Häromdagen fick jag ett mail från en hästägare som funderade på att ta av hästen järnskorna i samband med fölning. Men den här hästen var inte helt okomplicerad. Den hade nämligen haft en skada i djupa böjsenan och skador i strålbensbursan. Den hade gått med ringskor och blev direkt sämre när tån blev för lång. Därför kortades intervallet upp till var 6:e vecka.
Nu senast har hästen fått vanliga skor + snösula + två broddar i trakten → Med resultatet att vinklarna ser ”finare” ut: kort tå, högre trakt, och nöjdare hästägare.
…men detta är tyvärr en synvilla. En väldigt övertygande synvilla – ungefär som när man sätter en för stor mössa på sig själv och tycker man “ser rimlig ut”. Det håller i 15 sekunder, sen glider allt åt fanders.
Risken är extremt stor att hästen bara blir sämre med den här approachen… Jag ska förklara varför.
Frågan till mig var:
”Klarar hon barfota? Finns det boots som höjer trakten, skyddar strålen, och finns någon expert på strålbensbursaproblem?”
Det här är exakt den typ av hov jag möter ganska ofta – och som ofta hamnar i “barfotakategorin” när alla andra medel misslyckats och man måste “rädda hovarna” på dem. Svåra odds och mycket jobb! Strålbensrelaterade problem blir ofta föremål för rehabilitering inom barfota –men faktiskt, ofta blir många hjälpta av barfota med förvånansvärt stor framgång – även om såklart alla inte går att rädda. Vet ni varför?
Jo, det beror på att strålbensrelaterade problem och belastning på böjsenor ofta beror i grunden på försvagade mjukdelar → strålen bär inte för elastiska putan är förtvinad, hovbrosken är deformerade av felaktig belastning under lång tid.
Kaudal kollaps – på fackspråk – helt enkelt.
(På vanligt språk: ”allt där bak har gett upp”)
När strålben och böjsenor skadas så blir allt mer extremt och mer allvarligt. Man löser inte problemet med att “höja trakterna” – man löser problemet genom att hjälpa hästen utveckla sina mjukdelar → som i sin tur höjer trakten.
Att höja trakterna utan att stärka eller stötta mjukdelarna är som att sätta en människa i rullstol för en stukad fot. Ja, det slutar göra ont direkt. Men du sabbar rehabiliteringen fullständigt, och att lära sig gå igen kan bli svårt.
Här är några vanliga symptom på att det är påväg åt fel håll:
• Hoven blir snabbt känslig när den växer sig längre
• Hästen blir sämre sista veckan eller två av skoningscykeln
• Hoven ser ”fin direkt efter skoning” → men blir ändå successivt sämre i hovformen över tid
• Hästen kan få återkommande låggradig och ”diffus” hälta eller rörelsestörningar
• Den kan få inflammationer i hovleden/strålbensbursan
• Hästen har ofta svårt att lyfta hovarna, speciellt bakhovarna
• Spänningar i rygg, SI-leden, nacke – hela överlinjen protesterar
• Hästen blir tung/stökig att rida och “ramlar” framåt – försöker springa ifrån smärtan
Och den stora klassikern:
Den traditionella (hälöppna) järnskon maskerar bara problemet. Den läker inte. Den bygger inte upp mjukdelarna i hoven. Den skjuter problemet framåt.
Lite som att sopa skiten under mattan och säga “det är rent nu”.
När mjukdelarna är totalt förtvinade klarar hästen i regel inte 6 veckors intervaller.
Oftast inte ens 5.
4 veckor borde vara praxis i denna typ av rehab.
3 veckor i svårare fall om hoven växer mycket – särskilt vid NPA eller strålbenstryck.
Och går hästen barfota kan man t.om behöva gå ner till varje/varannan vecka om tillväxten är hög.
(Har hört att i England har man 5 veckor som standard skoningsintervall. Här kör de flesta fortfarande 7–8 veckor och hoppas på det bästa. Spoiler: mjukdelarna bryr sig inte om våra traditioner.)
För att få ordning på den här typen av hovar krävs:
• korta intervall – konsekvent
• flexibel sko/boot som ger hovmekanik och korrekt stimuli
• strålstöd/DIM/skumsulor/fotinlägg
• kilsulor när bakre delen behöver upp
• underhållsraspning för att hålla tån nere (barfota)
• rätt underlag – djup sand är rena spabehandlingen för kaudala strukturer
Kan en sådan här häst gå barfota?
Ja — om man jobbar aktivt och ger hästen stöd av rätt hjälpmedel under tiden.
Annars blir hästen bara öm, mera spänd i ryggen och riskerar att hamna i en ond cirkel.
Min rekommendation för att ens kunna ha hästen barfota blev:
Equine Fusion Active hovboots + kilad ullsula eller motsvarande större delen av tiden, även i hagen.
Ger höjd i trakten, stöd åt strålen och låter hoven arbeta istället för att ”sättas i rullstol”. Djup sand till hagen – som hästen kan stå i barfota – som stimulans för mjukdelarna.
Detta hjälper hästen att bli mer bekväm samtidigt som det tränar upp mjukdelarna.
Jag älskar att hjälpa människor hitta lösningar. Jag sitter nästan varje dag och guidar folk i ”bootsdjungeln” och ger råd inför avskoningar och hov-resor.
Därför har jag förutom min hovkurs, också öppnat en ny, gratis forumtavla på Viahov Play:
BootsGuiden!
Här kan du:
• lägga upp bilder
• få strukturerade svar om bootsanpassning
• se andras case
• slippa stå ensam med komplexa boots/sko-frågor
• och framför allt: slippa gissa
Svarar jag där kan andra också lära sig av samma tråd.
Vill du fördjupa dig mer i hovvård och lära dig underhållsverka din häst själv, mellan din hovis besök? Gå med i hovkursen pronto. Den ligger på Viahov Play. Det finns mycket matnyttigt där även för dig som redan är yrkesaktiv.
P.S Vill man ha hästen skodd med andra permanenta beslag så finns det såklart fler bra lösningar som kan hjälpa den här typen av hästar. En hovslagare med kunskap om mjukdeslssupport, vinklar och hovbalans ska absolut kunna arbeta med det. Och vi behöver mer hovisar i branschen som löser den här typen av problem – helst innan de ens uppstår. Är du en hovslagare som jobbar proaktivt med den här typen av problem?
Kontakta gärna mig! Jag skulle vilja sätta ihop en lista med yrkesaktiva som jag kan hänvisa till runtom i landet.
Förra veckans inlägg på Viahovs Facebook/Instagram med denna extremt understuckna NPLA-hoven från hovslagarskolan väckte stor uppmärksamhet. Inte för att den var så extremt deformerad, utan för mitt påstående att den här typen av patologi är normaliserad inom hästsporten i Sverige — så till den grad att det kan se ut såhär på våra lärosäten för hovslagarutbildningar. (här kan du läsa inlägget på FB)
Magstarkt uttryckt, måhända. Många tog det personligt, kanske. Men de flesta missförstod hela poängen, så här kommer en förklaring.
Vad jag menar med ”normaliserad kaudal kollaps”
”Caudal failure” (*) – hälkollaps – Kaudal kollaps – kollapsade trakter – kärt barn har många namn. DETTA är det som är normaliserat idag. Det här tillståndet är sammankopplat med några problem, bland annat: En benkolumn som inte är rak (HPA-axeln inte rak) & hovleden är inte centrum, vilket orsakar överbelastningar och skaderisk. Det kan också hänga ihop med strålprolaps och mjukdelsskador och inflammationer i hoven.
Varför folk misstror mig när jag säger det beror på att de:
Inte har utvecklat ”Hovögon” för att känna igen det på ett tidigt stadium, eller
Kan se det, men tycker inte att ”det är så stort problem” och därför negligerar eller nonchalerar det när det dyker upp i vardagen.
Vilket av dessa läger tillhör du? Erkänner du att problemet finns men tycker inte det är så farligt — eller har du helt enkelt inte lärt dig känna igen tecknen? Här kommer några bilder på olika stadier av hälkollaps samt även kontraherade trakter, som också ofta hänger ihop med detta: (notera att det förekommer på både skodda och oskodda hästar)
bakåtvinklat hovben och en benkolumn som inte är rak ser ut såhär på insidan. Så vill man alltså inte att det ska se ut. Man kan se tecken på detta visa sig från utsidan med hjälp av olika markörer. Dessa markörer lär jag ut i min hovkurs.
Grader av kaudal kollaps
Det här betyder inte att alla hästar ser ut exakt så illa som i mitt exempel. Det finns grader på skalan av kaudal kollaps — och det lönar sig att kunna upptäcka och åtgärda det i god tid. På så sätt kan man förebygga smärta, hältor och skador som ofta blir konsekvensen.
Jag är i gott sällskap när jag påstår dessa magstarka saker och bygger det inte på några svepande gissningar. Jag vet att det är svårt att ”ta” när det kommer från en simpel barfotaverkare som mig själv, men det gör inte budskapet mindre sant.
Pionjärer, forskning och dokumenterad erfarenhet i branschen
Equine Documentalist, Yogi Sharp, har skrivit, föreläst och studerat detta under många års tid. Jag lyssnade själv på honom under två dagar på vårt årsmöte i våras med hovföreningen.
Även Wayne Turner från Progressive Equine Services i Australien har systematiskt röntgat alla sina klienters hästar innan och efter skoning för att visa gradskillnader i skoningsprotokoll. Han har fått kritik från branschfolk som inte vill höra sanningen.
Kc La Pierre på IAEP är ytterligare en hovslagare som pratat mycket om detta i sina utbildningar. Dessa personer är pionjärer som sprider kunskap om kaudal kollaps och dess konsekvenser, och de är långt ifrån ensamma.
Jag är tacksam över att ha fått tillåtelse av Wayne att dela några av hans pedagogiska bilder i min egen hovkurs, som nu blivit populär bland hästägare som vill lära sig ta bättre hand om sina hästars hovar. Wayne har en förmåga att göra väldigt bra illustrationer så att man får lättare att förstå hur vinklarna hänger ihop med hovkapsel, benkolumn och överullningspunkter i hoven, vilket är superviktigt att veta när man både verkar och skor hästar i balans. Jag önskar att fler hovslagare och veterinärer också vågar ta del av denna kunskap. Det skulle gynna hästarna.
Jag måste också tacka för David Landreville som sprider så mycket pedagogiska bilder där han visar hur elastiska putan och bakre delen av hoven växer när man sköter hovarna på rätt sätt. Det är ju i bakre delen av hoven och dess mjukdelar, som svaret ligger i hur man löser det här problemet långsiktigt, och förebygger problem. David driver en hovskola som heter Hoofbuilders och jag har även fått förmånen att låna bilder av honom för att kunna visa detta i min egen hovkurs.
Kaudal kollaps är inget nytt — men konsekvenserna är allvarliga
Equine Documentalist skrev redan 2020 om hur “caudal hoof collapse” blivit så normaliserat och att många hade börjat håna och skämta om begreppet “caudal failure” och inte tog det på så allvar. Men konsekvenserna för hästen är allt annat än ett skämt.
Detta mönster, ofta på bakhovarna, är direkt kopplat till hältor, ryggproblem och deformationsmönster i hela hästens rörelseapparat. Det vi ofta kallar “lite låga trakter” är i själva verket början på en biomekanisk dominoeffekt som påverkar hela hästen.
Det är alltså inte jag som har “hittat på” detta eller överdriver problemets omfattning. Jag vill bara uppmärksamma något som redan är väl dokumenterat — men fortfarande ofta förbisett i vardagen.
Kan du se det tidigt?
En extrem bild som förra veckans inlägg kan de flesta känna igen, eftersom problemet gått långt. Men kan du känna igen patologin i tidigt stadium? Det finns tillräckligt med forskning och kunskap för att kalla detta ett systemfel, inte en enskild avvikelse.
Frågan är — hur länge till ska vi låtsas att det som är normalt är detsamma som hälsosamt?
Hur man kan förebygga kaudal kollaps
Lösningen börjar med orsaken: mjukdelarna i hovens bakre del behöver bli starkare. Om man inte får mjukdelarna att växa, så är det endast symptombehandling man ägnar sig åt. (vilket är nödvändigt i de fall som detta är kroniskt och man helt enkelt inte KAN utveckla hästens mjukdelar till det bättre)
Gör såhär för att åtgärda orsaken:
Hjälp hoven att själv skapa starka, tjocka elastiska putor och tjockt hovbrosk i bakre delen.
Vildhästar får detta naturligt eftersom de går barfota och rör sig många mil varje dag på varierat underlag hela sina liv, speciellt första levnadsåret grundläggs detta.
Du kan “träna” putan på hästen genom korrekt belastning och biomekanik ihop med rörelse och motion.
Börja gärna redan på föl och unghästar. Uppfödare har ett stort ansvar för att inte skapa problemet hos sporthästar.
Genom att imitera naturlig biomekanik och livsstil kommer du långt i att förebygga kaudal kollaps och skapa friska hovar. Låt hästarna gå barfota så länge som möjligt, verkas med korta intervall och röra sig på mycket varierande underlag när de är 0-6 år gamla.
HÄR OVANFÖR kan du se ett exempel på hur skillnaden ser ut i en vildhäst med tjock elastisk puta vs. en tamhäst med tunn elastisk puta. Benkolimnen är upprätad, och hovbenet har en positiv vinkel på den vilda hästen tack vare en tjock elastisk puta (rosa). Den tama hästen som fått för lite stimulans av putan har sämre mjukdelar och därför blir trakterna tunnare och svagare – vilket ger sämre vinklar och en benkolumn som inte är rak. Bilden lånad av Wayne Turner –progressive equine services – Australien
Vill du lära dig mer om ovanstående så rekommenderar jag att du kikar på mina avsnitt i Hovkursen på Viahov Play där jag pratar mer ingående om de här sakerna, och visar fler exempel på hur patologi i hovarna kan se ut idag. Du lär dig se skillnaden på sjuka och friska hovar, samt lär dig mappa och analysera hoven på din egen häst.
Med förhoppningen att kunna sprida både mer medvetenhet och kunskap om detta i branschen. För hästarnas skull 🙏
Allt gott! Hälsningar Anna på Viahov
(*) ”Caudal” i detta sammanhang är en anatomisk term som beskriver hovens bakre del. På svenska: “Kaudal kollaps”
När vi hade vår bootsclinic på Strömsholm i våras så fick vi en riktig utmaning! Vi skulle värmemodifera och prova ut Evo Boots till en häst som hade extremt avvikande hovform, med utflytningar på framhovarna och väldigt understuckna bakhovar med ganska dåliga vinklar. (NPA) Normalt sett brukar man ju verka hovarna i samband med en bootsutprovning, precis som man gör vid normal skoning – men eftersom den här hästen var schemalagd för skoning och verkning nästa vecka så fick vi inte röra hovarna. Dessutom så var vi ju där i syfte att faktiskt få någonting att ”bita i” för att visa på hur anpassningsbara de här Evo Bootsen faktiskt är och låta våra kurselever få lära sig forma skorna på riktigt! Vi brukar efterfråga extra ”knepiga hovar” på våra kurshästar och hovslagare Andreas Ångman på skolan hittade verkligen en sådan häst åt oss vilket var helt utmärkt!😅 Jag är väldigt tacksam till Ångman för att han tog sig tiden att hjälpa oss att arrangera det här evenemanget och gjorde det till en grymt bra och lärorik kurs (Tack Andreas om du läser detta!)
Så nu får ni bortse lite från verknings-aspekten och skicket på de här hovarna, för syftet är faktiskt att visa upp potentialen i Evo Bootsen anpassningsbarhet. Jag vet vad ni alla kommer tänka när ni ser bilderna på de här hovarna. Hur kan det få se ut sådär på Strömsholm? Ja det borde vara skandal att en av våra svenska riksanläggningar för hipplogi- och hovslageriutbildning tillåter att skolhästar får lov att gå runt och arbeta med så här patologiska hovar och att den styrande ledningen inte låter sätta in rimliga åtgärdsplaner för den här typen av problem trots att kunskapen och resurserna borde finnas hos lärarna på skolan. Mycket beklagligt på flera plan, inte minst för att det normaliserar patologiska tillstånd i hovarna hos elever på skolan som ska behöva rida, sko och träna dessa hästar utan att få lov att korrigera det. Det är det enda jag tänker säga om den saken för nu. Jag har stor tacksamhet för att vi faktiskt fick chansen att låna lokaler och hästar på skolan och hålla denna uppskattade kurs, trots allt!
Vår bussiga kurshäst på Strömsholms Bootsclinic 2024BakhovBakhovFramhovarEn av framhovarna
Evo Boots är ju utvecklade av ett dedikerat team bestående av en tävlande distansryttare och en veterinär med stort fokus på biomekanik och prestation. Deras mål var att ta fram en hovboot som är maximalt anpassningsbar och formbar med hänsyn tagen till hovens naturliga rörelser, och dessutom funktionell nog för att användas till prestation och sportridning. Och de har lyckats bra!
Tack vare detta nya hantverk ”varmbootsning” med alla de olika tekniker som finns så kunde vi alltså göra både framskor och bakskor till den här hästen som passade helt perfekt!
Framhovarna var lite ”fyrkantiga” i tån eftersom de hade verkats med tvärtå tidigare, och dessutom så var hovarna väldigt utflytna och ojämna som ni kan se på bilden. Vi var därför tvungna att forma om hela skalet för att anpassas till den här utflytningen, och ändra formen på nederdelen av skon så att den följde den ”fyrkantiga” formen på tån. Det kan man se på fotot som är taget ovanifrån.
Bakhovarna i sin tur hade väldigt trubbig bullnose-form och dåliga vinklar som vi försökte åtgärda genom att sänka tåplanet på skon för att göra det lite mer bekvämt för hovarnas NPA-vinkel. Att tunna ut tåplanet på skorna påverkar givetvis dess livslängd oerhört mycket. Men å andra sidan får man nog lov att betrakta det som en rehab-lösning, och rehablösningars främsta fokus är inte lång hållbarhet, utan att förbättra hoven och bidra till läkning och friskvård. En bättre lösning kan vara att limma in i en kilsula inuti bootsen, för då förbättrar man vinkeln på hoven utan att kompromissa med livslängden på skorna. Det är lösningar som vi ännu inte har testat på kurs. Men det kanske får bli en annan gång 🙂
Såhär blev framhovarna
Evo Bootsen anpassade efter utflytningarna och den assymetriska formenEvo Bootsen är anpassade efter den något ”fyrkantiga” tån
Såhär blev bakhovarna
Den här bakhoven har lite ”bullnose-form” och skorna är anpassade för att följa formen hela vägen. Men vinkeln är ännu inte åtgärdad här.I nästa steg så sänkte vi tåplanet för att se om vi kunde förbättra vinkeln något på hoven. Här är tåplanet sänkt på skorna för bakhovarna. Nedan en jämförelsebildHär är tåplanet sänkt på skorna för bakhovarna. Här är en bildjämförelse. Den moddade bakskon till vänster Här är tåplanet sänkt på skorna för bakhovarna. Här är en bildjämförelse. Den moddade bakskon till vänsterVår duktiga bootsutprovare hovslagare Elise Hultqvist från Skåne är en av de bästa i Sverige och har utvecklat hantverket ytterligare. Hon var med som gästlärare på den här kursen och undervisade i hantverket varmbootsning. Hon delade med sig av några nya tekniker!
Med på kursen var också våra ambassadörsshettisar med Team Emma Johansson (@team.emmajohansson) som vunnit SM i sportkörning! De tränar aktivt med Equine Fusion på hovarna. De var med och demonstrerade Equine Fusion bootsutprovningen och vi fixade nya boots åt en av shettisarna.
Viahov söker fler yrkesaktiva hovslagare och hovvårdare som vill utbilda sig inom varmbootsning och bootsutprovning för att hjälpa hästägare med individanpassning av hovboots. efterfrågan på utbildade bootsutprovare som kan erbjuda högkvalitativa sportboots för prestation, samt boots för rehabändamål växer hela tiden i takt med att fler och fler hästägare lär sig mer om hovvård och lär sig identifiera hur en frisk, stark hov SKA se ut, och hur den INTE ska se ut. Efterfrågan på skor som både tar hänsyn till hovmekanismen och skyddar den barfota hoven växer sig större för varje år liksom intresset för barfota. Häng med i utvecklingen och bli en utbildad och kvalitetssäkrad bootsutprovare med Viahov! Nytt för 2025 är att vi inför kvalitetssäkringar för att säkra kunskaperna hos alla våra utprovare.
🔥 Vi har en kurs planerad på hovslagarskolan i Kramfors slutet på Maj, en kurs i Stockholm slutet av April, samt planering av en till kurs i Kinna under vintern (troligen Februari). Platserna går åt fort på våra kurser när vi lanserar dem – så anmäl dig snabbt när vi öppnar dörrarna. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här om du vill få notifieringen före alla andra.
Förra inlägget på det här temat så berättade jag lite om varför delar av hovslagarbranschen har retat sig på mina uttalanden. Återigen! Ta min rubrik med en stor nypa salt, jag skojar bara 😅. Hovbranschen kanske inte hatar mig, men ibland har det känts som att vissa i branschen har retat sig på mig onödigt mycket sista tiden.
Nu tänkte jag fortsätta berätta om en av de andra grupperna inom hovbranschen där jag tydligen har rört upp känslor den sista tiden. Jag tycker det är bättre att jag ger hela bilden än att låta folk ha sina egna feltolkningar, fultolkningar och fördomar och därför tycker jag att det är bättre jag förklarar mig så att ni kan få full kontext och slipper gissa vad som verkligen har hänt eller, ännu värre, tro på de elaka uttalanden som gjorts om mig i stängda forum av människor som hyser agg mot mig. Om vi ska prata om detta, så ska hela sanningen fram. Det här avsnittet handlar därför om Ove Lind, eller snarare hans ”klipp-metoder”.
Först och främst ska jag be om ursäkt för en väldigt onödigt nedvärderande kommentar som jag gjorde om Ove och hans följare i ett helt annat sammanhang (vilket sedermera triggade Ove att sjunka ännu lägre, med ännu värre personangrepp om mig, som nån slags ”hämnd” i sin egen grupp). Jag skrev nånting i stil med ”är du också anhängare av ove lind sekten som tycker att alla hästar ska ha kort tå-låg trakt”. Det fanns ingen agenda bakom att jag gjorde det uttalandet förutom att jag känt mig ganska bitter och trött på att han varit(och fortfarande verkar vara) så totalt ointresserad av meningsfullt utbyte av andra perspektiv än sitt eget i just den frågan, och jag var dessutom upprörd över de senaste lärorna som Ove har spridit senaste månaderna. Så istället för att sprida onödiga passivt aggressiva kommentarer som jag inte ens kan stå för i efterhand, så tänkte jag istället förklara hela historien om vad som stör mig. Ove verkar tro att jag har någon slags ”hatkampanj” mot honom, men det stämmer inte alls.. Det här handlar egentligen inte alls om Ove Lind som person, utan om den hovvårdsmetod och de tekniker som han står för, och som han lär ut till hästägare. För er som inte har hängt med i vad som skrivits av mig (och andra) om dessa metoder så kommer här en kort bakgrundshistoria så ni får lite mer kontext!
Ove har såvitt jag vet varit aktiv i hovbranschen länge. Till att börja med så var det Ove som ”hämtade” hovvårdsmetoden ”vildhästmodellen” från USA och tog den till Sverige för många år sedan (minns inte exakta årtal, men före 2005 allafall). Detta gjordes genom att i stort sett kopiera upplägget från den amerikanska organisationen AANHCP och skapa upp en svensk version som senare fick namnet SANHCP. Ove med flera, åkte alltså till USA och utbildade sig enligt AANHCP konceptet och började sedan lära ut detta konceptet i Sverige. Han var alltså en av första pionjärerna som grundlade denna organisation i Sverige innan den togs över av nuvarande ägare. På den tiden var jag en hovnördig hästägare som anlitade en av dessa hovvårdare – en man vid namn Kent Wiberg som var en av de sista av eleverna som fick möjligheten att ta åka med till USA, ta sitt diplom, och titta på de vilda mustangerna. (Numera är Kent Wiberg DAEP-hovis och har gått ifrån vildhästmetoden och jobbar på ett helt annat sätt, men han var alltså en av de första som jobbade med detta när det kom till Sverige)
Ove har därför varit inflytelserik i att skapa trenden kring barfotaverkningsmetoden vildhästmetoden i Sverige, och gjorde otroligt många föreläsningar och helgkurser för hästägare i hela Sverige för att sprida konceptet. Själv gick jag min första helgkurs för Ove någon gång runt 2005 och jag gillade hela konceptet och ville sedan fortsätta att utbilda mig ännu mer inom hovvård. Den metoden som lärdes ut på den tiden marknadsfördes bland annat med mottot att en häst ALDRIG fick vara ömfotad efter en verkning, för då hade man gjort något fel. Det utlovades också ofta att hästarna skulle få ”stenkrossarhovar” efter avskoning när hovarna hade ställt om sig och blivit korrekt verkade. På det sättet så tror jag att man i sin marknadsföring av metoden försökte att särskilja sig och ta avstånd från andra (mer plågsamma/invasiva) verkningsmodeller. ”Strasser” var ju tyvärr ett namn som redan hade blivit förknippat med sådana typer av verkningar där hästar blivit kraftigt ömfotade efteråt, och min gissning är att man ville poängtera sitt avstånd från den typen av verkningsmetod och understryka att hästarna skulle bli mindre ömfotade av verkningen, inte mer. Bara min spekulation, men det var så jag uppfattade det då.
Under årens lopp så har vildhästmodellen blivit debatterad och diskuterad bland både hovslagare och barfotaverkare, och jag har faktiskt skrivit och berättat en del om mina egna reflektioner här på bloggen genom åren. Verkningsmetodens sätt att (inte) titta på balansen dorsopalmart har blivit kritiserad, och jag har berättat lite om detta i gamla inlägg här. Jag vet också att en vanligt förekommande kritikstorm mot metoden (från hovslagarhållet) är att hästarnas hovväggar raspas så hårt att ”bärranden” inte längre är den bärande delen utan sulan får för mycket tryck.
Jag minns så väl när gick min utbildning till hovformsspecialist hos SANHCP 2013 att jag fick höra från en av mina äldre diplomerade kollegor som varit med redan ”på Oves tid” och lärt sig av honom redan vid starten, att hon var bekymrad över att verkningsmetoden hade börjat gå åt helt fel håll sedan några år, då fler och fler elever verkade hästarnas hovar så hårt att sulan blev högsta punkt. Hon menade att metoden hade blivit helt feltolkad av dessa, och att sulan verkligen INTE skulle vara högsta punkten efter en verkning, för då har man gjort något fel. Hon sa till mig att HON hade tolkat Ove Linds utbildning med meningen är att hoven ska vara ”skålad” och att hovväggen är självklart den högsta punkten på den här ”skålen” – inte sulan, och därmed ska självklart också hovväggen vara en del av viktbärandet. En hov ska således möta underlaget med hela undersidan, men eftersom den ska vara skålformad så kommer det sig naturligt att hoväggen får en hel del tryck från marken, och sulan får mest tryck ute vid ”bärranden” och lite mindre tryck in mot centrum av hoven (såvida inte sulan är helt platt såklart!).
Jag tog fasta vid detta råd från kollegan och undvek att verka bort hästarnas hovväggar så hårt att sulan blev högsta punkten och jag var noga att lämna åtminstone en liten ”kant” av väggen kvar även om jag fasade en ”mustangroll” längst ut på kanten. Därtill tog jag fasta på att hjälpa plattfotade eller ömfotade hästar att få bekvämlighet med hjälp av mjuka stötdämpande hovboots eftersom jag tidigt förstod att 1. bekvämlighet är A och O för fin läkning och utveckling av hoven och 2. Sulan absolut inte ska vara ensamt ansvarig för att bära upp hela hästens vikt, hovväggen är minst lika viktig. Jag lärde mig dock att det här inte var något självklart hos alla barfotaverkare, eftersom kritiken fanns att metoden hade börjat gå åt fel håll och tolkas felaktigt av vissa utövare. Det märkliga är att jag fick uppfattningen (från min kollega) att dessa tankegångar kom från Ove Lind från början, och att de som raspade bort för mycket av hovväggen gjorde så för att metoden hade felktolkats. Men nu verkar det som att det tyvärr är Ove Lind som har blivit mer extrem detta perspektivet i sina metoder…. jag kommer till det längre ner.
Vad gäller Ove Lind så förefaller det som att han efter startandet av SANHCP fortsatte att utveckla sin metod och startade en ny verksamhet som han kallade för ”svenska hovskolan”. I denna verksamhet bedriver han fortfarande hovutbildning till hästägare både via Facebook och via sin egen hemsida där han säljer inträde till sin egen utbildningsplattform. Och det är här mina problem med Ove Linds metoder kommer in. Fram tills för bara några år sedan så föreföll inte ”Svenska hovskolan” vara särskilt aktiv men efter att Ove Lind flyttade tillbaka till Sverige så verkar det som att aktiviteten ökade markant på hovutbildningsområdet. Detta var år 2021. Under detta året startades också en Facebookgrupp med samma namn där Ove bedrev rådgivning till hästägare, vid sidan av att han också började arbeta praktiskt med hovvård ute på olika orter runtom i Sverige. Jag samarbetade aktivt tillsammans med hans fru Iva på den tiden, som jag anlitade som medhjälpare till Viahovs växande online kundservice, där jag behövde extra hjälp för att serva Viahovs kunder med allt från orderhantering till rådgivning kring vilken storlek på boots som hästarna behöver. Iva blev duktig på bootsutprovning och hade dessutom ingående kunskaper om IT-systemet och mjukvaran jag arbetar med vilket var perfekt när jag letade efter extrahjälp till min kundservice på Viahov.
Jag har ända sedan dess försökt att hålla isär min arbetsrelation med Iva (nu har vi dock slutat jobba ihop), och mitt växande bekymmer med Oves metoder, för efterhand så blev jag nämligen mer och mer avståndstagande till Oves uttalanden om hovvårdsmetodik. Och återigen, detta handlar inte om Ove som person utan det här handlar om vad han lär ut för metoder. Man måste naturligtvis inte hålla med varandra om allt och det är helt okej att tycka olika saker, det kommer man kanske aldrig ifrån i den här branschen! Det finns ju många olika åsikter. Men jag vill vara tydligt med att jag hade aldrig brytt mig om att ägna ett helt blogginlägg åt detta ämne, om det inte var så allvarligt att jag faktiskt känner ett behov av att varna andra, eftersom jag anser det han står för är så ganska extremt. Det är inte längre på en nivå som går att vifta bort med att ”man kan vara överens om att inte vara överens.”. En person som utmålar sig själv som en sådan total auktoritet på området och som har såpass många följare och elever som tar efter hans metoder har faktiskt ett mycket större ansvar än gemene hästägare över vad som sägs! I den rollen tycker jag att man behöver ta lite ansvar för vad man lär ut, och hur det kan tolkas av andra. Vad är det då med metoden som är så bekymmersamt, kanske många av er undrar? Jag ska komma till den biten.
Det hela började för ca 1-2 år sedan, med en enkel och ganska oskyldig diskussion om vinklar/NPA och trakthjöjd och där det blev mer och mer tydligt att vi har helt olika synsätt vad gäller hovens anatomi och optimala vinklar och belastningsförhållanden. Jag har ju tidigare skrivit om att jag (med flera) har haft en del invändningar mot vildhästmetoden och utvecklats en hel genom åren, sedan vi lärde oss den. En del av kritiken var ju helt klart befogad, då det tillkommit en del nya erfarenheter och forskning inom området som blivit mer och mer välkända inom branschen. Jag blev lite förvånad över att Ove Lind verkade leva kvar i samma teorier fortfarande, där ”låg trakt och kort tå” har varit lite av en generallösning utan undantag. Av någon anledning så hade jag väl fått för mig att också Oves ”hovresa” gått åt samma håll som många andra inom branschen, men det verkade istället som han hade fått helt andra uppfattningar om vissa saker. Där någonstans började denna oskyldiga diskussionen.
Jag med flera andra kollegor försökte då att föra en konstruktiv debatt i Oves forum om detta och har bemött hans påståenden med fakta, forskning, och saklighet, och trots detta blivit både blockerade, tystade och utslängda från gruppen. Ove tolkade min och många andras kritik mot hans metodik, teorier och pedagogik som rena rama kränkningarna mot honom som person och svarade med att kasta ut och blockera folk. Ove blandade alltså ihop saker och trodde att det är personangrepp mot honom att föra en diskussion om verkningsmetoder, trots att det handlar om vad han lär ut och hans teorier om hovar. Efter att jag yttrat kritik mot Oves synsätt och verkningsmetod så fick jag mina kommentarer raderade och Ove skrev till mig privat via PM där han krävde min offentliga ursäkt. Jag tyckte inte att jag hade något att be om ursäkt för och lät saken bero, och släppte alla försök till ny diskussion för jag ansåg det helt lönlöst efter den överreaktionen.
Någonstans därefter så har jag alltså blivit blockad av Ove på Facebook och jag kunde inte längre läsa i gruppen. I skrivande stund är jag fortfarande blockad av Ove Lind på Facebook (jag kan alltså inte hitta honom där när jag försöker söka på hans namn. och all typ av diskussion med honom via Facebook är därmed helt omöjlig även om jag rent teoretiskt skulle kunna söka inträdde i hans grupp igen. Men hursomhelst har jag gett upp på att försöka diskutera med honom, eftersom det inte går att nå fram)
Den här debatten om NPA och trakthöjd kanske vore intressant att prata mer om med andra hovmänniskor, då det faktiskt finns en hel del elever och hästägare som köper Oves påståenden om att NPA är något obetydligt som man kan vifta bort. (vilket jag naturligtvis inte alls håller med om, på goda grunder). Och den här debatten om NPA, trakthöjd, elastisk puta, och anatomi förtjänar nog ett helt eget inlägg då det skulle krävas en del kontext för att förklara anledningen till varför det finns så vitt skilda meningar! Det finns skilda meningar eftersom det finns pusselbitar och kunskapsglapp som saknas för att kunna föra en vettig dialog, men om vi bara kunde få fylla i varandras glapp och få full kontext så är det högst troligt att vi skulle inse att vi faktiskt är ganska överens på den här punkten! Det är dock väldigt svårt att nå fram till, och försöka förklara någonting för en person som är så totalt investerad i att vilja missförstå eller skydda sin egen (miss)uppfattning om saker och ting. Om inte viljan finns till förståelse för att kunna se någons perspektiv – så är det fullständigt omöjligt att nå fram till en gemensam nämnare och kunna mötas någonstans. (även om denna gemensamma nämnaren faktiskt finns där, det är jag helt övertygad om. Det ligger tyvärr bara en massa missförstånd i vägen… Och jag är redo att plocka upp den diskussionen igen som sagt)
Jag tänker därför inte gå djupare in på saken just nu varför jag anser att Ove har många fel och bygger sina antagelser på missförstånd angående sakfrågan kring sina perspektiv om NPA och trakthöjd, för det förefaller sig som ganska oskyldigt i jämförelse med det här andra jag ska ta upp! På senare tid så har det nämligen börjat mer och mer att handla om verkningsstrategier som är så invasiva och riskabla att många fler med mig ställer sig frågan om det inte skulle riskera att leda till djurplågeri om elever och hästägare använder sig av den sagda verkningsstrategin och rådgivningen på egen hand?
Eftersom jag inte vill ägna mig åt copyrightbrott och stjäla bilder som inte är mina egna så har jag valt bort att använda mig av de screenshots som blivit tillsänt mig, av medlemmar från Svenska Hovskolan och som postats av Ove Lind. Men jag har alltså sett oroväckande bilder och kommentarer från Ove där han i detalj uppmuntrar till en verkningsmetod som många yrkesverksamma skulle tolka som mycket riskabelt för hästen om det utfördes i praktiken. Efter att bilderna och kommentarerna postades någon gång i somras så har jag också fått många samtal från kollegor i branschen, då oroade hovvårdare och hovslagare har uttryckt sitt avståndstagande från dessa råd och metoder som lärs ut och bekymrat sig över risken att det finns hästägare som utför detta på sina egna hästar utan att förstå att det finns stora risker med det. Jag vet också att det varit en del hovslagare som försökt att argumentera med Ove under dessa inlägg men Ove har hela tiden försvarat sig med att han har ”forskat” på hundratals hovar och vet vad han sysslar med. Det argumentet väger inte så tungt för mig, eftersom det finns gott om forskning och redan beprövad erfarenhet från verkligheten som visar på att dessa strategier innebär en stor risk att leda till väldigt ömfotade hästar samt också risken för sulläderinflammationer om hästen tillåts gå omkring på det viset barfota på olika underlag utan något slagsskydd. En sådan typ av verkningsstrategi och rådgivning som innebär så hög risk för smärta i hästens hovar bör enligt min åsikt inte delas ut urskiljningslöst på facebookforum till hästägare. redo att ”tolkas fritt”, och bör också komma med starka varningar kring att hästen högst sannolikt kommer att behöva hovskydd eller stå på mjukt underlag för att inte bli överbelastad i sin sula! Det spelar alltså MINDRE roll om Oves verkning är ”rätt eller fel” för själva hästen där & då – för även om det hade varit påkallat att göra en ”extrem verkning” på någon häst så är det fortfarande inte ansvarsfullt av en ”hovpedagog” att urskiljningslöst dela ut ”klipp här” markeringar på lösryckta hovbilder på facbook till intet ont anande hästägare som inte vet hur de ska applicera kunskapen eller strategierna på sina egna hästar ute i stallarna. Det är rentutsagt vårdslöst att bedriva ”utbildning” på det sättet ÄVEN om hovpedagogen hade haft rätt i sakfrågan.
Här har jag gjort en egen konstruktion av ”bilden i fråga”. (OBS! detta är min egen bild. Jag har försökt efterlikna Oves ”klipp-streck” så mycket som möjligt på en alldeles egen hovbild som efterliknar originalet, och det blev såhär:
Bilden som de flesta reagerat över föreställer undersidan på en hov, med relativt tunn stråle, och lite lätt trånga understuckna trakter. Ove Lind har sedan ritat en grön streckad linje i denna hoven, som löper ungefär från traktvinkel till traktvinkel (lite utanför) och en bra bit in i sulan på hoven. Den här streckade linjen som löper hela vägen längs med sulan på hoven har en ”sax-symbol” och Oves kommentarer kring den här bilden säger bland annat att linjen visar att sulan ”skulle vilja sluta” längs denna linje och att rekommenderad verkning är att man ska fasa hovens ytterkant ända in till markeringen. Han fortsätter i en annan kommentar med att säga att det går utmärkt att ”klippa direkt i markeringen” 😮😮och att ”naturlig vinkel” mot marken här är 50 grader. Och i ytterligare en annan kommentar där någon frågar efter verkningstips för att fasa bort hovväggen, så har Ove skrivit att det är viktigt att minska hoväggens kontaktyta mot marken, samt att hoväggen endast är ett hölje för blodpumpen och absolut inte en vävnad som är gjord för att bära vikt!
Dessa uttalanden gör att man som läsare kan riskera att tolka att rekommendationen är att man kan gå rakt in och klippa långt innanför sulkanten med en tång eller rasp hela vägen runtom, enligt bilden ovanför, vilket självklart är väldigt invasivt, även om det inte nödvändigtvis kommer att blöda!
Ove menar i texten att indikationen som visar på att ”sulan vill sluta” längre in, är en liten markering i sulan på tån. (Apropå detta så har jag skrivit tidigare om densamma kanten som jag kallar för ”Sole Ridge”, och jag har försökt förklara hur jag själv anser att man kan verka/fasa den kanten i tådelen av hoven.. Och det är inte alls samma sak som de här ritade strecken och råden som följer med dem, då det här är så otroligt mycket mer extremt på alla sätt)
Ovanstående bild är alltså en bild på en annan hov, men som liknar ursprungs-hovbilden väldigt mycket! Hovarna är alltså ganska snarlika i utseende, och jag har själv ritat ett rött streck med röd saxsymbol för att visa ungefär hur Oves rådgivning såg ut så ni kan få en förståelse för vad jag menar. Hade du tyckt det varit sunt att ge rådet att klippa längs den streckade kanten? Även om man inte tar tången, utan ”bara” raspar en kraftig avfasning? Hur många hästar tror du hade varit 100% bekväma i sina hovar oskott efter en sådan verkning?
Resultatet om man gör en sådan kraftig avfasning, alternativt klipper 50 grader här längs den streckade kanten kommer att resultera i att sulan blir den högsta punkten på hoven och man tar bort hela hovväggens möjlighet att bära vikt. Detta eftersom den streckade linjen går långt innanför lamellranden på hoven och långt in i själva sulan.
Ove lämnar inga tvivel om att han menar den saken eftersom han också har postat andra bilder i gruppen (jag har fått screenshots även på detta) där han visat hur den ”ideala hoven” ser ut och liknar den med en mustanghov. Bilden på den exempel-hoven han tagit fram visar en kraftigt ner-raspad hovvägg och bärrand på en hästhov. Högsta punkten på hoven är sulan, då hovväggen är kraftigt raspad ända in till insidan av lamellranden. Inte ens den vita opigmenterade delen av hoväggen når alltså ner till marken. Jag och många andra med mig anser att den typen av verkning är aggressiv, överdriven och extrem och jag har svårt att se hur det kan vara ansvarsfullt och försvarbart att lära ut den typen av verkning som en ”allmän verkningsstrategi” eller ”optimal hovvård” i ett facebookforum för hästägare.
Vissa kallar det ”strasser-verkning” även om jag betvivlar att ens Strasserverkning ser ut på det sättet (Och nu när jag ändå är ute och trampar på hovbranschens tår så kan jag lägga till några kommentarer om Strasser: Fördomen om metoden Strasser är att det utfördes en typ av invasiv ”klinik-verkning” som egentligen hade hört hemma på en rehabanläggning med gummimattor för hästarnas bekvämlighet. Men vid flera tillfällen ska alltså denna typ av verkning ha utförts av någon/några Strasserverkare som var naiva nog att utföra detta ute i vanliga stallar med resultatet extremt ömfotade hästar vilket skapade detta dåliga rykte från första start! Mer insatt än så, är jag tyvärr inte i den här metoden tyvärr. Förhoppningsvis har dessa Strasserverkare iallafall lärt sig en läxa av det som hände och har anpassat sina metoder sedan dess.)
En sak som jag finner högst märklig och intressant är detta: Ove Lind har vid flera tillfällen uttryckt att sulan naturligtvis bör vara viktbärande under hästen, eftersom sulan befinner sig under hoven. Jag håller med om den saken! Jag anser också att det vore högst märkligt att hästhoven ur ett evolutionärt perspektiv utvecklades med vävnad på undersidan av hästhoven som inte är designad att tåla någon som helst belastning! Det går emot all rim och reson att hovsulan ska vara så känsligt konstruerad att den måste ”lyftas upp” från underlaget. (Ja, naturligtvis kan den bli så känslig men det är isåfall att klassa som ett symptom på någon slags patologi i hoven)
På samma sätt finner jag det högst orimligt att verka bort hela hoväggen inkl lamellranden och se den som ”icke viktbärande”. Eftersom hoväggen befinner sig längst ner på hästens fot, så vore det väldigt konstigt om inte också hoväggen vore designad för en del av viktbärande ändamål! Så Ove Lind säger emot sig sjäv när han argumenterar att hovväggen är ett skydd och ett hölje för blodpumpen och absolut inte en vävnad gjord för att bära vikt
Man behöver inte kasta ut babyn med badvattnet Jag vill också att ni alla ska ha i åtanke att en sak eller en person INTE är ”svart eller vit”, även om vi människor tyvärr är snabba med att antingen demonisera eller ”sätta på piedestal” och hylla saker och personer. Snälla, fastna inte i den barnsliga fällan att tro att det är ANTINGEN ELLER! Försök att komma ihåg att saker och ting har NYANSER här i livet! Jag är INTE ute efter att demonisera någon eller något! Bara för att man kan ha invändningar och kritik mot något betyder inte att man hatar det, eller att det saknas positiva aspekter.
Det kan tyvärr vara väldigt svårt för människor att förstå det ibland. Bara för att det finns aspekter av en sak eller en metod betyder således inte att ALLT är av ondo! Jag vill därför understryka att Ove Linds metoder inte är 100% dåliga, och jag vill inte vara med att skapa någon typ av häxjakt. Det finns massor av kunskaper, råd och tips från Ove som jag är 100% enig med. (liksom med många andra metoder/pedagoger).
MEN delarna som jag inte håller med om, är just nu på en sådan allvarlig nivå/grad att jag ändå känner att jag måste varna hästägare dem, för jag känner själv ett stort ansvar att flagga för saker som jag tycker är oroväckande när jag ser dem. Jag tänker inte tiga still om saker som jag tycker är allvarliga, och jag gör detta för att jag tycker att en hel del av rådgivningen som jag sett svenska hovskolan ägnat sig åt sista tiden har varit över gränserna till vad som är ansvarsfullt. Och när inte längre vanlig sund debatt och diskussion kan nå fram så känner jag att det är lite av min plikt att skriva vad jag tycker och tänker om saken med ett eget blogginlägg.
Sedan är såklart upp till var och en! Alla är ju fria att bilda sin egen uppfattning och själv ta emot den rådgivning man anser vara vettig och relevant. Jag tänker inte vara någon åsiktspolis. Alla har till syvende och sist ett eget ansvar över sina egna hästar och vilka verkningsråd man väljer att applicera på dem. Jag vill gärna uppmuntra alla människor att använda sitt egna sunda förnuft och egna kritiska tänkande alltid. Det finns något som heter ”urskiljningsförmåga”. Använd den!
Om du är en hästägare som brinner för hästvälfärd och hästhälsa och vill lära dig mer om verkning och hovvård så rekommenderar jag att du går många olika slags kurser och tar lärdom av flera olika hörn i hovbranschen, både hovvårdare och hovslagare, så att du kan plocka det som DU resonerar med och som känns vettigt för DIG. Mitt råd är att undvika att fastna i en grupp som har ”sektmentalitet” med arroganta ledare som är självutnämnda experter som ”aldrig kan ha fel” utan istället vara öppen och mottaglig för att lyssna på nya perspektiv, källor och lärare. En bra lärare är ödmjuk och självkritisk och har självdistans. En bra lärare fortsätter ofta själv att vara nyfiken på kunskap, studerar och fortbildar sig kontinuerligt. Och kunskap finns att hitta på många olika ställen, och framförallt hästen är en av de bästa lärarna – så var öppensinnad! Det är iallafall vad jag tycker.
Jag har jobbat med en kund vars häst har ganska dåligt utvecklad elastisk puta och är ”tunn” i bakre delen av hoven vilket inte är alls så konstigt eftersom han varit skodd traditionellt (med open heel) under större delen av sitt liv. Detta är ett stort rejält halvblod och med tanke på den vikten och storlek som hästen har så skulle bakre delen av hoven, med brosk, stråle och elastisk puta, behöva vara betydligt tjockare och mer välutvecklad för att kunna stötdämpa alla dessa kilo. Forskning visar(*) att optimal vinkel på själva kronranden ligger på cirka 20-22 grader vilket korresponderar på en ungefärlig hovbensvinkel på 4-6 grader inuti hovkapseln.
Nedanstående bild visar att vinkeln i kronranden är mätt till cirka 28 grader. Med en såhär brant vinkel på kronranden så indikerar detta att hovbenet inte är i positiv lutning utan kanske är markparalell eller till och med i negativ lutning, och det ger enorma påfrestningar på hela nedre benet och innebär en hög skaderisk för hästarna.
Om man kan sänka tårnas höjd vid verkning så kan detta givetvis göra stor skillnad i bekvämlighet för hästen och något som uppmuntras! Men det får ju inte ske på hästens bekvämlighet och tyvärr så är också ofta sulan tunn på den här typen av hästar och därför vill man vara försiktig med att tunna sulan.
Man kan också se på bilden om man zoomar in den att hornrören i bakre delen av hoven har en väldigt understucken vinkel, dvs de växer mer framåt och det indikerar svagt trakthorn och understuckna trakter som fått fel vinkel i sin tillväxt redan från kronranden. Det i sig är också en indikation på svagt utvecklat brosk i bakre delen av hoven. Ser ni också att hans ”periople” alltså det tunna hudliknande ”nagelbandet” som går mellan kronrand och hov – breddar sig betydligt längst bak i trakterna och liksom ”dras neråt/bakåt” in mot strålen? Man ser det tydligare när man lyfter upp hoven:
Det här är lite av en deformation av brosket innanför trakterna kan man säga. Det ska inte se ut såhär på en välutvecklad och stark hov. En hov med starka bakre strukturer ska vara betydligt tjockare här i bakre delarna och ska inte ha den här formen på ballarna. Ballarna på en mer hälsosam hov tar helt enkelt större plats och är inte indragna under hoven på det här sättet. På nedanstående bild ser man tydligare, att ballarna är tunna, och ”v-formade” som om de har dragits in under hoven och hårlinjen är ganska långt ner. Det är mycket vanligt hos hästar som gått skodda länge med traditionella ”open heel” järnskor.
Strålen är också angripen av röta i mitten och är uppluckrad, vilket också är ganska vanligt på hovar som har sämre utveckling på sin elastiska puta och brosk. De har sämre tålighet mot röta. Kanske på grund av sämre cirkulation i hela bakre delen av hoven.
Underutvecklingen av de bakre delarna av hoven har gjort att vinkeln på hoven har blivit alldeles för låg, den ligger i riskzonen för NPA – (negative palmar angle) en markparalell eller t.om bakåtbruten vinkel på hovbenet som kan utläsas via röntgen. Det här beror ju på att elastiska putan är för tunn, och även strålen (strålen är ju den yttersta delen av elastiska putan) är för tunn, och att trakterna är för svaga och ”orkar inte” växa mer rakt nedåt, utan växer istället framåt inunder hoven.
Ett annat symptom på att hästen har NPA, förutom vinklarna på kronranden, och den deformerade trakten – är att hästen tålandar på hårt underlag – ett tydligt tecken på obehag i den bakre delen av hoven som gör att hästen ogärna vill sätta in den först vid isättningen på hårda underlag. Detta innebär problem för hela rörelseapparaten.
Det som är positivt med den här hoven är att strålen har kontakt med marken! Både stråle och sidostrålfåror behöver nämligen stimulans och tryck från underlaget för att kunna utveckla starkare brosk och elastisk puta över tid. När trakthalvorna ”gymnasisterar sig” genom rörelse och därigenom får ”flexa” uppåt-neråt så stimuleras hovbrosket – och det ger signaler till dem att växa sig tjockare och starkare. Detta ihop med rätt verkning kommer också göra det möjligt för trakthornet att ”resa sig” och blir starkare! Det här är såklart mest potent på unghästar och föl – men det finns också potential för vuxna hästar att få en bättre bakre del av hoven med betydligt tjockare ballar och stråle som följd, samt också ett starkare trakthorn som växer mer nedåt, istället för framåt. Och det är själva poängen med att hålla på med barfota-rehab överhuvudtaget – för att ge hoven en chans till återhämtning och uppbyggnad och räta upp kollapsade trakter!
Men! Det finns ett stort problem här som tyvärr många inom hovbranschen missar när de utövar barfota-rehab och det är att hästen kanske har såpass ont i bakre delen av hoven att den väljer att tålanda! Åtminstone på det hårda underlaget. Detta betyder att hästen avlastar både trakt och stråle och belastningen till hoven kommer inte att ske på rätt sätt! Det är ju framförallt de BAKRE delarna som behöver belastas – och när hoven möter underlaget tå-först så kommer istället trakterna att klämmas och man riskerar att trakterna blir trånga istället och mer underutvecklade. Det kan bli en ond cirkel av det hela! Det är därför av yttersta vikt för en snabb och effektiv rehabilitering att isättningen sker med TRAKT först. Detta ska inte nödvändigtvis kunna ses tydligt för ögat – men det ska vara väldigt tydligt när man filmar i slow-motion!
Tå-landningen gör hästen för att minska smärtan i bakre delen av hoven. Man kan tänka sig att det gör ganska ont att landa med trakten först på hårt underlag om det är dålig uppbyggnad bakdelen av hoven, där egentligen hovens viktigaste stötdämpnings”kudde” ska sitta och ta emot smällarna.
-Tänk dig att du dessutom går med klackskor – fastän klacken sitter inte under hälen på dig, utan under tårna. Som att gå i ständig ”uppförsbacke” hela tiden. Det är därför det är så viktigt med en kort verkningsintervall och att vara noga med att tån aldrig får bli för hög eller för lång, för då blir ju vinkeln ännu värre.
Kilsulor kan vara skönt för vissa hästar att få under trakterna för att komma upp lite i vinkel! Man kan lägga ner dem i bootsen om man vill. Men det är inte alls nödvändigt att alltid använda kilsulor! Vi har experimenterat en del med detta och det verkar faktiskt som att det som är absolut mest viktigt för att den här typen av hästar ska bli fullt bekväma i sina trakter, och vilja traktlanda igen – det är att de får MJUKA, STÖDDÄMPANDE sulor under HELA hoven! Det ska alltså helst vara sulor som ”fyller upp” lite i deras strålfåror så att de får en större bäryta. Är hästen extremt öm i trakterna och har extrema vinklar, så kan såklart kilsulor också vara på sin plats, men det är som sagt oftast överflödigt om man har bekväma mjuka boots med mjuka sulor
Om man ändå vill ha kilsulor så finns det lite olika alternativ. Jag tror att det är viktigt med mjuka kilsulor, alltså de ska ge en viss svikt och inte vara stumma och rigida. Alternativt så får man lägga något mjukt mellan kilsula och hov som ger support. Ett bra exempel på en bekväm kilsula är Cloud Pads. Den är rätt så tjock så det är svårt att passa in den i en Equine Fusion sko men det KAN gå! Eller så tar man Sole Mate Therapeutic Hoof pads och formar till dem själv. Så gjorde vi på bilden nedan, och de lades ner i Equine Fusion bootsen och fick bra plats i skorna: (de komprimeras fort och måste bytas ut ofta, så inte väldigt kostnadseffektivt..) De bästa sulorna för den här hästen har istället varit mjuka sköna Comfort Pads 12mm. Jag kan också nämna att Equine Fusions boots är så mjuka i sig själv att man normalt sett inte måste ha några sulor alls!
Så här såg det ut vid landningarna i stallgången. Jag filmade hästen vid skritt, i slowmotion för att se hur landningarna såg ut. Men även utan slowmotionkamera så var det övertydligt att hästen tålandade.
Såhär såg landningarna ut efter 5 minuter när vi hade satt på hästen sina Equine Fusion All Terrain Ultra skor med mjuka iläggsulor:
Hästen tålandade kraftigt på framhovarna och landade plant på bakhovarna innan vi satte på Equine Fusion skorna. När dojorna hade kommit på så blev det en enorm skillnad på framhovarna som fick tydlig traktlandning, och bakhovarna fick också lite mer tydlig traktlandning jämfört med innan.
Den här hästen använder sina Equine Fusion boots ute i hagen varje dag, för att stärka upp sina hovar, stimulera sin hovmekanism, sin elastiska puta och hovbrosk och bygga upp starkare hovar över tid. Det är tydligt att han gillar sina gympadojor! De är också helt oumbärliga eftersom deras stora vinterhage är hårdgjord och uppgrusad och hästarna leker och far omkring väldigt mycket. Skorna har fått tåla mycket stryk och har gått sönder ett par gånger då detta är en ”sprattelhäst” som gärna trampar sig själv när han leker men detta har trots allt funkat superbra ända sedan i vintras då de började använda sina skor. Hans matte har varit väldigt duktig på att sköta hovarna, vårda strålarna och bootsen, byta sulor, och även åka till skomakaren ett par gånger för att laga sömmar som blivit söndertrampade när hästarna har lekt och busat i hagen. Det är sånt som kan hända när man har skor på för hagvistelse såklart.
De har också skaffat sig en uppsättning med Evo Boots för ridningens skull, eftersom hästen tränas regelbundet både av hästägare och sina medryttare. Eftersom han har en tendens att vrida sina bakhovar rejält på uteritterna när han ska ta i så har inte Equine Fusion bootsen funkat optimalt för detta eftersom de satt sig snett på bakhovarna. (Tidigare brukade han också dra av sig och få tappskor, så bakhovarna har alltid varit en utmaning för den här hästen även med järnskor på!). Men med Evo Boots så är det inga problem även om man har en ”twister-häst” med mycket tryck i bakkärran!. De är varmbootsade för att sitta perfekt och är en modern sportsko som sitter som ett smäck! Vid ridning på ridhusunderlaget så tränar han helt barfota.
Fick öppna ett ”dorsalt fönster” i tån på dessa för att de ska sitta bättre och hålla emot viss rotation i steget. Funkar bra!
Planen är att försöka fortsätta låta den här hästen få gå barfota med boots som stimulerar och tränar upp hovarna så att de blir starkare, samtidigt som de får en chans att växa ut starkare horn. Om/när hovarna blir så starka att de kan gå mer barfota så kommer de såklart att få göra det också. När hovarna har fått vara oskodda under en längre tid så kanske hans ägare kommer att sko honom igen, men då kommer hovarna att må så mycket bättre, och förhoppningsvis ha fått både bättre vinklar, och form på trakterna! (hoppas på att jag kan visa upp hovarnas resultat här igen senare, när de varit barfota under en längre tid)
Det är viktigt att känna till att traditionell skoning utan stråltryck tyvärr riskerar att leda till att hästarna får såhär dålig form på trakterna och ballarna, eftersom hoven är designad för att möta underlaget med HELA sin hov, och inte bara med de yttersta kanterna. När man skor en häst med ”open heel” järnskor av ridhästmodell så höjer man upp strålen en bra bit från marken, och den kommer då att leta sig nedåt i samband med genomtrampet och då skapas ”V-formen”.
Strålen/Ballarna behöver ha ett mottryck för att inte ”ramla ner” under hoven, och de behöver ha mycket rörelse och stimulans på fast underlag för att kunna träna upp starka tjocka hovbrosk, som i sin tur bildar en stark hovvägg! (Värt att tillägga här är också att järnskor är rigida vertikalt! – dvs de tillåter inte trakthalvorna att flexa uppåt-nedåt vilket då hämmar brosket från att ”jobba” på rätt sätt.) Och det är just därför som barfota (eller flexibla skor) ger så mycket starkare hovar – bara de traktlandar som de ska och rör sig bekvämt!
Bekvämlighet och traktlandning kan inte tjatas tillräckligt mycket om! Dessa saker är verkligen A och O. Och det är därför som jag anser Equine Fusion vara ett så otroligt bra rehab-stöd för den här typen av hovar/hästar!
Equine Fusion är by far den mest stötdämpande och mest bekväma joggingskon på marknaden idag, tack vare den unika patenterade sulan! Det finns dessutom studier på denna sula gjorda i samarbete med Lars Roepstorff från SLU, med slutsatsen att Equine Fusions sula är överlägsen i stötdämpning på alla under – från ridbana till grusväg. Det är just därför jag valt att jobba med dem som grossist i över 10 års tid nu och hittills inte hittat en enda sko som är lika pålitlig och funkar till både allround-ridning och rehab. Läs gärna mer om dessa intressanta testerna på Equine Fusions egen hemsida!
Har du också en häst som du tror att detta skulle vara ett bra alternativ för? Ta då kontakt med mig via Onlineservice på Viahov.se så hjälper jag dig hitta en bra lösning åt dig och din häst! Jag kollar hovbilder och tar ställning till vilken storlek och modell som blir bäst och kan också ge tips för hovvården och berätta vad jag ser på hovarna. Självklart kan jag också bolla idéer direkt med hovslagare eller hovvårdare.
Vi erbjuder nu också möjlighet att provhyra dessa boots för att testa skorna en vecka. Läs mer under ”hyra & prova” på hemsidan. Letar du efter bootsutprovare så finns det också en lista över anslutna återförsäljare på vår hemsida Viahov.
Viahov söker efter engagerade hovslagare runtom i hela Sverige som vill bli återförsäljare på dessa skor – både på Evo Boots, och även Equine Fusion Boots – då vi önskar att fler hästar kan bli hjälpta på plats ute i stallet för utprovning och ”varmbootsning” av kompetent yrkesfolk. Ta kontakt med oss vid intresse så hjälper vi dig att komma igång med detta!
På återhörande!
Hälsningar Anna på Viahov
(*)forskningen jag hänvisar till är den som Brian Hampson och Chris Pollitt gjort på förvildade tamhästar i Australien