Förra inlägget på det här temat så berättade jag lite om varför delar av hovslagarbranschen har retat sig på mina uttalanden. Återigen! Ta min rubrik med en stor nypa salt, jag skojar bara 😅. Hovbranschen kanske inte hatar mig, men ibland har det känts som att vissa i branschen har retat sig på mig onödigt mycket sista tiden.

Nu tänkte jag fortsätta berätta om en av de andra grupperna inom hovbranschen där jag tydligen har rört upp känslor den sista tiden. Jag tycker det är bättre att jag ger hela bilden än att låta folk ha sina egna feltolkningar, fultolkningar och fördomar och därför tycker jag att det är bättre jag förklarar mig så att ni kan få full kontext och slipper gissa vad som verkligen har hänt eller, ännu värre, tro på de elaka uttalanden som gjorts om mig i stängda forum av människor som hyser agg mot mig. Om vi ska prata om detta, så ska hela sanningen fram. Det här avsnittet handlar därför om Ove Lind, eller snarare hans ”klipp-metoder”.

Först och främst ska jag be om ursäkt för en väldigt onödigt nedvärderande kommentar som jag gjorde om Ove och hans följare i ett helt annat sammanhang (vilket sedermera triggade Ove att sjunka ännu lägre, med ännu värre personangrepp om mig, som nån slags ”hämnd” i sin egen grupp). Jag skrev nånting i stil med ”är du också anhängare av ove lind sekten som tycker att alla hästar ska ha kort tå-låg trakt”. Det fanns ingen agenda bakom att jag gjorde det uttalandet förutom att jag känt mig ganska bitter och trött på att han varit(och fortfarande verkar vara) så totalt ointresserad av meningsfullt utbyte av andra perspektiv än sitt eget i just den frågan, och jag var dessutom upprörd över de senaste lärorna som Ove har spridit senaste månaderna. Så istället för att sprida onödiga passivt aggressiva kommentarer som jag inte ens kan stå för i efterhand, så tänkte jag istället förklara hela historien om vad som stör mig. Ove verkar tro att jag har någon slags ”hatkampanj” mot honom, men det stämmer inte alls.. Det här handlar egentligen inte alls om Ove Lind som person, utan om den hovvårdsmetod och de tekniker som han står för, och som han lär ut till hästägare. För er som inte har hängt med i vad som skrivits av mig (och andra) om dessa metoder så kommer här en kort bakgrundshistoria så ni får lite mer kontext!

Ove har såvitt jag vet varit aktiv i hovbranschen länge. Till att börja med så var det Ove som ”hämtade” hovvårdsmetoden ”vildhästmodellen” från USA och tog den till Sverige för många år sedan (minns inte exakta årtal, men före 2005 allafall). Detta gjordes genom att i stort sett kopiera upplägget från den amerikanska organisationen AANHCP och skapa upp en svensk version som senare fick namnet SANHCP. Ove med flera, åkte alltså till USA och utbildade sig enligt AANHCP konceptet och började sedan lära ut detta konceptet i Sverige. Han var alltså en av första pionjärerna som grundlade denna organisation i Sverige innan den togs över av nuvarande ägare. På den tiden var jag en hovnördig hästägare som anlitade en av dessa hovvårdare – en man vid namn Kent Wiberg som var en av de sista av eleverna som fick möjligheten att ta åka med till USA, ta sitt diplom, och titta på de vilda mustangerna. (Numera är Kent Wiberg DAEP-hovis och har gått ifrån vildhästmetoden och jobbar på ett helt annat sätt, men han var alltså en av de första som jobbade med detta när det kom till Sverige)

Ove har därför varit inflytelserik i att skapa trenden kring barfotaverkningsmetoden vildhästmetoden i Sverige, och gjorde otroligt många föreläsningar och helgkurser för hästägare i hela Sverige för att sprida konceptet. Själv gick jag min första helgkurs för Ove någon gång runt 2005 och jag gillade hela konceptet och ville sedan fortsätta att utbilda mig ännu mer inom hovvård. Den metoden som lärdes ut på den tiden marknadsfördes bland annat med mottot att en häst ALDRIG fick vara ömfotad efter en verkning, för då hade man gjort något fel. Det utlovades också ofta att hästarna skulle få ”stenkrossarhovar” efter avskoning när hovarna hade ställt om sig och blivit korrekt verkade. På det sättet så tror jag att man i sin marknadsföring av metoden försökte att särskilja sig och ta avstånd från andra (mer plågsamma/invasiva) verkningsmodeller. ”Strasser” var ju tyvärr ett namn som redan hade blivit förknippat med sådana typer av verkningar där hästar blivit kraftigt ömfotade efteråt, och min gissning är att man ville poängtera sitt avstånd från den typen av verkningsmetod och understryka att hästarna skulle bli mindre ömfotade av verkningen, inte mer. Bara min spekulation, men det var så jag uppfattade det då.

Under årens lopp så har vildhästmodellen blivit debatterad och diskuterad bland både hovslagare och barfotaverkare, och jag har faktiskt skrivit och berättat en del om mina egna reflektioner här på bloggen genom åren. Verkningsmetodens sätt att (inte) titta på balansen dorsopalmart har blivit kritiserad, och jag har berättat lite om detta i gamla inlägg här. Jag vet också att en vanligt förekommande kritikstorm mot metoden (från hovslagarhållet) är att hästarnas hovväggar raspas så hårt att ”bärranden” inte längre är den bärande delen utan sulan får för mycket tryck.

Jag minns så väl när gick min utbildning till hovformsspecialist hos SANHCP 2013 att jag fick höra från en av mina äldre diplomerade kollegor som varit med redan ”på Oves tid” och lärt sig av honom redan vid starten, att hon var bekymrad över att verkningsmetoden hade börjat gå åt helt fel håll sedan några år, då fler och fler elever verkade hästarnas hovar så hårt att sulan blev högsta punkt. Hon menade att metoden hade blivit helt feltolkad av dessa, och att sulan verkligen INTE skulle vara högsta punkten efter en verkning, för då har man gjort något fel. Hon sa till mig att HON hade tolkat Ove Linds utbildning med meningen är att hoven ska vara ”skålad” och att hovväggen är självklart den högsta punkten på den här ”skålen” – inte sulan, och därmed ska självklart också hovväggen vara en del av viktbärandet. En hov ska således möta underlaget med hela undersidan, men eftersom den ska vara skålformad så kommer det sig naturligt att hoväggen får en hel del tryck från marken, och sulan får mest tryck ute vid ”bärranden” och lite mindre tryck in mot centrum av hoven (såvida inte sulan är helt platt såklart!).

Jag tog fasta vid detta råd från kollegan och undvek att verka bort hästarnas hovväggar så hårt att sulan blev högsta punkten och jag var noga att lämna åtminstone en liten ”kant” av väggen kvar även om jag fasade en ”mustangroll” längst ut på kanten. Därtill tog jag fasta på att hjälpa plattfotade eller ömfotade hästar att få bekvämlighet med hjälp av mjuka stötdämpande hovboots eftersom jag tidigt förstod att 1. bekvämlighet är A och O för fin läkning och utveckling av hoven och 2. Sulan absolut inte ska vara ensamt ansvarig för att bära upp hela hästens vikt, hovväggen är minst lika viktig. Jag lärde mig dock att det här inte var något självklart hos alla barfotaverkare, eftersom kritiken fanns att metoden hade börjat gå åt fel håll och tolkas felaktigt av vissa utövare. Det märkliga är att jag fick uppfattningen (från min kollega) att dessa tankegångar kom från Ove Lind från början, och att de som raspade bort för mycket av hovväggen gjorde så för att metoden hade felktolkats. Men nu verkar det som att det tyvärr är Ove Lind som har blivit mer extrem detta perspektivet i sina metoder…. jag kommer till det längre ner.

Vad gäller Ove Lind så förefaller det som att han efter startandet av SANHCP fortsatte att utveckla sin metod och startade en ny verksamhet som han kallade för ”svenska hovskolan”. I denna verksamhet bedriver han fortfarande hovutbildning till hästägare både via Facebook och via sin egen hemsida där han säljer inträde till sin egen utbildningsplattform. Och det är här mina problem med Ove Linds metoder kommer in. Fram tills för bara några år sedan så föreföll inte ”Svenska hovskolan” vara särskilt aktiv men efter att Ove Lind flyttade tillbaka till Sverige så verkar det som att aktiviteten ökade markant på hovutbildningsområdet. Detta var år 2021. Under detta året startades också en Facebookgrupp med samma namn där Ove bedrev rådgivning till hästägare, vid sidan av att han också började arbeta praktiskt med hovvård ute på olika orter runtom i Sverige. Jag samarbetade aktivt tillsammans med hans fru Iva på den tiden, som jag anlitade som medhjälpare till Viahovs växande online kundservice, där jag behövde extra hjälp för att serva Viahovs kunder med allt från orderhantering till rådgivning kring vilken storlek på boots som hästarna behöver. Iva blev duktig på bootsutprovning och hade dessutom ingående kunskaper om IT-systemet och mjukvaran jag arbetar med vilket var perfekt när jag letade efter extrahjälp till min kundservice på Viahov.

Jag har ända sedan dess försökt att hålla isär min arbetsrelation med Iva (nu har vi dock slutat jobba ihop), och mitt växande bekymmer med Oves metoder, för efterhand så blev jag nämligen mer och mer avståndstagande till Oves uttalanden om hovvårdsmetodik. Och återigen, detta handlar inte om Ove som person utan det här handlar om vad han lär ut för metoder. Man måste naturligtvis inte hålla med varandra om allt och det är helt okej att tycka olika saker, det kommer man kanske aldrig ifrån i den här branschen! Det finns ju många olika åsikter. Men jag vill vara tydligt med att jag hade aldrig brytt mig om att ägna ett helt blogginlägg åt detta ämne, om det inte var så allvarligt att jag faktiskt känner ett behov av att varna andra, eftersom jag anser det han står för är så ganska extremt. Det är inte längre på en nivå som går att vifta bort med att ”man kan vara överens om att inte vara överens.”. En person som utmålar sig själv som en sådan total auktoritet på området och som har såpass många följare och elever som tar efter hans metoder har faktiskt ett mycket större ansvar än gemene hästägare över vad som sägs! I den rollen tycker jag att man behöver ta lite ansvar för vad man lär ut, och hur det kan tolkas av andra. Vad är det då med metoden som är så bekymmersamt, kanske många av er undrar? Jag ska komma till den biten.

Det hela började för ca 1-2 år sedan, med en enkel och ganska oskyldig diskussion om vinklar/NPA och trakthjöjd och där det blev mer och mer tydligt att vi har helt olika synsätt vad gäller hovens anatomi och optimala vinklar och belastningsförhållanden. Jag har ju tidigare skrivit om att jag (med flera) har haft en del invändningar mot vildhästmetoden och utvecklats en hel genom åren, sedan vi lärde oss den. En del av kritiken var ju helt klart befogad, då det tillkommit en del nya erfarenheter och forskning inom området som blivit mer och mer välkända inom branschen. Jag blev lite förvånad över att Ove Lind verkade leva kvar i samma teorier fortfarande, där ”låg trakt och kort tå” har varit lite av en generallösning utan undantag. Av någon anledning så hade jag väl fått för mig att också Oves ”hovresa” gått åt samma håll som många andra inom branschen, men det verkade istället som han hade fått helt andra uppfattningar om vissa saker. Där någonstans började denna oskyldiga diskussionen.

Jag med flera andra kollegor försökte då att föra en konstruktiv debatt i Oves forum om detta och har bemött hans påståenden med fakta, forskning, och saklighet, och trots detta blivit både blockerade, tystade och utslängda från gruppen. Ove tolkade min och många andras kritik mot hans metodik, teorier och pedagogik som rena rama kränkningarna mot honom som person och svarade med att kasta ut och blockera folk. Ove blandade alltså ihop saker och trodde att det är personangrepp mot honom att föra en diskussion om verkningsmetoder, trots att det handlar om vad han lär ut och hans teorier om hovar. Efter att jag yttrat kritik mot Oves synsätt och verkningsmetod så fick jag mina kommentarer raderade och Ove skrev till mig privat via PM där han krävde min offentliga ursäkt. Jag tyckte inte att jag hade något att be om ursäkt för och lät saken bero, och släppte alla försök till ny diskussion för jag ansåg det helt lönlöst efter den överreaktionen.

Någonstans därefter så har jag alltså blivit blockad av Ove på Facebook och jag kunde inte längre läsa i gruppen. I skrivande stund är jag fortfarande blockad av Ove Lind på Facebook (jag kan alltså inte hitta honom där när jag försöker söka på hans namn. och all typ av diskussion med honom via Facebook är därmed helt omöjlig även om jag rent teoretiskt skulle kunna söka inträdde i hans grupp igen. Men hursomhelst har jag gett upp på att försöka diskutera med honom, eftersom det inte går att nå fram)

Den här debatten om NPA och trakthöjd kanske vore intressant att prata mer om med andra hovmänniskor, då det faktiskt finns en hel del elever och hästägare som köper Oves påståenden om att NPA är något obetydligt som man kan vifta bort. (vilket jag naturligtvis inte alls håller med om, på goda grunder). Och den här debatten om NPA, trakthöjd, elastisk puta, och anatomi förtjänar nog ett helt eget inlägg då det skulle krävas en del kontext för att förklara anledningen till varför det finns så vitt skilda meningar! Det finns skilda meningar eftersom det finns pusselbitar och kunskapsglapp som saknas för att kunna föra en vettig dialog, men om vi bara kunde få fylla i varandras glapp och få full kontext så är det högst troligt att vi skulle inse att vi faktiskt är ganska överens på den här punkten! Det är dock väldigt svårt att nå fram till, och försöka förklara någonting för en person som är så totalt investerad i att vilja missförstå eller skydda sin egen (miss)uppfattning om saker och ting. Om inte viljan finns till förståelse för att kunna se någons perspektiv – så är det fullständigt omöjligt att nå fram till en gemensam nämnare och kunna mötas någonstans. (även om denna gemensamma nämnaren faktiskt finns där, det är jag helt övertygad om. Det ligger tyvärr bara en massa missförstånd i vägen… Och jag är redo att plocka upp den diskussionen igen som sagt)

Jag tänker därför inte gå djupare in på saken just nu varför jag anser att Ove har många fel och bygger sina antagelser på missförstånd angående sakfrågan kring sina perspektiv om NPA och trakthöjd, för det förefaller sig som ganska oskyldigt i jämförelse med det här andra jag ska ta upp! På senare tid så har det nämligen börjat mer och mer att handla om verkningsstrategier som är så invasiva och riskabla att många fler med mig ställer sig frågan om det inte skulle riskera att leda till djurplågeri om elever och hästägare använder sig av den sagda verkningsstrategin och rådgivningen på egen hand?

Eftersom jag inte vill ägna mig åt copyrightbrott och stjäla bilder som inte är mina egna så har jag valt bort att använda mig av de screenshots som blivit tillsänt mig, av medlemmar från Svenska Hovskolan och som postats av Ove Lind. Men jag har alltså sett oroväckande bilder och kommentarer från Ove där han i detalj uppmuntrar till en verkningsmetod som många yrkesverksamma skulle tolka som mycket riskabelt för hästen om det utfördes i praktiken. Efter att bilderna och kommentarerna postades någon gång i somras så har jag också fått många samtal från kollegor i branschen, då oroade hovvårdare och hovslagare har uttryckt sitt avståndstagande från dessa råd och metoder som lärs ut och bekymrat sig över risken att det finns hästägare som utför detta på sina egna hästar utan att förstå att det finns stora risker med det. Jag vet också att det varit en del hovslagare som försökt att argumentera med Ove under dessa inlägg men Ove har hela tiden försvarat sig med att han har ”forskat” på hundratals hovar och vet vad han sysslar med. Det argumentet väger inte så tungt för mig, eftersom det finns gott om forskning och redan beprövad erfarenhet från verkligheten som visar på att dessa strategier innebär en stor risk att leda till väldigt ömfotade hästar samt också risken för sulläderinflammationer om hästen tillåts gå omkring på det viset barfota på olika underlag utan något slagsskydd. En sådan typ av verkningsstrategi och rådgivning som innebär så hög risk för smärta i hästens hovar bör enligt min åsikt inte delas ut urskiljningslöst på facebookforum till hästägare. redo att ”tolkas fritt”, och bör också komma med starka varningar kring att hästen högst sannolikt kommer att behöva hovskydd eller stå på mjukt underlag för att inte bli överbelastad i sin sula! Det spelar alltså MINDRE roll om Oves verkning är ”rätt eller fel” för själva hästen där & då – för även om det hade varit påkallat att göra en ”extrem verkning” på någon häst så är det fortfarande inte ansvarsfullt av en ”hovpedagog” att urskiljningslöst dela ut ”klipp här” markeringar på lösryckta hovbilder på facbook till intet ont anande hästägare som inte vet hur de ska applicera kunskapen eller strategierna på sina egna hästar ute i stallarna. Det är rentutsagt vårdslöst att bedriva ”utbildning” på det sättet ÄVEN om hovpedagogen hade haft rätt i sakfrågan.

Här har jag gjort en egen konstruktion av ”bilden i fråga”. (OBS! detta är min egen bild. Jag har försökt efterlikna Oves ”klipp-streck” så mycket som möjligt på en alldeles egen hovbild som efterliknar originalet, och det blev såhär:

Bilden som de flesta reagerat över föreställer undersidan på en hov, med relativt tunn stråle, och lite lätt trånga understuckna trakter. Ove Lind har sedan ritat en grön streckad linje i denna hoven, som löper ungefär från traktvinkel till traktvinkel (lite utanför) och en bra bit in i sulan på hoven. Den här streckade linjen som löper hela vägen längs med sulan på hoven har en ”sax-symbol” och Oves kommentarer kring den här bilden säger bland annat att linjen visar att sulan ”skulle vilja sluta” längs denna linje och att rekommenderad verkning är att man ska fasa hovens ytterkant ända in till markeringen. Han fortsätter i en annan kommentar med att säga att det går utmärkt att ”klippa direkt i markeringen” 😮😮och att ”naturlig vinkel” mot marken här är 50 grader. Och i ytterligare en annan kommentar där någon frågar efter verkningstips för att fasa bort hovväggen, så har Ove skrivit att det är viktigt att minska hoväggens kontaktyta mot marken, samt att hoväggen endast är ett hölje för blodpumpen och absolut inte en vävnad som är gjord för att bära vikt!

Dessa uttalanden gör att man som läsare kan riskera att tolka att rekommendationen är att man kan gå rakt in och klippa långt innanför sulkanten med en tång eller rasp hela vägen runtom, enligt bilden ovanför, vilket självklart är väldigt invasivt, även om det inte nödvändigtvis kommer att blöda!

Ove menar i texten att indikationen som visar på att ”sulan vill sluta” längre in, är en liten markering i sulan på tån. (Apropå detta så har jag skrivit tidigare om densamma kanten som jag kallar för ”Sole Ridge”, och jag har försökt förklara hur jag själv anser att man kan verka/fasa den kanten i tådelen av hoven.. Och det är inte alls samma sak som de här ritade strecken och råden som följer med dem, då det här är så otroligt mycket mer extremt på alla sätt)

Ovanstående bild är alltså en bild på en annan hov, men som liknar ursprungs-hovbilden väldigt mycket! Hovarna är alltså ganska snarlika i utseende, och jag har själv ritat ett rött streck med röd saxsymbol för att visa ungefär hur Oves rådgivning såg ut så ni kan få en förståelse för vad jag menar. Hade du tyckt det varit sunt att ge rådet att klippa längs den streckade kanten? Även om man inte tar tången, utan ”bara” raspar en kraftig avfasning? Hur många hästar tror du hade varit 100% bekväma i sina hovar oskott efter en sådan verkning?

Resultatet om man gör en sådan kraftig avfasning, alternativt klipper 50 grader här längs den streckade kanten kommer att resultera i att sulan blir den högsta punkten på hoven och man tar bort hela hovväggens möjlighet att bära vikt. Detta eftersom den streckade linjen går långt innanför lamellranden på hoven och långt in i själva sulan.

Ove lämnar inga tvivel om att han menar den saken eftersom han också har postat andra bilder i gruppen (jag har fått screenshots även på detta) där han visat hur den ”ideala hoven” ser ut och liknar den med en mustanghov. Bilden på den exempel-hoven han tagit fram visar en kraftigt ner-raspad hovvägg och bärrand på en hästhov. Högsta punkten på hoven är sulan, då hovväggen är kraftigt raspad ända in till insidan av lamellranden. Inte ens den vita opigmenterade delen av hoväggen når alltså ner till marken. Jag och många andra med mig anser att den typen av verkning är aggressiv, överdriven och extrem och jag har svårt att se hur det kan vara ansvarsfullt och försvarbart att lära ut den typen av verkning som en ”allmän verkningsstrategi” eller ”optimal hovvård” i ett facebookforum för hästägare.

Vissa kallar det ”strasser-verkning” även om jag betvivlar att ens Strasserverkning ser ut på det sättet (Och nu när jag ändå är ute och trampar på hovbranschens tår så kan jag lägga till några kommentarer om Strasser: Fördomen om metoden Strasser är att det utfördes en typ av invasiv ”klinik-verkning” som egentligen hade hört hemma på en rehabanläggning med gummimattor för hästarnas bekvämlighet. Men vid flera tillfällen ska alltså denna typ av verkning ha utförts av någon/några Strasserverkare som var naiva nog att utföra detta ute i vanliga stallar med resultatet extremt ömfotade hästar vilket skapade detta dåliga rykte från första start! Mer insatt än så, är jag tyvärr inte i den här metoden tyvärr. Förhoppningsvis har dessa Strasserverkare iallafall lärt sig en läxa av det som hände och har anpassat sina metoder sedan dess.)

En sak som jag finner högst märklig och intressant är detta: Ove Lind har vid flera tillfällen uttryckt att sulan naturligtvis bör vara viktbärande under hästen, eftersom sulan befinner sig under hoven. Jag håller med om den saken! Jag anser också att det vore högst märkligt att hästhoven ur ett evolutionärt perspektiv utvecklades med vävnad på undersidan av hästhoven som inte är designad att tåla någon som helst belastning! Det går emot all rim och reson att hovsulan ska vara så känsligt konstruerad att den måste ”lyftas upp” från underlaget. (Ja, naturligtvis kan den bli så känslig men det är isåfall att klassa som ett symptom på någon slags patologi i hoven)

På samma sätt finner jag det högst orimligt att verka bort hela hoväggen inkl lamellranden och se den som ”icke viktbärande”. Eftersom hoväggen befinner sig längst ner på hästens fot, så vore det väldigt konstigt om inte också hoväggen vore designad för en del av viktbärande ändamål! Så Ove Lind säger emot sig sjäv när han argumenterar att hovväggen är ett skydd och ett hölje för blodpumpen och absolut inte en vävnad gjord för att bära vikt

Man behöver inte kasta ut babyn med badvattnet
Jag vill också att ni alla ska ha i åtanke att en sak eller en person INTE är ”svart eller vit”, även om vi människor tyvärr är snabba med att antingen demonisera eller ”sätta på piedestal” och hylla saker och personer. Snälla, fastna inte i den barnsliga fällan att tro att det är ANTINGEN ELLER! Försök att komma ihåg att saker och ting har NYANSER här i livet! Jag är INTE ute efter att demonisera någon eller något! Bara för att man kan ha invändningar och kritik mot något betyder inte att man hatar det, eller att det saknas positiva aspekter.

Det kan tyvärr vara väldigt svårt för människor att förstå det ibland. Bara för att det finns aspekter av en sak eller en metod betyder således inte att ALLT är av ondo! Jag vill därför understryka att Ove Linds metoder inte är 100% dåliga, och jag vill inte vara med att skapa någon typ av häxjakt. Det finns massor av kunskaper, råd och tips från Ove som jag är 100% enig med. (liksom med många andra metoder/pedagoger).

MEN delarna som jag inte håller med om, är just nu på en sådan allvarlig nivå/grad att jag ändå känner att jag måste varna hästägare dem, för jag känner själv ett stort ansvar att flagga för saker som jag tycker är oroväckande när jag ser dem. Jag tänker inte tiga still om saker som jag tycker är allvarliga, och jag gör detta för att jag tycker att en hel del av rådgivningen som jag sett svenska hovskolan ägnat sig åt sista tiden har varit över gränserna till vad som är ansvarsfullt. Och när inte längre vanlig sund debatt och diskussion kan nå fram så känner jag att det är lite av min plikt att skriva vad jag tycker och tänker om saken med ett eget blogginlägg.

Sedan är såklart upp till var och en! Alla är ju fria att bilda sin egen uppfattning och själv ta emot den rådgivning man anser vara vettig och relevant. Jag tänker inte vara någon åsiktspolis. Alla har till syvende och sist ett eget ansvar över sina egna hästar och vilka verkningsråd man väljer att applicera på dem. Jag vill gärna uppmuntra alla människor att använda sitt egna sunda förnuft och egna kritiska tänkande alltid. Det finns något som heter ”urskiljningsförmåga”. Använd den!

Om du är en hästägare som brinner för hästvälfärd och hästhälsa och vill lära dig mer om verkning och hovvård så rekommenderar jag att du går många olika slags kurser och tar lärdom av flera olika hörn i hovbranschen, både hovvårdare och hovslagare, så att du kan plocka det som DU resonerar med och som känns vettigt för DIG. Mitt råd är att undvika att fastna i en grupp som har ”sektmentalitet” med arroganta ledare som är självutnämnda experter som ”aldrig kan ha fel” utan istället vara öppen och mottaglig för att lyssna på nya perspektiv, källor och lärare. En bra lärare är ödmjuk och självkritisk och har självdistans. En bra lärare fortsätter ofta själv att vara nyfiken på kunskap, studerar och fortbildar sig kontinuerligt. Och kunskap finns att hitta på många olika ställen, och framförallt hästen är en av de bästa lärarna – så var öppensinnad! Det är iallafall vad jag tycker.

…vad tycker du?

På återhörande
Hälsningar
Anna på Viahov