Jag har nog gjort mig litegrann känd för att gå på lina mellan två ganska tydliga läger inom hovvärlden: Barfotaverkare vs Hovslagare.

Jag är ju en barfotaförespråkare och ganska kritisk till mycket inom traditionell hovvård. Jag tycker att vi måste våga ifrågasätta både gamla sanningar, normer, järnskor, verkningsmetoder och sådant som gjorts på samma sätt väldigt länge. Samtidigt vägrar jag delta i det ständiga ”hovslagare mot barfotaverkare”-kriget. Jag ogillar polarisering.

Det är en lite märklig position att befinna sig i, eftersom jag med jämna mellanrum lyckas reta upp folk från båda håll. Från barfotahållet kan jag få kritik för att jag försvarar hovslagare eller inte går tillräckligt hårt åt traditionella metoder, vissa ”hovgurus” inom barfotavärlden har retat sig på mina ställningstaganden, och från hovslagarhåll får jag ibland kritik för att jag ifrågasätter sådant som de ser som självklart.

Samtidigt har jag genom åren fått väldigt mycket respekt och medhåll från båda sidor. Jag har fått höra från människor inom barfotavärlden att de tycker att jag representerar barfotahovvården på ett seriöst sätt utåt, samtidigt som hovslagare har sagt till mig att jag är en av få från ”barfotasidan” som de faktiskt kan tänka sig att diskutera med.

Jag skriver inte det för att slå mig för bröstet, utan för att jag faktiskt tycker att det är lite av en konst att försöka hålla den här positionen. Det finns väldigt många ömma tår inom hovvärlden. Det finns prestige, yrkesidentitet, historia, dåliga erfarenheter och starka övertygelser, och ibland krävs det väldigt lite för att kritik mot en metod ska uppfattas som ett angrepp på en människa eller en hel yrkesgrupp.

Jag försöker därför vara noga med att skilja på människan och metoden. Jag kan tycka att en verkning eller metod är dålig utan att tycka att hovslagare är dåliga. Jag kan vara väldigt kritisk till järnskor utan att tro att den som skor sin häst struntar i hästens välfärd. Och jag kan förespråka barfota utan att för den skull hålla med om allt som sägs och görs inom barfotavärlden.

Något annat jag tycker är viktigt är att skilja mellan vad vi faktiskt vet, vad vi själva har observerat och vilka slutsatser vi drar av det. Egna erfarenheter är värdefulla, men de är inte automatiskt ett hårt bevis för att vår förklaring till det vi ser är rätt. Det gäller traditionellt hovslageri, men det måste självklart gälla oss på barfotasidan också!

Jag tror att det är väldigt lätt att vara kritisk och kräva bevis och självrannsakan från ”andra sidan”. Det betydligt svårare är att utsätta sina egna övertygelser för samma granskning och faktiskt vara beredd att ändra uppfattning när man får ny information. Men alla mentorer som jag respekterar håller den linjen: De är beredd att ändra åsikt, om de får ny information som motbevisar den gamla.

Och om vi faktiskt vill förändra hovvården tror jag att det här är viktigt. Om jag vill att en hovslagare ska lyssna på mig när jag säger att jag ser ett problem med en viss metod kommer jag knappast särskilt långt genom att samtidigt tala om för personen att hens yrkeskår är förlegad, okunnig eller inte sätter hästen först. Jag tror mer på att visa vad jag ser, förklara varför jag tror att det händer, visa vilka alternativ jag ser och sedan låta argumenten diskuteras, testas, stötas och blötas.

Det betyder inte att vi ska tassa runt problemen eller vara rädda för att kritisera sådant vi tycker är fel. Saklighet behöver inte betyda försiktighet. Man kan vara väldigt kritisk, obekväm och vilja förändra ganska mycket utan att för den skull behöva göra människor på andra sidan till sina fiender eller snacka ner varandra.

Jag lyckas definitivt inte alltid med den balansgången själv heller. Men det är en linje jag medvetet försöker hålla och som också ligger bakom mycket av Viahovs värderingar.

Jag tror helt enkelt att vi kommer längre genom att försöka förändra hovvården tillsammans än genom att försöka vinna över det andra lägret. Hästen har trots allt ingen aning om vilket läger vi människor har bestämt oss för att tillhöra.

Jag har faktiskt uppdaterat vår sida ”Våra värderingar” idag, just för att bli tydligare med vad Viahov vill stå för och vilka värderingar vi förväntar oss att våra samarbetspartners och återförsäljare ställer sig bakom.

För mig är det viktigt att de som arbetar tillsammans med Viahov inte måste tycka exakt som jag i alla sakfrågor – tvärtom. Men vi behöver dela vissa grundläggande principer kring hästvälfärd, professionalism, respekt, kunskap och hur vi bemöter andra människor i branschen.

Läs gärna våra värderingar här

MVH

Anna på Viahov

Fotokredd: Bästa fotografen: Kim Lagerhem fotar när jag provar ut boots på Oskar Svanbergs fina travare på Mantorps Travbana.