögon” för att känna igen det på ett tidigt stadium, eller
Kan se det, men tycker inte att ”det är så stort problem” och därför negligerar eller nonchalerar det när det dyker upp i vardagen.
Vilket av dessa läger tillhör du? Erkänner du att problemet finns men tycker inte det är så farligt — eller har du helt enkelt inte lärt dig känna igen tecknen? Här kommer några bilder på olika stadier av hälkollaps samt även kontraherade trakter, som också ofta hänger ihop med detta: (notera att det förekommer på både skodda och oskodda hästar)
bakåtvinklat hovben och en benkolumn som inte är rak ser ut såhär på insidan. Så vill man alltså inte att det ska se ut. Man kan se tecken på detta visa sig från utsidan med hjälp av olika markörer. Dessa markörer lär jag ut i min hovkurs.
Grader av kaudal kollaps
Det här betyder inte att alla hästar ser ut exakt så illa som i mitt exempel. Det finns grader på skalan av kaudal kollaps — och det lönar sig att kunna upptäcka och åtgärda det i god tid. På så sätt kan man förebygga smärta, hältor och skador som ofta blir konsekvensen.
Jag är i gott sällskap när jag påstår dessa magstarka saker och bygger det inte på några svepande gissningar. Jag vet att det är svårt att ”ta” när det kommer från en simpel barfotaverkare som mig själv, men det gör inte budskapet mindre sant.
Pionjärer, forskning och dokumenterad erfarenhet i branschen
Equine Documentalist, Yogi Sharp, har skrivit, föreläst och studerat detta under många års tid. Jag lyssnade själv på honom under två dagar på vårt årsmöte i våras med hovföreningen.
Även Wayne Turner från Progressive Equine Services i Australien har systematiskt röntgat alla sina klienters hästar innan och efter skoning för att visa gradskillnader i skoningsprotokoll. Han har fått kritik från branschfolk som inte vill höra sanningen.
Kc La Pierre på IAEP är ytterligare en hovslagare som pratat mycket om detta i sina utbildningar. Dessa personer är pionjärer som sprider kunskap om kaudal kollaps och dess konsekvenser, och de är långt ifrån ensamma.
Jag är tacksam över att ha fått tillåtelse av Wayne att dela några av hans pedagogiska bilder i min egen hovkurs, som nu blivit populär bland hästägare som vill lära sig ta bättre hand om sina hästars hovar. Wayne har en förmåga att göra väldigt bra illustrationer så att man får lättare att förstå hur vinklarna hänger ihop med hovkapsel, benkolumn och överullningspunkter i hoven, vilket är superviktigt att veta när man både verkar och skor hästar i balans. Jag önskar att fler hovslagare och veterinärer också vågar ta del av denna kunskap. Det skulle gynna hästarna.
Jag måste också tacka för David Landreville som sprider så mycket pedagogiska bilder där han visar hur elastiska putan och bakre delen av hoven växer när man sköter hovarna på rätt sätt. Det är ju i bakre delen av hoven och dess mjukdelar, som svaret ligger i hur man löser det här problemet långsiktigt, och förebygger problem. David driver en hovskola som heter Hoofbuilders och jag har även fått förmånen att låna bilder av honom för att kunna visa detta i min egen hovkurs.
Kaudal kollaps är inget nytt — men konsekvenserna är allvarliga
Equine Documentalist skrev redan 2020 om hur “caudal hoof collapse” blivit så normaliserat och att många hade börjat håna och skämta om begreppet “caudal failure” och inte tog det på så allvar. Men konsekvenserna för hästen är allt annat än ett skämt.
Detta mönster, ofta på bakhovarna, är direkt kopplat till hältor, ryggproblem och deformationsmönster i hela hästens rörelseapparat. Det vi ofta kallar “lite låga trakter” är i själva verket början på en biomekanisk dominoeffekt som påverkar hela hästen.
Det är alltså inte jag som har “hittat på” detta eller överdriver problemets omfattning. Jag vill bara uppmärksamma något som redan är väl dokumenterat — men fortfarande ofta förbisett i vardagen.
Kan du se det tidigt?
En extrem bild som förra veckans inlägg kan de flesta känna igen, eftersom problemet gått långt. Men kan du känna igen patologin i tidigt stadium? Det finns tillräckligt med forskning och kunskap för att kalla detta ett systemfel, inte en enskild avvikelse.
Frågan är — hur länge till ska vi låtsas att det som är normalt är detsamma som hälsosamt?
Hur man kan förebygga kaudal kollaps
Lösningen börjar med orsaken: mjukdelarna i hovens bakre del behöver bli starkare. Om man inte får mjukdelarna att växa, så är det endast symptombehandling man ägnar sig åt. (vilket är nödvändigt i de fall som detta är kroniskt och man helt enkelt inte KAN utveckla hästens mjukdelar till det bättre)
Gör såhär för att åtgärda orsaken:
Hjälp hoven att själv skapa starka, tjocka elastiska putor och tjockt hovbrosk i bakre delen.
Vildhästar får detta naturligt eftersom de går barfota och rör sig många mil varje dag på varierat underlag hela sina liv, speciellt första levnadsåret grundläggs detta.
Du kan “träna” putan på hästen genom korrekt belastning och biomekanik ihop med rörelse och motion.
Börja gärna redan på föl och unghästar. Uppfödare har ett stort ansvar för att inte skapa problemet hos sporthästar.
Genom att imitera naturlig biomekanik och livsstil kommer du långt i att förebygga kaudal kollaps och skapa friska hovar. Låt hästarna gå barfota så länge som möjligt, verkas med korta intervall och röra sig på mycket varierande underlag när de är 0-6 år gamla.
HÄR OVANFÖR kan du se ett exempel på hur skillnaden ser ut i en vildhäst med tjock elastisk puta vs. en tamhäst med tunn elastisk puta. Benkolimnen är upprätad, och hovbenet har en positiv vinkel på den vilda hästen tack vare en tjock elastisk puta (rosa). Den tama hästen som fått för lite stimulans av putan har sämre mjukdelar och därför blir trakterna tunnare och svagare – vilket ger sämre vinklar och en benkolumn som inte är rak. Bilden lånad av Wayne Turner –progressive equine services – Australien
Vill du lära dig mer om ovanstående så rekommenderar jag att du kikar på mina avsnitt i Hovkursen på Viahov Play där jag pratar mer ingående om de här sakerna, och visar fler exempel på hur patologi i hovarna kan se ut idag. Du lär dig se skillnaden på sjuka och friska hovar, samt lär dig mappa och analysera hoven på din egen häst.
Med förhoppningen att kunna sprida både mer medvetenhet och kunskap om detta i branschen. För hästarnas skull 🙏
Allt gott! Hälsningar Anna på Viahov
(*) ”Caudal” i detta sammanhang är en anatomisk term som beskriver hovens bakre del. På svenska: “Kaudal kollaps”
Det finns en del skillnader jag upplever mellan ”barfotaverkning” / ”natural trim” VS. ”traditionell verkning” eller ”hagverkning”(pasture trim) eller vad man nu ska kalla den typen av verkning som ofta används av hovslagare men inte av barfotaverkare. (Fasiken vad svårt det är att generalisera såhär. Känns som ett jäkla minfält ibland, men nu MÅSTE jag generalisera lite för att faktiskt kunna göra min poäng. Det är faktiskt skillnad i utbildning mellan olika metoder/inriktningar, och det finns mycket variationer inuti dessa grupper också)
Efter att ha jobbat i nu 13 års tid med att ta emot foton via mail på nyverkade barfotahovar (både verkade av hovslagare och barfotaverkare, både utbildade och outbildade) för att guida hästägare i hur man bäst ska prova ut rätt typ av boots på dem – så har jag ju lagt märke till att den finns en del skillnader mellan olika typer av verkningar som gjorts på hoven och även om det förekommer små variationer på det här så finns det ändå två ”läger” som jag lagt märke till.
Vilka yrkesgrupper är det som utför dessa olika typer av verkningar då?
Jag har märkt att det finns hovslagare som utövar barfotaverkning, men det finns också väldigt många hovslagare (både självlärda och utbildade) som utför det jag kallar för ”traditionell verkning”. Däremot är det väldigt ovanligt att hitta barfotaverkare (självlärda eller utbildade) som utövar traditionell verkning.
➡️ På barfotaverkade hovar är ofta hovväggen verkad mer till sulnivå, och på traditionellt verkade hovar är det oftast mer en ”kant att gå på” som är sparad runtom hoven. En del barfotaverkare har tagit bort onödigt mycket av hovväggen och tunnat väggen alldeles för mycket, och en del hovslagare har lämnat kvar onödigt mycket av hovväggen så den är för lång (enligt min åsikt då). Det är inte ovanligt att se hovslagarverkade hovar som är såpass långa när de är nyverkade eller 1 vecka efter verkning – att de ser ut ungefär som mina egna kundhästar brukar göra efter 4-5 veckor när det är dags för ny verkning igen.
➡️ På barfotaverkade hovar är ofta hovväggen avfasad så att den yttre delen av väggen inte är bärande. Vissa kallar denna avfasningen ”mustang roll”. På traditionellt verkade hovar så är ofta hovväggen bred hela vägen runtom
➡️ på barfotaverkade hovar är ibland denna ”mustang roll” kraftigt överdriven och hovväggen är rundad väldigt hårt
➡️ på barfotaverkade hovar är ofta tån extra avfasad för en snabbare överrullning, det ser jag mer sällan på traditionellt verkade hovar, där tån kan sticka iväg
➡️ på barfotaverkade hovar är oftast sulan exfolierad, alltså att död sula är bortverkad så att man ser den ”äkta sulan”, medan på traditonellt verkade hovar är ofta mycket död sula kvarlämnad
➡️ På traditonellt verkade hovar så är ofta traktstöden overkade, eller verkade väldigt lite. På barfotaverkade hovar brukar traktstöden vara omsorgsfullt verkade med hovkniv för att få en form som följer sulan. En stor skillnad jag ser är att traditionellt verkade hovar ofta får överväxta traktstöd, och klämpunkter i traktvinkeln pga detta.
➡️ Traditionellt verkade hovar brukar ofta vara ”planverkade” på ett sätt som innebär att hovväggen inte följer sulan, utan är plan mot golvet. Barfotaverkade hovar brukar ha en mer skålformad hovvägg som följer ”skålen” på sulan och gör att det ibland blir nästan en hålfot på mitten. Trycktpunkterna brukar då hamna mer på tå och trakt, inte hela vägen runt.
➡️ Traditionellt verkade hovar brukar ofta ha mer obalans dorsopalmart då stor del av belastningen ligger framför rotationspunkten i hoven (centrum av hovleden) och en mindre del bakom. Barfotaverkade hovar brukar ofta ha en mer balanserad belastning med kortare utrymme framför rotationscentrum. Detta tror jag beror på att de ofta verkas med lite kortare tå och snabbare överullning, samt även har kortare verkningsintervall (Barfotaverkare brukar ofta sätta 3-6 veckor medan hovslagare brukar ofta sätta 5-8 veckor enligt mina erfarenheter)
➡️ Strålen är oftast mer verkad på traditionellt verkade hovar. Där är de oftast skurna i ”diamantform”. Barfotaverkade hovar är sällan trimmade på det sättet, men numer blir det allt vanligare eftersom det är en teknik som lärs ut i fler metoder numer.
➡️ Traditionellt verkade hovar ser jag oftare ojämnheter på hovväggarna medan barfotaverkade hovar oftare har mer symmetriskt verkad hovvägg hela vägen runtom
➡️Traditionellt verkade hovar kan ofta bli lite verkade i sulan i tån så att väggen är högsta punkten i tån och inte sulan, medan barfotaverkade hovar väldigt ofta sparar all sula förutom den döda sulan som oftast exfolieras bort) och resultatet kan ofta bli att hästen går på sulan i tån
➡️ En sak som jag tycker att barfotaverkade och traditionellt verkade hovar ofta har gemensamt är att de har alltför nerverkade trakter. Jag ser ofta att trakterna är nerverkade till ”strålens bredaste punkt”. Det kan diskuteras hur hälsosamt det är på olika typer av hovar.
ja jag vet vad ni kommer säga nu! Detta är grovt generaliserat och det förekommer naturligtvis olika varianter på detta eftersom det finns olika metoder därute som yrkesfolken följer, oavsett om de kallar sig hovslagare, hovvårdare eller hovskötare.
Har du fler punkter som du märkt av? Håller du med? Håller du inte med? Berätta gärna varför!
Jag planerar att göra fler workshops om individanpassning av evoboots framöver och fick en idé att kanske också lägga in lite mer barfotaverkningsteori i detta för dem som vill utöka sitt perspektiv på olika metoder. Låter det intressant? Skriv gärna en kommentar om du är intresserad att gå en sådan workshop samt var i landet du bor.
Nästa clinic för Evo Boots individanpassning blir hos hovslagare Lars Sjöberg i Skåne den 5 oktober. Det är en workshop riktad till yrkesverksamma som vill jobba med bootsutprovning, och den är på 1 dag och vi kommer gå igenom grunderna inom individanpassning av Evo Boots i första hand. Har vi lite tid över kommer vi också diskutera lite olika verkningsteknik 😊 Anmälan öppen på hemsidan viahov.se !
BILDERNA: Jag tog bort bilderna som jag lagt här tidigare. Det blev för mycket missförstånd kring dem så nu letar jag bättre bilder och kommer göra ett nytt inlägg där jag beskriver lite olika typer av verkningar som jag sett.
Har du bilder på olika typer av verkning? Skicka gärna till mig så kan jag visa fler exempel 🙂
Hälsningar Anna på Viahov
P.S Vill du veta vad jag samlat ihop och lärt mig under mina 20 år som hovnörd och tycker verkar vettigt att lära ut och använda mig av i mitt arbete med hovar?
Då kan jag rekommendera att gå min hovkurs! Det är en pågående ”hovskola” med nya avsnitt som publiceras löpande just nu. Hittills finns 5 faktaspäckade hovlektioner publicerade och fler är påväg. Här får du lära dig allt från hovterori, hovanatomi, till praktisk hovvård. Du kan antingen bli medlem och få tillgång till ALLT material direkt, eller köpa utvalda avsnitt styckvis.
Ok jag skojar och överdriver nu! …så illa är det inte kanske 😅. Men de senaste veckorna har jag varit ute och trampat på massa tår, i mina texter på diskussionsforum och blogg, så nu verkar det som om halva branschen verkar tro att jag är på krigsstigen och är ute på nåt korståg. Det stämmer såklart inte!
Och det gäller inte bara hovslageriet. För det finns också andra ”hovgrupper” inom (barfota)branschen som retat sig på mig sista tiden (nämner inga namn) – de verkar tro att jag är ute efter att hata eller sprida agg mot dem på något sätt. Det är alltså inte bara hovslagare som har blivit upprörda på mina uttalanden sista tiden, utan fler barfotagrupper.
Jag tror jag måste förklara mig publikt för alla er som inte har hängt med i allt jag sagt, så att ni får full kontext var jag står någonstans. Jag tror på öppenhet och transparens fullt ut, så jag tänker absolut inte försöka hymla om vad jag tänker och tycker. Men jag tycker inte heller om att bli missförstådd eller feltolkad eller orättvist anklagad för saker jag inte ens tycker. De som träffat mig, som har gått mina bootsclinics och känner mig personligen, vet att jag är lätt att komma överens med, relativt icke-dömande och chill när det kommer till olika metoder och inriktningar inom hästeriet och de vet också att jag har jobbat hårt under många år för att försöka ”bygga broar” inom branschen och öka samarbeten mellan olika ”läger”. För jag gillar inte sektmentalitet och instängdhet. Jag tror på öppenhet, kunskapsutbyte, erfarenhetsutbyte och samarbeten. Om man bara läser några kommentarer från mig här och där så kanske det är svårt att få hela bilden av vem jag är och vad jag står för i de här frågorna, och det är lätt att få fel uppfattning. Så därför vill jag få förklara mig.
Vi kan ta det i tur och ordning och vi börjar med hovslagarna eftersom detta är den största gruppen. Det här inlägget är därför om hovslagarbranschen och min syn på den som en helhet (om det nu går att se den som en helhet?). Det kommer nog ett nytt inlägg senare som tar upp ”tjafset” inom barfotaskrået också, då jag uppenbarligen blivit missförstådd även där.
Jag har ibland kritiserat hovslagarbranschen ganska hårt för att jag vill se ett ökat ansvar över hovhälsan på våra hästar i Sverige, och jag sitter ibland och blir ganska frustrerad över att det tar så lång tid med utveckling och framsteg på det här området. Jag tror att det beror på att jag lägger mer ansvar på hovslagarna som bransch än vad jag gör på hästägarna som grupp – när det gäller kompetensnivå på både hovskötseln och hästhälsan i stort. Jag förväntar mig att hovslagarbranschen, alltså majoriteten av alla utbildade hovslagare, ska vara kompetent nog att kunna identifiera hovpatologier och veta vad man ska göra åt det – samt kompetensutveckla sina kunder-hästägarna och ge dem en vettig rådgivning, så att de kan ta bättre hand om hovarna på sina hästar. Det här låter enklare än vad det faktiskt är. (eftersom verkligheten ser ut som den gör…) Hästägarna har givetvis också ett ansvar, men jag anser att hovslagarna bör ha det större ansvaret och auktoriteten när det kommer till hovhälsan, och därmed ett väldigt stort inflytande, så därmed håller jag dem ansvariga till stor del för hur hovarna ser ut på hästarna generellt sett.
Jag har tidigare skrivit att mitt jobb som hovvårdare till största delen inte går ut på att verka hovar – utan till 90% verkar gå ut på att kompetensutveckla hästägarna(kunderna) så att de själva kan ta hand bättre om hovarna mellan mina besök! Mycket av den kunskapen blöder in i andra delar av hästhälsan, som exempelvis näringstillförsel, utfodringsanvisningar, mineraler, hovvårdspreparat, valet av underlag i hagen, och andra bitar som påverkar hovarna. Utan den biten av kompetensutveckling för att öka nivån på hästhälsan hade jag inte haft någon framgång alls med hovvården på de hästar jag sköter!
Jag har märkt att många hovslagare tyvärr ibland ser sig själva som ”hantverkaren” som bara kommer och gör sitt hantverk, skoningen och verkningen, och utför denna hantverkarservice med det önskade intervallet som hästägaren har, och sen lämnar hästägaren och övrig djurhälsopersonal med resten av ansvaret över hovar och hästhälsa. Det finns tyvärr en hel del hovslagare som inte vet inte hur man ska fodra hästen för att hovarna ska må bra, de vet inte vilket underlag som är optimalt för att utveckla fina barfotahovar, eller så lägger de ingen större vikt vid dessa detaljer, och en hel del av dem saknar tyvärr kunskapen om hur viktigt det är för stötdämpningen i hoven att trakthalvorna kan röra sig vertikalt och hur viktigt det därför är att inte sko hästen för tidigt i åldern, och att låta föl och unghästar få använda sina hovar så mycket som möjligt (barfota) på fast underlag de första åren i sitt liv.
Men! Det är också väldigt många hovslagare som HAR DENNA KUNSKAP! Men istället för att applicera den, och ge nödvändig rådgivning eller ställa krav på hästägarna, så lämnar man det ansvaret helt till hästägaren eller åt slumpen. Jag vet inte vilket som är värst egentligen – att sitta på kunskapen men avstå från att delge hästägarna och våga ställa krav – eller att sakna kunskapen helt och hållet. Om man saknar sådan essentiell kunskap som behövs för att optimera hovhälsa, (och avstår från att förklara för hästägarna hur det funkar) då är det i mina ögon inte konstigt om det blir dåliga hovar på hästarna och hästägarna står sedan och famlar efter halmstrån i desperation för att få hjälp på annat håll – allt från facebookforum till lokala barfotaverkare. Många hästägare saknar nämligen också den här viktiga kunskapen om vad man behöver göra för att optimera bra hovar och hovkvalitet på sina hästar. Många vet inte hur man matar sin häst för att få bra hovar, hur långa intervaller som är lämpliga, eller vilket underlag hästarna mår bäst av att gå på i hagen och folk letar efter en bra ”Quick fix” – spray som poff! ska förvandla hoven till frisk och stark. Jag anser det ansvaret vilar på oss som jobbar med hästhälsa att påpeka, förklara och visa, och det skadar inte att ställa krav på sina kunder – för det är vårt samarbete som skapar grunden till hälsosamma hovar (och hästar). Och frågan är väl… – vem ska annars göra det?
Jag förstår att det är en process och att det här är under ständig utveckling. Jag förstår också att det är ”lättare sagt än gjort” att ändra på hur hovarna sköts på en häst, då det finns en verklighet och olika omständigheter med i bilden. Jag förstår att ni hovslagare också många gånger är fruktansvärt frustrerade själva över att många hästägare är totalt ointresserade av hästarnas hovar, och bara vill att ni åker dit – gör jobbet- och drar. (läs gärna mitt andra inlägg där jag skriver om ”en hovslagares perspektiv” om den här bitterheten gentemot obrydda hästägare)
Så jo- jag förstår er också! Jag vet så väl att det finns många hästägare som bara vill ha sitt ”sportredskap” redo för att tävla och träna och de struntar fullständigt i att hovarna inte är i toppform, bara skorna sitter kvar och hästen kan hoppträna på onsdag. Att behöva kratsa hovar kan ibland nästan vara för mycket begärt för dem. Och då är det minnsann inte lätt att få hovarna att vara i toppform!
Min otålighet på det här området har gjort att jag ibland har gjort onödigt skarpa uttalanden och dragit hela branschen över en kam, trots att det kanske är ganska orättvist många gånger! Jag ber om ursäkt för det, och hoppas att den här texten kanske kan förklara var jag kommer ifrån med mitt gnäll..
Det här är kontexten till frustrationen: Jag ser så otroligt många hovar i mitt jobb framför datorn, då folk från hela Sverige skickar sina hovbilder och sina hovberättelser till mig. Jag analyserar hovarna, tittar på vinklar, hovformer och tar reda på bakgrundsinformation om hästarna. Jag har pratat med hundratals ja säkert tusentals, hästägare genom åren om hovhälsa både i min mailkorg och på forumen jag själv driver. Jag har jobbat med ”onlineservice” av hovar i 10 års tid och har ägnat mig åt barfotahovar och boots i ungefär 19 års tid nu. Dessutom har jag haft en tät kontakt med både hovvårdare och hovslagare i branschen och sett deras många lyckade ”hovrehabiliteringar” och därigenom lärt mig mycket om hur man kan optimera till bättre hovar på en häst. Jag tycker mig ha en ganska god uppfattning om hur det står till med ”hovhälsan” i Sverige baserat på mina betraktelser.
Vid sidan av detta så jobbar jag också praktiskt med hovvård, men då är det bara de lokala hovarna jag ser. Jag har därför skapat mig en bild av hur hovvården står till i Sverige, baserat på många hovar jag tittar på varje år. Under de här åren (speciellt de första 5 åren) så har det tyvärr väldigt ofta sett ganska bedrövligt ut. Jag vet att det gör ont i hovslagarhjärtat att få höra att det kanske inte ser så fint ut överlag med hovhälsan i Sverige, men det säger ju ändå någonting om hur branschen tar sitt ansvar över hovhälsan på hästarna i Sverige. Man kan inte skylla över allt ansvaret på hästägarna, även om de självfallet har en jättestor del av ansvaret också. Det är ju de som ska verkställa besluten som tas i samråd med hovslagaren.
Till branschens försvar ska sägas att det ser generellt sett mycket bättre ut nu. De senaste 2-3 åren så har jag allt oftare fått in bilder på välskötta barfotahovar vars hovslagare gjort ett utmärkt jobb med hovarna under de förutsättningar som finns.
Sedan kanske det är orättvist att se på hovslagarbranschen som en ”enhet”, för det känns faktiskt som att även hovslagarbranschen (precis som barfotaskrået) är uppdelat i olika inbördes falanger och det råder en viss splittring även där bland olika läger. Isåfall blir det ju ännu mer orättvist av mig att prata om en ”bransch” som om den vore en homogen grupp! Jag vet att det finns splittring mellan olika grupper även där, och jag får backa tillbaka och be om ursäkt igen – för att jag kanske har trampat ”fel grupp” på tårna när jag har uttryckt mig. Jag kanske har kastat kritik på helt oskyldiga parter här!
Men det är tyvärr fortfarande väldigt normalt att jag ser följande. (och jag pratar om hästar som sköts regelbundet av hovslagare) För långa hovar (som enligt uppgift är nyverkade). Obalanserade hovar (som enligt uppgift är nyverkade). Hovar med separationer, röta, hålväggar, utflytningar, sprickor, och framförallt – denna jäkla epedemi – understuckna trakter, tunna platta sulor och deformerade hovbrosk. Kollapsade trakter är inte ovanligt. Inte heller är det ovanligt med låga hältor, mystiska ledinflammationer, strålsbenshältor, sulläderinflammationer, osv.. Och nu pratar vi alltså om hovar som sköts om regelbundet av både godkända och icke godkända hovslagare, med regelbundna intervaller och så noggrann skötsel som möjligt av hästägaren ( i mån av deras kunskaper såklart).
Det här har varit min vardag i 10 års tid – att titta på dessa underutvecklade, svaga och sköra hovar som inte mår bra – och på distans försöka hjälpa deras hästägare och hovslagare att få ordning på det på bästa sätt. Jag har alltid försökt göra mitt absolut bästa för att ge rådgivning på distans, och alltid uppmuntrat hovslagarna att höra av sig direkt så jag kan bolla med dem och förhoppningsvis bidra med några tankar och idéer som kan hjälpa dem framåt
Jag har sett en liten svag förbättring på de bilder som skickats till mig de senaste åren som sagt, och jag har en teori om att fler och fler hovslagare har börjat att bli lite mer duktiga och noggranna när det kommer till verkning för barfotagång och att det tillkommer fler nyutbildade och duktiga hovslagare från hovslagarskolorna som kanske är både mer kompetenta och nytänkande och därmed höjer den generella nivån. Jag vet inte! Bara mina teorier som sagt! Men jag är glad att det börjar se bättre ut från de som kontaktar mig, och jag har också sett en större öppenhet från hovslagarbranschen när det gäller att ta till sig nya idéer som kommer från ”barfotahållet”.
Jag vill såklart inte dra alla hovslagare över en kam för det finns massor av duktiga yrkesmän därute, och säkerligen är jag också färgad av det faktum att det är de hästägare som har problem som i första hand kontaktar mig – inte de som har fina fungerande hovar på sina hästar och hovslagare som gör ett optimalt jobb. Så jag ser kanske inte det jobbet som de duktiga hovslagarna gör, och det kanske har gjort mitt perspektiv lite orättvist. Jag vet att det såklart inte går att trolla med hovarna, vi är inte magiker! Det går inte att ändra på aveln så att en Quarter eller Paint får tjocka hovväggar och ”stenkrossarhovar” över en natt. Men jag vet att det går att påverka åt det bättre många gånger! Med rätt typ av insatser, rätt typ av foder, näring, skötsel och vård av hovarna så KAN hovarna bli SÅ mycket bättre! Barfotarehab med boots som hjälpmedel är ett jättebra verktyg att ha i verktygslådan för alla hovisar, oavsett om man är hovslagare eller hästägarna, eller veterinärerna eller de andra yrkesgrupperna. Jag tycker också att ansvaret över hovvården vilar till stor del på hovslagarbranschen och inte hästägare.
Min frustration handlar alltså inte om något slags ”hat” eller korståg mot hela branschen. Det här handlar om att jag vill att den ska ta ett större ansvar över hovhälsan och hästhälsan på våra hästar i landet – genom kompetensutveckling både hos sig själva såklart MEN framförallt: vidarebefordra dessa kunskaper till hästägarna/kunderna genom att kompetensutveckla dem, och även våga ställa kravpå dem, för hästarnas skull. Jag misstänker att många fler hovslagare besitter den här kunskapen, än vad de ger sken av. Och jag tycker den kunskapen behöver användas och komma till sin rätt!
Det vore så mycket bättre för hästarna om hovslagarna arbetade mer som ”fotvårdare” i ett hälsoperspektiv/vårdperspektiv – istället för att arbeta som en ”smed” eller ”hovverkare” i ett hantverkarperspektiv. Jag vill att vi ska se oss själva som ”vårdare” och inte ”verkare” då det är HÄSTEN vi verkar och skor – inte bara hoven. Man måste ta hänsyn till hela hästen när man ska jobba med den, oavsett om man är equiopat, hästmassör, hästtandläkare, eller hovslagare. Vi jobbar med olika delar av hästens kropp, men givetvis är de knutna till varandra och hästen är en enhet. Allt påverkar hovarna!
Det här är också en av anledningarna till varför jag varit så noggrann med att de som söker sig till mig för att bli VIP (bootsutprovare på Viahov) ska vara utbildade inom hovvård/hovslageri – och jag har konsekvent sagt nej till folk som vill jobba som bootsutprovare utan att ha föregående kunskap eller utbildning om hovvård. Därför att grunden till att göra en lyckad bootsutprovning handlar om att först vårda hoven på ett korrekt sätt. Det är inte bara en sko som ska monteras – det är en hov som ska vårdas först (inte bara verkas), och hoven sitter ju ihop med en häst. Det är inte bara hantverk. Det är (hov-)vård inblandat. Och det krävs kunskap, erfarenhet och utbildning till det.
Jag ogillar splittringen och tycker att det hade varit underbart om branschen hade kunnat bli mer enad, och även med högre kompetensnivå. Jag har länge haft önskemålet att hovslagarskolan skulle göra en del av utbildningen ”skoningsfri” så att också vi som vill jobba med barfotahovar kunde fått möjlighet att utbilda oss på hovslagarskolan, men utan kravet att smida/sko med järn. (men det är en helt annan fråga)
Jag tror på teamwork! Även teamwork mellan olika yrkesgrupper och hästägare! Teamwork mellan hästägare-hovslagare-näringsexperter-hästmassörer-veterinärer etc.. Alla behöver kunna tänka litegrann utanför ”sin lilla låda” och se att det finns fler delar som är ihopkopplade, så att man kan hjälpa HELA hästen på bästa sätt. Jag är så glad över de hovslagare som jag lärt känna genom åren och som har sökt sig till mig för att de vill utöka sin verktygslåda med boots. Och jag är glad över de hovslagare som väljer att samarbeta med andra yrkesgrupper där de känner att teamworket behövs för att hjälpa hästarna. Jag tror att framtidens hovslagare är den som jobbar med olika verktyg, inte endast med järn, och arbetar i ”team” kring hästen med andra experter.
Jag hoppas att detta kan ge lite mer klarhet i var jag står någonstans i den här frågan och att det är underförstått att jag inte ”hatar på branschen” utan att jag vill hjälpa till att lyfta den, på alla sätt jag kan. Jag anser mig inte själv stå högre eller vara bättre än någon annan, och ställer också ganska höga krav på mig själv att utvecklas och fortbildas. Det som ni har sett i form av skarpa kommentarer från min sida är alltså min egen personliga frustration över att utvecklingen går långsamt när det gäller hov- och hästhälsa och jag ber om ursäkt och har insett att jag i fortsättningen behöver ”dosera” min frustration på ett betydligt mer pedagogiskt sätt, så inte folk missförstår mig. Annars blir det bara destruktivt.
Som steg till det här med att utveckla och ena branschen så har jag och några andra hovslagare och hovvårdare i branschen nu tagit ett nytt spännande initiativ till en ny tvärvetenskaplig branschförening som heter ”Svensk Hov”. Imorgon ska vi ha vårt första uppstartsmöte. NI kommer höst troligt få höra mer om detta när projektet är igång och en arbetsgrupp är skapad. Jag tror det kommer bli bra 😊
Det händer titt som tätt att jag blir kontaktad av desperata hästägare som hamnat i en återvändsgränd när deras hästars hovar bara blir sämre och sämre, och problem med tappskor ökar, samtidigt som deras hovslagare inte riktigt klarar av att hantera problemet och har kört fast. (en del erkänner det själva och avtackar sig den kunden, och en del fortsätter att kämpa i motvind även om det är uppenbart att ingen lösning är i sikte)
Precis det här hände mig nu i veckan. En ny hästägare hör av sig och situationen har blivit ohållbar. OBS! Bilderna jag valt ut till den här artikeln är INTE på just den hästen. Det är bara exempel på ”dåliga hovar” i olika former. Om jag ska vara ärlig så såg det faktiskt mycket värre ut på den aktuella hästen – med nästan genomgående sprickor, ”stressränder” på hovväggen och snedheter och utflytningar. Men bilderna ni ser här bra exempel på hur det kan se ut när det är på väg att gå åt fanders, innan situationen har blivit totalt ohållbar. Det kan se ut ganska halvtaskigt rätt länge, och en del av de hästarna blir successivt sämre om man inte bryter den onda cirkeln medans en del fortsätter att bara vara ”halvtaskiga” om ingen förändring görs. (och sanningen är att det inte är en ovanlig syn i svenska stallar)
Blanka och välpolerade, men sorgligt understuckna hovar med fel vinklar. Tyvärr en vanlig syn hos många hästar idag. Såhär ska det helst inte se ut.
Man kanske tror att lösningen ligger i att rekommendera en ”duktig hovslagare” och för all del! Det är ju såklart jätteviktigt att ha en ”duktig hovslagare”. Men vad säger man till en hästägare som faktiskt redan har gått igenom några av regionens mest erkända och duktiga hovslagare, och även varit på klinik och skott sin häst, men fortfarande står och stampar på ruta ett efter flera års kämpande och skorna vägrar sitta kvar på hoven? – då är inte svaret längre så himla enkelt! Jag förstår fullständigt väl varför fler och fler hästägare faktiskt tappar förtroende för både veterinär och hovslagarbransch när det ibland känns som det är ett lotteri att hitta rätt hjälp och hamna på rätt bana med sin häst. Det ska inte vara ett lotteri tycker jag. Det ska vara förutsägbart. Men hursomhelst ser inte verkligheten ut så, eftersom kvaliteten är ”ojämn”, och vad man ska göra åt det har mer med politiken och utbildningsväsendet att göra och kanske det behöver ställas högre krav på hela utbildningssystemet? Vad vet jag.. Det är inte detta jag tänkte dela med mig idag.
Hästen vi ska prata om nu har tidigare skotts på klinik med diagnos sulläderinflammation längre tillbaks i tiden, men har alltjämt haft problem med sprickor, dålig hovkvalitet, sömmar som inte sitter och tappskor var och varannan vecka. Och såklart ömfotad när tappskon ryker. Det har funnits några sätt som funkat halvbra, men inget har gett långsiktigt bra resultat. Hovslagaren har nu sagt upp sig och vill inte längre sko hästen (vilket är förståeligt med tanke på situationen), och ingen långsiktigt hållbar lösning finns i sikte. Det känns lite hopplöst alltsammans och jag förstår att man som hästägare blir väldigt vilsen i en sådan situation. Jag vill dela med mig av de råd, stöd och tips jag brukar ge till hästägare som hamnat i den här situationen för jag vet att ni är många som hittar hit till bloggen i ert sökande efter svar på hur man ska hjälpa sin häst med hovarna när det börjar gå utför.
Så här kommer mina synpunkter på hur du kan tänka om du sitter i en liknande sits som den här hästägaren:
I det här läget så ni befinner er så handlar det högst troligtvis till mer än 50% om näringsmässiga obalanser och mage/tarm-relaterade problem. Om hästen har problem med sitt näringsupptag så leder det ofta till att hovarna får lida allra värst, eftersom det är så många ton tryck som belastas på en så liten liten del av hästen. Om hovarna inte får rätt näring och kroppen inte mår bra så drabbas tyvärr hovarna mycket av det, och att få skor att sitta kvar kan bli ett bekymmer. Det går inte att ”verka bort” problemet och specialskoning kan bara maskera symptomen, men inte ta bort grundproblematiken. Att hästen har haft sulläderinflammation tidigare, det tyder på att något inte stämmer med hästens kropp. En häst får inte bara sulläderinflammation utan grundorsaker. Om den inte har överbelastat sina hovar något extremt mycket – så sitter oftast orsaken i hästens kropp. Jag ser tyvärr många hästar med nedsatt hälsostatus som går runt med ”låggradig” inflammation och det syns tydligt och väl i hovarna. De får ofta blåmärken, och röda fläckar i lamellranden, drabbas lättare av sprickor och röta och separationer i hoven.
Det som gör det hela ännu värre, är att järnskor har en tendens att tyvärr försämra blodcirkulationen i hoven, vilket gör hovarnas läkningsförmåga och förmåga att ”Hålla ihop sig” ännu sämre och man jobbar i motvind. Därför är det fler och fler hovslagare och hovvårdare som numera jobbar med ”barfotarehab”, dvs man tar bort järnskorna och använder andra alternativ istället, som gynnar mer cirkulation och hovmekanism i hoven. Det gör läkningsprocesen snabbare. Där finns det många olika alternativ såklart och jag använder mig oftast av hovboots, och ibland limskor (men ska erkänna att jag försöker undvika limskoning just pga att det är så giftigt och cancerframkallande att andas in ångorna medan man jobbar med det. Så eftersom det är hälsovådligt för oss som ska montera på dem så försöker jag hitta andra lösningar i första hand istället). Det finns ockå alltid en risk att limmet gör hovväggen mer skör och spröd. Sen är det också lite fler risker med limskor – det är stor risk att man får tappskor där också, speciellt om man har en häst som leker och trampar sig själv mycket i hagen – och då finns det risk att limmet drar med sig stora delar av hovvägen och den fläker sig ännu mer. Samma risk som med spikade skor alltså, att hovarna kan gå sönder när de tappar skorna… Så jag är av den övertygelsen att man försöker ha hästen barfota med boots i så stor utsträckning som det går, för att slippa de riskerna.
Som hästägare måste man alltså vara inställd på att den här rehabiliteringen ska ske på hela hästens kropp, inte bara på hovarna. Det kommer ta längre tid och kosta mer än ”vanlig skoning”, och krävas mer jobb. Ställa om foderstaten är nästan alltid nödvändig eftersom hästen troligen har en låggradig inflammation (eller belastning på kroppen åtminstone) som man måste häva (och hitta grundorsaken till). Man måste också vara inställd på att det kan ta upp till ett år innan hovarna börjar se fina ut igen och tål belastningen som en vanlig järnskoning innebär. Under ett års tid kan man behöva använda sig av olika specialbeslag som t.ex då hovboots, eller limskor eller wraps. Det är betydligt mer jobb att använda hovboots som ska tas av/på, rengöras osv.. Men det hjälper hästen i längden att få hovarna i fint skick snabbare.
Med rätt insatser både i form av foderbyte, och åtgärder på hovarna, så börjar man se resultat och kan successivt öka kraven på belastningen som hovarna ska tåla. Jag (och många andra hovvårdare) har hjälpt flera hästar till bättre hovar på det här sättet genom ”alternativa beslag” så jag är i regel ganska positiv till att det oftast går att få dem i betydligt finare skick!
Men det här med tävlingar kanske måste pausas under en tid medan man gör första stadiet av den här hovrehaben dock. Man kan inte räkna med att hästens tävlingskapacitet är på toppnivå när hovarna ser ut såhär. Jag kan trösta med att det iallafall är en övergående fas och inget permanent! Tävlingsbanan finns kvar 🙂
Nackdelen med boots är att man inte kan tävla i ALLA grenar, men jag tror hoppning är lite av en gråzon därför det finns jättemånga domare som har godkänt dem på tävlingar efter att folk har frågat. De tolkar nämligen reglerna olika. Boots är godkända enligt FEI:s standard. I Sverige har de gjort reglerna svårtolkade, vilket gör att det saknas konsensus kring det.
I dressyr får man inte ha boots tyvärr. Men om man har enstaka tävlingar så kan man även sätta på limskor tillfälligt inför tävlingen och sedan ta av dem efteråt om man vill tävla i dressyr. Jag tror man ska försöka undvika att sätta sömmar i väldigt trasiga hovar hursomhelst. När hovarna blivit starka nog behövs det sällan boots på dressyrbanorna, som oftast har ett snällare underlag. Samma sak gäller också hoppning på fiber. Med bra hovar behövs det sällan några skor på den typen av banor. Det är vägen dit som kan vara lite snårig, och då får man hitta kompromisser och andra lösningar under tiden.
Jag har haft ganska fullt upp med att driva mitt företag Viahov sista åren och tyvärr inte hunnit jobba så mycket med hästar som jag hade önskat, men nu när mitt lager har flyttat till Göteborg och jag fått lite mer hjälp att sköta allt, så hoppas jag under hösten få mer tid och möjlighet att ta emot fler hästar på min hovverkstad i Kinna för hjälp på plats. Jag högprioriterar de kunder som är i svåra situationer och haft svårt att hitta rätt hjälp. Jag har också god kontakt med andra hovvårdare och hovslagare som jag kan ta hjälp av vid saker som är utanför min egen expertis. Teamwork är bra att ha!
Här har jag ju både boots och foder och andra hjälpmedel på plats. Jag kan hjälpa till med regelbunden hovvård och utprovning av boots för de som kan komma hit med sin häst. Limskoning är något jag funderar på att också göra mer av (har som sagt begränsat mig lite där) Är du intresserad av att boka in ett besök under hösten så anmäl dig här
Och jag har dessutom ett brett nätverk av kollegor och ”VIP”(Viahovprovare) som jag också kan rekommendera runtom i landet för dig som söker hjälp. Här hittar du dem
Den viktigaste åtgärden jag kan hjälpa hästägare med handlar dock om kompetensutveckling! Och det är just för att det är helhetshälsan hos hästen som är så otroligt grundläggande för att uppnå en bra hovstatus på hästen! Allmänhälsan, immunförsvaret, hud/hårrem och hovar är tätt sammankopplade med varandra och hovarna är en av de tydligaste signalerna som kan skvallra om nedsatt hälsa. Så om din hovslagare säger till dig att du behöver åtgärda foderstaten – så ska du ta hen på allvar! Hovslagare ser mer om din hästs inre hälsa än vad många andra gör. Hovarna ljuger inte. Så mitt bästa tips för kompetensutveckling är att du läser på och studerar mer om vad du ska mata din häst med för att den ska få toppstatus på hovarna. Jag samarbetar med Eqvital och rekommenderar deras kurser! Följ denna länk så hittar du dit! (finns både gratis och betalmaterial)
Vill du ha mer gratismaterial så följ gärna bloggen och gräv ner dig i artikelbiblioteket här där du hittar mer råd och tips på hur du kan hjälpa din häst till bättre hovkalitet. Jag har skrivit många artiklar om detta sedan flera år tillbaka! Använd sökfunktionen eller ”etiketter” längst ner på sidan.
Idag hade jag ett nytt samtal med en erfaren hovslagare, som funderar på att växla över till mer bootsutprovning för att dels spara lite på ryggen (det är väldigt hårt belastande att sko med järn), och dels för att gynna hovhälsan och få in mer barfotakunder.
Men hovslagaren var märkbart trött och frustrerad efter en lång seg vinter med mycket hovproblem i kundkretsen. Det hade varit allt från tappskor till strålröta, hovbölder och annat. Därför dök en viktig fråga upp under samtalet:
Hur motiverar vi hästägare att engagera sig mer aktivt i sina hästars hälsa och välbefinnande?
Det som som verkligen tyngde på, för denna hovslagaren, var den bristande viljan hos vissa hästägare att göra förändringar i sin hästhållning, trots tydliga rekommendationer för att främja både hov- och hästhälsa på lång sikt. Jag vet att det är många andra hovslagare som känner igen er i detta. Jag har pratat med flera om detta genom åren.
Ett klassiskt exempel är när en hästs hovkvalitet försämras på grund av näringsbrist och/eller mage-/tarmproblem. Trots hovslagarens insiktsfulla rekommendationer, som att tillföra mineraler, probiotika, ta bort den från gräset, minska socker/stärkelse i fodret, motionera hästen, dränera hagen bättre, eller att regelbundet tvätta och desinficera strålen för att förebygga hovröta, möter man ibland en mur av ointresse eller tröghet hos vissa hästägare. Denna brist på engagemang kan vara utmanande och påverka även hovslagarens motivation och arbetsglädje på sikt.
I samtalet med hovslagaren framkom en tydlig oro över att många hästägare inte till fullo förstår vikten av hovhälsa. För många av dem verkar det vara tillräckligt att hovslagaren ”fixar hovarna” var 7 vecka utan att de själva behöver involveras. Att de kratsar hovarna är nästan för mycket begärt. Men hästhälsa är mer än så; det kräver ett partnerskap mellan hovslagare och hästägare, där båda parter aktivt deltar i att upprätthålla en god hov- och allmän hälsa.
Jag vet också att de flesta av Viahovs följare INTE tillhör just denna kategori hästägare och att de flesta hästägare som vänder sig till en hovvårdare inom barfota-segmentet redan är ”investerade” i tanken att själva engagera sig för hovarna. Mina egna kunder inkluderat! Jag är evigt tacksam för mina hovkunder som går ”All In” på hovarna och det som jag föreslår för att hjälpa hästen. Ni vet vilka ni är 🙂 Så detta gäller såklart inte alla hästägare utan bara en viss typ. Jag ser också lyckligtvis en ny växande trend hos hästägare att fler och fler engagerar sig för just hovhälsan och vill lära sig mer, och det är positivt såklart! Men det finns olika typer av hästägare, och som hovslagare så har man ju ofta tagit på sig rollen att serva och hjälpa alla som behöver verkning eller skoning, oavsett inriktning.
Men mitt råd till denna hovslagare och även till er andra som sliter med detta, är att hålla en mer selektiv strategi i urvalet av kunder och att fokusera på att hjälpa de hästägare som visar en genuin vilja att ta emot och implementera råd för sina hästars välmående. Detta kommer att leda till en win-win-situation för både hovslagare och hästägare. Om man åtminstone ser till att fokusera mest på den typen av kunder, så kommer det förhoppningsvis att ge så mycket positivitet och inspiration tillbaka att man orkar med de där få procenten som prövar ens tålamod mer. Jag vet att det finns fall där man måste utöva ”goodwill” och faktiskt hjälpa hästar vars hästägare kanske har det lite svårt. Det må så vara att några sådana får lov att slinka med.
Men tänk på att försöka prioritera hästägare som har intresse och resurser att hjälpa sina hästar. För det föds en stark positiv spiral av att både ställa krav och erbjuda hög kvalitet på sin hovvård och service. Det som händer när man sätter gränser och ställer krav, det är att förmågan att erbjuda hög kvalitet och service ökar! Det som då händer är att hästarna mår bättre, och när hästen mår bättre, så mår också både hästägaren och dess hovslagare bättre. Vi mår bra av att få se att det vi gör – gör skillnad på riktigt, och att saker och ting rör sig framåt. De flesta av oss börjar ju faktiskt jobba med hästar och hovar för att vi älskar hästar och vill se dem må bra. Det är en del av lönen i ett gott arbete!
Vidare diskuterade vi också min idé att rusta upp hovslagarens ”verktygslåda” med ännu fler resurser för att stödja de hästägare som är redo att ta ansvar för sina hästars hov- och allmänna hälsa. Genom att betrakta sig själva som mer än bara hovslagare, utan som mobila hälsokonsulter och återförsäljare av hästhälsoprodukter, kan man erbjuda en mer omfattande service och stödja hästägare i deras strävan efter starka och friska hovar. Det ska vara enkelt för hästägare att följa våra råd och tips! Du kan hjälpa och serva dem mer genom att också erbjuda försäljningen av produkter direkt från bilen.
De bästa hovslagarna är de som inte bara erbjuder skicklig hovvård utan även fungerar som resurser och rådgivare för hästägarens behov. Genom att erbjuda produkter som Flourish, probiotika, Hoofstuff, Artimud, Strong Horn, Fytomin, Proferm och andra kvalitetsprodukter för hov och hästhälsa, kan hovslagare skapa en unik och värdefull service för sina kunder. Att erbjuda dessa produkter direkt till hästägare under regelbundna hovbesök är inte bara praktiskt utan också ett uttryck för en äkta omtanke om hästens välmående. Som återförsäljare hos Viahov har du rabatt på stora delar av sortimentet och kan på så vis erbjuda vårt sortiment till dina kunder. Men självklart så kan du också beställa direkt från vissa av våra leverantörer som hjälper dig att fylla din ”mobila butik”. (Förutom Equine Fusion och Evo Boots som vi är svenska grossister för. Dessa varumärken köper du genom oss)
Slutligen är det viktigt att fortsätta diskutera och reflektera över hur man som hovslagare kan främja hästägares engagemang för hästhälsa. Genom att bygga starka partnerskap och erbjuda en omfattande service kan hovslagare spela en avgörande roll i att säkerställa starka och friska hovar för hästar överallt.
Hur hanterar ni andra hovslagare denna utmaning? Dela gärna era erfarenheter och bästa praxis i kommentarerna nedan!
I nästa inlägg kommer jag att dela min uppdaterade nya checklista för hästägare som vill ha mina bästa råd för att bygga starkare hovar Jag kommer dela med mig av min rådgivning som jag brukar ge mina egna hovkunder. Stay tuned.
Hälsningar Anna på Viahov
Anna på Viahov med fina hästen Clayton. Han tillhör en hästägare som bryr sig mycket om hästhälsa och hovhälsa och gör allt för att ge sin häst det bästa 🙂
