När Sanna Perneby Molin köpte sitt svenska halvblod för fem år sedan hade hon inga planer på att bli en del av debatten om hovboots och tävlingsregler.
Hon ville bara träna och ha roligt med sin häst.
– Förra hästen hade skor och då funderade jag aldrig över sådant här. Men den här hästen drog av sig skorna hela tiden i hagen när han gick på lösdrift med andra hästar. Till slut föreslog hovslagaren att vi skulle prova att låta honom gå barfota istället.
Till en början fungerade det bra.
Men under en terrängträning förändrades allt.
– De hade precis klippt gräset på banan och det låg blött gräsklipp ovanpå gräsmattan. Han halkade omkull i en sväng och fick en ganska allvarlig skada. Det tog nästan ett år innan han var helt tillbaka igen.
Det var då jakten på en alternativ lösning började.
Från olycka till lösning
Efter olyckan började Sanna leta efter hovboots som gick att använda tillsammans med brodd.
Valet föll till slut på Evo Boots:
Sedan dess har hon använt dem under fem säsonger av terrängträning.
– ”Det har fungerat otroligt bra. Jag tror att jag tappat en boot kanske tre till fem gånger totalt under alla dessa år, och då har det oftast varit när hästen varit nyverkad och jag inte justerat passformen ordentligt till hovformen och slarvat med att ställa in dem rätt.”
Idag rider hon regelbundet terrängträning på tvåstjärnig nivå, med större hinder, kuperad terräng och varierande underlag.
– Vi tränar både när det är torrt, blött, lerigt och kuperat. Jag använder broddar precis som många gör i vanliga skor och jag känner mig trygg med det.
När man frågar henne om de reaktioner hon fått på träningarna när hon använt sina hovboots skrattar hon lite.
– ”De flesta märker inte ens av att jag har använt boots på min häst – eftersom de är så diskreta.”
Sanna använder bellboots över Evo Bootsen som extra skydd och skorna är svarta och syns knappt. Hon brukar också ofta sätta kinesiotejp (Mueller Hovtape som finns på Viahov) på hovarna och över alla spännen, för extra säkerhet under träningen.
Olycksriskerna då?
Jag undrar om hon håller med om ryktet och fördomen att skorna flyger av hela tiden och att de orsakar en massa olyckor där hästar trasslar in sig eller går omkull.
Sanna svarar att hon bara har tappat skon 3-5 gånger totalt under de 4 säsonger hon använt dem.
– ”Min erfarenhet är faktiskt att det varit ganska odramatiskt de få gånger det hänt. Jag har till och med varit med om att någon tränare ropat att jag tappat en boot utan att jag själv märkt det”
Tränar större hinder än hon tävlar på
Det kanske mest intressanta med Sannas historia är att hon upplever att träningen ofta är mer krävande än tävlingarna.
De klasser hon själv tävlat har legat på en relativt låg nivå, medan träningarna ofta innehållit större hinder och mer tekniska utmaningar.
– ”Min häst tycker ju nästan att tävlingshindren är lite för små när vi varit ute. Den lägsta, då är det de åttio centimeter ungefär. Men på träning hoppar vi betydligt större och bredare hinder än vad vi gjort på tävling.”
Trots det finns en avgörande skillnad.
På träning får hon använda hovboots.
På tävling måste hästen skos eftersom reglerna inom terräng inte tillåter hovboots över huvudtaget.
Tre månader i skor – för att få tävla en säsong
För att kunna tävla valde Sanna förra året att sko hästen en period om tre månader totalt.
Det blev ingen odelat positiv upplevelse.
– Vi behövde droga honom för att kunna sko honom och hela processen blev både dyr och krånglig. Till slut kände jag att det inte riktigt var värt det.
Tävlingsresultaten var det däremot inget fel på.
– Det gick jättebra. Vi blev placerade i de flesta starterna.
Ändå valde hon att lägga tävlingssatsningen åt sidan.
– Jag tycker om att träna terräng, men jag kände inte att tävlandet var tillräckligt roligt för att motivera allt arbete kring skoningen.
En fråga om framtiden
Sanna är noga med att poängtera att hon inte försöker övertyga alla att rida barfota eller använda hovboots.
Hon vill framför allt att frågan ska diskuteras.
– Jag tycker att moderna hovboots borde ses som ett alternativ till järnskor, inte som något helt annat. Min erfarenhet är att de fungerar väldigt bra när de är rätt utprovade och anpassade.
Om reglerna någon gång skulle förändras vet hon också vad det skulle innebära för henne personligen.
– Då skulle jag kanske överväga att börja tävla igen.
Kanske är det just där den här diskussionen blir som mest intressant.
För bakom alla paragrafer, remisser och regelverk finns det faktiska ryttare som varje vecka tränar, utvecklas och fattar praktiska beslut för sina hästar.
Och ibland är verkligheten betydligt mer nyanserad än vad som ryms i ett tävlingsreglemente.
Tusen tack Sanna för intervjun och att du ville dela med dig av dina erfarenheter! 🙏❣️
Har du också testat att tävla och träna i hovboots? Kommentera gärna om dina erfarenheter så kan vi fortsätta att lyfta den här debatten – och förhoppningsvis få Svenska Ridsportförbundet att anpassa framtida tävlingsreglemente efter ryttarnas och hästarnas faktiska behov och erarenheter
Hälsningar Anna på Viahov
Vill du lyssna på hela intervjun så finns den också inspelad i vår HÄSTSNACK MED VIAHOV- Podd! Lyssna på Spotify eller Youtube.
