Mitt senaste inlägg om slow-feeding handlade om min egen informella undersökning av olika sorters hönät. Jag gick igenom några för- och nackdelar jag upplevde med olika sorters nät och skrev vilka upplevelser jag hade med dem. Men vilket hönät ”vann” egentligen tänker ni såklart!

Inlägget jag skrev väckte en del tankar hos mig, och jag har funderat på om det egentligen går att säga att ett speciellt hönät eller en speciell utfodringsmetod har gått segrande ur striden. Jag kan helt enkelt inte kora en vinnare! Jag tror att olika hästar kräver sina olika lösningar, och beroende på årstid, typ av hö och typ av hästhållningssystem kanske man får använda olika lösningar!

Den överviktiga och fångbenägna hästen kanske inte alls kan äta hö genom 3,5cm-nät från Caisas Shop, utan kräver kanske hönät med mindre maskor. Detta kanske också gäller shetlandsponnyer? Kanske kan man använda Caisas nät, om man är noga med att de inte väger mer än max 10 kilo och får dingla helt fritt? Kanske kan man göra en kompromiss där hästen får äta ur Caisas nät i hagen under dagen, men när den kommer in för natten på stall så får den äta begränsad portion hö serverat i ett nät med ännu mindre maskor. I mitt fall kommer det bli den senare varianten eftersom jag står inför utmaningen att banta gravt överviktig bruksnordis!

Detta kanske man inte alls behöver bekymra sig om, när man har mer normalviktiga hästar som inte är lika extremt lättfödda, och som dessutom får ordentligt med motion. Då kanske man inte ens behöver bry sig om att påsarna behöver dingla fritt, utan man kanske rentav kan komma undan med att ställa ut en rundbal omgärdad av småmaskigt hönät så att hästarna kan stå och dra ut hö relativt enkelt ur maskorna.

Allt beror helt enkelt på vilken typ av häst man har. Om man har en kombination av hästar med mer olika behov så kanske det enklaste alternativet är att lägga ut en stor rundbal i hönät ute i hagen som räcker ett bra tag, och så låter man de svårfödda hästarna få fri tillgång till denna lösning, men man tar in de lättfödda hästarna på stall under natten, eller flyttar dem till en hage med begränsad hö-tillgång en del av dygnet, så att grovfodermängden begränsas något.

Och återigen, att använda Gävle nät med 2cm maskor kan vara en variant som fungerar bra under den frostfria delen av året. Jag kommer förmodligen att använda mig av dessa när det blir varmare ute och jag vill placera ut foderlådor i hagen igen med fastspända nät.

Man ska inte glömma bort att ät-tiden också har att göra med vilken kvalitet och struktur man har på sitt hö. Ensilage verkar ofta glida lite bättre genom näten än grovt och torrt hö, och det kan vara en avgörande faktor när man tittar på vilken lösning som fungerar bäst för sina hästar.

Jag kommer fortsätta att utvärdera och testa mig fram för vilka utfodringsrutiner som fungerar bäst här. Eftersom jag håller på att försöka banta en av mina hästar så är det en stor styrande faktor för hur jag kommer göra i fortsättningen. Jag håller på med ett specialarbete i utbildningen som innebär just precis att försöka banta hästen på ett bra och effektivt sätt, och min första utmaning är att försöka räkna ut exakt hur mycket hästarna faktiskt får i sig i form av grovfoder per dygn, så att jag ska lyckas räkna ut om hon ligger över eller under de 10 kg som jag tycker att hon bör ha. (förmodligen en bra bit över, frågan är hur mycket, och hur jag sedan ska lyckas begränsa det…)

Det finns alltså mer kvar att undersöka på det här området! 🙂