Ska hovbenet vara markparalellt eller inte? đŸ˜”â€đŸ’«â‰ïž DĂ€rom tvistar de lĂ€rde (fortfarande!)

[Till vĂ€nster: NĂ€stintill markparalellt hovben – till höger – hovbenet har 6,7 graders positiv lutning efter korrigerande skoning.]


De senaste dagarna har jag fastnat djupt i frÄgan om kronrandens lutning och hovbenets vinkel. (ni som följer Viahov pÄ Facebook har sÀkert sett det)

För mig börjar sambanden kĂ€nnas sĂ„ glasklara att jag ibland tĂ€nker: â€Det hĂ€r borde vĂ€l alla ha koll pĂ„ vid det hĂ€r laget?”


Samtidigt ser jag hur verkligheten ser ut – och den ser inte alls ut sĂ„. Vi lever i ett kunskapslandskap som Ă€r totalt övermĂ€ttat. Sociala medier Ă€r drĂ€nkta av forskning, förenklingar, pĂ„stĂ„enden, metoder, reels, forumtrĂ„dar, halvsanningar och rena felaktigheter – allt i samma flöde. Det Ă€r inte konstigt att bĂ„de hĂ€stĂ€gare och yrkesverksamma blir vilsna, trötta och mentalt utmattade. Jag blir det sjĂ€lv.
ÄndĂ„ fortsĂ€tter jag. Av ren envishet – och för att det hĂ€r faktiskt spelar roll. Under arbetet med detta har jag haft vĂ€rdefulla samtal och fĂ„tt input frĂ„n bland andra veterinĂ€r Tone Wien och hovslagare Kirsten Aasvang, kring bakgrunden till varför 30 graders kronrandslutning blev en norm inom vissa barfotaskolor. Det Ă€r viktigt, för hĂ€r finns en historik som ofta tappats bort.

Mycket av detta kan spÄras tillbaka till Hiltrud Strasser.

Problemet Ă€r att flera av de teorier hon myntade – som i grunden var felaktiga – senare adopterades, ompaketerades och spreds vidare av andra lĂ€ror, utan att ursprunget lĂ€ngre var synligt. DĂ„ slutade de ifrĂ„gasĂ€ttas. De blev ”sanningar”.


Och plötsligt hör man samma idĂ©er florera i helt andra sammanhang – Ă€ven dĂ€r man minst anar det. Jag fick till exempel berĂ€ttat för mig att teorin om ett markparallellt hovben lyftes fram som nĂ„got positivt av en förelĂ€sare under Nordic Hoof Summit, dĂ€r den amerikanske hovslagaren Michael Savoldi förelĂ€ste (osĂ€kert om det var 2024 eller 2025).


För tydlighetens skull: jag hörde inte förelĂ€sningen sjĂ€lv, utan har pratat med flera som var dĂ€r – bland annat Sören StjĂ€rnĂ„s, som jag samarbetat mycket med. NĂ€r jag i efterhand tittade igenom Savoldis material insĂ„g jag nĂ„got viktigt:
Han har rĂ€tt i mycket. Precis som mĂ„nga inom barfotarörelsen och “natural trim” tĂ€nkandet (dĂ€r jag sjĂ€lv har min bakgrund!). Kritiken mot ”höga klackar”, statisk uppbyggnad, för hĂ„rt tryck pĂ„ fel strukturer och en önskan om att följa den ”funktionella sulan” nĂ€r man verkar en hov – Ă€r i grunden rimlig och sund.


MEN – precis som hos Strasser – dras fel slutsatser nĂ€r det gĂ€ller hovbenets vinkel. Att hĂ€sten inte ska gĂ„ pĂ„ ”klackar” betyder inte automatiskt att hovbenet mĂ„r bĂ€st av att vara markparallellt, och att det Ă€r efterstrĂ€vansvĂ€rt att alltid verka ner trakten till strĂ„lens bredaste punkt. Det Ă€r Ă€r EN av viktiga punkter som har gjort att barfotarörelsen har fĂ„tt bakslag. För mĂ„nga hĂ€star leder denna halvblinda approach till felaktig palmar vinkel som orsakar smĂ€rta i hela kroppen!

HĂ€sten ska inte gĂ„ pĂ„ ”klackar” – höga trakter Ă€r inte bra – men den ska heller inte alltid verkas ner i trakterna – och ett markparalellt hovben Ă€r problematiskt. Alla dessa sanningarna kan existera samtidigt. Det hĂ€r Ă€r inte svart/vitt och det finns nyanser hĂ€r. Jag har debatterat det hĂ€r i flera Ă„r inom hovbranschen, bland annat med Ove Lind, som argumenterar för att bakĂ„tbrutna hovbensvinklar och NPA inte Ă€r problematiskt – med resonemanget att â€hĂ€star mĂ„ste ju kunna gĂ„ i uppförsbacke”.

Jag hÄller inte med.

Forskningen kring negativ plantarvinkel (NPLA/NPA) och dess pÄverkan pÄ hela hÀstens biomekanik och belastningsmönster talar ett helt annat sprÄk. Just dÀrför har jag nu uppdaterat och öppnat ett nytt avsnitt i Hovkursen, som ligger helt gratis tillgÀngligt för alla. Ett första steg till att hjÀlpa till att skapa klarhet och förstÄelse i denna snÄrskog.


Syftet Àr enkelt:

att ge hĂ€stĂ€gare (och yrkesverksamma) ett konkret, visuellt och snabbt sĂ€tt att lĂ€sa hoven och avgöra om vinklarna Ă€r rimliga – utan att behöva plöja vetenskapliga avhandlingar om myofasciella linjer, diafragmans nervförsörjning och proprioception för att komma igĂ„ng.

👉 Artikeln finns alltsĂ„ nu i Hovkursen som gratis resurs.

Och till sist: tack till alla er som bidrar med frĂ„gor, motstĂ„nd, perspektiv och kunskap. Det Ă€r exakt sĂ„ hĂ€r viktiga Ă€mnen mĂ„ste fĂ„ vĂ€xa – öppet, nyanserat och med bĂ„de historik och modern forskning i ryggen. Jag Ă€r fortsatt kritisk till gapiga högljudda sjĂ€lvutnĂ€mnda experter som konsekvens skjuter ner pĂ„ ”den andra sidan” och kommer med pĂ„stĂ„enden utan tyngd – den typen av mindset gör att jag totalt tappar förtroendet, medan tĂ€nkande mĂ€nniskor som resonerar sig fram till sina slutsatser med logiska resonemang och forskning i ryggen – och ödmjuk hĂ„llning pĂ„ vĂ€gen – det kan jag respektera.

Allt gott!
Anna pÄ Viahov


👉 Vill du bidra till bĂ€ttre allmĂ€nbildning kring hovar och hovvinklar – dela gĂ€rna vidare artikeln till andra som kan ha nytta av den

Kommentera