Sedan när tillhör kunskap om hästens hovar en viss yrkeskår?

Varför är det så provocerande att hästägare vill lära sig mer om hovvård – och varför uppfattas deras ökade kunskap ibland som ett hot mot hovslagaryrket?

Helt nyligen var jag i en diskussion med en hovslagare som menade att hästägare måste bli bättre utbildade och öka sin kompetens inom hästhantering, för att säkerställa att hästen blir tryggare att hantera när hovslagaren ska lyfta hovarna och arbeta med dem, utan risk för skador.


Det är självklart något jag är enig i. Inget snack om den saken.


…MEN jag vill ta det ännu längre än så!

Jag vill inte bara att hästägare ska bli bättre på att träna sina hästar att vara trygga med hovvård.


En hästägares jobb är nämligen inte bara att servera upp en välhanterad häst åt sin hovslagare att arbeta med.

En hästägares jobb är också att kunna utföra enklare moment av grundläggande egenvård på hoven, på egen hand.

Och jag utbildar gärna hästägare inom detta, eftersom det finns många saker man med fördel kan fixa själv mellan hovslagarbesöken.


Och det är här som det ofta börjar skava!

Jag har nämligen ofta hört kritik från hovslagarhåll om att de inte uppskattar alla dessa hovkurser där hästägare lär sig ta hand om mer av hovvården på egen hand.


Och jag tycker faktiskt att det är lite motsägelsefullt att önska högre kompetensnivå från hästägare på vissa områden, men samtidigt vilja hålla tillbaka kunskapen på andra områden.

Jag vill att hästägare ska bli ÄNNU bättre på hovvård!

En hästägare ska enligt mig kunna göra mer än att bara kratsa hoven, sätta fast en brodd eller fila lite försiktigt på kanten av hovväggen.


Mycket mer än så, faktiskt.


Men idag är allmänbildningen inom grundläggande hovvård så otroligt låg att det snarare känns som mer regel än undantag att varken hästägare, veterinärer eller hovslagare alltid lyckas identifiera begynnande hovpatologi.


När hoven är riktigt infekterad, felvinklad, förvuxen och sprucken – javisst – då kan de flesta identifiera att det finns ett problem.

Men långt ifrån alla klarar av att se de tidigare signalerna på samma sak.


Och det är ju just där och då som man har en rimlig chans att motverka att problemen uppstår eller förvärras!

Det här är anledningen till att jag är så intresserad av att sprida mer hovkunskap och öka allmänbildningen om hovar i hela hästbranschen.


Och där har hästägarna det allra största ansvaret!

Hästägarna har det här ansvaret eftersom det är DE som ser hästen varje dag. Det är de som äger, vårdar och tränar hästen.


Det är hästägaren som har störst möjlighet att påverka och förebygga problem, och därför är det också hästägaren som bör utbildas ännu mer i att få bättre ”hov-ögon” och fler verktyg för egenvård.

Varför är egenvård självklart för människor, men så kontroversiellt när det gäller hästar?

Jag har en hovkurs där jag bland annat lär ut grundläggande strålvård.


Du lär dig att skära bort lösa flikar, balansera strålen så att den hjälper hoven att belastas jämnare, förebygga bakterie- och svampangrepp och hantera en stråle som börjar få begynnande strålröta.


Alltså INNAN det börjar krypa likmaskar ur strålen och hästen är halt.


Det är ungefär samma sak som när du köper fotsvampsmedel på apoteket för att behandla en begynnande svampinfektion mellan dina egna tår – innan det utvecklats till en så kraftig infektion att du behöver söka läkarvård.


Det är sådan där typ av egenvård som vi människor tycker är självklar när det gäller vår egen kropp.

Eller går du till vårdcentralen varje gång det uppstår lite dålig lukt i skorna, du får en vårta på foten eller dina naglar har växt för långt?


…Nej, jag trodde inte det heller.


Men av någon anledning verkar det finnas en föreställning om att nästan allt som rör hästens hovar ska överlåtas åt en yrkesperson.


Och det är den föreställningen jag vill utmana.

Hästägare behöver förstå vad de tittar på – inte bara vänta på nästa hovslagarbesök

I min kurs lär jag också hästägare att förstå vilka vinklar hoven ska ha och varför.


Det ger hästägaren förståelse och kunskap att följa hovarna över tid och analysera hovvårdens utveckling.


Om hästens vinklar börjar försämras kan hästägaren upptäcka förändringen tidigt, i stället för att vänta tills problemet blivit så stort att hästen börjar visa tydliga symtom.


I vissa situationer kan man exempelvis använda olika typer av sulor i hästens boots för att ge tillfällig avlastning eller stöd.


Om den palmara vinkeln börjar bli för låg och trakterna riskerar att överbelastas kan en kilsula ibland vara ett alternativ att diskutera och prova ut. I andra situationer kan det räcka med en lite mjukare och tjockare sula som hjälper hästen att fördela belastningen annorlunda.


Det fungerar nästan lite som de iläggssulor eller hålfotsinlägg som vi människor kan lägga i våra egna skor.


Naturligtvis behöver man förstå vad man gör, varför man gör det och när det är dags att ta hjälp av en yrkesperson. Men det är ju precis därför jag tycker att hästägare ska utbildas!


En av fördelarna med boots är dessutom att de går att plocka av och på efter behov.


Man kan prova vilken typ av hovboot som hästen är mest bekväm med, vilken sula den uppskattar bäst och om den ser ut att stå och gå bättre med en viss typ av stöd eller inte.


Det går att observera hur hästen reagerar och jämföra olika alternativ. Och om något inte fungerar kan man plocka bort det igen.


Det här är inte raketforskning.


VI hästmänniskor gör ju detta dagligen med våra hästar när vi provar ut nya sorters bett, sadlar och annan utrustning.


Vi tittar på hur hästen rör sig, hur den reagerar, om den verkar bekväm och om utrustningen fungerar som vi tänkt oss.


Varför skulle helt plötsligt hästens hovar vara så annorlunda och svåra att avläsa passform och preferenser på?


Jo, jag tror att en del av förklaringen är att det finns många inom branschen som tagit för vana att försöka ”grindvakta” kunskapen om just hovar.

”Hästägare måste lära sig att respektera yrket”

Och det var därför jag inte blev särskilt förvånad över hovslagarens respons i vår diskussion.

Han skrev bland annat följande:

”Med det sagt är inte heller hästägare hovslagare. De måste lära sig att respektera yrket och fackmännen innan de börjar utföra moment som tillhör hovslageriet.

[…]

Dina kurser kan lätt få yrket att framstå som för enkelt, vilket urholkar värdet av den professionella hovslagaren.”

Och det är framför allt en formulering här som jag reagerar på.

Att hästägare måste lära sig att respektera yrket och fackmännen innan de börjar utföra moment som ”tillhör hovslageriet”.


Ursäkta, men sedan när tillhör kunskap om hästens hovar en viss yrkeskår?


Och vem är det egentligen som bestämmer vilka moment som en hästägare ska få lära sig?


Det blir dessutom ganska motsägelsefullt när man först hävdar att inga ”riktiga” hovslagare (vad är en ”riktig” hovslagare förresten?) är emot utbildning, för att sedan själv uttrycka oro över att just mina hovkurser skulle kunna urholka värdet av hovslagaryrket.


Är inte det ett ganska tydligt exempel på just den inställning jag beskriver?

Att göra kunskap begriplig är inte samma sak som att förenkla bort komplexiteten

Jag tror att man här blandar ihop två helt olika saker:


Att göra kunskap begriplig och att få något att framstå som enklare än det är.


En bra utbildning gör komplexa saker begripliga.

Det betyder inte att man förringar komplexiteten.


Jag lär ut betydligt mer än att raspa hovkanter, men ser heller inget egenvärde i att framställa all hovvård som så avancerad att hästägare inte skulle kunna lära sig delar av den.


Tvärtom!


Ju mer en hästägare förstår om hovens anatomi, funktion, belastning och de förändringar som sker över tid, desto bättre förutsättningar har den personen att både förebygga problem och förstå när professionell hjälp behövs.


Det är faktiskt en ganska viktig skillnad mellan att lära någon att utföra en åtgärd och att lära någon att förstå vad den gör.


Jag vill inte utbilda hästägare till att gå omkring och tro att de kan allt om hovar efter en kurs.


Jag vill utbilda hästägare så att de förstår hur mycket det faktiskt finns att lära sig om hovar!


Och så att de får tillräckligt med kunskap för att kunna ta ett större ansvar för den dagliga hovvården, inom ramen för sin egen kompetens.


För det är ju också så man bygger verklig respekt för ett kunskapsområde.


Genom att lära sig mer om det.

Inte genom att hålla sig borta från det.

Om yrkets värde bygger på hästägarnas okunskap har vi ett betydligt större problem

Men det som fascinerar mig allra mest i den här diskussionen är oron för att utbildade hästägare skulle kunna urholka värdet av den professionella hovslagaren.


Varför skulle det göra det?


En hovslagares yrkesskicklighet blir väl inte mindre värd för att en hästägare lär sig mer om hovvård och kan utföra vissa åtgärder själv?


En skicklig hovslagare har fortfarande sin utbildning, sin erfarenhet, sitt hantverk och sin förmåga att hantera komplicerade problem.

Det försvinner väl inte bara för att hästägaren lär sig att sköta en stråle, förstå hovens vinklar eller göra enklare underhåll mellan besöken?


Jag skulle snarare vilja påstå att en kunnig hästägare borde vara en tillgång för en skicklig hovslagare.


En hästägare som upptäcker förändringar tidigt, som förstår vad hovslagaren försöker åstadkomma och som kan hjälpa till att bibehålla resultatet mellan besöken.


Är inte det precis den typ av hästägare vi borde vilja ha fler av?

Och om man som hovslagare upplever att ens yrkesvärde hotas av att hästägare lär sig mer, då tycker jag faktiskt att man ska fundera över varför.


För yrkesskicklighet borde väl värderas utifrån vad man faktiskt kan och åstadkommer – inte utifrån hur lite kunden vet?

Jag har stor respekt för den kunskap och erfarenhet som skickliga hovslagare besitter.


Men respekt för ett yrke är inte samma sak som att acceptera att en yrkeskår ska ha ensamrätt på kunskapen.

Och jag tänker fortsätta utbilda hästägare i hovvård, även om det skaver hos vissa.


För mitt mål är inte att göra hovslagare överflödiga.

Mitt mål är att fler hästar ska få bättre hovvård.


Och om yrkets värde bygger på att hästägare förblir okunniga, då har vi ett betydligt större problem än mina hovkurser.

MVH
Anna på Viahov

P.S Intresserad att lära dig mer om hovar? Kika in på kursportalen ViahovPlay.se

Kommentera