Ska hovbenet vara markparalellt eller inte? 😵‍💫⁉️ Därom tvistar de lärde (fortfarande!)

[Till vänster: Nästintill markparalellt hovben – till höger – hovbenet har 6,7 graders positiv lutning efter korrigerande skoning.]


De senaste dagarna har jag fastnat djupt i frågan om kronrandens lutning och hovbenets vinkel. (ni som följer Viahov på Facebook har säkert sett det)

För mig börjar sambanden kännas så glasklara att jag ibland tänker: ”Det här borde väl alla ha koll på vid det här laget?”


Samtidigt ser jag hur verkligheten ser ut – och den ser inte alls ut så. Vi lever i ett kunskapslandskap som är totalt övermättat. Sociala medier är dränkta av forskning, förenklingar, påståenden, metoder, reels, forumtrådar, halvsanningar och rena felaktigheter – allt i samma flöde. Det är inte konstigt att både hästägare och yrkesverksamma blir vilsna, trötta och mentalt utmattade. Jag blir det själv.
Ändå fortsätter jag. Av ren envishet – och för att det här faktiskt spelar roll. Under arbetet med detta har jag haft värdefulla samtal och fått input från bland andra veterinär Tone Wien och hovslagare Kirsten Aasvang, kring bakgrunden till varför 30 graders kronrandslutning blev en norm inom vissa barfotaskolor. Det är viktigt, för här finns en historik som ofta tappats bort.

Mycket av detta kan spåras tillbaka till Hiltrud Strasser.

Problemet är att flera av de teorier hon myntade – som i grunden var felaktiga – senare adopterades, ompaketerades och spreds vidare av andra läror, utan att ursprunget längre var synligt. Då slutade de ifrågasättas. De blev ”sanningar”.


Och plötsligt hör man samma idéer florera i helt andra sammanhang – även där man minst anar det. Jag fick till exempel berättat för mig att teorin om ett markparallellt hovben lyftes fram som något positivt av en föreläsare under Nordic Hoof Summit, där den amerikanske hovslagaren Michael Savoldi föreläste (osäkert om det var 2024 eller 2025).


För tydlighetens skull: jag hörde inte föreläsningen själv, utan har pratat med flera som var där – bland annat Sören Stjärnås, som jag samarbetat mycket med. När jag i efterhand tittade igenom Savoldis material insåg jag något viktigt:
Han har rätt i mycket. Precis som många inom barfotarörelsen och “natural trim” tänkandet (där jag själv har min bakgrund!). Kritiken mot ”höga klackar”, statisk uppbyggnad, för hårt tryck på fel strukturer och en önskan om att följa den ”funktionella sulan” när man verkar en hov – är i grunden rimlig och sund.


MEN – precis som hos Strasser – dras fel slutsatser när det gäller hovbenets vinkel. Att hästen inte ska gå på ”klackar” betyder inte automatiskt att hovbenet mår bäst av att vara markparallellt, och att det är eftersträvansvärt att alltid verka ner trakten till strålens bredaste punkt. Det är är EN av viktiga punkter som har gjort att barfotarörelsen har fått bakslag. För många hästar leder denna halvblinda approach till felaktig palmar vinkel som orsakar smärta i hela kroppen!

Hästen ska inte gå på ”klackar” – höga trakter är inte bra – men den ska heller inte alltid verkas ner i trakterna – och ett markparalellt hovben är problematiskt. Alla dessa sanningarna kan existera samtidigt. Det här är inte svart/vitt och det finns nyanser här. Jag har debatterat det här i flera år inom hovbranschen, bland annat med Ove Lind, som argumenterar för att bakåtbrutna hovbensvinklar och NPA inte är problematiskt – med resonemanget att ”hästar måste ju kunna gå i uppförsbacke”.

Jag håller inte med.

Forskningen kring negativ plantarvinkel (NPLA/NPA) och dess påverkan på hela hästens biomekanik och belastningsmönster talar ett helt annat språk. Just därför har jag nu uppdaterat och öppnat ett nytt avsnitt i Hovkursen, som ligger helt gratis tillgängligt för alla. Ett första steg till att hjälpa till att skapa klarhet och förståelse i denna snårskog.


Syftet är enkelt:

att ge hästägare (och yrkesverksamma) ett konkret, visuellt och snabbt sätt att läsa hoven och avgöra om vinklarna är rimliga – utan att behöva plöja vetenskapliga avhandlingar om myofasciella linjer, diafragmans nervförsörjning och proprioception för att komma igång.

👉 Artikeln finns alltså nu i Hovkursen som gratis resurs.

Och till sist: tack till alla er som bidrar med frågor, motstånd, perspektiv och kunskap. Det är exakt så här viktiga ämnen måste få växa – öppet, nyanserat och med både historik och modern forskning i ryggen. Jag är fortsatt kritisk till gapiga högljudda självutnämnda experter som konsekvens skjuter ner på ”den andra sidan” och kommer med påståenden utan tyngd – den typen av mindset gör att jag totalt tappar förtroendet, medan tänkande människor som resonerar sig fram till sina slutsatser med logiska resonemang och forskning i ryggen – och ödmjuk hållning på vägen – det kan jag respektera.

Allt gott!
Anna på Viahov


👉 Vill du bidra till bättre allmänbildning kring hovar och hovvinklar – dela gärna vidare artikeln till andra som kan ha nytta av den

Hovbranschen hatar mig (del 1)

Ok jag skojar och överdriver nu! …så illa är det inte kanske 😅. Men de senaste veckorna har jag varit ute och trampat på massa tår, i mina texter på diskussionsforum och blogg, så nu verkar det som om halva branschen verkar tro att jag är på krigsstigen och är ute på nåt korståg. Det stämmer såklart inte!

Och det gäller inte bara hovslageriet. För det finns också andra ”hovgrupper” inom (barfota)branschen som retat sig på mig sista tiden (nämner inga namn) – de verkar tro att jag är ute efter att hata eller sprida agg mot dem på något sätt. Det är alltså inte bara hovslagare som har blivit upprörda på mina uttalanden sista tiden, utan fler barfotagrupper.

Jag tror jag måste förklara mig publikt för alla er som inte har hängt med i allt jag sagt, så att ni får full kontext var jag står någonstans. Jag tror på öppenhet och transparens fullt ut, så jag tänker absolut inte försöka hymla om vad jag tänker och tycker. Men jag tycker inte heller om att bli missförstådd eller feltolkad eller orättvist anklagad för saker jag inte ens tycker. De som träffat mig, som har gått mina bootsclinics och känner mig personligen, vet att jag är lätt att komma överens med, relativt icke-dömande och chill när det kommer till olika metoder och inriktningar inom hästeriet och de vet också att jag har jobbat hårt under många år för att försöka ”bygga broar” inom branschen och öka samarbeten mellan olika ”läger”. För jag gillar inte sektmentalitet och instängdhet. Jag tror på öppenhet, kunskapsutbyte, erfarenhetsutbyte och samarbeten. Om man bara läser några kommentarer från mig här och där så kanske det är svårt att få hela bilden av vem jag är och vad jag står för i de här frågorna, och det är lätt att få fel uppfattning. Så därför vill jag få förklara mig.

Vi kan ta det i tur och ordning och vi börjar med hovslagarna eftersom detta är den största gruppen. Det här inlägget är därför om hovslagarbranschen och min syn på den som en helhet (om det nu går att se den som en helhet?). Det kommer nog ett nytt inlägg senare som tar upp ”tjafset” inom barfotaskrået också, då jag uppenbarligen blivit missförstådd även där.

Jag har ibland kritiserat hovslagarbranschen ganska hårt för att jag vill se ett ökat ansvar över hovhälsan på våra hästar i Sverige, och jag sitter ibland och blir ganska frustrerad över att det tar så lång tid med utveckling och framsteg på det här området. Jag tror att det beror på att jag lägger mer ansvar på hovslagarna som bransch än vad jag gör på hästägarna som grupp – när det gäller kompetensnivå på både hovskötseln och hästhälsan i stort. Jag förväntar mig att hovslagarbranschen, alltså majoriteten av alla utbildade hovslagare, ska vara kompetent nog att kunna identifiera hovpatologier och veta vad man ska göra åt det – samt kompetensutveckla sina kunder-hästägarna och ge dem en vettig rådgivning, så att de kan ta bättre hand om hovarna på sina hästar. Det här låter enklare än vad det faktiskt är. (eftersom verkligheten ser ut som den gör…) Hästägarna har givetvis också ett ansvar, men jag anser att hovslagarna bör ha det större ansvaret och auktoriteten när det kommer till hovhälsan, och därmed ett väldigt stort inflytande, så därmed håller jag dem ansvariga till stor del för hur hovarna ser ut på hästarna generellt sett.

Jag har tidigare skrivit att mitt jobb som hovvårdare till största delen inte går ut på att verka hovar – utan till 90% verkar gå ut på att kompetensutveckla hästägarna(kunderna) så att de själva kan ta hand bättre om hovarna mellan mina besök! Mycket av den kunskapen blöder in i andra delar av hästhälsan, som exempelvis näringstillförsel, utfodringsanvisningar, mineraler, hovvårdspreparat, valet av underlag i hagen, och andra bitar som påverkar hovarna. Utan den biten av kompetensutveckling för att öka nivån på hästhälsan hade jag inte haft någon framgång alls med hovvården på de hästar jag sköter!


Jag har märkt att många hovslagare tyvärr ibland ser sig själva som ”hantverkaren” som bara kommer och gör sitt hantverk, skoningen och verkningen, och utför denna hantverkarservice med det önskade intervallet som hästägaren har, och sen lämnar hästägaren och övrig djurhälsopersonal med resten av ansvaret över hovar och hästhälsa. Det finns tyvärr en hel del hovslagare som inte vet inte hur man ska fodra hästen för att hovarna ska må bra, de vet inte vilket underlag som är optimalt för att utveckla fina barfotahovar, eller så lägger de ingen större vikt vid dessa detaljer, och en hel del av dem saknar tyvärr kunskapen om hur viktigt det är för stötdämpningen i hoven att trakthalvorna kan röra sig vertikalt och hur viktigt det därför är att inte sko hästen för tidigt i åldern, och att låta föl och unghästar få använda sina hovar så mycket som möjligt (barfota) på fast underlag de första åren i sitt liv.

Men! Det är också väldigt många hovslagare som HAR DENNA KUNSKAP! Men istället för att applicera den, och ge nödvändig rådgivning eller ställa krav på hästägarna, så lämnar man det ansvaret helt till hästägaren eller åt slumpen. Jag vet inte vilket som är värst egentligen – att sitta på kunskapen men avstå från att delge hästägarna och våga ställa krav – eller att sakna kunskapen helt och hållet. Om man saknar sådan essentiell kunskap som behövs för att optimera hovhälsa, (och avstår från att förklara för hästägarna hur det funkar) då är det i mina ögon inte konstigt om det blir dåliga hovar på hästarna och hästägarna står sedan och famlar efter halmstrån i desperation för att få hjälp på annat håll – allt från facebookforum till lokala barfotaverkare. Många hästägare saknar nämligen också den här viktiga kunskapen om vad man behöver göra för att optimera bra hovar och hovkvalitet på sina hästar. Många vet inte hur man matar sin häst för att få bra hovar, hur långa intervaller som är lämpliga, eller vilket underlag hästarna mår bäst av att gå på i hagen och folk letar efter en bra ”Quick fix” – spray som poff! ska förvandla hoven till frisk och stark. Jag anser det ansvaret vilar på oss som jobbar med hästhälsa att påpeka, förklara och visa, och det skadar inte att ställa krav på sina kunder – för det är vårt samarbete som skapar grunden till hälsosamma hovar (och hästar). Och frågan är väl… – vem ska annars göra det?

Jag förstår att det är en process och att det här är under ständig utveckling. Jag förstår också att det är ”lättare sagt än gjort” att ändra på hur hovarna sköts på en häst, då det finns en verklighet och olika omständigheter med i bilden. Jag förstår att ni hovslagare också många gånger är fruktansvärt frustrerade själva över att många hästägare är totalt ointresserade av hästarnas hovar, och bara vill att ni åker dit – gör jobbet- och drar. (läs gärna mitt andra inlägg där jag skriver om ”en hovslagares perspektiv” om den här bitterheten gentemot obrydda hästägare)

Så jo- jag förstår er också! Jag vet så väl att det finns många hästägare som bara vill ha sitt ”sportredskap” redo för att tävla och träna och de struntar fullständigt i att hovarna inte är i toppform, bara skorna sitter kvar och hästen kan hoppträna på onsdag. Att behöva kratsa hovar kan ibland nästan vara för mycket begärt för dem. Och då är det minnsann inte lätt att få hovarna att vara i toppform!

Min otålighet på det här området har gjort att jag ibland har gjort onödigt skarpa uttalanden och dragit hela branschen över en kam, trots att det kanske är ganska orättvist många gånger! Jag ber om ursäkt för det, och hoppas att den här texten kanske kan förklara var jag kommer ifrån med mitt gnäll..

Det här är kontexten till frustrationen: Jag ser så otroligt många hovar i mitt jobb framför datorn, då folk från hela Sverige skickar sina hovbilder och sina hovberättelser till mig. Jag analyserar hovarna, tittar på vinklar, hovformer och tar reda på bakgrundsinformation om hästarna. Jag har pratat med hundratals ja säkert tusentals, hästägare genom åren om hovhälsa både i min mailkorg och på forumen jag själv driver. Jag har jobbat med ”onlineservice” av hovar i 10 års tid och har ägnat mig åt barfotahovar och boots i ungefär 19 års tid nu. Dessutom har jag haft en tät kontakt med både hovvårdare och hovslagare i branschen och sett deras många lyckade ”hovrehabiliteringar” och därigenom lärt mig mycket om hur man kan optimera till bättre hovar på en häst. Jag tycker mig ha en ganska god uppfattning om hur det står till med ”hovhälsan” i Sverige baserat på mina betraktelser.

Vid sidan av detta så jobbar jag också praktiskt med hovvård, men då är det bara de lokala hovarna jag ser. Jag har därför skapat mig en bild av hur hovvården står till i Sverige, baserat på många hovar jag tittar på varje år. Under de här åren (speciellt de första 5 åren) så har det tyvärr väldigt ofta sett ganska bedrövligt ut. Jag vet att det gör ont i hovslagarhjärtat att få höra att det kanske inte ser så fint ut överlag med hovhälsan i Sverige, men det säger ju ändå någonting om hur branschen tar sitt ansvar över hovhälsan på hästarna i Sverige. Man kan inte skylla över allt ansvaret på hästägarna, även om de självfallet har en jättestor del av ansvaret också. Det är ju de som ska verkställa besluten som tas i samråd med hovslagaren.

Till branschens försvar ska sägas att det ser generellt sett mycket bättre ut nu. De senaste 2-3 åren så har jag allt oftare fått in bilder på välskötta barfotahovar vars hovslagare gjort ett utmärkt jobb med hovarna under de förutsättningar som finns.

Sedan kanske det är orättvist att se på hovslagarbranschen som en ”enhet”, för det känns faktiskt som att även hovslagarbranschen (precis som barfotaskrået) är uppdelat i olika inbördes falanger och det råder en viss splittring även där bland olika läger. Isåfall blir det ju ännu mer orättvist av mig att prata om en ”bransch” som om den vore en homogen grupp! Jag vet att det finns splittring mellan olika grupper även där, och jag får backa tillbaka och be om ursäkt igen – för att jag kanske har trampat ”fel grupp” på tårna när jag har uttryckt mig. Jag kanske har kastat kritik på helt oskyldiga parter här!

Men det är tyvärr fortfarande väldigt normalt att jag ser följande. (och jag pratar om hästar som sköts regelbundet av hovslagare) För långa hovar (som enligt uppgift är nyverkade). Obalanserade hovar (som enligt uppgift är nyverkade). Hovar med separationer, röta, hålväggar, utflytningar, sprickor, och framförallt – denna jäkla epedemi – understuckna trakter, tunna platta sulor och deformerade hovbrosk. Kollapsade trakter är inte ovanligt. Inte heller är det ovanligt med låga hältor, mystiska ledinflammationer, strålsbenshältor, sulläderinflammationer, osv.. Och nu pratar vi alltså om hovar som sköts om regelbundet av både godkända och icke godkända hovslagare, med regelbundna intervaller och så noggrann skötsel som möjligt av hästägaren ( i mån av deras kunskaper såklart).

Det här har varit min vardag i 10 års tid – att titta på dessa underutvecklade, svaga och sköra hovar som inte mår bra – och på distans försöka hjälpa deras hästägare och hovslagare att få ordning på det på bästa sätt. Jag har alltid försökt göra mitt absolut bästa för att ge rådgivning på distans, och alltid uppmuntrat hovslagarna att höra av sig direkt så jag kan bolla med dem och förhoppningsvis bidra med några tankar och idéer som kan hjälpa dem framåt

Jag har sett en liten svag förbättring på de bilder som skickats till mig de senaste åren som sagt, och jag har en teori om att fler och fler hovslagare har börjat att bli lite mer duktiga och noggranna när det kommer till verkning för barfotagång och att det tillkommer fler nyutbildade och duktiga hovslagare från hovslagarskolorna som kanske är både mer kompetenta och nytänkande och därmed höjer den generella nivån. Jag vet inte! Bara mina teorier som sagt! Men jag är glad att det börjar se bättre ut från de som kontaktar mig, och jag har också sett en större öppenhet från hovslagarbranschen när det gäller att ta till sig nya idéer som kommer från ”barfotahållet”.

Jag vill såklart inte dra alla hovslagare över en kam för det finns massor av duktiga yrkesmän därute, och säkerligen är jag också färgad av det faktum att det är de hästägare som har problem som i första hand kontaktar mig – inte de som har fina fungerande hovar på sina hästar och hovslagare som gör ett optimalt jobb. Så jag ser kanske inte det jobbet som de duktiga hovslagarna gör, och det kanske har gjort mitt perspektiv lite orättvist. Jag vet att det såklart inte går att trolla med hovarna, vi är inte magiker! Det går inte att ändra på aveln så att en Quarter eller Paint får tjocka hovväggar och ”stenkrossarhovar” över en natt. Men jag vet att det går att påverka åt det bättre många gånger! Med rätt typ av insatser, rätt typ av foder, näring, skötsel och vård av hovarna så KAN hovarna bli SÅ mycket bättre! Barfotarehab med boots som hjälpmedel är ett jättebra verktyg att ha i verktygslådan för alla hovisar, oavsett om man är hovslagare eller hästägarna, eller veterinärerna eller de andra yrkesgrupperna. Jag tycker också att ansvaret över hovvården vilar till stor del på hovslagarbranschen och inte hästägare.

Min frustration handlar alltså inte om något slags ”hat” eller korståg mot hela branschen. Det här handlar om att jag vill att den ska ta ett större ansvar över hovhälsan och hästhälsan på våra hästar i landet – genom kompetensutveckling både hos sig själva såklart MEN framförallt: vidarebefordra dessa kunskaper till hästägarna/kunderna genom att kompetensutveckla dem, och även våga ställa krav på dem, för hästarnas skull. Jag misstänker att många fler hovslagare besitter den här kunskapen, än vad de ger sken av. Och jag tycker den kunskapen behöver användas och komma till sin rätt!

Det vore så mycket bättre för hästarna om hovslagarna arbetade mer som ”fotvårdare” i ett hälsoperspektiv/vårdperspektiv – istället för att arbeta som en ”smed” eller ”hovverkare” i ett hantverkarperspektiv. Jag vill att vi ska se oss själva som ”vårdare” och inte ”verkare” då det är HÄSTEN vi verkar och skor – inte bara hoven. Man måste ta hänsyn till hela hästen när man ska jobba med den, oavsett om man är equiopat, hästmassör, hästtandläkare, eller hovslagare. Vi jobbar med olika delar av hästens kropp, men givetvis är de knutna till varandra och hästen är en enhet. Allt påverkar hovarna!

Det här är också en av anledningarna till varför jag varit så noggrann med att de som söker sig till mig för att bli VIP (bootsutprovare på Viahov) ska vara utbildade inom hovvård/hovslageri – och jag har konsekvent sagt nej till folk som vill jobba som bootsutprovare utan att ha föregående kunskap eller utbildning om hovvård. Därför att grunden till att göra en lyckad bootsutprovning handlar om att först vårda hoven på ett korrekt sätt. Det är inte bara en sko som ska monteras – det är en hov som ska vårdas först (inte bara verkas), och hoven sitter ju ihop med en häst. Det är inte bara hantverk. Det är (hov-)vård inblandat. Och det krävs kunskap, erfarenhet och utbildning till det.

Jag ogillar splittringen och tycker att det hade varit underbart om branschen hade kunnat bli mer enad, och även med högre kompetensnivå. Jag har länge haft önskemålet att hovslagarskolan skulle göra en del av utbildningen ”skoningsfri” så att också vi som vill jobba med barfotahovar kunde fått möjlighet att utbilda oss på hovslagarskolan, men utan kravet att smida/sko med järn. (men det är en helt annan fråga)

Jag tror på teamwork! Även teamwork mellan olika yrkesgrupper och hästägare! Teamwork mellan hästägare-hovslagare-näringsexperter-hästmassörer-veterinärer etc.. Alla behöver kunna tänka litegrann utanför ”sin lilla låda” och se att det finns fler delar som är ihopkopplade, så att man kan hjälpa HELA hästen på bästa sätt. Jag är så glad över de hovslagare som jag lärt känna genom åren och som har sökt sig till mig för att de vill utöka sin verktygslåda med boots. Och jag är glad över de hovslagare som väljer att samarbeta med andra yrkesgrupper där de känner att teamworket behövs för att hjälpa hästarna. Jag tror att framtidens hovslagare är den som jobbar med olika verktyg, inte endast med järn, och arbetar i ”team” kring hästen med andra experter.

Jag hoppas att detta kan ge lite mer klarhet i var jag står någonstans i den här frågan och att det är underförstått att jag inte ”hatar på branschen” utan att jag vill hjälpa till att lyfta den, på alla sätt jag kan. Jag anser mig inte själv stå högre eller vara bättre än någon annan, och ställer också ganska höga krav på mig själv att utvecklas och fortbildas. Det som ni har sett i form av skarpa kommentarer från min sida är alltså min egen personliga frustration över att utvecklingen går långsamt när det gäller hov- och hästhälsa och jag ber om ursäkt och har insett att jag i fortsättningen behöver ”dosera” min frustration på ett betydligt mer pedagogiskt sätt, så inte folk missförstår mig. Annars blir det bara destruktivt.

Som steg till det här med att utveckla och ena branschen så har jag och några andra hovslagare och hovvårdare i branschen nu tagit ett nytt spännande initiativ till en ny tvärvetenskaplig branschförening som heter ”Svensk Hov”. Imorgon ska vi ha vårt första uppstartsmöte. NI kommer höst troligt få höra mer om detta när projektet är igång och en arbetsgrupp är skapad. Jag tror det kommer bli bra 😊

På återhörande!

Anna på Viahov

Varför är begreppet ”Centre of rotation” så viktigt för hästens hovform?

Hästens hovar är fascinerande och komplexa strukturer som påverkar hela hästens välbefinnande. Begreppet Centre of rotation, ”CoR” används flitigt inom hovvårdsbranschen. Nu ska vi demystifiera detta och jag ska förklara och bryta ner detta koncept på ett enkelt sätt för alla hästägare därute! Vad är Centre of Rotation?

CoR, eller ”rörelsecentrum”, är som ett osynligt nav där hoven roterar när hästen rör sig. Tänk på det som den punkt där hoven ’svänger’ och anpassar sig till markens yta under olika rörelser.

Var finns CoR? För att förenkla, kan du tänka på CoR som en tänkt punkt där kronbenet och hovbenet möts – alltså i hovleden. Det är här hovens rotation uppstår. Att förstå detta är nyckeln till att upprätthålla en sund hovbalans.


Kär barn har många namn! För kuriosa så finns det också en benämning som kallas ”Duckets Dot” som är en liknande punkt i hoven, som uppfanns av en hovslagare vid namn Ducket. Punkten är uppkallad efter honom, och man kan använda denna referenspunkt på ett liknande sätt som CoR. Den senare benämningen CoR är dock mer vedertagen och använd enligt min erfarenhet.

Hur påverkar det din häst? En sund hovbalans bidrar till att minska risken för skador och obehag för din häst. Hovens proportioner i förhållande till denna punkt CoR är därför viktig för hovens hållbarhet långsiktigt.

Varför är Centre of Rotation (CoR) viktigt för hästen?

Centre of Rotation (CoR) är kritiskt för hästens hovbalans och rörelse, och erfarenheter från hovslagare och observationer inom området har lyft fram dess betydelse. Att skapa balans runt CoR är avgörande för att stödja optimal biomekanik hos hästen. Det bidrar till en jämn och smidig rörelse, vilket är grundläggande för hästens totala välbefinnande.

Erfarenheter, studier och observationer från branschen visar att skor med CoR mitt i skoarmen, med en jämn yta framför och bakom (50/50), främjar biomekanisk effektivitet. Det säkerställer en balanserad påfrestning på hoven.

Observationer indikerar att barfotahovar med sund hovform ofta uppvisar proportioner omkring 60/40. Dessvärre har många hästar idag proportioner som avviker långt från detta ideal, med tendens till alldeles för långa tår och understucken trakt. Detta förflyttar hela stödytan framåt långt framför CoR punkten. Eftersom tån sticker ut betydligt framåt under tillväxtcykeln och dessutom har en förmåga att dra med sig sulan framåt i tån, skiftar proportionerna i takt med hovens tillväxt. Därför blir ett kort verkningsintervall viktigt för att effektivt åtgärda och anpassa balansen över tid. Vill man korrigera detta så finns det fler viktiga faktorer att ta hänsyn till och jag hinner inte täcka in alla här. Men jag vill poängtera att det är väldigt viktigt att se till att hästen traktlandar och är bekväm att landa på sin (friska) stråle. Det är en av de viktigaste åtgärderna tillsammans med kortare verkningsintervall för att åtgärda detta. Korrigering innebär också att man ibland behöver lägga en kortare överrullning i hoven när man verkar den. Se gärna mitt tidigare inlägg som handlar om att backa tån på hoven.
Men som sagt, traktlandning och bekväm stråle är väldigt viktigt för att detta ska fungera. Om inte hästen traktlandar så ökar risken att tån drar sig iväg framåt även om man kortar upp den, och risken finns då också att hästen blir mer obekväm av en tåkortning.

Hitta Centre of Rotation Utan Röntgen: En Praktisk Guide

Att lokalisera Centre of Rotation (COR) inom hovvård kan verka som en utmaning, men det är fullt möjligt att använda ledtrådar utifrån och enkla observationer. Vi kommer här att dela med oss av några användbara metoder, bland annat en visuell markör som du kan upptäcka på utsidan av hoven.

1. Kronranden skvallrar

En metod som har blivit uppmärksammad och stödd av forskning involverar att dela in kronranden i tre delar, med en särskild fokus på övergången mellan den första och andra tredjedelen. (se gärna bilden längst upp där jag markerat upp denna punkt på kronranden) Man vill alltså sträva efter att stödytan i hoven har ett förhållande så nära 50/50 som möjligt bakom vs framför denna punkt och där är som sagt 60/40 inom ramarna för vad som anses vara helt okej för en barfotahäst. Denna metod är understödd av erfarenhet och praxis inom hovvårdsbranschen. Fördelen med denna metod är att man genom att se på hoven i profil eller bara genom att titta på bilder på hästen kan man se denna punkt utifrån.

Hur man gör detta steg för steg:

  • Betrakta hoven i profil och dra en tänkt linje från tå till trakt längs med kronranden, och notera övergången från den första till den andra tredjedelen.
  • Därifrån drar du en tänkt linje 90 grader rakt ner längs med hoven ner till golvet. Det är här CoR oftast infaller.

  • 2. Hitta fler synliga markör på utsidan av hoven:
    Om du vill ha mer bekräftelse på att du hittat rätt: Titta gärna på markörerna även på undersidan av hoven och kontrollera hur dessa sammanfaller med den tänkta linjen från kronranden: Exempelvis så brukar CoR ofta sammanfalla med var hovsulan är som bredast, samt där traktstöden slutar växa (oftast bildas små sprickor i traktstöden här på en overkad hov. Se bilderna här) De här markörerna kan observeras utan behov av avancerad utrustning.

Även om ovanstående inte är en exakt vetenskap, ger det ändå ganska säkra och användbara indikationer och ger dig möjlighet att börja förstå hovens rotationscentrum. Framförallt kan den hjälpa dig att se hur balansen i hoven ser ut!

Att förstå Centre of Rotation ger dig en nyckel till att förstå din hästs hovar och hur de rör sig. Genom att använda enkla metoder som att dela in kronranden och använda synliga markörer på hoven kan du skapa användbara referenspunkter för att estimera CoR. Se det som ett steg närmare att optimera din hästs hovvård och främja en sund och bekväm rörelse!

Hoppas detta inlägg var till nytta och hjälp! Jag brinner verkligen för hästhälsa och hovvård och önskar att detta vore allmänbildning inom hästvärlden, så att vi kan få en ökad förståelse för hovhälsa. Det är en av de viktiga ingredienserna för en hållbar häst att ha hovar med rätt proportioner.

Vill du ha hjälp och råd kring hovvårdsbehandlingar och hovboots så ta gärna kontakt med oss på Viahov. Jag pratar en hel del om traktlandning och hur viktigt detta är. Faktum är att hovboots kan vara en bidragande faktor för att hjälpa hästar med dåliga hovar att utveckla en bättre traktlandning och därmed stärka upp den bakre delen av hoven rejält! Till detta ändamål har jag en del tips och trix om olika typer av iläggssulor. Hör av dig om du har en häst med extra behov och du är nyfiken på hur det kan hjälpa just er!

Hälsningar Anna på Viahov