Ser hovarna ut såhär? (sjuka hovar kommer i många varianter!)

Publicerat av
Svara

Ovanstående bilder på hovar är olika varianter av vad jag skulle kalla ”sjuka hovar” som INTE är enbart relaterat till en ”verkningsfråga” – Med andra ord: De här hovarna ser inte ut på det här viset för att hovslagaren/hovvårdaren nödvändigtvis har gjort ett väldig ”dåligt jobb”. Ja, jag vet att det är lätt att man skyller fula hovar på sin hovslagare idag, men jag tycker det är väldigt orättvist att göra det när hästen bär tydliga spår av andra problem som härstammar från hästens insida! Det är inte så himla lätt att få en hov att hålla ihop för att klara varken barfotagång eller skoning när den inte har rätt näring och balans från insidan…

De här hovarna i bilderna är exempel på hovar som jag möter relativt ofta i mitt jobb som hovvårdare. Många av dem kommer till min vård efter att ordinarie hovslagare nästintill ”gett upp” och hästägaren blivit desperat efter att hitta hjälp för hovarna på annat håll. Då söker de sig ofta till barfotaverkare som mig, och det sorgliga är att jag faktiskt inte kan göra så mycket åt saken med hjälp av mina verktyg, boots eller hovkunskaper. Istället handlar det mest om rådgivning kring hästhållningen, att felsöka hästens foderstat och näringsbalans.

Några av hovarna visar tecken på tunna sulor, bärrandsröta, hålväggar, spröda trasiga hovväggar, foderränder, utflytningar, blåmärken/blödningar och kraftiga utflytningar. Alla de här olika tecknen tyder på att hästen har problem invärtes – som inte din hovslagare kan rätta till, eftersom det handlar mer om din hästhållning, såsom foder, miljö, underlag och hästens interna hälsa (alltså de inre organen, mage/tarm etc)

En häst som går i alltför fuktigt klimat och aldrig får chansen att torka upp på fast underlag kan exempelvis lättare utveckla tunna sulor. Om hästen dessutom lider av näringsbrist eller obalans så har den ännu svårare att bygga tjockare sula. Det här styr inte din hovslagare över, utan det handlar om din hästhållning.

En häst som har kraftiga blåmärken på flera hovar (uppträder som röda fläckar på både hovvägg, sula, och lamellrand) och dessutom i kombination med foderränder och/eller utflytningar har högst sannolikt haft -eller har en pågående- metabolisk störning med toxiner i kroppen som orsakar någon form av inflammation i hovkapseln vilket kan ge dessa blödningar. Det kan alltså skvallra om en regelrätt fångkänning eller kraftig magstörning/förgitning som kan vara pågående eller redan övergående.

En häst som har bärrandsröta, en lamellrand som ”inte håller ihop” och skapar diken och hålrum och gropar /hålväggar, har högst sannolikt någon form av inre obalans från mage/tarm som behöver åtgärdas. Hästars lamellrand påverkas väldigt lätt när de har obalanser i sitt mage/tarmsystem. Överksott av socker i forderstaten kan skapa detta, och hästar som är lite ”insulin-okänsliga” eller insulinresistenta ser därför oftare ut såhär – men det kan också orsakas av brister eller obalanser i hästens mineralstatus.

Hästar med kraftiga foderränder, sprickor, ”kexkvalitet” på hovarna, och hovar som ”inte håller ihop” lider av näringsbrist och detta går ofta hand i hand med någon form av inre störning i hästens mage/tarmsystem och organ. Här är det viktigt att titta på varje individuell häst och stötta upp med vad just den hästen behöver. En del hästar som gått med det här under lång tid har ofta blivit så nedsatta att deras inre organ blivit överbelastade. Lever och njure har ju i uppgift att föra ut gifter ur kroppen och stötta immunsystemet. När de jobbat på högvarv ett tag så kan de bli ”trötta” och gifter och toxiner behöver ta sig ut via huden istället. Det är då hästarna börjar få symptom som mugg, regnskållor, rasp och eksem som grädde på moset. Därför ser jag dessa symptom som en helhet – de hänger ihop!

Ett symptom kommer sällan ensamt, så hästar med både hovproblem och hudproblem har ofta gått längre tid med obalanser. Det bästa är såklart att agera i god tid INNAN symptomen börjar sprida sig till andra delar av kroppen. Men min erfarenhet är att de flesta tyvärr låter det pågå under längre tid, och agerar inte på problemet förrän det har spridit sig och blivit mer allvarligt…

Det finns inga ”quick fix” grejor som magiskt fungerar på alla hästar. Jag har dock utvecklat några olika system som jag lutar mig mot för att hjälpa hästar med den här typen av problem. Självklart är en god hovvård alltid grunden – men i de här speciella fallen så måste man gå djupare än så!

Det närmaste en ”QUICK FIX” som jag kan komma – det är att använda ”Lets Get Started” örtkuren tillsammans med en kur probiotika – samt att noggrannt följa alla stegen i min ”6-stegsmetod”, som jag tidigare berättat om i bloggen. Här kan du läsa mer om det:

👉 [6 STEGSMETODEN] STÄRK HOVARNA FRÅN INSIDAN!

Vill du djupdyka mer i det här ämnet om hästhälsa och hovvård ”från insidan”?

Först och främst vill jag då rekommendera dig att du går min hovkurs på ViahovPlay.se – här finns flera avsnitt som hjälper dig att utveckla ”Hov-ögon” för att analysera hovarna på din häst och optimera hovhälsan. Som medlem kan du också få rådgivning i forumet som är anpassat för just din häst. LÄS MER HÄR

Vill du läsa mer? Jag har också skrivit flera andra inlägg som rör vid det här stora ämnet. Här kan du läsa mer om detta:

👉 10 TIPS FÖR ATT FÖREBYGGA FÅNG

👉 VAD SKA MAN TÄNKA PÅ NÄR MAN SKOR AV SIN HÄST OCH HAR DEN BARFOTA

Såhär ska en bra tandkoll på hästarna gå till!

Publicerat av
Svara

När jag första gången hade anlitat Thiago för tandundersökning på mina hästar för några år sedan, så skrev jag om detta i bloggen, (”Den bästa tandkoll mina hästar någonsin har haft!”) för jag blev så förbluffad och förvånad att han – som inte är legitimerad veterinär och därför jobbar på hästarna helt utan sedering – trots detta kan lyckas få dem så otroligt samarbetsvilliga och lugna så att de ändå kan genomgå tandundersökningen utan problem! Det hade jag aldrig trott varit möjligt innan jag såg det med egna ögon.

Jag hade ju mina misstankar om att det kanske inte skulle gå så himla bra första gången med min häst Rosie, med tanke på att hon tidigare varit misshandlad och hade extremt låg tillit till främmande män. Men Thiago lyckades på sitt speciella sätt att ”prata” henne tillrätta så hon klarade av det galant, och blev mer trygg och säker för varje gång han sedan kom tillbaka för att titta henne i munnen. Istället för att skada det förtroende vi hade byggt, så hjälpte han till att bygga in mer tillit. Det är inte alla hästmänniskor som är duktiga på det, men Thiago har fingertoppskänsla.

Det var samma sak idag, när Thiago skulle undersöka min unghäst Hilma i munnen. Hon har ju bara gjort det en gång förut när hon var liten och hon kände sig lite osäker kring utrustningen, men Thiago visade henne att det inte var farligt och hon kunde acceptera hela behandlingen utan problem.

Jag pratade lite med Thiago om den smutskastning som finns kring tandtekniker idag, då en del tyvärr ser ner på yrket och menar att man ”måste” sedera hästen för att annars missar man väldigt många viktiga saker, och kan inte ge hästen tillräcklig vård. Det finns också illvilliga personer som sprider elaka rykten som inte ens stämmer, exempelvis att Thiago skulle ägnat sig åt att dra ut vargtänder på hästar utan sedering. Det är helt befängt och jag förstår inte vad det är som får folk att hitta på sådana saker. Thiago berättar själv att han regelbundet remitterar hästar vidare till olika tandspecialiserade veterinärer när det är någon häst som behöver sederas för mer avancerad behandling i munnen, exempelvis dra ut vargtänder eller operera tandfrakturer. Han har också bra samarbete med flera olika veterinärer runtomkring, när det är klienter som behöver extra vård.

Jag har inget emot att andra regelmässigt tar ut en veterinär för att sedera hästen och titta den ordentligt i munnen, och speciellt de hästar som har lite speciella behov, men själv tycker jag att det är lite överdrivet att ha behovet att göra det varje gång om man har hästar med normala tänder utan konstigheter.

Thiago använder sig av effektiv hästkommunikation och lugnande örtsalvor på mulen på hästarna för att de ska bli lugnare och lite mer docila. -Det här mer örtsalvan var en ny grej han visade mig idag och det fungerade väldigt bra på mina hästar. (inget hokus pokus, bara eteriska oljor i kokosfett som hjälper hästarna att lugna nervsystemet lite) och därtill använder han någon typ av arbetslampa som lyser upp ordentligt längst in i munnen, en ljudisolerande mössa över öronen på hästarna, och även annan effektiv utrustning för att både kunna komma åt att undersöka, och åtgärda tänderna.

Men – framförallt så är Thiago expert på intuitiv kommunikation med hästarna och kan bara genom sitt kroppspråk och kontakt med hästarna få dem att bli mycket mer samarbetsvilliga och ge honom tillit att undersöka ordentligt. Min häst Rosie är otroligt responsiv på människors signaler och hade aldrig accepterat detta om man hade varit hård eller orättvis mot henne.

Thiago och Rosie efter behandlingen var klar

Vi pratade också om synen på tandvård på hästar i Sverige. Thiago berättade att Sverige internationellt sett har lite av ett ”rykte” utomlands. När han åker på tandkonferenser och kurser utomlands och han berättar att han jobbar i Sverige så får han ofta lite kommentarerer från de andra – och får höra att ”vi är lite speciella i det här landet” när det kommer till tandvård på hästarna. Detta eftersom många veterinärer tyvärr inte ser det som så viktigt, och på många ställen i landet är synen på tandvården att det är endast något man gör ”när man får problem” med hästens mun, som en slags korrigering, och inte något som ska utföras regelmässigt 1-2 gånger per år. Att jobba förebyggande är en annan viktig sak som Thiago tar upp – att inte symptombehandla problemen utan att istället försöka förebygga och förekomma dem.

Men varför behöver våra tamhästar så täta tandkontroller i sina munnar? Vildhästarna får ju inte det, och de verkar ju må bra? Thiago svarar att det är på grund av dieten. Vildhästar äter inte hösilage, hö, eller halm. De äter bara gräs – och de väljer inte det grövsta stråt de hittar, utan letar i första hand efter det kortaste och saftigaste gräs de kan hitta. Dessutom får de oftast otroligt mycket mer tugg-tid än tamhästarna får. Och detta konstanta gräsätandet och konstanta tuggandet gör att de i princip inte är i behov av tandvård (och de stackarna som är i behov av det, blir troligen magra och dör i förtid). Så vad vi kan lära oss av detta är: Att det bästa, det absolut bästa, vi kan göra för våra hästar, det är att ge dem mer tillgång till naturligt bete så mycket som möjligt. (naturbetesmarker med örter, och magert gräs! Inte frodigt sockerrikt gräs, ska tilläggas…)

Sedan handlar det också om vad vi ska undvika att mata dem med. Att undvika pelleterat högprocessat foder, känns också som ett rimligt antagande att det bör vara bättre för tandhälsan på hästarna, både för att minska risk för foderuppackningar men även mage/tarm-problem.

Hur tar du hand om tänderna på dina hästar? Lämna gärna dina bästa tips i kommentarerna! 👇

Hälsningar Anna på Viahov

P.S – Thiago finns i Västergötland, men han åker och jobbar med tandkoll i stora delar av Sverige – så du kan få hjälp oavsett vart du bor någonstans om det finns fler på samma ort som behöver hjälp. Kontakta honom här, och gå gärna in och följ honom på Facebook-> Golden Teeth – Equine Dental Tecnician Thiago Luiz de Paula

Hur länge håller hovboots egentligen?

Publicerat av
Svara

Det här är nog den vanligaste frågan jag får – och också den svåraste att svara på.
Livslängden på hovboots varierar enormt mellan olika hästar, underlag och användningsområden. Det är lite som att fråga hur länge ett par skor håller – det beror helt på vem som bär dem och hur de används.

Men jag ska försöka reda ut vad som faktiskt påverkar, och vad du själv kan göra för att få dina boots att hålla så länge som möjligt.

🐴 Vad påverkar livslängden på hovboots?

Användning
Hur hårt och hur ofta du använder bootsen spelar stor roll.
Hästar som tränas aktivt på rivigt underlag (grus, sand, paddock), gör snabba stopp och vändningar, eller bär en tyngre ryttare sliter naturligt mer på bootsen.
Boots som används i hagen nöts också snabbare eftersom hästen rör sig, trampar sig själv och ibland leker – något som kräver betydligt mer av materialet än ridning gör. De flesta boots är inte anpassade för hagvistelse och det är inte säkert garantin gäller för den typen av användning, trots att det är väldigt många som faktiskt har dem även i hagen på sina hästar (Jag tycker Equine Fusion är mest lämpade för det ändamålet isåfall)

Terräng
Grusvägar, stenig terräng, och slipande underlag förkortar livslängden.
Vassa stenar kan till och med skära hål i mjukare sulor, särskilt på modeller som Equine Fusion Flex-boots.

Hovform
Vassa hovväggar kan nöta skorna inifrån på samma sätt som vassa stenar kan riva sönder sulan från utsidan.
Det är därför viktigt att hålla efter verkningen, runda av hovväggen och se till att hoven inte blir för vass eller hög i kanterna – det minskar risken för skador på insidan av bootsen.

Rörelsemönster
Hästar som “vrider” hovarna, släpar tårna eller har en skev belastning sliter mer på vissa delar av bootsen. Ojämnt slitage tyder ofta på en obalans i hoven – något som går att förbättra med hovvård och rätt intervall mellan verkningarna. Om din häst landar med tån först så kommer den slita ut sina skor i rekordfart, så försök hjälp din häst utveckla en sund traktlandning så kommer både hästens kropp gynnas och skorna håller längre!

Skötsel
En ren boot håller alltid längre.
Lera, grus och smuts gör att sömmar och remmar slits fortare.
Skölj och borsta därför av bootsen efter användning och låt dem torka i rumstemperatur. Var försiktig med för höga temperaturer och starkt solljus. Många material är känsliga att stå ute i solen, eller att bli torkade i höga temperaturer. Förvara skorna i ett svalt utrymme och gärna i en förvaringspåse.

Hästens vikt
Tyngre hästar ger större tryck i steget, vilket såklart också påverkar slitaget.

Foto: Sara Strand

⏱ Hur länge håller de i genomsnitt?

De flesta hovboots på marknaden klarar ungefär 100 mils normal användning.
Men det kan variera enormt – allt från 30 till 150 mil, beroende på faktorerna ovan.

För ryttare som rider mycket distans, travar långa sträckor på grusvägar eller rider på asfalt, slits bootsen snabbare än för den som mest skrittar i skogen några gånger i veckan.

💡 Så här får du dina boots att hålla längre

  • Använd bootsen på rätt sätt. De är gjorda för att skydda hovarna vid ridning, inte för ständig hagvistelse (även om många framgångsrikt använder Equine Fusion även i hage tack vare deras mjuka passform. Men räkna med snabbare slitage vid den typ av användning).
  • Kontrollera dem regelbundet. Små sprickor eller slitna sömmar kan lagas – ofta kan en skomakare förlänga livet på bootsen med flera månader!
  • Runda av hovväggarna. En mjukt avrundad hov sliter jämnare och skonsammare.
  • Håll dem rena. Spola av, låt torka – undvik torkskåp och direkt värme.

🧰 Tips vid reparation

Många boots går faktiskt att laga! Tyg/Gummi-boots kan ofta räddas av duktiga skomakare.
Plastsprickor i plastboots kan ibland värmemodifieras (särskilt på Evo Boots, som är byggda i ett värmetåligt material som kan lagas med extra plast).
Kontakta gärna en Evo-specialist för råd – ibland går det att rädda boots som ser bortom räddning ut.

Foto: Julia Tingström

🥇 Vilka hovboots håller längst?

Om hållbarheten är din högsta prioritet är Evo Boots svårslagna.
De är tillverkade i en extra tålig plast med förstärkt tå och en mycket tjock sula – utvecklade just för distansryttare som nöter många mil på hårda underlag och ställer extra höga krav på hållbarhet!

Vi har fått rapporter om att Evo Boots klarat upp till 1500 km vid trav på asfalt.
Det är förstås ingen garanti – men det säger något om hur robusta de faktiskt är.

Vill du utöka hållbarheten ytterligare på dina boots? Sätt dubbar eller broddar i dem – så kommer metallen ta en stor del av nötningen innan sulan gör det. Tänk bara på att inte använda dubbar på för ”greppigt” underlag, då det kan riskera att påverka glidmoment negativt.

Sammanfattning

Det finns inget enkelt svar på hur länge ett par hovboots håller.
Men med rätt hovbalans, noggrann skötsel och en modell som passar din hästs rörelser kan du få ut många mil – och ofta mer än du tror.

Vill du ha mer rådgivning kring valet av rätt boots? kontakta oss på Viahov så får du vägledning! Läs mer på viahov.se

Foto: Julia Tingström

När sjuka hovar blivit det nya normala

Publicerat av
Svara

Varför förra veckans inlägg väckte reaktioner

Förra veckans inlägg på Viahovs Facebook/Instagram med denna extremt understuckna NPLA-hoven från hovslagarskolan väckte stor uppmärksamhet. Inte för att den var så extremt deformerad, utan för mitt påstående att den här typen av patologi är normaliserad inom hästsporten i Sverige — så till den grad att det kan se ut såhär på våra lärosäten för hovslagarutbildningar. (här kan du läsa inlägget på FB)

Magstarkt uttryckt, måhända. Många tog det personligt, kanske. Men de flesta missförstod hela poängen, så här kommer en förklaring.

Vad jag menar med ”normaliserad kaudal kollaps”

  • ”Caudal failure” (*) – hälkollaps – Kaudal kollaps – kollapsade trakter – kärt barn har många namn. DETTA är det som är normaliserat idag. Det här tillståndet är sammankopplat med några problem, bland annat: En benkolumn som inte är rak (HPA-axeln inte rak) & hovleden är inte centrum, vilket orsakar överbelastningar och skaderisk. Det kan också hänga ihop med strålprolaps och mjukdelsskador och inflammationer i hoven.

Varför folk misstror mig när jag säger det beror på att de:

  1. Inte har utvecklat ”Hovögon” för att känna igen det på ett tidigt stadium, eller
  2. Kan se det, men tycker inte att ”det är så stort problem” och därför negligerar eller nonchalerar det när det dyker upp i vardagen.

Vilket av dessa läger tillhör du? Erkänner du att problemet finns men tycker inte det är så farligt — eller har du helt enkelt inte lärt dig känna igen tecknen? Här kommer några bilder på olika stadier av hälkollaps samt även kontraherade trakter, som också ofta hänger ihop med detta: (notera att det förekommer på både skodda och oskodda hästar)

bakåtvinklat hovben och en benkolumn som inte är rak ser ut såhär på insidan. Så vill man alltså inte att det ska se ut. Man kan se tecken på detta visa sig från utsidan med hjälp av olika markörer. Dessa markörer lär jag ut i min hovkurs.

Grader av kaudal kollaps

Det här betyder inte att alla hästar ser ut exakt så illa som i mitt exempel. Det finns grader på skalan av kaudal kollaps — och det lönar sig att kunna upptäcka och åtgärda det i god tid. På så sätt kan man förebygga smärta, hältor och skador som ofta blir konsekvensen.

Jag är i gott sällskap när jag påstår dessa magstarka saker och bygger det inte på några svepande gissningar. Jag vet att det är svårt att ”ta” när det kommer från en simpel barfotaverkare som mig själv, men det gör inte budskapet mindre sant.

Pionjärer, forskning och dokumenterad erfarenhet i branschen

Equine Documentalist, Yogi Sharp, har skrivit, föreläst och studerat detta under många års tid. Jag lyssnade själv på honom under två dagar på vårt årsmöte i våras med hovföreningen.

Även Wayne Turner från Progressive Equine Services i Australien har systematiskt röntgat alla sina klienters hästar innan och efter skoning för att visa gradskillnader i skoningsprotokoll. Han har fått kritik från branschfolk som inte vill höra sanningen.

Kc La Pierre på IAEP är ytterligare en hovslagare som pratat mycket om detta i sina utbildningar. Dessa personer är pionjärer som sprider kunskap om kaudal kollaps och dess konsekvenser, och de är långt ifrån ensamma.

Jag är tacksam över att ha fått tillåtelse av Wayne att dela några av hans pedagogiska bilder i min egen hovkurs, som nu blivit populär bland hästägare som vill lära sig ta bättre hand om sina hästars hovar. Wayne har en förmåga att göra väldigt bra illustrationer så att man får lättare att förstå hur vinklarna hänger ihop med hovkapsel, benkolumn och överullningspunkter i hoven, vilket är superviktigt att veta när man både verkar och skor hästar i balans. Jag önskar att fler hovslagare och veterinärer också vågar ta del av denna kunskap. Det skulle gynna hästarna.

Jag måste också tacka för David Landreville som sprider så mycket pedagogiska bilder där han visar hur elastiska putan och bakre delen av hoven växer när man sköter hovarna på rätt sätt. Det är ju i bakre delen av hoven och dess mjukdelar, som svaret ligger i hur man löser det här problemet långsiktigt, och förebygger problem. David driver en hovskola som heter Hoofbuilders och jag har även fått förmånen att låna bilder av honom för att kunna visa detta i min egen hovkurs.

Kaudal kollaps är inget nytt — men konsekvenserna är allvarliga

Equine Documentalist skrev redan 2020 om hur “caudal hoof collapse” blivit så normaliserat och att många hade börjat håna och skämta om begreppet “caudal failure” och inte tog det på så allvar. Men konsekvenserna för hästen är allt annat än ett skämt.

Detta mönster, ofta på bakhovarna, är direkt kopplat till hältor, ryggproblem och deformationsmönster i hela hästens rörelseapparat. Det vi ofta kallar “lite låga trakter” är i själva verket början på en biomekanisk dominoeffekt som påverkar hela hästen.

Det är alltså inte jag som har “hittat på” detta eller överdriver problemets omfattning. Jag vill bara uppmärksamma något som redan är väl dokumenterat — men fortfarande ofta förbisett i vardagen.

Kan du se det tidigt?

En extrem bild som förra veckans inlägg kan de flesta känna igen, eftersom problemet gått långt. Men kan du känna igen patologin i tidigt stadium? Det finns tillräckligt med forskning och kunskap för att kalla detta ett systemfel, inte en enskild avvikelse.

Frågan är — hur länge till ska vi låtsas att det som är normalt är detsamma som hälsosamt?

Hur man kan förebygga kaudal kollaps

Lösningen börjar med orsaken: mjukdelarna i hovens bakre del behöver bli starkare. Om man inte får mjukdelarna att växa, så är det endast symptombehandling man ägnar sig åt. (vilket är nödvändigt i de fall som detta är kroniskt och man helt enkelt inte KAN utveckla hästens mjukdelar till det bättre)

Gör såhär för att åtgärda orsaken:

  • Hjälp hoven att själv skapa starka, tjocka elastiska putor och tjockt hovbrosk i bakre delen.
  • Vildhästar får detta naturligt eftersom de går barfota och rör sig många mil varje dag på varierat underlag hela sina liv, speciellt första levnadsåret grundläggs detta.
  • Du kan “träna” putan på hästen genom korrekt belastning och biomekanik ihop med rörelse och motion.
  • Börja gärna redan på föl och unghästar. Uppfödare har ett stort ansvar för att inte skapa problemet hos sporthästar.

Genom att imitera naturlig biomekanik och livsstil kommer du långt i att förebygga kaudal kollaps och skapa friska hovar. Låt hästarna gå barfota så länge som möjligt, verkas med korta intervall och röra sig på mycket varierande underlag när de är 0-6 år gamla.

HÄR OVANFÖR kan du se ett exempel på hur skillnaden ser ut i en vildhäst med tjock elastisk puta vs. en tamhäst med tunn elastisk puta. Benkolimnen är upprätad, och hovbenet har en positiv vinkel på den vilda hästen tack vare en tjock elastisk puta (rosa). Den tama hästen som fått för lite stimulans av putan har sämre mjukdelar och därför blir trakterna tunnare och svagare – vilket ger sämre vinklar och en benkolumn som inte är rak. Bilden lånad av Wayne Turner – progressive equine services – Australien

Vill du lära dig mer om ovanstående så rekommenderar jag att du kikar på mina avsnitt i Hovkursen på Viahov Play där jag pratar mer ingående om de här sakerna, och visar fler exempel på hur patologi i hovarna kan se ut idag. Du lär dig se skillnaden på sjuka och friska hovar, samt lär dig mappa och analysera hoven på din egen häst.

Med förhoppningen att kunna sprida både mer medvetenhet och kunskap om detta i branschen. För hästarnas skull 🙏

Allt gott!
Hälsningar Anna på Viahov

(*) ”Caudal” i detta sammanhang är en anatomisk term som beskriver hovens bakre del. På svenska: “Kaudal kollaps”

❄️ALLT DU BEHÖVER VETA OM DUBBMONTERING ❄️

Publicerat av
Svara

När du har barfotahäst med boots på vintern så behöver du lära dig hur man monterar dubbar! Det är inte riktigt samma sak som broddar. Dubbar är små piggar av samma typ som sitter på vinterdäck. När man sätter flera stycken av dem i bootsen så får hästen superbra grepp på blankis! Det är inte svårt alls och kan göras i de allra flesta boots. Här kommer en liten genomgång hur du dubbar olika boots.

Min favorit att använda på vintern är Equine Fusion, eftersom de har en ”greppig” gummisula med terrängmönster som faktiskt inte BEHÖVER dubbas förutom när det är riktigt riktigt halkig blankis. SÅ du behöver inte stressa bara för att vintern kommer- bootsens sula greppar bra på snö och modd. (De har bättre grepp än de flesta plastskor tack vare mer gummi i materialet) En av de bästa sakerna med Equine Fusions joggingskor är att det är så fruktansvärt enkelt att sätta dubbar i dem på egen hand! Det kan dock vara lite ovant i början innan man lärt sig tekniken, oavsett vilken boots du ska montera dubbarna i, så här kommer mina bästa tips på hur du går tillväga!

Tvivlar du på om dubbarna i Equine Fusion joggingskorna ger tillräckligt bra grepp på blankis? Oroa dig inte! Kolla in den här filmen så ser du svart på vitt hur otroligt bra grepp det är på ren is:

FÖRBORRA ELLER INTE?
Boots med mjuka sulor, som t.ex sulan på Equine Fusion behöver man oftast inte förborra några hål i för att montera dubbarna, det är bara att skruva in dem direkt. Däremot kan det vara värt att förborra hål om du ska dubba hårdare plastboots som t.ex Easyboot, Scoot Boots, eller Cavalloboots. När gummit har åldrats lite på Equine Fusion blir det hårdare och då kan det ibland behöva förborras även på dem för att göra det lättare – det är alltså mycket lättare att sätta dubbarna i Equine Fusion sulan när skorna är helt i nyskick!

VIKTIGT: SKICK OCH SLITAGE PÅ SULAN
Och på tal om nyskick! Det är väldigt osmart att sätta dubbar i en sula som är nersliten – då finns nämligen större risk att änden på dubbarna -den vassa spetsen- perforerar sulan och riskerar att gå igenom och kan trycka mot hoven. Därför rekommenderar vi aldrig att dubba begagnade boots utan hellre då nya skor, eller minimalt slitna skor. Om du ska satsa på andra dubbar – kontrollera gängans längd och jämför mot sulans tjocklek, så att de inte perforerar sulan.

BEHÖVER JAG SKYDDA HOVEN MED EXTRA SULOR?
Vår erfarenhet är att detta inte behövs på boots med tjock sula, som t.ex Equine Fusion boots, eller Evo Boots eller Easyboots. Men om skorna har lite tunnare sula så kan det vara bra att lägga t.ex en Dampening Pad som extra skydd, bara för att vara på den säkra sidan, så inte hästen upplever något punkttryck från dubbarna genom sulan.

LIMMA ELLER INTE?
Vi brukar alltid rekommendera att lägga ett par droppar med Loctite 480 på dubbspetsen innan du skruvar fast den i skon. På det sättet så följer det med lim ner i hålet och detta gör att dubben fäster bättre i skon.
En annan jättesmart grej med det här limmet är att det påminner om gummi när det torkat – och därför kan du använda det för att fylla igen gamla dubbhål, efter att du dragit ut dubbarna. Det blir som en liten gummilagning.

SKRUVA I OCH UR DUBBARNA FLERA GÅNGER?
En vanlig fråga jag alltid får är om man kan ta ut dubbarna igen och använda skorna utan dubb? Det går naturligtivs att montera loss dubbarna igen efter att du har monterat fast dem (Kan dock vara lite svårt när de är fastlimmade, och/eller att de är så nerslitna att monteringsverktyget inte får ”grepp” om dubben. Man får ibland dra ut dem med tång och lite våld istället då. Men det går!)
Men när du dragit eller skruvat loss dubbarna så blir det naturligtivs ett hål kvar efter dem. Det här hålet är inget farligt alls. Du kan fortfarande använda skorna som sommarskor om du vill. Och som jag skrev ovanför kan du fylla igen hålet med lite Loctite 480 -lim så håller de längre. Det GÅR faktiskt också att montera nya dubbar i gamla hål, om du ”lagar” med lite lim. De sitter kanske inte lika bra som första gången, men det brukar ofta funka bra ändå.
Stalltips! Lämna lite plats kvar i sulan bredvid dubbarna så att du kan få plats att ”fylla på” med nya dubbar bredvid de gamla om du skulle behöva fylla på med fler.

VILKEN TYP AV DUBBAR KAN MAN HA?
Den vanligaste dubben vi använder är BestGrip 1100 – den är optimal i längden i sina gängor. Men även BestGrip 3000B kan funka bra – den har en vassare lite längre spets. Den där vassa smala spetsen kan dock lättare brytas av om man använder bootsen på hårt underlag. Så mitt tips är att bara använda de dubbade skorna på snö och is – aldrig på barmark. Då byter du till andra boots utan dubbar, så minskar du slitaget på dubbarna. Monteringsverktyg 3200 används till båda dessa dubbar

Sen finns det en extra kort variant som heter BestGrip 1000 – som är till för boots eller skor med mycket tunn sula – som t.ex Flex Boots eller dina egna människoskor 🙂 Monteringsverktyg 4000 används till denna dubb.

Alla dubbar har sina olika verktyg för montering. Monteringsverktyget sätter du fast i din skruvdragare för att skruva fast dubbarna. [HÄR HITTAR DU HELA VÅRT DUBB-SORTIMENT]

Här kan du köpa ett färdigt dubb-paket till Equine Fusion. Det innehåller Bestgrip1100 dubben och ett monteringsverktyg som du måste ha till samt tillräckligt antal dubbar för att användas till ett par skor [BESTÄLL DITT DUBB-KIT HÄR]

GÖR SÅHÄR:

Här kommer några tips och Tutorials för hur du monterar dubbarna. Jag har samlat lite videos och bilder!

Först och främst ska du lära dig känna igen hur det ser ut när dubbarna är korrekt monterade och INTE korrekt monterade. Om dubbarna sticker upp för mycket över kanten på sulan så är det större risk att de lossnar. Detta måste man vara medveten om. Om du vill vara helt säker på att dubbarna sitter ordentligt – så se gärna till att skruva ner dem så att kanten på dubben sitter kant i kant med gummit. SÅHÄR:

HUR MONTERAR MAN DUBBARNA DÅ?

I denna första video får du lära dig det absolut viktigaste knepet för att lyckas med tekniken att sätta fast dubben i skon:

Här kommer ett dubb-tips från en av våra ambassadörer som använder sig av Equine Fusion boots på sin häst och faktiskt DUBBAR OM sina boots med nya dubb under säsongen. Hon förklarar detta i videon:

Orkar du inte ta av hästen joggingskorna för att sätta dubbarna i dem – eller har du (som jag i filmen) en häst med limskor på sig? I filmen har jag monterat limskorna Equine Fusion 24/7 jogging på min häst. Och när halkan slog till så gick jag ut till stallet och satte på dubbarna i skorna. Gäller då att ha en snäll häst som står stilla 🙂

Hoppas att dessa videos och information har hjälpt dig lite i ditt boots-dubbande!

Har du ännu fler funderingar kring hur man monterar dubbar och broddar? Du får gärna kolla igenom vår playlist på YouTube där det finns information om detta. Här hittar du dem:

SE FLER VIDEOS OM DUBBAR & BRODDMONTERING

Är det något du undrar över när det gäller boots, broddar och dubbmontering så är du varmt välkommen att kontakta oss på Viahov för att bolla och diskutera! [KONTAKTA OSS HÄR]

Allt gott!
Hälsningar Anna på Viahov

P.S Vill du lära dig specifik hur man monterar broddar i Evo Boots? Då har vi en egen playlist för detta! [MONTERA BRODDAR I EVO BOOTS]

På vintern brukar vi erbjuda broddmontering och dubbmontering både i Evo Boots och Equine Fusion. Såhär kan det se ut:

Att tänka på vid övergång till barfotagång

Publicerat av
Svara

Att låta en häst gå barfota är för många ett steg mot en mer naturlig och funktionell hovhälsa. Det kan ge stora fördelar på sikt – bättre cirkulation, starkare hovkapsel och förbättrad rörelseekonomi.

Men övergången är inte alltid enkel, särskilt inte för hästar som gått länge med fel hovform, belastning och vinklar och som har svaga mjukdelar på insidan.
Det är viktigt att förstå att avskoning och övergång till starka barfotahovar är en process, inte ett tillstånd som inträder över en natt.

Hästens hovar är levande vävnad som reagerar på förändringar i belastning, cirkulation och stimulans. När järnskon tas bort börjar en period av anpassning – både för hovarna och för resten av kroppen.

Vad som händer i hoven när skorna tas av

När järnskorna tas bort ökar blodcirkulationen i hoven tack vare att mjukdelarna får en hel annan nivå av stimulans. Det är i grunden positivt – bättre syre- och näringstillförsel gör att hovens vävnader kan återhämta sig och stärkas. Men om hästen har gått länge med begränsad cirkulation och har svaga mjukdelar som inte stabiliserar hoven på ett tillfredställande sätt kan den plötsliga ökningen bli en överdrivet kraftig stimulans.

Hos vissa hästar, särskilt de med svaga eller underutvecklade hovar, kan detta leda till en överreaktion i hovarna. Det kan visa sig som ökad värme över kronranden, ömhet i sulan eller strålen, gallor eller ett stappligt rörelsemönster. I mer uttalade fall kan det likna en belastningsrelaterad inflammation.

Detta är inte något man ska acceptera som normalt, men det kan förekomma – och det går nästan alltid att förebygga med rätt åtgärder och en gradvis övergång.

Förebyggande åtgärder för en trygg övergång

För att minimera risken för bakslag bör varje avskoning planeras individuellt utifrån hästens förutsättningar. Det handlar om att bedöma både hovarnas styrka och hästens generella hälsa.

Ett användbart verktyg är att använda ett “Hoof Scoring”-system, där hovens struktur och kvalitet bedöms utifrån flera parametrar. Detta kan en erfaren hovvårdare hjälpa dig att utarbeta.  Tillsammans med en analys av benställning, hovvinklar, rörelsemönster samt hästens ålder och skadehistorik kan en erfaren hovvårdare göra en realistisk uppskattning eller kvalificerad gissning av hur svår övergången kommer att bli för din häst.

Utifrån denna bedömning kan man lägga upp en trygg plan. Vanliga rekommendationer inkluderar:

  • Använd skydd i början – till exempel mjuka boots som Equine Fusion eller Perfect Hoof Wear wraps i hagen och vid ridning. De hjälper hoven att vänja sig vid markstimulans utan att överbelastas. Evo Boots kan vara bra vid ridning och hjälper hoven återfå naturlig funktion och hovmekanism.
  • Anpassa skyddet efter din häst – En del hästar föredrar mjuka skor och sulor – medan en del hästar behöver mer låsande och stabiliserande skor och beslag. Återigen – det är individuellt! En häst med svaga brosk kan behöva Perfect Hoof Wear wraps eller ”hårdare” boots som stabiliserar mera för att inte hovmekanismens rörelser ska bli för kraftiga innan mjukdelarna har stärkt upp sig.
  • Skydda nattetid – känsliga hästar kan må bra av att stå på box nattetid de första veckorna för att avlasta hovarna. Så om du har din häst på lösdrift och hästarna rör sig över stora ytor varje dag – överväg om den kan behöva komma in och vila på natten i början för att inte överanstränga sig.
  • Minska träningsbelastningen – undvik hårda underlag och intensiv träning i början om hovarna har svaga strukturer.
  • Alternativt skydd – för vissa EXTRA känsliga hovar (t.ex klassiska fullblodshovar med tunna sulor och dålig elastisk puta) kan Perfect Hoof Wear (en polyesterwrap) ge stabilitet och skydd i övergångsfasen. Eftersom den stabiliserar mjukdelarna så minskar den ”chocken” på hoven i början och brosk och fibrer i hoven får en chans att bygga upp sin styrka över tid. (Använd Equine Fusion boots eller andra boots som slitageskydd om du ska rida på makadam. Wrapsen håller inte länge för tuffa grusvägar.)
  • Näringsstöd – se över hästens foderstat. Brist och obalans på mineraler, vitaminer och aminosyror kan kraftigt försämra hovens förmåga att bygga nytt, starkt horn. Mage/tarm-funktionen är mycket viktig för att optimera BRA hälsosamma barfotahovar. Exempelvis kan överskott av socker och spannmål i foderstaten lättare orsaka envis röta i hoven som är svår att bli av med, och som underminerar hovväggens styrka och hållbarhet.

Dessa åtgärder gör övergången skonsammare och minskar risken för smärtsamma bakslag.

Hästens signaler – lär dig läsa dem

Hästar är flyktdjur och döljer ofta obehag. En stoisk häst som “biter ihop” är inte nödvändigtvis bekväm. Därför är det avgörande att hästägaren lär sig tolka de små signalerna:

  • Hästen går försiktigare på hårt underlag
  • Kontrollera om hästen tå-landar, landar plant eller traktlandar på olika typer underlag
  • Ovilja att vända snävt
  • Mindre framåtbjudning
  • Kortare steg
  • Värme eller svullnad i hov eller över kronranden
  • Sulan svullnar upp (starkt varningstecken för inflammation i hoven)

Dessa tecken betyder att hästen troligen behöver mer stöd eller en lugnare takt i övergången. Genom att reagera tidigt undviks inflammation och bakslag i början av hästens övergång till barfota.

Kom ihåg! Om du vill optimera hästens hovar för barfotagång så är det viktigt att hästen är bekväm i kroppen och hovarna. En häst som ”tassar fram” dygnet runt kommer att få spänningar i kroppen och felbelasta sina hovar.

Järnskor döljer ofta problem – barfota avslöjar dem

Det är viktigt att förstå att järnskor inte löser hovens problem – de döljer dem. När skorna tas bort syns ofta underliggande svagheter i hovens form, balans och vävnadskvalitet som tidigare varit maskerade. Det är alltså inte barfotagången som orsakar problemen, utan att den gör dem synliga.

Med rätt hantering, god näring och gradvis stimulans kan dessa hovar utvecklas till att bli starka och självbärande igen. Men det tar tid – ibland flera månader – och kräver tålamod och uppföljning av kunnig hovvårdare. Förvänta dig därför att de första 6-10 månaderna kommer hoven att ändra form, storlek och funktion väldigt mycket. Hoven arbetar intensivt under den första perioden med att ”ställa om sig” och anpassa sig efter denna nya typen av belastning. Efter 10-12 månader har en helt ny hovkapsel växt ut som oftast ser mycket bättre ut och fungerar mycket bättre, är starkare och mer vitaliserad – tack vare den förbättrade hovmekanismen och cirkulationen i hovens mjukdelar som stötdämpar hela hästen. Detta är varför barfotagång är ett så effektivt redskap i hovrehabilitering!

Sammanfattning

Att ta av skorna är inte ett slutmål, utan starten på en rehabiliteringsprocess.
En lyckad övergång bygger på tre saker:

  1. Noggrann bedömning av hovarnas utgångsläge och hästens behov.
  2. Förebyggande åtgärder – skydd, stöd och rätt miljö i början.
  3. Tålamod och uppföljning – låt kroppen hinna anpassa sig.

En häst som får rätt förutsättningar kommer med tiden utveckla starka, välfungerande hovar och röra sig friare och mer balanserat. Men vägen dit kräver respekt för processen och en vilja att lyssna på hästens signaler, så man inte hamnar i återvändsgränder eller bakslag under tiden.

Lycka till med din häst, och hör gärna av dig till oss på Viahov om du behöver stöd eller support längs vägen.

Hälsningar Anna på Viahov

P.S Vill du lära dig mer om hovhälsa, hovvård och hovfunktion samt holistisk hästhälsa?
Besök http://www.viahovplay.se – en kursplattform som ger dig vägen till hälsosamma hovar och stöttar dig längs vägen!

Ser din hästhage ut såhär? [Hästens ursprungliga habitat]

Publicerat av
Svara

Nej! Inte min heller!
Denna bild föreställer nämligen den mongoliska stäppen – vilket är den typ av biotop och habitat som hästar är evolutionärt anpassade för att leva på. Det är magra gräs/örter i stor mångfald.

Rent biologiskt är alltså deras kroppar i störst harmoni när de får leva i det habitat som de är bäst anpassade för ursprungligen.

Anpassningsbara – men till vilket pris?

Att hästar kan leva i andra miljöer beror på att de är väldigt duktiga på att anpassa sig.
Men det betyder inte nödvändigtvis att de kan frodas och nå sin fulla potential i dessa omgivningar.

När man ser på det vassliknande gräset på stäppen är det svårt att förstå hur hästar kan frodas på något som ser så näringsfattigt ut. Faktum är att växterna på mager jord får djupare rötter som bättre klarar av att suga upp mineraler och näringsämnen ur marken – jämfört med växter som har grundare rotsystem.

Svenska hagar – mycket energi, mindre näring

I våra klassiska svenska hagar är det betydligt mjukare, fuktigare och gräset innehåller mer energi per grässtrå, men mindre näring. Varför?

  • För att vi begränsar deras ytor och inte låter dem ströva fritt. Det gör att de inte kan tillgodogöra sig fler växtarter än vad som finns just i deras hage – eller i det hö vi odlar åt dem. Det blir artfattigt i deras mage.
  • För att vi ofta ställer hästarna på marker som är näringsfattiga biotoper i jämförelse med stäppen. En kvadratmeter stäppmark innehåller en mycket större artrikedom jämfört med en kvadratmeter traditionell hästhage.

Även vårt hö blir artfattigt. De flesta bönder odlar cirka 3–4 växtsorter i vallen. Dessa gräs är anpassade för att vara tåliga att skörda, kunna lagras under vintern och innehålla hög nivå av näring för högproducerande lantbruksdjur.
Men hästar behöver många fler grässorter och örter för att hålla magen i trim.

Artvariation – hästens egen hälsokost

Den stora artvariationen hjälper hästarna med allt från matsmältning och näringsupptag till att hålla organen friska.
Hästarna på stäppen lever bokstavligen i ett växande ört-apotek under hovarna. Våra tamhästar lever på en äng gjord av kaffebröd – om man ska överdriva lite.

Har du hästar som får beta på artrika naturbeten, som dessutom är stora nog att inte bli överbetade, så har de det betydligt bättre än hästar som går på kortklippta ”golfbanor”. Dessa gräsytor består ofta av några få tåliga sorter – med höga sockervärden.

Vad vi kan göra för våra hästar

Vi kan uppnå mycket bättre hälsa hos våra hästar om vi tog hänsyn till detta lite mer!
Hästens mage kräver artvariation för att frodas – och när magen frodas, så mår hela hästen bra. Immunförsvaret stärks och kroppen självläker bättre.

Jag försöker ge mina hästar så mycket artvariation som möjligt. Tyvärr är jag begränsad till det hö/hösilage som finns att köpa och de betesmarker jag har tillgång till.

Därför boostar jag regelbundet hästarnas mage och tarm med:

  • Probiotika
  • Örtkurer
  • Mineraltillskott från växtriket
  • Höpellets från artrika ängsmarker

Vill du hjälpa din häst?

Idag är sista dagen med 10–15 % rabatt på många av de örtkurer, mineraler och probiotika som jag själv använder till mina egna hästar och jag rekommenderar att boosta hästarna lite extra nu under hösten med tanke på att magen behöver lite extra stöd under foderbyten, väderväxlingar, avmaskningar och ibland miljöombyten.

👉 Du hittar allt i fyndhörnan på Viahov.se.

Hovslagaren Yogi Sharp gästade Svensk Hov’s Hovkonferens och årsmöte 2025

Publicerat av
Svara

Detta är ett klipp som Viahov producerat från årsmöteshelgen 2025 då branschföreningen Svensk Hov bjöd in Yogi Sharp och flera andra föreläsare för en späckad hovkonferens!

Alla medlemmar i Svensk Hov får också rabatt på medlemskap i Viahovs nya kursportal ViahovPlay.se – för dig som är hovnörd och vill lära dig mer om hovhälsa och hovvård!

Vill du lära dig mer om vad Svensk Hov är för något? Gå in på svenskhov.se

Hälsningar
Anna på Viahov

[6 STEGSMETODEN] STÄRK HOVARNA FRÅN INSIDAN!

Publicerat av
2

När hästen har svaga hovar, spruckna hovar, strålröta, hålväggar, tunna sulor, dålig hovkvalitet, foderränder och massa annat som stör hovarna så behöver man ofta MER än bara hovvård. Det krävs också ofta att man boostar kroppen inifrån. Hästen behöver då inte en slags ”quick fix” av ett medel, utan oftast handlar det om att bygga upp alla olika ”pusselbitar” som saknas för att hästens eget självläkande system ska kunna ta hand om sig själv. OM en eller två ”pusselbitar” saknas, så tillför man detta och sedan kommer hästens kropp själv att läka sig på egen hand.

Ibland är det väldigt många pusslebitar som saknas och ibland är det bara några få. Ju fler pusselbitar som saknas desto mer komplext blir det att hitta och räkna ut felet. När hästen bara får rätt pusselbitar på plats så kan det faktiskt gå ganska fort att se resultat!

Det svåraste av allt är att räkna ut exakt VILKA pusselbitar just DIN häst ska ha!

Jag har därför lutat mig mot ett ”system” som jag lärt mig av duktiga näringsexperter och hästkunniga terapeuter som gjort detta till sitt yrke att hjälpa hästar få igång sin egen självläkning, t.ex Eddy Blom och Anna på Eqvital. (jag är med i deras nutritionskurs på halvfart just nu) . Det här systemet har hjälpt mig att hjälpa massor med andra hästägare kunna hjälpa sina hästar under många års tid nu och funkar på väldigt många, tack vare att man täcker in en stor del av pusselbitarna även om man inte riktigt vet exakt vilka som saknas.

Mitt system ser ut såhär:

👉1. RENSA SYSTEMET (mentalt): Det mentala & känslomässiga går först!!-> Börja alltid med hästens nervsystem. Är den full i stresspåslag, lever i fight/flight/freeze mode och har mentala problem på grund av sin miljö? Då måste man börja där och ge hästen möjlighet att få lugn och ro i sitt mentala system. Hjälp hästen att gå in i sitt parasympatiska nervsyste. Parasympatiska nervsystemet är den del av det autonoma nervsystemet som lugnar kroppen och främjar återhämtning.

Vad man kan göra: Om din häst har påverkat nervsystem och behöver hjälp med att komma till ro, så finns det örtkurer för detta, men först och främst behöver du göra förändringar i hästens miljö så den inte behöver leva i stress. . Vi har en örtkur som heter ”Relieve” och hjälper hästen minska sin stress mentalt. Extra magnesium och C vitamin boots är också bra för vissa hästar som är väldigt påverkade

👉 2 RENSA SYSTEMET (miljö): Här ingår också att ta bort allt som stressar hästens fysiska kropp. Rensa bort gifter ur maten och vattnet eller i stallet. Exempelvis mögel, (om ni visste hur vanligt detta är i stallmiljön) och tungmetaller i vattnet, parasiter, ”kraffs” i foderstaten (läs innehållsförteckningarna! hästen ska inte äta massor av socker och spannmål eller högprocessat foder t.ex det är inte hästar biologiskt anpassade för) etc…

Vad man kan göra: Gå noggrannt igenom och analysera hästens hela miljö, inklusive vatten och foder och närmiljö så den inte får i sig giftiga saker eller sånt som är onaturligt för hästar. Att rensa ut gifter ur kroppen kan också göras med lymfmassage – för att hjälpa kroppen få ut slagget är viktigt.*

👉 3. RENSA SYSTEMET (organen)
-> Hästar som gått med inflammationer i kroppen, blivit medicinerade, haft mycket parasiter eller helt enkelt gått med långvariga problem i kroppen kan OFTA behöva hjälp att rensa ut gifter och toxiner ur kroppen och detta är leverns och njurarnas jobb i första hand. De kan ofta bli överbelastade när hästen har gått länge med problem. Stötta därför lever och njure med tillskott för detta, och här finns även andra behandlingar man kan ta hjälp av, såsom akupunktur och andra alternativa behandlingsformer som stimulerar/stöttar de inre organen

Vad man kan göra-> Vi har en örtkur som heter ”REMOVE” som hjälper hästen med detta steg.

👉 4. MAGE /TARM BOOST -> Det är i magen som all form av läkning påbörjas på insidan. Mår inte tarmen bra, mår inget annat heller bra. Punkt. Hästen behöver intakt tarmslemhinna (barriär mot toxiner) och en bra bakteriekultur (som bryter ner näring och tillgodoser hela kroppen med vitaminer och mineraler). Det här steget bör man aldrig hoppa över.

Vad man kan göra: De flesta känner säkert till att probiotika kan vara bra. Det stämmer! En sådan kur är inte fel att ge. Men har hästen gått med magstörningar ett tag så räcker inte det, speciellt inte om den har magsår eller läckande tarm. Den behöver hjälp att läka tarmen också om slemhinnan är svag, eller om den har magsår. Har den magsår så finns det medicin för det. kontakta veterinär!

För ”vanliga” magstörningar av mindre grad tycker jag att örtkurer är bra som ”magbalsam”, men också t.ex stöpt linfrö. Viahov har en örtkur som heter RESTORE som är väldigt bra.

Sedan är det många som inte vet att det viktigaste är att boosta hästens EGEN ”jäsfabrik” som skapar och vårdar bakterierna är inte probiotika utan en naturlig kost på artrik föda! Hästen behöver dussintals olika grässorter i magen. Inte bara 3-4 som vi har i våra hösilage oftast. Jag rekommenderar därför Flourish Evolve, och höpellets. Men såklart också naturbetesmarker så länge som möjligt under sommarsäsongen. Ett art-rikt bete är det mest naturliga och bästa.

👉 5. NÄRING!! (vitaminer, mineraler, aminosyror, etc)
Hästar kan inte läka sig själva inifrån om de har näringsbrist eller obalanser. Väldigt vanligt är det att hästarna har obalans på minrealerna på grund av att vanligt hö ofta har brister på flera saker. Och även om det inte finns några brister så uppstår ÄNDÅ brister i hästen eftersom en häst med lite magstörningar kommer inte TA UPP näringen till fullo! Den behöver då ”terapeutiska doser” i början (dvs extra hög dos).

Vad man kan göra: Hitta en BRA källa till mineraler och vitaminer och ge detta året runt som extra stöd. Lika viktigt på sommaren som på vintern. Jag rekommenderar Fytomin året runt och aminosyror vid pälssättning/fällning. Fytominet har högt upptag i hästens kropp och är därför drygt. Dessutom innehåller det en del extra aminosyror och även zeolit, så det är inte ”bara” mineraler i detta foder.

👉 6. TIDEN
Den här aspekten glöms ofta bort. Eddy Blom sa alltid något i stil med detta: ”Det tar lika lång tid för hästen att utveckla sin friskhet och sundhet som det tog för den att utveckla symptom och sjukdom” – så ha inte bråttom. Ju längre tid hästen har haft växande problem (även de symptom du aldrig lagt märke till) desto längre tid kan det ta innan symptom börjar klinga av.

Saker som hudproblem, mugg, rasp, sommareksem osv är sådana exempel som ibland kan ta ett par års tid innan det helt försvinner. Men klåda och hudproblem är bra exempel på sådant som ofta har att göra med att hästen bär på toxiner och behöver hjälp med att rensa ut gifter ur kroppen. Huden är kroppens största utrensningsorgan, och när lever/njure jobbat på högvarv ett bra tag och börjar bli överbelastat så kommer skiten ut via huden istället, och då kan man se symptom.

Vad man kan göra: Sänk dina krav på hästen under tiden som läkning och rehab pågår. Låt hästen få den tid som den behöver. Sluta stressa. Ta en promenad och chilla med livet 😎

Tänk också på att nummer 1 ofta slarvas med och bortses ifrån. Men det går inte att hoppa över några steg här och fuska sig fram. Om hästen inte mår bra psykiskt så KOMMER den ha svårt att tillgodogöra sig hjälpen du betalar för utifrån. Exempel: En häst som är deppig för att den saknar sina kompisar och står mycket ensam, kanske på grund av fång eller andra problem, kommer vara psykiskt påverkad och ha svårare att tillgodogöra sig det du försöker hjälpa den med på andra vägar.

Ta reda på vad just DIN häst trivs och frodas och mår bäst av!

Hälsningar Anna på Viahov

P.S DET DU BEHÖVER JUST NU?

Just nu denna månad (sept-25) så är det många foderbyten, pälssättning, och många stallar in sina hästar från betet. Det innebär extra påfrestning för hästarna och för att boosta dem lite extra har jag därför denna månad en stor höstkampanj med 10% rabatt på viktiga saker som mineraltillskott FYTOMIN, aminosyror, örtkurer och probiotika (Proferm och Nutribiome). Alla dessa saker är viktiga att använda om du vill följa de här ovanstående stegen som hästen behöver för sin självläkning. Handla detta i fyndhörnan på Viahov.se där vi fyller på med nya kampanjer hela tiden

BESÖK FYNDHÖRNAN!

Vill du lära dig ÄNNU mer om hovvård & hästhälsa? Behöver du få individuell hjälp och rådgivning? Då vill jag rekommendera att du går med på plattformen ViahovPlay som är min nya kunskapsportal för alla som vill ta bättre hand om hästens hovar och kropp! Här kan du också boka online konsultation om du behöver hjälp med något specifikt.

LÄS MER OM VIAHOVPLAY

SKILLNADEN MELLAN BARFOTAVERKNING OCH ”TRADITIONELL” VERKNING?

Publicerat av
Svara

Det finns en del skillnader jag upplever mellan ”barfotaverkning” / ”natural trim” VS. ”traditionell verkning” eller ”hagverkning”(pasture trim) eller vad man nu ska kalla den typen av verkning som ofta används av hovslagare men inte av barfotaverkare. (Fasiken vad svårt det är att generalisera såhär. Känns som ett jäkla minfält ibland, men nu MÅSTE jag generalisera lite för att faktiskt kunna göra min poäng. Det är faktiskt skillnad i utbildning mellan olika metoder/inriktningar, och det finns mycket variationer inuti dessa grupper också)

Efter att ha jobbat i nu 13 års tid med att ta emot foton via mail på nyverkade barfotahovar (både verkade av hovslagare och barfotaverkare, både utbildade och outbildade) för att guida hästägare i hur man bäst ska prova ut rätt typ av boots på dem – så har jag ju lagt märke till att den finns en del skillnader mellan olika typer av verkningar som gjorts på hoven och även om det förekommer små variationer på det här så finns det ändå två ”läger” som jag lagt märke till.

Vilka yrkesgrupper är det som utför dessa olika typer av verkningar då?

Jag har märkt att det finns hovslagare som utövar barfotaverkning, men det finns också väldigt många hovslagare (både självlärda och utbildade) som utför det jag kallar för ”traditionell verkning”. Däremot är det väldigt ovanligt att hitta barfotaverkare (självlärda eller utbildade) som utövar traditionell verkning.

➡️ På barfotaverkade hovar är ofta hovväggen verkad mer till sulnivå, och på traditionellt verkade hovar är det oftast mer en ”kant att gå på” som är sparad runtom hoven. En del barfotaverkare har tagit bort onödigt mycket av hovväggen och tunnat väggen alldeles för mycket, och en del hovslagare har lämnat kvar onödigt mycket av hovväggen så den är för lång (enligt min åsikt då). Det är inte ovanligt att se hovslagarverkade hovar som är såpass långa när de är nyverkade eller 1 vecka efter verkning – att de ser ut ungefär som mina egna kundhästar brukar göra efter 4-5 veckor när det är dags för ny verkning igen.

➡️ På barfotaverkade hovar är ofta hovväggen avfasad så att den yttre delen av väggen inte är bärande. Vissa kallar denna avfasningen ”mustang roll”. På traditionellt verkade hovar så är ofta hovväggen bred hela vägen runtom

➡️ på barfotaverkade hovar är ibland denna ”mustang roll” kraftigt överdriven och hovväggen är rundad väldigt hårt

➡️ på barfotaverkade hovar är ofta tån extra avfasad för en snabbare överrullning, det ser jag mer sällan på traditionellt verkade hovar, där tån kan sticka iväg

➡️ på barfotaverkade hovar är oftast sulan exfolierad, alltså att död sula är bortverkad så att man ser den ”äkta sulan”, medan på traditonellt verkade hovar är ofta mycket död sula kvarlämnad

➡️ På traditonellt verkade hovar så är ofta traktstöden overkade, eller verkade väldigt lite. På barfotaverkade hovar brukar traktstöden vara omsorgsfullt verkade med hovkniv för att få en form som följer sulan. En stor skillnad jag ser är att traditionellt verkade hovar ofta får överväxta traktstöd, och klämpunkter i traktvinkeln pga detta.

➡️ Traditionellt verkade hovar brukar ofta vara ”planverkade” på ett sätt som innebär att hovväggen inte följer sulan, utan är plan mot golvet. Barfotaverkade hovar brukar ha en mer skålformad hovvägg som följer ”skålen” på sulan och gör att det ibland blir nästan en hålfot på mitten. Trycktpunkterna brukar då hamna mer på tå och trakt, inte hela vägen runt.

➡️ Traditionellt verkade hovar brukar ofta ha mer obalans dorsopalmart då stor del av belastningen ligger framför rotationspunkten i hoven (centrum av hovleden) och en mindre del bakom. Barfotaverkade hovar brukar ofta ha en mer balanserad belastning med kortare utrymme framför rotationscentrum. Detta tror jag beror på att de ofta verkas med lite kortare tå och snabbare överullning, samt även har kortare verkningsintervall (Barfotaverkare brukar ofta sätta 3-6 veckor medan hovslagare brukar ofta sätta 5-8 veckor enligt mina erfarenheter)

➡️ Strålen är oftast mer verkad på traditionellt verkade hovar. Där är de oftast skurna i ”diamantform”. Barfotaverkade hovar är sällan trimmade på det sättet, men numer blir det allt vanligare eftersom det är en teknik som lärs ut i fler metoder numer.

➡️ Traditionellt verkade hovar ser jag oftare ojämnheter på hovväggarna medan barfotaverkade hovar oftare har mer symmetriskt verkad hovvägg hela vägen runtom

➡️Traditionellt verkade hovar kan ofta bli lite verkade i sulan i tån så att väggen är högsta punkten i tån och inte sulan, medan barfotaverkade hovar väldigt ofta sparar all sula förutom den döda sulan som oftast exfolieras bort) och resultatet kan ofta bli att hästen går på sulan i tån

➡️ En sak som jag tycker att barfotaverkade och traditionellt verkade hovar ofta har gemensamt är att de har alltför nerverkade trakter. Jag ser ofta att trakterna är nerverkade till ”strålens bredaste punkt”. Det kan diskuteras hur hälsosamt det är på olika typer av hovar.

 ja jag vet vad ni kommer säga nu! Detta är grovt generaliserat och det förekommer naturligtvis olika varianter på detta eftersom det finns olika metoder därute som yrkesfolken följer, oavsett om de kallar sig hovslagare, hovvårdare eller hovskötare.

Har du fler punkter som du märkt av? Håller du med?  Håller du inte med? Berätta gärna varför!

Jag planerar att göra fler workshops om individanpassning av evoboots framöver och fick en idé att kanske också lägga in lite mer barfotaverkningsteori i detta för dem som vill utöka sitt perspektiv på olika metoder. Låter det intressant? Skriv gärna en kommentar om du är intresserad att gå en sådan workshop samt var i landet du bor.

Nästa clinic för Evo Boots individanpassning blir hos hovslagare Lars Sjöberg i Skåne den 5 oktober. Det är en workshop riktad till yrkesverksamma som vill jobba med bootsutprovning, och den är på 1 dag och vi kommer gå igenom grunderna inom individanpassning av Evo Boots i första hand. Har vi lite tid över kommer vi också diskutera lite olika verkningsteknik 😊 Anmälan öppen på hemsidan viahov.se !

ANMÄLAN TILL EVOBOOT WORKSHOP

BILDERNA:
Jag tog bort bilderna som jag lagt här tidigare. Det blev för mycket missförstånd kring dem så nu letar jag bättre bilder och kommer göra ett nytt inlägg där jag beskriver lite olika typer av verkningar som jag sett.

Har du bilder på olika typer av verkning? Skicka gärna till mig så kan jag visa fler exempel 🙂

Hälsningar Anna på Viahov

P.S Vill du veta vad jag samlat ihop och lärt mig under mina 20 år som hovnörd och tycker verkar vettigt att lära ut och använda mig av i mitt arbete med hovar?

Då kan jag rekommendera att gå min hovkurs! Det är en pågående ”hovskola” med nya avsnitt som publiceras löpande just nu. Hittills finns 5 faktaspäckade hovlektioner publicerade och fler är påväg. Här får du lära dig allt från hovterori, hovanatomi, till praktisk hovvård. Du kan antingen bli medlem och få tillgång till ALLT material direkt, eller köpa utvalda avsnitt styckvis.

LÄS MER PÅ VIAHOVPLAY.SE

ATT GE HÄSTEN ”SAMTYCKE” – På gott och ont

Publicerat av
Svara

En av mina hovkunder berättade för mig häromdagen att det var tack vare mig som hon hade börjat erbjuda sin häst consent – alltså samtycke – i hanteringen. Kort sagt: hon hade börjat ge hästen möjligheten att säga ”nej”, att få en egen röst och faktiskt kunna välja.

Egentligen var det ju inte tack vare mig – jag bara pekade henne i rätt riktning. Mot Susanna Davidsson, på ”Hästvis”! Något inlägg jag hade gjort tidigare rekommenderade hennes sida, och det var så min kund hittade till en träningsform där hästen får vara med och bestämma. Hon gick med där och lärde sig mer om hur man kan hjälpa hästar att få en egen röst och börja bestämma över sin kropp – även när det svaret man får kanske inte är det man själv hade önskat.

Hon berättade att när hästen väl förstod att den fick säga nej, så började den också använda sitt ”nej” – ganska ofta! (Och det är helt normalt i början.) När en individ – människa eller häst – inser att den har möjligheten att sätta gränser, kommer ofta ett överslag åt andra hållet innan balansen infinner sig. Får man tid och utrymme att hitta sin egen motivation, kommer fler ”ja” att börja komma. Det här gäller även människor som vuxit upp med mycket gaslighting eller undertryckta känslor – när de väl börjar säga ifrån, kan de bli väldigt rigida i sina gränser till en början, för de litar fortfarande inte på att det är okej att säga nej och förväntar sig straff. Att hitta balansen däremellan är en konst i sig.

Jag tycker att det borde vara självklart att man redan från fölstadiet tränar sin häst med just det här perspektivet – att den ska få uttrycka sig, få ha en röst och bli lyssnad på även när den säger nej till våra förslag. Har fölet med sig det från början, behöver det inte stänga av sina egna känslor, tappa nyfikenheten eller viljan att samarbeta. Då uppstår heller inte samma överslag – det finns inget uppdämt behov om individen redan känner sig hörd.

Följden blir ofta en häst som är mer positiv, mer ”ja-sägande”, just tack vare att den vet att den får säga nej. Paradoxalt nog skapar tryggheten i att få säga nej större förutsättningar för samarbete. Hästen vet att du lyssnar, och det skapar tillit.

Det här handlar inte om klickerträning, R+, eller någon särskild metod. Hästar som tränas med tryck och eftergift kan också få den här typen av inflytande. Att ge hästen veto handlar alltså inte om vilken typ av förstärkare du använder (”morot eller piska” är båda två olika typer av ”förstärkare”), utan om vilken relation du bygger. Det betyder inte att hästen alltid ska få bestämma – men det betyder att du tränar med fokus på att hästen ska känna sig hörd, och därigenom bli mer trygg i relationen. Och det är där det ibland börjar skava hos vissa, eftersom detta är svårt. Vi saknar bra förebilder inom hästvärlden.

Nu kommer vi in på något som kanske inte är så populärt att jag säger, men jag är rätt van vid att stå mitt i den grå zonen – så det får vara okej.

Jag har märkt en tendens att vi människor också går in i överslag. Från att träna i dominanskultur inom traditionell ridskolemiljö – där hästen inte får ha några åsikter alls – till att plötsligt bli helt självutplånande i relationen, och ängsligt undra om vi gör tillräckligt. Det är lite som i kvinnorättsrörelsen. Efter hundratals år av kvinnoförtryck har pendeln börjat slå över – och nu uppfattas maskulinitet ofta som något giftigt, och feminina kvinnor som svaga eller som offer. Det är nästan som om världen vill radera skillnader och göra androgynitet till det enda accepterade tillståndet. Men det är ett helt annat myrbo av åsikter, som jag inte vill trampa i nu..

Så tillbaka till hästar igen…

När människor inser att de varit ”förtryckande ryttare” är det inte ovanligt att de svänger över helt. Från att kalla hästen ”fjantig” när den är rädd för vattenslangen, till att inte ens våga sätta gränser när hästen börjar bitas eller kliver rakt in i ens personliga zon. Det är ett ganska extremt skifte. Och jag tror att det ofta bottnar i en vilja att gottgöra – att läka relationen.

Jag säger inte att det är fel. Kanske måste pendeln svänga för långt först, innan vi hittar balansen och blir bekväma i att navigera de olika sidorna? Detta är som sagt en konstform, något som kräver övning.

Men jag är mest intresserad av det som kommer efter: balanspunkten. Jag vill till platsen där både hästen och jag får ha en röst – och där jag har sista ordet. Inte för att dominera, utan för att jag är den vuxna i relationen. Jag är inte ”kompis” med min häst, och jag är inte dess partner. Jag är dess ledare, dess handler, dess förälder – om man vill kalla det så.

Och det betyder inte att jag sätter mig själv över hästen och förtrycker den. En god ledare dominerar inte. En god ledare lyssnar, vägleder och tar ansvar. En god förälder fungerar på samma sätt. Men ordet ledarskap har blivit så laddat att många knappt vågar använda det längre – det förknippas med tvång, makt och kontroll.

Jag tror att det är dags att vi laddar om ordet ledarskap – och fyller det med bättre innehåll.

Att vara en god ledare för sin häst innebär inte att säga ja till allt eller att låta hästen bestämma allt. Det innebär inte att varje invändning hästen har ska bli lag. Det vore lika orimligt som om en förälder lät sitt 3-åriga barns känslor och önskemål styra hela vardagen. Ledarskap handlar om att kunna säga nej, men också om att lyssna och ge utrymme. Det handlar om att sätta gränser och skapa trygga ramar. Att vara steget före och skapa goda förutsättningar för goda resultat.

Och det börjar – som allt annat – med att ta ledarskap över sig själv. Sina egna känslor. Sitt eget uttryck. Först då kan man guida någon annan, vare sig det är en människa eller en häst. Om inte självutveckling är en prioritet hos dig så kommer du aldrig nå slutmålet.

Och så finns det en annan anledning till att ordet ledarskap idag ger så många negativa associationer. Det blev kidnappat.

När Natural Horsemanship-rörelsen växte sig stor, började man prata mycket om ledarskap – men man gjorde det samtidigt som man använde tekniker som i praktiken handlade om dominans, manipulation och kontroll. Istället för rent våld använde man omvänd psykologi och tryck – men syftet var ofta detsamma: att tvinga fram lydnad. Hästen fick inte nödvändigtvis mer tillit eller trygghet – det är möjligt att knäcka en häst på det viset, bara på ett mer ”sofistikerat” sätt. (Det finns goda former av NH också! Jag drar INTE alla över samma kam. Leslie Desmond Mike Beck är ett par av de goda exemplen jag kan nämna)

Och det är därför så många idag drar öronen åt sig så fort någon nämner ledarskap. För de minns vad det där ”ledarskapet” egentligen var: ett sätt att visa vem som bestämmer, utan att ta hänsyn till hästens känsloläge, behov eller autonomi.

Men för mig är ledarskap ingenting utan empati. Utan omsorg, trygghet och känslomässig lyhördhet har ordet inget värde. Det är just den där obalanserade formen av auktoritet – den som fokuserar enbart på kontroll och inte på kontakt – som gång på gång har ställt till det. I hästvärlden. I historien. I människorelationer.

Att vara en god ledare är att söka win-win-lösningar. Att vara en god ledare handlar om att hjälpa andra att blomstra. Att våga ta ansvar, men också att känna in. Att bygga en relation som bär – inte bara en struktur som styr.

Så kanske är det dags att vi tar tillbaka ordet. Och laddar det med något bättre.

Hälsningar Anna

P.S Bilden föreställer min häst Rosie, en väldigt klok häst som lärt mig otroligt mycket om tillit, samtycke, och ledarskap och som fortsätter att lära mig nya saker hela tiden.

Foto: Julia Tingström.

Godkänd hovslagare till trots – men hästen har patologiska hovar – vem bär ansvaret för den här okunskapen?

Publicerat av
Svara

Ursäkta på förhand för trampade tår men… Nu ska jag vara sådär obekväm igen!

Senaste veckorna har jag träffat på ett antal hästar med strålröta som var så djup att hästarna reagerade med smärta vid undersökning av mittstrålfåran. Dessa hästar har hovslagare godkända av jordbruksverket som har gått fortbildning inom sjukbeslagslära. En av hästarna gick dessutom på ett 10 veckors intervall(!) och gick barfota.(och det var hovslagaren beslut)

En annan häst var skodd med järnskor och strålen var totalt prolapsad. Vi snackar om patologiska, sjuka hovar och hästar med stark smärta och yrkesutbildade personer godkända av statlig myndighet som anlitas för att vårda och sköta hovarna regelbundet, samt hästägare som i god tro, tror att de vågar lämna över ansvaret för hovarna på dessa yrkesmän.

Vid samtal med hästägarna är de mycket bekymrade över sina hästar eftersom de ”märker att det är nåt” och de får inget gehör hos sin hovslagare, som är stressad, arg på hästen (som självklart inte vill hålla upp hovarna eftersom den har så ont!), biter ihop, gör sitt jobb och kör därifrån utan större engagemang. Infektionen i strålen obehandlad och inte ens uppmärksammad som ett problem. Det här är inte enskilda fall – det här är en trend jag har sett under mina 13 år som yrkesverksam hovis. Och det är inte bara strålröta, utan bärrandsröta, utflytningar, sprickor, och låggradiga inflammationer, som också får pågå utan att man gör något åt orsaken. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – som hästägare KAN du inte lita på att alla yrkespersoner kan sitt jobb, eller gör sitt jobb bara för att de har gått ”godkända utbildningar” eller har någon speciell titel, mästarbrev eller stämpel i CV:t.

Jag vill inte ägna mig åt att basha några enskilda personer här, jag förstår att det kan vara jobbigt att vara okunnig – jag har själv gått runt med okunskaper och gjort många misstag under mina år som yrkesverksam och försökt så gott jag kan med det jag visste då – och jag är verkligen ödmjuk inför att jag inte kan allt – vet allt – eller har sett allt!

Men jag känner ändå att jag måste lyfta upp det här eftersom det som sagt är en pågående trend – och det är väldigt viktigt att DU som hästägare inte är naiv när det kommer till hästens hovar och hovhälsa – om du bryr dig om din häst så behöver du lära dig grunderna i egenvård och lära dig hur en BRA resp DÅLIG hov ska se ut, så att du åtminstone kan bedöma yrkesmannens jobb – och vet när det är dags att byta hovis eller diskutera problemen och kräva förändringar.

Eftersom det är svårt att ens HITTA en hovslagare på vissa håll så vill jag också rekommendera att du lär dig att underhållsraspa hästens hovar själv om det verkligen är ett måste.

Patologiska hovar är så normaliserade idag att det inte alls är säkert att verken veterinär eller (SJV) godkända hovslagare uppmärksammar det. Det brukar ofta dröja tills att hästen blir halt innan man börjar undersöka och ”hittar” problemen. (som ofta varit där i flera år)

Detta är verkligen synd och skam – därför det är MYCKET enklare att förebygga problemen istället för att vänta på snöbollseffekten, och problemen har vuxit sig så stora att de är omöjliga att ignorera.

Jag låter ibland som en gnällspik som tjatat om detta i flera års tid. Men istället för att BARA gnälla så har jag nu börjat lösa problemet på mitt eget sätt!

Jag kan ju inte hjälpa alla människor i hela Sverige rent praktiskt, och jag har försökt att ägna mig åt gratis-rådgivning via mail, PM, telefon, och facebook under i stort sett hela mitt yrkesliv men det är ohållbart – därför startade jag en kursplattform där jag samlat ännu fler experter från olika världens hörn.

På den här kanalen (Viahov Play) så kan jag erbjuda privata konsultationer och rådgivning online, få betalt för det – och framförallt sprida hovlektioner och kunskap i min nya hovkurs som kommer att lära dig som hästägare den viktiga egenvården du behöver kunna för att sköta strålen, strålrötan, bärrandsrötan, sprickorna, och lite underhåll på hovarna själv. Du kommer också förstå när du behöver hitta en specialist och få experthjälp på plats för att lösa olika problem, och när du själv på egen hand kan göra vissa åtgärder.

De flesta söker sig till mig när det redan har gått för långt – när hästen har fått inflammationer i strålbensbursan, när ligamenten ryker, när hovleden är inflammerad eller när hästen som fått kronisk fång inte får fina hovar igen trots att man anlitat ”den bästa hovslagaren i landet”

Jag riktar mig till både hästägare och yrkesfolk eftersom jag ser så många pusselbitar som verkar saknas även bland yrkesmän, när det kommer till hovvård. Tyvärr så är det väl så – att de som mest behöver kunskapen är de som är minst intresserade av att söka upp den. De som är duktiga inom hovslageri och hovvård är ju oftast redan pålästa på egen hand.

Jag har därför tagit för vana att bjuda in hovslagare till kursen helt GRATIS – när deras kund har hört av sig till mig i desperation efter hjälp (än så länge är det ingen hovis som tackat jag till det erbjudandet).

Men erbjudandet finns kvar ändå: om du har problem med din hästs hovar och söker hjälp, så får din hovslagare följa med på köpet om hen är intresserad att ta del av vad vi har att lära ut. Det är min välgörenhet för att stärka hovbranschen och försöka öka ”lägstanivån” på kunskaperna hos de som är i mest behov av den.

På bilden är en av hästarna med strålröta jag pratade om. Här på bilden ser ni precis hur djupt in i vävnaden som infektionen har gått upp mellan ballarna.

Vänliga hälsningar Anna på Viahov

P.S OBS! Idag 31 Maj – är sista dagen med 10% rabatt för att teckna medlemkap på Viahov Play. Ange koden ”HAPPYJOGGING” så kan du få 10% rabatt på inträdet. Väljer du Premium får du också 7 dagars kostnadsfri ”prova på period”

GÅ MED I VIAHOV PLAY MED 10% RABATT

Vill du inte gå med på kanalen Viahov Play och du gillar inte abonnemang, så går det utmärkt att boka in mig för online konsultationer så kan jag titta på din hästs hovar på ett videosamtal och komma med tips och råd. Det går att boka på viahovs webshop

BOKA HOVKONSULTATION MED MIG

Så tränar du hästen att lyfta hovarna – på ett lugnt och hästvänligt sätt

Publicerat av
Svara

Har du en häst som tycker att det är jobbigt att lyfta benen vid verkning eller hovvård? Kanske rycker den till sig benen, spänner sig, eller har svårt att stå still? Du är inte ensam – och det finns fina sätt att hjälpa hästen att bli tryggare i den situationen.

Här delar jag med mig av mina tankar och erfarenheter kring hur du kan träna din häst till att känna sig lugn och delaktig när du lyfter hovarna – oavsett om du arbetar belöningsbaserat eller inte.

Här verkar jag en islänning. På de mindre ponnyerna får man gå när till deras nivå. Att stå på ett knä bredvid hästen är ibland det bästa för att det ska vara bekvämt för både hästen och hovvårdaren.

🧠 Bygg en positiv association till hovhantering

Belöningsbaserad träning är ett utmärkt verktyg när det gäller att förändra hästens känsla kring hovhantering. Med tålamod och tydlig kommunikation kan hästen ganska snabbt börja associera hovvård med något trevligt. Belöningsbaserad träning kräver hög nivå av precision och timing – så att du faktiskt belönar RÄTT beteende och inte riskerar att förstärka helt fel saker. Ta gärna hjälp av en utbildad belöningsbaserad tränare som hjälper dig på rätt bana direkt. Det kan också vara bra att vara två stycken som tränar när man gör på det viset, eftersom en person behöver ansvara för belöningen medan den andra personen jobbar med hovarna. Det är lättare på det sättet.

Om du är osäker på hur man jobbar belöningsbaserat och inte vill ta ut en tränare så är min rekommendation att du använder dig av kli som belöning istället för godis. Alternativt ”tråkigt godis” som t.ex hö, eller lucernhack.

Men även utan godis, belöningar eller klickerträning kan du komma långt – bara genom att ge hästen tid, vara lyhörd och bygga tillit.

Nyckeln är att låta hästen få upptäcka att situationen kan vara:

  • Lugn
  • Förutsägbar
  • Trevlig
  • Frivillig

En barfotahäst har också en liten fördel här – du kan alltid sätta ner hoven en stund om hästen behöver vila. Det är svårare att göra om man mitt i skoningen har en sko och söm i handen och ska börja spika. En duktig hovslagare kan säkert lösa det här ändå, men det är lätt att det blir lite mer stress i en sådan situation. Det är lättare att börja träna utan sko och söm i början och bara verka hovarna med rasp eller tång. En del hästar har också EXTRA trauman kopplade till just det bankandet som hammaren innebär. Det finns hästar som har ”låggradig inflammation” i hoven eller är så känsliga i hovkapseln att de upplever både hammaren och raspen som obehaglig – isåfall är en verktång bättre att jobba med i början. (Använg gärna vår nya mini-verktång med enhandsfattning och hovkrats i ett – lätt att hantera när man har reaktiva hästar eller föl att arbeta med och måste vara kvick på handen med hög precision!)

🐎 Var uppmärksam på hästens toleranströskel

En häst som är väldigt reaktiv – kanske rentav rädd om sina ben – behöver extra försiktighet. Här är det avgörande att du lär dig var hästens toleranströskel går: det vill säga den punkt där hästen inte längre klarar av att stå kvar och börjar dra undan benet.

När du tränar, se till att:

  • Aldrig gå över tröskeln – även om du belönar. När hästen behöver försvara sig och rycka undan sina ben har du gått för fort fram.
  • Jobba precis under tröskeln – här kan hästen träna sin förmåga att stå ut med det jobbiga, samtidigt som du bygger tillit.
  • Backa snabbt om du närmar dig gränsen – så hästen får känna att den fortfarande har kontroll och kan lita på dig.

Det här är en grundprincip att bära med sig i all hästhantering, oavsett vilken metod du jobbar med. Det gäller såväl lastträning, som ensamhetsträning. Vi vill inte pressa hästarna över sin tröskel så att de hamnar i fight/flight/freeze -mode. (överlevnadsinstinkterna kickar in och inlärningsförmågan minskar drastiskt)

🦶 Att hålla fast – eller släppa?

Det finns ofta mycket känslor och missförstånd kring huruvida man ska ”hålla fast” en hov när hästen rycker den till sig eller om man ska släppa direkt. Svaret är: det beror på. Du behöver alltid ta hänsyn till varför hästen rycker.

Om du inte känner hästen, eller om du vet att den har tidigare negativa erfarenheter, är det alltid säkrast att låta hästen få tillbaka sin hov varje gång den ber om det – oavsett om det sker med full kraft eller om den bara ”frågar snällt”.

Men! med en häst som du känner väl, och där du vet att ryckandet inte handlar om rädsla utan kanske bara om att unghästen inte riktigt förstått vad som förväntas och den börjar ”vifta” med hoven för att prova vad som händer – då kan du ibland välja att hålla kvar hoven en kort stund. Inte som en kamp, utan som ett mjukt ”vänta lite nu”. När du känner att hästen slappnar av igen och balanserar sig på sina tre andra ben – då släpper du lugnt ner benet. Se också till att ALLTID släppa ner hoven på en sådan häst när den istället väljer att ”fråga snällt”. På så vis bygger du muskelminne och lär hästen att avslappning är det som leder till att hoven släpps. Den lär sig också att den kan ha en tvåvägskommunikation med dig och be dig om att få sin hov tillbaka – utan att rycka den våldsamt ur handen på dig.

En häst som lärt sig denna ”tvåvägskommunikation” och är trygg med att den blir lyssnad på brukar inte ha något behov av att skrika med ”stora bokstäver”. Den vet att du kommer ge tillbaka hoven till den så fort du kan. På dessa kloka hsätar brukar man kunna ha konversation som ser ut såhär:

Hästen frågar snällt om den kan få sin hov tillbaka och att den börjar bli trött. Jag kanske är djupt upptagen med att skära strålen och behöver få bort en flik, och svarar till hästen ”Du får strax hoven tillbaka, jag måste bara skära bort den här lilla fliken först”. Sedan släpper jag ner hoven precis som jag lovade hästen. Resultatet av detta är att hästen känner att den blir lyssnad på, och därför finns det lite mer ”Ta och ge” i samarbetet. Hästen blir på så vis mer trygg och tålmodig med att stå ut och ställa upp även när något känns lite jobbgt. Det här bygger förtroende även i andra situationer där man också behöver att hästen samarbetar fastän det känns lite jobbigt, exempelvis vid andra typer av behandlingar eller undersökningar.

Det är den relationen vi vill åt – där hästen känner sig lyssnad på.

💪 Släpp inte hoven när hästen är spänd – men gör det inte till en kamp

Det här är ett vanligt misstag som många gör utan att tänka på det: man lyfter hoven, hästen spänner sig – och så släpper man ner den direkt. Vad som händer då är att hästen lär sig (omedvetet) att det lönar sig att vara spänd. Det blir ett muskelminne.

Gör istället så här:

  • Vänta tills hästen slappnar av och ”hänger i handen”.
  • När du känner att hoven vilar mjukt i din hand, släpp ner hoven som en belöning för avslappning. Prova också att sänka den långsamt till marken för att testa hur mycket avslappning du får. En maximalt avslappnad häst som är balanserad på tre ben och trygg med dig kommer kunna slappna av med hoven hela vägen ner i marken. Målet med min träning är att hästen ska kunna känna avslappning när jag sänker hoven helt ner i marken. Det är ett kvitto på att jag har tillit från hästen, och att den har bra balans i kroppen.
  • Känn efter – är benet avslappnat? Om inte, lirka lite försiktigt tills du får mjukhet och trygghet innan du släpper.
  • VIktigt – pressa inte hästen för mycket. Om du vet att hästen börjar rycka med benet ungefär 30 sekunder efter att du lyft upp det, då vet du att toleranströskeln ligger någonstans runt 30 sekunder. Jobba då i 25 sekunders intervaller istället. På så sätt ändras hästens rutiner och associationer och ni bygger goda positiva minnen och associationen är avslappning – inte kamp och spända muskler.

Detta enkla sätt att ”lära ut avslappning” kan göra underverk – både för dig och för hovslagaren.

⚠️ Det är inte alltid mentalt – ibland är det fysiskt

Det är viktigt att inte alltid tolka motstånd som olydnad eller rädsla. Många hästar som har svårt att lyfta benen, särskilt bakbenen, har kroppsliga spänningar eller smärta, exempelvis i ryggen.

Tecken att vara uppmärksam på:

  • Hästen drar in bakbenen under magen och har svårt att sträcka dem bakåt
  • Rycker med benen
  • kastar sig, ”ramlar” eller har svårt att stå på tre ben, verkar vinglig och har svårt med koordination
  • Verkar stel eller ”låst” i vissa rörelser

Tips:

  • Håll hoven nära marken om du misstänker att hästen har ont eller är stel.
  • Anpassa dig efter hästens kropp – inte bara mentalt utan också fysiskt.
  • När du ska lyfta hoven, hjälp hästen att ställa upp sig på ett sätt som underlättar för den, den kanske behöver en vägg eller en person som stöttar upp den fysiskt.

💬 Avslutande tanke

Att träna hästen att låta sig hanteras vid hovvård handlar inte bara om teknik – det handlar om relation, kommunikation och tillit!

En häst med dåliga erfarenheter kanske först måste få slita sig loss med full kraft – gång på gång – för att upptäcka att du aldrig kommer att hålla fast den på ett hotfullt sätt. Men framförallt så är det viktigt att inte gå så nära hästens toleranströskel att den känner at den måste uttrycka sig med så kraftfulla reaktioner. Det är bättre att ta så små steg fram att hästen inte ens behöver känna behovet att rycka till sig hoven häftigt för att att den är rädd.

Men om den gör det – var inte orolig, det är en fas för hästen att få gå igenom. En rädd häst som tidigare har blivit tvingad och överväldigad kommer att behöva gå igenom en del sådana faser och reaktioner. När du byggt upp mer trygghet, kommer detta minska och sedan kommer nästa steg – där ni kan kommunicera finare. Där du kan börja hålla kvar lite längre, släppa lite mjukare, läsa signalerna tydligare.

Med små medvetna förändringar i vardagen kan du hjälpa din häst att bli tryggare, mer avslappnad och mer samarbetsvillig.

Och som bonus? Din hovslagare kommer att tacka dig. 💛

Har du några bra tips att komplettera med? Jag vill gärna höra hur ni har gjort för att hjälpa era hästar att bli tryggare och bekvämare i hovvårdssituationer. Lämna gärna en kommentar!

🎓 Vill du lära dig mer om hovens funktion, hovvård och hur du kan göra din häst tryggare vid hantering?
På Viahov Play bygger vi just nu upp en helt ny hovkurs för hästägare – och du är varmt välkommen att vara med från början.

Du får också tillgång till vårt forum och våra coachningsträffar där vi pratar om allt från hovvård till hästpsykologi och vardagsträning.

👉 Läs mer och gå med här: [VIAHOV PLAY]

VIAHOV PLAY – DIN HOVVÅRDSRESA BÖRJAR HÄR

Publicerat av
Svara

Nu har vi äntligen öppnat dörrarna till Viahov Play – den nya plattformen för medvetna hästägare. Vill du ta bättre beslut för din hästs hovar? Vill du lära dig hovvård från grunden? Vill du sluta gissa och börja förstå? Som deltagare här får du tillgång till expertkunskap som ger dig en tydlig grund att stå på inom hovvård, bootsutprovning och naturlig hästhälsa.

🔹 För hästägare – Lär dig analysera och ta hand om din hästs hovar och fatta medvetna beslut.
🔹 För yrkesverksamma – Bygg vidare på dina kunskaper och få nya verktyg för att hjälpa dina kunder.

Som deltagare får du löpande tillgång till material inom:

✅ Holistisk hovvård & hästhälsa – Förstå hoven och hästen som ett system.
✅ Bootsutprovning – Lär dig individanpassa och använda avancerade tekniker.
✅ Innovativa hovbeslag – Från wraps till limskor – de senaste metoderna.
✅ ”Hästsnack” – Lyssna på poddavsnitt och delta LIVE
✅ Deep Dive – Ansök om att få individuell 1:1-coachning varje månad.
✅ Support & Stöd – Få hjälp direkt från branschexperter och andra hästägare i forumet

Det här är platsen för dig som vill slippa förvirrande råd och ta kontroll över hovvården. Välkommen till en gemenskap där vi lär och utvecklas tillsammans!

GÅ MED I VIAHOV PLAY


Är du yrkesverksam inom hovvård? Eller elev på en etablerad utbildning?

Samma som Premium – men dessutom med ett eget exklusivt yrkesforum för nätverkande!

ANSÖK OM PREMIUM PRO HÄR!

Ny kursplattform och en ny hovförening!

Publicerat av
Svara

Jag var med förra gången vi gjorde ett försök att starta en branschförening (svenska hovvårdares riksförbund), och nu är det dags igen! I helgen har nämligen vår nya branschorganisation ”Svensk Hov” bildats och vårt första årsmöte har gått av stapeln! Jag blev även invald i årets styrelse tillsammans med ett gott gäng.

Förra gången gick det inte så bra med vårt försök att driva branschförening, som en del kanske vet om… Men jag tänker att denna gång är det annorlunda och därför är jag väldigt positiv!

Vad är det då som gör att det kommer att gå bättre denna gång?

För det första handlar det om öppenhet. Vi utestänger ingen. Tvärtom, vi är mer öppna än någonsin tidigare. Det enda kravet för att vara med i föreningen är ett yrkesmässigt intresse i hovar. Vi har också slopat ”stödmedlemmarna” i form av hästägare. Det är nu ett ännu större fokus på oss som är yrkesmässiga i branschen, och gränserna mellan oss är utsuddade. Alla yrkesverksamma inom hovbranschen får vara med! Det innebär att du kan vara allt från hovslagare och hovvårdare till veterinär eller hästfysioterapeut. Det gemensamma är att vi alla jobbar med hästens hälsa och har fokus på hovarna. Vi kräver inte att du har utbildning från någon specifik plats eller i en viss utbildning, och vi kräver inte ens ett F-skattebevis. Det finns ju faktiskt yrkesverksamma som arbetar via egenfaktureringsbolag eller via anställning, och det finns även de som inte har egna firmor. Så om du är en hovvårdare eller hovslagare som arbetar som anställd – då är du mer än välkommen att vara med! Även som elev på hovslagarutbildning är du välkommen.

Tillsammans kommer vi inte bara att bli starkare som förening, utan vi kommer även att bygga bättre broar och samarbeten över yrkesgränserna och lära oss mer av varandras expertis. Vissa av oss är specialiserade på hovboots, andra på smide, osteopati eller kopplingen mellan fascian och hovarna, för att nämna några. Men vi jobbar alla mot samma mål: friska hovar och hästar.

En annan skillnad den här gången är att vi har fått fantastisk hjälp, inspiration och stöd från medlemmar ur Norsk Hov. De har redan lyckats bygga upp en framgångsrik branschförening, och deras arbete har gett oss starka indikationer på vilken potential som finns i Sverige för vår egen förening, ”Svensk Hov”. På bara två år har Norsk Hov fått mer än dubbelt så många medlemmar som den norska hovslagarföreningen, och är uppe i omkring 170 betalande medlemmar i skrivande stund – vilket är imponerande med tanke på hur mycket färre yrkesaktiva hovslagare och hovvårdare det finns i Norge. Detta visar på potentialen för oss att följa deras framgångsmodell och nå samma resultat här i Sverige.

Vi har mycket arbete framför oss, men redan nu har vi ett fantastiskt gäng som är entusiastiska och engagerade i att driva detta framåt. Vårt mål är att ena branschen, öka kunskapen, främja samarbeten och stärka hästvälfärden. En av de första händelserna som markerade starten för föreningen var vårt Hovkonvent, en tvådagars intensiv utbildning med föreläsningar från morgon till kväll, och vårt första årsmöte. Det var en fantastisk helg med god middag och nätverkande med kollegor.

En av de största höjdpunkterna under helgen var vår huvudföreläsare, Yogi Sharp, The Equine Documentalist. Vad jag lärde mig under de här två intensiva dagarna motsvarade förmodligen 20 års hovnörderi. Allt jag har lärt mig om hovar sedan jag började läsa om ämnet skulle ha kunnat bytas ut mot en enda helg av Yogi Sharp. Och det var en hel del som var förpackat i nya resonemang och förklaringsmodeller för mig: en mer strukturerad, matematiskt och systematiskt förklarad syn på hovvård. Vad som tidigare känts som ”flummigt” och ”intuitivt vetande” och svårförklarat blev nu presenterat med siffror, vinklar och statistik – på ett sätt som jag verkligen kan hänga upp mina tidigare aningar på och inte längre behöva gissa.

Det har också blivit klart för mig att många metoder, såsom t.ex ”vildhästmetoden” faktiskt har vissa inslag av sanningen, men inte hela sanningen. Detsamma gäller för HGM-metoden och F-balance-metoden. Vad jag nu har lärt mig är att hovvård och till och med skoning kan vara både enkelt och effektivt om man följer principerna. Skoning, som jag tidigare betraktat som något mystiskt och svårt, kan nu förklaras på ett sätt som gör att alla kan tillämpa de grundläggande principerna för att hjälpa hästar att få fungerande hovar.

Och jag vet att det kanske låter som en typisk ”Hallelujah”-upplevelse som många Hov-gurus brukar beskriva sina metoder, men jag vill verkligen slå fast att det här handlar om att faktiskt kunna lita på sina resultat och luta sig på evidensbaserade metoder. För att veta vad som fungerar, och varför det fungerar, behöver man både statistik och studier. Det är så man vet vad som är bra och vad som är dåligt.

Jag menar, jag är uppvuxen med fungerande barfotahästar – har alltid sett detta som normen – och har haft svårt att acceptera att så många hästar är beroende av beslag (vare sig det är hovboots eller järnskor), men nu börjar jag faktiskt förstå vilka saker som gör att vissa barfotahästar kan gå utmärkt på alla underlag utan skor eller boots, medan vissa hästar är beroende av ett liv med skor permanent och som aldrig går helt fint barfota. Det är egentligen ganska simpelt, när man har alla variabler på plats!

Därför går jag nu ”all in” på detta sätt att verka hovar och analysera hovhälsa och hästhälsa. Jag kommer att fortsätta att dokumentera och följa upp det jag lär mig för att se mina egna resultat. Jag ser redan nu att detta nya sätt att arbeta känns så mycket mer strukturerat och självklart, vilket gör att jag inte behöver gissa längre. Och jag vill nu dela med mig av denna kunskap till andra – så att fler kan få hjälp att förstå de enkla principerna och inte behöva gå igenom alla misstag själva och gå vilse i divserse metoder som ”hovgurus” utropar som det enda bästa.

Genom Viahov Play, min nya kunskapsplattform, kommer jag att dela med mig av de verktygen du behöver för att integrera denna nya kunskap i verkliga livet.

Så, vad kan du som hoventusiast förvänta dig av den nya plattformen Viahov Play? Jag vill erbjuda dig möjlighet att följa med på den här kunskapsresan, för att du ska kunna hjälpa fler hästar till snabbare och säkrare resultat, vare sig det är din egen häst, din medryttarhäst eller dina kunders hästar. Jag har bjudit in Yogi Sharp som kommer att hålla hovlektioner och svara på frågor, och jag kommer vägleda er igenom allting så att det blir översatt till svenska och förklarat så att alla kan förstå och ta till sig kunskapen, oavsett vilken bakgrund man har inom hovvård. Du kan vara ren och skär nybörjare, men ändå lära dig mer nyttigt om hovar, hovbalansering och skoning än vad den genomsnittliga hovslagaren lärt sig efter en genomsnittlig hovslagarutbildning. Jag vet att det säkert kommer uppröra en del hovslagae att jag säger det rakt ut, men det är väldigt mycket från Yogis sammanställda material från forskning och studier som tyvärr verkar saknas hos många utbildade hovslagare. (Jag tittar på oss hovvårdare också! Mycket kunskaper saknas ju även där. jag är den första att erkänna det)

Det spelar ingen roll om du jobbar med hovar eller bara äger en häst. Du behöver dessa kunskaper eftersom det tyvärr saknas på många håll inom branschen! Det är viktigt att du som hästägare kan känna till hur din häst bör skos, för att hovarna och hästen inte ska gå sönder, och för att uppnå optimal hovhälsa och hovform och funktion på din häst. Därför är detta viktigt! Och om du jobbar med hovar på professionell nivå, så är såklart detta ÄNNU viktigare att du både känner till men också kan behärska för att hjälpa dina kunder. Om du arbetar med hovar så finns det faktiskt inget som försvarar varför du inte skaffar dig dessa viktiga grundläggande kunskaper. Jag tycker såklart att detta borde vara allmänbildning på ALLA hovutbildningar. Men eftersom så ej är fallet så vill jag pusha detta så hårt jag kan.

Vi vill att alla, oavsett bakgrund, ska kunna ta till sig denna kunskap och använda den för att hjälpa hästar att må bättre och utvecklas i sin hästvälfärd.

Jag ser fram emot att gå igenom denna resa tillsammans med dig och alla andra engagerade hoventusiaster!

Den 1 April går startskottet då vi kommer öppna Viahov Play och starta den här kunskapsresan. Har du anmält dig på intresselistan för att ta del av erbjudandet om rabatt när vi öppnar? Ni som står med på listan får chansen att gå med gratis om ni är snabba på bollen.

Jag vill dock varna för att flera som står på vår e-postlista har inte bekräftat sin epost och kommer därför inte få något mail med rabatt av oss. Jag kommer att skicka ut bekräftelsemail på nytt till alla som fortfarande inte bekräftat. När mailet dimper ner i brevlådan är det viktigt att du bekräftat din prenumeration på listan, så att du också kan ta del av nyhetsuppdateringar och inbjudngar till plattformen. Senast den 1 April kommer jag skicka ut rabattkoderna till er som står med på listan så att ni kan bli de första att kliva in

Gå till http://www.viahovplay.se om du också vill skriva upp dig på epostlistan

Vi ses snart!
Hälsningar Anna på Viahov

Mina erfarenheter av limskorna Equine Fusion 24/7 jogging

Publicerat av
Svara

Jag tänkte ta med er tillbaka till när jag testade Equine Fusions limskor för första gången på min häst Heidi! Detta var ett tag efter att limskorna hade nylanserats och jag ville prova dem på min egen häst. Jag har inte varit ett proffs på att limma limskor varken då eller nu och det beror på att jag helt enkelt inte är så värst förtjust i att hålla på med giftiga kemikalier. Men det är ändå rätt kul och fascinerande att kunna ha limskor på sin häst!

Första Intryck och Överraskningar

Och de här skorna blev verkligen en positiv överraskning för mig! Jag som varit van vid att ha barfotahästar hela mitt liv och aldrig ens haft en järnskodd häst fick helt plötsligt uppleva den totala LYXEN att bara kunna ta min häst från stallet ut och rida utan att ens behöva kratsa hovarna innan (för det går helt enkelt inte att göra det när man har heltäckande limskor på den, så det var inte bara lathet men jag kände mig lite som en sån där ridsport-diva som inte ens kratsar sina egna hästars hovar före ridturen för det har nån annan gjort, haha).

Jag som är van vid att fixa med hovarna lite då och då, och även ta av och på boots och mecka med dem – jag slapp hela den biten under 5-6 veckor som skorna satt på hovarna. Super konstigt, men välkommet. Speciellt bra var det att ha dessa limskorna på min häst under en period då det var isigt och halkigt ute. För jag kunde ju ha henne vinterdubbad med isdubbar 24/7 så hon slapp halka påvägen ute i hagen och ute i hagen. Nu gick hon ju inte ihop med andra hästar, men man kanske vill tänka efter några varv innan man sätter vassa isdubbar under hovarna på en häst som gillar att sparka sina kompisar i hagen dock. Jag vet inte hur ni tänker där?

Min Första Upplevelse av Montering och Limning

Skorna var inte så svåra att limma fast som jag hade föreställt mig, och jag tog hjälp av min kollega Linda Karlsson som också är återförsäljare för Equine Fusion och hade lite koll hur det skulle göras på bästa sätt. På den tiden fick vi lära oss att mixa limmet i en burk, som sedan skulle strykas på skorna innan monteringen. Men det har jag gått ifrån på senare tid för jäklar vilken stress det är att skynda sig att stryka på limmet snabbt, för att hinna springa fram till hästen med skorna och lyfta hovarna! Nuförtiden tycker jag det är mycket mycket bättre att sätta på hästen skorna, och sedan limma dem på plats med hjälp av en mixingtips på limtuben och så sprider man ut limmet i lugn och ro innan man sedan spänner fast skorna i sista steget.

Tappsko och Upprepning av Proceduren

För att vara nybörjare på detta med limskoning på den tiden blev jag mycket nöjd över att jag fick alla skorna att sitta kvar utom en sko – som lossnade efter en vecka. ”Tappskon” fick limmas fast igen efter lite prepping. Jag tror att jag tog en ny sko av praktiska skäl. Och den satt kvar. Sedan satt alla skorna jättebra fast i ungefär 5-6 veckor innan jag plockade av dem och vi upprepade proceduren en gång till.

Nästa skoningsperiod hände samma sak igen. En tappsko uppstod ungefär en vecka efter montering. Jag satte fast den pånytt och sen satt alla skor fast i 5-6 veckor.

Här på filmen kan ni se mig ”preppa” hoven efter att jag tagit bort de första limskorna och ska slipa bort gamla limrester från hovväggen och göra den torr och ren för att montera en ny limsko igen.

Barfota eller Limskor?

Efter de två skoningsperioderna ville jag återgå till att ha min häst barfota. Jag upplevde inte att hovarna mådde speciellt bra av att vara instängda i heltäckande skor dygnet runt i så många veckor, jämfört med hur fina de såg ut när hon gick barfota och jag putsade och sprayade och filade på dem var och varannan vecka. En ”naken” barfotahov håller sig fräsch och fin eftersom den utsätts för slitage varje dag och kan rengöras ordentligt. En hov som sitter instängd i en skosula i 6 veckor utan rengöring kommer att dels växa sig alldeles för lång och det kommer ansamlas svamp och bakterier. Detta är helt okej så länge som hoven är frisk och sund i grunden. Man kan rensa upp hoven och trimma den och lägga Artimud i strålen och andra bakterieavvisande preparat, så kan man sko den igen. Men det blir ändå en form av ”långsamt förfall” av hoven om man jämför med hur fräsch och fin den kan hålla sig konstant när den går barfota.

Rekommendationer och Lärdomar

Jag vill inte rekommendera andra att ha så långa verkningsintervall som jag hade. 6 veckor är för lång tid. Hoven växer, och får NOLL slitage under den tiden. Efter 6 veckor var hoven för lång, och dessutom så hade överrullningen flyttat sig fram alltför mycket. Att flytta fram överrullningen på en hov är inte bra. Det ökar risken att skapa understuckna trakter och det vill vi INTE. 4 veckor hade varit mycket mer lämpligt. Men jag ville också testa skorna lite och se om de kunde fås att sitta såpass länge. Och det gick utmärkt 🙂

Att Ta Av Skorna

Att ta av skorna var inget som helst problem. Jag använde mig av verktången. Satte upp hoven på hovstödet (hoven framåt på knoppen, inte bakåt) och nöp med tången för att få tag på sidorna av skon, och vek dem neråt en i taget så att hela skon kom loss i ett enda stycke utan att gå sönder.

Återanvändning av Skor – Ett Experiment För Framtiden

Jag provade aldrig det här med att återanvända använda skor med limrester på. Det var så otroligt meckigt att rengöra att jag inte orkade testa det. Jag har hört andra säga att det går bra att återanvända skor även om man inte ens lyckats få bort alla gamla limresterna. Nångång kommer jag säkert prova det experimentet också och ser hur det går. Det viktiga är ju att skorna fäster igen en andra gång och sitter som de ska. Sen spelar det mindre roll om det finns gamla limrester därinne, bara de inte stör passformen och belastningen i hoven.

Ja, såhär såg alltså skorna ut efter att jag hade tagit av dem. Som ni kan se är det lite limrester kvar i skorna

Hållbarhet och Slitage

Skorna var ju knappt slitna under de där 6 veckorna och jag räknar med att de bör kunna fungera för 3-4 omskoningar ungefär, beroende på hur mycket man rider och motionerar sin häst såklart. Det kan ju variera.

Framtida Experiment – Klippa Hål i Tån

Ett annat experiment jag någon gång skulle vilja prova med dessa limskor är att klippa upp ett större hål i tån på skorna, på samma sätt som jag sett några distansryttare göra med sina 24/7 limskor från Equine Fusion. Anledningen? För att de red på mycket lös sand. Sanden lyckades komma in i skorna, och genom att klippa upp ett stort hål i tån så att hoven tittade ut – så kunde också sanden rinna ut vid varje steg och inte ansamlas i tån. Det här kan ju också göra det lite lättare att ta en vattenslang och spola ur skorna från skit. Bara lyfta hoven och spola vatten från baksidan av skon så rinner det ut där fram.

Alternativa Lösningar – Dampening Pad och Skötsel

Vill man inte ha hål i skorna, så kan man lägga en sula, som t.ex Dampening Pad. Det vet jag andra kunder som har provat med bra resultat. Då slipper man problemet att det kommer in skit i skorna och ansamlar sig. Om det kommer in lera i skorna får man ju ta för vana att ta en slang och spola ur skorna regelbundet. Om man inte tvättar och sköljer så finns det annars risk att leran packar sig inne i skorna och bygger som styltor därinne och det är inte bra för hoven att gå runt med i längden.

Fördelar

  • Bra grepp! Gummisulan på alla Equine Fusion skor är likadan och de är kända för bra grepp på alla underlag tack vare gummisula med terrängmönster. Dubbarna gjorde det ännu bättre när det blev blankis ute. (Det gick bra att sätta dubbarna på skorna efter montering)
  • Enkla att montera – För mig som nybörjare är jag ändå rätt stolt över att jag ”bara” fick en tappsko och att de satt kvar såpass länge som de gjorde. Processen var inte krånglig att sätta sig in i. Men självklart var det viktigt att vara noggrann.
  • Lätt att sköta. Skorna kräver inget underhåll och det var inte mycket man behövde göra med hovarna under tiden. Lyx för en barfotahästägare 🙂
  • Bekväm sula – eftersom sulan är mjuk och bekväm och heltäckande behöver man inte oroa sig för att hästen ska trampa på något vasst som ändå lyckas att komma åt sulan. Hoven är helt skyddad och hästen kan gå på moln dygnet runt 🙂

Nackdelar:

  • Kan inte sköta hovarna: Som barfotahästägare är det inte alltid en fördel att inte få lov att kratsa hovarna eller rengöra hovarna eller raspa och verka dem lite då och då. Jag ville hålla dem fräscha och jämna till dem och raspa lite oftare men kunde inte riktigt komma åt hoven eftersom de var instängda.
  • Krångligt att montera begagnade skor? Jag testade aldrig det här så jag vet inte riktigt. Men jag har en förutfattad mening att det är krångligare och meckigare att återanvända, så därför plockade jag fram nya skor vid omskoningen.
  • Dyrt? Ja, om du inte har tänkt återanvända skorna! Så blir det ju en kostnad att montera nya skor varje gång. Det är inte något man vill göra över lång tid. Men kanske tillfälligtvis, absolut! Jag tror fortfarande att jag ska testa det här med att återanvända skor och se hur krångligt det faktiskt är. Det kan vara en game changer 🙂

Har du testat dessa limskorna från Equine Fusion någon gång? Vad tyckte du om upplevelsen? Jag är nyfiken på era historier. Berätta gärna i kommentarerna! 🙂

Hälsningar Anna på Viahov

Läs mer och beställ Equine Fusion 24/7 limskor här!

Undvik magproblem vid avmaskning – så här gör du

Publicerat av
Svara

Avmaskning och hästens tarmhälsa – viktiga faktorer att tänka på i avmaskningstider!

Avmaskning kan vara nödvändigt för hästens hälsa, men det innebär också en belastning på mage och tarmflora. Genom att planera avmaskningen noggrant och stödja hästens system med probiotika och prebiotika kan du minska dess påverkan. I det här blogginlägget går vi igenom hur du gör avmaskningen så skonsam som möjligt. Jag ger också mina bästa tips på hur jag gjorde för att minska parasittrycket så mycket på min egen häst Rosie att avmaskning inte ens var nödvändigt på hela förra året!

Kemiska avmaskningsmedel, liksom vaccinering, kan utgöra en fysiologisk stress för hästens kropp, särskilt mage och tarm. Samma sak gäller naturligtvis också allt annat som kan stressa hästens känsliga mage/tarm-system. Transportering och flytt är en sådan sak, och ironiskt nog är det ofta så vi gör när vi flyttar hästar till nya stall – vi tar vaccineringar och avmaskningar och allt på samma gång. Men det kan alltså vara bra att tänka på att undvika lägga för mycket stress på hästens kropp samtidigt. Ge hästen hellre lite tid emellan åtgärderna att återhämta sig mellan olika påfrestningar. Så – ta en sak i taget!

Hästar är dagligen exponerade för yttre faktorer som kan påverka deras hälsa, exempelvis miljögifter, mögelsporer, svampar och bakterier i stall och hagar. För att minimera negativ påverkan av avmaskning bör man se till att hästens mage och tarmflora är i så bra balans som möjligt innan man ger dem medlet.

Stöd för tarmfloran vid avmaskning

Avmaskningsmedel påverkar hästens mikrobiom, vilket kan leda till tillfälliga störningar i tarmfloran. Ett effektivt sätt att motverka detta är att tillföra probiotika och prebiotika i samband med avmaskningen.

  • Probiotika = levande bakteriekulturer som kan hjälpa till att återställa tarmfloran.
  • Prebiotika = näring eller ”mat” för dessa bakterier och bidrar till att skapa en gynnsam miljö i tarmen så att de kan fortsätta föröka sig!

För bästa effekt bör probiotika ges i en kortare kur före, under och efter avmaskningen. Prebiotika däremot, bör ges kontinuerligt, eftersom det stödjer tarmhälsan på lång sikt. En häst ska alltså inte ges permanent tillgång på probiotika. Om hästen behöver detta för att fungera normalt så är det ett säkert tecken på att den har problem som du inte kommit till botten med – och lösningen ligger inte i att endast ge probiotika utan att hjälpa hästen att kunna tillverka och underhålla sitt eget mikrobiom på egen hand. (Vi kommer prata mer om detta i kommande inlägg, då jag just nu studerar hästhälsa och hur man kan förebygga tarmstörnings på holistisk väg)

Hästens naturliga kost och tarmflora

En välfungerande tarmflora är avgörande för hästens allmänhälsa. I det vilda får hästar i sig en varierad diet av gräs och örter, vilket naturligt gynnar tarmfloran. Däremot kan en alltför ensidig eller sockerhaltig kost påverka balansen negativt. 2024 var ett år då många tyvärr fick höga sockervärden i höskörden och detta har påverkar många hästar att få mer problem med tarmrubbningar och medföljande problematik, som t.ex försurning och låggradiga inflammationer. Så just nu kanske det är ännu viktigare att stötta mage/tarm i samband med avmaskningen det här året.

Hö från ekologiska ängsmarker innehåller en stor artrikedom av örter och grässorter som fungerar som naturlig prebiotika = Alltså mat för de goda bakterierna i hästens mage. Förr i tiden då man slåttrade steniga utmarker för hand med lie och hässjade höet, var detta vanligt förekommande, men idag är den typen av hö sällsynt eftersom man använder traktor och plöjer upp och gödslar och sår hö på moderna vis. Om möjligt, bör man sträva efter att ge hästen ett så varierat och näringsrikt hö som möjligt, och låta hästen beta så mycket som möjligt av gräs som växer på naturbetesmarker med stor artvariation på örter och gräs.

Rekommenderade tillskott vid avmaskning

För att stärka hästens tarmflora i samband med avmaskning kan man tillföra:

✅ Nutribiome (flytande probiotika, kan även användas utvärtes som t.ex hovspray eller i hästarnas dricksvatten för att ge goda bakterier till vattentråget)
✅ Proferm (torra probiotiska flingor – passar bäst att ge tillsamans med lite ”krubbskrammel”)

Hästarna brukar oftast uppskatta smaken av dessa probiotiska tillskott. Här kan du läsa mer om och beställa Proferm, och här kan du läsa mer om och beställa Nutribiome.

Genom att ge stöd åt tarmfloran kan risken för mag-tarmstörningar minskas och hästens återhämtning efter avmaskning underlättas.

Att tänka på hästens tarmhälsa i samband med avmaskning är en viktig del av en långsiktig strategi för att hålla hästen frisk och välmående.

Vill du undvika att behöva använda avmaskningsmedel helt och hållet?

Jag har själv väldigt goda erfarenheter att använda örter för naturlig avmaskning. Tack vare att jag gett mina hästar Equus Mundi under 2023, stötvis under vintern – så behövde jag inte avmaska hästarna alls under 2024 eftersom träckproverna visade så låga nivåer av mask att det inte behövdes! Jag var väldigt förvånad över detta, för jag har ju som vissa vet en växande unghäst och en äldre häst, Rosie, som tidigare faktiskt haft ganska stora problem med just parasiter. Men peppar-peppar verkar det som att örtkurerna har fungerat. Jag berättar om detta lite mer i det här podd-avsnittet där jag snackar med Anki från häst & husdjurslabbet. Du kan se hela avsnittet kostnadsfritt utan reklam på min nya plattform Viahov Play. Här hittar du avsnittet med mig & Anki
Du kan läsa mer om preparatet Eqqus Mundi på min hemsida här

Som jag skrev tidigare så går jag just nu en utbildning inom hästhälsa och hästnutrition för att kunna erbjuda mer coachning inom hästhälsa och jag kommer dela lite fler tips som dessa framöver i takt med att jag lär mig mer om detta viktiga område. Vill du boka en konsultation kan du göra det här. Läs mer & Boka rådgivning inom hov/hästhälsa

Hälsningar Anna på Viahov

Equine Fusion boots som ser ”trasiga ut” i sömmarna i sulan 😬

Publicerat av
Svara

Jag får återkommande frågor till kundtjänst från hästägare som köpt boots som de tror är trasiga och kanske måste reklameras. Det ser ut som att sömmarna har fransat upp sig totalt i innersulan på skorna. Jag kan dock lugna med att det inte alls är trasigt trots att det ser ut så.

Jag vet att det tyvärr är väldigt förvirrande att de har lagt trasiga sömmar i skorna sådär, men det är en restprodukt från fabrikstillverkningen av skorna, då de sömmar fast sulan under ett tidigt steg av tillverkningsprocessen av skorna, men i nästa steg så limmar de fast sulan så den bara sitter fast med hjälp av limmet. Så i själva verket så sitter den alltså fast, och sömmarna gör ingen nytta alls. Egentligen borde de tagit bort resterna av de trasiga sömmarna men eftersom det är en onödigt kostsam process som skulle göra skorna dyrar för kunden, så låter man sömmarna sitta kvar och de gör tyvärr att det upplevs som ”trasigt” fast det inte är det. Så inget att oroa sig över iallafall ☺️

Har du några frågor eller funderingar kring Equine Fusion bootsen eller hovboots generellt? Välkomna att höra av er till oss på Viahovs kundtjänst! Här kan du kontakta oss

Hälsningar Anna på Viahov

Perspektiv på ”Fjällryttaren” och debatten om hästvälfärd

Publicerat av
2

Apropå flockbehovet

För några dagar sedan fylldes mitt sociala flöde av nyheter om dokumentären ”Fjällryttaren”, där en man rider genom den svenska fjällkedjan på sin häst Ivory. Som en passionerad långrittälskare blev jag självklart nyfiken på att se dokumentären. Men innan jag hann bilda mig en egen uppfattning möttes jag av mängder av blogginlägg, kommentarer och debattinlägg – många av dem starkt kritiska.

Kritiken rörde främst hur hästen hade behandlats under den 50 dagar långa resan. Många anklagade ryttaren för att ha pressat hästen för hårt genom stenig och svårframkomlig terräng, med packning på ryggen. Dessutom fick den simma över en flod när en hängbro bedömdes för osäker. De hade också oturen att hästen gick ner sig i en myr och fick kämpa för att ta sig upp. Flera pekade också på att hästen såg trött ut vid vissa tillfällen, och till och med att den var ”avstängd” mentalt som i inlärd hjälplöshet, och inte alls genuint lugn och tillitsfull, och att den, trots problem med ett bakben, endast fick en dags vila innan färden fortsatte.

Det som upprörde mest var dock att Ivory färdades ensam utan artfränder under stora delar av ritten. Många menade att detta borde klassas som djurskyddsbrott och krävde att dokumentären skulle anmälas för djurplågeri.

I detta inlägg vill jag fokusera på en aspekt av debatten: flockbehovet och hur hästen kan söka trygghet och tillit till en människa.

Ett bredare perspektiv
Som någon som brinner för hästvälfärd tycker jag att reaktionerna blivit orimliga. Det är viktigt att skydda hästars hälsa, men jag oroar mig för att en sådan här debatt kan leda till att människor drar sig för att göra något utanför det vanliga med sina hästar – av rädsla för att bli såhär hårt dömda, och till och med polisanmälda. Det är också synd om vi börjar projicera skam på hästägare som vågar bryta normen. Bara för att något är ovanligt betyder det inte automatiskt att det är fel eller olagligt.

Den här hästen Ivory i dokumentären visar en osedvanligt starkt tillit till sin husse och följer honom blint vart han än leder henne. Tryggheten hästen visade är resultatet av träning som bygger tillit, och visar på ett band mellan häst och människa. Eftersom hästen är ett flyktdjur av naturen så måste vi lägga tid och träning på att göra den trygg i olika situationer och att förlita sig på oss människor i kniviga situationer. Och sättet som man tränar hästen på är också avgörande för hur trygg och avslappnad hästen är mentalt och fysiskt i dessa situationer såklart. (Jag är medveten om att ”flooding” inte är ett etiskt sätt att träna fram tillit och trygghet på) Jag är inte här för att diskutera HUR man tränar fram sådant beteende, jag vill bara poängtera ATT det här beteendet finns och att resultatet kan bli en trygg häst med mycket tillit till sin husse. Bara för att en häst är miljötränad och visar stabilitet i olika situationer betyder såklart inte att den är ”avstängd” eller lider av ”inlärd hjälplöshet”!

Hästen som ensam reskamrat

Ett vanligt argument i kritiken var att Ivory färdades ensam så länge, vilket ansågs oetiskt då hästar är flockdjur. Svensk lag rekommenderar att hästar ska ha sällskap av artfränder, och många ställde frågan: Hur kan det då vara tillåtet att ta med en häst på långritt utan andra hästar i närheten?

Här tycker jag det är intressant att jämföra situationen med hundar. Som ”Ulrika den Rika” uttryckte det på sin Facebooksida: ”Om det hade varit en hund som färdades ensam med sin ägare, hade ingen höjt ett ögonbryn.”

Det är ett relevant resonemang i debatten om flockbehov. Hundar är också flockdjur, men det är allmänt accepterat att vi människor kan ersätta en hundflock. Vi lever nära våra hundar, delar vardagen med dem och får inte lämna dem ensamma mer än fyra timmar. Det har blivit en självklarhet att vi kan vara en hunds ”flock” och det är inte ovanligt att folk tar med sig hunden överallt.

För hästar ser det annorlunda ut. De lever oftast i hagar eller stall, separerade från oss större delen av dygnet. Även om vi tillbringar mycket tid med våra hästar, är det inte kulturellt accepterat att vi människor skulle kunna ersätta deras flock, och vi tar ju inte med oss våra hästar överallt på samma sätt som vi gör med hundarna.

Tänk liksom om vi hade gjort på samma sätt som med våra hundar. Hur det skulle se ut när man ska åka iväg till jobbet och hojtar till kollegan: ”Jag kommer snart till mötet. Förresten, är det okej om hästen följer med..?”

(Ingen hade varit gladare än jag om vår kultur hade varit okej med detta idag, men tyvärr är det inte riktigt socialt accepterat att släpa med sig hästen precis överallt😂)

Historiska perspektiv: Packhästkulturen

Den här debatten belyser också hur vår syn på hästar har förändrats över tid. Förr i tiden var hästen en central del av vardagen. Den användes som transportmedel och arbetsredskap, vilket innebar att människor ofta spenderade hela dagar tillsammans med sina hästar. På gårdar delade hästar ofta stall med andra lantbruksdjur, vilket gav dem naturligt sällskap.

Om vi tittar på USA:s historia ser vi tydligt hur packhästar användes under tiden då kontinenten utforskades. Då var ju packhästar, åsnor och mulor avgörande för att människor skulle kunna ta sig fram i vildmarken. Dessa långritter – ibland flera månader långa – var nödvändiga för att etablera nya bosättningar. Hästar och människor levde sida vid sida dygnet runt, och det var helt normalt att färdas ensam med sin häst.

Här i Sverige fanns också en packhästkultur, men vi måste gå långt tillbaka i tiden för att hitta den. Klövjehästar användes för att ta sig fram i otillgänglig terräng, på samma sätt som i USA. Det var inget konstigt att spendera flera dygn ensam med sin häst – det var en del av livet.

Vår moderna syn på hästar

Idag är hästar främst ett fritidsintresse. De flesta står i hagar eller lösdrift och aktiveras bara när deras ägare har tid. Den dagliga interaktionen är ofta begränsad, och vi tillbringar inte alls lika mycket tid med våra hästar som vi gör med våra hundar.

Det är därför inte konstigt att vår lagstiftning och våra värderingar speglar denna förändring, och jag tycker absolut inte att det bör vara okej att hålla sina hästar utan sällskap. Missförstå mig rätt! Jag tycker att hästar ska leva i flock och ha minst en hästkompis i hagen. Men kanske är det också dags att fundera på om vi ibland är för snabba med att döma. Är det verkligen så fel att låta en häst (som är trygg med sin husse och tränad för uppgiften) färdas ensam med sin ägare under en period, om förhållandena är rätt?

Faktum är att även människor är sociala flockdjur som behöver sällskap. Och om vi klarar av att använda hästen som ett substitut för egna artfränder under en begränsad tidsperiod – vad är det då som säger att inte hästen också kan göra detsamma?

Slutord

Jag säger inte att alla långritter är etiska eller välplanerade, och jag kan hålla med om att 50 dagar är en väldigt lång tid för hästen att befinna sig lång borta från sina hästkompisar. Men att direkt dra slutsatsen att en det måste handla om djurplågeri och prata om att polisanmäla känns orättvist, speciellt då vi inte ens har sett allt, och det är 50 dagar komprimerade till 48 minuters dokumentär. I efterhand har det dessutom framkommit att den här ryttaren hade sällskap av andra ryttare under delar av vägen.

Hästar har en lång historia av att vara våra följeslagare – ibland som en del av en flock, ibland som vår enda reskamrat. Kanske är det något vi behöver påminna oss om innan vi dömer för snabbt.

Hälsningar Anna på Viahov

Bild från en av mina ritter på vackra Vättlefjäll i Bohuslän med min häst Heidi och min hund Daisy som enda sällskap. Alla tre var helt okej med att ha varandra som enda sällskap på dessa ritter, fast vi inte ens tillhör samma art. Iallafall tar jag mig friheten att tolka det så.

Studier om stötdämpning i hovboots vs järnskor

Publicerat av
Svara

Nu är det dags att avslöja testerna! Joggingskorna du ser på bilden är tillverkade av Equine Fusion, med världens mest bekväma skosula för hästar. Jag säger detta med ganska stort självförtroende då jag har erfarenhet av många olika typer av boots sedan 17 år tillbaka i mitt jobb som bootsutprovare och vet vad jag pratar om. Men det finns faktiskt studier på detta också.
Den här mjuka flexiga sulan har blivit testad och jämförd i studier ledda av Lars Roepstorff, SLU, där man jämfört isättningen och nerslaget på olika typer av underlag (från hårda till mjukare) och då jämfört den mot andra ”hårdplast-boots”och järnskor.

Resultatet visade att Equine Fusions sulor vinner stort i stötdämpningsförmåga! Detta var såklart inte någon överraskning, med tanke på att vi vet att materialet skiljer sig markant från övriga hovboots – men det är såklart bra att ha studier som dokumenterar det!

Vi planerar nu att hålla ett gratis webinar för att presentera de här studierna och hur det gick till att komma fram till detta resultatet och även ge dig möjlighet att ställa frågor. Detta kan vara intressant för dig som bedriver hovrehab, och jobbar som klinikhovslagare eller veterinär och vill veta mer om vilka rehabalternativ som finns. Men också för alla er som letar efter en bra hästsko för både ridning, träning och rehab.

Vi sänder detta webinar 2 Januari 2025 kl 18:00

REGISTRERA DIG KOSTNADSFRITT HÄR!

*Vill du veta mer om skorna? Kika in på viahov.se och läs mer om dem och de andra bootsen från Equine Fusion!