Idag hade jag ett nytt samtal med en erfaren hovslagare, som funderar på att växla över till mer bootsutprovning för att dels spara lite på ryggen (det är väldigt hårt belastande att sko med järn), och dels för att gynna hovhälsan och få in mer barfotakunder.
Men hovslagaren var märkbart trött och frustrerad efter en lång seg vinter med mycket hovproblem i kundkretsen. Det hade varit allt från tappskor till strålröta, hovbölder och annat. Därför dök en viktig fråga upp under samtalet:
Hur motiverar vi hästägare att engagera sig mer aktivt i sina hästars hälsa och välbefinnande?
Det som som verkligen tyngde på, för denna hovslagaren, var den bristande viljan hos vissa hästägare att göra förändringar i sin hästhållning, trots tydliga rekommendationer för att främja både hov- och hästhälsa på lång sikt. Jag vet att det är många andra hovslagare som känner igen er i detta. Jag har pratat med flera om detta genom åren.
Ett klassiskt exempel är när en hästs hovkvalitet försämras på grund av näringsbrist och/eller mage-/tarmproblem. Trots hovslagarens insiktsfulla rekommendationer, som att tillföra mineraler, probiotika, ta bort den från gräset, minska socker/stärkelse i fodret, motionera hästen, dränera hagen bättre, eller att regelbundet tvätta och desinficera strålen för att förebygga hovröta, möter man ibland en mur av ointresse eller tröghet hos vissa hästägare. Denna brist på engagemang kan vara utmanande och påverka även hovslagarens motivation och arbetsglädje på sikt.
I samtalet med hovslagaren framkom en tydlig oro över att många hästägare inte till fullo förstår vikten av hovhälsa. För många av dem verkar det vara tillräckligt att hovslagaren ”fixar hovarna” var 7 vecka utan att de själva behöver involveras. Att de kratsar hovarna är nästan för mycket begärt. Men hästhälsa är mer än så; det kräver ett partnerskap mellan hovslagare och hästägare, där båda parter aktivt deltar i att upprätthålla en god hov- och allmän hälsa.
Jag vet också att de flesta av Viahovs följare INTE tillhör just denna kategori hästägare och att de flesta hästägare som vänder sig till en hovvårdare inom barfota-segmentet redan är ”investerade” i tanken att själva engagera sig för hovarna. Mina egna kunder inkluderat! Jag är evigt tacksam för mina hovkunder som går ”All In” på hovarna och det som jag föreslår för att hjälpa hästen. Ni vet vilka ni är 🙂 Så detta gäller såklart inte alla hästägare utan bara en viss typ. Jag ser också lyckligtvis en ny växande trend hos hästägare att fler och fler engagerar sig för just hovhälsan och vill lära sig mer, och det är positivt såklart! Men det finns olika typer av hästägare, och som hovslagare så har man ju ofta tagit på sig rollen att serva och hjälpa alla som behöver verkning eller skoning, oavsett inriktning.
Men mitt råd till denna hovslagare och även till er andra som sliter med detta, är att hålla en mer selektiv strategi i urvalet av kunder och att fokusera på att hjälpa de hästägare som visar en genuin vilja att ta emot och implementera råd för sina hästars välmående. Detta kommer att leda till en win-win-situation för både hovslagare och hästägare. Om man åtminstone ser till att fokusera mest på den typen av kunder, så kommer det förhoppningsvis att ge så mycket positivitet och inspiration tillbaka att man orkar med de där få procenten som prövar ens tålamod mer. Jag vet att det finns fall där man måste utöva ”goodwill” och faktiskt hjälpa hästar vars hästägare kanske har det lite svårt. Det må så vara att några sådana får lov att slinka med.
Men tänk på att försöka prioritera hästägare som har intresse och resurser att hjälpa sina hästar. För det föds en stark positiv spiral av att både ställa krav och erbjuda hög kvalitet på sin hovvård och service. Det som händer när man sätter gränser och ställer krav, det är att förmågan att erbjuda hög kvalitet och service ökar! Det som då händer är att hästarna mår bättre, och när hästen mår bättre, så mår också både hästägaren och dess hovslagare bättre. Vi mår bra av att få se att det vi gör – gör skillnad på riktigt, och att saker och ting rör sig framåt. De flesta av oss börjar ju faktiskt jobba med hästar och hovar för att vi älskar hästar och vill se dem må bra. Det är en del av lönen i ett gott arbete!
Vidare diskuterade vi också min idé att rusta upp hovslagarens ”verktygslåda” med ännu fler resurser för att stödja de hästägare som är redo att ta ansvar för sina hästars hov- och allmänna hälsa. Genom att betrakta sig själva som mer än bara hovslagare, utan som mobila hälsokonsulter och återförsäljare av hästhälsoprodukter, kan man erbjuda en mer omfattande service och stödja hästägare i deras strävan efter starka och friska hovar. Det ska vara enkelt för hästägare att följa våra råd och tips! Du kan hjälpa och serva dem mer genom att också erbjuda försäljningen av produkter direkt från bilen.
De bästa hovslagarna är de som inte bara erbjuder skicklig hovvård utan även fungerar som resurser och rådgivare för hästägarens behov. Genom att erbjuda produkter som Flourish, probiotika, Hoofstuff, Artimud, Strong Horn, Fytomin, Proferm och andra kvalitetsprodukter för hov och hästhälsa, kan hovslagare skapa en unik och värdefull service för sina kunder. Att erbjuda dessa produkter direkt till hästägare under regelbundna hovbesök är inte bara praktiskt utan också ett uttryck för en äkta omtanke om hästens välmående. Som återförsäljare hos Viahov har du rabatt på stora delar av sortimentet och kan på så vis erbjuda vårt sortiment till dina kunder. Men självklart så kan du också beställa direkt från vissa av våra leverantörer som hjälper dig att fylla din ”mobila butik”. (Förutom Equine Fusion och Evo Boots som vi är svenska grossister för. Dessa varumärken köper du genom oss)
Slutligen är det viktigt att fortsätta diskutera och reflektera över hur man som hovslagare kan främja hästägares engagemang för hästhälsa. Genom att bygga starka partnerskap och erbjuda en omfattande service kan hovslagare spela en avgörande roll i att säkerställa starka och friska hovar för hästar överallt.
Hur hanterar ni andra hovslagare denna utmaning? Dela gärna era erfarenheter och bästa praxis i kommentarerna nedan!
I nästa inlägg kommer jag att dela min uppdaterade nya checklista för hästägare som vill ha mina bästa råd för att bygga starkare hovar Jag kommer dela med mig av min rådgivning som jag brukar ge mina egna hovkunder. Stay tuned.
Hälsningar Anna på Viahov
Anna på Viahov med fina hästen Clayton. Han tillhör en hästägare som bryr sig mycket om hästhälsa och hovhälsa och gör allt för att ge sin häst det bästa 🙂
Jag känner att jag det har gått väldigt långsamt framåt i mitt lärande om hovar ett tag och att jag fortfarande inte har hittat alla nycklar till hovvård och hur den bör utövas för att ge hästen både bekvämlighet, snabb läkning/återställning och dessutom ”fina” hovar och hovform. Boots och skor i all ära – men målet är faktiskt en hov som är i såpass bra och sunt skick att den inte ska behöva skyddas på alla underlag. Därför behövs mer kunskaper om både hästhälsa och hovhälsa.
Missförstå mig rätt nu – jag har mer kunskap nu än för 10 år sedan och har hjälpt många hästar genom åren till finare hovar och läkt ut sprickor, strålröta, utflytningar och många andra vanliga hovproblem. Men jag tycker på ett sätt att det känns som att saker blir svårare ju mer man lär sig. Jag är fortfarande på utvecklingskurvan där man förstår att ”ju mer du lär dig – desto mer inser du vad lite du egentligen vet” Jag har de senaste 10 åren jobbat med hovar samtidigt som jag -i stort sett ensam- byggt upp ett företag med webshop för hovprodukter och boots som kräver större delen av min tid. ( Viahov AB ) Jag har många gånger önskat att jag hade haft mycket mer tid! Tid att förkovra mig i nya kurser, läsa böcker, tid att arrangera hov-events och hovträffar runtom i landet, tid att skapa fler hov-webinar, tid att konsultera fler hästägare, tid att verka fler hästar och prova ut boots, tid att prova och undersöka fler nya produkter tid (och råd) att åka på hoof-summits utomlands, tid att träffa fler kollegor och byta erfarenheter. Med mera….. (Jag letar för övrigt efter en ny person lokalt i Kinna som vill jobba deltid för att hjälpa mig på Viahov lagret. Jag hinner inte med allting själv där längre. Skicka pm om du är intresserad och finns i området)
Nu har jag börjat kika litegrann på olika hovmetoder igen och den här gången tänkte jag gå lite mer på djupet, för jag vill verkligen komma fram till ett sätt att jobba som känns både mer effektivt och skonsamt för hästen, och som dessutom är lätt att lära ut och få människor att greppa mentalt. Jag har skrivit lite om olika hovmetoder i bloggen tidigare. Nyss kollade jag lite snabbt på TACT och insåg snabbt att det var nog inget för mig. Det var för aggressiv verkning. Men HGM verkar intressant att studera mer av. Jag gillar ju filosofin bakom och kommer nog hämta fler av deras idéer.(använder ju redan liknande tänk därifrån som jag känner igen sedan förut. Så allt är inte nytt). Jag kommer att skriva mer om detta längre fram när jag har jobbat lite mer praktiskt med det och har lite mer att berätta om det. Men en av de saker jag gillar och kan berätta redan nu är att man har stort fokus på hästens bekvämlighet, en snabbare process i att hjälpa hästen”ställa om” sin egen hovform till det bättre och är ha respekt för att processen är viktigare än att hoven måste se estetiskt ”snygg” ut under den tiden…Det kommer med tiden.
Det finns nämligen en viktig aspekt inom hovvård som jag tycker är himla viktigt men som förvånade nog ofta förbises och det ju just detta ! – Hur lång tid det tar för hoven att förändras. Alltså ”PROCESSEN”…. De flesta är ju införstådda med att omställningen av en hov är en process. De flesta förstår att det tar en viss tid för hoven att läka och ställas om, och det pratas mycket om det att den själv behöver växa ut ny hovvägg och sula som är starkare/rakare/bättre än den tidigare. Men varför pratar vi inte lite mer om hur lång TID en hov behöver under den här processen? Varför jämför vi inte detta när vi jämför olika metoder? Detta är ju verkligen något som kan göra en metod bättre än en annan metod. Vissa hovvårdsmetoder verkar ju fastna i en process av flera år och vissa andra har hittat nycklar till en betydligt snabbare utveckling.
Exempelvis: Metod 1 kanske är bra, och ger en läkning av hoven på sikt, medan Metod 2 gör samma sak fast mer än dubbelt så snabbt – och dessutom med en högre nivå av bekvämlighet för hästen. Varför då klamra sig fast vid Metod 1 ? Det är så många hovvårdare i den här branschen, både hovslagare och barfotaverkare, som klamrar sig fast vid det enda som de känner till för att de vet att det fungerar och känner sig trygga med detta – men tar sig inte tid eller intresse för att undersöka hur en annan approach eller teknik eller verktyg kanske gör processen både kortare och mer bekväm för hästen. Jag tycker det är bra om man kan vara ödmjuk nog att våga ta till sig nya idéer om det finns indikationer på att det är bättre för hästen.
Det är snart en hovkonferens på G i landet, med fokus på barfotaverkning.
De arrangerar dessutom ett SM i hov-verkning. Jag är skeptisk till idén att tävla i verkning. Det känns lika dumt som att ha tävlingar i Hovslageri nästan. Eftersom hovvård är en process med fokus att förbättra prestanda, hovfunktion/hovhälsa och prestation över tid- så hade man isåfall behövt bedöma PROCESSEN – och inte en enskild verkning. En väl utförd verkning säger nämligen inte mycket alls om hur snabb eller skonsam processen är för hästen eller hur funktionella hovarna är. Det blir bara en ”ögonblicksbild” av en utförd skulptering. Som om det är konstnärer som ska skulptera det vackraste föremålet.
Nu vet jag inte om HUR de kommer att bedömas för sitt arbete men om det är hur estetisk hoven är, så säger ju inte det så mycket om hur hög prestation den har eller hur snabbt den kommer att utvecklas till en högre prestanda. Eller hur lång tid det kommer ta. Hur man bedömer verkning eller skoning kan ju därför riskera bli mer av en ”skönhetstävling” när det i själva verket skulle behöva vara mer av ett bruksprov för att ha någon nytta alls i verkligheten. En snygg hov är inte värt så mycket om den inte går att använda eller om verkningen saktar ner utvecklingen av läkning och utveckling, istället för att skynda på processen. Ibland kan ta ju ta ett par verkningar för hoven att balansera upp sig och hästen behöver röra på sig däremellan. Som sagt! Jag vet ju inget om hur de kommer att göra dessa bedömningar! Så det kan hända att det bara är jag som är trångsynt och onödigt negativ. Men jag har lite svårt att se hur en sådan tävling kommer att kunna bli rättvis och givande. Jag är öppen för att jag kan ha helt fel så det blir spännande att få höra om resultatet av detta 😅
Efter Tidningen Ridsports senaste nummer med sina olika debattartiklar (där också undertecknad var med på en egen intervju) om hästen bör gå barfota eller skodd så har kommentarsfälten svämmat över från olika hästmänniskor, med åsikter om hästen ska ha skor eller ej. Men det är ju egentligen inte DET som är frågan tycker jag! Varför har vi inte kommit längre än såhär? Jag blir helt matt.
Det är väl självklart vid det här laget, att hovar behöver såklart ha någon form av skydd ibland med tanke på allt vi vill kunna göra med dem – är det NÅGON som ifrågasätter det egentligen?
Grejen är bara den – detta skyddet måste inte nödvändigtvis bestå av järn och spikas fast i hoven (eller sitta fast permanent)! Bara för att det varit tradition sedan 1800 kallt så betyder inte det att det fortfarande är ett måste. Och detta hovskydd bör naturligtvis inte vara byggt på ett sätt som skadar eller hämmar hoven. De negativa konsekvenserna med skon måste minimeras så långt det går. Och det är det HÄR som jag tycker folk missar – och vad jag tycker vi ska lägga fokus på istället. Kan vi rentav kanske hitta ett hovskydd som inte BARA skyddar hoven från yttre element (stenar, slitage m.m) utan till och med kanske kan hjälpa hoven att utvecklas till det bättre, bli starkare och friskare? Det vore ju ännu bättre, eller hur?
Då måste vi först få saken klar för oss vad järnskor har för effekt på hovarna. Annars blir det svårt att jämföra nytta/risk-faktorn gentemot andra alternativ.
Det är ingen skröna att järnskor har dåliga effekter på hoven. Det finns studier som backar upp det och ”beprövad erfarenhet”. T.om i gamla hovslagarböcker från 1800 talet kan man läsa om hur järnskon påverkar hoven negativt. Så faktum är alltså att järnet inte alls är bra för hovmekanismen då det är ett alltför hårt material, helt rigid vertikalt, till skillnad från hästhoven som är rörlig i speciellt de bakre delarna. Även horisontellt men också vertikalt. (Trakthalvorna kan röra sig upp o ner individuellt) En järnsko tar NOLL hänsyn till det här och sätter hovens egna stötdämpande funktioner ur spel och fixerar sådant som ska vara rörligt för att fungera optimalt. Det är lite som att ”sätta hoven i rullstol” och låta den vila sig. Skönt för stunden kanske. Men vad händer på sikt? Vad händer med dina egna ben om du slutar använda dem? Den vävnaden som inte används kommer att tillbakbildas. Hovens interna stötdämpning och utveckling av brosk och elastiska putan är en ”use it or loose it” funktion som järnskon hämmar. Strålen höjs dessutom upp från underlaget, och lämnas antingen hängande i luften – eller så blir det prolaps – när den söker sig neråt och deformerar hovbrosken på köpet. Varken den ena eller andra situationen är bra för hovens utveckling.
Vi behöver hästskor som både kan skydda hoven vid behov OCH samtidigt ta hänsyn till hovfunktion. Det vore ju super praktiskt att också ha avtagbara skor som tillåter hoven att vara helt barfota i t.ex box och gräshage, samt ger oss möjlighet att balansera upp och verka hoven vid behov (de blir faktiskt mycket finare om man raspar lite och ofta, hellre än mycket och sällan. Var 7 vecka är ofta på tok för långt intervall enligt min mening. Om inte hoven slits på egen hand såklart) Flexibilitet är alltid bra. Och eftersom hoven växer cirka 1cm per månad så är det en enorm fördel att kunna raspa hoven litegrann varje eller varannan vecka – då slipper hästen få en stor omställning av sin belastning och kan få behålla den hovform och belastning som den mår bäst av, kontinuerligt. Framtidens hästägare kommer att i allt större utsträckning kunna underhålla hovarna på sin egen häst mellan hovslagarens besök – om de använder enkla av- och påtagbara sko-alternativ.
Jag har jobbat med hovboots i många år nu och de klarar av mer än man tror. Speciellt de nya innovationer som kommit de senaste åren. De mer moderna bootsen, EVO boots kan exempelvis ”varmbootsas” för att passa individuella och avvikande hovformer mer än någonsin förr och till och med anpassas i bredd och till olika hovvinklar! Ingen annan sko på marknaden har visat sig vara lika mångsidig eller anpassningsbar som denna sko. Vi har till och med kunder som kör timmer med sina nordsvenska brukshästar i skogen med broddade Evoboots på vintern. Sök upp Järva Trädvårdscenter för referens! Det krävs dock lite ”hantverk” från hovslagaren som ska forma skon. Inte helt olikt dagens skoning alltså. Det är bara det att man använder sig av andra typer material och dessa ska inte spikas fast.
OBS! Jag säger inte att det bara finns 1 rätt och att svaret alltid är hovboots. Absolut inte. Men jag tycker det vore bra om vi kunde höja blicken lite nu och lyfta debatten nu från ”skor vs barfota”, till en ny nivå där vi kan prata om hovfunktion, hovhälsa och hur vi kan HJÄLPA hästen att utveckla sina hovar att bli starkare, bättre och mer hållbara! Samt vilka typer av beslag som kan samverka till detta ändamål och hjälpa hoven istället för att stjälpa dess egen stötdämpningsförmåga! Det behöver inte vara svart eller vitt. Olika beslag påverkar ju belastningen i hoven på olika sätt (och inte minst hur man verkar hovarna såklart! Det är ju A och O med en bra grundverkning)
Vill du också lära dig vad det finns för olika alternativ att välja på och hur man tar rätt beslut kring vilka hovboots som passar bra, eller mindre bra till sin egen häst? Då rekommenderar jag att du tar en titt på min grundkurs i hovboots ” lär dig hitta i hovboots djungeln”. Du hittar kursen på min hemsida http://www.viahov.se under ”kurser & tjänster”
Fråga mig gärna om du har några funderingar eller frågor! Jag erbjuder också hovkonsultation för dig som vill ha mer individuell rådgivning kring hovar, boots, limskor, hovhälsa och relaterade ämnen.
Jag postar här också några bilder från fjolårets #Varmbootsning Clinic – då vi hade veterinär och hovspecialist Albert Vilasevil från Spanien här för en 2- dagars kurs i hur man individanpassar Evoboots till olika avvikande hovformer. Ny kurs för i år är under planering. Skriv upp dig här nedanför, och kommentera inlägget, om du vill bli inbjuden på den när den släpps.
För er som inte följer Viahovs facebookgrupp ”Hovvård för hästfolk” kommer här en liten mix av de debattinlägg jag gjort senaste veckan. (Så håll i hatten, för här kommer en ”rant” som kanske rör runt lite i grytan, kanske väcker lite debatt och tankespår, eller trampar någon öm tå. Isåfall ber jag ödmjukt om ursäkt redan nu)
——————– Disclaimer: Detta inlägg är INTE skrivet för att på nåt sätt eller vis bjuda in till att smutskasta barfota-utbildningar eller skapa någoon polarisering mellan hovslagare-barfotaverkare. Det har vi redan sett tillräckligt mycket av sen förut. Det här är alltså INTE en öppen dörr för att slå ner på barfotametoder över huvud taget. Jag är själv utbildad hovformspecialist och mycket tacksam för det som utbildningen har gett mig med kunskaper om anatomi och inte minst modern hovforskning från dr Bowker, MEN det betyder självklart inte att den utbildningen -eller någon annan utbildning heller – är immun mot kritik, (kritik är bra för det pushar till utveckling och utveckling är bra) Hovslagar-utbildningarna har minst lika många luckor, och saknade pusselbitar, och är inte heller immuna mot kritik (Titeln ”Godkänd av SJV” garanterar tyvärr ingenting gällande kompetens enligt min mening, så den bubblan kan vi lika gärna slå hål på med en gång) Så snälla – ta inte detta som en ursäkt att klanka ner på barfotaverkares metoder och automatiskt tro att alla hovslagare är så himla mycket bättre, vad de än sitter på för titlar och gesällbrev. De har lika mycket pusselbitar och hål i sina kunskaper som de bör ta sitt ansvar för att försöka fylla genom att gå kurser och utvecklas de också. Jag är rejält trött på att det ska finnas så mycket onödigt pajkastande mellan lägren. Detta är för viktigt för att hamna i diskussion avseende hovslagare vs barfota. Så jag ber er att höja ribban för diskussionen om ni ska lägga kommentarer på detta.
————————
Det här är viktigt!
När jag först började lära mig barfota verkning för ca +15 år sen så fick jag lära mig att verka ner trakten till sulnivå, och korta tån på de allra flesta hästarna (och ta ner hovväggarna till sulnivå) och det var som en slags generallösning och hjälpte hästen läka ut många olika problem i hovarna.
Samtidigt som jag började lära mig så träffade jag ibland andra ”hovnördar” som kritiserade metoden och sa att den där ”vildhästmodellen” kapar trakterna på alla hästar och det var inte bra. Men jag förstod aldrig vad som var så himla fel med detta och de kunde inte förklara annat än att det gjort trakterna för låga men inte varför det var så fel.
För jag tyckte att hovarna blev ju så himla fina! (Och jämfört med innan så blev de också mycket finare än förut) Vad skulle man tro egentligen?
Jag fick lära mig att understuckna och svaga trakter på ett magiskt vis skulle rätta till sig själva bara man kapade de för långa understuckna trakterna och låter hästen motionera sin stråle och ändrar foder och miljö mera mot vildhästliknande förhållanden och tänker holistiskt.
Ja, det funkade ju jätte bra på vissa hästar! Många hästar till och med! Tack vare att deras fantastiska fötter är byggda för att anpassa sig och många gör det bra.
MEN – Det fungerade INTE för ALLA! (De fick aldrig de utlovade magiska ”stenkrossar” hovarna, inte ens efter ett år och en helt ny hovkapsel hade växt ut. Trots alla tips och Trix i boken. De var ömfotade och tå landande och spände sig även om deras fötter blev otroligt mycket finare med allt fix och pill och hovvårdsrengöring och dietförändringar och ökad motion och lösdrift på ärtsingel och paddock paradise, och massage och kraniosakralterapi, svindyra örter, det ena efter det tredje- så blev inte hovarna tillfredsställande funktionella, starka och oömma, trots åratal av korrekt utförd verkning. De var ”fina” som dem på bilderna här, men de ville inte använda sin kropp och ta för sig i steget och de ömmade och spände sig. Jag slutade aldrig att fråga mig själv VARFÖR? Inte bara skylla på att ”det finns alltid undantag”)
Visst funkar det att skydda de här hovarna med boots! Även dygnet runt ute i hagen funkar det. Och jag har gjort mig en affärsidé på hela den grejen med att sälja boots. Men jag vill ju självklart att hästens hovar i första hand ska vara funktionella och uppnå sin högsta potential! I första hand är jag fortfarande hovvårdare.
Det var dessa hästar det INTE fungerade på som bland annat orsakade mig att gå vidare och söka efter fler svar, kurser, metoder och hjälp.
När äntligen poletten hade trillat ner för mig så blev allting helt plötsligt glasklart! Vilken härlig aha upplevelse när man kan knyta ihop säcken och förstå!
Det var genom att gå vidare och få förståelse för framförallt hovbrosket, den ”inre foten” och dess betydelse för bakdelen av hoven som det började bli logiskt för mig. Samt betydelsen av tåhöjden – inte bara tålängden. Detta bekräftade också mina upplevelser av att dessa hästar blir bättre när de får gå med boots med stötdämpande sulor, stråltrycksulor som ”kuddar” upp hoven lite mera baktill. Obs! Inte kilsulor. Detaljer är viktiga. Små små skillnader i detaljerna kan göra att hästen byter ut sin hov till en betydligt mera funktionell hov på bara några veckor eller månader.
Det är många små parametrar man behöver ta hänsyn till och med ingående kunskap om hovens anatomi och hur den fungerar så kan man använda sig av det för att hjälpa hästen bygga upp starkare inre strukturer i hoven – som sedan gör dess barfotaliv betydligt lättare!!
Detta är jätteviktig allmänbildning som jag hoppas att alla som bedriver kursverksamhet tar till sig och lägger till inom sina egna utbildningar. Det behövs för att skapa mer förståelse för hur man kan optimera hoven för att klara av barfotagång för alla hästar. Det är inte ansvarsfullt att bara lära ut barfotaverkningens grunder men undvika att tala om detta med vad man gör med hovar som har negativ vinkel och kroniskt tålandar.
Uppdaterade kunskaper, och moderna verktyg och material, finns idag som gör det möjligt att kunna hjälpa dessa hästar mycket snabbare och effektivare.
Jag tycker också att ribban för diskussionen bör höjas rejält. Är lite (mycket) trött på att folk inom branschen ofta är mer intresserade att försvara ”sitt” skrå (plus gruppmentalitet-tänkandet, klubbar för inbördes beundran, och en rädsla för att bli associerad med ”fel” grupp och frångå normen.) – och detta gäller tyvärr både inom barfotagrupper och hovslagargrupper. Jag tror att i framtiden kommer det inte finnas varken några hovslagare eller några barfotaverkare kvar alls – för vi kommer alla jobba med samma sak: HOVVÅRD – och kalla oss ”Hovvårdare”! Jag är helt övertygad om den saken. Det pågår en evolution inom den här branschen över hela världen just nu.
Faktaresistens, bakåtsträvande, och vara rädd för nya(och urgamla) kunskaper är inte något som bara finns bland ”traditionalisterna” längre, det finns också inom barfotavärlden! Det har hänt så otroligt mycket nytt inom hov-världen och vi som är hovnördar försöker hänga med så gott det går. Det vore så fint om vi alla kunde enas att vi alla försöker sträva efter är ökad hovhälsa/hästhälsa och ökad förståelse, utan att hacka på varandra eller skapa polarisering mellan grupper.
Min vision är att framtidens hovslagare/hovvårdare/barfotaverkare/whatever man ska kalla sig – är att vi är proffs på att verka och balansera hoven för att optimera biomekaniken, UTVECKLA, FÖRBÄTTRA och LÄKA hoven om den behöver detta, och ser till att hjälpa hästen SKYDDA sin hov på lämpligt sätt med ett beslag som stöttar hovens utveckling och biomekanik, om den är hov-öm, vare sig det handlar om att sätta på ett lämpligt beslag på hoven i form av skor eller boots, eller rekommendera lämplig justering i hästens miljö, underlag, träning, foder eller vård.
*Slut på rant*
Ni som känner mig vet att jag brinner för hov och hästhälsa och mitt enda syfte med att ta upp dessa saker för diskussion handlar bara om att sporra mina kollegor inom branschen till nytänkande och utveckling, för att göra det bättre för hästar och hästägare i slutändan. Jag är inte alls lika intresserad av att tjäna pengar på att varken sälja boots, sälja utbildning eller sälja mina hovvårds-tjänster -som jag är intresserad av att bidra till utveckling och nytänkande inom området hästhälsa. Jag vill också väldigt gärna bidra till att det byggs nya broar mellan yrkesgrupperna så att vi kan samarbeta och hjälpas åt istället, för att polarisera och smutskasta andra yrkesgrupper. För det gynnas ingen av, allra minst hästen. För att kunna åstadkomma det så krävs att man lägger prestige och egoistiska vinstintressen åt sidan.
Jag får många mail från hästägare vars hästar har ”dåliga hovar” och jag hjälper till så gott jag kan att ge rådgivning. Jag skrev ett svar till en kvinna nyligen, som fick mig att fundera på hur många problem med hovarna, som faktiskt inte alls egentligen har med hovarna att göra! Att arbeta s.k ”holistiskt” som hovvårdare innebär rent praktiskt för mig att symptom som visar sig i hästens hovar, ofta men inte alltid, kan kopplas ihop med andra symptom hos hästen såsom exempelvis mage/tarm-system och alltså måste åtgärdas med fler saker än bara hovvård. Kort förklarat innebär detta att symptom i hoven egentligen kan ha ett helt annat ursprung än i själva hoven, och således så behöver man se till HELA hästen och behandla den holistisk som en helhet – för att kunna komma tillrätta med problem långsiktigt och inte endast symptombehandla kortsiktigt (och sedan ändå få symptom som återkommer eller ”vandrar runt” i hästen).
Detta sätt att arbeta har lett till att många av oss hovvårdare som arbetar holistiskt har samarbeten över yrkesgränserna, med andra häst-terapeuter som arbetar med hästens friskvård på olika sätt. Det är inte heller ovanligt att många hovvårdare kombinerar sina tjänster med massage eller andra behandlingsterapier för att kunna hjälpa hästen ytterligare. Det finns otroligt många exempel på hur ett grundproblem i hästen visar sig i olika former av symptom, som i sin tur orsakar nya symptom, som i sin tur orsakar nya symptom, som ett domino-spel så påverkar olika funktioner varandra i hästens kropp som till slut kan vandra fram och tillbaka, utan att men vet vad som är ”hönan eller ägget” till slut. Man vet därför inte alltid vad som ska hända när man börjar att nysta i garnet var någonstans som man kommer att hamna. En strålröta skulle till exempel mycket väl kunna kopplas till en felaktig hovform, som i sin tur skulle kunna kopplas till en felaktig benställning/rörelsemönster, som i sin tur skulle kunna kopplas till en låsning hästens bog och manke, som skulle kunna kopplas till även en spänd ländrygg och nacke, som i sin tur skulle kunna kopplas till en nersatt njurfunktion, som i sin tur skulle kunna kopplas till en episod i hästens liv då den var tvungen att gå på kraftig medicinering efter en olycka/skada. Detta är bara ett enda exempel taget rakt ur luften! Så häng inte upp er på detaljerna i detta exempel, för variablerna kan vara helt oändliga! Hästen kan också bli påverkad mentalt/känslomässigt och därigenom få symptom som manifesterar sig på ett fysiskt plan. Det kan också uppstå ”korshändelser” där ett symptom, kan påverka en rad flera olika andra symptom. För att röra till det ytterligare så kan vi människor påverka våra djur, både direkt fysiskt genom att ryttaren kan orsaka spänningar och snedheter hos hästen, men också genom att vi belastar hästarna mentalt och känslomässigt genom direkt trauma eller stress. Hästar och andra djur är ibland väldigt bra på att agera ”hjälpare” och kan ta på sig även vår interna stress eller andra symptom. Det är inte så konstigt att många djurägare uppmärksammar sina egna symptom och börjar med att även behandla sig själva även om det kanske från början var meningen att bara djuret skulle få behandling.
Det som jag och alla andra ”alternativa” och holistiska hovvårdare och terapeuter arbetar utifrån är oftast principen om att hästen ska stimuleras till SJÄLVLÄKNING i största möjliga mån. Detta skiljer sig kanske litegrann ifrån det som många gånger sjukvården jobbar efter. All respekt åt sjukvården och veterinärvården – detta är viktigt för akutsjukvård, kirurgi, smärtlindring och många andra saker, och är självklart JÄTTE viktigt. Men – Jag tycker att alternativterapeuter för både djur och människa verkligen behövs som ett viktigt komplement. Detta, eftersom att sjukvård generellt handlar om ”SJUKvård” och inte alltid ”FRISKvård”. Med andra ord handlar sjukvård ofta om att ”släcka symptom” och inte alltid att gå till rotens kärna genom alla led, och ta bort grundproblemet (som t.ex kan vara en ohälsosam livsstil) vilket skulle stimulera till kroppens egen inneboende självläkning och i sin tur minska beroendet av mediciner. Det finns många problem och sjukdomar som är klassade som kroniska som faktiskt är möjliga att bli av med eller iallafall kraftigt lindra genom att man tittar på andra alternativ än mediciner.
I vissa andra länder så är de alternativa terapierna en lika självklart del av behandlingen som sjukvården. Tyskland är ett bra exempel. Där kan du gå till läkaren och till och med bli rekommenderad av läkaren att uppsöka en homeopat. Homeopati anses inte vara ”kvacksalveri” i Tyskland utan är mycket mer utbrett och allmänt accepterat än hos oss i Sverige. Så vi har en hel del att lära ifrån andra länder. Österländsk medicin och västerländsk medicin kan komplettera varandra och det ena behöver inte utesluta det andra.
Som en del kanske vet så har jag en ny häst som heter Rosie. Hon kom till mig i juli 2020 importerad från England och har haft en hel del olika diffusa symptom med sig. Jag har på egen hand försökt att ge henne det som jag tror att hon behöver i form av kosttillskott och örtterapi för att läka sina symptom. Hon var väldigt tunn och omusklad när hon kom hit, dessutom livrädd för människor och väldigt osäker. Jag har använt mina kunskaper och erfarenheter från de kurser jag gått och min andra häst som jag lärt mig en hel del ifrån. Detta har gjort stor skillnad för hennes hull, hennes humör och allmäna hälsa, och hon har blivit bättre över tid. Men jag tycker ändå att det har gått långsamt och jag har inte fått så mycket resultat jag förväntade. Jag ser fortfarande hel del symptom hos henne. Dessa symptom är inte ”stora nog” för att gå till veterinären med. Vi pratar om blåmärken i hovarna, lite brunaktiga fläckar i ögonvitorna, allmän klåda, lite lätt oro i vissa situationer (hon är lite mer flyktig och rädd än min andra häst, tack o lov är hon helt trygg med människor numera), parasiter (som hon är avmaskad mot), dålig hållning, dålig koordination, och lite begynnande bärrandsröta i hovarna. Hennes humör är lite introvert, hon verkar inte vara så glad och uttrycksfull, och leker inte i hagen, springer inte i hagen och känns nästan lite som att hon är lite ”inne sin egen bubbla” ibland när jag ser henne i stallet och hagen. Det kanske bara är hennes personlighet också, men jag tar med allt i beräkningen nu. Ibland känner man också bara på sig saker och får en känsla av hur hästen mår, men man kan inte riktigt förklara varför. Intuiton, ni vet.
Nu har jag därför tagit lite mer hjälp och kontaktat Eddy Bloms son, Anders Blom, som jobbar med frekvensterapi. Han har varit ute i dag och behandlat Rosie första gången och jag har även gjort en man-analys och skaffat speciellt utvalda örter för att behandla specifikt det som hon behöver just nu, baserat på håranalysen han gjorde tidigare. Eftersom det hittades så otroligt många saker på mananalysen (vilket jag ju redan misstänkte. Jag fick bekräftat en hel del av det jag redan hade trott) så kommer detta ta tid att behandla och hon kommer förmodligen att behöva få flera olika ”kurer” av olika örtformula. Man kan dock inte skynda på det hela för mycket, utan får begränsa till max 3 stycken formulamedel i taget. När dessa är slut kan man fortsätta med nästa kur. Det är lite som att man får börja plocka bort en ”dominobricka” i taget. En del gör liknelsen att denna typ av behandling är som att skala en lök! Man får börja med yttersta lagret, sedan gå vidare med nästa, sedan nästa, tills man närmar sig kärnan. Det går inte att ta alltihop på en gång. Man ska inte blanda örter hursomhelst, för det kan få synergieffekter i kroppen. Både önskade och oönskade! Så det gäller att veta vad man håller på med. Och jag är lekman. Därför är det alltid bäst att ta hjälp av någon som ägnar sig åt detta och är utbildad inom t.ex frekvensanalys eller liknande. För ju längre tid som hästen har gått med sina symptom obehandlade och ouppmärksammade – desto fler lager på lager bildas och det kommer att ta längre tid för den att läka sig själv. Eddy Blom brukade säg att ”det tar lika lång tid för hästen att bli frisk, som det tog för den att bli sjuk”. (Kan varmt rekommendera Eddy Bloms bok ”En speciell hästbok” om du vill lära dig att känna igen många olika ”diffusa” symptom som i ett tidigt skede, om de upptäcks och åtgärdas i tid, kan förebygga framtida sjukdomar)
Det hände dock något mycket intressant efter behandlingen! Anders sa at det finns liten risk att Rosie kommer vara lite hängig och trött efter behandlingen eftersom han gick igenom ganska många funktioner i kroppen. När dessa börjar aktiveras till självläkning så kan man bli lite trött. Lite som efter en massage ungefär.
När jag gick ut med hästarna i hagen efteråt så lade jag märke till att Rosie helt plötsligt hade massor av ”nya” fläckar på kroppen! Ni kanske har hört talas om s.k ”trivselfläckar” förut? Vissa menar att det hänger ihop med att hästen mår bra, när den uppvisar dessa små skiftningar i pälsen. Jag har aldrig sett detta på Rosie tidigare, men idag upptäckte jag att hon hade dessa fläckar över hela kroppen! När jag släppte ut henne i hagen så tog jag dessa foton på henne(se nedan).
Dessutom så blev Rosie busig, och både travade omkring, bockade och galopperade i hagen, vilket är helt olikt henne. Jag har sett henne leka och busa i hagen spontant, cirka 2-3 gånger sedan hon kom till mig i juli 2020. Så ni kanske kan förstå att jag blev lite häpen! Jag undrar om det beror på den nya behandlingen. Det ska iallafall bli intressant att se hur hon utvecklas över det närmsta halvåret-året medan jag ger detta en chans. Jag har en hel del kunskaper om örter och friskvård för hästar, men jag måste ändå säga att det är supersvårt att ”experimentera” själv när man har en häst som har samlat på sig flera symptom över lång tid. Då är det väldigt viktigt och bra att ta hjälp av någon som har verktyg, kunskap och utrustning för att ta reda på exakt vad hästen behöver, och vet i vilken ände man ska börja, och kan sätta in mer effektiv hjälp på en gång. Det är ganska dyrt att köpa massa tillskott och ”testa själv”, om hästen ändå inte blir hjälpt av detta, så för er som vill ha bästa hjälp på en gång så rekommenderar jag verkligen att kontakta någon duktig alternativ terapeut (eller såklart veterinär om hästen behöver veterinärvård)
För att återknyta det jag skrev i början av detta inlägg! Jag tänkte dela med mig av svaret jag skrev till hästägaren, vars email inspirerade mig att skriva det här blogginlägget. Denna hästägare har problem med sin häst som är ganska vanliga, och jag hör talas om det ganska ofta: En stor halvblodshäst med ”taskiga hovar”. Hästen hade bland annat tunna sulor, dålig hovtillväxt och ingen stark tjock hovvägg att spika i. Hästen tappade sina skor väldigt ofta och det gick inte att få skorna sitta på hästen någon längre tid, trots fina hagar och bra underlag, och en väldigt välutbildad hovslagare som till och med varmskor hästen. Hästen hade haft bra hovslagare under flera år av sitt liv, men hade ändå dessa problem med hovarna. Man hade testat med olika möjliga tillskott, såsom Koppar, zink, msm, biotin, b vitamin, selen, e vitamin osv Men utan att sett några stora resultat.
Eftersom detta är ett så relativt vanligt problem jag ofta hör talas om så ville jag även dela med mig av svaret jag skrev till denna person. Så här svarade jag:
Det du beskriver är inte så ovanligt faktiskt, och de flesta som börjar med boots och barfota gör det oftast efter att de haft diverse problem med hovarna eller skoningen. När du skriver att hovarna har dålig tillväxt, tunn sula, osv och att du inte fått bukt med detta trots diverse tillskott så brukar det för mig vara en signal på att det är något mer djupliggande hos hästen som stör. Det kan vara så många olika saker att det är väldigt svårt att reda ut på en gång. Speciellt om det har varit så under lång tid. Hovarna är lite av en ”spegel” till hästens hälsa. Friska och starka och välformade hovar brukar ofta finnas på en frisk och stark häst, och när symptom infinner sig så finns det också ofta andra tecken hos hästen. Ibland kan man få bukt med dåliga hovar bara genom att ändra på hovvården, men det är långt ifrån alltid en lösning. Sådan ”quick fix” kan man ofta läsa om på internet, där någon har ryckt skorna på sin häst som haft dåliga hovar, och efter ett års barfotaverkning så har hovarna blivit kanonfina. Men det är långt ifrån alltid som det är så himla enkelt! Så därför bör man leta på lite djupare nivå vad som kan orsaka att hovarna växer dåligt, har tunna sulor, eller dålig hornkvalitet. Jag har själv en häst, importerad från England förra året, med diverse olika symptom, både i hovarna och resten av kroppen. Att testa sig fram med olika tillskott har jag själv gjort sedan ett år tillbaka men jag inser också att det är svårt då man bara ”fodrar i blindo” för det mesta. För egen del har jag vid sådana tillfällen bäst hjälp av olika typer av ”alternativ-terapeuter” som arbetar med olika behandlingsformer, t.ex frekvensterapi, örtterapi, kinesologi m.m som använder olika former av undersökningar för att kolla vad som hästen kanske har brist på eller behöver hjälp med mera specifikt. Jag har själv gått kurser för Eddy Blom, en otroligt duktig hästfysioterapeut som tagit fram sitt eget ”ört-apotek” för hästar. Han har tyvärr gått i pension men hans son, Anders Blom är aktiv inom samma område, och jag har nu tagit hjälp av honom med min egen häst som har olika symptom jag inte fått bukt med, med min bristfälliga kunskap. Så jag skulle rekommendera honom! Han använder sina egna metoder för analysering, oftast får man skicka in en hår.-analys och han kollar då upp brister och symptom först genom detta. Sedan kan han även hjälpa till både på distans eller vid fysiskt möte om man vill och behöver.
Det är egentligen lite onödigt att man lägger så mycket tid och pengar på att köpa tillskott, och fodra i blindo, när det ändå kanske inte hjälper. Det är egentligen bättre att ta hjälp på en gång och få en behandlingsplan för vilka tillskott och ämnen som hästen faktiskt behöver. (Fast jag gillar ofta ju att testa mig fram själv) Ibland är det så att hästen behöver många olika saker, men om man ger dem i fel ordning så hjälper de inte ändå. Man måste ibland låta det ta lite tid, och börja med en sak, innan man fortsätter med nästa. Exempelvis är det inte bra att kombinera olika örter och tillskott med varandra ”huller om buller” för det kan ha synergi-effekter som påverkar varandra. Anders blom säger att han börjar med max tre stycken olika örtkurer, och när dessa är slut så går han över på nästa kur, osv.. När det gäller hovarna kan jag självklart hjälpa till med rådgivning angående boots och hovform. Skicka gärna bilder! ”
Jag vet att det finns väldigt många duktiga alternativ-terapeuter där ute i landet och jag tror att det är jättebra att komplettera och ta hjälp av flera. ALLA kan inte vara duktiga på samma saker. Så stirra dig inte blind på att bara EN person ska ge dig alla svaren. Har du något tips på en duktig alternativterapeut som du fått bra hjälp av med din häst? Tipsa gärna i en kommentar här nedanför! Jag och många andra hästägare vill väldigt gärna veta vad du och din häst har blivit hjälpta av.
Behöver du hjälp med rådgivning om hovar eller boots så får du gärna maila frågor direkt till info@viahov.se så får du personlig hjälp 🙂
Efter att det svenska hopplaget tog OS guld igår med två av tre hästar BARFOTA så har verkligen barfota-skodd debatten tagit ny fart i landet! Alla har någonting att säga om det. Och även jag, tydligen 🙃
Till att börja med så vill jag klara ut ett missförstånd. Flera stycken som kommenterade verkade tro att barfotahästarna som vann OS enbart går barfota på tävlingen och så fort de kliver av banan så åker järnskorna på igen, precis som de brukar göra inom travet. Jag vet inte hur det är med Von Eckermans häst, MEN när det gäller Peders häst ”All in” så är det uppenbart att den går oskott kontinuerligt, använder barfotaskor (förmodligen sponsrad av Scoot Boots) på vissa underlag, (samt ibland skyddar sulan med plast har jag hört från hovslagarkretsarna), och har varit oskodd sedan 1 Oktober förra året. Åtminstone om man ska tro på vad Peders och hans fru Lisen Bratt Fredricsons själva postar på sin Instagram, och de intervjuer som gjorts med Peder i t.ex tidningen Hippson
Mina senaste inlägg på Viahovs Facebook-sida kanske kan tolkas som att jag är värsta barfota talibanen, och tycker att ALLA hästar ska gå barfota och alla nu ska rycka skorna på sina hästar med en gång, bara för att dessa topp-atleter visat att det går. Så mycket som jag lärt mig om hovar genom åren så vet jag att DET ÄR INTE SÅ ENKELT! Och jag vill inte skapa några missförstånd, så att folk ska tro att det är helt bekymmerslöst och enkelt att göra om sin häst till en topp-presterande barfotahäst i ett svep bara för att den blir barfota!
Jag är heller ingen extremist som tycker att alla hästar ska vara barfota. Hur skulle det gå till? Herregud, jag är ju hästskoförsäljare dessutom! VIAHOV säljer ju nästan bara barfotaboots. Det är en del av mitt leverbröd att sälja skor till hästar!
Jag kan också tala om att jag fått skit från både barfotaextremister och från järnsko-ivrare för det jag gör. Barfota extremisterna tycker att jag promotar hästskor alldeles för mycket och menar att hästarna behöver minsann inga skor, de ska klara av alla underlag barfota och jag är bara dum som inte förstår det.(tack o lov är den här extremistiska gruppen inte så stor i Sverige, extremt få, jag tror det var värre förr) Järnsko älskarna tycker att jag är naiv som säger att barfotaboots är ett fungerande alternativ till järnskon och de extremisterna vill sko alla hästar med spik & järn, så fort hästen ska utföra något annat än att gå i hagen (om den inte har superhovar som kan gå barfota på alla underlag från Dag 1 efter avskoning, vilket är ren utopi) De är ovilliga att hjälpa hästägare med avskoning och är oftast mer intresserade av smide än hov anatomi. Nu överdriver jag lite(!) för att göra min poäng klar. De flesta är inte såhär extrema.
Men jag befinner mig i mellanvärlden mellan de här extremisterna tillsammans med en stor skara hovvårdare och hovslagare. Jag anser att onödigt många hästar ”slentrianskos” med järn och spik alldeles för tidigt och alldeles för mycket, pga bristande intresse och kunskap från både hästägaren och ibland även hovslagaren. 365 dagar om året med järnskor från att hästen är tre år gammal är inte ett måste när det finns 1. Fungerande alternativ i form av barfotaskor, (+ en uppsjö av plast, lim, hovhärdare, wraps m.m) och 2. Kunskap om hur man bygger en starkare hov (sluta skyll på ”dåliga gener” och HJÄLP hästen att träna, utveckla och rehabba sina hovar istället, så att de kan bli BÄTTRE och STARKARE!)
Detta betyder fortfarande inte att ALLA hästar klarar av att gå barfota. Hela påståendet är ju dumt. En häst med plast i hoven- är den barfota? En häst i barfotaskor, är den hästen barfota? Nej, nästan INGEN häst klarar att gå barfota på ALLA underlag! Och det är inte det jag säger! Nu känns det faktiskt som att vi snart måste kasta bort hela uttrycket ”barfota”, ”barfotaverkning” och ”barfotagång” för det känns förlegat. ALLA hästar är ju egentligen barfota, under sina skor, eller hur? 😏
Däremot så tycker jag INTE att man som hovslagare eller hästägare ska ”gömma sig” bakom detta förenklade uttalande (”alla hästar klarar faktiskt inte av att gå barfota!) för att ursäkta varför hästens hovar är hamburgermos på insidan, har jättedålig form och struktur, och skos med järnbeslag varje dag, året runt, och att det ”bara är så det är, inget man kan göra åt”.
Det är ingen ursäkt att fortsätta som vanligt att sko med järn och strunta i att hovarna egentligen behöver något helt annat, som byggger upp istället för att bryta ner. (Ett nödvändigt ont kallades detta med skoningen förr i tiden när hästen arbetade för sin föda. Ett ”ont” är det ju oftast fortfarande, men är det verkligen ”nödvändigt”?)
Risken är stor att hovarna bara blir sämre och sämre över tid i en ond cirkel och till slut så ”måste” de skos med flytsula och ringskor eller andra sjukskor för att kunna fortsätta som vanligt. Har det gått så långt kanske du istället borde fråga varför hovarna är så dåliga, varför de inte blir bättre, och vad du kan göra åt det.
Jag vet att det här gör lite ont att höra. Jag vet att jag trampar på sköra egon när jag sticker ut hakan såhär. Jag förstår att du vill tävla och träna din häst på ett för dig, så okomplicerat sätt som möjligt, med så lite krångel som möjligt. Jag vet att alla vill spara på pengarna. Och du hovslagare, jag vet att du vill hästarnas bästa men att oftast så är det helt enkelt enklare för alla inblandade att sätta på en järnsko om hästen ska kunna ridas eller ens gå i en hage och livet ska vara okomplicerat för både häst och hästägare.
Men ärligt talat, det spelar ingen roll för mig om man tävlar sin häst på topp-nivå och hästen”måste” ha dessa beslag för att kunna tränas aktivt. Eller om hästen är en avdankad fölmärr som bara väntar på pensionen och som går barfota med trasiga sköra hovar. Jag prioriterar hästhälsa, inte prisrosetter eller hästägarens bekvämligheter. Och oavsett vilken typ av häst vi talar om så tycker jag att den förtjänar att få bra hovvård och en chans att utveckla bra hovkvalitet. Oavsett om den går skodd eller barfota…
Det är ditt val om du prioriterar bekvämlighet, eller vill spara pengar, eller föredrar kortsiktig prestige och kortsiktiga vinster före hästens långsiktiga hälsa, men var ärlig om det då istället för att skylla på hästens gener. Ge hästen gott om tid, kanske ett år, eller två, eller tre, för att utveckla fin och stark hovstruktur, och hästen är sedan redo att prestera ÄNNU bättre än tidigare, med mindre skaderisk dessutom, med eller utan järnskor!
Under den här tiden kanske du inte kommer kunna förvänta dig att träna och tävla som vanligt utan du får sänka kraven lite för att ge hoven utrymme att få läka. Du behöver också pilla mer med hovarna, kanske köpa rehabsulor, wraps eller barfotaskor. Kanske plasta eller gipslinda. Kanske hitta någon ny specialist-hovslagare, som kommer ut oftare, och dessutom komplettera med en hästfysioterapeut. (För det är inte ovanligt att spänningar är delorsak till dålig hovform) Ändra på underlaget i hagen. Justera foderstaten. Spraya och smörja hoven. Med mera! Hur många skulle vara villiga att offra så mycket tid och energi bara på hästen hovar? Verkligen inte alla. Och de som saknar engagemang för detta skulle jag inte rekommendera att ens försöka sko av sin häst om den inte råkar ha superbra hovform och kvalitet från dag 1. Men var då ärlig mot dig själv och hästen, och erkänn att det faktiskt beror på bristande tid, kunskap eller förutsättningar, och inte pga hovens oförmåga och hästens dåliga genetiska förutsättningar. För det är inte hela sanningen
Hästägare är inte alltid införstådda med vad hovarna kräver för att klara av att gå barfota, och en del (inte alla såklart!) hovslagare saknar kunskap och/eller intresse om hur man rehabiliterar en hov för att bli topp presterande och optimerad för barfotagång över tid. Det finns många förlegade tekniker som används. Och jag vet att detta trampar på ömma hovslagartår. Att jag kommer här och påstår att deras verktyg är undermåliga, eller att de saknar kunskap är ju en skymf. Men det kan inte sägas på något annat vis än att det numera faktiskt finns bättre sätt att rehabilitera sprickor, tunna sulor, navicular och fång och mycket annat, än det som traditionellt brukar användas. Och man kan göra mycket av detta helt utan smide, järn och söm. Jag påstår INTE att jag är någon expert på detta område men jag vet de som är. Och jag skulle uppmuntra att ta lärdom av dem som kan och som vet.
Den stora viktiga pusselbit som ofta saknas är KUNSKAPERNA. (Och intresset?) Den dagen som alla hästägare och yrkesverksamma hovisar har i sin grundläggande allmänbildning och verktygslåda, redan från start, hur man ser på en hov om den är sjuk eller frisk, hur man avgör hovens användbarhet och vet vilka basala steg som ingår för att träna upp hoven till stark inre struktur, och är villiga att GE detta till hästen – den dagen känns det som att vi kan börja göra hästen rättvisa på det här området. Och herregud, vad många onödiga skador och hältor som skulle kunna undvikas!
En av världens främsta hovslagare råkar vara i Sverige just nu och håller kurs inom bland annat dessa saker. KC La Pierre, en amerikansk Hovslagare. Han menar att det finns en radikal ”höger” där barfotaexttemisterna befinner sig, och en radikal vänster där järnskoivrarna står. Och debatten mellan dem är som en kokande gryta. Jag håller med till viss del. Jag har sett båda extremerna.
Precis som många andra duktiga hovslagare så håller han sig dock ganska neutralt inställd till både skoning och barfota och håller sig inte med någon extrem ståndpunkt åt något håll utan uppehåller sig i mitten ”där det sunda förnuftet finns”
Men till skillnad från många andra så sitter han på stor kunskap om HUR man faktiskt kan bygga en stark hov, och hjälpa hoven att bli en topp-presterande hov, även om den från starten har ganska dåliga hovar, tack vare sin djupa förståelse för hovens inre fot, och hovens anatomi. (Som kanske utmanar en del andra populära teorier?) Det unika med honom är kunskaperna han besitter inom hovrehab och ”sjukgymnastik” för att bygga starka friska hovar. Oavsett vilket hovbeslag man väljer att sedan montera på hoven så förespråkar han oftast järnfria alternativ för att rehabilitera hoven på ett mycket effektivt sätt! Och han utbildar hovvårdare världen runt inom detta område.
Jag önskar att fler ville lära sig dessa viktiga verktyg. Om dessa kunskaper skulle bli allmänbildning bland alla hästmänniskor, liten som stor, så tror jag inte längre att debatten ”barfota vs skodd” kommer existera längre på detta vis, för det kommer att vara så himla självklart att alla hästar har de skor som är mest lämpliga för dem där och då, och inget ska ske på bekostnad av hovhälsan. Men det kommer kanske också krävas att vi släpper lite på prestigen och faktiskt också låter det långsiktiga uppbyggandet av hästhälsan och hovhälsan bli viktigare, och inte bara fokuserar på de kortsiktiga vinsterna och kortsiktiga prestationerna. Ett OS guld i all ära, men om inte hästen mår bra så är det ändå ingen vinst. Många kommer nämligen bli tvungna att anpassa och kompromissa med sin ridning och sin träning efter vad hoven faktiskt klarar av, åtminstone i början av sin rehabilitering. Det tar lite tid att åtnjuta de fördelar som denna omställning innebär. Men för att ändå skänka lite hopp: Peders häst ”All In” har bara varit barfotaverkad och tränats oskodd i 9 månaders tid innan han var med och tog OS guld i hoppning(!) Med hjälp av duktigt team runtomkring, bra hovslagare som är villig att experimentera med lim, barfotaskor och andra nymodigheter så är det mycket som är möjligt !
Ja det finns mycket att säga om detta område. Rätta mig gärna om jag har fel. Jag påstår mig inte sitta på den enda ultimata sanningen. Det finns många fler perspektiv att belysa än detta. Och ja, det finns hästar med exteriöra fel, sjukdomar, problem, som alltid utgör undantag till alla regler. Det går inte att dra alla hästar och situationer över en kam. Inte heller går det att dra alla hovslagare över en kam. (De Hovslagare som jag själv har samarbetat med hör till gänget som jag tycker är otroligt duktiga och nytänkande och kunniga inom sitt område! Absolut inga extremister. Jag välkomnar fler hovslagare av den typen!)
För dig som är intresserad av att lära dig mer, så rekommenderar jag att du bokar in en 5-dagars clinic med KC La Pierre redan nu och förbereder dig på att få en otroligt faktaspäckad upplevelse, oavsett om du är hovslagare, hovvvårdare, eller hästägare. Läs mer på KC’s hemsida: Institute of Applied Equine Podiatry
Och återigen, jag får inget betalt för att rekommendera och promota andra företag eller metoder. Jag lyfter fram det som jag tycker är bra och vettigt och som jag tror kan gynna hästvärlden.
Däremot kan jag redan nu skvallra om att jag har en stor beställning av Perfect Hoof Wear med tillbehör, påväg in i mitt lager, för att börja sälja till nya och gamla återförsäljare och kunder eftersom jag är övertygad om att detta kommer att behövas i stor utsträckning om fler vill försöka rehabilitera sina hästars dåliga hovar. (Viahov söker ständigt nya återförsäljare till våra barfotaskor och rehab-verktyg! Kontakta mig vid intresse för PHW eller någon av de andra skorna i sortimentet. Viahov har nu även börjat sälja skor som är HELT inriktade på rehab. Kolla in den nya rehab-avdelningen här! Obs- jag har inte hunnit lägga in Perfect Hoof Wear med tillbehör ännu, det kommer inom kort)
Perfect Hoof Wear är ett av de viktigaste rehabiliterings-hjälpmedel som KC väldigt ofta förespråkar och som han utbildar hovvårdare i att använda vid behandling av olika symptom och sjukdomar i hoven, bland annat vid understuckna hovar och svaga hovväggar. Påminner om hoof-cast men är INTE samma sak! Går inte att jämföra kvalitet och hållbarhet. PHW håller extremt mycket längre! Det är ett jätteviktigt verktyg för att hjälpa hästar i övergången från skodd till barfota på en skonsamt sätt, och hjälper dem att bygga upp en starkare fot med tålig stötdämpning. Kan också behandla olika symptom i hoven. Många problem kan rehabas även med barfotaboots för rehab. Men läkningen och träningen av hoven accelerar mycket fortare med detta hjälpmedel, jämfört med att enbart ha den barfota med barfotaskor. Man kan också använda barfotaboots eller järnskor över HoofWrapsen. Här kan du läsa mer om Perfect Hoof Wear!
Example of Perfect Hoof Wear in use
Men för att applicera detta behöver du lära dig hur det kan användas på ett bra sätt. Därför rekommenderar jag starkt att du går KC’s kurser och vidareutbildar dig inom detta.
Det finns tyvärr ännu inte så himla många examinerade hovvårdare som gått hela KC’s utbildning. Kent Wiberg är en av dem. Han är en av Viahovs återförsäljare och kör både i Värmland och Västergötland och till viss del Örebro län. En grymt duktig hovvårdare! Det skulle vara bra om det blev fler färdigutbildade inom Sverige som kan hjälpa hästar på det viset. Du hittar alla våra återförsäljare på hemsidan här!
Kursdeltagarna med KC i Trollhättan 2017. Jag och min vovve Daisy till höger i bild
Varma hälsningar!
Anna på Viahov
Här har jag tidigare skrivit lite info i bloggen om metoden som KC La Pierre lär ut: High Perfomance Trim
Kan man sko av en häst som är väldigt känslig i sina hovar? Hur gör man för att förbereda den på bästa sätt? Kan man ha alla hästar barfota? Frågorna är många.
Jag sitter här och svarar på kundernas mail som hela tiden trillar in och det är väldigt roligt att få hjälpa hästägare att hjälpa sina hästar till ett mer naturligt och hälsosamt liv! En fråga som dyker upp lite då och då handlar om vad man som hästägare behöver tänka på innan man ska sko av sin häst, och hur man kan underlätta för en häst som väldigt lätt blir mycket ömfotad när den blir barfota. Dessa frågor kommer oftast från hästägare vars hästar blir nästan blockhalt eller extremt öm i hovarna så fort den tappar någon sko, eller de gånger man har testat att dra av den skorna och hålla den barfota. Jag kan inte påstå att jag sitter på svaren till precis ALLT, men det här är naturligtvis något som jag och många andra barfotaverkare har grunnat lite xtra mycket på – varför är det så himla enkelt för vissa hästar att gå över till barfota, medan för andra hästar är det väldigt komplicerat? Med andra ord, varför är vissa så ömfotade och vissa knappt något alls, efter en avskoning?
Den här frågan har säkert fler svar än ett svar. Men för mig och de kollegor som jag diskuterat detta med så har det väldigt sällan att göra med själva HOVEN, utan mer att göra med HELA HÄSTEN. Vi har ju oftast en holistisk syn på hovvård och ser inte hoven som en avkapad del av resten av hästen. Man kan se hoven som en ”spegel” på hur resten av hästen mår och med hjälp av den får man signaler om resten av kroppen. Ibland är det hoven som speglar resten av hästen, och ibland är det resten av hästen som speglar hur hoven ser ut. En häst kan exempelvis få ont i ryggen av att gå med felaktig hovform länge. Men den kan likagärna också få obalanserade och avvikande hovform och benställning av att gå med felaktig exteriör eller obehandlade spänningar eller skador i resten av kroppen (eller pga en sned ryttare). Ibland kan det vara rentav omöjligt att veta vad som är hönan och vad som är ägget och man får påbörja ett arbete på att rätta till en häst genom att både försöka korrigera ”däruppe” och ”därnere” på samma gång, och sedan utvärdera resultatet. Det är nog också därför som många av de hovvårdare som arbetar holistiskt så ofta rekommenderar att ta ut en hästmassör när de börjar arbeta med en häst som uppvisar diverse obalanser nere i hoven. Jag har personligen upplevt hur en barfotahäst jag själv verkat gått från att vara väldigt öm och ”tassig” på grusväg med stel rygg, helt plötsligt börja röra sig med schwung i steget, helt obehindrat på samma grusväg efter endast 2 massagebehandlingar och liten viloperiod mellan! Jag tappade hakan när jag insåg hur stor skillnad en hästmassör faktiskt kan göra för barfotaverkarens arbete med att få fram fina hälsosamma starka oömma barfotahovar. Inte sällan utbildar sig många barfotaverkare både inom hovvård OCH hästmassage. Det är inte en slump!
Nu tänkte jag dela med mig av ETT av alla de svar som jag skickar till kunder som undrar vad de behöver tänka på när de ska förbereda en väldigt (hov)känslig häst att bli avskodd och gå över till barfotagång. Förutom att beställa hem välanpassade barfotaboots som hovskydd, erbjuda ett mjukt och hov-vänligt underlag i hagen och behandla hästens hovar med bra hovpreparat, så har jag ofta flera generella tips och råd att stärka hästen även inifrån.
Här kommer mitt svar till en av mina kunder idag, som undrade över hur hon skulle använda produkterna hon köpt och hur hon ska förbereda en av sina hästar till att på sikt kunna gå barfota, eftersom den är väldigt känslig i sina hovar:
Jag ska försöka svara så bra jag kan, fast det är lite svårt när man inte sett hovarna och vet så mycket bakgrund till hästen, såklart. Du har köpt jättebra skötselprodukter för hovarna på båda hästarna.
Strong Horn hjälper till att bygga upp starkare horn vilket det verkar som dina hästar behöver, speciellt den med smuligt horn. Använd på hela hoven, men undvik strålen och ha SoleCleance där istället. Sole Cleance och Strong Horn innehåller nästan samma ingredienser, fast Sole Cleance har mera av det bakteriedödande och Strong Horn har mer av det som bygger upp hornet och gör det starkare. Därför ska Sole Cleance fokuseras på strålen och strålfårorna. Och Strong Horn på resten av hoven.
HydroHoof är en jättebra hovkräm nu på sommaren (egentligen alla årstider) för den återfuktar hoven och hjälper hoven att bibehålla rätt fuktbalans vilket är viktigt både den torra och den fuktiga årstiden när vädret gärna bli extremt och hovarna antingen torkar ut för fort eller blir alldeles för blöta. Krämen skyddar jättebra, men man behöver använda den dagligen och på hela hoven. (använd den gärna innan hovslagaren ska komma, den mjukar upp hornet när det är extremt torrt ute, som det är nu)
När det gäller den väldigt känsliga och ömfotade hästen så tror jag att Strong Horn sprayen är bra att förbereda hovarna inför en avskoning. Men den här typen av hästar behöver nästan alltid också boostas inifrån. Rent generellt kan man säga att hästarna med de mest känsliga hovarna har ofta de mest känsliga magarna och immunförsvaren också. Hoven speglar ju ofta hälsan hos resten av hästen. (Fullblodshovar är enligt min åsikt egentligen ett tecken på att de flesta fullblod faktiskt är rätt så känsliga i sin mage! de stressar lätt upp sig och har ett magsystem som inte alltid är lika tåligt och robust som andra raser. Men detta är alltså min högst ovetenskapliga syn på saken, baserad på egen erfarenhet) Oftast så märks inte dessa svagheter utåt, utan hästen går omkring och funkar ”normalt” ändå. Det är väldigt små subtila symptom man kan hitta om man vet vad man letar efter.
När man ska sko av en sådan häst så är det väldigt bra om man känner till lite mer bakgrundsproblematik som hästen har haft för då kan man få lite mer specifik hjälp och råd av de som jobbar holistiskt med hästhälsa. Så mina generella råd jag kan ge är att ge hästen en tremånadersperiod INNAN avskoningen då du stärker upp hästens mage och immunförsvar genom att dels ge bra hovtillskott i fodret och dels genom att se till att ge hästen bra miljö och motion. Saker man kan göra för att underlätta övergången: (detta är generella råd som jag ger alla – det är inte specifika råd för just DIN häst, eftersom jag inte vet så mycket om den. Ta till dig det som du känner att det rimmar för dig och strunta i resten)
– Ge hästen magbalsam (örtmix för magens funktioner)
– Ge hästen en speciellt komponerad örtkur om du VET att hästen har något specifikt den behöver (kontakta MD Kleen för mer hjälp och råd)
– Ge hästen extra mineraler för hovarna, koppar, magnesium, zink m.m (Här rekommenderar jag Key Mineralmix)- Ge hästen probiotika (jag rekommenderar VITAL probihorse flytande probiotika)
– Ta bort allt ”kraffs” från foderstaten som stressar magen (exvis allt müslifoder och all form av spannmål) Ge bara naturligt grovfoder, ett bra dammfritt hö, örter och mineraler. Om hästen är tunn och behöver extra energi och protein så är havre, olja, och potatisprotein ganska snällt mot magen jämfört med många andra fodermedel. Men ofta så har hästen dåligt näringsupptag som beror på läckande tarm, magkatarr, och inflammationer i kroppen, och då är det faktiskt bra att under en period ta bort dessa foder som ”retar” tarmen så att den kan läka. Om man har en sådan häst med känslig mage så är det bra att ge den sådant som hjälper till att läka tarmbarriären, t.ex linfrökaka.
– Ta bort hästen från färskt gräs och ge den hö, om den uppvisar minsta symptom på IR (insulinresistens). Tecken på IR kan vara styv nacke, svullen och vätskefylld på olika kroppsdelar, överviktig och lättfödd i typen, ömfotad i hovarna under vår och sommar, mer ”lat och trög” än vanligt, Stelhet, ”hetsäter” när den får mat, osv.. (om hästen uppvisar dessa symptom kan den ev vara påväg att bli IR, och kan ev behöva extra magnesium och Thiamin i fodret för att balanseras)
– Motionera hästen regelbundet och se till att den rör på sig helst LITE och OFTA, och inte MYCKET och SÄLLAN. Hästar är skapta för att vara i rörelse under en stor del utspritt under dygnet. Bästa är om man kan designa hagen efter ”Paddock paradise” koncept och bygga hagen så att den stimulerar till rörelse och lägga in miljöberikning som gör att hästarna vill leka, röra sig och interagera med sin omgivning. Då kommer alla hästar att må bättre, men speciellt bra för unghästar, gamla stela hästar, lättfödda tjockishästar, och hästar som lätt blir understimulerade. (Lär dig mer om detta i Facebookgruppen Berikade och rörelsestimulerande lösdriftssytem är suverän! Det är en svensk grupp. Det finns även en engelsk grupp som heter Horse Track system. Mycket lärorikt)
Jag kan säkert komma på fler grejor men dessa saker är det som jag först och främst brukar be hästägaren att fundera på innan de gör valet att sko av sina hästar och vill ge dem ett lite mer naturligt liv. Det är ett helhetskoncept att gå över till barfotagång för sin häst och kräver oftast att man är villig att titta mer på hela sin hästhållning och hästens hälsa. Hovarna är ju bara en enda kroppsdel av hästen och den speglar ofta hur resten av hästen mår. En frisk hov sitter ofta på en frisk häst och vice versa. :)”
Jag vill också poängtera att jag får ingenting betalt för att rekommendera dessa fodermedel eller företag. Vi har inget samarbete eller så. Jag rekommenderar endast de produkter jag själv vill använda på mina egna hästar och de som jag tycker har hög kvalitet och bra service. Till mångt och mycket använder jag till och med själv dessa produkter. Magbalsam och probiotikan kan ju även vi människor ha nytta av! Även vi behöver ofta tillskott av extra mineraler och vitaminer, eftersom även maten som vi äter nuförtiden har mycket lägre nivå av näringsämnen pga försurning av miljön samt att många företag är mer intresserade av kvantitet än kvalitet (högre vikt på grönsakerna = mer vatten, mindre näring). Detsamma gäller hästarnas foder som förr i tiden bestod av ett väldigt örtrikt hö från magra och ogödslade slåtterängar med hundratals olika (långsamväxande) grässorter och örter med väldigt varierande innehåll. Det räckte endast till en skörd per år. Idag odlas hästarnas hö på vallar med endast tre-fyra olika grässorter som är så snabbväxande att man ofta kan ta fler än en skörd, och har fokus på endast högt innehåll av energi och protein, inget annat. Man har under flera decennier anpassat forskning och framtagning av grovfoder efter vad lakterande och dräktiga nötdjur behöver, inte efter vad hästar behöver. Det kan hända att det håller på att ändras idag. Men ändå är det tyvärr idag i princip inte möjligt att få tag på traditionellt ängshö som inte är försurat av regn eller helt utkonkurrerat av kvickrot och andra snabbväxande ogräs. De örter och blommor som växer på dessa ängar är många utrotningshotade. Jag har skrivit en del om ängshö i tidigare inlägg. Här hittar ni alla inlägg som är taggade med #ÄNGSHÖ
Är du intresserad av att köpa några av de hovvårdsprodukter som nämns i inlägget eller vill ha barfotaboots till dinhäst så hittar du dem här i min webshop Viahov
Nu ska jag prata om något som är lite smått kontroversiellt i barfotavärlden, och det är skillnaden mellan olika barfotaverkningsmetoder och det som jag tycker fungerar bäst för hästarna
Det här är baserat på mina egna erfarenheter av att arbeta med hovar professionellt i snart 10 år och varit en dedikerad hovnörd i över 16 år. Jag har gått flera olika kurser och utbildningar inom området och börjar se lite tydligare skillnader mellan de olika metoderna, och hittat en väg som jag tycker passar mig bra, även om det nu känns som att jag har blivit nybörjare på nytt igen och fortfarande känner mig som en elev.
När jag först börjad att nosa på det här med barfotaverkning år 2005 så var det kunskaper hämtade direkt från AANHCP i USA som togs hit av eldsjälar och hovnördar som mig själv. Jaime Jackson skapade detta koncept i USA för att efterlikna de vilda mustangernas ökenhovar som var så starka och fina.
Därav tekniken ”mustang roll” som säkert många har hört talas om. Det är en av teknikerna som används i verkningsmetoden. På utbildningen till Hovformsspecialist som jag senare gick år 2012 så påminde verkningsmetoden ganska mycket om detta, eftersom utbildningen grundade sig på AANHCP’s teorier. Hovforskaren Robert Bowkers teorier stödjer även detta sätt att verka hoven på och hans material används i utbildningen som jag gick.
Det här sättet att verka hoven på fungerar jättebra för väldigt många olika typer av hästar och hjälper många att läka ut problem i hovarna, allt från sprickor till understucken hovform och utflytningar. Det resulterar ofta i starka fina och välformade hästhovar som tål att gå barfota efter en övergångsperiod, ofta ihop med användningen av barfotaboots vid behov.(vi har som bekant mycket vägar med bergskrossmaterial här i Sverige och på dessa underlag klarar nästan inga hästar att arbeta barfota, att skydda hoven är oftast nödvändigt då)
Jag vill inte slå ner på metoden eller sprida några missförstånd här, för det finns så många positiva sidor med detta sätt att sköta hovarna på, att det är värt att lyftas. I synnerhet då man jämför denna metod med andra betydligt mer invasiva och rigida verkningsmetoder som förekommit. (Ni känner säkert till Strasser). Den senare metoden spred sig fort men fick snabbt ett dåligt rykte på grund av att verkningen som gjordes ute i stallarna var ofta av samma typ som Veterinären Dr Strasser gjorde på sin klinik (där alla hästar gick på rehab på lösdrift med mjuka gummimattor 24/7) Med andra ord, eleverna till Strasser skapade klinikverkningar ute i stallarna och lämnade sedan hästarna helt utan hovskydd efteråt, vilket fick följden många ömfotade och halta hästar som inte klarade den extrema verkningen. Klart att det blev ett ramaskri. Och ett extremt dåligt rykte för hela verkningsmetoden. Jag är inte på något sätt speciellt insatt i hur verkningen utförs men ryktet säger att man hade en idé om att hovarna skulle stöpas om till en viss förutbestämd form och storlek, och man skapade skålform på hoven och skar i levande sula för att skapa denna skålform i hoven, vilket ibland kunde resultera i att man verkade fram blod i hoven då sulan var för tunn för detta. Återigen, så vet jag inte om detta stämmer, men det är vad jag har hört ryktas om metoden. (Till Strasserverkningens försvar kan jag också tillägga att elevernas tolkning och utförande av metoden inte alltid är representativt för själva metoden i sig. Det kan ju vara så att man totalt har misstolkat Strassers syfte och metod, och därigenom har det skapat onödigt lidande för hästar som eleverna har utfört dessa misstag på, och det kanske inte alls var meningen från början att det var så det skulle utföras)
Men över till vildhästverkningen igen.
Med bakgrund till det här dåliga ryktet från Strasser som spred sig till alla barfotaverkare så var det såklart väldigt väldigt viktigt att de verkningsmetoder som ville skapa sig en egen legitimitet visade att de tog starkt avstånd ifrån detta invasiva sätt att verka hoven på. Vildhästmodellen marknadsfördes för 15 år sedan som en skonsam metod som absolut INTE skulle få resultera i en häst som var mer ömfotad efter verkningen, och en metod där man absolut inte går in och skär i hovens levande sula. Man tar endast bort den hovvägg som är ”förvuxen”, död sula, och material som hade slitits bort på naturlig väg, om hästen hade levt ett naturligt liv i det vilda med mycket rörelse över varierat underlag. Och det var just denna approach till verkning som gjorde att jag intresserade mig för metoden och senare även valde att gå utbildningen till Hovformspecialist (en utbildning som alltså bygger på teorierna från vildhästmodellen men som inte längre kallas för vildhästmodell, eftersom detta skapade en hel del missförstånd. Meningen är ju inte att skapa ökenhovar på alla hästar, tvärtom så ville man ju ta hänsyn till hur den individuella hoven såg ut, och inte framtvinga något speciellt mått eller form på hoven på ”konstgjord” väg)
Tack vare denna utbildningen och mitt arbete så har jag kunnat hjälpa otroligt många hästar att få finare och starkare hovar än de någonsin haft förut på ett skonsamt sätt. Med barfotaboots som hjälp så kunde jag hjälpa många hästar med övergången från skodd till barfota på ett skonsamt sätt. Fördelarna att gå barfota och att få täta verkningar kan trolla bort de mest svåra hovproblem som man i hovslagarvärlden har väldigt svårt att hantera utan metall, spik och diverse material. Även många hovslagare av den äldre läran är ju medvetna om barfotagångens fördelar och kallar fortfarande skon för ”ett nödvändigt ont”. Med hjälp av barfotaboots så behövs inte detta ”ont” som någon nödvändighet längre. Man kan ju få ut det bästa av två världar!
En av de saker som jag lärt mig är att hjälpa hästen läka ut sina hovsprickor. Det går utmärkt bra att läka ut dessa endast med hjälp av regelbunden hovvård och barfotagång (med boots som skydd vid behov som sagt) Men även strålröta, trånga/klämda trakter, deformerade fånghovar (obs, ej akut stadie), hålväggar, och olika typer av utflytningar. Det handlar i stort sett om att låta hoven själv få ställa om sig i sin egen takt efter sina förutsättningar. Hoven är suverän på självläkning om man bara stöttar den på ett naturligt sätt och om den har en sund hovtillväxt. För att kunna hjälpa hästen med detta fick jag lära mig att tänka holistiskt kring hovvården. Det var inte bara själva verkningen, utan allting runtomkring hästens skötsel som skulle bidra till bättre hovkvalitet, allt ifrån foder till motion. Detta eftersom hoven är beroende av näring och korrekt stimuli för att kunna läka sig själv. Det gör stor skillnad på hovkvalitet och läkning om man ser till HELA hästen och tänker holistiskt. Hovvård för barfotagång i kombination med korrigering av foderstat, motion och massage kan göra underverk med en häst och det är den här holistiska approachen som är så revolutionerande och som jag tror är anledningen till att barfotaverkning har blivit så otroligt populärt och har hjälpt så många hästar.
Jag vet att det är lätt att få lite hybris när man precis har lärt sig något nytt som verkar vara så mycket bättre än förut och som ett nästan revolutionerande sätt gör ”omöjliga” saker möjliga igen, och när man får så många bevis på sin framgång. Och jag kan lugnt säga att jag har haft släng av denna hybris, när jag insåg att jag endast med hjälp av dessa relativt enkla medel kunde hjälpa allt ifrån ”kroniska” fånghovar, läka ut ”kroniska” sprickor, och återställa hovar som från början sett ut som katastrof, till att bli riktigt fina, välformade och välfungerande! ( se gärna inlärningsdiagrammet längst ner så förstår du att jag var i stadiet ”Naívely confident – You think you know – but still don´t know what you don´t know”)
Hovformsspecialistutbildningen har växt fram som den (i min vetskap iallafall) största i Sverige för att utbilda barfotaverkare i vårt land. Och generellt sett så tycker jag att hovformsspecialister verkar erhålla ett ganska gott rykte runtom i landet. Det är visserligen fortfarande många som associerar det med plågsamma strassermetoden och drar hovformsspecialisterna över samma kam. Det kan alltid bli bättre. Men jag tycker ändå att det är en väldigt stor skillnad idag, jämfört med ryktet som barfotaverkare hade för 10-15 år sedan då detta fortfarande var mer nytt. Det är ändå ett bra betyg för själva utbildningen tycker jag.
En bidragande orsak till detta kan också vara att vi faktiskt också har startat en branschförening (Svenska hovvårdares riksförbund) som bland annat jobbar med att städa vårt rykte i branschen och försöka hjälpa till att höja de seriösa och utbildade barfotaverkarnas yrkesstatus i landet. (Är du yrkesarbetande hovvårdare? Gå med i föreningen!)
Så tillbaka till vildhästmodellen.. Även om den här metoden är väldigt bra och har hjälpt MÅNGA hästar, så finns det stora förbättringspotential, och en hel del kvar att önska av den. Som en sann hovnörd och vetgirig, så insåg jag att det fanns mer kvar att lära även efter att jag avslutade utbildningen och min jakt efter kunskap har fortsatt att driva mig vidare. Trots hybris och naivt självförtroende så insåg jag att det är mycket som jag fortfarande inte vet och jag har en ganska ödmjuk grundinställning till kunskap och tänker att man aldrig blir fullärd.
De svagheter som jag och några av mina kollegor upptäckte och pratade mycket om med den här metoden handlade om de hästar som inte fungerade bra i sina hovar, trots flera års barfotagång och minutiös verkning och holistisk behandling med rätt motion, näring och andra behandlingar, samt användande av hovskydd(boots) vid behov, och allting sköttes enligt konstens alla regler. Det kunde oftast ta sig i uttryck som hovar som måste verkas ofta (max var femte vecka, eller ännu oftare) för att inte flyta ut i tårna. Platta sulor. Trånga trakter som gärna ville bli åt det understuckna hållet, och som det var svårt att få att bredda sig helt trots att man gjort allt ”enligt boken”. Hästar som ”tassade” och tog lite kortare steg än de gjorde när de gick skodda, på hårt underlag. Hovar som lätt började flyta ut och bli obalanserade om man drog ut på intervallet. Först trodde jag att det var normalt, att alla hästar inte kunde få perfekta ”stenkrossarhovar” och bli runda, skålformade, och i bra balans med stora flytande steg och accepterade detta som en naturlig begränsning och hästarnas individuella olikheter. Men efter diskussioner med kollegor, hovnörderi-träffar, och djupdykningar i andra olika hov-läror och metoder, som t.ex kursen jag gick för KC La Pierre – så blev det till slut mer och mer öppenbart för mig vad problemet var!
Nu har det utkristalliserat sig ganska klart och tydligt att det som jag saknade i denna metoden är exakt det som vildhästmodellen har fått kritik för ända sedan den ”lanserades” i Sverige. Den korta beskrivningen är: Det saknas metod för att avgöra och korrigera den korrekta trakthöjden, eller tå-axel balansen. Redan när vildhästmodellen lanserades i Sverige och började användas så fick metoden kritik för att den väldigt lätt skapade ”bakåtbruten tåaxel” hos hästarna eftersom man ofta tog ner trakterna, genom att man verkade ner hovväggen till sulans nivå. Det enda försvaret mot kritiken var att hoven ”naturligt” skulle ställa om sig till korrekta vinklar efter en omställningsperiod. Många hästar gör nog det också, men inte alla.
Hovarna blev visserligen oftast fina och kunde läka ut sina sprickor, bredda sina trakter till stor del och få starka strålar tack vare barfotagången och de täta verkningarna men metoden med kraftig mustangroll och den felaktiga vinkeln kan alltså också riskera att skapa en avlång hovform som lätt flyter ut i tårna, blir lätt platt i sulan i tån och måste hållas tillbaka konstant med täta verkningar för att inte flyta ut och bli i obalans. (ibland med sprickor och hålväggar som följd)
Under en lång period så trodde jag alltså att detta var helt normalt. Och jag hade inte någon kunskap eller verktyg hur jag skulle läsa den typen av hov eller hjälpa den på annat sätt än att verka hoven ofta och korta in tån – vilket ju löste problemet på kort sikt och höll sprickorna borta och hästägaren nöjd.
I metoden vildhästverkning så får man bland annat lära sig att ta ner hovväggen till sulans nivå. Och det här fungerar oftast bra, men det kan som sagt skapa problem om hoven får en negativ vinkel. Trakthöjden måste vara i balans med höjden på tån och väldigt ofta så kan man därför inte sänka trakten helt till sulnivå, och i synnerhet inte på hästar som bygger mycket material i tån, som man lämnar kvar, för då måste man först ta bort det överflödiga materialet i sulan i tån. Jag fick lära mig den gyllene regeln att aldrig skära i hästens friska sula. Detta resulterade i att vissa hästar som faktiskt bygger en hel del frisk sula i tån riskerar att få en negativ vinkel när man tar ner traktväggen till sulnivå och trakten blir för låg i förhållande till tån. Detta resulterar i att sulmaterialet i tån pressar fram hoven som en pizza-deg och den blir mer avlång, istället för mera rund, vilket minskar skålformen som man är ute efter. Hovväggen är rörlig och kan flexa tillbaka, men den gör inte det om det finns för mycket sula i tån som håller emot.
Även konceptet med mustangroll är något som inte alltid är så bra för hoven. I synnerhet inte på sidorna där hoven behöver ha sin tjocka hovvägg för att hålla ihop. Ofta resulterar detta i att man tunnar hovväggen på tok för mycket, hela vägen runt. Detta kanske skapar en utseendemässigt ”snygg” hov, men det blir speciellt problematiskt på hästar som redan har dålig hovkvalitet med tunna väggar. Det blir ännu lättare för hoven att bli avlång. Fördelen är att man kan få bukt med utflytningar relativt snabbt och enkelt, samt även sprickor. Men samtidigt så har man tagit bort viktigt stödmaterial i hovväggen som hästen behöver, och kanske t.om format hoven så att sulan är den högsta punkten i hoven, vilket kan göra hästen ömfotad på hårt material och den behöver ha boots på sig.
Dr. Bowker har tidigare rekommenderat att verka bort allt material i hovväggen som är utanför den vita linjen! Det här kanske måhända är bra för hästar i rehab, som en slags ”klinikverkning” där man korrigerar något. Men en frisk hov ska man inte ta bort så mycket material från hovväggen på, det är min åsikt. (jag följde aldrig det här extrema rådet från Bowker vill jag nämna, utan försökte spara mer av hoven)
Jag vill inte misskreditera Dr Bowker. För hans forskningsmaterial och kunskaper om hovens anatomi är mycket läsvärt och han har lagt ner otroligt mycket tid på forskning och studier om hoven som är väldigt intressant! Detta kan ingen ta ifrån honom och han har betytt otroligt mycket för kunskapen om hovens anatomi!
När den nya trenden ”HGM-trim” dök upp på Youtube som ett fenomen var det nog lite av en reaktion på att många hästar hade blivit öververkade i trakten. Därför svingade pendeln över till en ny metod som uppmuntrar till att i princip inte verka trakten alls, och låta allt vara kvar utom tån, som skulle kortas. Det var en hel del som provade tekniken och en hel del av de som hade haft negativa erfarenheter av ”vildhästverkning” tyckte att hästarna funkade bättre, nu när de sparade ut en hel del trakt. Vissa som testade fick dock katastrofala resultat, med väldigt ömfotade hästar och hovmaterial som blev i stor obalans. Jag tror det var anledningen att detta endast blev en ”fluga” som fort försvann från blickfånget.
Det finns självklart fler andra metoder inom barfotavärlden men jag tänker inte gå igenom dem alla nu. Jag har inte heller personlig erfarenhet av dem alla.
Efter många diskussioner och erfarenhetsutbyte med kollegor, speciellt Linda Karlsson i Björektorp, så kom vi fram till att det här problemet kräver att vi ändrar på sättet som vi verkar dessa hovar. Linda Karlsson, också en hovnörd av rang, har utvecklat sin egen metod av verkning efter att ha influerats av allt ifrån hovslagare, 4-point trim, hovterapi, och massa hovkurser (även hovformsspecialist) hon har gått samt sin egen erfarenhet och är en av de hovvårdare som jag ser upp till som en av de främsta i landet. (under utbildning till Godkänd Hovslagare nu också!) Jag förstod att hon var någonting på spåren när hon inte bara hjälpte sina kunders hästar, utan också hjälpte bland annat en hovformsspecialist med sin egen häst och hjälpte hästen att länga steget, och sluta ”tassa fram” och ömma bland annat genom att skära bort material i hästens sula och några få enkla rasptag på rätt ställen. Linda har för övrigt hjälpt mig med mina hästar också och visat gång på gång hur rätt balans i hoven utgör massiv skillnad.
Det här sättet att verka hoven på som Linda sysslar med påminner mycket om det som KC La Pierre lärde ut på kursen jag gick för honom för att par år sedan. Det som slog mig som märkligt på kursen jag gick för KC var dels, att han påstod att om man balanserar hoven på RÄTT sätt, så behöver man oftast inte komma ut och verka den lika ofta. Om hoven är bra balanserad och hästen rör sig mycket så kan man t.om finna att man kanske bara behöver underhållsverka den några gånger per år! Jag kunde inte riktigt tro på att en verkningsmetod kan göra så stor skillnad. Jag var ju van vid att behöva boka mina kunder med MAX 5 veckors mellanrum för att inte tån ska flyta ut och hoven bli helt obalanserad!
Det andra märkliga jag lärde mig på kursen var att han uppmuntrade till att läsa av balansen mellan tå-trakt och även sänka tån om möjigt, för att skapa en bättre vinkel. Jag hade svårt, väldigt svårt, att acceptera detta eftersom jag lärt mig att gå in i levande sula är ”big No No”, och en del av mig ville avfärda alltihop och jag hade svårt att ta till mig hur jag skulle kunna implementera detta i mitt arbete. Det kändes som jag var ute på väldigt hal is och jag ville inte riskera att göra någon häst sul-öm och göra någon plågsam strasser verkning av det hela. Men det blev uppenbart för mig hur viktigt detta är, speciellt på min egen häst som bygger mycket sula i tån, vilket plattar ut och drar iväg tåväggen väldigt mycket, och gör hoven mer avlång och spetsig.
När jag också gick en kurs hos min kollega Linda så gick hon igenom i stort sett samma saker som KC fast hon förklarade det hela lite annorlunda med lite annorlunda metod. Jag testade bland annat att verka döhovar med klubba och klinga för att verka bort tå-material i sulan och forma hoven och se hovarna få bättre skålform, vilket var lite chock-artat för mig. När jag sedan började använda den här metoden på min egen häst så föll liksom bitarna på plats.
Nu kanske det låter som att man verkar MER material i hoven, men sanningen är att det är precis tvärtom! Tidigare så verkade jag väldigt mycket mer på själva hovväggen, och det tog mig en bra stund att verka klart en hov. Jag tunnade hovväggen runtom med en ”mustangroll” och tog bort extra mycket från tån. (för att den inte skulle flyta ut). jag sänkte alltid hovväggen till sulnivå, även i trakterna. Men jag tog ingenting alls på sulan, om det inte var död sula som var på väg att lossna självmant.
Skillnaden nu är att jag verkar inte alls lika mycket på hovväggen. Jag tar bort överflödigt horn naturligtvis. Men jag tunnar inte hovväggen som förut (förutom ev tån, för överrullningens skull) och den stora skillnaden är att JAG SKÄR BORT SULA I TÅN på hoven om den behöver detta (och den inte är för tunn naturligtvis). Detta gör även hovslagare, och det är något som jag och många andra barfotaverkare har sett ner på. Visserligen så tycker jag fortfarande att det är HELT FEL att ta bort för mycket sula, och att tunna den så mycket att den börjar svikta tycker jag inte är bra alls – den ska ju kunna skydda hovbenet därunder och klara av att gå barfota. Då funkar det inte att tunna den så mycket. Men nu har jag börjat förstå att man alltså ibland behöver ta bort en del material för att hoven ska kunna ”flexa tillbaka” och bli mer rund i formen, och detta ökar också skålformen i hoven på ett naturligt sätt. Skålformen ”skapar sig själv” på det här sättet, kan man säga. Lite som trolleri!
Men här är det också mycket mer viktigt att ha ett vältränat ”hov-öga” där man lite som en konstnär har ett öga för vad det är man vill skapa. Om man inte har känsla för det, så finns det alltid en risk att man gör fel, skär bort för mycket och hästen blir ömfotad. Det här är inte en ”tre-stegs-metod” som man kan lära sig behärska över en helg och sedan bli färdig nog att börja verka hästar helt på egen hand utan överinseende av mentor. Det är ett hantverk som kräver känsla och utvecklande av ett tränat öga. Vissa har talang och lär sig snabbare, vissa behöver mer tid att träna på det, som med allt annat.
Jag känner mig fortfarande som total nybörjare på det här sättet att verka hoven, har förlorat lite av mitt gamla självförtroende och mina gamla hov-ögon behöver fortfarande träna om sig till det här nya sättet att se på hoven. Mina händer och mitt muskelminne vill hemskt gärna börja raspa mustangroll och tunna hovväggen och göra hoven ”fin”, på det samma sättet som jag gjort i så många år förut. Men nu stoppar jag mig själv och tänker ”Less is more” och gör mindre, och låter istället hoven göra jobbet med att balansera sig själv. Jag bara hjälper den lite på traven genom att ta bort det material som skapar obalans.
Bekräftelsen att detta är mer rätt för min egen häst fick jag också då jag efter första verkningen på det här sättet inte behövde verka henne igen på kanske 2-3 månader, eftersom hovarna höll sig så balanserade och fina helt av sig själva, utan utflytningar eller sprickor. Jag var förbluffad!
Linda kommer till mig nu ibland och hjälper mig och coachar mig för att det här ska sätta sig på pränt och jag inte ska halka tillbaka till det gamla sättet att verka. Ibland är det faktiskt lättare att lära sig någonting nytt när man inte kan något alls tidigare, och svårare att lära sig när man redan har kunskaper sedan innan som står lite ivägen. Jag behöver ”lära om” just nu känns det som. Och så inser jag att jag förmodligen har passerat inlärningsstadiet av ”Discouragingly realistic – you know what you don’t know” och är sakta påväg uppför igen.
Detta har också fått mig att börja fundera på hur många hovvårdare och andra barfotaverkare och INTE MINST hovslagare som också befinner sig på inlärningskurvan: ”Naívely confident – You think you know – but still don´t know what you don´t know” …med tanke på hur mycket gruff och dispyter som det förekommit mellan de olika lägren dr alla tror att just de ”vet bäst”.
Kanske är det fler därute som skulle behöva en liten tankeställare och lite mer ödmjukhet? Ingen kunskap är av ondo och vi kan alla lära oss något av varandra om vi förblir öppensinnade. Ett tips oavsett disciplin och vad du vill lära dig – ta hjälp av duktiga mentorer, och våga tänka utanför boxen.
