Att rida från östkusten till västkusten till häst är en stor utmaning i sig självt! Att dessutom göra det på barfotahästar med hovboots på hovarna, det är en äventyrsresa som kräver mod, uthållighet och en pålitlig utrustning. För Malin Helmborn och hennes vän Therese Hemberg är det inte bara en dröm utan verklighet. Med två hästar och packhästar på släp ger de sig iväg på en resa som kommer att testa både deras gränser och deras hovboots.
Att rida en långritt på 50 mil genom Sveriges varierande terräng är ingen lätt uppgift, men Malin och Therese är redo för utmaningen. Med sina hästar Murphy, Saga, Jazmina och Bubblan, och med stöd från Viahov, är de redo att bevisa att med rätt utrustning och viljestyrka finns det inget som är omöjligt.
En viktig del av deras förberedelser var att säkerställa, testa och gå igenom all utrustningen inför den långa resan. Malin hörde av sig till oss på Viahov för ett par månader sedan eftersom hon behövde uppgradera sina hovboots till sin barfotahäst Murphy. Hon ville ha något som var mer slittåligt, som också sitter slimmat kring hoven och hon hade hört att Evo Boots kunde vara ett lämpligt val! Eftersom Evo Boots är utvecklade speciellt för just distansritt och har en av de mest slittåliga sulorna på marknaden, och dessutom går att ”Varmbootsa” (individuell värmeanpassning) för att sitta perfekt på hoven som en handske, så bör detta vara ett helt perfekt val för ritten!
Det visade sig att Malin bodde nära mig (Anna på Viahov) geografiskt så därför bestämde vi oss för att gå ”all in” och sponsra Malins häst Murphy med en hel uppsättning av individuellt utprovade Evo Boots. Sagt och gjort så åkte Anna dit och hjälpte Malin prova ut bootsen och justerade dem med värmepistol för att de skulle forma sig rätt. Därefter fick Malin provrida dem på ett par längre turer och hon blev mycket nöjd med slutresultatet:
Nu är vi mycket förväntansfulla för att få följa deras långa resa och höra hur både hästarna, ryttarna och deras skor ska klara av resan med alla deras äventyr. Jag måste också erkänna att jag är rätt så avundsjuk och hade gärna varit med själv!
Förutom Evo Boots som hästen Murphy använder, så har resten av hästarna på sig sina Flex boots, så samtliga av hästarna är alltså oskodda utan järn och detta blir ett fantastiskt prov på att se hur väl barfotahästar med barfotaboots kan prestera på en långritt genom Sverige. Vi har bett Malin att hålla oss uppdaterade under resans gång så vi kan ”hänga med” på ett hörn.
Hälsningar Anna på Viahov
Snabba fakta: Ryttare: Malin Helmborn och Therese Hemberg Hästar: Murphy, connemara/varmblodstravare, 14 år Saga, russ/halvblod, 11 år Jazmina, PRE, 11 år Bubblan, varmblodstravare, 8 år Följ dem på instagramkontot @ryttare_pa_aventyr
Nedan kommer lite bilder från Malins testritter på Murphy med de nya Evo Bootsen
I dagens inlägg ska vi fördjupa oss i den fascinerande resa som Jenny och hennes häst har genomgått när det kommer till hovhälsa. Detta är en berättelse om hängivenhet, utmaningar och strategier för rehabilitering.
”Bockhoven”
Jennys häst har en tydlig tendens till bockhov på höger fram, och Jenny har ägnat de senaste tre åren åt att göra sitt bästa för att förbättra situationen. Hovarna såg verkligen inte bra ut när hästen först kom till Jenny. Hon har själv varit på god väg att bli färdigutbildad till professionell hovvårdare och verkar sin häst själv, men har inte kommit dit riktigt ännu. Så hon har tagit emot rådgivning utifrån för att hjälpa sin häst. Efter rekommendationer från en självutnämnd expert(inga namn nämnda) inom området som ofta förespråkar att sänka trakten, som en slags ”generallösning” på alla hovproblem, så försökte Jenny sänka trakten på bockhoven efter dessa råd, under en längre tid. Men efter att hästen till slut fick en senskada på det benet, ändrade Jenny strategi och blev mer restriktiv med traktsänkningen för hon tyckte inte det kändes rätt att försöka sänka den så mycket som hon blev rekommenderad och hästen kändes obekväm med detta.
High Low Syndrome och Traktlandningens Betydelse Hästen lider av det som oftast kallas ”High Low Syndrome”, där ena hoven har en lägre trakt och är något mer understucken, medan den andra har en högre trakt. Jenny har noga övervakat traktlandningen för att upprätthålla balans och skapa bekvämlighet för hästen. Att vara uppmärksam på hur hästen traktlandar är avgörande för framsteg och långsiktig hälsa. Om man sänker trakten för hårt kan det nämligen resultera i att hästen inte längre vill traktlanda och den bli obekväm, eller t.om skadar sig som i detta fallet.
Rehabilitering och Uppbyggande Träning För hästar med liknande utmaningar krävs ofta fysioterapi för att återställa hovhälsan. Jenny har valt en holistisk väg med rehabilitering och uppbyggande träning. Strategin inkluderar träning av core-muskulaturen, avslappning och lyftning av bålen. Att involvera kunniga equiterapeuter och equifysioterapeuter och experter som kan ge råd om uppbyggande träning, är en viktig del av helhetsbilden för hästens hälsa och Jenny ger hästen massage, tar ut kiropraktorn regelbundet och ger sin häst bra foder, förutom att hon också tränar uppbyggnade med sin häst.
Limskor för Hovhälsa Jenny har tagit ett intressant steg genom att använda limskorna Easyshoe Versa Grip Octo skor från Viahov på framhovarna, som hon har limmat fast själv, vilket resulterat i ett längre steg. För bakhovarna överväger Jenny liknande skor för att främja en sund hovlandning.
BTMM Metoden och Holistisk Vård Jenny har engagerat sig i BTMM metoden (Balance Through Movement Method) och praktiserat den under ett års tid. För er som studerar hästhälsa kan detta vara en metod värd att utforska närmare. Jag brukar ofta rekommendera den metoden för hästar som har spänningar, dålig hållning, dålig överlinje och som har problem med traktlandning. Jenny betonar också vikten av regelbunden massage, kiropraktorbesök och en välbalanserad kost för att skapa en omfattande vårdplan för hästen.
Kissing Spine Diagnos och Rehabilitering När Jennys häst fick en senskada 2022, rehabiliterade hon mestadels och våren 2023 sökte hon veterinärhjälp då hästen verkade må dåligt vid ridningen. Det diagnostiserades att hästen hade mild Kissing Spine i ryggen och fick åtta sprutor i maj samma år. Jenny har rehabiliterat hästen med hjälp av BTMM sedan dess och sett imponerande förändringar. Bilder skickade av Jenny visar hästens utveckling genom BTMM, vilket hon beskriver som magiskt. Jenny understryker vikten av att rannsaka sig själv som hästägare och att ibland ta ett steg ner från ridningen för att bygga hållbara hästar.
Jennys resa är en verklig övning i tålamod och engagemang. Hon har lagt ner mycket tid och energi på att hjälpa sin häst, och det erbjuder oss alla en tankeställare om vikten av att prioritera hästens välbefinnande och att skapa långsiktiga, hållbara relationer med våra fyrbenta vänner. Det tål också att påminnas om att man ska ta alla hovvårdsråd från ”självutnämnda experter” med en nypa salt! Använd din egen magkänsla när du tar beslut om din häst, och låt dig inte bli svept iväg av att någon pratar ur sin auktoritet eller låter övertygande. Ödmjukhet kommer alltid vinna i längden och till syvende och sist är det hästen vi behöver lyssna på. För att lyssna på sin häst krävs ödmjukhet och empati. Att alltid sänka trakten och korta tån är inte en generallösning som funkar på exakt alla problem, precis på samma sätt som att sko hästen med järnskor inte heller är en generallösning som fixar och löser allt. och ibland måste man känna efter vad som är bäst för hästen. Man behöver ta hänsyn till individen och ge holitisk vård som tar hänsyn till hela hästen. Hästarna är våra bästa lärare om vi är ödmjuka nog att lyssna på dem. Bilderna nedan som visar utvecklingen i hästens hållning och uppbyggnad är ett tydligt kvitto på att ni är på god väg åt rätt håll. Tack Jenny för din berättelse om din häst och keep up the good work! ❤️
Hästens hovar är fascinerande och komplexa strukturer som påverkar hela hästens välbefinnande. Begreppet Centre of rotation, ”CoR” används flitigt inom hovvårdsbranschen. Nu ska vi demystifiera detta och jag ska förklara och bryta ner detta koncept på ett enkelt sätt för alla hästägare därute! Vad är Centre of Rotation?
CoR, eller ”rörelsecentrum”, är som ett osynligt nav där hoven roterar när hästen rör sig. Tänk på det som den punkt där hoven ’svänger’ och anpassar sig till markens yta under olika rörelser.
Var finns CoR? För att förenkla, kan du tänka på CoR som en tänkt punkt där kronbenet och hovbenet möts – alltså i hovleden. Det är här hovens rotation uppstår. Att förstå detta är nyckeln till att upprätthålla en sund hovbalans.
Kär barn har många namn! För kuriosa så finns det också en benämning som kallas ”Duckets Dot” som är en liknande punkt i hoven, som uppfanns av en hovslagare vid namn Ducket. Punkten är uppkallad efter honom, och man kan använda denna referenspunkt på ett liknande sätt som CoR. Den senare benämningen CoR är dock mer vedertagen och använd enligt min erfarenhet.
Hur påverkar det din häst? En sund hovbalans bidrar till att minska risken för skador och obehag för din häst. Hovens proportioner i förhållande till denna punkt CoR är därför viktig för hovens hållbarhet långsiktigt.
Varför är Centre of Rotation (CoR) viktigt för hästen?
Centre of Rotation (CoR) är kritiskt för hästens hovbalans och rörelse, och erfarenheter från hovslagare och observationer inom området har lyft fram dess betydelse. Att skapa balans runt CoR är avgörande för att stödja optimal biomekanik hos hästen. Det bidrar till en jämn och smidig rörelse, vilket är grundläggande för hästens totala välbefinnande.
Erfarenheter, studier och observationer från branschen visar att skor med CoR mitt i skoarmen, med en jämn yta framför och bakom (50/50), främjar biomekanisk effektivitet. Det säkerställer en balanserad påfrestning på hoven.
Observationer indikerar att barfotahovar med sund hovform ofta uppvisar proportioner omkring 60/40. Dessvärre har många hästar idag proportioner som avviker långt från detta ideal, med tendens till alldeles för långa tår och understucken trakt. Detta förflyttar hela stödytan framåt långt framför CoR punkten. Eftersom tån sticker ut betydligt framåt under tillväxtcykeln och dessutom har en förmåga att dra med sig sulan framåt i tån, skiftar proportionerna i takt med hovens tillväxt. Därför blir ett kort verkningsintervall viktigt för att effektivt åtgärda och anpassa balansen över tid. Vill man korrigera detta så finns det fler viktiga faktorer att ta hänsyn till och jag hinner inte täcka in alla här. Men jag vill poängtera att det är väldigt viktigt att se till att hästen traktlandar och är bekväm att landa på sin (friska) stråle. Det är en av de viktigaste åtgärderna tillsammans med kortare verkningsintervall för att åtgärda detta. Korrigering innebär också att man ibland behöver lägga en kortare överrullning i hoven när man verkar den. Se gärna mitt tidigare inlägg som handlar om att backa tån på hoven. Men som sagt, traktlandning och bekväm stråle är väldigt viktigt för att detta ska fungera. Om inte hästen traktlandar så ökar risken att tån drar sig iväg framåt även om man kortar upp den, och risken finns då också att hästen blir mer obekväm av en tåkortning.
Hitta Centre of Rotation Utan Röntgen: En Praktisk Guide
Att lokalisera Centre of Rotation (COR) inom hovvård kan verka som en utmaning, men det är fullt möjligt att använda ledtrådar utifrån och enkla observationer. Vi kommer här att dela med oss av några användbara metoder, bland annat en visuell markör som du kan upptäcka på utsidan av hoven.
1. Kronranden skvallrar
En metod som har blivit uppmärksammad och stödd av forskning involverar att dela in kronranden i tre delar, med en särskild fokus på övergången mellan den första och andra tredjedelen. (se gärna bilden längst upp där jag markerat upp denna punkt på kronranden) Man vill alltså sträva efter att stödytan i hoven har ett förhållande så nära 50/50 som möjligt bakom vs framför denna punkt och där är som sagt 60/40 inom ramarna för vad som anses vara helt okej för en barfotahäst. Denna metod är understödd av erfarenhet och praxis inom hovvårdsbranschen. Fördelen med denna metod är att man genom att se på hoven i profil eller bara genom att titta på bilder på hästen kan man se denna punkt utifrån.
Hur man gör detta steg för steg:
Betrakta hoven i profil och dra en tänkt linje från tå till trakt längs med kronranden, och notera övergången från den första till den andra tredjedelen.
Därifrån drar du en tänkt linje 90 grader rakt ner längs med hoven ner till golvet. Det är här CoR oftast infaller.
2. Hitta fler synliga markör på utsidan av hoven: Om du vill ha mer bekräftelse på att du hittat rätt: Titta gärna på markörerna även på undersidan av hoven och kontrollera hur dessa sammanfaller med den tänkta linjen från kronranden: Exempelvis så brukar CoR ofta sammanfalla med var hovsulan är som bredast, samt där traktstöden slutar växa (oftast bildas små sprickor i traktstöden här på en overkad hov. Se bilderna här) De här markörerna kan observeras utan behov av avancerad utrustning.
Även om ovanstående inte är en exakt vetenskap, ger det ändå ganska säkra och användbara indikationer och ger dig möjlighet att börja förstå hovens rotationscentrum. Framförallt kan den hjälpa dig att se hur balansen i hoven ser ut!
Att förstå Centre of Rotation ger dig en nyckel till att förstå din hästs hovar och hur de rör sig. Genom att använda enkla metoder som att dela in kronranden och använda synliga markörer på hoven kan du skapa användbara referenspunkter för att estimera CoR. Se det som ett steg närmare att optimera din hästs hovvård och främja en sund och bekväm rörelse!
Hoppas detta inlägg var till nytta och hjälp! Jag brinner verkligen för hästhälsa och hovvård och önskar att detta vore allmänbildning inom hästvärlden, så att vi kan få en ökad förståelse för hovhälsa. Det är en av de viktiga ingredienserna för en hållbar häst att ha hovar med rätt proportioner.
Vill du ha hjälp och råd kring hovvårdsbehandlingar och hovboots så ta gärna kontakt med oss på Viahov. Jag pratar en hel del om traktlandning och hur viktigt detta är. Faktum är att hovboots kan vara en bidragande faktor för att hjälpa hästar med dåliga hovar att utveckla en bättre traktlandning och därmed stärka upp den bakre delen av hoven rejält! Till detta ändamål har jag en del tips och trix om olika typer av iläggssulor. Hör av dig om du har en häst med extra behov och du är nyfiken på hur det kan hjälpa just er!
Vad är en ’Sole Ridge’ och varför är den viktig för din hästs hovvård? Det är en detalj som hästens hov ibland kan skapa och som ger oss en tydlig signal om att det är dags att ta hand om hovarna och åtgärda hovformen. Läs mer om denna intressanta indikator och varför den är viktig för din hästs välmående.
Bilden här ovanför visar ett konkret exempel på en hov med en alltför lång tå, vilket resulterar i en ”Sole Ridge” – en liten upphöjning som tydligt känns med fingrarna och skapar en kant på insidan av sulans kant. Men varför är detta så viktigt? När hästen skapar en s.k ”Sole Ridge” (eller sul-vall om vi ska översätta till svenska) bidrar det till att hjälpa hoven att skapa en egen överrullningspunkt lite tidigare än där hovväggen slutar. Det vill säga, hästen vill ”tippa över” tidigare i stegcykeln.
I naturen skulle en vildhäst själv slita ner sina hovar genom att utsätta tån för slitage. Våra tamhästar behöver dock vår hjälp med detta. Om du ser en ”sulvall” och känner en liten upphöjning i sulan, är det ett tydligt tecken på att tån är för lång och överrullningen är redo att backas tillbaka. Men hur gör man då för att korrigera detta?
Metoden involverar att använda en rasp och placera den några millimeter framför ”Sole Ridge.” Sedan vinklar du upp raspen cirka 30 grader framåt och raspar i tån ”mellan klockan 10 och 14”, om du ser på hoven som en klocka. Viktigt att poängtera är att det inte handlar om att raspa aggressivt, eller genom att ta tången och klippa vertikala snitt rakt in i hoven, vilket vissa hovslagare kan göra vid fånghästverkning, eller vissa hovvårdare som aggressivt rundar av hoven i en s.k ”mustang roll” som tar bort mycket mer än nödvändigt av hovväggen i en enda verkning. Här gäller ”less is more”. Målet är att inte tunna ut hovväggen eller stympa hoven, utan snarare att avlasta marktrycket från tån när hästen står på hoven och göra överrullningen betydligt kortare.
Det är en metod som kräver tålamod och regelbundenhet, samt mycket korta intervaller! Det är därför extra bra om du som hästägare kan raspa lite på hoven varje vecka för att underhålla detta. Annars behöver hovvårdaren komma ut med extra täta intervaller tills det har växt ut korrekt. Fortsätt att raspa lite på överrullningen varje eller varannan vecka tills att hoven har backat tillbaka tån och växt rätt från kronranden och ned. Det är fascinerande att observera hur hovväggen ofta börjar växa i en ny brantare vinkel och kortar upp sig. Detta resulterar inte bara i en sundare tå och hovform, utan även i en bredare trakt och bättre stimulans för strålen.
Flera har hört av sig och sagt att de gärna vill att jag gör en film eller bilder där jag också förklarar HUR man vinklar raspen och fasar av tån enligt beskrivningen ovan. Jag lovar att återkomma med mer förklaringar till detta längre fram.
Hovvård är en konst och att förstå signalerna som hästen ger oss genom fenomen som ”Sole Ridge” är avgörande. Genom att regelbundet uppmärksamma och vårda hovarna kan vi bidra till hästens välbefinnande och skapa en stark grund för god hästhälsa. Följ med på vår resa genom att följa bloggen och våra sociala kanaler för fler användbara hovtips! Gå till startsidan och fyll i din e-postadress i rutan där så du inte missar nästa inlägg 🙂
På senare tid har det blivit mer och mer klart för mig hur otroligt viktigt det är med traktlandning för att ha hållbara hovar! Detta är något som man lätt tar för givet, när man har en häst som traktlandar som den ska, men när jag är ute och träffar nya kundhästar så möter jag ibland en del hästar som har trånga strålar och är ömfotade. Detta beror tyvärr ofta på att de har problem med sin traktlandning.
Traktlandning innebär helt enkelt att när hästen landar så är det trakten som nuddar marken först. I landningsfasen så ska ju hoven ”rulla hoven över” med trakten och bakre delen av strålen först. Det går sedan en ”stötvåg” genom hoven av rörelse-energi. Det är otroligt stora krafter som ska tas upp av hoven och stötdämpningsförmågan hänger på att hästen traktlandar ordentligt och har mjukdelar i bakre delen av hoven som är välutvecklade så att de kan ha hand om all den här kraftfulla rörelse-energin. När hästen traktlandar så får den oftast en fin utveckling på sina mjukdelar och strålen blir både bred och tjock och hovbrosken elastiska och tjocka, som de ska vara.
Om hästen inte traktlandar, utan istället landar mer plant med hoven, eller ännu värre – med tån först – så innebär detta att hovens stötdämpningsförmåga blir kraftigt satt ur spel. Vävnader i hoven som INTE är designade för att ta emot så stor chockvåg av energi blir då överbelastade och de långsiktiga negativa konsekvenserna av detta blir stora! Det kan bland annat öka risken för hovbroskförbening, urkalkning av hovbenet(osteoporos), strålbenshältor, och skador på ligament och och senor. Det ökar med andra ord skaderiskerna rätt så rejält. Dessutom brukar hästar som tålandar, eller landar plant, upplevas som mycket mer ömfotade eftersom sulan i tån får motstå mycket mer belastning än vad den normalt är konstruerad för och det kan lättare uppstå punkttryck på sulan.
Jag tänkte dock inte gå in så mycket på de negativa konsekvenserna i detta inlägg utan mer prata om vad man kan göra för att hjälpa hästen att utveckla sin traktlandning. Jag delar med mig av mina fem bästa tips på vad du kan titta på för att hjälpa hästen utveckla sin traktlandning! Men först kommer här två filmklipp som demonstrerar traktlandning och ”plan landning” på två olika hästar:
Den här hästen traktlandar
Den här hästen traktlandar inte alls med framhovarna, och med bakhovarna så traktlandar den litegrann, inte så signifikant som hästen ovanför. Det är inte svart eller vitt, utan kan alltså vara en glidande skala.
5 TIPS PÅ HUR DU HJÄLPER HÄSTEN UTVECKLA SIN TRAKTLANDNING!
FRISK STRÅLE är A och O! Om hästen har strålröta så är det första prioritet att behandla strålen. En infekterad stråle är inte en bekväm stråle och hästen kommer förmodligen vilja undvika belasta sin stråle om den har strålröta. En häst som INTE traktlandar får ofta mer strålröta än andra hästar förmodligen pga nedsatt cirkulation i strålen. Därför är det mer regel än undantag att man måste förebyggsbehandla och understödsbehandla mot strålröta kontinuerligt på dessa hästar, fram tills att de utvecklat en god traktlandning och har en fin tjock stråle. Använd Silvetrasol Thrush Ender Spraydagligen för att hålla strålfårorna fräscha. Är de väldigt djupa så föreslår jag att du använder en sårspruta och sköljer ur dem på djupet. En djup, tight mittstrålfåra behandlas säkrast och effektivast med hjälp av HoofStuffsom trycks ner i springan och får sitta kvar så länge som möjligt. Om klyftan är bredare så stryker du istället på Artimud ellerField Pastedagligen så att inte baktier får fäste där. Det skyddar också strålen och strålfårorna från urin och gödsel som annars tränger upp i sidostrålfårorna och lägger sig och bidrar till infektionen. Behandla strålen kontinuerligt tills att mittstrålfåran har ”läkt ihop” – dvs tills att det inte längre finns någon mittfåra och tills att det inte längre finns några ruttna flikar eller murkiga gångar. Endast ett grunt litet dike ska det vara i strålen, och den ska vara fast och fin.
En bekväm ”landningsyta” Kort och gott: Hästen måste vara bekväm i sina trakter för att våga landa på dem! En trakt ska vara korrekt verkad för att vara bekväm att landa på. Ja, hela hoven ska såklart vara korrekt verkad. Många gånger har hästar med dessa problem också för långa tår och behöver hjälp att backa upp överrullningen för att få ordning på hovformen. Förutom att den ska vara korrekt verkad med rätt vinklar, så vill vi också att den ska ha en skön ”stödyta” i trakterna som är bekväm att belasta. Det finns olika saker att tänka på för att skapa en bra stödyta i trakterna. Det ena är att trimma strålen så att den är elastisk och mjuk. En stenhård, valkig stråle är inte skön att belasta. (Tänk ”liktornar” på föttera) En stråle som timmas lite lätt, blir sällan sådär stenhård att den gör ont att trampa på. Det räcker att trimma lite ytligt på strålen, man ska absolut inte skära mycket. En del hovvårdare och hovslagare har tyvärr för vana att aldrig röra strålen. Det blir sällan bra på dessa hästar att lämna dem för lånt tid i sträck. Den ska inte trimmas mycket – men tillräckligt för att hålla den elastisk och mjuk. Tänk att den ska kännas som en trampdyna för hästen att landa på. Traktvinklarna ska också trimmas. Det är den VITA delen av hovväggen som är till för belastning, alltså den opigmenterade delen av hoven. Om trakten är understucken så måste man backa trakterna så att den vita delen av hovvväggen blir exponerad. Den delen av hovväggen är skönare för hästen att belasta och behöver belastning för att bli tjockare och starkare. När hornväggen kryper framåt under hoven och den lägger sig ”understucket” så blir det mer av den yttre hovväggen som blir viktbärande, sulan blir klämd därunder, och då blir den mer obekväm att belasta trakten. Det är därför som man måste verka de understuckna trakterna, även om trakten redan är låg i vinkeln. Att lämna understuckna trakter för långa, för att man tycker trakten är för låg, är ingen bra idé. Istället ska man ge dem stöd i form av exempelvis joggingskor med iläggssulor. (se nedan)
JOGGINGSKOR FÖR DIN HÄST! För att hjälpa trakterna bli mer bekväma att våga traktlanda (speciellt när det är hårt underlag i hagen) så är det såklart också viktigt att SKYDDA Hoven! Det är superviktigt. Många hästar kan ha stor nytta av att använda sig av Equine Fusions mjuka joggingskor, med mjuka Comfort Pads 6mm/12mm iläggssulor (extra mjuka) för att både stimulera strålen, strålfårorna, OCH för att göra det bekvämare att traktlanda. Även ullsulor kan vara en bra idé . Tänk på att hästar som är ovana vid att traktlanda kan vara lite obekväma i början, och behöver då lite extra support under hela hoven och speciellt under strålen i form av något MJUKT och STÖDJANDE. Equine Fusions joggingskor har visat sig vara ett utmärkt rehabiliteringsstöd till just detta just eftersom de är mer lämpade att ha i hagen längre tid i sträck jämfört med andra boots. Ofta behöver hästen ha på sig skorna även ute i hagen för att stimulera sin traktlandning. Även Perfect Hoof Wear kan vara ett bra hjälpmedel till detta ändamål, men då gärna i kombination med ortopediska fotinlägg. Detta kräver dock att du tar hjälp av en utbildad person som vet hur dessa wraps fungerar och appliceras eftersom det är inget man gör själv utan erfarenhet. (OBS! De är inte som vanligt hoof-cast och ska inte förväxlas med dessa) Om du som hästägare inte har hjälp av en expert så är det därför mycket lättare att använda sig av Equine Fusion bootsen. (Vi har spelat in en hel föreläsning med systrarna hellstrand som pratar om just detta och förklarar hur de har hjälpt sina egna hästar utveckla traktlandning med hjälp av Equine Fusions bootsen. Den publiceras inom kort på vår YouTube kanal så håll utkik där) Vi har också positiva erfarenheter av Evo Boots för hästar som behöver utveckla sin traktlandning. Det är en bra sportboots för hästar som kräver det lilla extra. Eftersom sulan på dessa boots är mer flexibel och tar större hänsyn till hovmekanismen så kan den också stimulera mer till traktlandning än andra skor med stum sula gör. Här hittar du vårt sortiment av Equine Fusions joggingskor Här hittar du vårt sortiment på Evo Boots
LÖSGÖRANDE ÖVNINGAR! En av nyckelfaktorerna för att hjälpa hästar som har problem med att utveckla sin traktlandning är ”sjukgymnastik” i form av lösgörande övningar som hjälper hästen att lösgöra spänningar och låsningar, framförallt i nacke, hals, bogen och även ryggen. Det finns många olika metoder för att göra det, och en av dem som jag vet har fungerat bäst är ”Balance through movement method”. Läs gärna mer om den genom att söka upp dem på google, och lyssna på deras gratis föreläsning för att lära dig mer. Det är förvånansvärt enkel träning så alla kan lära sig! Det kan räcka med 5 minuters promenader för hand dagligen för att hjälpa hästen ändra hela sitt rörelsemönster. Systrarna Hellstrand har också skrivit en hel del om den, då de tränar några av sina hästar i detta och har hjälpt dem med traktlandningarna tack vare den typen träning.
Massage och friskvård för din häst Sist men inte minst: Ta hjälp av en duktig hästfysioterapeut som kan massera och behandla din häst och ge dig tips på egenvård/streching och övningar! Det är ju faktiskt mycket som ska lossna i hästen för att ändra dess rörelsemönster. Det kan vara speciellt svårt för hästar som har gått med ett felaktigt rörelsemönster länge, kanske hela livet? Extra svårt blir det ju också om hästen har andra skador eller problem som t.ex artros eller annat som stör den. Det är vanligt att de behöver hjälp med massage, stretch och andra behandlingar för att bli ordentligt lösgjorda och komma igång med sin traktlandning ordentligt. Att ta hjälp av hästfysioterapeuter är en mycket väl värd investering för hovhälsan när hästen börjar ändra sitt rörelsemönster till det bättre.
Sist men inte minst: Hästens hållning och vikten av att dokumentera förändringar och utveckling! Glöm inte att också titta på hur hästen står (står den i lod med benen eller står den ”under sig”?). Plocka fram kameran regelbundet och fotografera och filma hästen från sidan, både stillastående och vid rörelse. Du kan filma hästen när den skrittar och se hur den sätter ner hovarna. Spela sedan upp filmen i slow motion så ser du hur den landar. De flesta smartphones kan göra detta idag. Sitt stilla, en bit ifrån hästen och be någon att leda den i snabb skritt förbi kameran medan du filmar. Sedan tittar du på filmen i slow motion och kollar hur hästen sätter ner sin hov. Är det trakten som nuddar först, eller landar den plant? Eller ännu värre – med tån först? Ofta så är det framhovarna som har störst problem med traktlandning och bakhovarna kommer det oftast lite lättare för. En del hästraser har också svårare för detta. Traditionella ”gångartshästar” som t.ex islandshäst kan ha lite svårare för detta. Eller ”bensprattlande” hästar som PRE som har mer höga benlyft kan ha lite svårare med detta. De kan behöva lite extra hjälp för att komma fram med hovarna och vinkla upp tån. Det kan t.ex vara bra att rida dem lite mer i ökad trav på fasta underlag (som kan ge strålen mottryck och stimulans) och ge dem mycket mer strech och lösgörande träning för bog/hals/nacke så att även deras trakter får lite mer stimulans. Det är bra att hålla koll på det med jämna mellanrum för att se skillnader i hästens rörelsemönster.
Om du stöter på problem eller behöver tips och råd om vilka sätt du kan behandla hästens hovar, eller vilka joggingskor och iläggssulor som är bäst - tveka inte att ta kontakt med oss på Viahov. Vi finns här för att hjälpa dig i din hovresa! 🥰
Om din häst ska få en behaglig övergång från järnskor till barfota och en positiv utveckling på sina hovar så finns det en del viktiga saker som kan hjälpa till att göra processen effektiv. Här är en checklista:
1. Lägg om foderstaten – bort med spannmål och annat kraffs som inte hästar är evolutionärt skapta att hantera och som skapar dålig matsmältning och dåligt näringsupptag i tarmen. Tillsätt BRA mineraler (fråga gärna oss om tips!) 2. Hitta en duktig hovis som har erfarenhet och kunskap om barfotaverkning, barfotarehab och övergång från skodd till barfota. 3. Ta hjälp av en fysioterapeut som kan ge tips på övningar kring stabilitet och hjälp med massage – ofta så ändras rörelsemönster när belastningen i hovarna ändras, och hästarna behöver hjälp med lösgörande övningar för att ”ställa om” kroppen. 4. Låt hästen ta det lite mer lugnt under några veckor medan hovarna anpassar sig till att få mera sultryck och stråltryck då de inte är vana vid detta. Ta mjuka promenader, gärna avsuttet, och avslappnande övningar som mjukar upp hästen 5. Kontrollera om hästen tålandar eller traktlandar, filma gärna rörelsemönster och hållning i slow motion. Skaffa Equine Fusion boots med rehabsula för att stimulera den bakre delen av hoven att bli mer utvecklad och stark. De kan hjälpa till att ge traktlandning. Dessa boots är de hittills bästa bootsen för att hjälpa till vid barfotarehab och omställning från skodd till barfota. Såklart finns det andra modeller också men dessa är de jag fortfarande, efter många år fortfarande tycker gör jobbet bäst och mest effektivt för de flesta hästar.
Är hästen sulöm? Använd då boots och rehabsulor Comfort Pads Soft även i hagen. De hjälper hovarna att bli starkare och mer oömma senare så att du kanske inte ens behöver ha boots vid ridturer sedan, när hovarna har ”ställt om sig” Använd mjuka rehabboots mycket i början – så behöver du inte använda boots lika mycket senare!
Ta gärna hjälp av oss på @viahov med rådgivning kring hovar & boots. Vi har lång erfarenhet av både hovvård, barfotarehab, hovboots och limskoning och finns här för dig som stöd i din #hovresa
Du hittar också flera artiklar i ämnet som jag skrivit och publicerat här på bloggen. Du kan skrolla allra längst ner och hitta alla olika #hashtags så kan du enkelt söka efter det du är intresserad av att läsa mer om! För dig som behöver extra hjälp och stöd erbjuder jag även Hovkonsultation. Boka och läs mer under Kurser & Tjänster på www.viahov.se
Om du tyckte dessa tips var bra, då blir jag också väldigt tacksam om du delar artikeln vidare! Har du några egna tips att lägga till? Tipsa gärna i kommentarerna!
Efter Tidningen Ridsports senaste nummer med sina olika debattartiklar (där också undertecknad var med på en egen intervju) om hästen bör gå barfota eller skodd så har kommentarsfälten svämmat över från olika hästmänniskor, med åsikter om hästen ska ha skor eller ej. Men det är ju egentligen inte DET som är frågan tycker jag! Varför har vi inte kommit längre än såhär? Jag blir helt matt.
Det är väl självklart vid det här laget, att hovar behöver såklart ha någon form av skydd ibland med tanke på allt vi vill kunna göra med dem – är det NÅGON som ifrågasätter det egentligen?
Grejen är bara den – detta skyddet måste inte nödvändigtvis bestå av järn och spikas fast i hoven (eller sitta fast permanent)! Bara för att det varit tradition sedan 1800 kallt så betyder inte det att det fortfarande är ett måste. Och detta hovskydd bör naturligtvis inte vara byggt på ett sätt som skadar eller hämmar hoven. De negativa konsekvenserna med skon måste minimeras så långt det går. Och det är det HÄR som jag tycker folk missar – och vad jag tycker vi ska lägga fokus på istället. Kan vi rentav kanske hitta ett hovskydd som inte BARA skyddar hoven från yttre element (stenar, slitage m.m) utan till och med kanske kan hjälpa hoven att utvecklas till det bättre, bli starkare och friskare? Det vore ju ännu bättre, eller hur?
Då måste vi först få saken klar för oss vad järnskor har för effekt på hovarna. Annars blir det svårt att jämföra nytta/risk-faktorn gentemot andra alternativ.
Det är ingen skröna att järnskor har dåliga effekter på hoven. Det finns studier som backar upp det och ”beprövad erfarenhet”. T.om i gamla hovslagarböcker från 1800 talet kan man läsa om hur järnskon påverkar hoven negativt. Så faktum är alltså att järnet inte alls är bra för hovmekanismen då det är ett alltför hårt material, helt rigid vertikalt, till skillnad från hästhoven som är rörlig i speciellt de bakre delarna. Även horisontellt men också vertikalt. (Trakthalvorna kan röra sig upp o ner individuellt) En järnsko tar NOLL hänsyn till det här och sätter hovens egna stötdämpande funktioner ur spel och fixerar sådant som ska vara rörligt för att fungera optimalt. Det är lite som att ”sätta hoven i rullstol” och låta den vila sig. Skönt för stunden kanske. Men vad händer på sikt? Vad händer med dina egna ben om du slutar använda dem? Den vävnaden som inte används kommer att tillbakbildas. Hovens interna stötdämpning och utveckling av brosk och elastiska putan är en ”use it or loose it” funktion som järnskon hämmar. Strålen höjs dessutom upp från underlaget, och lämnas antingen hängande i luften – eller så blir det prolaps – när den söker sig neråt och deformerar hovbrosken på köpet. Varken den ena eller andra situationen är bra för hovens utveckling.
Vi behöver hästskor som både kan skydda hoven vid behov OCH samtidigt ta hänsyn till hovfunktion. Det vore ju super praktiskt att också ha avtagbara skor som tillåter hoven att vara helt barfota i t.ex box och gräshage, samt ger oss möjlighet att balansera upp och verka hoven vid behov (de blir faktiskt mycket finare om man raspar lite och ofta, hellre än mycket och sällan. Var 7 vecka är ofta på tok för långt intervall enligt min mening. Om inte hoven slits på egen hand såklart) Flexibilitet är alltid bra. Och eftersom hoven växer cirka 1cm per månad så är det en enorm fördel att kunna raspa hoven litegrann varje eller varannan vecka – då slipper hästen få en stor omställning av sin belastning och kan få behålla den hovform och belastning som den mår bäst av, kontinuerligt. Framtidens hästägare kommer att i allt större utsträckning kunna underhålla hovarna på sin egen häst mellan hovslagarens besök – om de använder enkla av- och påtagbara sko-alternativ.
Jag har jobbat med hovboots i många år nu och de klarar av mer än man tror. Speciellt de nya innovationer som kommit de senaste åren. De mer moderna bootsen, EVO boots kan exempelvis ”varmbootsas” för att passa individuella och avvikande hovformer mer än någonsin förr och till och med anpassas i bredd och till olika hovvinklar! Ingen annan sko på marknaden har visat sig vara lika mångsidig eller anpassningsbar som denna sko. Vi har till och med kunder som kör timmer med sina nordsvenska brukshästar i skogen med broddade Evoboots på vintern. Sök upp Järva Trädvårdscenter för referens! Det krävs dock lite ”hantverk” från hovslagaren som ska forma skon. Inte helt olikt dagens skoning alltså. Det är bara det att man använder sig av andra typer material och dessa ska inte spikas fast.
OBS! Jag säger inte att det bara finns 1 rätt och att svaret alltid är hovboots. Absolut inte. Men jag tycker det vore bra om vi kunde höja blicken lite nu och lyfta debatten nu från ”skor vs barfota”, till en ny nivå där vi kan prata om hovfunktion, hovhälsa och hur vi kan HJÄLPA hästen att utveckla sina hovar att bli starkare, bättre och mer hållbara! Samt vilka typer av beslag som kan samverka till detta ändamål och hjälpa hoven istället för att stjälpa dess egen stötdämpningsförmåga! Det behöver inte vara svart eller vitt. Olika beslag påverkar ju belastningen i hoven på olika sätt (och inte minst hur man verkar hovarna såklart! Det är ju A och O med en bra grundverkning)
Vill du också lära dig vad det finns för olika alternativ att välja på och hur man tar rätt beslut kring vilka hovboots som passar bra, eller mindre bra till sin egen häst? Då rekommenderar jag att du tar en titt på min grundkurs i hovboots ” lär dig hitta i hovboots djungeln”. Du hittar kursen på min hemsida http://www.viahov.se under ”kurser & tjänster”
Fråga mig gärna om du har några funderingar eller frågor! Jag erbjuder också hovkonsultation för dig som vill ha mer individuell rådgivning kring hovar, boots, limskor, hovhälsa och relaterade ämnen.
Jag postar här också några bilder från fjolårets #Varmbootsning Clinic – då vi hade veterinär och hovspecialist Albert Vilasevil från Spanien här för en 2- dagars kurs i hur man individanpassar Evoboots till olika avvikande hovformer. Ny kurs för i år är under planering. Skriv upp dig här nedanför, och kommentera inlägget, om du vill bli inbjuden på den när den släpps.
Nu när det fryser på så kan det tyvärr bli ganska vasst hårt knöggel för hästarna att gå på. Både barfota och skodda hästar kan få punkttryck i sulan av detta om de inte har något mjukt underlag att använda. Hästarna blir väldigt stela i ryggen av att parera och tassa omkring på sådana underlag under längre tid i sträck. I värsta fall så kan det leda till sulläderinflammation. Jag rekommenderar därför hovboots som skydd till dessa hästar. Speciellt om de redan har känsliga hovar med tunnare väggar eller sulor.
MEN VIKTIGT att tänka på vid valet av hovboots/skor är att välja RÄTT TYP av boots: Jag rekommenderar de som har mjuka /tjocka eller flexibla/tjocka sulor i första hand.
Varför? Med rigida skor (typ järnsko eller hård plastsula som Easyboot och Cavallo) blir det ökad vrickningsrisk att gå på så ojämn knölig mark, eftersom de inte flexar mot underlaget såsom en barfotahov gör naturligt
Och med skor som har tunnare sulor (såsom scoot eller flex eller EFs gamla modell Ultimate) kommer kanske hästen fortfarande att ömma på underlaget om man inte kompletterar med tjockare sulor.
Visserligen är hårda boots eller tunnare boots bättre än inga skor alls. Men om man ska ha någon nytta av det så ska de ju skyddas både mot punkttryck OCH kunna röra sig säkert på foten.
En annan aspekt är att mjukare boots som är heltäckande (går upp över kronranden) är mer förlåtande storleksmässigt, måste inte sitta lika tajt, och har oftast allra lägsta skavrisken! Skor som går nedanför kronranden är det betydligt viktigare med passform för att de ska kunna sitta på i många timmar utan att störa eller skava.
Det är därför som jag oftast rekommenderar Equine Fusion! Dessa har mjukare flexibla sulor på samtliga nyare modeller idag som dessutom är tjocka nog att skydda mot punkttryck i knögglig vinterhage – och därför skyddar de hoven mot punkttryck väldigt bra och de är ju inte styva någonstans så hästen kommer ändå kunna hålla balansen bättre än med rigida skor, då de tillåter hovens trakthalvor att flexa vertikalt. (Även järnsko är ju rigida så tänk på det att det också ökar skaderiskerna i knöglig hage. Och boots med tunnare sulor skyddar inte till 100% pga att hästen fortfarande kan uppleva punkttryck om den har känslig sula) Jag tycker EF är bättre till ändamålet än skor som har tunn sula eller skor som har tjockare rigida sulor. En annan modell som har tjock sula 8ch därför skyddar bra mot punkttryck – MEN som samtidigt är flexibel och flexar – och som därför kan fungera är Evo boots.
En annan mycket bra lösning är naturligtvis att se till att ha en annan del av vinterhagen att växla till som inte är knögglig eller att lägga ut spån eller halm eller annat material för hästarna att stå/gå på avlappnat.
Vi är specialiserade på hovboots och hjälper till med rådgivning angående valet av rätt bootsmodell och storlek. Ta kontakt med oss via telefon eller mail och läs mer på http://www.viahov.se
Jag får många mail från hästägare vars hästar har ”dåliga hovar” och jag hjälper till så gott jag kan att ge rådgivning. Jag skrev ett svar till en kvinna nyligen, som fick mig att fundera på hur många problem med hovarna, som faktiskt inte alls egentligen har med hovarna att göra! Att arbeta s.k ”holistiskt” som hovvårdare innebär rent praktiskt för mig att symptom som visar sig i hästens hovar, ofta men inte alltid, kan kopplas ihop med andra symptom hos hästen såsom exempelvis mage/tarm-system och alltså måste åtgärdas med fler saker än bara hovvård. Kort förklarat innebär detta att symptom i hoven egentligen kan ha ett helt annat ursprung än i själva hoven, och således så behöver man se till HELA hästen och behandla den holistisk som en helhet – för att kunna komma tillrätta med problem långsiktigt och inte endast symptombehandla kortsiktigt (och sedan ändå få symptom som återkommer eller ”vandrar runt” i hästen).
Detta sätt att arbeta har lett till att många av oss hovvårdare som arbetar holistiskt har samarbeten över yrkesgränserna, med andra häst-terapeuter som arbetar med hästens friskvård på olika sätt. Det är inte heller ovanligt att många hovvårdare kombinerar sina tjänster med massage eller andra behandlingsterapier för att kunna hjälpa hästen ytterligare. Det finns otroligt många exempel på hur ett grundproblem i hästen visar sig i olika former av symptom, som i sin tur orsakar nya symptom, som i sin tur orsakar nya symptom, som ett domino-spel så påverkar olika funktioner varandra i hästens kropp som till slut kan vandra fram och tillbaka, utan att men vet vad som är ”hönan eller ägget” till slut. Man vet därför inte alltid vad som ska hända när man börjar att nysta i garnet var någonstans som man kommer att hamna. En strålröta skulle till exempel mycket väl kunna kopplas till en felaktig hovform, som i sin tur skulle kunna kopplas till en felaktig benställning/rörelsemönster, som i sin tur skulle kunna kopplas till en låsning hästens bog och manke, som skulle kunna kopplas till även en spänd ländrygg och nacke, som i sin tur skulle kunna kopplas till en nersatt njurfunktion, som i sin tur skulle kunna kopplas till en episod i hästens liv då den var tvungen att gå på kraftig medicinering efter en olycka/skada. Detta är bara ett enda exempel taget rakt ur luften! Så häng inte upp er på detaljerna i detta exempel, för variablerna kan vara helt oändliga! Hästen kan också bli påverkad mentalt/känslomässigt och därigenom få symptom som manifesterar sig på ett fysiskt plan. Det kan också uppstå ”korshändelser” där ett symptom, kan påverka en rad flera olika andra symptom. För att röra till det ytterligare så kan vi människor påverka våra djur, både direkt fysiskt genom att ryttaren kan orsaka spänningar och snedheter hos hästen, men också genom att vi belastar hästarna mentalt och känslomässigt genom direkt trauma eller stress. Hästar och andra djur är ibland väldigt bra på att agera ”hjälpare” och kan ta på sig även vår interna stress eller andra symptom. Det är inte så konstigt att många djurägare uppmärksammar sina egna symptom och börjar med att även behandla sig själva även om det kanske från början var meningen att bara djuret skulle få behandling.
Det som jag och alla andra ”alternativa” och holistiska hovvårdare och terapeuter arbetar utifrån är oftast principen om att hästen ska stimuleras till SJÄLVLÄKNING i största möjliga mån. Detta skiljer sig kanske litegrann ifrån det som många gånger sjukvården jobbar efter. All respekt åt sjukvården och veterinärvården – detta är viktigt för akutsjukvård, kirurgi, smärtlindring och många andra saker, och är självklart JÄTTE viktigt. Men – Jag tycker att alternativterapeuter för både djur och människa verkligen behövs som ett viktigt komplement. Detta, eftersom att sjukvård generellt handlar om ”SJUKvård” och inte alltid ”FRISKvård”. Med andra ord handlar sjukvård ofta om att ”släcka symptom” och inte alltid att gå till rotens kärna genom alla led, och ta bort grundproblemet (som t.ex kan vara en ohälsosam livsstil) vilket skulle stimulera till kroppens egen inneboende självläkning och i sin tur minska beroendet av mediciner. Det finns många problem och sjukdomar som är klassade som kroniska som faktiskt är möjliga att bli av med eller iallafall kraftigt lindra genom att man tittar på andra alternativ än mediciner.
I vissa andra länder så är de alternativa terapierna en lika självklart del av behandlingen som sjukvården. Tyskland är ett bra exempel. Där kan du gå till läkaren och till och med bli rekommenderad av läkaren att uppsöka en homeopat. Homeopati anses inte vara ”kvacksalveri” i Tyskland utan är mycket mer utbrett och allmänt accepterat än hos oss i Sverige. Så vi har en hel del att lära ifrån andra länder. Österländsk medicin och västerländsk medicin kan komplettera varandra och det ena behöver inte utesluta det andra.
Som en del kanske vet så har jag en ny häst som heter Rosie. Hon kom till mig i juli 2020 importerad från England och har haft en hel del olika diffusa symptom med sig. Jag har på egen hand försökt att ge henne det som jag tror att hon behöver i form av kosttillskott och örtterapi för att läka sina symptom. Hon var väldigt tunn och omusklad när hon kom hit, dessutom livrädd för människor och väldigt osäker. Jag har använt mina kunskaper och erfarenheter från de kurser jag gått och min andra häst som jag lärt mig en hel del ifrån. Detta har gjort stor skillnad för hennes hull, hennes humör och allmäna hälsa, och hon har blivit bättre över tid. Men jag tycker ändå att det har gått långsamt och jag har inte fått så mycket resultat jag förväntade. Jag ser fortfarande hel del symptom hos henne. Dessa symptom är inte ”stora nog” för att gå till veterinären med. Vi pratar om blåmärken i hovarna, lite brunaktiga fläckar i ögonvitorna, allmän klåda, lite lätt oro i vissa situationer (hon är lite mer flyktig och rädd än min andra häst, tack o lov är hon helt trygg med människor numera), parasiter (som hon är avmaskad mot), dålig hållning, dålig koordination, och lite begynnande bärrandsröta i hovarna. Hennes humör är lite introvert, hon verkar inte vara så glad och uttrycksfull, och leker inte i hagen, springer inte i hagen och känns nästan lite som att hon är lite ”inne sin egen bubbla” ibland när jag ser henne i stallet och hagen. Det kanske bara är hennes personlighet också, men jag tar med allt i beräkningen nu. Ibland känner man också bara på sig saker och får en känsla av hur hästen mår, men man kan inte riktigt förklara varför. Intuiton, ni vet.
Nu har jag därför tagit lite mer hjälp och kontaktat Eddy Bloms son, Anders Blom, som jobbar med frekvensterapi. Han har varit ute i dag och behandlat Rosie första gången och jag har även gjort en man-analys och skaffat speciellt utvalda örter för att behandla specifikt det som hon behöver just nu, baserat på håranalysen han gjorde tidigare. Eftersom det hittades så otroligt många saker på mananalysen (vilket jag ju redan misstänkte. Jag fick bekräftat en hel del av det jag redan hade trott) så kommer detta ta tid att behandla och hon kommer förmodligen att behöva få flera olika ”kurer” av olika örtformula. Man kan dock inte skynda på det hela för mycket, utan får begränsa till max 3 stycken formulamedel i taget. När dessa är slut kan man fortsätta med nästa kur. Det är lite som att man får börja plocka bort en ”dominobricka” i taget. En del gör liknelsen att denna typ av behandling är som att skala en lök! Man får börja med yttersta lagret, sedan gå vidare med nästa, sedan nästa, tills man närmar sig kärnan. Det går inte att ta alltihop på en gång. Man ska inte blanda örter hursomhelst, för det kan få synergieffekter i kroppen. Både önskade och oönskade! Så det gäller att veta vad man håller på med. Och jag är lekman. Därför är det alltid bäst att ta hjälp av någon som ägnar sig åt detta och är utbildad inom t.ex frekvensanalys eller liknande. För ju längre tid som hästen har gått med sina symptom obehandlade och ouppmärksammade – desto fler lager på lager bildas och det kommer att ta längre tid för den att läka sig själv. Eddy Blom brukade säg att ”det tar lika lång tid för hästen att bli frisk, som det tog för den att bli sjuk”. (Kan varmt rekommendera Eddy Bloms bok ”En speciell hästbok” om du vill lära dig att känna igen många olika ”diffusa” symptom som i ett tidigt skede, om de upptäcks och åtgärdas i tid, kan förebygga framtida sjukdomar)
Det hände dock något mycket intressant efter behandlingen! Anders sa at det finns liten risk att Rosie kommer vara lite hängig och trött efter behandlingen eftersom han gick igenom ganska många funktioner i kroppen. När dessa börjar aktiveras till självläkning så kan man bli lite trött. Lite som efter en massage ungefär.
När jag gick ut med hästarna i hagen efteråt så lade jag märke till att Rosie helt plötsligt hade massor av ”nya” fläckar på kroppen! Ni kanske har hört talas om s.k ”trivselfläckar” förut? Vissa menar att det hänger ihop med att hästen mår bra, när den uppvisar dessa små skiftningar i pälsen. Jag har aldrig sett detta på Rosie tidigare, men idag upptäckte jag att hon hade dessa fläckar över hela kroppen! När jag släppte ut henne i hagen så tog jag dessa foton på henne(se nedan).
Dessutom så blev Rosie busig, och både travade omkring, bockade och galopperade i hagen, vilket är helt olikt henne. Jag har sett henne leka och busa i hagen spontant, cirka 2-3 gånger sedan hon kom till mig i juli 2020. Så ni kanske kan förstå att jag blev lite häpen! Jag undrar om det beror på den nya behandlingen. Det ska iallafall bli intressant att se hur hon utvecklas över det närmsta halvåret-året medan jag ger detta en chans. Jag har en hel del kunskaper om örter och friskvård för hästar, men jag måste ändå säga att det är supersvårt att ”experimentera” själv när man har en häst som har samlat på sig flera symptom över lång tid. Då är det väldigt viktigt och bra att ta hjälp av någon som har verktyg, kunskap och utrustning för att ta reda på exakt vad hästen behöver, och vet i vilken ände man ska börja, och kan sätta in mer effektiv hjälp på en gång. Det är ganska dyrt att köpa massa tillskott och ”testa själv”, om hästen ändå inte blir hjälpt av detta, så för er som vill ha bästa hjälp på en gång så rekommenderar jag verkligen att kontakta någon duktig alternativ terapeut (eller såklart veterinär om hästen behöver veterinärvård)
För att återknyta det jag skrev i början av detta inlägg! Jag tänkte dela med mig av svaret jag skrev till hästägaren, vars email inspirerade mig att skriva det här blogginlägget. Denna hästägare har problem med sin häst som är ganska vanliga, och jag hör talas om det ganska ofta: En stor halvblodshäst med ”taskiga hovar”. Hästen hade bland annat tunna sulor, dålig hovtillväxt och ingen stark tjock hovvägg att spika i. Hästen tappade sina skor väldigt ofta och det gick inte att få skorna sitta på hästen någon längre tid, trots fina hagar och bra underlag, och en väldigt välutbildad hovslagare som till och med varmskor hästen. Hästen hade haft bra hovslagare under flera år av sitt liv, men hade ändå dessa problem med hovarna. Man hade testat med olika möjliga tillskott, såsom Koppar, zink, msm, biotin, b vitamin, selen, e vitamin osv Men utan att sett några stora resultat.
Eftersom detta är ett så relativt vanligt problem jag ofta hör talas om så ville jag även dela med mig av svaret jag skrev till denna person. Så här svarade jag:
Det du beskriver är inte så ovanligt faktiskt, och de flesta som börjar med boots och barfota gör det oftast efter att de haft diverse problem med hovarna eller skoningen. När du skriver att hovarna har dålig tillväxt, tunn sula, osv och att du inte fått bukt med detta trots diverse tillskott så brukar det för mig vara en signal på att det är något mer djupliggande hos hästen som stör. Det kan vara så många olika saker att det är väldigt svårt att reda ut på en gång. Speciellt om det har varit så under lång tid. Hovarna är lite av en ”spegel” till hästens hälsa. Friska och starka och välformade hovar brukar ofta finnas på en frisk och stark häst, och när symptom infinner sig så finns det också ofta andra tecken hos hästen. Ibland kan man få bukt med dåliga hovar bara genom att ändra på hovvården, men det är långt ifrån alltid en lösning. Sådan ”quick fix” kan man ofta läsa om på internet, där någon har ryckt skorna på sin häst som haft dåliga hovar, och efter ett års barfotaverkning så har hovarna blivit kanonfina. Men det är långt ifrån alltid som det är så himla enkelt! Så därför bör man leta på lite djupare nivå vad som kan orsaka att hovarna växer dåligt, har tunna sulor, eller dålig hornkvalitet. Jag har själv en häst, importerad från England förra året, med diverse olika symptom, både i hovarna och resten av kroppen. Att testa sig fram med olika tillskott har jag själv gjort sedan ett år tillbaka men jag inser också att det är svårt då man bara ”fodrar i blindo” för det mesta. För egen del har jag vid sådana tillfällen bäst hjälp av olika typer av ”alternativ-terapeuter” som arbetar med olika behandlingsformer, t.ex frekvensterapi, örtterapi, kinesologi m.m som använder olika former av undersökningar för att kolla vad som hästen kanske har brist på eller behöver hjälp med mera specifikt. Jag har själv gått kurser för Eddy Blom, en otroligt duktig hästfysioterapeut som tagit fram sitt eget ”ört-apotek” för hästar. Han har tyvärr gått i pension men hans son, Anders Blom är aktiv inom samma område, och jag har nu tagit hjälp av honom med min egen häst som har olika symptom jag inte fått bukt med, med min bristfälliga kunskap. Så jag skulle rekommendera honom! Han använder sina egna metoder för analysering, oftast får man skicka in en hår.-analys och han kollar då upp brister och symptom först genom detta. Sedan kan han även hjälpa till både på distans eller vid fysiskt möte om man vill och behöver.
Det är egentligen lite onödigt att man lägger så mycket tid och pengar på att köpa tillskott, och fodra i blindo, när det ändå kanske inte hjälper. Det är egentligen bättre att ta hjälp på en gång och få en behandlingsplan för vilka tillskott och ämnen som hästen faktiskt behöver. (Fast jag gillar ofta ju att testa mig fram själv) Ibland är det så att hästen behöver många olika saker, men om man ger dem i fel ordning så hjälper de inte ändå. Man måste ibland låta det ta lite tid, och börja med en sak, innan man fortsätter med nästa. Exempelvis är det inte bra att kombinera olika örter och tillskott med varandra ”huller om buller” för det kan ha synergi-effekter som påverkar varandra. Anders blom säger att han börjar med max tre stycken olika örtkurer, och när dessa är slut så går han över på nästa kur, osv.. När det gäller hovarna kan jag självklart hjälpa till med rådgivning angående boots och hovform. Skicka gärna bilder! ”
Jag vet att det finns väldigt många duktiga alternativ-terapeuter där ute i landet och jag tror att det är jättebra att komplettera och ta hjälp av flera. ALLA kan inte vara duktiga på samma saker. Så stirra dig inte blind på att bara EN person ska ge dig alla svaren. Har du något tips på en duktig alternativterapeut som du fått bra hjälp av med din häst? Tipsa gärna i en kommentar här nedanför! Jag och många andra hästägare vill väldigt gärna veta vad du och din häst har blivit hjälpta av.
Behöver du hjälp med rådgivning om hovar eller boots så får du gärna maila frågor direkt till info@viahov.se så får du personlig hjälp 🙂
Efter att det svenska hopplaget tog OS guld igår med två av tre hästar BARFOTA så har verkligen barfota-skodd debatten tagit ny fart i landet! Alla har någonting att säga om det. Och även jag, tydligen 🙃
Till att börja med så vill jag klara ut ett missförstånd. Flera stycken som kommenterade verkade tro att barfotahästarna som vann OS enbart går barfota på tävlingen och så fort de kliver av banan så åker järnskorna på igen, precis som de brukar göra inom travet. Jag vet inte hur det är med Von Eckermans häst, MEN när det gäller Peders häst ”All in” så är det uppenbart att den går oskott kontinuerligt, använder barfotaskor (förmodligen sponsrad av Scoot Boots) på vissa underlag, (samt ibland skyddar sulan med plast har jag hört från hovslagarkretsarna), och har varit oskodd sedan 1 Oktober förra året. Åtminstone om man ska tro på vad Peders och hans fru Lisen Bratt Fredricsons själva postar på sin Instagram, och de intervjuer som gjorts med Peder i t.ex tidningen Hippson
Mina senaste inlägg på Viahovs Facebook-sida kanske kan tolkas som att jag är värsta barfota talibanen, och tycker att ALLA hästar ska gå barfota och alla nu ska rycka skorna på sina hästar med en gång, bara för att dessa topp-atleter visat att det går. Så mycket som jag lärt mig om hovar genom åren så vet jag att DET ÄR INTE SÅ ENKELT! Och jag vill inte skapa några missförstånd, så att folk ska tro att det är helt bekymmerslöst och enkelt att göra om sin häst till en topp-presterande barfotahäst i ett svep bara för att den blir barfota!
Jag är heller ingen extremist som tycker att alla hästar ska vara barfota. Hur skulle det gå till? Herregud, jag är ju hästskoförsäljare dessutom! VIAHOV säljer ju nästan bara barfotaboots. Det är en del av mitt leverbröd att sälja skor till hästar!
Jag kan också tala om att jag fått skit från både barfotaextremister och från järnsko-ivrare för det jag gör. Barfota extremisterna tycker att jag promotar hästskor alldeles för mycket och menar att hästarna behöver minsann inga skor, de ska klara av alla underlag barfota och jag är bara dum som inte förstår det.(tack o lov är den här extremistiska gruppen inte så stor i Sverige, extremt få, jag tror det var värre förr) Järnsko älskarna tycker att jag är naiv som säger att barfotaboots är ett fungerande alternativ till järnskon och de extremisterna vill sko alla hästar med spik & järn, så fort hästen ska utföra något annat än att gå i hagen (om den inte har superhovar som kan gå barfota på alla underlag från Dag 1 efter avskoning, vilket är ren utopi) De är ovilliga att hjälpa hästägare med avskoning och är oftast mer intresserade av smide än hov anatomi. Nu överdriver jag lite(!) för att göra min poäng klar. De flesta är inte såhär extrema.
Men jag befinner mig i mellanvärlden mellan de här extremisterna tillsammans med en stor skara hovvårdare och hovslagare. Jag anser att onödigt många hästar ”slentrianskos” med järn och spik alldeles för tidigt och alldeles för mycket, pga bristande intresse och kunskap från både hästägaren och ibland även hovslagaren. 365 dagar om året med järnskor från att hästen är tre år gammal är inte ett måste när det finns 1. Fungerande alternativ i form av barfotaskor, (+ en uppsjö av plast, lim, hovhärdare, wraps m.m) och 2. Kunskap om hur man bygger en starkare hov (sluta skyll på ”dåliga gener” och HJÄLP hästen att träna, utveckla och rehabba sina hovar istället, så att de kan bli BÄTTRE och STARKARE!)
Detta betyder fortfarande inte att ALLA hästar klarar av att gå barfota. Hela påståendet är ju dumt. En häst med plast i hoven- är den barfota? En häst i barfotaskor, är den hästen barfota? Nej, nästan INGEN häst klarar att gå barfota på ALLA underlag! Och det är inte det jag säger! Nu känns det faktiskt som att vi snart måste kasta bort hela uttrycket ”barfota”, ”barfotaverkning” och ”barfotagång” för det känns förlegat. ALLA hästar är ju egentligen barfota, under sina skor, eller hur? 😏
Däremot så tycker jag INTE att man som hovslagare eller hästägare ska ”gömma sig” bakom detta förenklade uttalande (”alla hästar klarar faktiskt inte av att gå barfota!) för att ursäkta varför hästens hovar är hamburgermos på insidan, har jättedålig form och struktur, och skos med järnbeslag varje dag, året runt, och att det ”bara är så det är, inget man kan göra åt”.
Det är ingen ursäkt att fortsätta som vanligt att sko med järn och strunta i att hovarna egentligen behöver något helt annat, som byggger upp istället för att bryta ner. (Ett nödvändigt ont kallades detta med skoningen förr i tiden när hästen arbetade för sin föda. Ett ”ont” är det ju oftast fortfarande, men är det verkligen ”nödvändigt”?)
Risken är stor att hovarna bara blir sämre och sämre över tid i en ond cirkel och till slut så ”måste” de skos med flytsula och ringskor eller andra sjukskor för att kunna fortsätta som vanligt. Har det gått så långt kanske du istället borde fråga varför hovarna är så dåliga, varför de inte blir bättre, och vad du kan göra åt det.
Jag vet att det här gör lite ont att höra. Jag vet att jag trampar på sköra egon när jag sticker ut hakan såhär. Jag förstår att du vill tävla och träna din häst på ett för dig, så okomplicerat sätt som möjligt, med så lite krångel som möjligt. Jag vet att alla vill spara på pengarna. Och du hovslagare, jag vet att du vill hästarnas bästa men att oftast så är det helt enkelt enklare för alla inblandade att sätta på en järnsko om hästen ska kunna ridas eller ens gå i en hage och livet ska vara okomplicerat för både häst och hästägare.
Men ärligt talat, det spelar ingen roll för mig om man tävlar sin häst på topp-nivå och hästen”måste” ha dessa beslag för att kunna tränas aktivt. Eller om hästen är en avdankad fölmärr som bara väntar på pensionen och som går barfota med trasiga sköra hovar. Jag prioriterar hästhälsa, inte prisrosetter eller hästägarens bekvämligheter. Och oavsett vilken typ av häst vi talar om så tycker jag att den förtjänar att få bra hovvård och en chans att utveckla bra hovkvalitet. Oavsett om den går skodd eller barfota…
Det är ditt val om du prioriterar bekvämlighet, eller vill spara pengar, eller föredrar kortsiktig prestige och kortsiktiga vinster före hästens långsiktiga hälsa, men var ärlig om det då istället för att skylla på hästens gener. Ge hästen gott om tid, kanske ett år, eller två, eller tre, för att utveckla fin och stark hovstruktur, och hästen är sedan redo att prestera ÄNNU bättre än tidigare, med mindre skaderisk dessutom, med eller utan järnskor!
Under den här tiden kanske du inte kommer kunna förvänta dig att träna och tävla som vanligt utan du får sänka kraven lite för att ge hoven utrymme att få läka. Du behöver också pilla mer med hovarna, kanske köpa rehabsulor, wraps eller barfotaskor. Kanske plasta eller gipslinda. Kanske hitta någon ny specialist-hovslagare, som kommer ut oftare, och dessutom komplettera med en hästfysioterapeut. (För det är inte ovanligt att spänningar är delorsak till dålig hovform) Ändra på underlaget i hagen. Justera foderstaten. Spraya och smörja hoven. Med mera! Hur många skulle vara villiga att offra så mycket tid och energi bara på hästen hovar? Verkligen inte alla. Och de som saknar engagemang för detta skulle jag inte rekommendera att ens försöka sko av sin häst om den inte råkar ha superbra hovform och kvalitet från dag 1. Men var då ärlig mot dig själv och hästen, och erkänn att det faktiskt beror på bristande tid, kunskap eller förutsättningar, och inte pga hovens oförmåga och hästens dåliga genetiska förutsättningar. För det är inte hela sanningen
Hästägare är inte alltid införstådda med vad hovarna kräver för att klara av att gå barfota, och en del (inte alla såklart!) hovslagare saknar kunskap och/eller intresse om hur man rehabiliterar en hov för att bli topp presterande och optimerad för barfotagång över tid. Det finns många förlegade tekniker som används. Och jag vet att detta trampar på ömma hovslagartår. Att jag kommer här och påstår att deras verktyg är undermåliga, eller att de saknar kunskap är ju en skymf. Men det kan inte sägas på något annat vis än att det numera faktiskt finns bättre sätt att rehabilitera sprickor, tunna sulor, navicular och fång och mycket annat, än det som traditionellt brukar användas. Och man kan göra mycket av detta helt utan smide, järn och söm. Jag påstår INTE att jag är någon expert på detta område men jag vet de som är. Och jag skulle uppmuntra att ta lärdom av dem som kan och som vet.
Den stora viktiga pusselbit som ofta saknas är KUNSKAPERNA. (Och intresset?) Den dagen som alla hästägare och yrkesverksamma hovisar har i sin grundläggande allmänbildning och verktygslåda, redan från start, hur man ser på en hov om den är sjuk eller frisk, hur man avgör hovens användbarhet och vet vilka basala steg som ingår för att träna upp hoven till stark inre struktur, och är villiga att GE detta till hästen – den dagen känns det som att vi kan börja göra hästen rättvisa på det här området. Och herregud, vad många onödiga skador och hältor som skulle kunna undvikas!
En av världens främsta hovslagare råkar vara i Sverige just nu och håller kurs inom bland annat dessa saker. KC La Pierre, en amerikansk Hovslagare. Han menar att det finns en radikal ”höger” där barfotaexttemisterna befinner sig, och en radikal vänster där järnskoivrarna står. Och debatten mellan dem är som en kokande gryta. Jag håller med till viss del. Jag har sett båda extremerna.
Precis som många andra duktiga hovslagare så håller han sig dock ganska neutralt inställd till både skoning och barfota och håller sig inte med någon extrem ståndpunkt åt något håll utan uppehåller sig i mitten ”där det sunda förnuftet finns”
Men till skillnad från många andra så sitter han på stor kunskap om HUR man faktiskt kan bygga en stark hov, och hjälpa hoven att bli en topp-presterande hov, även om den från starten har ganska dåliga hovar, tack vare sin djupa förståelse för hovens inre fot, och hovens anatomi. (Som kanske utmanar en del andra populära teorier?) Det unika med honom är kunskaperna han besitter inom hovrehab och ”sjukgymnastik” för att bygga starka friska hovar. Oavsett vilket hovbeslag man väljer att sedan montera på hoven så förespråkar han oftast järnfria alternativ för att rehabilitera hoven på ett mycket effektivt sätt! Och han utbildar hovvårdare världen runt inom detta område.
Jag önskar att fler ville lära sig dessa viktiga verktyg. Om dessa kunskaper skulle bli allmänbildning bland alla hästmänniskor, liten som stor, så tror jag inte längre att debatten ”barfota vs skodd” kommer existera längre på detta vis, för det kommer att vara så himla självklart att alla hästar har de skor som är mest lämpliga för dem där och då, och inget ska ske på bekostnad av hovhälsan. Men det kommer kanske också krävas att vi släpper lite på prestigen och faktiskt också låter det långsiktiga uppbyggandet av hästhälsan och hovhälsan bli viktigare, och inte bara fokuserar på de kortsiktiga vinsterna och kortsiktiga prestationerna. Ett OS guld i all ära, men om inte hästen mår bra så är det ändå ingen vinst. Många kommer nämligen bli tvungna att anpassa och kompromissa med sin ridning och sin träning efter vad hoven faktiskt klarar av, åtminstone i början av sin rehabilitering. Det tar lite tid att åtnjuta de fördelar som denna omställning innebär. Men för att ändå skänka lite hopp: Peders häst ”All In” har bara varit barfotaverkad och tränats oskodd i 9 månaders tid innan han var med och tog OS guld i hoppning(!) Med hjälp av duktigt team runtomkring, bra hovslagare som är villig att experimentera med lim, barfotaskor och andra nymodigheter så är det mycket som är möjligt !
Ja det finns mycket att säga om detta område. Rätta mig gärna om jag har fel. Jag påstår mig inte sitta på den enda ultimata sanningen. Det finns många fler perspektiv att belysa än detta. Och ja, det finns hästar med exteriöra fel, sjukdomar, problem, som alltid utgör undantag till alla regler. Det går inte att dra alla hästar och situationer över en kam. Inte heller går det att dra alla hovslagare över en kam. (De Hovslagare som jag själv har samarbetat med hör till gänget som jag tycker är otroligt duktiga och nytänkande och kunniga inom sitt område! Absolut inga extremister. Jag välkomnar fler hovslagare av den typen!)
För dig som är intresserad av att lära dig mer, så rekommenderar jag att du bokar in en 5-dagars clinic med KC La Pierre redan nu och förbereder dig på att få en otroligt faktaspäckad upplevelse, oavsett om du är hovslagare, hovvvårdare, eller hästägare. Läs mer på KC’s hemsida: Institute of Applied Equine Podiatry
Och återigen, jag får inget betalt för att rekommendera och promota andra företag eller metoder. Jag lyfter fram det som jag tycker är bra och vettigt och som jag tror kan gynna hästvärlden.
Däremot kan jag redan nu skvallra om att jag har en stor beställning av Perfect Hoof Wear med tillbehör, påväg in i mitt lager, för att börja sälja till nya och gamla återförsäljare och kunder eftersom jag är övertygad om att detta kommer att behövas i stor utsträckning om fler vill försöka rehabilitera sina hästars dåliga hovar. (Viahov söker ständigt nya återförsäljare till våra barfotaskor och rehab-verktyg! Kontakta mig vid intresse för PHW eller någon av de andra skorna i sortimentet. Viahov har nu även börjat sälja skor som är HELT inriktade på rehab. Kolla in den nya rehab-avdelningen här! Obs- jag har inte hunnit lägga in Perfect Hoof Wear med tillbehör ännu, det kommer inom kort)
Perfect Hoof Wear är ett av de viktigaste rehabiliterings-hjälpmedel som KC väldigt ofta förespråkar och som han utbildar hovvårdare i att använda vid behandling av olika symptom och sjukdomar i hoven, bland annat vid understuckna hovar och svaga hovväggar. Påminner om hoof-cast men är INTE samma sak! Går inte att jämföra kvalitet och hållbarhet. PHW håller extremt mycket längre! Det är ett jätteviktigt verktyg för att hjälpa hästar i övergången från skodd till barfota på en skonsamt sätt, och hjälper dem att bygga upp en starkare fot med tålig stötdämpning. Kan också behandla olika symptom i hoven. Många problem kan rehabas även med barfotaboots för rehab. Men läkningen och träningen av hoven accelerar mycket fortare med detta hjälpmedel, jämfört med att enbart ha den barfota med barfotaskor. Man kan också använda barfotaboots eller järnskor över HoofWrapsen. Här kan du läsa mer om Perfect Hoof Wear!
Example of Perfect Hoof Wear in use
Men för att applicera detta behöver du lära dig hur det kan användas på ett bra sätt. Därför rekommenderar jag starkt att du går KC’s kurser och vidareutbildar dig inom detta.
Det finns tyvärr ännu inte så himla många examinerade hovvårdare som gått hela KC’s utbildning. Kent Wiberg är en av dem. Han är en av Viahovs återförsäljare och kör både i Värmland och Västergötland och till viss del Örebro län. En grymt duktig hovvårdare! Det skulle vara bra om det blev fler färdigutbildade inom Sverige som kan hjälpa hästar på det viset. Du hittar alla våra återförsäljare på hemsidan här!
Kursdeltagarna med KC i Trollhättan 2017. Jag och min vovve Daisy till höger i bild
Varma hälsningar!
Anna på Viahov
Här har jag tidigare skrivit lite info i bloggen om metoden som KC La Pierre lär ut: High Perfomance Trim
Visste ni! Att hela poliskåren i Houston, Texas rider sina hästar BARFOTA (med barfotaskor vid behov)? Alla 40 hästarna går barfota (och dessutom bettlöst)😃 De bojkottar järnskorna helt enkelt!
Personligen så tror jag det är extra bra för just polishästar eftersom de rör sig nästan uteslutande på hårt underlag som asfalt vilket ger mycket hemska konsekvenser på insidan av hästens hov med järnskor på, och ju tyngre häst, desto hårdare blir denna påfrestningen. Det blir skadligt höga vibrationer som går genom hästens senor leder och ligament, med järnskor på, i synnerhet på hårt underlag. Hållbarhet och stötdämpande förmåga i hoven påverkas mycket negativt av kombinationen hårt underlag+metallskor.
Användning av järnskor kan förkorta polishästens livslängd och möjlighet att arbeta upp i hög ålder avsevärt. Eftersom man lägger väldigt mycket investeringar i polishästens förberedelser och utbildning så finns det mycket att vinna på att ändra hovskötseln. Det är MYCKET skonsammare för hela hästen att gå barfota och använda barfotaboots vid behov, istället för järnskodd 24/7. Så jag tror det bara är en tidsfråga innan vi ser fler polishästar i barfotaskor. Det är mest en fråga om att våga tänka ”utanför boxen” och våga prova något nytt, för att kunna upptäcka dessa fördelar. I Houston har man använt sig av denna approach sedan 2004, alltså i 17 års tid! Gott om erfarenhet att kunna sprida vidare till andra poliskårer.
Nu när till och med kända tävlingsryttare som Peder Fredrikson vågar visa vägen så kanske det inte dröjer länge innan fler hakar på! Nu finns det så otroligt många nya bootsmodeller att välja på. Houstonpolisen använder sig av olika sorter. Bl.a en av de äldsta bootsen på marknaden: Easyboot Old Mac G2. Samt Cavallo boots. Vi säljer ett par liknande boots på Viahov som också tillverkas av Easycare som i mitt tycke är mycket bättre (men kan självklart ta hem Old Macs också om intresse finns)
Här kan du kika på en video-intervju med Houston polisen som görs av Barefoot Horse Magazine. Denna intervju kommer sändas Live, där Houston Mounted Police förklarar varför de skodde av alla sina hästar och hur det har gått sedan dess: https://www.facebook.com/213532202156840/posts/1949362011907175/
(Intervjun kommer sändas Live på torsdag 15 juli kl 21:00 svensk tid. Gå in på länken för att kolla)
Det jag säger nu kommer säkert att röra om lite i grytan. Men det kan inte hjälpas! Detta är fakta. Här ett väldigt tydligt exempel på hur mycket en hov kan bredda sina trakter efter övergången från järnskodd till barfota!
(Dessa bilder är från en video av Scoot Boot på Facebook nyligen. Läs den tillhörande intervjun med hästägaren till denna häst – tjejen som skodde av sin hopphäst med katastrof-hovar, och hur BRA det gick! Länken ligger längst ner i detta inlägg) 🤩🤩🤩
Jag tror denna hov måste varit rejält trång innan avskoning. Det är stor skillnad i hovbredd. En häst med klämda trakter kan INTE stötdämpa sig själv effektivt och den kommer att riskera att få följdproblem med hoven om den går runt så under många år. Hoven blir patologisk på insidan men kan trots detta vara hyffsat symptomfri med skor på sig under flera år.(vilket också är anledningen till att det tyvärr inte uppmärksammas i god tid, i den grad som det borde)
I det tidiga skeendet så kan man se att hästarna bl.a lättare drabbas av strålröta pga djupa mittstrålfåror. De tar inte alltid ut steget ordentligt och får inte så flytande rörelser som de borde ha. Det kan också ibland leda till lite mer spänningar upptill i nacke, bog och rygg. De får sämre ”propreoception” vilket i korta drag betyder försämrad avläsning av underlagets beskaffenhet och därmed sämre balans och säkerhet på ojämna eller halkiga underlag. Det kan dock i värsta fall på lite längre sikt leda till väldigt svårbehandlad strålbenshälta, porösa hovben, inflammationer i senor, brustna senor pga överbelastning och andra mer allvarligare komplikationer m.m
Videon, bilderna, och intervjun av hästägaren gjordes av Scoot Boot som är en av våra varumärken vi säljer i butiken. Viahov säljer dessa skor i shopen och flera andra populära modeller. Det man behöver tänka på när man skor av en häst med klämda trakter är ju självklart att skydda hovarna med hjälp av joggingskor eller barfotaboots under övergången. Det kan ta lång tid för hovarna att utvecklas till bra skick när de har blivit klämda. Något annat som är viktigt att veta är att det finns ingen barfotasko som är ”den bästa skon för alla hästar”. En del hovar kräver skor med mjuk sula. En del hovar kräver skor med hårdare sula. Detta är individuellt! Därför har vi personlig rådgivning för alla hästägare.
Ytterligare en grej som händer vid övergången till barfota är ju också att hästen får tillbaka sin naturliga ”välvning” av hoven som ni tydligt kan se på bilderna här! En naturlig hov är INTE plan som en järnsko. Den är byggd för att vara välvd i upplyft läge så att den kan flexa ut sig i nertrampet. En hov är flexibel och rörlig och detta är en viktig del av hovmekanismen som hjälper hästen att stötdämpa sig själv på ett sätt som är skonsamt för senor leder o ligament. Låter man istället planverka hoven och sätta fast en järnsko så går denna naturliga stötdämpning förlorad och en abnormt hög stötvåg med skadliga vibrationer skickas istället upp genom hästens lameller, hovben och skelett. Detta kan alltså på sikt leda till diverse problem. Förkalkningar av hovbrosk och osteoporos i hovbenet är exempel på detta. Det finns flera exempel på forskning som påvisar detta. Och det är därför som de flesta hovslagare kallar skoningen just för ett nödvändigt ”ont”.
Den absolut bästa ”kompromissen” för de som vill eller behöver ha sin häst skodd (för jag förstår att det ibland känns nödvändigt för vissa) är ju att åtminstone ge den MINST 3 månader (helst mera) varje år för barfotagång (med eller utan joggingskor beroende på bekvämlighet) så att hoven får en chans för återhämtning, läkning, och uppbyggande av brosk, fibrös vävnad och blodcirkulation som hjälper hovens stötdämpning. Det är egentligen det som händer på INSIDAN av hoven som är det egentliga fokuset. Stirra dig inte blind på måtten som man kan se på utsidan. Det är bara en av alla de parametrar som man tittar på för att få kvitto på hovens utveckling, och det kommer bara vara såhär tydligt när det gäller hästar som har haft en extremt dålig hovhälsa att starta med. Det finns flera parametrar att titta på men oftast är de så subtila att det krävs ett tränat öga för att läsa av detta.
Förr i tiden var det ovanligt att hästarna skoddes året runt. Det var en norm att man tog av hästarna skorna och lät dem gå barfota på de perioder under året som det inte behövdes och då fick hästen denna naturliga återhämtningen. Idag så är denna gamla kunskap tyvärr i stort sett bortglömd och de allra flesta har sin häst skodd varje dag 365 dagar om året. Hästens hovar får då väldigt dåliga förutsättningar till en stark inre uppbyggnad av hovens insida.
Kontakta mig Anna, eller Iva på Viahov om du behöver hjälp och råd ang hovarna på din häst och funderar på att sko av din häst. Vi är båda utbildade hovvårdare med lång erfarenhet av hovvård och barfotagång för häst. Samt utprovning av barfotaskor.
Viahov har flera alternativ på joggingskor och barfotaboots som kan hjälpa vid en skonsam övergång till barfota.
Du kan alltid maila oss på info@viahov.se för personlig service och individuell rådgivning och vi gör vårt bästa för att guida dig rätt i djungeln ❤️ Du kan också läsa mer om vad det innebär att ha sin häst barfota om du läser vidare i inläggen här på bloggen. Här hittar du butiken: http://www.viahov.se
Kan man sko av en häst som är väldigt känslig i sina hovar? Hur gör man för att förbereda den på bästa sätt? Kan man ha alla hästar barfota? Frågorna är många.
Jag sitter här och svarar på kundernas mail som hela tiden trillar in och det är väldigt roligt att få hjälpa hästägare att hjälpa sina hästar till ett mer naturligt och hälsosamt liv! En fråga som dyker upp lite då och då handlar om vad man som hästägare behöver tänka på innan man ska sko av sin häst, och hur man kan underlätta för en häst som väldigt lätt blir mycket ömfotad när den blir barfota. Dessa frågor kommer oftast från hästägare vars hästar blir nästan blockhalt eller extremt öm i hovarna så fort den tappar någon sko, eller de gånger man har testat att dra av den skorna och hålla den barfota. Jag kan inte påstå att jag sitter på svaren till precis ALLT, men det här är naturligtvis något som jag och många andra barfotaverkare har grunnat lite xtra mycket på – varför är det så himla enkelt för vissa hästar att gå över till barfota, medan för andra hästar är det väldigt komplicerat? Med andra ord, varför är vissa så ömfotade och vissa knappt något alls, efter en avskoning?
Den här frågan har säkert fler svar än ett svar. Men för mig och de kollegor som jag diskuterat detta med så har det väldigt sällan att göra med själva HOVEN, utan mer att göra med HELA HÄSTEN. Vi har ju oftast en holistisk syn på hovvård och ser inte hoven som en avkapad del av resten av hästen. Man kan se hoven som en ”spegel” på hur resten av hästen mår och med hjälp av den får man signaler om resten av kroppen. Ibland är det hoven som speglar resten av hästen, och ibland är det resten av hästen som speglar hur hoven ser ut. En häst kan exempelvis få ont i ryggen av att gå med felaktig hovform länge. Men den kan likagärna också få obalanserade och avvikande hovform och benställning av att gå med felaktig exteriör eller obehandlade spänningar eller skador i resten av kroppen (eller pga en sned ryttare). Ibland kan det vara rentav omöjligt att veta vad som är hönan och vad som är ägget och man får påbörja ett arbete på att rätta till en häst genom att både försöka korrigera ”däruppe” och ”därnere” på samma gång, och sedan utvärdera resultatet. Det är nog också därför som många av de hovvårdare som arbetar holistiskt så ofta rekommenderar att ta ut en hästmassör när de börjar arbeta med en häst som uppvisar diverse obalanser nere i hoven. Jag har personligen upplevt hur en barfotahäst jag själv verkat gått från att vara väldigt öm och ”tassig” på grusväg med stel rygg, helt plötsligt börja röra sig med schwung i steget, helt obehindrat på samma grusväg efter endast 2 massagebehandlingar och liten viloperiod mellan! Jag tappade hakan när jag insåg hur stor skillnad en hästmassör faktiskt kan göra för barfotaverkarens arbete med att få fram fina hälsosamma starka oömma barfotahovar. Inte sällan utbildar sig många barfotaverkare både inom hovvård OCH hästmassage. Det är inte en slump!
Nu tänkte jag dela med mig av ETT av alla de svar som jag skickar till kunder som undrar vad de behöver tänka på när de ska förbereda en väldigt (hov)känslig häst att bli avskodd och gå över till barfotagång. Förutom att beställa hem välanpassade barfotaboots som hovskydd, erbjuda ett mjukt och hov-vänligt underlag i hagen och behandla hästens hovar med bra hovpreparat, så har jag ofta flera generella tips och råd att stärka hästen även inifrån.
Här kommer mitt svar till en av mina kunder idag, som undrade över hur hon skulle använda produkterna hon köpt och hur hon ska förbereda en av sina hästar till att på sikt kunna gå barfota, eftersom den är väldigt känslig i sina hovar:
Jag ska försöka svara så bra jag kan, fast det är lite svårt när man inte sett hovarna och vet så mycket bakgrund till hästen, såklart. Du har köpt jättebra skötselprodukter för hovarna på båda hästarna.
Strong Horn hjälper till att bygga upp starkare horn vilket det verkar som dina hästar behöver, speciellt den med smuligt horn. Använd på hela hoven, men undvik strålen och ha SoleCleance där istället. Sole Cleance och Strong Horn innehåller nästan samma ingredienser, fast Sole Cleance har mera av det bakteriedödande och Strong Horn har mer av det som bygger upp hornet och gör det starkare. Därför ska Sole Cleance fokuseras på strålen och strålfårorna. Och Strong Horn på resten av hoven.
HydroHoof är en jättebra hovkräm nu på sommaren (egentligen alla årstider) för den återfuktar hoven och hjälper hoven att bibehålla rätt fuktbalans vilket är viktigt både den torra och den fuktiga årstiden när vädret gärna bli extremt och hovarna antingen torkar ut för fort eller blir alldeles för blöta. Krämen skyddar jättebra, men man behöver använda den dagligen och på hela hoven. (använd den gärna innan hovslagaren ska komma, den mjukar upp hornet när det är extremt torrt ute, som det är nu)
När det gäller den väldigt känsliga och ömfotade hästen så tror jag att Strong Horn sprayen är bra att förbereda hovarna inför en avskoning. Men den här typen av hästar behöver nästan alltid också boostas inifrån. Rent generellt kan man säga att hästarna med de mest känsliga hovarna har ofta de mest känsliga magarna och immunförsvaren också. Hoven speglar ju ofta hälsan hos resten av hästen. (Fullblodshovar är enligt min åsikt egentligen ett tecken på att de flesta fullblod faktiskt är rätt så känsliga i sin mage! de stressar lätt upp sig och har ett magsystem som inte alltid är lika tåligt och robust som andra raser. Men detta är alltså min högst ovetenskapliga syn på saken, baserad på egen erfarenhet) Oftast så märks inte dessa svagheter utåt, utan hästen går omkring och funkar ”normalt” ändå. Det är väldigt små subtila symptom man kan hitta om man vet vad man letar efter.
När man ska sko av en sådan häst så är det väldigt bra om man känner till lite mer bakgrundsproblematik som hästen har haft för då kan man få lite mer specifik hjälp och råd av de som jobbar holistiskt med hästhälsa. Så mina generella råd jag kan ge är att ge hästen en tremånadersperiod INNAN avskoningen då du stärker upp hästens mage och immunförsvar genom att dels ge bra hovtillskott i fodret och dels genom att se till att ge hästen bra miljö och motion. Saker man kan göra för att underlätta övergången: (detta är generella råd som jag ger alla – det är inte specifika råd för just DIN häst, eftersom jag inte vet så mycket om den. Ta till dig det som du känner att det rimmar för dig och strunta i resten)
– Ge hästen magbalsam (örtmix för magens funktioner)
– Ge hästen en speciellt komponerad örtkur om du VET att hästen har något specifikt den behöver (kontakta MD Kleen för mer hjälp och råd)
– Ge hästen extra mineraler för hovarna, koppar, magnesium, zink m.m (Här rekommenderar jag Key Mineralmix)- Ge hästen probiotika (jag rekommenderar VITAL probihorse flytande probiotika)
– Ta bort allt ”kraffs” från foderstaten som stressar magen (exvis allt müslifoder och all form av spannmål) Ge bara naturligt grovfoder, ett bra dammfritt hö, örter och mineraler. Om hästen är tunn och behöver extra energi och protein så är havre, olja, och potatisprotein ganska snällt mot magen jämfört med många andra fodermedel. Men ofta så har hästen dåligt näringsupptag som beror på läckande tarm, magkatarr, och inflammationer i kroppen, och då är det faktiskt bra att under en period ta bort dessa foder som ”retar” tarmen så att den kan läka. Om man har en sådan häst med känslig mage så är det bra att ge den sådant som hjälper till att läka tarmbarriären, t.ex linfrökaka.
– Ta bort hästen från färskt gräs och ge den hö, om den uppvisar minsta symptom på IR (insulinresistens). Tecken på IR kan vara styv nacke, svullen och vätskefylld på olika kroppsdelar, överviktig och lättfödd i typen, ömfotad i hovarna under vår och sommar, mer ”lat och trög” än vanligt, Stelhet, ”hetsäter” när den får mat, osv.. (om hästen uppvisar dessa symptom kan den ev vara påväg att bli IR, och kan ev behöva extra magnesium och Thiamin i fodret för att balanseras)
– Motionera hästen regelbundet och se till att den rör på sig helst LITE och OFTA, och inte MYCKET och SÄLLAN. Hästar är skapta för att vara i rörelse under en stor del utspritt under dygnet. Bästa är om man kan designa hagen efter ”Paddock paradise” koncept och bygga hagen så att den stimulerar till rörelse och lägga in miljöberikning som gör att hästarna vill leka, röra sig och interagera med sin omgivning. Då kommer alla hästar att må bättre, men speciellt bra för unghästar, gamla stela hästar, lättfödda tjockishästar, och hästar som lätt blir understimulerade. (Lär dig mer om detta i Facebookgruppen Berikade och rörelsestimulerande lösdriftssytem är suverän! Det är en svensk grupp. Det finns även en engelsk grupp som heter Horse Track system. Mycket lärorikt)
Jag kan säkert komma på fler grejor men dessa saker är det som jag först och främst brukar be hästägaren att fundera på innan de gör valet att sko av sina hästar och vill ge dem ett lite mer naturligt liv. Det är ett helhetskoncept att gå över till barfotagång för sin häst och kräver oftast att man är villig att titta mer på hela sin hästhållning och hästens hälsa. Hovarna är ju bara en enda kroppsdel av hästen och den speglar ofta hur resten av hästen mår. En frisk hov sitter ofta på en frisk häst och vice versa. :)”
Jag vill också poängtera att jag får ingenting betalt för att rekommendera dessa fodermedel eller företag. Vi har inget samarbete eller så. Jag rekommenderar endast de produkter jag själv vill använda på mina egna hästar och de som jag tycker har hög kvalitet och bra service. Till mångt och mycket använder jag till och med själv dessa produkter. Magbalsam och probiotikan kan ju även vi människor ha nytta av! Även vi behöver ofta tillskott av extra mineraler och vitaminer, eftersom även maten som vi äter nuförtiden har mycket lägre nivå av näringsämnen pga försurning av miljön samt att många företag är mer intresserade av kvantitet än kvalitet (högre vikt på grönsakerna = mer vatten, mindre näring). Detsamma gäller hästarnas foder som förr i tiden bestod av ett väldigt örtrikt hö från magra och ogödslade slåtterängar med hundratals olika (långsamväxande) grässorter och örter med väldigt varierande innehåll. Det räckte endast till en skörd per år. Idag odlas hästarnas hö på vallar med endast tre-fyra olika grässorter som är så snabbväxande att man ofta kan ta fler än en skörd, och har fokus på endast högt innehåll av energi och protein, inget annat. Man har under flera decennier anpassat forskning och framtagning av grovfoder efter vad lakterande och dräktiga nötdjur behöver, inte efter vad hästar behöver. Det kan hända att det håller på att ändras idag. Men ändå är det tyvärr idag i princip inte möjligt att få tag på traditionellt ängshö som inte är försurat av regn eller helt utkonkurrerat av kvickrot och andra snabbväxande ogräs. De örter och blommor som växer på dessa ängar är många utrotningshotade. Jag har skrivit en del om ängshö i tidigare inlägg. Här hittar ni alla inlägg som är taggade med #ÄNGSHÖ
Är du intresserad av att köpa några av de hovvårdsprodukter som nämns i inlägget eller vill ha barfotaboots till dinhäst så hittar du dem här i min webshop Viahov
Nu ska jag prata om något som är lite smått kontroversiellt i barfotavärlden, och det är skillnaden mellan olika barfotaverkningsmetoder och det som jag tycker fungerar bäst för hästarna
Det här är baserat på mina egna erfarenheter av att arbeta med hovar professionellt i snart 10 år och varit en dedikerad hovnörd i över 16 år. Jag har gått flera olika kurser och utbildningar inom området och börjar se lite tydligare skillnader mellan de olika metoderna, och hittat en väg som jag tycker passar mig bra, även om det nu känns som att jag har blivit nybörjare på nytt igen och fortfarande känner mig som en elev.
När jag först börjad att nosa på det här med barfotaverkning år 2005 så var det kunskaper hämtade direkt från AANHCP i USA som togs hit av eldsjälar och hovnördar som mig själv. Jaime Jackson skapade detta koncept i USA för att efterlikna de vilda mustangernas ökenhovar som var så starka och fina.
Därav tekniken ”mustang roll” som säkert många har hört talas om. Det är en av teknikerna som används i verkningsmetoden. På utbildningen till Hovformsspecialist som jag senare gick år 2012 så påminde verkningsmetoden ganska mycket om detta, eftersom utbildningen grundade sig på AANHCP’s teorier. Hovforskaren Robert Bowkers teorier stödjer även detta sätt att verka hoven på och hans material används i utbildningen som jag gick.
Det här sättet att verka hoven på fungerar jättebra för väldigt många olika typer av hästar och hjälper många att läka ut problem i hovarna, allt från sprickor till understucken hovform och utflytningar. Det resulterar ofta i starka fina och välformade hästhovar som tål att gå barfota efter en övergångsperiod, ofta ihop med användningen av barfotaboots vid behov.(vi har som bekant mycket vägar med bergskrossmaterial här i Sverige och på dessa underlag klarar nästan inga hästar att arbeta barfota, att skydda hoven är oftast nödvändigt då)
Jag vill inte slå ner på metoden eller sprida några missförstånd här, för det finns så många positiva sidor med detta sätt att sköta hovarna på, att det är värt att lyftas. I synnerhet då man jämför denna metod med andra betydligt mer invasiva och rigida verkningsmetoder som förekommit. (Ni känner säkert till Strasser). Den senare metoden spred sig fort men fick snabbt ett dåligt rykte på grund av att verkningen som gjordes ute i stallarna var ofta av samma typ som Veterinären Dr Strasser gjorde på sin klinik (där alla hästar gick på rehab på lösdrift med mjuka gummimattor 24/7) Med andra ord, eleverna till Strasser skapade klinikverkningar ute i stallarna och lämnade sedan hästarna helt utan hovskydd efteråt, vilket fick följden många ömfotade och halta hästar som inte klarade den extrema verkningen. Klart att det blev ett ramaskri. Och ett extremt dåligt rykte för hela verkningsmetoden. Jag är inte på något sätt speciellt insatt i hur verkningen utförs men ryktet säger att man hade en idé om att hovarna skulle stöpas om till en viss förutbestämd form och storlek, och man skapade skålform på hoven och skar i levande sula för att skapa denna skålform i hoven, vilket ibland kunde resultera i att man verkade fram blod i hoven då sulan var för tunn för detta. Återigen, så vet jag inte om detta stämmer, men det är vad jag har hört ryktas om metoden. (Till Strasserverkningens försvar kan jag också tillägga att elevernas tolkning och utförande av metoden inte alltid är representativt för själva metoden i sig. Det kan ju vara så att man totalt har misstolkat Strassers syfte och metod, och därigenom har det skapat onödigt lidande för hästar som eleverna har utfört dessa misstag på, och det kanske inte alls var meningen från början att det var så det skulle utföras)
Men över till vildhästverkningen igen.
Med bakgrund till det här dåliga ryktet från Strasser som spred sig till alla barfotaverkare så var det såklart väldigt väldigt viktigt att de verkningsmetoder som ville skapa sig en egen legitimitet visade att de tog starkt avstånd ifrån detta invasiva sätt att verka hoven på. Vildhästmodellen marknadsfördes för 15 år sedan som en skonsam metod som absolut INTE skulle få resultera i en häst som var mer ömfotad efter verkningen, och en metod där man absolut inte går in och skär i hovens levande sula. Man tar endast bort den hovvägg som är ”förvuxen”, död sula, och material som hade slitits bort på naturlig väg, om hästen hade levt ett naturligt liv i det vilda med mycket rörelse över varierat underlag. Och det var just denna approach till verkning som gjorde att jag intresserade mig för metoden och senare även valde att gå utbildningen till Hovformspecialist (en utbildning som alltså bygger på teorierna från vildhästmodellen men som inte längre kallas för vildhästmodell, eftersom detta skapade en hel del missförstånd. Meningen är ju inte att skapa ökenhovar på alla hästar, tvärtom så ville man ju ta hänsyn till hur den individuella hoven såg ut, och inte framtvinga något speciellt mått eller form på hoven på ”konstgjord” väg)
Tack vare denna utbildningen och mitt arbete så har jag kunnat hjälpa otroligt många hästar att få finare och starkare hovar än de någonsin haft förut på ett skonsamt sätt. Med barfotaboots som hjälp så kunde jag hjälpa många hästar med övergången från skodd till barfota på ett skonsamt sätt. Fördelarna att gå barfota och att få täta verkningar kan trolla bort de mest svåra hovproblem som man i hovslagarvärlden har väldigt svårt att hantera utan metall, spik och diverse material. Även många hovslagare av den äldre läran är ju medvetna om barfotagångens fördelar och kallar fortfarande skon för ”ett nödvändigt ont”. Med hjälp av barfotaboots så behövs inte detta ”ont” som någon nödvändighet längre. Man kan ju få ut det bästa av två världar!
En av de saker som jag lärt mig är att hjälpa hästen läka ut sina hovsprickor. Det går utmärkt bra att läka ut dessa endast med hjälp av regelbunden hovvård och barfotagång (med boots som skydd vid behov som sagt) Men även strålröta, trånga/klämda trakter, deformerade fånghovar (obs, ej akut stadie), hålväggar, och olika typer av utflytningar. Det handlar i stort sett om att låta hoven själv få ställa om sig i sin egen takt efter sina förutsättningar. Hoven är suverän på självläkning om man bara stöttar den på ett naturligt sätt och om den har en sund hovtillväxt. För att kunna hjälpa hästen med detta fick jag lära mig att tänka holistiskt kring hovvården. Det var inte bara själva verkningen, utan allting runtomkring hästens skötsel som skulle bidra till bättre hovkvalitet, allt ifrån foder till motion. Detta eftersom hoven är beroende av näring och korrekt stimuli för att kunna läka sig själv. Det gör stor skillnad på hovkvalitet och läkning om man ser till HELA hästen och tänker holistiskt. Hovvård för barfotagång i kombination med korrigering av foderstat, motion och massage kan göra underverk med en häst och det är den här holistiska approachen som är så revolutionerande och som jag tror är anledningen till att barfotaverkning har blivit så otroligt populärt och har hjälpt så många hästar.
Jag vet att det är lätt att få lite hybris när man precis har lärt sig något nytt som verkar vara så mycket bättre än förut och som ett nästan revolutionerande sätt gör ”omöjliga” saker möjliga igen, och när man får så många bevis på sin framgång. Och jag kan lugnt säga att jag har haft släng av denna hybris, när jag insåg att jag endast med hjälp av dessa relativt enkla medel kunde hjälpa allt ifrån ”kroniska” fånghovar, läka ut ”kroniska” sprickor, och återställa hovar som från början sett ut som katastrof, till att bli riktigt fina, välformade och välfungerande! ( se gärna inlärningsdiagrammet längst ner så förstår du att jag var i stadiet ”Naívely confident – You think you know – but still don´t know what you don´t know”)
Hovformsspecialistutbildningen har växt fram som den (i min vetskap iallafall) största i Sverige för att utbilda barfotaverkare i vårt land. Och generellt sett så tycker jag att hovformsspecialister verkar erhålla ett ganska gott rykte runtom i landet. Det är visserligen fortfarande många som associerar det med plågsamma strassermetoden och drar hovformsspecialisterna över samma kam. Det kan alltid bli bättre. Men jag tycker ändå att det är en väldigt stor skillnad idag, jämfört med ryktet som barfotaverkare hade för 10-15 år sedan då detta fortfarande var mer nytt. Det är ändå ett bra betyg för själva utbildningen tycker jag.
En bidragande orsak till detta kan också vara att vi faktiskt också har startat en branschförening (Svenska hovvårdares riksförbund) som bland annat jobbar med att städa vårt rykte i branschen och försöka hjälpa till att höja de seriösa och utbildade barfotaverkarnas yrkesstatus i landet. (Är du yrkesarbetande hovvårdare? Gå med i föreningen!)
Så tillbaka till vildhästmodellen.. Även om den här metoden är väldigt bra och har hjälpt MÅNGA hästar, så finns det stora förbättringspotential, och en hel del kvar att önska av den. Som en sann hovnörd och vetgirig, så insåg jag att det fanns mer kvar att lära även efter att jag avslutade utbildningen och min jakt efter kunskap har fortsatt att driva mig vidare. Trots hybris och naivt självförtroende så insåg jag att det är mycket som jag fortfarande inte vet och jag har en ganska ödmjuk grundinställning till kunskap och tänker att man aldrig blir fullärd.
De svagheter som jag och några av mina kollegor upptäckte och pratade mycket om med den här metoden handlade om de hästar som inte fungerade bra i sina hovar, trots flera års barfotagång och minutiös verkning och holistisk behandling med rätt motion, näring och andra behandlingar, samt användande av hovskydd(boots) vid behov, och allting sköttes enligt konstens alla regler. Det kunde oftast ta sig i uttryck som hovar som måste verkas ofta (max var femte vecka, eller ännu oftare) för att inte flyta ut i tårna. Platta sulor. Trånga trakter som gärna ville bli åt det understuckna hållet, och som det var svårt att få att bredda sig helt trots att man gjort allt ”enligt boken”. Hästar som ”tassade” och tog lite kortare steg än de gjorde när de gick skodda, på hårt underlag. Hovar som lätt började flyta ut och bli obalanserade om man drog ut på intervallet. Först trodde jag att det var normalt, att alla hästar inte kunde få perfekta ”stenkrossarhovar” och bli runda, skålformade, och i bra balans med stora flytande steg och accepterade detta som en naturlig begränsning och hästarnas individuella olikheter. Men efter diskussioner med kollegor, hovnörderi-träffar, och djupdykningar i andra olika hov-läror och metoder, som t.ex kursen jag gick för KC La Pierre – så blev det till slut mer och mer öppenbart för mig vad problemet var!
Nu har det utkristalliserat sig ganska klart och tydligt att det som jag saknade i denna metoden är exakt det som vildhästmodellen har fått kritik för ända sedan den ”lanserades” i Sverige. Den korta beskrivningen är: Det saknas metod för att avgöra och korrigera den korrekta trakthöjden, eller tå-axel balansen. Redan när vildhästmodellen lanserades i Sverige och började användas så fick metoden kritik för att den väldigt lätt skapade ”bakåtbruten tåaxel” hos hästarna eftersom man ofta tog ner trakterna, genom att man verkade ner hovväggen till sulans nivå. Det enda försvaret mot kritiken var att hoven ”naturligt” skulle ställa om sig till korrekta vinklar efter en omställningsperiod. Många hästar gör nog det också, men inte alla.
Hovarna blev visserligen oftast fina och kunde läka ut sina sprickor, bredda sina trakter till stor del och få starka strålar tack vare barfotagången och de täta verkningarna men metoden med kraftig mustangroll och den felaktiga vinkeln kan alltså också riskera att skapa en avlång hovform som lätt flyter ut i tårna, blir lätt platt i sulan i tån och måste hållas tillbaka konstant med täta verkningar för att inte flyta ut och bli i obalans. (ibland med sprickor och hålväggar som följd)
Under en lång period så trodde jag alltså att detta var helt normalt. Och jag hade inte någon kunskap eller verktyg hur jag skulle läsa den typen av hov eller hjälpa den på annat sätt än att verka hoven ofta och korta in tån – vilket ju löste problemet på kort sikt och höll sprickorna borta och hästägaren nöjd.
I metoden vildhästverkning så får man bland annat lära sig att ta ner hovväggen till sulans nivå. Och det här fungerar oftast bra, men det kan som sagt skapa problem om hoven får en negativ vinkel. Trakthöjden måste vara i balans med höjden på tån och väldigt ofta så kan man därför inte sänka trakten helt till sulnivå, och i synnerhet inte på hästar som bygger mycket material i tån, som man lämnar kvar, för då måste man först ta bort det överflödiga materialet i sulan i tån. Jag fick lära mig den gyllene regeln att aldrig skära i hästens friska sula. Detta resulterade i att vissa hästar som faktiskt bygger en hel del frisk sula i tån riskerar att få en negativ vinkel när man tar ner traktväggen till sulnivå och trakten blir för låg i förhållande till tån. Detta resulterar i att sulmaterialet i tån pressar fram hoven som en pizza-deg och den blir mer avlång, istället för mera rund, vilket minskar skålformen som man är ute efter. Hovväggen är rörlig och kan flexa tillbaka, men den gör inte det om det finns för mycket sula i tån som håller emot.
Även konceptet med mustangroll är något som inte alltid är så bra för hoven. I synnerhet inte på sidorna där hoven behöver ha sin tjocka hovvägg för att hålla ihop. Ofta resulterar detta i att man tunnar hovväggen på tok för mycket, hela vägen runt. Detta kanske skapar en utseendemässigt ”snygg” hov, men det blir speciellt problematiskt på hästar som redan har dålig hovkvalitet med tunna väggar. Det blir ännu lättare för hoven att bli avlång. Fördelen är att man kan få bukt med utflytningar relativt snabbt och enkelt, samt även sprickor. Men samtidigt så har man tagit bort viktigt stödmaterial i hovväggen som hästen behöver, och kanske t.om format hoven så att sulan är den högsta punkten i hoven, vilket kan göra hästen ömfotad på hårt material och den behöver ha boots på sig.
Dr. Bowker har tidigare rekommenderat att verka bort allt material i hovväggen som är utanför den vita linjen! Det här kanske måhända är bra för hästar i rehab, som en slags ”klinikverkning” där man korrigerar något. Men en frisk hov ska man inte ta bort så mycket material från hovväggen på, det är min åsikt. (jag följde aldrig det här extrema rådet från Bowker vill jag nämna, utan försökte spara mer av hoven)
Jag vill inte misskreditera Dr Bowker. För hans forskningsmaterial och kunskaper om hovens anatomi är mycket läsvärt och han har lagt ner otroligt mycket tid på forskning och studier om hoven som är väldigt intressant! Detta kan ingen ta ifrån honom och han har betytt otroligt mycket för kunskapen om hovens anatomi!
När den nya trenden ”HGM-trim” dök upp på Youtube som ett fenomen var det nog lite av en reaktion på att många hästar hade blivit öververkade i trakten. Därför svingade pendeln över till en ny metod som uppmuntrar till att i princip inte verka trakten alls, och låta allt vara kvar utom tån, som skulle kortas. Det var en hel del som provade tekniken och en hel del av de som hade haft negativa erfarenheter av ”vildhästverkning” tyckte att hästarna funkade bättre, nu när de sparade ut en hel del trakt. Vissa som testade fick dock katastrofala resultat, med väldigt ömfotade hästar och hovmaterial som blev i stor obalans. Jag tror det var anledningen att detta endast blev en ”fluga” som fort försvann från blickfånget.
Det finns självklart fler andra metoder inom barfotavärlden men jag tänker inte gå igenom dem alla nu. Jag har inte heller personlig erfarenhet av dem alla.
Efter många diskussioner och erfarenhetsutbyte med kollegor, speciellt Linda Karlsson i Björektorp, så kom vi fram till att det här problemet kräver att vi ändrar på sättet som vi verkar dessa hovar. Linda Karlsson, också en hovnörd av rang, har utvecklat sin egen metod av verkning efter att ha influerats av allt ifrån hovslagare, 4-point trim, hovterapi, och massa hovkurser (även hovformsspecialist) hon har gått samt sin egen erfarenhet och är en av de hovvårdare som jag ser upp till som en av de främsta i landet. (under utbildning till Godkänd Hovslagare nu också!) Jag förstod att hon var någonting på spåren när hon inte bara hjälpte sina kunders hästar, utan också hjälpte bland annat en hovformsspecialist med sin egen häst och hjälpte hästen att länga steget, och sluta ”tassa fram” och ömma bland annat genom att skära bort material i hästens sula och några få enkla rasptag på rätt ställen. Linda har för övrigt hjälpt mig med mina hästar också och visat gång på gång hur rätt balans i hoven utgör massiv skillnad.
Det här sättet att verka hoven på som Linda sysslar med påminner mycket om det som KC La Pierre lärde ut på kursen jag gick för honom för att par år sedan. Det som slog mig som märkligt på kursen jag gick för KC var dels, att han påstod att om man balanserar hoven på RÄTT sätt, så behöver man oftast inte komma ut och verka den lika ofta. Om hoven är bra balanserad och hästen rör sig mycket så kan man t.om finna att man kanske bara behöver underhållsverka den några gånger per år! Jag kunde inte riktigt tro på att en verkningsmetod kan göra så stor skillnad. Jag var ju van vid att behöva boka mina kunder med MAX 5 veckors mellanrum för att inte tån ska flyta ut och hoven bli helt obalanserad!
Det andra märkliga jag lärde mig på kursen var att han uppmuntrade till att läsa av balansen mellan tå-trakt och även sänka tån om möjigt, för att skapa en bättre vinkel. Jag hade svårt, väldigt svårt, att acceptera detta eftersom jag lärt mig att gå in i levande sula är ”big No No”, och en del av mig ville avfärda alltihop och jag hade svårt att ta till mig hur jag skulle kunna implementera detta i mitt arbete. Det kändes som jag var ute på väldigt hal is och jag ville inte riskera att göra någon häst sul-öm och göra någon plågsam strasser verkning av det hela. Men det blev uppenbart för mig hur viktigt detta är, speciellt på min egen häst som bygger mycket sula i tån, vilket plattar ut och drar iväg tåväggen väldigt mycket, och gör hoven mer avlång och spetsig.
När jag också gick en kurs hos min kollega Linda så gick hon igenom i stort sett samma saker som KC fast hon förklarade det hela lite annorlunda med lite annorlunda metod. Jag testade bland annat att verka döhovar med klubba och klinga för att verka bort tå-material i sulan och forma hoven och se hovarna få bättre skålform, vilket var lite chock-artat för mig. När jag sedan började använda den här metoden på min egen häst så föll liksom bitarna på plats.
Nu kanske det låter som att man verkar MER material i hoven, men sanningen är att det är precis tvärtom! Tidigare så verkade jag väldigt mycket mer på själva hovväggen, och det tog mig en bra stund att verka klart en hov. Jag tunnade hovväggen runtom med en ”mustangroll” och tog bort extra mycket från tån. (för att den inte skulle flyta ut). jag sänkte alltid hovväggen till sulnivå, även i trakterna. Men jag tog ingenting alls på sulan, om det inte var död sula som var på väg att lossna självmant.
Skillnaden nu är att jag verkar inte alls lika mycket på hovväggen. Jag tar bort överflödigt horn naturligtvis. Men jag tunnar inte hovväggen som förut (förutom ev tån, för överrullningens skull) och den stora skillnaden är att JAG SKÄR BORT SULA I TÅN på hoven om den behöver detta (och den inte är för tunn naturligtvis). Detta gör även hovslagare, och det är något som jag och många andra barfotaverkare har sett ner på. Visserligen så tycker jag fortfarande att det är HELT FEL att ta bort för mycket sula, och att tunna den så mycket att den börjar svikta tycker jag inte är bra alls – den ska ju kunna skydda hovbenet därunder och klara av att gå barfota. Då funkar det inte att tunna den så mycket. Men nu har jag börjat förstå att man alltså ibland behöver ta bort en del material för att hoven ska kunna ”flexa tillbaka” och bli mer rund i formen, och detta ökar också skålformen i hoven på ett naturligt sätt. Skålformen ”skapar sig själv” på det här sättet, kan man säga. Lite som trolleri!
Men här är det också mycket mer viktigt att ha ett vältränat ”hov-öga” där man lite som en konstnär har ett öga för vad det är man vill skapa. Om man inte har känsla för det, så finns det alltid en risk att man gör fel, skär bort för mycket och hästen blir ömfotad. Det här är inte en ”tre-stegs-metod” som man kan lära sig behärska över en helg och sedan bli färdig nog att börja verka hästar helt på egen hand utan överinseende av mentor. Det är ett hantverk som kräver känsla och utvecklande av ett tränat öga. Vissa har talang och lär sig snabbare, vissa behöver mer tid att träna på det, som med allt annat.
Jag känner mig fortfarande som total nybörjare på det här sättet att verka hoven, har förlorat lite av mitt gamla självförtroende och mina gamla hov-ögon behöver fortfarande träna om sig till det här nya sättet att se på hoven. Mina händer och mitt muskelminne vill hemskt gärna börja raspa mustangroll och tunna hovväggen och göra hoven ”fin”, på det samma sättet som jag gjort i så många år förut. Men nu stoppar jag mig själv och tänker ”Less is more” och gör mindre, och låter istället hoven göra jobbet med att balansera sig själv. Jag bara hjälper den lite på traven genom att ta bort det material som skapar obalans.
Bekräftelsen att detta är mer rätt för min egen häst fick jag också då jag efter första verkningen på det här sättet inte behövde verka henne igen på kanske 2-3 månader, eftersom hovarna höll sig så balanserade och fina helt av sig själva, utan utflytningar eller sprickor. Jag var förbluffad!
Linda kommer till mig nu ibland och hjälper mig och coachar mig för att det här ska sätta sig på pränt och jag inte ska halka tillbaka till det gamla sättet att verka. Ibland är det faktiskt lättare att lära sig någonting nytt när man inte kan något alls tidigare, och svårare att lära sig när man redan har kunskaper sedan innan som står lite ivägen. Jag behöver ”lära om” just nu känns det som. Och så inser jag att jag förmodligen har passerat inlärningsstadiet av ”Discouragingly realistic – you know what you don’t know” och är sakta påväg uppför igen.
Detta har också fått mig att börja fundera på hur många hovvårdare och andra barfotaverkare och INTE MINST hovslagare som också befinner sig på inlärningskurvan: ”Naívely confident – You think you know – but still don´t know what you don´t know” …med tanke på hur mycket gruff och dispyter som det förekommit mellan de olika lägren dr alla tror att just de ”vet bäst”.
Kanske är det fler därute som skulle behöva en liten tankeställare och lite mer ödmjukhet? Ingen kunskap är av ondo och vi kan alla lära oss något av varandra om vi förblir öppensinnade. Ett tips oavsett disciplin och vad du vill lära dig – ta hjälp av duktiga mentorer, och våga tänka utanför boxen.
En kund skrev ett mail och undrade vad hon skulle göra med sin nya hästs trasiga hovar och bad om råd. Läs frågan och svaret nedan!
”Hej! Jag har fått hem en tinker/shire med mycket dåliga hovar och tänkte höra lite vad ni tycker. Förstår att ni inte kan komma med tips och råd på det sättet, men produkter som kan hjälpa honom. Han har trasiga hovar och stora hålväggar på 2 cm runt om. Har självklart varit i kontakt med hovslagare men funderar på om det är bättre att låta honom gå barfota tills man fått ordning på hålväggarna (skorna stänger ju in lite) eller om du har bra produkter man kan sko ovanpå också Har tittat på hoof armor samt behandlar i nuläget med er produkt för hålväggar, sedan får han tillskott för hovarna också : Tack på förhand
Anna på Viahov svarar: Hej Det bästa för att få bukt med hålväggar enligt min erfarenhet är att göra en kombination av saker både utvärtes och invärtes. Allt behöver ske samtidigt för att uppnå bästa effekt. Hålväggar brukar uppkomma vid olika obalanser hos hästen så därför behöver man få bukt med detta. Invärtes rekommenderar jag mineralblandning, som innehåller mer koppar och mindre järn, än normalt. Och så extra zink. Ett tillskott som är bra, är t.ex Hippo Selection Hov. Och Alger från algbörjes.Eller ge extra koppar och zink som lösa tillskott istället. (Om hästen också har problem med fettnacke eller tecken på insulinresistens, så ge extra magnesium också. Det finns genetiskt inom dessa raser att ha en del insulinresistens. (Tinker)) Magen kan behöva probiotika kurer under en tid för att näringsupptaget ska fungera.En del hästar behöver ”avgiftning” om de har gått med dålig mage och bristfälligt foder under en längre tid. Det kan vara bra med en örtkur som stärker lever, njure och mage (utrensning av gifter sker ju främst via lever o njurar). Det finns många olika örtkurer att köpa. T.ex magbalans, och ph-balans ”lever te” och njur-te, brukar jag köpa till mina hästar. (säljs för människor men funkar lika bra till hästar med samma dosering. Hästarna äter örterna råa) eller kolla på equiterapi.com och se vad de har för örtkurer. Det kan ta flera månader att få balans på hästens mage och utrensningssystem. Räkna med att det tar tid och ha tålamod. När det gäller den yttre behandlingen av hovarna så är det viktigt att behålla skorna på under ett par månader till, annars finns risk att hästen trampar in grus i sina hålväggar och de spricker upp ännu mer med hälta som följd. Du kan även sko av, och fortsätta använda barfotaboots i hagen som alternativt skydd. Det viktiga är att hoven skyddas så länge den har mjukt sprött horn som lätt går sönder. En fördel med barfotaboots är att man kan verka bort hålväggarna betydligt snabbare än om hästen går skodd med järn. Hovvården är jätteviktig. Man kan få bort hålväggarna genom noggrann verkning på barfota hästar om verkningen sker oftare än normalt. Intervallet behöver ofta halveras. Varannan, var tredje vecka eller max var fjärde vecka på en barfota häst (den måste ha skydd av barfota boots). Hovarna växer fortare med hjälp av barfotagång och zink tillskott. Så hålväggarna växer ofta bort inom några månaderOm hästen är skodd, försök sko om betydligt oftare än normalt tills hålväggarna är borta. Där är det dock mer problematiskt eftersom man kan inte sko om så ofta om hoven är väldigt spröd och trasig. Man belastar hornet mycket när man gör nya sömhål. En duktig hovis kan avgöra hur fort man kan sko om utan att riskera att ha sönder hovarna mera. Så det är I regel mycket lättare o smidigare att få bukt med detta om man skor av hästen och använder barfota boots istället. Det är självklart jätteviktigt med korrekt hovform. Normalt på storväxta raser är att de får treklöverform på sina hovar därför att trakterna flyter ut och hoven spricker och får hålväggar enbart pga mekaniskt tryck och svaga lameller. Detta kan avhjälpas enbart genom att man verkar hoven oftare. En sån häst kan inte verkas eller skos om var 8 vecka – det måste ske mycket oftare än så. Gärna var 4 vecka som sagt. Tills dess att hålväggarna är borta, hoven är i balans. Sedan kan man försöka att förlänga intervallet igen, men om treklöverformen kommer tillbaka i hoven så är intervallet för långt Produkter för att stärka upp hornet från utsidan finns också. Och det absolut bästa för att stötta sådana här hovar är utan tvekan en kombination av Strong Horn och någon av våra hovleror. De hovleror vi säljer är Hoof Stuff, Field Paste och Artimud. De har olika densitet och passar för olika typer hålrum i hoven. Om hålväggarna behöver drevas så är hoofstuff perfekt för det. Artimud och Field Paste passar bättre för att täcka in hovens stråle och strålfåror. Även bra för bärranden, man kan kleta in hoven i detta även om den går skodd. Om hästen har järnskor så kommer man inte åt att behandla direkt på bärranden. Då är det bättre att spola rent hoven ned vatten och sedan göra fotbad som den kan ”soaka” hovarna i någon gång per vecka. Vi säljer Sole Cleance som innehåller flytande zinksulfat som passar jättebra till detta.Om fotbad är svårt att ordna praktiskt så spraya undersidan av hoven rikligt med Sole Cleance och låt sedan hoven få stå och torka på betonggolv tills den har sugit åt sig av medlet.
Lycka till! Och som sagt, ha tålamod Mvh Anna Hane
Många gånger har jag hört frågan ställas i olika former. Vad är skillnaden mellan hur en traditionell hovslagare jobbar och hur en barfotaverkare jobbar. Hovslagare kan väl också verka barfotahästar?
Svaret på denna frågan är: Det finns inget entydigt svar på detta!
Men jag ska ge min syn på saken. Det finns MÅNGA olika skolor under begreppet ”barfotaverkning” och det är i princip omöjligt att dra alla över en kam!
På samma sätt kan man också säga att det finns en STOR variation mellan hur olika hovslagare jobbar. En hovslagares ”hagverkning” eller ”pasture trim” som det ofta kallas (när hovslagaren verkar för barfotagång och inte skoning) kan skilja sig mycket åt beroende på vilken hovslagare som utför den, vilken mentor de har gått bredvid, vilken skola de utbildat sig på osv… Det finns ingen exakt vetenskap här utan mycket handlar faktiskt om att det är ett rent hantverk man gör och ”det sitter i händerna” på den som utför det. Har man haft en duktig hovslagare som mentor och gått som lärlig och efter några år utvecklat ett bra ”hov-öga” så kan man läsa av hoven och se vad den behöver.
Om jag måste generalisera så tycker jag att det tar lång tid, oftast många år, och många många många verkningar av många 100-tals hästar innan hovslagaren utvecklar detta ”hov-öga” med intuitiva vetande av vad hoven behöver. Det kräver inte bara övning och repetition (och misstag längs vägen!) utan också ett gediget intresse av att hela tiden utveckla sitt hantverk och hästkunnande och vilja att lära sig av sina misstag och rätta till det som behöver rättas till. Det krävs ödmjukhet inför kunskap. Alla hovslagare besitter inte denna ödmjukhet. Därför kan man inte dra alla hovslagare över en och samma kam. Vissa har det i händerna och kan inte förklara riktigt hur och varför de gör som de gör, men resultatet är riktigt bra. Denna självklara talang är resultatet av lång erfarenhet och intresse för god hovvård. Vissa andra har det inte i händerna och kanske aldrig får det heller. Men då har de oftast inte riktigt intresset heller, därför att smidet är så mycket mer intressant och de lägger hellre ner mer möda och svett på att få till en bra och perfekt skoning än att få till en perfekt hov-balansering på barfotahov. Det finns tyvärr en del hovslagare som ger sig in i branschen endast pga intresse för smidet, och hantverket som har med endast skoningen och framställningen av skorna att göra, och inte så mycket intresse för hoven och dess anatomi och funktion. Jag har själv pratat med lärare på hovslagarskolan som själva klagat på att eleverna får på tok för lite tid med att lära sig att verka barfotahästar och skulle behöva mycket mer praktisk erfarenhet med endast verkning för att få in känslan i händerna.
Så över till barfotaverkarna!
Här finns det flera olika skolor, men alla har ju gemensamt ett stort fokus på den barfota hoven och verkningsstrategi. Här kan man inte heller dra alla över en och samm kam. Det finns så många olika strategier och värderingar att det vore orättvist att klumpa ihop dem alla i en och samma.
SANHCP har en metod som de kallar ”hovformsspecialist” och det är den största utbildningen till barfotaverkare i Sverige. Utbildningen bygger på Jaime Jacksons teorier och den amerikanska organisationen som heter AANHCP, där målet är att skapa en hov som liknar vildhästens i funktion och form, genom att verka hoven såsom den hade slitits naturligt om hästen varit vild. Dr Bowker som forskat på hovar stöder detta och är också till viss del delaktig i utbildningen som SANHCP driver genom att han håller föreläsningar och kurser. Jag har själv utbildat mig enligt detta år 2013. Jag tyckte det var väldigt bra baskunskaper jag fick av den utbildningen, både vad gäller grundläggande hovvård men också alla de andra delarna som rör hästens vård, utfodring och biologi! Det är ett holistiskt sätt att jobba på där inte bara hovvården är viktig. Man får lära sig att skapa förutsättningar för att skapa en bra hov genom att se till ALLA delar i hästens miljö. Foder, miljö, hästens hage, stall, motion och andra komponenter påverkar hästens hovar extremt mycket. Det läggs därför stor vikt vid andra saker runtomkring hovvården och därför är denna utbildning väldigt bra plattform att stå på om man vill arbeta med hästar långsiktigt. Jag anser dock inte att den är tillräcklig om man vill arbeta med hovar. Verkningsstrategin och praktiken lämnar en hel del kvar att önska och för min del hade jag önskat att den praktiska utbildningen hade getts mer fokus. Jag hade helt enkelt behövt verka fler hästar under lärare eller mentor. Själva verkningsstrategin är ganska enkel att lära sig och enligt min mening lämnar också en del luckor som man behöver fylla i på annat håll. Hur hög trakten ska vara och hur hög eller lång tån ska vara är litegrand upp till egen tolkning, och när det lämnas för mycket rum för egen tolkning så finns det alltid stor risk för misstag att ske. Det är ju alltid hästen som får betala för dessa misstag och just därför vore det bättre med en mycket längre praktik-tid. (Samma gäller ju faktiskt även hovslagarskolan som har lite samma problem, det är öppet för ganska mycket egen tolkning och det tar TID att lära sig få hov-ögon och få in hantverket i händerna)
Det var inte förrän jag gick en kurs för KC La Pierre som bitarna började falla på plats och jag fick ”AHA” upplevelser kring hur man läser av hoven och balanserar den på rätt sätt. KC LA Pierre är en hovslagare i USA som utvecklat en helt egen skola för hovvård, kallat HPT-metoden (High Perfomance Trim). Det som är helt unikt med hans metod är att han har metodiserat detta så djupt att det i princip inte går att göra egna tolkningar. Det lämnar inte mycket utrymme för att göra misstag för att man gissar sig fram. Hans metod är extremt detaljerad. Denna metoden bygger också till stor del på forskning och vetenskap och inte på tyckande. Han vill dock INTE kalla detta för barfotaverkning och han vill inte sålla sig till gruppen ”barfotaverkare”. Antagligen därför att han har utvecklat en metod som är så mycket mer djupgående och omfattande att han inte vill bli associerad med skolor som bara bygger på ”vildhäst-teorier”. Jag hoppas att fler och fler kommer utbilda sig under KC La PIerre och uppäcka det här sättet att verka hovar på. Inte bara är det ett bra sätt att lära sig själva verkningen på, utan det innehåller också väldigt bra objektiva ”mät-verktyg” för att bedöma hovens hälsostatus på. Detta finns också detaljerade beskrivningar på, och lämnar inte heller mycket utrymme över till subjektivt tyckande, vilket känns mer tryggt och seriöst.
Här har ni en väldigt informativ video där KC La Pierre själv förklarar och visar på skillnaden på hans verkning HPT och traditionell ”pasture trim”.
En av anledningarna till att Viahov startades från början var för att förenkla för hästar att kunna gå barfota och ge dem möjlighet att vara sunda, oömma starka och friska i sina hovar. Barfotagång ska INTE behöva ske på bekostnad av hästens välmående – Tvärtom! Syftet är och har alltid för oss på Viahov att hästen ska må så bra som möjligt och vara bekväm under omställningen från skodd till barfota. Under den här övergången så sker inte sällan en kraftig omställning för hela hästen, och tillsammans med hästen gör man en spännande #HOVRESA
Hästens hovar är väldigt anpassningsbara och kan forma om sig över tid när det sker ändringar i miljö, foder, hovvård och belastning. När man skor av sin häst och börjar med barfotagång och boots får man inte sällan uppleva positiva förändringar med hästens hovar tack vare den ökade blodcirkulationen och att hovmekanismen kommer igång bättre. Speciellt när detta sker i kombination med förbättringar i foderstaten, hovvården och förändringar i hästens miljö så finns det potential för STORA omställningar till det bättre. Ju sämre hoven ser ut när man startar och ju mer insatser man gör längs vägen – desto större skillnad och förbättring av hoven blir det i slutändan!
Vi har idag varit med och bevittnat hundratals hästars fantastiska #Hovresa, när de gått från att vara känsliga/tassiga och trasiga i sina hovar, till att bli starka, hårda, friska och symmetriska bara inom loppet av 10-12 månader, och ibland ännu fortare.
Det är jätteintressant och spännande att fotografera utvecklingen och dokumentera förändringarna som sker med hovarna och hela hästen över tid. Det är väldigt kul att kunna se tillbaka och jämföra hur det har sett ut under resans gång. Och vi ÄLSKAR när våra kunder delar med sig till oss och berättar om sin #Hovresa genom att höra av sig med sina berättelser, filmklipp och ”före”- och ”efter”-bilder på sina hästar och deras hovar!
Vi hopppas med detta att fler vill gå ut och berätta om deras hästs egna ”HOVRESA och dela med sig av både motgångar och medgångar längs vägen. Det blir också peppande, inspirerande och lärorikt för alla andra som är inne på samma spår.
Du är varmt välkommen att höra av dig och posta inlägg på Facebooksidan eller i vår Facebookgrupp(*), eller maila oss. Vi kommer löpande att börja lägga ut inlägg taggade med #HOVRESA så att det blir sökbart i alla kanaler. På återhörande!
Chelsea har gjort en helt fantastisk ”hovresa” under bara 6 månader efter avskoning av järnskorna och övergång till barfota med joggingskor All Terrain Ultra. Läs här nedan om hur hennes hovar genomgick förvandlingen!
Chelseas matte skriver till Viahov:
”Jag har nu kört med All Terrain ULTRA slim stlk 13 sedan i somras och Chelsea verkar väldigt nöjd hittills, och vi har därför gått över till barfota/joggingskor även på bakhovarna. Jag har blivit särskilt imponerad av hur bra grepp vi har haft med broddarna nu i vinter, Chelsea är hundra bekväm med dem och får otroligt bra grepp även på blankis!”
Bilderna nedan föreställer hovarna på hästen Chelsea ”Då & Nu”, som hade upprepade problem med tappskor och ömma hovar, dålig hovkvalitet med trasigt horn – Ägaren ville då plocka av järnskorna och kombinera barfotagång med användning av joggingskor för att låta hovarna få en lång period av återhämtning och återuppbyggnad . Resultatet 6 månader senare är så inspirerande och härligt att det förtjänar ett helt eget inlägg här!
Till vänster på den gamla bilden kan man se hur strålen är betydligt smalare och trakten är trång. På den nya bilden till höger ser man hur strålen breddat sig betydligt i basen. Man kan också se på hörnstödens vinklar, där hörnstöden möter strålen – hur de har öppnat upp sig betydligt! Lägg också märke till hur klyftan i mittstrålfåran har jämnat ut sig och blivit slät! Ingen strålröta!
Man kan bortse från tumstocken på bilden – det är inte måtten på hoven som är det intressanta här – utan FORMEN på strålen och hela den bakre delen av hoven. Lägg särskilt märke till formen på ballarna, formen på bakre hälften av strålen, och formen på hovväggen och formen på strålfårorna, längst bak. På ”före-bilden” så klämmer hovväggen ihop sig i en oval form. Sidostrålfårorna är inte lika öppna längst bak. På ”efter-bilden” så ser man att hovväggen har öppnat upp sin form till att bli betydligt bredare, mera cirkelformad, och sidostrålfårorna är öppnare längst bak. Det här har blivit möjligt tack vare rätt stimulans till hoven! När hoven belastas på rätt sätt (och börjar traktlanda!) så kommer den att svara på detta, och det kan gå mycket fort! I det här fallet bara 6 månader. En nyckel för att lyckas med detta är att hästen är BEKVÄM. Det är därför det är så otroligt bra med Equine Fusion joggingskor. De är en av de bästa bootsen på marknaden för att hjälpa hästen uppnå tillräckligt hög bekvämlighet att de börjar traktlanda. Med hjälp av mjuka iläggsulor så får bakre delen av hoven mjuk stimuli och triggas att börja ”arbeta” på rätt sätt för att stärka upp de inre strukturerna.
Använd mjuka rehabboots mycket i början – så behöver du inte använda boots lika mycket senare!
