Apropå det här med fång… Har hört flera säga nu att det är ett riktigt “fång år” i år. Här har hö skördarna blivit väldigt bra. Gräset har växt som sjutton! Det har varit både fuktigt och varmt och soligt om vartannat och då blir det bra tillväxt i gräset.
Och ändå, det är första gången på länge som jag vågar låta min fång känsliga häst gå på gräs nu. Men ikväll hände en sak som fick mig att tänka till lite!

Jag hade precis släppt ut hästarna på ett nytt bete där gräset växt nästan midjehögt. Det är en liten del av det ni ser på bilden, och inne i skogen. Det har blommat över och blivit gult i topparna. Magert skogsgräs växer inne i skogen i öppna stora öppna gläntor och naturbete växer på framsidan av skogen. Hästarna hade varit inne bakom skogen och betat ikväll.

Hästarna betade i flera timmar tills de började känna sig mätta o belåtna. Då jag går för att hämta in hästarna så passerar vi rakt igenom den förra beteshagen som hästarna gick i för några veckor sedan. Den hårdbetades ner till gräsrötterna då, och var en liten fålla med mer snabbväxande och kraftigt gräs. Detta gräs har återhämtat sig lite eftersom hästarna inte gått i den hagen på ett par veckor nu. Det har växt upp 3-5 centimeter och blivit riktigt grönt och frodigt där igen. Gräset är i tillväxtfasen, precis som det är på vårkanten när det precis sätter fart.

Hästarna som var fulla med mat och mätta i magen och granska sugna på att få komma in i stallet, tvärnitade och börja hetsäta så fort de känt smaken på detta gräs. Helt plötsligt så ville de inte alls följa med in längre och de såg ut som de inte sett mat på flera dagar!

Jag behöver ingen foderanalys för hästarnas beteende säger ALLT om den extremt höga sockerhalten i detta snabbväxande åkergräset, jämfört med det långa skogsgräset de nyss ätit på. Skogsgräset var ungefär som hö i struktur, smak o näring, medan det korta gräset nog smakade mer som äpple o morötter för hästarna.

Jag har sett mina hästar och getter “dyka” efter hö tidigare, alltså börja hetsäta, och när jag skickade analys på det höet så sa rapporten att det var 30% socker i det höet (!!)😳 Har skrivit ett inlägg om detta förut, angående “hö-ångest”…

Så med den bakgrunden i åtanke så låter jag INTE mina hästar få fri tillgång på sådant gräs som framkallar hetsätning och gör den glupska. Det är som att be om att hästarna ska få fång och jag tar det säkra före det osäkra. Det är ju som att vi skulle leva på kaffebröd dagarna i ända. Inte hälsosamt😅

Nu har ju min fångkänsliga häst blivit mycket bättre sedan jag började ge Thiamin och Magnesium och då slutat hetsäta (tidigare så gjorde hon det mer). Men uppenbart är att man måste fortsätta vara försiktig med olika sorters gräs och anpassa efter väder o vind, grässort och hästarnas beteende och mående.

Nu doserar jag betestiden för hästarna och tar in dem i stallet och rasthagen delar av dygnet så att det inte blir för mycket av det goda. Och det där korta socker-gräset får de inte röra alls!

De får bara äta “hö på rot” just nu för det verkar ju funka bra 🤓 Hoppas jag 😁

Är det någon mer som känner igen sig?

Mvh Fångest matten
Anna på Viahov