För er som inte följer Viahovs facebookgrupp “Hovvård för hästfolk” kommer här en liten mix av de debattinlägg jag gjort senaste veckan.
(Så håll i hatten, för här kommer en “rant” som kanske rör runt lite i grytan, kanske väcker lite debatt och tankespår, eller trampar någon öm tå. Isåfall ber jag ödmjukt om ursäkt redan nu)

——————–
Disclaimer: Detta inlägg är INTE skrivet för att på nåt sätt eller vis bjuda in till att smutskasta barfota-utbildningar eller skapa någoon polarisering mellan hovslagare-barfotaverkare. Det har vi redan sett tillräckligt mycket av sen förut. Det här är alltså INTE en öppen dörr för att slå ner på barfotametoder över huvud taget. Jag är själv utbildad hovformspecialist och mycket tacksam för det som utbildningen har gett mig med kunskaper om anatomi och inte minst modern hovforskning från dr Bowker, MEN det betyder självklart inte att den utbildningen -eller någon annan utbildning heller – är immun mot kritik, (kritik är bra för det pushar till utveckling och utveckling är bra) Hovslagar-utbildningarna har minst lika många luckor, och saknade pusselbitar, och är inte heller immuna mot kritik (Titeln “Godkänd av SJV” garanterar tyvärr ingenting gällande kompetens enligt min mening, så den bubblan kan vi lika gärna slå hål på med en gång) Så snälla – ta inte detta som en ursäkt att klanka ner på barfotaverkares metoder och automatiskt tro att alla hovslagare är så himla mycket bättre, vad de än sitter på för titlar och gesällbrev. De har lika mycket pusselbitar och hål i sina kunskaper som de bör ta sitt ansvar för att försöka fylla genom att gå kurser och utvecklas de också. Jag är rejält trött på att det ska finnas så mycket onödigt pajkastande mellan lägren. Detta är för viktigt för att hamna i diskussion avseende hovslagare vs barfota. Så jag ber er att höja ribban för diskussionen om ni ska lägga kommentarer på detta.

————————

Det här är viktigt!

När jag först började lära mig barfota verkning för ca +15 år sen så fick jag lära mig att verka ner trakten till sulnivå, och korta tån på de allra flesta hästarna (och ta ner hovväggarna till sulnivå) och det var som en slags generallösning och hjälpte hästen läka ut många olika problem i hovarna.

Samtidigt som jag började lära mig så träffade jag ibland andra “hovnördar” som kritiserade metoden och sa att den där “vildhästmodellen” kapar trakterna på alla hästar och det var inte bra. Men jag förstod aldrig vad som var så himla fel med detta och de kunde inte förklara annat än att det gjort trakterna för låga men inte varför det var så fel.

För jag tyckte att hovarna blev ju så himla fina! (Och jämfört med innan så blev de också mycket finare än förut) Vad skulle man tro egentligen?

Jag fick lära mig att understuckna och svaga trakter på ett magiskt vis skulle rätta till sig själva bara man kapade de för långa understuckna trakterna och låter hästen motionera sin stråle och ändrar foder och miljö mera mot vildhästliknande förhållanden och tänker holistiskt.

Ja, det funkade ju jätte bra på vissa hästar! Många hästar till och med! Tack vare att deras fantastiska fötter är byggda för att anpassa sig och många gör det bra.

MEN – Det fungerade INTE för ALLA! (De fick aldrig de utlovade magiska “stenkrossar” hovarna, inte ens efter ett år och en helt ny hovkapsel hade växt ut. Trots alla tips och Trix i boken. De var ömfotade och tå landande och spände sig även om deras fötter blev otroligt mycket finare med allt fix och pill och hovvårdsrengöring och dietförändringar och ökad motion och lösdrift på ärtsingel och paddock paradise, och massage och kraniosakralterapi, svindyra örter, det ena efter det tredje- så blev inte hovarna tillfredsställande funktionella, starka och oömma, trots åratal av korrekt utförd verkning. De var “fina” som dem på bilderna här, men de ville inte använda sin kropp och ta för sig i steget och de ömmade och spände sig. Jag slutade aldrig att fråga mig själv VARFÖR? Inte bara skylla på att “det finns alltid undantag”)

Visst funkar det att skydda de här hovarna med boots! Även dygnet runt ute i hagen funkar det. Och jag har gjort mig en affärsidé på hela den grejen med att sälja boots. Men jag vill ju självklart att hästens hovar i första hand ska vara funktionella och uppnå sin högsta potential! I första hand är jag fortfarande hovvårdare.

Det var dessa hästar det INTE fungerade på som bland annat orsakade mig att gå vidare och söka efter fler svar, kurser, metoder och hjälp.

När äntligen poletten hade trillat ner för mig så blev allting helt plötsligt glasklart! Vilken härlig aha upplevelse när man kan knyta ihop säcken och förstå!

Det var genom att gå vidare och få förståelse för framförallt hovbrosket, den “inre foten” och dess betydelse för bakdelen av hoven som det började bli logiskt för mig. Samt betydelsen av tåhöjden – inte bara tålängden. Detta bekräftade också mina upplevelser av att dessa hästar blir bättre när de får gå med boots med stötdämpande sulor, stråltrycksulor som “kuddar” upp hoven lite mera baktill. Obs! Inte kilsulor. Detaljer är viktiga. Små små skillnader i detaljerna kan göra att hästen byter ut sin hov till en betydligt mera funktionell hov på bara några veckor eller månader.

Det är många små parametrar man behöver ta hänsyn till och med ingående kunskap om hovens anatomi och hur den fungerar så kan man använda sig av det för att hjälpa hästen bygga upp starkare inre strukturer i hoven – som sedan gör dess barfotaliv betydligt lättare!!

Detta är jätteviktig allmänbildning som jag hoppas att alla som bedriver kursverksamhet tar till sig och lägger till inom sina egna utbildningar. Det behövs för att skapa mer förståelse för hur man kan optimera hoven för att klara av barfotagång för alla hästar. Det är inte ansvarsfullt att bara lära ut barfotaverkningens grunder men undvika att tala om detta med vad man gör med hovar som har negativ vinkel och kroniskt tålandar.

Uppdaterade kunskaper, och moderna verktyg och material, finns idag som gör det möjligt att kunna hjälpa dessa hästar mycket snabbare och effektivare.

Jag tycker också att ribban för diskussionen bör höjas rejält. Är lite (mycket) trött på att folk inom branschen ofta är mer intresserade att försvara “sitt” skrå (plus gruppmentalitet-tänkandet, klubbar för inbördes beundran, och en rädsla för att bli associerad med “fel” grupp och frångå normen.) – och detta gäller tyvärr både inom barfotagrupper och hovslagargrupper. Jag tror att i framtiden kommer det inte finnas varken några hovslagare eller några barfotaverkare kvar alls – för vi kommer alla jobba med samma sak: HOVVÅRD – och kalla oss “Hovvårdare”! Jag är helt övertygad om den saken. Det pågår en evolution inom den här branschen över hela världen just nu.

Faktaresistens, bakåtsträvande, och vara rädd för nya(och urgamla) kunskaper är inte något som bara finns bland “traditionalisterna” längre, det finns också inom barfotavärlden! Det har hänt så otroligt mycket nytt inom hov-världen och vi som är hovnördar försöker hänga med så gott det går. Det vore så fint om vi alla kunde enas att vi alla försöker sträva efter är ökad hovhälsa/hästhälsa och ökad förståelse, utan att hacka på varandra eller skapa polarisering mellan grupper.

Min vision är att framtidens hovslagare/hovvårdare/barfotaverkare/whatever man ska kalla sig – är att vi är proffs på att verka och balansera hoven för att optimera biomekaniken, UTVECKLA, FÖRBÄTTRA och LÄKA hoven om den behöver detta, och ser till att hjälpa hästen SKYDDA sin hov på lämpligt sätt med ett beslag som stöttar hovens utveckling och biomekanik, om den är hov-öm, vare sig det handlar om att sätta på ett lämpligt beslag på hoven i form av skor eller boots, eller rekommendera lämplig justering i hästens miljö, underlag, träning, foder eller vård.

*Slut på rant*

Ni som känner mig vet att jag brinner för hov och hästhälsa och mitt enda syfte med att ta upp dessa saker för diskussion handlar bara om att sporra mina kollegor inom branschen till nytänkande och utveckling, för att göra det bättre för hästar och hästägare i slutändan. Jag är inte alls lika intresserad av att tjäna pengar på att varken sälja boots, sälja utbildning eller sälja mina hovvårds-tjänster -som jag är intresserad av att bidra till utveckling och nytänkande inom området hästhälsa. Jag vill också väldigt gärna bidra till att det byggs nya broar mellan yrkesgrupperna så att vi kan samarbeta och hjälpas åt istället, för att polarisera och smutskasta andra yrkesgrupper. För det gynnas ingen av, allra minst hästen. För att kunna åstadkomma det så krävs att man lägger prestige och egoistiska vinstintressen åt sidan.

Vänligen,
Anna Hane
Legitimerad Hovnörd